Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 19, A. Sabbaten den 25 februari Terumah Offergåva hm;wrt]

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 19, A Sabbaten den 25 februari 2012 Terumah Offergåva hm;wrt] Torahtext: 2 Mos 25:1 27:19 Haftarah: 1 Kung 5:12 6:13 Apostoliska skrifterna: Mark 10:1 11:33 Ty Torah skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. (Jes 2:3) Denna veckas torahavsnitt innehåller Guds instruktioner om, hur man skulle bygga och iordningställa förbundsarken, skådebrödsbordet, ljusstaken (menorahn), själva tabernaklet och offeraltaret. I vårt studium denna vecka, ska vi stanna inför tre tankar: Varför byggdes tabernaklet? Tabernaklets olika delar Kostnaden för tabernaklet Varför byggdes tabernaklet? Gud själv ger svaret på denna fråga: De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. (2 Mos 25:8) Tabernaklet var ämnat för Gud det var där han skulle umgås med sitt folk. En judisk rabbin uttrycker det så här: Tabernaklet var ämnat för Gud, som på Sinai uppehöll sig i en helgedom som Hans händer 1

2 skapat, men nu skulle Han bo i en helgedom som Israel skulle bygga och den helgedomen skulle vara ett vandrande Sinai. 1 Ordet tabernakel är översatt från hebreiskans mishkan, som betyder att bo eller att vara hemma. Om vår midrashtolkning över 2 Mos 19 är korrekt och att ett bröllop ägde rum mellan Gud och Israel, så ser vi här, hur den äkta mannen förbereder ett hem för sin familj. Det har allt ett hem behöver: en inre kammare för ett kärleksfullt intimt förhållande, ett bord för mat, ljus, draperier för avskildhet och ett centralt läge. Naturligtvis kan man inte dra dessa paralleller alltför långt, men detaljerna är intressanta att lägga märke till. Vilken demonstration utav Guds kärlek och nåd! Gud hade kunnat lämna Israel med minnesbilden av, hur han gav sin Torah i blixt och dunder på Sinai. Detta hade lämnat ett mäktigt minne hos dem en bild av majestät och fruktan. Gud beslutade sig emellertid för, att i stället komma och bo hos dem på ett alldeles särskilt sätt. Detta var något som han aldrig tidigare hade gjort, men han skulle komma att göra det ännu en gång. I Joh 1:14 kan vi läsa: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. När Johannes använder ordet bodde, kopplar han samman Yeshuas liv på jorden med Guds närvaro i tabernaklet. En plats för Ketubahn. Det finns ytterligare en anledning till varför tabernaklet byggdes. Den centrala punkten i tabernaklet var det allra heligaste. Mose fick instruktioner från Gud, att de skulle bygga en låda, en ark, i vilken de skulle förvara förbundstavlorna. Vi har tidigare sett, att Torahn var detsamma som ketubahn, det juridiskt bindande förbundet/kontraktet mellan Gud och hans brud och här finner vi nu, att denna familjeketubah skulle förvaras i det allra heligaste. 1 Rabbi J.H. Hertz, Pentateuch and Haftorahs, sid

3 Tabernaklet var en plats, där Torahn var i centrum för hela Israel. Detta var bokstavligt så, eftersom de tolv stammarna var lägrade runt tabernaklet. På detta sätt var inte endast Gud i medelpunkten för Israel utan även hans Torah (undervisning). Tabernaklets olika delar Gud ger inte endast instruktioner till Mose om att bygga tabernaklet, utan han ger även många olika detaljer om exempelvis altaret, arken, ljusstaken, skådebrödsbordet och draperierna. När Mose berättade för folket om tabernaklet, följde han de mönsterbilder som Gud visat honom. (Se 2 Mos 25:9!) Vad ska vi göra med alla dessa detaljer? Har de något symboliskt värde? Jag tror, att det finns en rik symbolik i allt det som här uppenbaras för oss. Det är emellertid viktigt att komma ihåg, att i vårt sökande efter vad saker och ting betyder, så får vi inte glömma, att Gud instruerade Mose att bygga ett verkligt tabernakel. Det finns många olika tolkningsförslag till dessa kapitel och många böcker har skrivits i ämnet. Jag skulle vilja ge några riktlinjer som kan hjälpa oss i vårt studium: 1. Yeshua berättar för oss, att vi kan finna honom i Torahn (Luk 24). Vi förstår därför, att varje del av Torahn uppenbarar någon aspekt av hans person eller verksamhet. Naturligtvis inkluderar detta även tabernaklet. 2. Vi måste göra skillnad på vad som var den verkliga innebörden och vad som tjänade som illustration. Detta leder oss till att 3. Närhelst någon annan bibeltext knyter en symbolisk mening till något av föremålen i tabernaklet, kan man ta för givet, att Gud ämnat just den delen att tala ett symbolspråk. 3

4 Med dessa riktlinjer i minnet ska vi se lite närmare på tabernaklet och dess tillbehör. Gud gav Mose en detaljerad uppenbarelse av, hur tabernaklet skulle se ut. I Hebreerbrevet kan vi läsa, att det Gud visade Mose var en skuggbild av den himmelska helgedomen (Hebr 8:5) och att Mose fick uppmaningen: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget. (Hebr 8:5) Gud var noga med att kopian skulle vara lika originalet. Varje del av Guds uppenbarelse är betydelsefull. Från den detaljerade information Mose fick om tabernaklet, kan vi förstå, att vi har en Gud som vill, att vi ska komma inför honom på ett alldeles speciellt sätt och att även vi ska förhålla oss till honom på ett bestämt sätt. Detta torahavsnitt berättar, hur Gud gav Mose detaljerad information om: 1) Det allra heligaste, 2) arken, 3) keruberna, 4) menorahn (ljusstaken), 5) skådebrödsbordet, 6) förgården, 7) skiljeväggen, 8) altaret, 9) förhängen, 10) väggar och 11) stolpar, spännen och snören. Jag ämnar inte försöka förklara all symbolik som finns i dessa detaljer. Jag tror överhuvudtaget inte, att Gud har uppenbarat all symbolik för oss. Det är emellertid inte svårt att se, hur de olika föremålen kan illustrera olika andliga sanningar. Låt oss ta några exempel. Menorahn. Gud talade om för Mose att menorahn ljusstaken skulle placeras i rummet alldeles framför det allra heligaste. Den skulle lysa upp detta rum och samtidigt lysa upp vägen till det allra heligaste där Guds närvaro fanns. Vad symboliserar detta? 4

5 Kanske att vi här åtminstone kan finna två närbesläktade symboliska betydelser. Bibeln säger: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps 119:105) På samma sätt som menorahn lyste upp vägen till platsen där Gud var, så ska Guds skrivna ord göra detsamma. Det lyser också upp och visar vägen till Gud. Om det skrivna gudsordet lyser upp stigen till Gud, så gör än mer det Levande Ordet, Yeshua, det på ett alldeles särskilt sätt. Han sade om sig själv, att han var Världens ljus. Draperiet. Det draperi som skilde det heliga från det allra heligaste är ett annat exempel på symbolik som andra bibeltexter tar upp. I Hebr 10:20 berättas det, att förlåten är en symbol på Yeshua. Precis som den enda vägen till Guds närvaro (symboliserad av ljuset över förbundsarken) gick genom förlåten (2 Mos 26:33), så går den enda vägen till Gud genom Yeshua. Ingen kommer till Fadern utom genom mig lyder hans egna ord. (Joh 14:6) På samma sätt som förlåten i templet [brast] i två delar, när Yeshuas död gav försoning för våra synder (Matt 27:51), så går den enda vägen till Gud genom Yeshuas brustna kropp. Att förlåten brast mitt itu visar, att vägen till Gud nu är öppen och fri genom Yeshua. Av den anledningen undervisar Hebr 10:19-23, att vi nu frimodigt kan träda fram inför Gud genom offerlammets blod Yeshuas blod. Skådebrödsbordet. I 2 Mos 25: 30 kan vi läsa ordet skådebröd. Grundtextens lechem panim kan översättas på många olika sätt, bland annat närvarons bröd, ansiktsbröd eller bröd med ansikten. Även om Nya testamentet inte direkt ger några ledtrådar till skådebrödens symbolik, så verkar det klart, att bröden på något sätt har anknytning till Yeshua Livets bröd. Den kan också förstås som en del av den bröllopsmidrash som vi tidigare stannat inför. Eftersom de tolv bröden representerade de tolv stammarna och prästerna representerade folket, kan man kanske säga att bröden 5

6 representerade den gemenskap (bordsgemenskapen var mycket stark bland antikens folk) som kunde upplevas mellan Herren och hans folk i deras hem. Ett annat intressant sätt att se på denna text är att stanna inför översättningen ansiktsbröd. Denna översättning skulle sätta likhetstecken mellan detta bröd och Guds ord. I Jak 1:23 sägs det, att Ordet är en spegel. När vi ser i den, ser vi den nya skapelsen och våra nya ansikten. Hur ser mitt innersta ut? Se på Ansiktsbrödet! De tolv bröden skulle symbolisera hela den befriade/frälsta gemenskapen. På detta sätt kan brödet vara en bild på Guds ord den spegel som reflekterar den nya skapelsen inom oss. Guds närvaro. Det allra heligaste har också en viss symbolik. Det var där Gud skulle bo på jorden. Det är viktigt att lägga märke till, att inte hela Gud bodde där endast vissa delar av den fysiska manifestationen av hans härlighet. I 2 Mos 25:22 säger Gud: Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen skall jag tala med dig. Detta symboliserar två viktiga tankar i Nya testamentet. En av dessa tankar har vi redan vidrört. Tabernaklet, särskilt det allra heligaste, var en symbol som talade om det sätt, på vilket Guds Son skulle komma att bo på jorden. I det allra heligaste fanns Guds närvaro på ett alldeles särskilt sätt, något som rabbinerna kallat Shechinah. Denna Shechinah var sänd av Gud för att komma och bo i det allra heligaste. När folket såg Shechinahn, såg de inte hela Gud, men ända vissa aspekter av Honom. På liknande sätt, berättas det i Joh 1:14, att Ordet Yeshua sändes från Gud för att bo ibland oss. När folket såg Yeshua, såg de inte hela Gud. Gud är så mycket större än en mänsklig kropp! Men när de såg Yeshua, såg de Guds fullhet förkroppsligad, precis som man såg Gud i Shechinahn! Det är viktigt att komma ihåg, att Johannes som skrev det fjärde evangeliet hade hebreiskan som modersmål. Även om han 6

7 kanske skrev på grekiska, så var hans tankar formade från en hebreisk bakgrund. När han därför skrev, att Ordet bodde bland oss, hade han det hebreiska ordet för bodde i tankarna, samma grundord från vilket både tabernaklet och bodde kommer från. (Tabernaklet var ju i själva verket en boplats.) Guds härlighet, Shechinah, vilade på ett alldeles särskilt sätt över det allra heligaste. Med andra ord: Gud var där. Men han var tvungen att begränsa sig, han är ju så mycket mer, än vad som kan rymmas i detta rum tillverkat av människohänder. Med detta i minnet blir det lättare att se, hur Yeshua kunde ikläda sig en människokropp och bo ibland oss. När folket såg Yeshua, såg de inte hela Gud. Bibeln säger, att när han kom till jorden, så fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. (Fil 2:6, 7) Bibeln säger också, att Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom. (Kol 1:19) Om du tycker att detta är svårt att förstå, ska du inte känna dig bekymrad. Detta teologiska spörsmål har förbryllat och sysselsatt teologer under århundraden! Vad jag försöker säga är, att vi kan lära oss mycket om, hur Ordet blev kött och bodde bland oss genom att studera det sätt, på vilket Gud uppenbarade sig i tabernaklet. Om vi tar en kopp vatten från Medelhavet och analyserar det, kommer vi snart fram till, att den inte innehåller hela Medelhavet. Men vattnet i koppen är trots allt Medelhavsvatten. Likadant var det med Yeshua. Därför berättar Johannes för oss, att det allra heligaste är ett symboliskt uttryck för det sätt på vilket Yeshua kom för att tälta bland oss. Den helige Andes tempel. Det finns ytterligare en symbolisk tanke med det allra heligaste. Bibeln använder det allra heligaste som en symbol för det sätt, på vilket den helige Ande tältar/bor i 7

8 människor som tror på Yeshua. I 1 Kor 6:19 kan vi läsa: Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er? Våra fysiska kroppar är ett slags tabernakel för Guds närvaro i våra liv. Detta är enligt Paulus en motivering till, att hålla allt sådant borta från oss som är motbjudande för Gud. Kostnaden för tabernaklet Tabernaklet var inte endast utförligt beskrivet utan också mycket dyrbart. Guld, silver, koppar, olika sorters garn, sällsynta djurskinn och akacieträ är några av de material som behövdes till tabernaklet. Om Israels barn hade bott i en stor stad, kanske det varit enkelt att köpa allt det här men det hade varit mycket kostsamt! Men de var mitt ute i öknen! Var fanns skogen? Vem skulle betala för allt detta? Gud var emellertid förberedd! Du kommer kanske ihåg, att Israels barn fick ta emot gåvor från egyptierna, när de lämnade Egypten? Nu kom de till användning. I 2 Mos 25:1-7 berättas det, att Gud sade till Mose, att folket skulle ge en gåva till Herren. De skulle inte endast bygga ett tabernakel åt Gud, de skulle även bekosta det med de rikedomar de fått från egyptierna. Gud talade inte om, hur mycket var och en skulle ge, men han sade, att de skulle ge av ett villigt hjärta. Detta handlar inte om tiondegivande (som vi ska studera närmare i senare torahavsnitt) utan om frivilliga gåvor. Gud menade, att de skulle ge i förhållande till vad de kände i sina hjärtan, de skulle ge därför att de ville ge en gåva till den Gud som förlossat dem från Egypten. Han hade visat dem att han var värd allt de ägde! Mer info nästa sida! Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9