Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 24, A. Sabbaten den 12 mars Vayikra Och han kallade ar;q]yiw"

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 24, A Sabbaten den 12 mars 2011 Vayikra Och han kallade ar;q]yiw" Torahtext: 3 Mos 1:1 6:7 Haftarah: Jes 43:21 44:23 Apostoliska skrifterna: Luk 1:1 3:38 Ty Torah skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. (Jes 2:3) Vayikra är det hebreiska namnet på både Tredje Moseboken och veckans torahavsnitt och det är hämtat från den inledande frasen arqyw som betyder Och han (HERREN) kallade. Tredje Moseboken beskriver i huvudsak prästernas olika arbetsuppgifter och hur de skulle utföra de olika offren. Den innehåller naturligtvis mycket mer, exempelvis den detaljerade beskrivningen utav de bibliska högtiderna som finns i kapitel tjugotre. Det är oftast lättare att få ett övergripande perspektiv av en bibelbok, om man kan dela upp boken på något sätt. Här är ett förslag till uppdelning: Offerlagar, kapitel 1 7 Invigningen av prästerna, kapitel 8 10 Renhet och rening, kapitel Försoningsdagen, kapitel 16 Personlig helighet, kapitel Tionde och löften, kapitel 27 1

2 Veckans torahavsnitt är mycket viktigt och grundläggande för vår förståelse av offersystemet och prästernas tjänst eftersom det i huvudsak handlar om de olika offren. Tredje Moseboken inleds med orden: HERREN kallade på Mose. Detta är tredje gången vi kan läsa, att Gud kallade på Mose. Första gången var vid den brinnande busken (2 Mos 3) och nästa tillfälle var vid Sinai, strax innan Gud gav Torahn till folket (2 Mos 19). Vid varje tillfälle då Gud kallade på Mose befann sig Israel vid ett viktigt vägskäl. Likadant är det här i 3 Mos 1:1. Allt som tidigare hänt, var ett förspel till vad som nu låg framför. Det var genom offren och prästernas tjänst som Israel åtminstone delvis skulle uppfylla sin roll som ett ljus för folken. Återigen kallades Mose, denna gång till att undervisa Israel om det uppdrag de fått, att berätta för hela världen om sin Gud. Syftet med offren Varför inrättade Gud ett offersystem? Varför undervisade han inte bara folket om, att de skulle leva ett moraliskt och hederligt liv? Den rättsliga aspekten av detta sammanfattas av rabbin Munk: Genom att offra sina offer erkände mannen, att han själv förtjänade döden, om det inte varit för en barmhärtig Gud som var villig att ta emot ett offer i hans ställe. 1 Detta är den tanke som så tydligt beskrivs även i Nya testamentet. Hebreerbrevet gör det helt klart, att syftet med bockars och kalvars blod var att gripa sig an synden. I veckans textavsnitt finner vi ytterligare en antydan till syftemålet med offersystemet. Det hebreiska grundordet för offer brq kan även översättas att komma nära. I modern hebreiska innebär ordet bwrq (karov) att man är nära någonting. Med tanke på detta kan man se, att avsikten med ett offer var, att föra den som offrade nära Gud. 1 Rabbi Elie Munk, The Call of the Torah: Vayikra, sid 2. 2

3 I Andra Moseboken har vi sett, att Gud byggde ett hus, för att han skulle kunna ha gemenskap med sin brud. Men det fanns ett problem. Bruden (Israel) bestod av vanliga män och kvinnor som var syndare alltifrån födseln. Bibeln talar klart och tydligt om, att syndiga människor inte kan nalkas en helig Gud. Synden är det stora hindret för en intim gemenskap mellan Gud och människan. Därför upprättade Gud en väg genom vilken denna gemenskap skulle kunna bli möjlig ett offersystem som skulle ta hand om folkets alla synder. Genom offren skulle det bli möjligt för syndare att komma nära Herren. Offrens olika namn Brännoffer (3 Mos 1). Det första av de fem offer som omnämns är brännoffret. Det hebreiska ordet för brännoffer, olah-offer (hl[) betyder stiga upp. Detta offer skulle helt och hållet brännas upp i eld och röken skulle stiga upp till Gud. Texten i 3 Mos 1:3 antyder, att det var ett frivilligt offer. När en människa kände ett behov av att offra, hade hon fått löftet av Gud, att hon fick komma med detta brännoffer. Det fanns inget tvång, ingen befallning att offra ett olah-offer. Man fick alltså offra, när man kände en inre övertygelse om, att det var det rätta. Olah-offret ansågs vara det mest grundläggande av alla offer. Även om vi inte riktigt förstår offrets verkliga innebörd, så kan vi vara övertygade om, att Israels barn visste vad de gjorde. Texten säger också, att när djuret skulle offras, så skulle den som förde fram sitt offer lägga sin hand på djurets huvud. (3 Mos 1:4) Vi ska senare se, att detta innebar en syndabekännelse. Oberoende av varför någon kom med sitt offerdjur, så var det alltid synden som var den bakomliggande orsaken. Vad människan än hade för avsikter med sitt offer, så var hon först tvungen att ta itu med synden i sitt liv. 3

4 Olah-offret skulle förbrännas helt på altaret. Inget av det fick ätas av prästen eller den som kommit med sitt offer. Detta offer visar, att det handlade om en total överlåtelse till Gud. Hela djuret offrades och brändes. När vi ber om förlåtelse, innebär det, att vi även ska överlämna oss helt i Guds vilja. Matoffer (3 Mos 2). Det andra offer som om-nämns i veckans torahavsnitt är matoffret. Detta var inte ett djuroffer, utan man offrade säd (oftast vete), olja och rökelse. Återigen får vi inte någon detaljerad upplysning om ändamålet med detta offer men liksom tidigare kan vi räkna med, att Israels folk kände till, vad det innebar. Vi vet emellertid, att det oftast offrades till-sammans med brännoffret. (Se exempelvis Jos 22:23; Dom 13:19, 23; 1 Kung 8:64; 2 Kung 16:13, 15!) Detta visar, att det inte var ett försoningsoffer, utan att det snarare var ett tilläggsoffer till brännoffret. Även det faktum att det inte var ett blodsoffer talar för, att det inte var ett försoningsoffer. I 3 Mos 17:11 sägs det nämligen, att utan blod ges ingen försoning. Slutligen ger det hebreiska namnet minchah en fingervisning om, att det handlar om en gåva eller hyllning. Matoffret var en gåva till Gud. Genom brännoffret hade Gud gett förlåtelse för synden och nu besvarades detta av den som hade offrat genom att han gav något utav markens skörd till Gud ett sädesoffer. Det var en handling av hängivenhet och överlåtelse till Gud. Matoffret hade en alldeles speciell ingrediens salt. I 3 Mos 2:13 sägs det: Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt. Varför just salt? Hertz lämnar den mest troliga förklaringen: Salt är ett konserveringsmedel och symboliserar det som är bestående och varaktigt, exempelvis ett evigt saltförbund Bland de flesta av antikens folk var det ett 4

5 tecken på vänskap att äta salt tillsammans. 2 Saltet anses även symbolisera renhet. Förbundet med Gud innebär både renhet och något som är oföränderligt. Gemenskapsoffer 3 (3 Mos 3). Det tredje offret är ett shlamimoffer, vilket inte heller är något försoningsoffer. De flesta engelska översättningar översätter shlamim med fridsoffer. Den judiske skrifttolkaren Rashi förklarar, att dessa offer kallas fridsoffer, därför att de bringar frid till världen och därför att de ger frid åt altaret, prästerna och de offrande. Detta var ett djuroffer, men det skilde sig från brännoffret såtillvida, att inte hela djuret brändes på altaret. Det sätt på vilket djuret styckades antyder, att den som offrade också skulle få äta av offerköttet. Ytterligare en indikation på att köttet skulle ätas finner vi i påpekandet att inget fett och inget blod skulle förtäras. (Se 3 Mos 3:17!) Fridsoffret innebar en gemenskapsmåltid, där deltagarna skulle vara i fullständig harmoni och frid med varandra och med Gud. Detta var möjligt, eftersom det föregicks av brännoffret som innebar försoning och förlåtelse. Syndoffer (3 Mos 4). För första gången möts vi här av en motivering till varför man skulle offra: Om någon syndar av misstag [skall han] offra en felfri ungtjur åt HERREN till syndoffer. (3 Mos 4:1-3) Det hebreiska ord som översatts med synd är chatat (tafj) vars innebörd handlar om att missa målet. Detta offer var alltså ämnat som ett syndoffer för den synd som begåtts ouppsåtligt eller av ren vårdslöshet. (3 Mos 5:1-13) Det finns flera slag av syndoffer. (Se exempelvis 3 Mos 12:6; 3 Mos 14:19; 4 Mos 8:8!) Vårt textavsnitt handlar om synd hos prästerna, hela församlingens synd och synd hos de olika ledarna. När prästen hade syndat skulle det mest värdefulla offerdjuret en ungtjur offras. Det är intressant att lägga märke till, att försoningsoffret för hela församlingen var detsamma som för prästen. 2 Rabbi J.H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid Tackoffer enligt 1917 års översättning. Övers. anm. 5

6 Skuldoffer (3 Mos 5:14 6:7). Det finns ytterligare ett offer omnämnt i veckans textavsnitt, asham-offret. Den vanligaste översättningen är skuldoffer. Grundtexten antyder, att det här handlar om en mycket allvarlig synd. Offret skulle dessutom följas av, att man ersatte den skada som gjorts och dessutom skulle en ersättning ges med tjugo procent. Hur man offrade Studiet av hur man offrade blodsoffer är viktigt med tanke på hur de gammaltestamentliga offren uppfylldes i Nya testamentet. Som messiastroende är vi övertygade om, att Yeshua var vårt slutgiltiga offer. Hebreerbrevet säger uttryckligen, att det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. (Hebr 10:4) Offerdjurens blod endast övertäckte (rpk) synden. Men i kraft av denna [Guds] vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla Jesus [Yeshua] har framburit ett enda syndoffer för alla tider (Hebr 10:10, 12) för alla som tror på honom. På vilket sätt var Yeshua ett ställföreträdande offer? Om vi följer ritualen för blodsoffret, ser vi det tydligare. I 3 Mos 4 finner vi fem olika steg som har med försoningsoffer att göra. Ersättare (3 Mos 4:3). Det var människan som var skyldig medvetet eller omedvetet. Synd är synd. Att missa målet är inte acceptabelt för en helig och rättfärdig Gud. Men Gud i sin stora nåd ställde en ersättare (ett offerdjur) till förfogande, ett godkänt offer som tog den skyldiga människans plats. Ersättaren representerade människan. På samma sätt blev Yeshua en ersättare för människan. När han dog, var han det offer som Gud ställde till vårt förfogande och som representerade människan. Yeshua var ett lamm utan fel eller lyte. 6

7 Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull. (1 Petr 1:19, 20) Bekännelse (3 Mos 4:4). När den skyldige kom för att offra sitt djur, lade han först sina händer på djurets huvud. Han bekände därmed både sin synd och att han inte var värdig att ta emot nåd. På ett liknande sätt säger Nya testamentet, att om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Joh 1:9) Identifiering (3 Mos 4:4). Den som kom med sitt offer lade sina händer på djurets huvud. Genom denna handling utsågs djuret till representant eller ersättare för den som offrade. Paulus skrev, att det var genom Guds Ande som syndaren identifierades med Yeshuas död. När Yeshua dog, var det som om Guds Ande tog våra skyldiga händer och lade dem på Honom som var vårt offer. Genom detta blir Yeshua en representant och ersättare för alla syndare som kommer till honom. (Rom 6:1-6) En blodig död (3 Mos 4:4, 5). I 3 Mos 17:11 ser vi, att förutsättningen för försoning är, att blod utgjuts i samband med offret. Det räckte alltså inte med att offret dog det måste även vara en blodig död. På flera ställen i Nya testamentet kan vi läsa om det som så fint sammanfattas i Ef 1:7: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder. Yeshua kunde inte ha trätt in som ersättare för syndarens offer, om han inte hade dött och om hans blod därmed inte utgjutits. Hebreerbrevet säger, att Yeshua har trätt fram för att genom sitt offer utplåna synden. (Hebr 9:26) Han tog sitt eget blod in i den himmelska helgedomen och strök det på den levande Gudens altare. (Hebr 8-10) Utbyte av liv (3 Mos 4:20). När syndaren slaktade sitt offer, dog djuret tillsammans med den synd som blivit bekänd över det. Men det fantastiska är, att den skyldige fick leva! På det speciella området i sitt liv kunde syndaren nu räkna sig som rättfärdig. 7

8 Om detta var sant då det gällde djuroffer, hur mycket mer kan vi då inte lita på, att det är så när det gäller det offer som Yeshua gjorde en gång för alla. (Hebr 10:10) Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21) Sammanfattning Det som först skulle offras inför Herren var brännoffret som talade om syndarens behov av ett offer. Sedan kom matoffret. Det var inte ett försoningsoffer utan snarare en gåva till Gud för att han tagit emot brännoffret. Det tredje offret var ett gemenskapsoffer vilket var en måltid för dem som upplevt glädjen över att vara förlåtna. Sedan kom syndoffret vars syfte var, att hjälpa syndaren att se och upptäcka sådant i livet som gjorde, att han missade målet och begick ouppsåtlig synd. Slutligen talade Mose om skuldoffret för mer allvarliga synder. Genom att följa tankegången i Tredje Mosebokens fjärde kapitel har vi dragit paralleller mellan den ritual som föregick offren i Gamla testamentet och vårt försoningsoffer Yeshua. Denna veckas torahavsnitt undervisar oss om Guds oändliga nåd och kärlek. Vi blir påminda om, att vi är syndare men också om, att det finns förlåtelse. Israels folk litade på att Gud skulle förlåta dem. Om de som ännu inte mött uppfyllelsen och inte alltid kunde vara så säkra på varaktigheten i den förlåtelse de fått kunde glädja sig, hur mycket mer kan då inte vi som lärt känna Kristus [Messias] och kraften från hans uppståndelse (Fil 3:10) brista ut i jubel inför Honom som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod Honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter. (Upp 1:5, 6) Mer info nästa sida! Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9