Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 10, A. Sabbaten den 24 december Mikets Efter $Qemi

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 10, A Sabbaten den 24 december 2011 Mikets Efter $Qemi Torahtext: 1 Mos 41:1 44:17 Haftarah: 1 Kung 3:15 4:1 Apostoliska skrifterna: Matt 21:1 22:46 Jag vill alltid ge akt på din Torah, alltid och i evighet. (Ps 119:44) I förra veckans torahkommentar betonade vi, att Josefs liv på ett alldeles särskilt sätt uppenbarade Guds allmakt och ledning. Vår kommentar var ämnad att fokusera lite närmare på Herren utifrån den aspekten allteftersom den uppenbarades i texten. Denna vecka fortsätter vi på samma tema, vilket för övrigt hela berättelsen om Josef gör. Våra textkommentarer kommer emellertid att inrikta sig på något som kanske kan se ut som små detaljer, men som trots allt hade stor inverkan på hela händelseutvecklingen. Vi kommer nu att se lite närmare på den mänskliga sidan av Guds allmakt. Vi får dock inte glömma, att det hela tiden var Guds hand som var i verksamhet. Vi följer veckans textavsnitt enligt följande plan: En människas skuldkänslor En människas gåvor En människas bägare En människas sorg 1

2 En människas skuldkänslor Faraos hovmästare borde ha haft skuldkänslor. Det hade nu gått två år sedan han lämnat fängelset och blev återinsatt i sin tjänst som en av faraos mest betrodda män. Han hade lovat Josef, att han skulle berätta för farao om honom och försöka få honom fri från fängelset. Under dessa två långa år hade han emellertid helt glömt Josef. (Se 1 Mos 40:23!) Nu hade farao själv haft två drömmar. Ingen av hans andebesvärjare kunde hjälpa honom. När överhovmästaren såg, hur plågad farao var av sina drömmar, så bekände han slutligen: I dag måste jag påminna om mina synder. (1 Mos 41:9) I sin bekännelse berättade han om Josefs förmåga att uttyda drömmar. Genom att inte berätta för farao om Josef, så hade han brutit det löfte han gav. Hans skuldkänslor fick honom så småningom att bryta tystnaden. En människas gåvor En av Josefs främsta förmågor var att uttyda drömmar. Det var inte någon lätt uppgift. Enligt Bibeln hade kungligheterna både i Mesopotamien och Egypten vise män och spåmän anställda för att uttyda drömmar. Arkeologiska fynd bekräftar, att det fanns litteratur som innehöll instruktioner och handledning för dessa yrkes grupper. 1 När farao hade drömmar som behövde uttydas, var det därför helt naturligt för honom att kalla på sina professionella drömtydare. Det är precis vad som hände i 1 Mos 41:8. Han kallade till sig alla spåmän och alla vise män i Egypten. Grundtextens ord för spåman kommer från ett grundord som betyder gravör eller skrivare och syftar på en som äger ockult kunskap. Förmodligen var spåmännen en yrkesgrupp som bland annat ägnade sina liv 1 International Standard Bible Encyclopedia, band 1, sid

3 åt att studera all den litteratur som fanns tillgänglig, då det gällde konsten att uttyda drömmar. Faraos hopp om att få reda på vad hans drömmar betydde grusades, eftersom ingen av hans avlönade spåmän kunde ge honom något svar. Men genom överhovmästarens vittnesbörd fick farao höra talas om en ung hebré som var trettio år som kunde uttyda drömmar. Så långt vi vet, så hade Josef inte studerat några av alla de gamla skrifter som handlade om drömtydning. Han använde sig helt enkelt av den gåva Gud hade gett honom för att analysera faraos drömmar. När han gjorde detta, var han noga med att ge Gud äran för den gåva han fått: Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar. (1 Mos 41:16!) Josef hade ännu en gåva han visade sig vara en fantastisk administratör och förvaltare. Det var denna begåvning som ledde till, att han kunde avancera som han gjorde hos Potifar och som gjorde honom så framgångsrik i fängelset. Nu upptäckte även farao denna förmåga hos Josef och anställde honom därför som ansvarig ledare för Egyptens katastrof- och sociala hjälpverksamhetsfond. Han skulle planera, vara arbetsledare och upprätta magasin för sju års skörd och senare vara den som ansvarade för distributionen av all den säd som skulle fördelas under denna hungerkatastrof. Detta var en enorm uppgift och för att kunna utföra detta till synes omöjliga uppdrag gav farao honom all den makt han behövde: Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du Se, jag sätter dig över hela Egyptens land. (Se 1 Mos 41:37-46!) Det är helt klart, att Josefs position och hans ansvarsuppgifter var nödvändiga för att berättelsen skulle få sin slutliga utformning. Han skulle aldrig fått möta sin familj, om det inte varit för, att det var till honom de skulle komma, när de i sitt sökande efter mat letade sig till Egypten. 3

4 Det finns säkert många andra gåvor och karaktärsdrag som du kan finna hos Josef. Anledningen till att vi tar upp den här tanken är för att visa, att Gud använder människors gåvor, förmågor, möjligheter och personligheter för att göra sin vilja känd. Kanske att det kan uttryckas ännu tydligare: Gud har gett människor speciella gåvor för att de ska kunna utföra hans syften här på jorden. I hans eviga plan finns det utrymme för oss alla. Han har en särskild uppgift just för dig! Gud har gett var och en av oss olika gåvor och möjligheter, så att vi kan utföra hans vilja. Yeshua vill genom oss bli sedd och uppenbarad, genom att vi använder våra gåvor och personligheter på ett rätt sätt. En människas bägare Gud är detaljernas Gud! Veckans torahavsnitt bekräftar detta! Vi har sett, att en detalj leder till en annan. Att Josef kunde uttyda faraos drömmar ledde till, att han upphöjdes till chefsförvaltare för hela nationen. Detta ledde i sin tur till, att Egypten blev vida känt som det land som hade ett överflöd av säd under den mycket allvarliga hungersnöd som drabbade Mellanöstern. Detta ledde i sin tur till, att den hungrige Jakob och hans familj sökte sig till Egypten för att få hjälp. Jakob sände tio av sina kvarvarande elva söner ner till Egypten för att inhandla den livsnödvändiga mat de behövde. Han lät emellertid inte sin yngste son, Benjamin, följa med dem, eftersom han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. (1 Mos 42:4) Kan du föreställa dig hur chockad Josef kände sig, när han såg sina bröder komma till Egypten för att handla säd? Det var inte bara det att han blev chockad över att se dem, utan kanske främst därför att han insåg, att en av hans drömmar började bli verklighet. Det var den dröm som i kapitel 37 talar om, att hans familj skulle buga sig för honom. Han hade då berättat för sina bröder, att vi 4

5 band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve. (1 Mos 37:5-8) Det är exakt vad texten i 1 Mos 42:6 nu bekräftar: När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden. Genast började tankarna virvla runt i Josefs huvud. Hur är det egentligen med pappa Jakob? Lever han fortfarande? Kan jag verkligen lita på mina bröder? Om pappa fortfarande lever, hur ska jag då ordna det, så att jag får träffa honom? Dessa och många andra frågor måste ha sysselsatt honom. Så fort Josef hämtat sig från den första chocken, satte han en plan i verket som skulle leda fram till, att han skulle få träffa sin pappa och att han skulle få bli återförenad med sin familj igen. Detta var ingen lätt uppgift. Första steget i hans plan var, att få träffa sin bror Benjamin och sedan kanske han på något sätt även kunde locka Jakob till Egypten. Veckans textavsnitt berättar mer i detalj om vad som ingick i den första delen av Josefs plan. Medvetet anklagade han sina bröder för att vara spioner. Han tvingade dem också att berätta om Benjamin. Sedan talade han om för dem, att om de inte nästa gång tog med sig Benjamin, så skulle de allesammans bli satta i fängelse anklagade för spioneri. För att riktigt visa dem, att han menade allvar, så tog han Simeon som gisslan. Bröderna återvände hem (utan Simeon) och berättade för Jakob vad som hade hänt. Så småningom kunde de övertyga honom om, att han skulle låta Benjamin följa med till Egypten, när de nästa gång behövde hämta mer säd. Ruben garanterade sin pappa, att inget ont skulle hända Benjamin. 5

6 När de kom tillbaka till Egypten, förstod Josef, att hans plan fungerade. Han fick veta, att hans pappa levde, men hur skulle han få honom till Egypten? På något sätt måste han få Benjamin att stanna kvar. Men hur? Bägaren! Josef bjöd sina bröder på middag. Texten talar om, att middagsgästerna var indelade i tre grupper. Josef och hans familj utgjorde en grupp, de egyptier som var närvarande åt för sig och sedan hade Josef gett order om, att hans bröder skulle sitta åtskilda från egyptierna. (Se 1 Mos 43:30-33!) Anledningen till att egyptierna och hebreerna inte fick äta tillsammans var förmodligen inte sociala skäl (som i 1 Mos 46:34), utan en rent kulturell fråga, eftersom främlingar ansågs förorena maten. En annan detalj då det gäller bordsplaceringen är, att Josef hade instruerat sina tjänare att placera gästerna efter deras ålder. Detta var noggrant planerat, så att Josefs tjänare skulle veta i vilken säck de sedan skulle lägga bägaren. Josefs plan gick ut på, att hans egen silverbägare skulle läggas i Benjamins säck. Benjamin skulle på så sätt kunna anklagas för stöld och så bli arresterad och satt i ett egyptiskt fängelse. Detta skulle i sin tur tvinga Jakob att komma till Egypten för att få tillbaka sin älskade son. Vinbägaren som Josef använde, var en mycket viktig bägare. För det första tillhörde den en egyptisk kunglighet och var Josefs personliga bägare. Dessutom var det den bägare som han brukade spå med. (1 Mos 44:5) Att spå med hjälp av bägare gjordes genom att tyda vätskans rörelser i bägaren. Spåmännen menade, att de på detta sätt kunde förstå och avgöra gudarnas vilja. För en egyptier i överklassen ansågs detta vara en mycket viktig bägare och att stjäla en sådan var ett synnerligen allvarligt brott. 6

7 För Gud var det ändamål som en sådan här bägare användes till avskyvärt, men han välsignade likväl Josefs uträkning och använde bägaren som ett redskap i sin stora strategiska plan för Israel. En hednisk bägare använd som en viktig beståndsdel i Guds plan? Ja! Herren använder ständigt liknande föremål för att utföra sin vilja på vår syndfulla planet! Det var till hans ära som han använde bägaren som var ämnad till avgudadyrkan och hedendom för att utföra sina egna önskningar. Han är i sanning en allsmäktig Gud! En människas sorg Det finns åtminstone ytterligare en aspekt som spelar en viktig roll i detta gudomliga drama: Josefs tårar. Två gånger i veckans textavsnitt möter vi en gråtande Josef. Första gången är, när han hörde sina bröders överläggning om, hur de skulle göra med Simeon som skulle lämnas som gisslan. Han hörde, hur Ruben ledde diskussionen fram till den punkt, att de kom fram till, att det de en gång hade gjort med Josef var fel och att det som nu hände dem var ett straff för detta. De menade, att därför utkrävs nu hans blod. (1 Mos 42:22) Det ges ingen förklaring i texten till varför Josef sedan började gråta, men det är inte så svårt att förstå, hur han måste ha känt det. Han fick här höra hur bröderna bekände, att de hade handlat fel och han förstod, att de hade ändrat sin attityd emot honom. I 1 Mos 43:30 finner vi återigen en gråtande Josef. Texten handlar om, hur han får syn på Benjamin och här får vi även en förklaring till, varför Josef börjar gråta. Den säger, att han skyndade ut ur rummet, djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Hertz kommenterar detta med orden: När han såg sin egen mors son, kunde han inte 7

8 hålla tillbaka sina tårar. 2 ArtScroll Chumash går ett steg längre och föreslår, att Josefs tårar berodde på, att: Josef insåg att han ännu inte kunde avslöja sin rätta identitet för Benjamin och att han skulle åsamka honom ännu mer lidande med tanke på bägaren. 3 Josefs tårar utgör en mycket viktig del i denna berättelse. När han mötte sina bröder, hade det varit väldigt lätt för honom att låta bitterhet få styra känslorna och kanske att han då skulle velat hämnas på sina bröder. I stället fick hans verkliga känslor av medlidande och sorg styra honom. Alla tankar på bitterhet och hämnd som han eventuellt haft under alla de år som gått sedan de sist sågs, var nu som bortblåsta. Han älskade verkligen sin familj. Vad som kanske är ännu mer iögonfallande är emellertid, att han hade den andliga förmågan, att uppleva allt som hänt honom som en del av Guds vilja. Vi kommer att se mer av detta i nästa torahavsnitt. Josefs tårar kan också ha påmint honom om, att han trots sin upphöjda ställning i Egypten fortfarande var en varelse som kunde känna, ha medlidande och visa omsorg. Detta var helt i motsatts till den inställning som härskade i det egyptiska samhället. Man lutade i stället åt, att sätta mycket lite värde på människan som sådan. Ett exempel på detta är de hundratusentals slavar som fick sätta livet till i samband med byggandet av faraos olika minnesmärken. Tårarna talade om för Josef och oss att han var annorlunda. Han var unik, eftersom han var ett Guds barn. Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 2 Rabbin J.H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid The ArtScroll Chumash, sid

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9