Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 39, A. Sabbaten den 2 juli Chukat lagstadga tq"ju

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 39, A Sabbaten den 2 juli 2011 Chukat lagstadga tq"ju Torahtext: 4 Mos 19:1 22:1 Haftarah: Dom 11:1-33 Apostoliska skrifterna: Joh 11:1 12:50 Ty Torah skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. (Jes 2:3) Veckans torahavsnitt innehåller en mängd förbryllande händelser och jag har därför valt att se lite närmare på några av dessa mysterier. När vi studerar dem, måste vi ha den röda tråden i Fjärde Moseboken i tankarna och placera mysterierna i sitt rätta sammanhang. Genom hela Fjärde Moseboken finns nämligen två huvudtankar som är sammanknippade med varje händelse och textavsnitt som omnämns: 1) Förberedelser inför livet i löfteslandet, och 2) uppfyllelsen av de domsord som Herren uttalade som sade, att alla förutom Kaleb och Josua i den nuvarande generationen som var tjugo år eller äldre inte skulle få komma in i landet. Många av de händelser som är skildrade i Fjärde Moseboken finns där av just dessa anledningar. De mysterier vi ska studera denna vecka är: Mysteriet med den röda kvigan Mysteriet med Moses och Arons synd Mysteriet med döden och det kyliga bemötandet Mysteriet med ormen som kunde bota sjuka Mysteriet med de hemliga skrifterna 1

2 Mysteriet med den röda kvigan Texten kallar undervisningen om den röda kvigan för en chukat hatorah, hrwth tqj. En chukah, tqj, betraktas vanligtvis som en undervisning om något som man inte kan hitta någon vettig förklaring till, varför det är på det ena eller andra sättet. Undervisningen ska helt enkelt tas emot i tro och åtlydas. Om den tolkningen är riktig, så har vi här ett utmärkt exempel på en chukah, då det gäller ritualen med den röda kvigan. Denna ritual anses av många bibelforskare som den mest mystiska i hela Bibeln. Här måste jag få förklara mig. Ritualen som beskrivs i bibeltexten är i sig själv klar och tydlig. En fullständigt röd och felfri kviga som aldrig burit något ok skulle föras utanför lägret och slaktas under överinseende av översteprästen. En del av kvigans blod skulle stänkas i riktning mot tabernaklet. Efter det att kvigan bränts upp skulle askan blandas med vatten, cederträ, isop och karmosinrött garn. Denna blandning skulle sedan omsorgsfullt förvaras och användas i en reningsprocess för dem som blivit tame (rituellt orena). Det finns alltså en hel del information angående själva ritualen, men det finns mycket lite som förklarar innebörden av, vad allt detta betyder. Varför skulle det exempelvis vara just en röd kviga? Varför blev den som tillrett denna blandning som skulle vara ett medel till rening själv oren och i behov av den aska han just iordningställt? Det har gjorts en hel del bibelforskning från judiskt håll i detta ämne. En av de vanligaste tankegångarna är den bokstavliga eller förnuftsmässiga tolkningen. Enligt denna tanke är det ingen mening med att försöka fundera ut, vad Gud har bevarat dolt. Det är bara att göra som det står! En annan tanke inriktar sig främst på att försöka utröna en djupare mening bakom texten och denna finns i Torahns text- och symbolspråk. Man anser, att Gud uppenbarade den djupaste inne- 2

3 börden av ritualen med den röda kvigan för Mose, i samband med att han talade om, att all orenhet kunde avlägsnas från folket förutom prästernas orenhet. För prästernas rening fanns därför askan från den röda kvigan tillgänglig. Ytterligare en tanke är, att detta är det enda exemplet bland alla offerdjur, där en ko/kviga är inblandad. Varför? Kvigan skulle förmedla försoning för episoden med guldkalven! Tanken är, att vi ska acceptera texten som den är och inte ifrågasätta det paradoxala i den. Bibeln innehåller fler texter som är svåra att förklara. Man menar, att det vi inte förstår i denna världen ska vi få kunskap om i den tillkommande. När vi kommer till icke-judiska bibelforskare blir tystnaden än större, när det gäller att förklara symboliken med den röda kvigan. Här poängteras emellertid, att askan från den röda kvigan är omnämnd i Hebr 9: Denna text förklarar, att oberoende av alla frågetecken angående den röda kvigan, så har Yeshuas försoningsdöd gjort slut på denna reningsritual. Askan förmedlade endast en yttre rening, medan reningen genom Yeshua ger en inre rening. Detta sker genom det nyfödelsens under som alla de som i tro tagit emot det fullständiga offer som Yeshua gjort en gång för alla får ta del av. Mysteriet med Moses och Arons synd Kapitel 20 i Fjärde Moseboken innehåller en annan svårlöst gåta. Den hör samman med ännu ett klagomål från Israels barn över att de inte hade tillräckligt med vatten. Som vanligt började de längta tillbaka till Egypten. Mose och Aron vände sig till Herren i uppenbarelsetältet och han svarade dem: Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att 3

4 dricka. (4 Mos 20:8) Mose och Aron gjorde som Herren sade åtminstone verkar det så. Men i vers 12 kan vi läsa, att de inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon. Herren informerar dem om, att de därför inte skulle få föra Israels folk in i löfteslandet. Frågan är: Varför? Vad gjorde Mose och Aron för fel? Texten är klar och säger, att det gällde otro: Eftersom ni inte litade på mig. Texten går emellertid inte närmare in på, vad det var för slags otro som de hade. Detta har naturligtvis lett bibelkommentatorer till en rad möjliga förklaringar som sträcker sig alltifrån olydnad till ilska och arrogans. Man har iakttagit tydliga skillnader, mellan vad Gud sade att de skulle göra och vad de i själva verket sedan gjorde. Gud sade, att de inte höll honom helig inför Israels barns ögon. (Se även 4 Mos 20:24; 4 Mos 27:14 och Ps 106:32, 33!) Var det för att Mose sade, att vi (han och Aron) skulle skaffa fram vatten i stället för Gud? Genom att använda ordet vi tog Mose åt sig äran tillsammans med Aron i stället för att ge äran åt Gud. Hur som helst så såg Gud till, att hans namn blev helgat genom den dom som han uttalade över Mose och Aron. (Se v 13!) En annan förklaring är, att Mose faktiskt slog med sin stav på klippan två gånger i stället för att tala till den som Herren hade sagt. Låt oss inte försumma denna enkla lösning på problemet. Mysteriet med döden och det kyliga bemötandet I veckans textavsnitt kan vi läsa, att både Mirjam och Aron dör. Men varför sörjde Israels folk inte Mirjam på samma sätt som de sörjde Aron? (Och senare även Mose, se 5 Mos 34:5-8!) Mirjams död är nätt och jämt omnämnd (4 Mos 20:1), medan det i vers 29 berättas vad som hände, när Mose och Eleasar, Arons äldste son, återkom från berget Hor, efter det att de begravt Aron. Texten säger, att när hela menigheten såg att Aron var död, sörjde hela 4

5 Israel honom i trettio dagar. Det är kanske inte så märkligt, att folket sörjde Aron som de gjorde. Aron var en stor man. Han fanns med i bilden redan från allra första början, då han tillsammans med Mose vädjade inför farao om att släppa Israels folk. Eftersom Aron var överstepräst, fick han dessutom personligen lära känna många olika människor. Mirjam var också en mycket betydande personlighet, men många kom säkert ihåg de problem hon orsakade i samband med den kvinna som Mose tagit till hustru. (Se 4 Mos 12:1-15!) Kanske att just detta var en av anledningarna till, varför vi inte kan läsa så mycket om en nationell sorg i samband med hennes död. I veckans textavsnitt kan vi även läsa om, hur kungen i Edom vägrade Israel att passera genom Edom på sin väg till Kanaan. Det som är förbryllande med detta är, varför Israel skulle gå in i löfteslandet från detta håll och inte från söder eller väster. Och varför fick de inte tillåtelse av kungen i Edom? Israels folk hade nu börjat förbereda sitt intåg i löfteslandet och det gjorde de från öster. Herren visste tydligen, att de ännu inte var starka nog att möta filisteernas starka krigshärar i väst, samtidigt som det strategiskt sett var mer lämpligt att göra intåget i Kanaan från den östra sidan, eftersom det då skulle bli svårare att försvara. Först var de emellertid tvungna att passera genom Edom. Ifrån Kadesh sände de bud till kungen i Edom och bad om tillstånd att få tåga igenom ditt land. (4 Mos 20:17) Förmodligen gjorde de detta med tanke på den gamla släktfejden mellan bröderna Jakob och Esau (Esau grundade Edom). De sade till kungen, att de endast skulle använda sig av Kungsvägen utan att vika av vare sig till höger eller vänster, förrän vi har kommit igenom ditt område. (4 Mos 20:17) Kungsvägen var en av de mest berömda färdvägarna i Mellanöstern under antiken och den sträckte sig från Eilat, genom Moab och Edom till Damaskus och Mesopotamien. 5

6 Kapitel 21 beskriver det första officiella mötet med kananeerna på stridsfältet. (Vid ett tidigare tillfälle hade en del av israeliterna trotsat Herrens befallning och på eget initiativ gått ut i strid mot kananeerna en strid som slutade i katastrof. Se 4 Mos 14:39-45!) Efter det att de överlistat kananeerna (4 Mos 21:1-3), slog de så småningom läger på andra sidan floden Arnon (v 10-13). Nu sände de bud till amoreernas kung för att få tillstånd att passera igenom landet återigen fick de avslag på sin begäran! Kungen drog i stället ut i strid emot Israel, men Israel slog honom med svärd och intog hans land (v 24). Det finns många referenser i Gamla testamentet till just denna strid texter som understryker, att det är omöjligt att kämpa mot Guds vilja! Mysteriet med ormen som kunde bota sjuka Vad var det för en märklig orm som hade förmåga att hela människor från dödliga ormbett? I textsammanhanget (4 Mos 21:4-9) finner vi återigen, att Israels folk klagade på den mat Gud gav dem. Som vanligt bad de om, att få återvända till den härliga maten i Egypten och de jämförde den med den usla föda (mannat) de fick från Herren. Denna gång var de inte endast oense med Mose som de varit vid tidigare tillfällen utan nu riktade de sig även direkt till Gud. Och folket talade mot Gud och mot Mose varför har ni fört oss upp ur Egypten. (v 5) Som svar på deras respektlöshet sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket. I själva verket var detta ett omvänt under. Under 40 år hade de bott i öknen en plats översållad av ormar och skorpioner. Det är ett verkligt under, att de inte fram till denna stund hade drabbats av dessa dödliga djur. I själva verket säger både den hebreiska texten och vanligt sunt förnuft, att Gud helt enkelt släppte lös alla dessa ormar som han tidigare beskyddat dem ifrån i stället för att på ett över-naturligt sätt nu sända en massa ormar från ingenstans. Det verk-liga undret bestod i, att Gud under 6

7 de senaste 40 åren beskyddat sitt folk och inte i, att han nu sände giftiga ormar bland dem. Det är lämpligt, att vi talar om underverk i det här textsammanhanget. Ett under är, att Israels folk uppriktigt kom och bekände sin synd inför Herren i 4 Mos 21:7 och att de dessutom vände sig bort ifrån den! Sedan läser vi om ett ännu märkligare under. Som svar på deras ånger sade Gud till Mose, att han skulle göra en kopia av en av dessa giftiga ormar och sätta upp den på en påle. Alla som såg upp på den skulle bli botade från sina ormbett. Mose tillverkade därför en orm av koppar och satte upp den på en påle. Det är intressant att lägga märke till, att hebreiskans ord för påle är samma ord som mirakel. På samma sätt som en stång lyfts upp och används som ett baner för människor att se på, så är det med ett mirakel. Det lyfts upp, för att alla ska se något underbart, storslaget och fantastiskt angående Gud. I detta fall var miraklet, att människor upplevde helande, när de såg upp på kopparormen. Men frågan kvarstår: Hur kunde människor bli botade från sina ormbett genom att se upp till en kopparorm på en påle? Det är en fråga som har förbryllat många bibelkommentatorer. Kanske att Mishna kommer närmast genom att förklara hela händelsens innebörd. Där sägs det bland annat, att när Israel vände sina tankar till det som är därovan och överlämnade sina hjärtan till sin Far i himlen blev de helade, i annat fall tynade de bort. (Rosh Hashanah 3:8) Det var inte ormen i sig själv som botade. Israels barn upplevde sitt helande, när de lyfte sina blickar mot himlen och överlämnade sina hjärtan till sin himmelske Far. I själva verket är Mishna inte långt ifrån sanningen. Den pekar på ett faktum, som de som sammanställt den knappast inte vill ställa sig bakom. Svaret på mysteriet med kopparormen återfinns i Joh 3: Här jämförs Yeshuas försoning med kopparormen. 7

8 Gud lät sätta upp kopparormen på en påle för att på så sätt ge en bild av Yeshuas uppgift! Vi måste lyfta våra ögon! På samma sätt som kopparormen botade alla som i lydnad för Guds ord såg upp till den, så upphöjdes Yeshua på en påle, så att alla som blivit bitna av ormen som blivit förgiftade av syndens gift ska bli helade genom hans försoningsdöd. Var och en som tror på honom skall ha evigt liv. (Joh 3:15) På samma sätt som pålen också var ett mirakel, så är även Yeshuas försoning ett mirakel. Gud accepterade blodet från en fullkomlig människa i stället för syndares. Men han lät inte offret förbli dött. Tre dagar senare uppstod Yeshua från döden. Detta var i sanning ett mirakel! Pålen korset blev ett mirakel då den/det verkställde Guds Sons fullkomliga försoningsoffer för alla dem som tror på honom. I 2 Kung 18:4 kan vi läsa, att kopparormen förstördes av kung Hiskia. Det spelar ingen roll, om Israel behöll kopparormen eller ej. Det viktiga är, att Israels folk ser upp till det verkliga botemedlet på korset som kan hela dem från det allra giftigaste ormbettet av alla synden. I dag lyfter allt fler bland Israels folk sina blickar upp till Messias. Romarbrevets elfte kapitel berättar, att en dag ska hela Israel lyfta sina blickar och bli frälsta! Har du lyft din blick? Mysteriet med de hemliga skrifterna Veckans torahtext citerar två märkliga skrifter samt en liten sång. Den första kallas Boken om HERRENS krig. (4 Mos 21:14) Vi vet inte vem som skrivit den boken, även om judisk tradition anser, att Abraham är författare. Sedan finner vi en märklig liten dikt författad av Israel (v 17, 18), samt ett citat från ett ganska känt ordspråk som för övrigt Jeremia citerar i sin profetia över Moab. 8 Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom

9 Mer info nästa sida! Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9