Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 20, A. Sabbaten den 3 mars Tetsaveh Du ska befalla hw<x't]

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 20, A Sabbaten den 3 mars 2012 Tetsaveh Du ska befalla hw<x't] Torahtext: 2 Mos 27:20 30:10 Haftarah: Hes 43:10-27 Apostoliska skrifterna: Mark 12:1-44 Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din Torah om intet. (Ps 119:126) Veckans torahavsnitt berättar hur Aron och hans söner utvaldes till att bli präster, om tillverkningen och utformningen av deras tjänstekläder och om föreskrifter angående prästvigningen. De som en gång i tiden delade upp de Fem Moseböckerna i olika torahavsnitt gav oss samtidigt en tanke om, hur de själva uppfattade texten. Traditionen att läsa de Fem Moseböckerna finns väl dokumenterad både från Israel och diasporan (förskingringen) under det första århundradet vt (vår tideräkning), men man vet inte lika mycket om hur texten delades in. Det verkar emellertid ha funnits en viss frihet eller variation under det andra templets tid. Man vet exempelvis, att det åtminstone fanns två olika uppdelningar av Torahn. Den ena gick igenom Torahn på ett år precis som den som används i dag och den andra delade in Torahn i en treårscykel. När man delade in Torahn i olika avsnitt, gjorde man det med ett speciellt syfte och denna uppdelning reflekterar samtidigt människors förståelse av texten. Detta leder oss till en intressant fråga: Varför togs det korta avsnittet om menorahn (ljusstaken) 1

2 med i detta textavsnitt tillsammans med undervisningen om Aron och prästernas tjänst? Hade det inte varit bättre att låta dessa två verser (2 Mos 27:20, 21) ingå i det föregående avsnittet som handlade om tabernaklets olika tillbehör? Kan det vara så, att dessa verser finns med i veckans torahavsnitt (Tetsaveh) för att undervisa oss om, att om vi förstår betydelsen av detta avsnitt, så kommer vi tydligare att se, hur Herren menade, att Israel skulle bli ett ljus för hela världen och upplysa den om Guds nåd och storhet. Undervisningen om prästernas kläder ger oss några huvudtankar för vårt studium. I 2 Mos 28:2 används tre ord som ger oss en bild av prästernas kläder: Heliga, ära och prydnad. Om vi analyserar detta textavsnitt med dessa ords innebörd i tankarna blir det lättare för oss, att förstå hur Israel skulle kunna fungera som en menorah, ett ljus för världen. I vårt studium ska vi därför stanna inför följande: Heliga kläder Kläder till ära Kläder till prydnad Heliga kläder De hebreiska ord som i 2 Mos 28:2 översatts med heliga kläder (vdq-ydgb) innehåller ett vanligt ord som för det mesta översätts helig (vdq). När vi tidigare har studerat detta ord, har vi sett det i samband med människor. I 2 Mos 19:6 sägs det exempelvis om Israel, att det skulle vara ett heligt folk. Här i 2 Mos 28:2 är ordet emellertid sammankopplat med ett föremål och inte med någon människa. Detta kan ge ytterligare ljus över betydelsen av ordet helig. Eftersom ett föremål inte kan ha någon inneboende moralisk livskvalitet, så måste ordet helig kunna betyda något mer än det som man i vanligt språkbruk anser en religiös moralisk stan- 2

3 dard. Helt säkert kan det även inkludera den beskrivningen, men dess grundbetydelse verkar vara, att avskilja något och då i synnerhet att avskilja något till tjänst för Gud. Prästernas kläder var därför ämnade för Gud! Många andra föremål som hade med tabernaklet att göra var också heliga. Dessa föremåls helighet hjälper oss att förstå, hur föremål som våra kroppar kan förklaras heliga. Det innebär inte, att det är någon slags outgrundlig godhet som är sammankopplad med våra kroppar, utan helt enkelt att Gud inte vill, att de ska användas till något annat än för hans egna syften. Likt prästernas kläder ska våra kroppar tjäna som heliga kläder åt den helige Ande. (Se 1 Kor 6:12-20!) Till skillnad från prästernas kläder, som endast skulle användas i tjänst, så har vi våra kroppar för jämnan. Detta understryker det faktum, att de som tagit emot Yeshua ständigt är präster alltid i tjänst för Herren! Kläder till ära Prästernas kläder skulle inte bara vara heliga, de skulle även vara till ära. Kläderna skulle reflektera något litet av Herrens härlighet. När folket såg prästernas kläder, skulle detta resultera i, att de ville ära den Gud som designat sådana kläder. För att förstå hur dessa kläder skulle kunna ge ära åt Gud, måste vi se något på den symbolik som finns här. Nya testamentet talar mycket mer om prästernas tjänst och funktion än vad det nämner om kläderna de bar. Vi får därför söka andra vägar för att försöka förstå, vad kläderna symboliserar. När Bibeln talar om för oss, att ett visst föremål betyder något speciellt, kan vi känna oss trygga i vår tolkning. Men när Bibeln inte ger några ledtrådar ska vi vara försiktiga. På sin höjd kan vi säga, att det ger en fin illustration eller bild utav något samman- 3

4 hang eller någon händelse. Med detta i tankarna ska vi se på några detaljer då det gäller prästernas kläder. 1 Prästen skulle vara en levande påminnelse och en symbol för alla som såg honom. Han gav också en bild utav den värdighet och skönhet som hörde samman med att tjäna Gud. I 2 Mos 28:4 kan vi läsa, att de skulle göra dessa heliga kläder åt Aron för att [han] skall tjäna som präst åt mig. Efoden var ett slags mantel som täckte bröst och rygg. Den hade samma slags färger som för övrigt fanns i tabernaklet guld, mörkblått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat vitt garn i konstvävnad. På axelstyckena var två onyxstenar fästade där namnen på Israels söner var inristade, sex namn på var sten. Aron skulle på detta sätta bära deras namn på sina axlar inför HERRENS ansikte till en påminnelse. Kan det finnas någon bättre plats där vi kan bli burna, än på den store Översteprästens axlar? När en herde räddar ett lamm, bär han det på sina skuldror. Messias vill bära oss till dess, att vi når himlens trygga fålla. Bröstskölden. Översteprästen skulle vara en medlare mellan Gud och hans folk. Han skulle förmedla något av Guds helighet och härlighet till folket och dessutom skulle han representera syndfulla människor inför Gud. Bröstskölden hade tolv ädelstenar, på vilka namnen på Israels tolv stammar var ingraverade. Symboliken i dessa stenar förklaras delvis i 2 Mos 28:29: Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför HERRENS ansikte. Ändamålet med dessa stenar verkar vara detsamma som för efodens stenar som bars på axlarna, skillnaden är den, att stenarna i bröstskölden var placerade 1 I Shabbat Shalom har vi tyvärr inte möjlighet att ta med alla de klädesplagg och detaljer som finns i det omfattande materialet från Torah Club. 4

5 över Arons hjärta. Stenarna var Arons tysta bön inför Gud för hela Israels folk. Hebreerbrevet jämför översteprästens tjänst med vad Yeshua gjort/gör för oss syndare. Han kallas för medlare och han är alltid inför Gud i den himmelska helgedomen i tjänst för oss. Stenarna kan därför symbolisera, att Messias alltid bär våra namn inför Gud. Eftersom stenarna som Aron bar i bröstskölden var dyrbara och vackra ädelstenar, kan vi kanske även dra slutsatsen, att Herren betraktar oss som dyrbara och vackra nya skapelser. Det talar om den verkliga identitet som han skapat oss till, när den gamla människan dog men som nu har fått nytt liv från himlen. (Se 2 Kor 5:17!) Bröstskölden, eller domsskölden som den även kallas, innehöll även en ficka, där ytterligare två stenar förvarades urim och tummim. Dessa stenar skulle ligga vid översteprästens hjärta, när han gick inför Herrens ansikte för att bära Israels barns dom. Därför fick bröstskölden namnet domssköld. Orden urim och tummim översätts vanligen med ljus och fullkomlighet. Stenarna användes som ett medel att avgöra vilket ljus Gud kunde ge i en speciell fråga eller vad hans vilja var (hans fullkomlighet) i en avgörande fråga. Med andra ord förmedlade de något av Guds visdom, ledning och bedömning till människor som behövde hjälp. Manteln hade två kännetecken: Färgerna (som vi ska återkomma till lite senare) och de granatäpplen och bjällror som skulle fästas på mantelns nedre fåll. Syftemålet med bjällrorna är klart uttryckt i 2 Mos 28:35. Mellan bjällrorna fanns det hantverksmässigt slöjdade granatäpplen. Det finns många olika förslag till vad dessa äpplen hade för innebörd. Någon har föreslagit, att de symboliserar Torahn. Det sägs nämligen att ett granatäpple innehåller exakt 613 kärnor!? (Den som vill kan ju räkna, jag har inte gjort det.) Det i sin tur påminner om, att det finns 613 bud i Torahn. Om det är på detta sätt, så hade översteprästen alltid med sig en påminnelse om Torahn på sina kläder. 5

6 Någon annan har gjort följande iakttagelse: När man öppnar ett granatäpple ser man hundratals tätt sammanfogade vita kärnor, som var och en är täckt av en genomskinlig röd färg. Den vita kärnan ger en perfekt bild av, hurdana vi är i Yeshua. (Ef 1:4) Vi är alla täckta av Lammets blod nya skapelser, heliga och fläckfria i Yeshua! Gud förvandlade oss fullständigt från syndare till helgon. Det symboliseras av den vita kärnan. Det är inte bara det, att Gud ser oss som rena, inte heller endast att han har iklätt oss renhet (något vi ska återkomma till med tanke på manteln). Mer än så! En grundläggande tanke i det glada budskapet om Yeshua är, att den nya skapelsen är ren, rättfärdig och helig. Vi är förvandlade människor! Det är sant, att vi har kroppar i vilka verklig, aktiv synd bor, men Kol 2:11, 12 berättar, att vårt kött är omskuret eller avskilt från oss. Detta är vårt nya jag. Vi är i sanning nya skapelser! Huvudbindeln. Helgad åt HERREN var den text som skulle graveras in på den guldplåt som Aron skulle ha på sin huvudbindel. När han gick in i det allra heligaste för att inför Gud göra tjänst för folket, hade han med sig denna påminnelse om sin egen och Israels ställning. En andra tanke om huvudbindeln finner vi i 2 Mos 28:38: Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram Den skall ständigt sitta på hans panna så att HERREN kan ta emot dem med glädje. Vad betyder detta? En del menar, att om det skulle finnas någon brist i offret, eller att det offrats på fel sätt, så skulle översteprästen ta på sig ansvaret. Livklädnaden är nästa klädesplagg som Mose fick instruktioner om: Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn. (2 Mos 28:39) Livklädnaden skulle bäras närmast kroppen och den symboliserar bland annat renhet. Att översteprästen skulle bära den vita livklädnaden, när han representerade folket inför Gud, talar om för oss, att ingen ska nalkas Gud på ett orent och syndfullt sätt. Yeshua, vår store överstepräst, var i sanning ren och 6

7 syndfri. Nya testamentet säger, att vi är klädda i hans rättfärdighet, på samma sätt som översteprästen bar den vita livklädnaden närmast sin kropp. Yeshua är vår Vita Livklädnad! Texten talar även om två olika slags huvudbonader som prästerna skulle ha. (2 Mos 28:39, 40) Det hebreiska ord som beskriver den huvudbonad som de vanliga prästerna skulle bära kommer från ett grundord som vanligtvis översätts kulle. (Enligt Brown, Driver, and Briggs Hebrew Lexicon, sid 148, 149) De vanliga prästernas huvudbonad såg med andra ord ut som om de hade en kulle på huvudet! Får jag föreslå, att det var en underbart vacker kippa!? Översteprästens huvudbonad var däremot en slags turban. Innebörden av att bära huvudbonad är att visa vördnad och det symboliserar även vår vördnad inför Gud och visar, att det finns En som är större än oss, en som är vårt huvud, Messias! Anledningen till att religiösa judar i dag bär någon slags huvudbonad är, att prästerna gjorde det. Vi vet inte hur gammal denna sed är, men Talmud säger: Skyl ditt huvud, så att himmelsk värdighet kan vila över dig. (Shabbat 156b) Kläder till prydnad Vi avslutar veckans torahkommentar med några tankar om, att prästernas kläder även skulle vara till prydnad. En annan översättning av grundtextens ord för prydnad är skönhet. Skönheten i prästernas kläder kan ses på flera olika sätt. Ett sätt är att betrakta de fantastiska broderier, sömnader, vävnader och det detaljerade handarbetet som är förknippat med dem. Till detta skickliga hantverk hörde också färgningen och kombinationerna av allt material i fantastiska färger: guld, mörkblått, purpurrött, karmosinrött och vitt. Dessa fem färger användes även i tabernaklet och på så sätt bildade prästernas kläder en enhet med själva tabernaklet. Helt naturligt kan man finna en hel del symbolik i dessa färger. Det finns många olika tankegångar om färgsymboliken, men alla bibel- 7

8 forskare är inte helt överens i sina tolkningar. Några tankar i korthet om de olika färgerna. Guld är exempelvis den renaste av alla metaller och har oftast sammanknippats med kungligheter. Den blå färgen anses representera himlen. Det är samma färg som skulle användas i hörntofsarna, som var en påminnelse om att följa Torahn. (Se 4 Mos 15:37-41!) Purpurrött är den färg som anses symbolisera den mänskliga naturen. Det hebreiska ord som används för rött är samma ord som för människa, adam. Det är visserligen inte detta hebreiska ord som används i denna text, men färgerna är snarlika. Genom att ha denna färg på sina kläder representerade översteprästen folket inför Gud. Karmosinrött är ett mellanting i färgnyans. Det är svårt att avgöra symboliken i denna färg. Vitt har att göra med renhet. Till sist ännu en tanke angående det hebreiska ord som översatts med prydnad. Det är riktigt, att det betyder prydnad och skönhet, men det har fler betydelser. Samma grundord används i Jes 61:3, 10 och hänvisar då till den huvudprydnad som en brudgum brukade använda: Han skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud Herren verkar i vårt torahavsnitt vilja tala om för översteprästen, att han skulle vara lika underbart klädd som en brudgum! Vi ser här, hur brudgummen skulle betjäna bruden, Israel, i deras lilla hem i tabernaklet. På samma sätt betjänar den fullkomlige Brudgummen, Yeshua, sin brud (oss) i det himmelska tabernaklet. Mer info nästa sida! 8 Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9