Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 36, A. Sabbaten den 9 juni 2012

Relevanta dokument
Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 19, A. Sabbaten den 25 februari Terumah Offergåva hm;wrt]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 52, A. Sabbaten den 4 september Vayelech Gick i väg &l,yew"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 45, A. Sabbaten den 13 augusti Va etchanan Bad

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 15, A. Sabbaten den 8 januari Bo Gå till abo

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 38, A. Sabbaten den 25 juni Korach Kora jr'qo

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 28, A. Sabbaten den 28 april Metsora Spetälska [r;xom]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 23, A. Sabbaten den 5 mars Pekudei Beräkningar ydewqp]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 48, A. Sabbaten den 14 augusti Shoftim Domare

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 34, A. Sabbaten den 28 maj Bemidbar I öknen rb'd]mib]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 29, A. Sabbaten den 16 april 2011

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 27, A. Sabbaten den 2 april Tazria Havande ['yriz]]t'

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 37, A. Sabbaten den 18 juni Shelach Sänd ut jl'v]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 47, A. Sabbaten den 7 augusti 2010

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 32, A. Sabbaten den 14 maj Behar På Sinai berg rh'b]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 11, A. Sabbaten den 31 december Vayigash Steg fram vgæyiw"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 44, A. Sabbaten den 6 augusti Devarim Ord!yrib;D]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 21, A. Sabbaten den 10 mars Ki Tisa När du räknar ac;ti yki

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 22, A. Sabbaten den 26 februari Vayakhel Och han församlade lheq]y"w"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 6, A. Sabbaten den 26 november Toledot Släkt/generationer tdol]/t

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 10, A. Sabbaten den 24 december Mikets Efter $Qemi

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 31, A. Sabbaten den 7 maj 2011

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 7, A. Sabbaten den 3 december Vayetse Begav sig mot axeyew"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 25, A. Sabbaten den 31 mars Tsav Befall wx"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 26, A. Sabbaten den 21 april Shemini Åttonde yniymiv]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 53, A. Sabbaten den 1 oktober Ha azinu Lyssna WnyzIa}h'

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 40, A. Sabbaten den 9 juli Balak Balak ql;b:

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 33, A. Sabbaten den 21 maj Bechukotai Efter mina stadgar yt'qojub]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 24, A. Sabbaten den 12 mars Vayikra Och han kallade ar;q]yiw"

På flera ställen i Nya testamentet står det om Guds hemlighet. Vad är det för hemlighet? Jag tänkte att vi skulle undersöka det.

De abrahamitiska religionerna. Kristendom, Judendom, Islam.

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 39, A. Sabbaten den 2 juli Chukat lagstadga tq"ju

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 9, A. Sabbaten den 17 december Vayeshev Bosatte sig bv,yew"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 4, A. Sabbaten den 12 november Vayera Uppenbarade sig ar:yew"

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 50, A. Sabbaten den 28 augusti 2010

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 41, A. Sabbaten den 14 juli Pinchas Pinehas sj:ny]pi

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 20, A. Sabbaten den 3 mars Tetsaveh Du ska befalla hw<x't]

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 3, A. Sabbaten den 16 oktober 2010

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 2, A. Sabbaten den 29 oktober 2011

1.Det finns svårigheter med att höra Guds röst

31 söndagen 'under året' - år B

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 13, A. Sabbaten den 25 december Shemot Namnen twmv

Bibeln i korthet. Christian Mölks Bibelkommentarer

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 1, A. Sabbaten den 2 oktober 2010

Abrahams barn. Syskonreligionerna Judendom, Kristendom och Islam

Veckan efter pingst. Bibeltexterna. Gammaltestamentliga texter

Eva Andreas Tunadalskyrkan, Köping Mos 31:6-8. Från påsk till pingst

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 14, A. Sabbaten den 1 januari Va'era Visade jag mig ar;aew:

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 51, A. Sabbaten den 24 september Nitsavim Ni står!ybix;ni

Tunadalskyrkan Friheten i Kristus Mark 2:23-28

Gud säger till Abraham att han ska bli far till många folk. Det passar kanske därför bra att prata om Abraham idag på fars dag.

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 17, A. Sabbaten den 11 februari Yitro Jetro wrot]yi

Förlorad och återfunnen. 3:e Söndagen e. Trefaldighet

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 12, A. Sabbaten den 7 januari Vayechi Levde yjiy w"

Må Gud vara nådig mot oss och välsigna oss, må han låta sitt ansikte

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 8, A. Sabbaten den 10 december Vayishlach Han skickade jl'v]yiw"

Markus 3:29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.

Heliga Trefaldighets dag - år B

Program Mos. kap. 33 och 34. (Introd. 0:35)

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 35, A. Sabbaten den 2 juni Naso Räkna antalet acøn:

Tunadalskyrkan Joh 1: Andlig klarsyn

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 42/43, A. Sabbaten den 21 juli Mattot/Massei Stammar/vandringar y[es]m"/t/fm"

Historia. Judendom. Vem är jude? Historia. Kungariket Israel Kung David och kung Salomo Judarnas tempel, gudstjänster, offer, högtider.

Vi har ingen anledning att tro att listorna skulle vara kompletta eller att gåvorna skulle vara väldigt strikt avgränsade till person eller tid.

En ledare efter Guds hjärta

Tunadalskyrkan Mos 3:1-15, Matt 28:16-20 Jag har sett och hört

Juldagen år B. Ingångsantifon Jes 9:6

Anden. Studiehäfte av Henrik Steen

6 augusti - Kristi Förklarings Dag - år C

Joh 1:19 Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Joh 1:20 Han bekände och

Predikan Rönnekyrkan 9 mars 2014: Nattvarden. Vad är nattvarden och varför firar vi den?

Maria, Guds Moders högtid 1 januari år B

Det allra heligaste. Till det allra heligaste hade endast översteprästen tillträde endast en gång om året på den stora försoningsdagen.

Judendomen. Judendomen är den näst äldsta av världsreligionerna. Den har funnits sedan ungefär 1200 år före Kristus. Judendomen har en grundare, Mose.

Kristi Kropps och Blods högtid - år A Ingångsantifon Inledning Kollektbön

Religion = Organiserad tro på Gud med gemensamma traditioner och högtider.

FÖRSTA KORINTIERBREVET. INNEHÅLL Bakgrundsstudium 2 Löpande Kommentar 4

1 november - Alla Helgons Dag Ingångsantifon

4 söndagen 'under året' - år B

Fjärde Påsksöndagen - år C

Vindkraftverkens predikan. Hes 37:1-14,

Förflyttningar. Moln- och eldstoden var symbolen/tecknet för Guds konkreta närvaro

Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 49, A. Sabbaten den 10 september Ki Tetse När du drar ut axeteayki

Guds ord har haft framgång

Judendomen Om judendomen Ett folk en religion

GTs historiska böcker, del 1

De tio jungfrurna Mark 4:9-12 Liknelsen med de tio jungfrurna Matteus 25:1-13

Söndagen efter nyår årg

Hur man blir kristen i 10 steg. Christian Mölk

Guds Närvaro & Terminsintro. Umeå Vineyard

Jesu Hjärtas Dag - år A Ingångsantifon (jfr Ps 33:11, 19)

Juldagen år A. Ingångsantifon Jes 9:6

Sjätte Påsksöndagen - år C

Joh 3:3 Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Joh 3:4 Nikodemus sade: "Hur kan en människa

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Hur blir man kristen? Christian Mölk

Vid tidens slut. - En ljus framtid till mötes

29 söndagen 'under året' - år C

Skapad för att Tillbe

2 söndagen 'under året' - år A. Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig, de skall lovsjunga ditt namn, du den Högste.

Torahns glädje. Bibelstudium nr 18, A. Sabbaten den 18 februari 2012

Transkript:

Skatter i Torahn Bibelstudium nr 36, A Sabbaten den 9 juni 2012 Beha alotcha När du sätter upp *t]lø[}h'b] Torahtext: 4 Mos 8:1 12:15 Haftarah: Sak 2:10 4:7 Apostoliska skrifterna: Joh 5:1 6:71 Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. (Ps 119:10) Veckans torahavsnitt inleds med de avslutande instruktioner som Herren gav, innan den dagliga offertjänsten påbörjades i tabernaklet. Texten innehåller även en del historiska skildringar, något som även kommer att vara utmärkande för flera av de kommande avsnitten. Slutliga förberedelser Veckans textavsnitt inleds med att Mose nu får höra Guds undervisning från en helt ny plats. Förra kapitlet slutade nämligen med, att när tabernaklet var helt färdigt, så kallade Herren på Mose från det allra heligaste. Mose hörde rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom. (4 Mos 7:89) Något av det första Gud undervisade Mose om var, att han skulle lära Aron, hur han skulle tända den gyllene menorahn, den sjuarmade ljusstaken. Detta var den sista finputsningen inför den stora 1

invigningsgudstjänsten då alla inklusive Aron och hans söner skulle utföra de uppgifter de fått från Herren. Texten ger inte några direkta ledtrådar till vad den gyllene menorahn kan symbolisera. Av den anledningen måste vi vara försiktiga, så att vi inte blir dogmatiska, när vi söker förstå dess innebörd. Men trots allt kan vi finna många intressanta symboliska bilder i samband med menorahn. 1 För det första liknade den ett träd med mandelblommor. Kanske att detta vill påminna oss om Livets träd. Dess ljus var en bild på Guds ljus. Det var sju lampor som spred ljus. De flesta anser att talet sju är en bild på fullkomlighet. Guldet som är den renaste av alla naturmetaller kan därför stå för renhet. Lägger vi samman allt detta, kan man kanske tänka sig, att den gyllene sjuarmade ljusstaken var en symbol för Guds fullkomliga närvaro som lyste upp hans helgedom. Menorahn skulle dessutom brinna oavbrutet, så att Israels folk för all framtid till världens nationer skulle kunna förmedla det ljus Gud skänkt dem. I 4 Mos 8:5-26 läser vi om, att en stor skara leviter samlades för att helgas/avskiljas inför sin tjänst i tabernaklet. Dessa verser upprepar undervisningen om, att Israels förstfödda skulle ersättas av leviter. Det som kanske gör störst intryck är det stora viftoffer Aron gjorde med leviterna. Det var som om de alla sade: Här är vi Herre, vi är redo att tjäna dig! Det är intressant att lägga märke till, hur utbildningen av nya leviter skulle gå till! En levit kunde inte påbörja sitt arbete förrän han fyllt 30 år, men i 4 Mos 8:23 berättas det, att de nya skulle tillträda redan vid 25 års ålder för att påbörja sin utbildning. Men vem skulle undervisa dem? De äldre! När leviten fyllt 50 år, var hans ordinarie tjänstgöring över. I verserna 25, 26 läser vi: När leviten blir femtio år, skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst. Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelse- 1 Jämför gärna 2 Mos 25:31-40 och 2 Mos 37:17-24! Övers. anm. 2

tältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Även om det inte sägs rent ut, är det troligt att hans uppgifter bestod i att undervisa de yngre. Detta undervisningsmönster skulle sedan känneteckna Guds folk under kommande generationer. Läs och begrunda Titus 2:1-8! I 4 Mos 9:1-14 berättas det, att när Israels folk skulle fira sin andra påsk, så uppstod det ett praktiskt problem. Några män kom till Mose och Aron och undrade, om de inte fick offra sitt påsklamm den 14 nisan eftersom de blivit tame (rituellt orena 2 ), genom att de varit i kontakt med en död människa. Mose visste inte riktigt, vad han skulle svara männen och därför vände han sig direkt till Herren, som svarade Mose och sade, att den som blivit tame genom kontakten med en död eller som befann sig på en lång resa skulle få fira påsk exakt en månad senare den 14:e dagen i den andra månaden. Detta visar något av Herrens hjälpsamhet och barmhärtighet emot sitt folk. Det visar även, att han har förståelse för de bristfälliga förhållanden i vilka vi lever på planeten jorden. Påsken skulle fortfarande firas, men om omständigheterna förhindrade det, gick det att fira påsken på samma dag en månad senare. I dag lever vi under helt andra förhållanden än vad man gjorde under den tid man offrade i tabernaklet eller templet. De två omständigheter som gjorde, att man kunde bli befriad från påskfirandet, att vara tame eller ute på resa och därför inte kunde komma till tabernaklet (eller templet) på en speciell dag, förutsätter att templet finns! Templet finns inte i dag, men Yeshua vårt påsklamm har redan offrats en gång för alla och därför finns det egentligen inga 2 Se Shabbat Shalom A, nr 28, för en utförligare diskussion om innebörden av ordet tame! Övers. anm. 3

ursäkter för, varför vi i dag inte skulle fira påskhögtiden. Lägg märke till 4 Mos 9:13, 14! På väg genom öknen Att förflytta nära 3 000 000 människor genom öknen var ingen lätt uppgift. Det krävdes en enorm organisation. Att dessutom bära med sig tabernaklet med alla dess tillbehör och offer gjorde inte saken lättare och därför krävdes det, att man in i minsta detalj följde Guds instruktioner. Vi har i tidigare torahavsnitt redan studerat, hur lägret var uppbyggt och i 4 Mos 9:15 10:36 får vi nu ta del av ytterligare råd och instruktioner från Herren. För det första ser vi, att Gud gav Israels folk den kombinerade moln- och eldskyn som skulle visa dem, om de skulle vandra vidare eller vila. 3 Varje gång och vart skyn än flyttade sig, så följde folket efter. Texten kopplar på något sätt samman skyn med Herren själv. När molnskyn flyttade sig, sägs det i 4 Mos 9:18, att det var detsamma som att säga: Enligt Herrens befallning ska Israels barn vandra vidare. En del menar, att denna molnsky var densamma som den Shechinah (Guds närvaro) vars ljus uppfyllde det allra heligaste. Jag tror emellertid, att det handlar om två olika fenomen. Shechinahn fanns ständigt i tabernaklet. Molnskyn däremot enligt vår text ändrade utseende, fanns utanför tabernaklet och förflyttade sig. I båda fallen rör det sig emellertid om, att Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarade sig. Det fanns ytterligare en praktisk funktion då det gällde molnskyn och eldskyn. Under dagen gav molnskyn skydd mot den brännande ökensolen och under natten försågs folket med välbehövlig värme i den kyla som annars är så karaktäristisk för ett ökenartat klimat. 3 Jämför 2 Mos 13:17-22! Övers. anm. 4

Det andra praktiska rådet som skulle hjälpa Israels folk att organisera lägret, finner vi i kapitel tio. Texten säger, att när olika trumpetsignaler ljöd skulle olika saker hända. Här handlar det inte om vädurshorn (shofarhorn) utan om två silvertrumpeter. De skulle bland annat användas när menigheten [skulle] sammankallas och när lägren [skulle] bryta upp. Olika trumpetsignaler skulle dessutom användas, när folket skulle dra ut i strid och under högtiderna. Hebreiskans ord som används i texten för att skildra de olika trumpetsignalerna är desamma som tillämpas vid Rosh Hashanah ( Basunklangshögtiden, 3 Mos 23:23-25) av vår tids shofarhornsblåsare. Texten säger, att användandet av silvertrumpeterna skulle vara en evig stadga släkte efter släkte (v 8). I dag använder man endast shofarhorn som man också för övrigt skulle göra på Rosh Hashanah, då trumpeterna inte skulle användas. Men varför använder man inte silvertrumpeter i dag? Vad vi vet är, att silvertrumpeterna användes under det andra templets tid. Bland andra bevis på detta, finns de exempelvis avbildade på den kända Titusbågen i Rom som restes som ett minnesmärke över Titus seger i Jerusalem då både staden och templet förstördes år 70 vt (vår tideräkning). Jag känner inte till några senare hänvisningar till silvertrumpeterna inom den judiska liturgin. Anledningen till varför de inte används i dag verkar därför vara, att de var så intimt sammanknippade med tjänsten i templet inget tempel, inga trumpeter! När det därför behövs signaler, kommer de nu från shofarhorn! Nästa del i instruktionerna från Herren är av mer andlig art. När Israels folk skulle bryta upp från sitt läger, visades det först genom att molnskyn flyttade sig och sedan skulle trumpeterna ljuda. Men alldeles innan den första stammen Juda började gå, skulle Mose ropa: Stå upp, HERRE! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte. När vandringen var över skulle Mose säga: Vänd åter, HERRE, till Israels ätters många tusenden. (v 35, 36) 5

Även i vår tid inom den judiska traditionen har dessa Moses ord blivit mycket berömda. Varje gång torahrullarna ska tas från sin förvaringsplats (den heliga Arken) i synagogan säger man: Stå upp, HERRE! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte. När de sedan åter sätts på plats efter gudstjänsten säger man: Vänd åter, HERRE, till Israels ätters många tusenden. När vi gör detta inser vi, att den verkliga källan till styrka och seger är Gud och hans Ord. Den sista åtgärd som gavs till hjälp åt Israels folk inför deras vandring var, att de fick fler ledare. Detta gällde emellertid inte endast deras vandring, utan även ledarskapet när de kom fram till Löfteslandet. (Se 4 Mos 11:16, 17!) Det var tydligen redan från början Guds avsikt, att Mose skulle ha 70 andefyllda äldste vid sin sida som skulle leda och ta hand om folket. Vid ett tillfälle i 2 Mos 18 avskiljdes dugande män ur folket som skulle vara Mose till hjälp. Men efter händelsen med guldkalven verkar det som om denna grupp försvann. Nu finner vi återigen Mose som ensam ledare för hela folket. Hur skulle Gud få Israels folk att inse, att de inte längre enbart kunde förlita sig på Moses ledarskap? Han gjorde det genom att låta folket klaga! Men deras klagomål hade denna gång inte samma berättigande som när de som helt nyligen frisläppta slavar undrade, hur de skulle kunna få mat och vatten i öknen. Då var det på sätt och viss förståeligt. Men denna gång klagade de inte på grund av rädsla för svält de ville ha en mer variationsrik kost! De ville äta kött i stället för enbart manna. Tragedin i detta var inte, att de bad om att få äta kött. De gick längre än så och började längta tillbaka till Egypten. De började nu ett nytt uppror mot Gud. Men det var inte alla som gjorde det. Upproret startade bland den blandade hop som följde dem. Detta spred sig sedan också Israels barn började att gråta igen 6

och (4 Mos 11:4) På grund av det starka inflytande som denna grupp hade, så blev många bland folket tillrättavisade av Herren. Paulus har denna princip i tankarna, när han undervisar i 1 Kor 5:6, 11. Han varnar för, att församlingen inte ska beblanda sig med dem som inte känner Gud. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Sådana människor kan ha samma inflytande som den blandade folkhopen hade i Israel. Detta uppror blev för mycket för Mose att bära och han säger därför till Gud: Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig. Mose var nu redo för nästa steg i sin tillväxt. För sitt eget och för folkets bästa så behövde ledarskapet utvidgas. Detta är ett viktigt budskap som många andliga ledare och pastorer bör lyssna till. Paulus tar upp detta ämne i det första brevet till Timoteus, kapitel 3-5. Guds svar till Mose var, att han skulle välja ut sjuttio män av de äldste. Texten antyder, att det var två män som blev över, två män hade stannat kvar i lägret. (4 Mos 11:26) Ordvalet är tvetydigt och det har lett till en hel del spekulationer i om Eldad och Medad var med bland de sjuttio eller inte. Efter det att de 70 äldste blivit utvalda, fick de del av Guds helige Ande och de började profetera. Dessa män blev nu i mycket större utsträckning lämpade att hjälpa Mose i den uppgift, han blivit kallad att utföra. Vi vet inte riktigt, vad denna profetiska gåva innebar. En del menar, att det handlade om att förutsäga framtiden. Kanske att det mest troliga är som Hertz föreslår: Förmågan att undervisa och tillrättavisa folket med en pondus som alla förstod hade sin källa i Gud. 4 4 Rabbi J. H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid 616. 7

Denna tanke är helt i harmoni med vad Paulus undervisar om i 1 Kor 14:3. Han säger: Den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Var det denna innebörd av profeterandet, så innebar det en oerhörd hjälp för Mose, samtidigt som det var till nytta för folkets andliga liv. Det råder delade meningar om, hur länge de äldste profeterade. Hebreiskan ger utrymme för flera åsikter. En del likt Rashi tror, att de endast profeterade just den dagen, medan andra (Targum Onkelos) översätter denna vers och menar, att profetians gåva aldrig lämnade dem. Då det gäller Eldad och Medad finner vi enligt grundtexten, att de ständigt profeterade i lägret. De profeterade så mycket, att Josua som började undra om något var på tok rapporterade detta till Mose. Men Moses reaktion är intressant. I stället för att stoppa dem sade han: Om ändå allt HERRENS folk blev profeter genom att HERREN lät sin Ande komma över dem! (4 Mos 11:29) Mose ger uttryck för tanken, att detta att få äga den helige Ande inte är begränsat till särskilda personer eller samhällsklasser, utan till dem som tillhör Herren och som har ett personligt förhållande med honom. En sak som var karaktäristiskt för Moses ledarskap, var hans innerliga personliga förhållande till Gud. När Mirjam och Aron utmanar honom, var det Gud själv som tog honom i försvar. Gud uttryckte sig märkligt angående sin tjänare Mose: Om det finns en HERRENS profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se HER- RENS gestalt. (4 Mos 12:6-8) Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 8

Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9