Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 41, A. Sabbaten den 14 juli Pinchas Pinehas sj:ny]pi

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 41, A Sabbaten den 14 juli 2012 Pinchas Pinehas sj:ny]pi Torahtext: 4 Mos 25:10 30:1 Haftarah: 1 Kung 18:46 19:21 Apostoliska skrifterna: Joh 15:1 17:26 Glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta. (Ords 3:1) I veckans torahavsnitt befinner vi oss återigen i Israels läger. Israels vårdare och beskyddare har just avvärjt en stor katastrof, genom att låta Bileam uttala välsignelser över Israel. Herren har nu ytterligare en del saker att ta itu med, innan den nya generationen kan ta löfteslandet i besittning. Vi kommer att följa dessa förberedelser enligt följande plan: Följderna av händelserna vid Baal-Peor, 4 Mos 25:10-18 Folkräkning av en ny generation, 4 Mos 26:1 27:11 Tillsättandet av en ny ledare, 4 Mos 27:12-23 Ytterligare offer, 4 Mos 28:1 30:1 Följderna av händelserna vid Baal-Peor, 4 Mos 25:10-18 Du kommer säkert ihåg, att förra veckans textavsnitt slutade med att israeliterna hade omoraliska förbindelser med de midjanitiska kvinnorna. Vid ett tillfälle hade Pinehas, son till översteprästen Eleasar, bestämt sig för att ta rättvisan i egna händer och han döda- 1

2 de därför en israelitisk ledare och en prostituerad midjanitisk kvinna med ett spjut. Det finns flera problem i samband med den här händelsen. För det första så tog alltså Pinehas saken i egna händer och kringgick den rättegångsordning som fanns föreskriven i Torahn och för det andra så utfördes handlingen så överilat, att den israelitiske mannens släktingar kunde ha krävt hämnd på den nitiske prästen. Trots att det inte fanns någon rättslig prövning, så såg Herren saken i dess rätta ljus. För att skydda Pinehas så säger han, att han skulle sluta ett fridsförbund med honom eftersom han nitälskade för sin Gud. (4 Mos 25:12, 13) Detta var för att han skulle beskyddas från personliga angrepp och det var även en bekräftelse på, att han och hans avkomlingar skulle fortsätta att arbeta som präster. Både fysisk och andlig prostitution var och har varit ett djupt rotat problem för Israel under historiens gång. De två skyldiga som dödades av Pinehas fick bli ett varnande exempel på syndens konsekvenser. Deras namn och familjenamn finns omnämnda för alla kommande generationer. Den dödade israelitiske mannen hette Simri, son till Salus och den midjanitiska kvinnan hette Kosbi. Att deras namn blev nedtecknade på detta sätt blev utan tvekan förödmjukande för de inblandade familjerna och något som alla i fortsättningen ville undvika. Rabbin Hertz följer denna tankegång och tillägger: På samma sätt som med goda människor, så nedtecknades även namn och familjenamn på ogärningsmännen de vanärades på grund av sin omoral. 1 Som ytterligare en konsekvens av den här händelsen talar Herren till Mose och säger: Angrip midjaniterna och slå dem! (v 16) Midjaniterna tillsammans med moabiterna attackerade Israel, men Herren låter straffet komma över midjaniterna! Varför? Rabbinerna förklarar detta med, att moabiterna undgick straff på grund 1 Rabbi J.H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid

3 av, att de åtminstone kunde ursäkta sig med, att de hade handlat av fruktan, medan midjaniterna drevs av hat. Jacob Milgrom kanske är lösningen på spåren, när han påpekar, att historiskt sett så var moabiterna och midjaniterna så gott som ett förenat kungadöme som omfattade hela Transjordanien. Den politiska situationen sammankopplad med en del av de moabitiska kvinnornas synd skapade en riskfylld atmosfär för israeliterna, vilket mycket väl kan ha föranlett de konsekvenser som är beskrivna i 4 Mos 25: Folkräkning av en ny generation, 4 Mos 26:1 27:11 Torahn säger, att det gått i uppfyllelse som Gud lovat och förutsagt angående den generation israeliter som hade lämnat Egypten. Vi läser i kapitel tjugosex, att Gud sade till Mose, att han skulle göra ännu en folkräkning bland Israels folk. När Mose var färdig med detta påminner Herren oss: Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade av Mose och prästen Aron, när de mönstrade Israels barn i Sinai öken, ty om dem hade HERREN sagt: 'De skall dö i öknen.' Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. (4 Mos 26:64, 65) Det var alltså en helt ny generation israeliter som nu hade slagit läger på den östra sidan om floden Jordan redo att inta Kanaans land. Det finns åtminstone två anledningar till denna nya folkräkning. Den första anledningen var, att visa att Herren hade hållit sitt ord och menat vad han sagt, när han talade om för den förra generationen, att de inte skulle få komma in i löfteslandet. Den andra anledningen påminde om, vad som var aktuellt för den förra folkräkningen att se hur många män som kunde inmönstras till armén. Förutom folkräkningen var det mycket som måste förberedas, innan Israel kunde inta löfteslandet. För att undvika onödigt gräl mellan familjerna eller stammarna skulle man i förväg dela landet 3

4 mellan de olika stammarna. Detta var en oerhörd uppgift, där Herrens ledning var helt nödvändig. (Se 4 Mos 26:52-65!) Landet fördelades i förhållande till stammarnas storlek. Vilka områden var och en sedan skulle ha lottades ut. I Talmud kan man läsa, hur denna lottning gick till, men vad som är riktigt intressant i detta textavsnitt är, att man poängterar, att uppdelningen av landet kommer att bli annorlunda i den tillkommande tidsåldern. Talmud antyder, att allt land kommer att tillhöra alla folk. Som stöd för denna tanke citerar man Hes 48:31: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port (Levi har inte någon fysisk port i denna tidsålder). 2 Hesekiel går emellertid ett steg längre, än vad Talmud gjorde. I profetian i kapitel 47 säger Hesekiel, att löfteslandet inte endast ska fördelas mellan Israels tolv stammar, utan även att de som inte är judar ska få ta del av landet. Han säger: Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. (Hes 47:21, 22) Vilken fantastisk tanke! Det kommer att finnas en kvarleva från hednaländerna som så längtar efter att identifieras med Israel, att Israels Gud även kommer att ge dem en fysisk arvslott inom Israels land. Det finns ytterligare en grupp som fick sig ett landområde tilldelat. (Se 4 Mos 27:1-11!) Enligt lagen skulle en familjs egendom gå i arv till den förstfödde sonen. Detta var en regel som var rådande bland de flesta nationer i antikens Mellanöstern. I vår text ställs Mose inför en familj, där det bara fanns döttrar. Skulle de få något landområde till arvedel? Mose bar fram deras sak inför Herren och svaret blev, att döttrarna hade rätt till en arvedel. Som ett resultat 2 Babylonian Talmud Bava Batra 122a. 4

5 av detta ger Herren även en mer konkret lag om arvsrätt, som skulle gälla i de fall, då det inte fanns några barn. En viktig tanke som vi finner i detta textavsnitt är, att se hur revolutionerande Torahn var. I liknande lagstiftning bland folken runt omkring Israel fick inte döttrar ärva sina fäder. De förväntades gifta sig och så bli försörjda av sina män. Detta ledde till en många gånger orättvis behandling av kvinnor i antikens Mellanöstern. Torahn ger däremot omsorg och skydd åt kvinnorna i Israel. Det finns ytterligare ett par tankar som vi ska stanna något inför i detta textsammanhang. För det första ser vi, att landet tillhör Gud som ordnat det så, att Israels stammar skulle få bo i det. 3 Vi har tagit upp denna tanke i tidigare torahavsnitt, men det skadar inte att understryka den på nytt. Mose bekräftade, att det var Gud som var ägare till landet. Det var därför han tog upp frågan om Selofhads döttrar med Herren i stället för att lita till sitt eget omdöme. På detta sätt vittnade Mose om, att endast Gud hade rätt att fatta beslut om löfteslandet. För det andra, lägg märke till ett märkligt motsatsförhållande: Spejarna var alla ledande män, men de tog bestämt avstånd från löfteslandet. Som kontrast till detta möter vi här några okända kvinnor som frimodigt träder fram för att göra anspråk på sin del av landet. Tillsättandet av en ny ledare, 4 Mos 27:12-23 Gud påminner nu Mose om, att händelserna vid Kades Meriba gjorde, att han inte skulle få leda folket in i löfteslandet. Herren talade om för Mose, att han skulle klättra upp på ett högt berg Abarimberget och så skulle han få se in i landet. I stället för att grubbla över varför inte han kunde få komma in i löfteslandet, började han fundera över, vad som skulle hända med folket. Han bad därför Herren om en ny ledare. Lägg märke till att han inte föreslog 3 Jämför exempelvis 2 Mos 25:23 och 4 Mos 10:29! Övers. anm. 5

6 Herren, att någon av hans söner eller någon av hans nära släktingar skulle få bli den nya ledaren. Han var helt inställd på, att Guds vilja skulle ske. Gud svarade med att välja Josua, Nuns son, till att leda folket efter honom. Mose fick i uppdrag att vid tabernaklet göra en offentlig ceremoni utav ledarskapsskiftet. Han skulle lägga sin hand på Josua. Ge honom något av din auktoritet, sade Herren till Mose. (v 20) För att bekräfta valet av Josua inför folket, skulle Elieser (översteprästen) rådfråga urim och tummin. 4 Detta gjordes med all säkerhet för att hela folket skulle få se, att Josua inte enbart var Moses val, utan att han även var Guds val. Det skulle emellertid dröja något, innan själva utnämningen av Moses efterträdare skulle äga rum trots att den omtalas i detta textsammanhang. Mose hade ytterligare undervisning (Torah) att förmedla och dessutom hade han hela sitt tal i Femte Moseboken att framföra till folket. Utnämningen av den nya ledaren som omnämns här i veckans textavsnitt är i själva verket densamma, som vi finner i slutet på Femte Moseboken, efter det att Mose framfört all undervisning till folket. I 4 Mos 27:15-17 talar Mose med Gud om, hurdan hans efterträdare borde vara. Den främsta egenskapen som omnämns i dessa verser är, att han skulle vara en krigsman. Detta framgår av det idiomatiska uttrycket när de drar ut eller vänder åter som användes för att tala om en befälhavare inom armén. Ledaren skulle gå före och leda sin trupp. Även i dag är befälen i den moderna israeliska armén kända för sina stridsrop acharai, följ mig!. 5 Den som skulle efterträda Mose var även tvungen att vara en herde. Det är svårt att föreställa sig en man med generalens styrka 4 Se Shabbat Shalom A, 2 Mos 27-30! 5 The JPS Torah Commentary: Numbers, sid

7 och mod och samtidigt med herdens godhet och mildhet. Men ledaren för Guds folk skulle äga just de egenskaperna. Kung David är ett bra exempel på en sådan person. Det bästa exemplet är dock Yeshua. Han är den gode Herden som leder sin hjord och förser den med föda, beskydd, gemenskap och trygghet. Men samtidigt vet vi från Upp 19, att denne ömmande herde också är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Josuas kvalifikationer inför den nya uppgiften är många. Mose bad Herren om en ledare som skulle vara som en herde för Israel, så att de inte skulle bli som får utan herde. (v 17) Trots att Josua var en duktig stridsman, så var han även en sann herde. Ända sedan vi först mötte Josua, så har han varit vid Moses sida särskilt vid Sinai. Man kan inte vara så nära en sådan framstående torahlärare som Mose, utan att själv ivrigt studera Guds ord. På samma sätt som handledaren var en mäktig herde (både fysiskt och andligt), så måste även den hängivne eleven ha varit det. Jag är övertygad om, att Josua noga studerade, hur Mose ledde Guds hjord och att han tog lärdom och förberedde sig för sin kommande uppgift. Då det gäller Josuas militära utbildning, så vet vi, att redan i 2 Mos 17:8-16 omtalas han som israeliternas segerrike ledare. Här i veckans textavsnitt har han fått ytterligare 40 års militär erfarenhet. Det fanns ingen bland Israels folk som var bättre rustad att efterträda Mose som ledare för nationen än vad Josua var. Men Herren gav honom ytterligare behörighet för sin uppgift. I 4 Mos 27:18-23 instruerade Herren Mose, att han skulle lägga sin hand på honom, som en symbolisk handling för att den auktoritet Mose nu var i besittning av skulle överflyttas till honom. Detta gjordes inför allt folket, så att man aldrig någonsin skulle kunna ifrågasätta om Josua var den som Mose ämnat som sin efterträdare. När Mose lade sin hand på Josua, var det för att lägga något av sin auktoritet på honom. (Se 4 Mos 27:20!) 7

8 Ytterligare offer, 4 Mos 28:1 30:1 Resten av veckans textavsnitt handlar om de offer som skulle användas vid de avtalade mötestiderna. 6 I detta nya material ser vi, att det fanns många olika sorters offer och offergåvor som bars fram i tabernaklet. En sådan typ av offer var de personliga offren som omtalas i de fem första kapitlen i Tredje Moseboken. Sedan har vi de offer som hörde samman med de avtalade mötestiderna. Den tredje typen av offer är de tamid-offer som beskrivs här i 4 Mos 28:1-8. Ett av de viktigaste skälen till tamid-offret var, som Herren uttryckte det: Mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig. (4 Mos 28:2) Vi måste komma ihåg, att dessa offer skulle offras i tabernaklet. Det var här den äkta mannen (Gud) mötte sin fru (Israel) i en innerlig gemenskap. Djuroffren var till för att ära honom och de åt dem tillsammans i en förtrolig gemenskap. Offren åstadkom en ljuvlig doft av försoning och lovprisning som genomsyrade deras hem tabernaklet. Tamid-offret uppfylldes på ett fantastiskt sätt genom Yeshuas offer. I honom har vi nära gemenskap med Gud och i honom får vi del av försoningens ljuvliga doft. Ordet tamid betyder ständigt. I Nya testamentet berättas det, att Yeshuas offer var ett engångsoffer ett tamid-offer inför Herren. Skillnaden är den, att i stället för att ständigt offras så är det ständigt verksamt! Precis som med tamid-offret så var Yeshuas offer inte endast avsett för oss, för människor som behöver hans hjälp, utan det var även till för Herren som längtar efter gemenskap med sin skapelse. Mer info nästa sida! Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom 6 Se Shabbat Shalom A, 3 Mos 21-24! 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9