Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 47, A. Sabbaten den 7 augusti 2010

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 47, A Sabbaten den 7 augusti 2010 Re eh Se haer] Torahtext: 5 Mos 11:26 16:17 Haftarah: Jes 54:11 55:5 Apostoliska skrifterna: Apg 8:1 9:43 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och handlar efter dina bud. (Ps 119:166) Veckans torahavsnitt inleder en granskning av den speciella undervisning som Herren uppmanade sitt folk att hålla fast vid. Innehållet i Femte Mosebokens kapitel är nämligen i huvudsak en genomgång av de Tio förbundsord som tidigare omtalats i 5 Mos 5:1-22. Kapitlen handlar om de tre första buden att tillbe Gud. Undervisningen om högtiderna i kapitlen stämmer väl överens med det fjärde budet. Kapitlen handlar sedan precis som de sista sex buden om förhållandet människor emellan. Enligt den uppbyggnad av Femte Moseboken vi tidigare stannat inför, så befinner vi oss nu i avdelningen för Förbundsvillkor. Nästa större avdelning i förbundsdokumentet handlar om Välsignelser och förbannelser, men redan här i inledningen till veckans textavsnitt (5 Mos 11:26-32) får vi en liten förhandsbeskrivning av välsignelserna och förbannelserna. Kommentarerna omkring dessa väntar vi emellertid med till ett senare torahavsnitt.

2 Veckans torahavsnitt kommer att kommenteras i den ordningsföljd vi finner i texten: Tillbedjan Mat Falska profeter Tionde Friåret och den fattige Högtider Tillbedjan Det största problem som Israels barn mötte, när de kom in i löfteslandet, var inte fiendens svärd och sköldar utan de demoner och gudar som var så dominerande i antikens Mellanöstern. Det var helt otänkbart, att de skulle kunna få ta del av dessa hedningars religion och tro. Herren var därför noga med att tala om för dem, hur de skulle skydda sig, så att de inte skulle frestas att beblanda sig med denna avgudadyrkan och med den omoral som hörde samman med den. Detta är ämnet för 5 Mos 12:1 13:9. För att betona vikten av en rätt tillbedjan, så omnämns varningarna för att ta del av avgudadyrkan inte endast först bland villkoren (5 Mos 5:1 26:19) i förbundsdokumentet utan även först bland de Tio förbundsorden (2 Mos 20:3 och 5 Mos 5:7). Detta visar tydligt, vad Herren önskar av sitt folk. Han vill ha den rätta och främsta platsen i våra liv. Texten nämner specifika platser för avgudadyrkan, platser som fullständigt skulle förstöras av Israels folk. Modern arkeologi har kunnat avslöja många detaljer, då det gäller sådana förbjudna platser som omnämns i 5 Mos 12:2, 3. Bergen och kullarna betraktades som platser, där gudarna bodde. När kananeerna därför gick upp till sina högt belägna altaren, trodde de, att de därmed var så nära sina gudar som de kunde komma. Dessa altare påminde om de 2

3 altare som Herren talade om för Israels barn att de skulle bygga. (Se 2 Mos 20:25, 26!) Förutom det faktum att man insåg, att avgudadyrkan inte gav ära, lov och pris till Herren, så skulle alla dessa altare dessutom förstöras eftersom tillbedjan på dessa platser även innebar omoraliska ritualer av olika slag. Tyvärr var inte Israels barn så trogna i denna uppgift. Senare i Israels historia kopierade de i tider av avfall denna form av gudstillbedjan. (Se 1 Kung 14; 2 Kung 16, 17; 2 Krön 28 och Jes 57!) Vår text (5 Mos 12:4) talar om för Israel, var de skulle tillbe och att deras tillbedjan inte på något sätt skulle likna kananeernas. Det fanns bara en enda plats, dit de skulle komma med sina offer, sitt tionde och sina offergåvor den plats som HERREN, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn. (v 11) Den plats som Herren senare utvalde var Silo och så småningom Jerusalem. Den viktiga tanken här är, att Herren skulle tala om för Israel, var de skulle tillbe honom. Dessutom skulle de bara ha en plats för tillbedjan i motsatts till kananeerna som hade mängder av platser, där de tillbad sina olika gudar. Men hur är det i dag? Ska vi också bara ha en plats för tillbedjan? Texten i 1 Kor 6:19 ger en antydan om, att varje troende är ett tempel åt den helige Ande. Ordet tempel i denna vers var ett vanligt grekiskt ord som användes för att hänvisa till det allra heligaste. Eftersom församlingen är världsvid, så är det omöjligt med en enda central plats för tillbedjan. Gud har i stället gjort varje troende till ett slags minitempel. Mat Veckans torahavsnitt sammanfattar de olika offer och offergåvor som Israels barn skulle ge till Herren. Det är emellertid några tankar som är framträdande. För det första blir vi påminda om, att offer skulle bäras fram och att många av dessa dessutom var 3

4 blodsoffer. Av den anledningen var Herren noga med att återigen undervisa dem om, att de inte skulle äta blod. Enligt veckans text, gällde denna befallning inte endast det som offrats i tabernaklet, utan det gällde allt kött som de önskade äta. Anledningen till detta (som har tagits upp i ett tidigare torahavsnitt) är enkel livet är i blodet och det är blodet som ger försoning. Blodet är alltså heligt och ska därför inte förtäras. För det andra ser vi här i kapitel tolv, att Gud ansåg, att det var viktigt, att de skulle vara glada, när de kom med sina offergåvor inför honom. Åtminstone vid tre tillfällen sägs det, att de skulle glädja sig inför Herrens ansikte. Om vi kommer ihåg innebörden av tackoffret som beskrevs i Tredje Moseboken, 1 så förstår vi, varför de skulle känna sådan glädje. Hela familjen, någon präst och den som bar fram offret höll en festmåltid tillsammans vid tabernaklet under vilken de kunde berätta om allt underbart som Gud gjort för dem. Gud gav folket tillåtelse att äta kött, men blodet får ni inte förtära. (5 Mos 12:16) I 5 Mos 14:3-21 är Mose sedan noga med att repetera listan över den mat som Herren godkänt som föda förutsatt att allt blod var borttaget. Falska profeter Denna veckas textavsnitt undervisar om, att vi måste vara på vår vakt, när vi tillber Gud, så att vi inte tillber något annat eller någon annan. Det finns även en varning för falska profeter som vill locka oss att tillbe andra gudar. I 5 Mos 13:1-5 kan vi läsa, att dessa falska profeter till och med kan utföra underverk, för att bevisa att de har rätt. Men texten säger: Lyssna inte på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela 1 Se Shabbat Shalom A, 3 Mos 1-6! 4

5 er själ. (v 3) Det finns mycken visdom i dessa verser, visdom som många troende bör ta till vara i vår tid. Nechama Leibowitz har god inblick i detta ämne, hon skriver: Tecken och under är därför inget kännetecken för sann profetia. Det är oväsentligt, om de underverk som utförs är av naturlig karaktär eller om de överträder naturlagarna, eftersom både det naturliga och övernaturliga är Herrens verk. Den falske profetens framgång kan endast ske med Guds hjälp, eftersom han vill sätta vår lojalitet på prov. Framgång lurar ofta människor att tro, att det är detsamma som sanning Vilka framgångar som än tillskrivs honom [profeten], rikedom, ära och berömmelse, så ska vi inte tro hans budskap eller godta hans undervisning (om den uppmanar oss att bryta mot Torahn), eftersom sanning inte kan stadfästas genom underverk eller genom något iögonenfallande skådespel. 2 Torahn är mycket bestämd på denna punkt. Man ska inte tro på en profet även om han utför underverk om han leder oss bort från Torahn (Guds undervisning). Att underverk inte är något bevis för att en profet är sann är en tanke som är djupt rotad i judendomen. Leibowitz s citat är en nyckel till, hur judendomen ser på den här frågan något som alla troende borde stämma in i. Nyckeln är, att en falsk profet är en människa som undervisar mot Torahn och allt vad som hör samman med den. Kan du då tänka dig, vad som skulle hända, om en man som inte endast framträdde med en perfekt torahundervisning utan som dessutom levde felfritt efter den kom och utförde under och tecken? En sådan man har kommit! Hans namn är Yeshua ben Joseph (Jesus Josefs son)! Han är vår Messias! Ingen jude som lever för sin Gud skulle tro på honom, om han endast gjorde under 2 Nechama Leibowitz, New Studies in Devarim, sid 131,

6 och tecken. Många judiska bibelforskare har i vår tid blivit mer och mer medvetna om det faktum, att Yeshua både lärde och levde Torahn. Denne profet följd av under och tecken är någon att räkna med! Det finns en instruktion i detta sammanhang som många gånger glöms bort. När det berättas om en falsk profet, skall du noga undersöka, rannsaka och utforska (v 14) för att se, om det verkligen är en falsk profet. Beskyllningar enbart grundade på rykten ska inte styra oss i förhållandet till någon medmänniska. Alltför ofta tror människor, att de kan fatta beslut om andra individer, genom det så kallade andliga omdöme de tror att de äger. Torahn skyddar Guds församling för sådant tänkande. Allt sådant stämplande inom församlingen måste vara föremål för samma noggranna undersökning som Gud själv utför. Gud är rättvis! Tionde Att ge tionde 3 var en del av folkets gudstillbedjan. Lägg märke till att det faktiskt talas om flera olika typer av tionde i Torahn. Den första kallas för leviternas tionde (4 Mos 18:21) och var uteslutande till för att stödja leviterna i deras verksamhet. Den tionde vi finner här i 5 Mos 14:22-29 har vanligtvis blivit kallad för en andra tionde. Israeliterna undervisades om, att de skulle lägga undan en tiondel av den årliga skörden eller motsvarande del i kontanter som de sedan fick använda för egen del, när de kom för att tillbe i Jerusalem. Vers tjugosex säger: Och för pengarna må du köpa vad du önskar Du skall sedan äta där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk. Anledningen till denna tionde är: Så att du lär dig att alltid frukta HERREN, din Gud. (v 23) 3 Termen tionde betecknar tiondedelen av naturaprodukter, boskap, inkomster etcetera. Övers. anm. 6

7 Men vi är inte färdiga med tiondegivandet ännu det finns faktiskt ännu en tionde! Verserna tjugoåtta och tjugonio talar om för jordbrukarna, att de skulle lägga undan en tiondel av sin skörd vart tredje år. De som skulle få del av denna tionde var leviterna, främlingarna, de föräldralösa och änkorna som bodde i städerna. Denna tionde har vanligtvis blivit kallad de fattigas tionde. Vers tjugonio berättar, att denna tionde skulle föra med sig Guds välsignelse. Utöver den tionde vi kan läsa om, ser vi också, att Torahn lämnade utrymme för frivilliga offergåvor, när tabernaklet skulle byggas. När Mose bad folket om en offergåva, bar de med villigt hjärta fram sina gåvor till Herren! (Se 2 Mos 35:20 36:7!) Friåret och den fattige Enligt kapitel femton skulle vart sjunde år vara ett friår. 4 Under detta år skulle flera saker äga rum. Åkermarken skulle inte besås, slavar skulle friges och skulder skulle efterskänkas. Torahns respekt för människan går inte att jämföra med något annat förbundsdokument. I Torahn ges exempelvis särskilda instruktioner för, hur de fattiga skulle behandlas. Om en fattig behöver hjälp eller ett lån, skall du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas 4 Jämför 3 Mos 25:1-7! Övers. anm. 7

8 skull skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. (5 Mos 15:7, 8, 10) Högtider Veckans torahavsnitt avslutas med de så kallade Pilgrim Mo adim som omnämns i 5 Mos 16:1-17. Torahn ger här en kort sammanfattning av de tre främsta av de årliga mötestiderna, där Gud stämt träff med Israels folk. Vid varje sådant tillfälle skulle alla av manligt kön hos dig [Israel] träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Vår text ger ytterligare en aspekt angående dessa Guds avtalade mötestider utöver det som nämns i Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel. 5 Israels barn får här reda på, att de skulle glädja [sig] (5 Mos 16:11) och vara fyllda av glädje (5 Mos 16:15) vid dessa högtider. Detta sägs inte uttryckligen angående påskhögtiden, men med tanke på påskens innebörd kan vi bara anta, att även den innebar en verklig glädjefest. Förbundsdokumenten i Mellanöstern vid denna tidsperiod gav alltid utrymme för folken, att då och då besöka den store konungen för att på så sätt tillkännage sin lojalitet och för att ge honom gåvor. 6 På liknande sätt finner vi, att Herren också ordnade med möjligheter, så att även Israels barn kunde komma och ge uttryck för sin lojalitet och för att ge Honom gåvor! När folket fick dessa instruktioner, blev de åter påminda om, att de var i förbund med Gud. Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 5 Läs gärna Shabbat Shalom A, 3 Mos 21-24, för en närmare genomgång av de olika bibliska högtiderna! Övers. anm. 6 Louis Goldberg, Deuteronomy, sid

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9