Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 8, A. Sabbaten den 10 december Vayishlach Han skickade jl'v]yiw"

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 8, A Sabbaten den 10 december 2011 Vayishlach Han skickade jl'v]yiw" Torahtext: 1 Mos 32:3 36:43 Haftarah: Hos 11:7 12:11 Apostoliska skrifterna: Matt 17:1 18:35 HERRENS Torah är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa. (Ps 19:8) Denna veckas torahkommentar kommer att stanna inför något av det som mötte Jakob när han återvände till Löfteslandet: Jakobs kamp vid Peniel Reparerade relationer Katastrofen hos kananeerna Sorgens stund Jakobs kamp vid Peniel De senaste tjugo åren hade Jakob levt i ett mycket spänt förhållande till sin svärfar Laban. När Herren sade till honom, att han skulle återvända till Kanaan kanske han trodde, att de värsta problemen i hans liv skulle vara över. Men så var inte fallet. Jakob stod nu inför ett av sitt livs största prövningar mötet med sin bror Esau. Hur förberedd var Jakob för detta? Vad hade Gud gjort i hans liv för att förbereda honom? Helt naturligt var han nu både starkare och mer 1

2 mogen efter alla sina erfarenheter med Laban. Men det fanns fortfarande sådant i hans liv som behövde rättas till. Jakob var tvungen att göra en hel del förberedelser inför mötet med Esau. Han organiserade, planerade, smidde planer och hoppades på det bästa, men Herren hade också vissa förberedelser som måste göras. Natten innan Jakob och Esau slutligen skulle mötas, såg Herren till att Jakob sov ensam. I 1 Mos 32:22-24 kan vi läsa: Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. Och Jakob blev ensam kvar Någon gång under natten blev Jakobs nattsömn störd av att en man kom och började brottas med honom. (Se 1 Mos 32: 24-32!) Jag tror att denna duell var Guds tillfälle att förvandla Jakob från att vara en som vandrade i köttet till att bli en gudsman. Fram till denna stund hade all den rikedom Jakob fått del av varit resultatet av svek och list. Detta var köttets väg en människas väg i kontrast till Guds väg. Nu när Jakob återvände till Kanaan, befann han sig i en situation som var helt utanför hans egen kontroll. Han kunde helt enkelt inte möta Esau och fortfarande vara en bedragare. Det var vid denna tidpunkt som Herren kom och förvandlade Jakob i denna brottningsmatch. Herren lät Jakob både segra och förlora i denna duell. Den var ett nederlag för hans kött, hans ego. Hans bedrägerier och hans vana att vandra i köttet skulle besegras och Herren gav honom också ett bestående lyte efter denna händelse. Något som för alltid skulle vara en påminnelse om, att detta inte varit en dröm utan en verklig händelse. Men denna duell gav honom också seger. Herren tog itu med hans kött och lät en ny människa träda fram. Jakob förvandlades från att ha varit Jakob (häl, bedragare, människotjänare) till Israel, Guds prins eller han kämpar med Gud. 2

3 Herren vill göra detsamma för oss. Vi är nya skapelser, men vi har också lager av kött som hindrar vår nya människa från att fungera helt och fullt. Herren utför ständigt ett helgelseverk i oss, när han låter oss ställa [våra] lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 1 I Yeshua har vi fått förvissning om, att vi är Guds prinsar! Vårt kött hindrar oss både från att inse detta och att vandra i den förvissningen. Herren vill att vi likt Jakob mer och mer ska låta våra lemmar ställas till förfogande till den rättfärdighet som han har planterat inom oss. Men vem var det egentligen som Jakob kämpade med? Först kallades han för en man, men när det började ljusna på morgonen blev det klart, att denna man var någonting mer. Han ville inte bli sedd och han tvekade när Jakob frågade vad han hette. Slutligen får vi veta, att Jakob kallade platsen för Peniel, ty han tänkte: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats. (1 Mos 32:30) Det mest troliga är, att det var Messias som hade brottats med Jakob! Reparerade relationer Nu var Jakob förberedd för det dramatiska mötet med Esau. Före brottningskampen hade han gjort alla tänkbara förberedelser inför det här mötet, men 1 Mos 33:4 visar att alla dessa arrangemang och presenter egentligen inte alls var nödvändiga. När de båda bröderna mötte varandra efter drygt 20 år, sprang (Esau) emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät. Dessutom verkar det som om Esau till att börja med inte ens brydde sig om alla de gåvor som Jakob hade ordnat med för att blidka honom. Esau ville tydligen inget annat än att vara en riktig bror till Jakob. Herren hade utfört storverk både i Jakobs och Esaus liv, så att de nu kunde förenas. 1 Jämför exempelvis Rom 6:17-19! Övers. anm. 3

4 Esau föreslog, att de tillsammans skulle dra vidare, medan Jakob avböjde och ville ta det lite lugnare med tanke på barn och boskap. De bestämde emellertid, att de senare skulle mötas i Seir. Som historien utvecklade sig, blev Seirs bergsbygd centrum i det land, där edomeerna (Esaus efterkommande) bodde. (1 Mos 36:1) Det är intressant att lägga märke till, att när Jakob återvände till Kanaan, så bodde tydligen Esau redan i Seir. Texten säger nämligen, att Esau samma dag vände tillbaka och tog vägen till Seir. (1 Mos 33:16) Trots att Esau som medlem i familjen hade rätt till Löfteslandet, så valde han att bosätta sig i Seir. (1 Mos 36:7, 8) Texten säger, att detta berodde på, att Jakob och Esau hade så stora rikedomar. Slutligen så sägs det i Jos 24:4, att Herren själv gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Trots att Jakob och Esau kom överens om, att de skulle mötas i Seir, så finns det ingenting som antyder, att Jakob någonsin kom dit. Efter att de skilts åt, reste Esau direkt till Seir, medan Jakob begav sig till Suckot och byggde sig där ett hus. (1 Mos 33:17) Esaus efterkommande har med jämna mellanrum haft en avog inställning till Israel. När Israels folk till exempel var på väg från Egypten till Löfteslandet, tänkte de passera genom Edom. Edoms kung vägrade dem emellertid detta och sände en stor armé emot dem. (Se 4 Mos 20:14-21!) Varför var edomeerna så fientligt inställda mot sina bröder? Förmodligen var edomeerna fortfarande förbittrade över, att Jakob hade lurat till sig förstfödslorätten från Esau. Det finns emellertid ytterligare en tänkbar förklaring. Kanske att Edom och hans ättlingar hade ett horn i sidan till Jakobs familj, därför att Jakob inte hade mött upp vid Seir som han hade lovat. Under domartiden och konungatiden fick Israel sedan periodvis utstå mycket oro och bekymmer från edomeerna. Den värsta fient- 4

5 ligheten visades i samband med att babylonierna kom till Jerusalem och förstörde det första templet år 586 fvt (före vår tideräkning). Profeten Obadja förkunnade en dom över Edom på grund av, att den dag du [Edom] stod på avstånd, den dag då främlingar förde bort hans [Judas] rikedomar och utlänningar drog in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, då var också du som en av dem. (Obadja 1:11) På grund av allt det som Edom förorsakat Jakob, så skall Jakobs hus bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall vara som strå, och de skall tända eld på dem och förtära dem. Ingen skall komma undan av Esaus hus, ty HERREN har talat. (Obadja 1:18) Edom var en illustration på, vad det innebar att vara Guds motståndare. (Se Mal 1:4!) Texten lär oss även, hur vi ska förhålla oss till våra ovänner. En av anledningarna till att Herren inte kommer att låta Edoms rike uppstå igen var hur de behandlade sina fiender, Israels folk, när babylonierna kom för att förstöra Jerusalem. Profeten säger: Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag. (Obadja 1:12) Vi ska glädjas, när Guds rättvisa uppenbaras, men vi ska inte fröjdas över våra fienders olycka. Katastrofen hos kananeerna Kapitel 34 berättar hur Dina, Jakobs enda dotter, blev överfallen och den massaker som sedan ägde rum. Dina sökte förmodligen väninnor i egen ålder och därför gick hon ut för att träffa flickorna i landet. (v 1) Grundtexten beskriver henne som tonåring och en del bibelkommentatorer menar, att hon var mellan år gammal. Det skulle innebära, att Jakob nu hade bott cirka sex eller sju år i Kanaan efter det att han hade förenats med Esau i kapitel trettiotre. 5

6 När Dina skulle besöka de andra tonårsflickorna i grannskapet mötte hon Sikem som var son till områdets hövding. Han fick se henne och tog henne till sig. Han låg med henne och förnedrade henne. (v 2) Helt klart behandlade han henne fel, men från textsammanhanget ser vi, att han visade en högre moralisk standard i jämförelse med det hedniska kananeiska samhället i övrigt. Sikem våldförde sig på Dina, men i 1 Mos 34:3 sägs det, att hans hjärta fäste sig vid Jakobs dotter Dina. Han älskade flickan och talade vänligt med henne. Hebreiskan använder här samma uttryck som används för att beskriva det förhållande som ett gift par enligt 1 Mos 2:24 ska ha med varandra. Vi kan alltså se, att Sikem inte hade tänkt sig Dina som en tillfällig förbindelse, utan att han i stället ville, att hon skulle bli hans hustru. Helt i följd med detta ber han sin pappa (Hamor), att ordna med de nödvändiga förberedelserna med Jakob, så att han och Dina kunde gifta sig. (Se 1 Mos 34:4, 6!) Dinas bröder blev emellertid mycket upprörda över vad som hänt. De kände sorg och vrede över vad Sikem gjort. (v 7) Deras vrede resulterade i den fruktansvärda massaker som det berättas om i kapitel trettiofyra. Jakob blev helt naturligt mycket upprörd över sönernas tilltag, men de försökte visa, att det de gjort var en självklarhet: Skulle man då få behandla vår syster som en hora? (v 31) Jakob såg det inte på samma sätt. Inte därför att han menade att Sikem handlat rätt, utan därför att man i livets alla situationer måste ta med alla förmildrande omständigheter i beräkningen, innan man handlar. Jakob försökte uppträda lugnt och sansat i en mycket känsloladdad situation men det gjorde inte hans söner. Som ett resultat av deras handlande drog de olycka över Jakob och gjorde honom förhatlig för landets inbyggare. (Se v 30!) 6

7 Sikem gjorde fel när han våldförde sig på Dina, men Simeons och Levis svek och våld var inte heller rätt. Hamor och Sikem försökte rätta till det som blivit fel, medan Jakobs söner lät sina okontrollerade känslor få fritt utlopp. Varför får vi överhuvudtaget ta del av den här berättelsen? När vi i kapitel 49 läser om, hur Jakob välsignade sina söner, ser vi att Simeons och Levis misstag fördömdes av Herren. Deras misstag var inte, att de försvarade sin syster och familjens ära, utan att deras känslor okontrollerat fick styra dem vilket resulterade i ett fruktansvärt blodbad. (1 Mos 49:5-7) Om vi inte hade känt till denna händelse, hade det varit mycket svårt att förstå, vad Jakob menade med de ord han senare uttalade på sin dödsbädd. Levi fick inte något eget landområde bland Israels olika stammar, vilket Jakob profeterade i 1 Mos 49:7. Enligt denna profetia blev simeoniterna delvis spridda bland de övriga stammarna. Om vi inte hade fått information om vad Simeon och Levi hade gjort, så hade vi alltså inte kunnat förstå Jakobs (och Herrens!) tillrättavisning i 1 Mos 49:5-7. Sorgens stund Ytterligare två betydelsefulla händelser omtalas i veckans textavsnitt både Rakel och Isak dör. Rakels död var särskilt tragisk, eftersom hon dog helt oväntat i samband med Benjamins födelse i Kanaans land. Vissa bibelkommentatorer menar, att hennes död var ett direkt resultat av de ord Jakob uttalade när han var på flykt undan Laban. De menar, att när Rakel hade stulit familjegudarna och Laban kom för att hämta dem, så sade Jakob att de inte fanns i hans ägo. Sedan förklarade han: Den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. (1 Mos 31:32) Kanske att detta möjligen kan förklara Rakels plötsliga död. Men vi måste komma ihåg, att man inte kan vara alltför dogmatisk i den här frågan. 7

8 När Rakel var på väg att dö gav hon ett namn till sin nyfödde son, Ben-Oni, som betyder min smärtas son eller lidandets son. Jakob ville emellertid inte höra talas om detta utan ändrade kvickt namnet till Benjamin lyckosonen. Rabbinerna menar, att eftersom Benjamin var den ende av Jakobs tolv söner som var född i Löfteslandet, så var det av den anledningen som Herren lät bygga templet inom det område som en gång varit hans stams landområde. (Juda stam tog senare över detta landområde.) Jakob begravde Rakel i en grav på vägen till Betlehem och Jakob reste en stod på hennes grav. (1 Mos 35:20) Hennes grav markerades först med en enkel minnessten. När 1 Sam 10:2 skrevs (omkring år fvt, före vår tideräkning) var Rakels grav ett känt gränsmärke. I dag besöks denna plats av tusentals judar som vill söka sig tillbaka till sina rötter. Veckans torahavsnitt berättar även om Isaks död. Jakob hade till sist kommit hem till Hebron och där fick han hjälpa sin bror med att begrava Isak. Likt så mycket annat i Isaks liv så är berättelsen om hans död också mycket kortfattad och rakt på sak. Bibeltextens enda direkta kommentar är, att han blev 180 år och att han var gammal och mätt på att leva. (1 Mos 35:28, 29) Mer info nästa sida! Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9