Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 26, A. Sabbaten den 21 april Shemini Åttonde yniymiv]

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 26, A Sabbaten den 21 april 2012 Shemini Åttonde yniymiv] Torahtext: 3 Mos 9:1 11:47 Haftarah: 2 Sam 6:1 7:17 Apostoliska skrifterna: Luk 7:1 9:62 Jag hatar och avskyr lögnen, men din Torah älskar jag. (Ps 119:163) Allt hade börjat. Gud uppenbarade sig. Mose undervisade. Folket lyssnade. Aron och hans söner gjorde allt som Gud befallt. Nu, på åttonde dagen efter det att Aron och hans söner blivit invigda till tjänst, sammankallar Mose till en sammankomst och börjar med de dagliga offren. Alla med några få undantag börjar nu att dagligen praktisera vad Mose hade undervisat om. Detta är veckans textavsnitt i ett nötskal, men innan vi är färdiga, har vi även fått möta Guds eld och sett lite närmare på Guds matsedel. I veckans studium följer vi denna disposition: Guds eld Fruktad eld Guds matsedel Guds eld Den dagliga offertjänsten inleddes med att Mose instruerade Aron, att han skulle offra ett syndoffer och ett brännoffer för sig och sina 1

2 söner. Sedan skulle det offras synd-, bränn- och tackoffer för folket. Detta skulle bli en minnesvärd dag inte endast därför att detta markerade starten på den dagliga offertjänsten utan för att något alldeles speciellt skulle inträffa. Mose talade om för Aron i 3 Mos 9:4, att i dag kommer HERREN att uppenbara sig för er. Han återupprepar detta med andra ord i vers sex: HERRENS härlighet skall visa sig för er. Efter offrandet av de olika offren välsignade Aron folket. Texten antyder, att han gjorde det vid två tillfällen. Första gången efter det att han hade offrat och sedan efter det att han och Mose hade kommit ut från uppenbarelsetältet. (Se 3 Mos 9:22-24!) Vi vet inte, hur denna välsignelse var formulerad, men de flesta bibelkommentatorer föreslår, att den följde ordalydelsen i välsignelsen som omtalas i 4 Mos 6: Efter välsignelsen ägde två händelser rum som varken Mose, Aron eller folket själva kunde åstadkomma eller var förtjänta av. Först visade sig HERRENS härlighet för allt folket förra gången detta inträffade är omnämnt i 2 Mos 40 och sedan gick [eld] ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. (3 Mos 9:23, 24) Elden kom som en total överraskning för folket, den kom till en alldeles bestämd plats och den hade en bestämd uppgift. Detta var ett underverk och en händelseutveckling som Israels folk inte hade kunnat räkna med. Hela händelsen var i själva verket så unik, att den endast finns omnämnd vid ytterligare tre tillfällen i Bibeln. Vid varje sådant tillfälle gav Gud sitt bifall genom att sända en eld som förtärde ett offer. (Se Dom 13:19, 20; 2 Krön 7:1; 1 Kung 18:38!) Den gudomliga elden var ett tecken på, att offret togs emot av Herren. Det är inte att undra på, att folket jublade och föll ner på sina ansikten. När folket såg HERRENS härlighet (Shechinah) och elden, förenades de i en jublande tillbedjan inför Herren. 2

3 Vid ett annat tillfälle i Israels historia, sände Gud också eld på ett mycket märkligt sätt. Denna händelse utspelade sig under Shavuot (pingsten), när Israels folk var samlat till tillbedjan i templet i Jerusalem. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk (Apg 2:2-4) Denna eld var en synlig manifestation på, att Guds Ande kom för att ge kraft till de judiska troende som tagit emot och trodde på Yeshua. De skulle nu förkunna det glada budskapet om Yeshua till tusentals andra judar som kommit till Jerusalem från förskingringen för att fira pingst. Gud gav dessa judiska troende en övernaturlig möjlighet att tala främmande språk, så att alla dessa pingstfirare från stora delar av världen kunde höra budskapet om Yeshua på sitt eget språk. Resultatet blev att omkring judar fick sin synd försonad genom att de tog emot Yeshua som sin Messias. Vid detta tillfälle precis som i 3 Mos 9 kom elden mirakulöst från Herren, försoning gavs för människors synd och stor välsignelse kom över Israels folk. Texten verkar antyda, att lärjungarna var samlade i ett privat hem, kanske till och med i den övre salen, när detta inträffade. Den grekiska texten säger emellertid: huset. Detta är förmodligen ett hebreiskt uttryck som sedan översatts till grekiska. På hebreiska var frasen huset tybh ett vanligt uttryck för templet. I Apg 2:41 kan vi läsa, att omkring judar lät döpa sig den dagen. Vi vet, att det utanför Templets södra ingång fanns dopbassänger, där man utan vidare kunde döpa så många människor på en enda dag. För att bättre kunna förstå detta, måste man släppa bilden av ett traditionellt kristet dop, där man behöver en dopförrättare som utför själva dophandlingen. Här var det tal om att döpa sig själva, genom att de som skulle döpas själva sänkte sig ned under vattenytan. 3

4 Fruktad eld Det hade nu varit underbart att få skriva: Och så levde de lyckliga i alla sina dagar Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog inför HERREN. (3 Mos 10:1-3) Men vad gjorde då Nadab och Abihu för fel? Texten säger, att de bar fram främmande eld inför Herren, en eld som Gud inte undervisat dem om. Vad kunde vara orsaken till detta? De hade ju tillsammans med Aron under sju dagar repeterat allt, vad Mose så noggrant gått igenom, angående hur de skulle utföra sina uppgifter i tabernaklet. De hade dessutom varit med och sett, hur Guds härlighet hade sänkt sig över tabernaklet och hur elden kommit från himlen och förtärt offret på altaret. Vad var det som gick snett? Kanske att textavsnittet ger svaret. Omedelbart efter denna tragiska händelse står det: HERREN talade till Aron. Han sade: För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent (3 Mos 10:8-10) Kanske att det helt enkelt var så, att Nadab och Abihu bar fram främmande eld på grund av att de var berusade! Judiska skrifter ger stöd för denna tolkning. De menar, att Gud här varnade Aron och de övriga prästerna för att förrätta tjänst i tabernaklet efter det att de druckit alkoholhaltiga drycker. Efter de båda brödernas plötsliga död ger Mose uppmaningen till Aron att fortsätta offertjänsten. Sedan följer några laddade ögonblick, när Gud själv talade till den sörjande Aron. (3 Mos 10:8) Detta är det enda tillfället i hela Tredje Moseboken när Gud talade direkt till Aron i stället för genom Mose. Det är som en för- 4

5 säkran från Herren, att han trots allt det som hänt fortfarande älskade Aron och att han hade medlidande med honom. I verserna undrar Mose, varför Aron och hans andra söner inte hade ätit av offret som de blivit undervisade om. Regeln var den, att om blodet var stänkt i tabernaklet som rening, så skulle det inte ätas. Var det däremot stänkt på altaret, så skulle prästerna äta av det. I den dialog som följer ser vi, hur Mose begår ett misstag på grund av, att han blev så arg och upprörd. Hans vrede berodde på, att han till varje pris ville, att Guds befallningar skulle efterlevas och när han nu såg, att Arons söner inte gjorde som de blivit tillsagda, blev Mose vred på dem. Men vi möter också Moses ödmjukhet inför Aron. Efter att han hade hört Arons försvar för varför de inte hade ätit av offret, blev han tillfreds och sade inget mer. Det var som om han ville säga: Jag vet, min bror. Jag ville bara försäkra mig om, att inte samma olycka skulle hända en gång till, som nu har hänt med mina båda brorsöner. Jag vet att du sörjer och jag ville inte göra det besvärligare för dig. Nu när jag förstår att Herren godkänt det, ska jag inte oroa dig mer. Vad kan vi lära oss utav berättelsen om Arons söner? För det första, att Gud är intresserad av, att vi följer hans instruktioner, precis så som han har gett dem. Han har gett riktlinjer för, hur vi människor ska söka kontakt med honom. Det finns bara en väg på vilken vi kan nalkas Den Helige på den väg som han har uppenbarat! En andra lärdom finner vi i en judisk källa. Den förutsätter, att Aron gjorde ett misstag i kapitel tio som föranledde, att Mose tillrättavisade honom. Med tanke på att Mose samtyckte till Arons förklaring, ger Wenham följande kommentar: Detta antyder möjligen, att Gud är mer nådefull mot dem som gör misstag därför att de fruktar honom, än vad han är mot dem som vårdslöst och skamlöst nalkas honom liksom Nadab och Abihu gjorde. 1 1 Wenham, Leviticus (NICOT), sid

6 Guds matsedel Vi kommer nu till en ny huvudavdelning i Tredje Moseboken. Kapitlen 1-10 har i huvudsak handlat om prästerna och offersystemet. Från och med kapitel elva handlar det i huvudsak om, hur folket i det dagliga livet skulle leva i renhet inför Herren. Ett av judendomens kännetecken är matföreskrifterna. Några av dessa är svåra att förklara med Torahn exempelvis rabbinernas föreskrifter om att äta mjölk- och köttprodukter separat. Denna tanke är hämtad från 2 Mos 34:26: Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor. Gud varnar här helt enkelt folket för, att följa den hedniska traditionen, där just detta att koka en liten killing i dess moders mjölk ingick i tillbedjan av avgudar. Gud ville med andra ord inte, att Israels folk skulle beblanda sig med avgudadyrkan. I Tredje Mosebokens elfte kapitel är undervisningen emellertid klar och tydlig. Gud gav Israels barn en förteckning över vilken sorts mat de fick äta och vad de inte fick äta. Enligt texten kan vi göra följande uppdelning. Israels folk kunde äta köttet av följande djur, om dessa uppfyllde vissa krav: Fyrfotadjur måste ha klövar och ha dem helkluvna och de måste dessutom idissla. Fisk måste ha fenor och fjäll. Fåglar inga synbara kännetecken, möjligtvis att de inte fick vara asätare. (De fåglar som är olämpliga som föda är namngivna.) Andra djur de måste ha hoppben ovanför sina fötter. De fick inte vara kräldjur. Detta var de karaktäristiska drag som gjorde djuren ätbara för Israels folk. Så långt verkar allt vara frid och fröjd, men det blir betydligt mer komplicerat, om vi ställer följande frågor. Varför fanns 6

7 det över huvud taget mat som var förbjuden och annan mat som var tillåten? Till vem var dessa matföreskrifter riktade? Åtskilliga böcker har skrivits i försök att förklara dessa matföreskrifter. Men ingen verkar ha kommit med den slutgiltiga förklaringen till varför Gud gav dessa matregler. Av den anledningen nöjde sig [rabbinerna] med att konstatera, att dessa lagar hörde till de skrivna lagar (!yqwj), vilka måste åtlydas även om anledningen till varför man gjorde det översteg mänskligt förstånd. 2 Men mänskligt förstånd har minsann försökt att utforska vad Gud menade. Man har bland annat förklarat listan med rena och orena djur ur hälsosynpunkt, men kanske att de slutliga och avgörande bevisen saknas. Men trots detta finns det tillräckligt med medicinska studier som pekar just i den riktningen. Även om mycket återstår att upptäcka för att i alla delar kunna förklara Tredje Mosebokens matföreskrifter, vet vi tillräckligt för att kunna påstå, att efterlevnad av dem har välgörande effekter på människokroppen. Texten nämner emellertid en orsak till varför dessa lagar gavs. Ådrag er inte orenhet genom sådana [djur], så att ni blir orena genom dem Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig. (3 Mos 11:43, 45) Det verkar som om anledningen till matföreskrifterna cirklar runt begreppet helighet. Det innebär, att Israels folk skulle visa, att de var ett avskilt folk, avskilt från alla andra folkslag, bland annat genom den sorts mat de åt eller inte åt. Matföreskrifterna skulle hjälpa dem att vara Israel, en avskild (helig) nation och ett kungadöme av präster. Herren beslutade helt enkelt, att vissa djur var lämpade som föda, medan andra inte var det. Orsaken till detta och den yttersta anledningen till dessa beslut är kända endast av Honom. Vem ska då följa dessa regler? Gäller de enbart för Israels folk? Om någon som inte är jude vill följa de bibliska matföreskrifterna, vem finns det då som kan hindra det? Hur skulle det på något sätt 2 Rabbi J. H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid

8 kunna skada att följa Guds matsedel? Kanske att vi till och med finner en extra motivation till att följa den, eftersom Paulus i Romarbrevets elfte kapitel undervisar om, att ickejudiska troende är inympade i olivträdet (Israel)! Här är det emellertid viktigt med ett varningens ord. Vi måste alltid komma ihåg, att vi aldrig får följa Guds ord eller leva efter det med inställningen, att vi genom det ska förtjäna frälsning eller skaffa oss meriter för Guds eviga frälsning. Detta gäller både judiska och ickejudiska troende. När en människa söker leva efter Guds ord för att därigenom ställa sig in hos Gud, skaffa sig meriter inför honom eller genom att försöka hålla sin del av förbundet i egen kraft blir det genast legalism. Vi får ta emot hans rättfärdighet i tro av nåd och den är helt beroende av Yeshuas död och uppståndelse och vi kan inte komma med några egna tillägg! Men, å andra sidan, eftersom Herren har gjort oss till nya skapelser och skrivit sin Torah i våra hjärtan, så har den nu blivit en del av vår nya identitet. I Apg 21:20 kan vi läsa att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt lagen [Torahn, Guds undervisning]. Om Paulus hade velat undervisa de troende om, att de inte skulle bry sig om Torahn (och därmed också matföreskrifterna) så hade han här ett ypperligt tillfälle att göra det. I stället visar han, att även han höll fast vid Torahn och levde efter den. Om Israel, särskilt kvarlevan av Israel och de som är inympade i olivträdet upplever det som viktigt, att upprätthålla sin identitet som ett heligt folk och dessutom vill ge uttryck för det genom att följa Torahn, så varför skulle de bli hindrade från det? Mer info nästa sida! 8 Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9