Remissvar angående Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor samt Behovsbedömning, omfattning och detaljeringsgrad av miljökonsekvensbeskrivningen för Norra Östersjöns vattendistrikt. Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund har mottagit Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns rubricerade remisshandling. Vattenvårdsförbundet har ett omfattande mätprogram över sjöar och vattendrag i distriktet och samordnar regleringsverksamheten i området. Vattenvårdsförbundet utgör dessutom vattenråd för avrinningsområdens inom Nyköpingsåns, Kilaåns och Svärtaåns avrinningsområde samt delar kustvattnet i anslutning till åarnas mynning. Förbundets och vattenrådets verksamhetsområde omfattar stora delar av Södermanlands län, samt mindre delar av Örebro län och Östergötlands län. Vattenrådet har en relativt omfattande och varierande verksamhet som bedrivs i lokala grupper runt om i distriktet. Arbetet som utförs i dessa lokala grupper präglas av underifrånperspektivet, dvs helt i linje med vattendirektivets intentioner. Nedan besvaras en del av vattenmyndighetens frågor. Arbetsprogram Arbetsprogram med tidtabell, s 11-14 Det framgår tydligt hur och när det går att delta och tycka till om arbetet med vattenförvaltningen, vilka arbetsmomenten är och när de kommer att genomföras. Att delta och tycka till är dock inte detsamma som att arbetet går att påverka. En grundpelare i vattendirektivet är underifrånperspektivet, ett perspektiv som inte bara innebär att medborgarna bereds möjlighet att tycka till, utan även att direktivets genomförande ska gå att påverka. Vattenmyndigheten behöver säkerställa att reell påverkan både är tydlig och är möjlig, samt att nödvändiga avvägningar görs i samarbete med medborgare, myndigheter, organisationer och verksamheter. Inom förbundet finns många goda exempel på praktiskt åtgärdsarbete där individers initiativkraft tagits tillvara. Vattenmyndigheten måste bättre slå vakt om att sådana krafter inte dövas genom att den tidigare uttalade möjligheten att påverka arbetet nu ersatts av en möjlighet att tycka till. Förvaltningsarbetet vinklas allt mer mot ett ovanifrånperspektiv. Av remitterade samrådshandling framgår att Syftet (med samverkan) är att öka förståelsen för olika gruppers synsätt och prioriteringar och väga in detta i vattenförvaltningsarbetet. Som en strategisk ansats kan det duga, men det är dags att utveckla och förtydliga den. Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen, 16-61 Särskilda utmaningar, s 16-28 De av vattenmyndigheten listade utmaningarna verkar vara relevanta men beskrivningen är något onyanserad. Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund saknar en beskrivning över vilken inverkan körskador i skogen har på vattenkvaliteten och hur aktörer kan samarbeta bättre för att förhindra sådana skador.
En utsläppskälla, som inte är tydligt uppmärksammad i nuvarande åtgärdsprogram är bräddning av avloppsvatten. Redan vid måttliga regn översvämmas lokalt reningsverken och ledningsnäten. Då rinner orenat avloppsvatten ut i sjöar och vattendrag, vilket bidrar till övergödning och spridning av patogener och miljögifter. Riskerna med utsläpp av orenat avloppsvatten till vattendrag har uppmärksammats bl a vid utbrottet av magsjuka i Östersund för två år sedan. Det upplevs som orimligt att reningsverken kan använda bräddning som en lagenlig möjlighet. En enskild fastighetsägare får vitesföreläggande om man inte ordnar sitt avlopp tillfredsställande och företagare bötfälls för motsvarande förseelser. Kraven på enskilda är att ordna rening oavsett vad det kostar. Dokumentet anger dock att kostnadseffektiviteten ofta är högre då utsläpp av kväve och fosfor åtgärdas vid reningsverk och industrier än vid andra källor. Resonemanget behöver utvecklas och förtydligas. Vattenvårdsförbundet oroas av att läkemedelsrester, speciellt hormonstörande och lugnande medel, når vattenmiljön. I detta fall är det förskrivningen av läkemedel som kan utgöra grunden och där kan läkarna göra mer genom att förskriva mindre miljöpåverkande sorter. Samarbete med Socialstyrelsen är viktigt bör prioriteras om detta. I avsnittet om exploatering saknas ett resonemang kring vilken roll de allt mer hårdgjorda ytorna i samhällen har för belastningen av föroreningar och sediment i våra sjöar och vattendrag. Trycket på de dikessystem som är dimensionerade för naturliga flöden i landskapet har ökat påtagligt, och med det ökade trycket följer ökad erosion från dikesslänter och bottnar. Det behövs stora resurser för att åtgärda bristerna. Dikessystemen har stor betydelse för markens produktionsförmåga. En väl avvägd dränering balanserar växternas och trädens behov av vatten och syre och gynnar tillväxten och upptaget av växtnäring. En väl fungerande dränering och underhåll av öppna diken minskar risken för växtnäringsförluster. Från vattenkvalitetssynpunkt kan man peka på negativa konsekvenser, snabbare vattentransport, utflöden av sediment och fosfor från dräneringsrör och dikesslänter, brist på svämplan, påverkan på fiskar och smådjur vid rensningar osv. Sammantaget är markavvattningen ett avvägningsproblem igen mellan produktion och miljöhänsyn, en avvägning som behöver erkännas. Samverkan, s 29-33 Samverkan är ett bra sätt att angripa problem och lösa dem och inom Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund finns många goda exempel på sådan samverkan. Finansiering av samverkan är dock en svår fråga. Ekonomiska bidrag kan behövas i större utsträckning som smörjmedel i samverkansprojekt. Särskilt gäller detta då vattenvårdsförbund, i kraft av vattenråd, ska kunna ha personal som kan ta på sig ett samordningsansvar i projekt som går över kommun- och länsgränser eller som inkluderar privatpersoners mark- och vatteninnehav. De två punkterna om kunskapsspridning och samverkansformer är båda viktiga. Det är fortsatt behov av att förklara och beskriva hur kartläggningen av vattenförekomsterna går till och hur statusklassningen har bedömts. Arbetet i vattenråden kan utvecklas. På den lokala nivån måste de som faktiskt berörs och äger frågorna engageras. Utmaningen är att skapa en helhetssyn och en helhetslösning, där olika intressen från början är i konflikt med varandra. Den kommunala samverkan som beskrivs på sidan 31, tredje stycket, är viktig, men för att åtgärdsarbetet ska fungera krävs dialog och samverkan med alla som har instrument att göra något, dvs även industrier, vattenbolag,
föreningar och företagare. När samverkan begränsas till myndigheter och kommuner har vattendirektivet förlorat en av grundpelarna. Övervakning, s 34-40 Vattenmyndigheten behöver bättre analysera och motivera vad som är vattenförvaltningens behov av övervakning. Det är helt orealistiskt att planera för att en enskild verksamhet ska kunna redogöra för dess påverkan på en miljökvalitetsnorm för ekologisk status och att dess påverkan eller åtgärdseffekt ska kunna mätas på parameternivå med en intensivare provtagning. Ingen ifrågasätter strävan att få bättre kvalitet på statusklassningarna av vattenförekomsterna. Huvudsyftet med övervakningsaktiviteterna måste ändå vara att få ett bättre underlag för att prioritera rätt åtgärder till rätt område och kunna följa upp om de sammantagna åtgärderna förbättrat den ekologiska statusen (inte separata hjälpfaktorer eller bedömningsfaktorer) och helst bedömts ha lett till att miljömålet uppnåtts. Ett önskemål från vattenmyndigheten om omfattande provtagningsprogram medför också stora ekonomiska förväntningar på myndigheten. En ökad samordning med Skogsstyrelsen bör ske. Det är viktigt att de resultat som inrapporteras till en myndighet också kan användas av andra, för effektivitet och ekonomisk besparing. Därför bör man samordna vilka prover som behövs för egna verksamheten och att extraprov kan genomföras samtidigt om någon annan har behov av det. Då måste kostnaden fördelas. Kartläggning och analys, s 41-49 I vattenförvaltningsförordningen anges som skäl för klassning som kraftigt modifierat vatten (KMV) att nödvändiga hydromorfologiska förändringar för att uppnå god ekologisk status har negativ inverkan på bl a verksamhet för skydd mot översvämning, markavvattning eller annan vattenreglering. Det är angeläget att vattenmyndigheterna i denna cykel faktiskt prövar möjligheten att förklara vattenförekomster som KMV utifrån att livsmedelsproduktion också är ett samhällsintresse. Kostnads-/nyttoanalysen får stor betydelse. Det faktum att stora fysiska förändringar som vattenkraftutbyggnad, sjösänkningar, torrläggningar, kanaliseringar och markavvattningar har gjorts innebär inte att det är ekonomiskt rimligt från varken enskilda eller samhälleliga intressen att ha som miljömål att återställa vattenförekomster till något opåverkat tillstånd. Stor hänsyn måste tas till pågående verksamheter Det är därför mycket angeläget att ta fram riktlinjer för att peka ut vattenförekomster som KMV och sedan faktiskt tillämpa dem i vattenförvaltningen. Det erinras om att hydrologiska kvalitetsfaktorer endast kan sänka ekologisk status från hög till god, inte till måttlig eller sämre. För att nå ekologisk god potential för KMV kan det bara krävas åtgärder som riktas mot att förbättra de biologiska faktorerna. Förbättring av den hydromorfologiska kvaliteten kan också förbättra de biologiska förhållandena, men gör det inte alltid. Miljökvalitetsnormer, s 50-53 Kvalitetssäkring av statusklassificeringen är bra, om det beskrivs tydligt hur den är gjord. När det gäller hur säkra bedömningarna för varje vattenförekomst ska ses som, kan man använda en procentsats. Osäkerheter beroende på bedömningsgrunder, klassgränser, databrist, provtagning,
expertbedömningar och åsiktsskillnader kan minskas men måste kommas ihåg särskilt i juridiska ärendeprövningar. Åtgärdsprogram, s 54-57 Vattenmyndigheten uppger att en viktig fråga att utreda är åtgärdsunderlagens juridiska status samt ytterligare frågor kring lagstöd och styrmedelsåtgärder. Det är tillräckligt att åtgärdsprogrammen är juridiskt bindande för myndigheterna. Att klassa även underlagen som juridiskt bindande kommer att kraftigt hämma diskussionerna i vattenråden och andra möten. Verksamhetsutövare kommer att vilja minimera de inskränkande åtgärderna så mycket som möjligt om underlagen förutsätts bli bindande. Planer och rapporter är underlag för kommunikation, kunskapsförmedling, planering, dialog, förhandlingar och till slut olika myndighetsbeslut, som i större utsträckning än i dag bör fattas av politiskt sammansatta organ. I den lilla skalan ska lokal kunskap, erfarenhet och värdering kunna påverka besluten. Vattenråd kan vara ett forum för att möjliggöra avvägningar mellan produktion, vattenvård, vattentillgång och översvämningsrisker. Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund har aktivt arbetat med åtgärdsplaner och startat flera lokala vattenvårdsgrupper. Förbundet agerar som en paraplyorganisation och stöttar de lokala grupperna, samt är projektledare i vissa fall. Vi ser behovet av ökad samverkan över förvaltnings-, kommun- och länsgränser men saknar såväl en samlande kraft som medel för sådan samordning. Länsstyrelsens roll är i dessa sammanhang oklar och finansieringsfrågan inte löst, vare sig när det gäller hur samarbete ska finansieras eller de åtgärder som olika utövare förväntas genomföra.
Behovsbedömning, omfattning och detaljeringsgrad av miljökonsekvensbeskrivningen Sid 7 Omfattningen är tillräcklig i denna fas. Sid 9 Inga särskilda synpunkter på behovsbedömningen Sid 11 I kommungränsövergripande planer bör länsstyrelsen ha ett övergripande ansvar att samordna vattenfrågorna, ex vid väg byggen. Vi saknar planer för gruvdrift och gasprospektering, en verksamhet som är på kraftig frammarsch och som oftast har stor inverkan på miljön. I distriktet finns många områden som kan komma att omfattas, men endast ett fåtal av dessa berör avrinningsområdet för Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund. I Kopplingar till närliggande arbetsfält ska läggas till Minerallagstiftning Kapitel 6 Sid 22 I tabellen bör läggas till Gruvor och gas om inte det avses ingå i materiella tillgångar. I så fall med negativ miljöpåverkan