Föreläsningsanteckningar 1/10-12 Jonas När jag har läst Noon & Blyton har jag fastnat för orden både och, därför kommer jag att ha det här upplägget: 1. Enhet och mångfald 2. Förändring och kontinuitet Jag hoppas att dessa nyckelord kan fungera som ett slags avstamp när ni skall läsa boken. Enhet Jag tycker att det finns ett fokus på enhet i boken i och med att man trots världens komplexitet tror att det är meningsfullt att hitta en röd tråd i saker och ting. Man tycker det är meningsfullt att åtminstone försöka hitta enkla och överskådliga definitioner. Ta till exempel definition av arbete. Man försöker diskutera relativt enkla definitioner av arbete. Detta är inte alls självklart eftersom många menar att arbetet är så komplext att man inte kan hitta en meningsfull definition av fenomenet. I boken diskuteras följande enkla definition av arbete: a. Arbetet producerar något b. Arbetet innebär ett mått av plikt eller nödvändighet c. Arbetet innebär ett mått av ansträngning och uthållighet Detta är ju förresten en definition som är lite lik Jan Ch Karlssons: arbetet är görande i nödvändighetens sfär. Men utifrån detta enkla, detta enhetliga, börjar författarna snabbt att komplicera det hela. Vi får alltså en Mångfald Ta till exempel punkt a. att arbetet producerar något. Detta något kan vara extremt varierat. Från att producera järnmalm till att producera en emotion/känsla eller omsorg En typ av produktion som vi skall titta på särskilt under kursen är just produktionen av emotioner, känslor. Emotionellt arbete. En viktig fråga som skall diskuteras är: för vem produceras saker och ting? Vanligtvis är det naturliga svaret: jag producerar för att jag själv skall få ut något av det. Men under kursen skall vi titta på typiskt kvinnodominerat omsorgsarbete där produktionen för andra människor är centralt. Intressant klassificering av arbeten finns på sidan 5 i boken. Något annat som kan kompliceras är punkt b. som diskuterades ovan. Vad betyder måttet av nödvändighet?
Man kan här tänka sig en ekonomisk nödvändighet. Man producerar för att det finns ett ekonomiskt tvång att producera, man behöver arbeta för att få grundläggande behov tillfredsställda, mat, kläder osv osv. Vid denna punkt kan det sägas att vissa teoretiker menar att vi har hamnat i ett läge där vi skulle kunna leva ganska fria från ekonomisk nödvändighet. Vi skulle kunna låta maskinerna sköta mycket av produktionen, dela på det allra viktigaste jobbet, och se till att vi därutöver får mycket fritid där vi kan förverkliga oss själva. André Gorz är en av de teoretiker som resonerat på detta sätt. Men ett problem som Gorz och andra kanske inte har beaktat tillräckligt är att vår arbetsetik är väldigt svår att bli av med. Man kan tala om en moralisk nödvändighet att arbeta. Detta att arbeta verkar vara en plikt som sitter mycket djupt hos oss. Man skulle kunna se det som en institution som är mycket svår att förändra. Så även om vi kanske inte behövde jobba rent ekonomiskt sett så kanske vi skulle känna en moralisk plikt att jobba eftersom denna etik sitter så djupt i oss. Jag själv skulle vilja tala om en tredje form av nödvändighet, en existentiell nödvändighet att arbeta. Jag skulle vilja påstå att vi helt enkelt är sådana till vår natur, till vår biologiska och sociala natur att vi behöver arbeta. Vi har bland annat ett behov av utmaningar som vi förmodligen inte skulle få tillfredsställda utan arbete. Det existentiellt nödvändiga i arbetet tycker jag man tydligt kan se i det privata omsorgsarbete som vi gör, till exempel när vi sköter våra barn. Det är inte något ekonomiskt tvång som gör att vi sköter barnen, och jag tror inte ens man kan kalla det ett moraliskt tvång. Det är så självklart att det tillhör vår allra mest grundläggande existens att vi skall göra det jobb som krävs för att barnen skall ha det bra. En summering så här långt: Ett fokus på enhet alltså i och med viljan att försöka hitta röd tråd, att hitta enkla definitioner; men samtidigt betoningen på mångfald i och med att ett oerhört brett spektrum av arbetets verklighet visas upp. Och denna mångfald nystas upp så fort vi börjar titta på de enkla arbetsdefinitioner som diskuteras. Förändring och kontinuitet Min nästa punkt har mer med tidsaspekten att göra. I boken tycker jag det framgår att man ser på utvecklingen inom arbetslivet som både något som präglas av förändring och kontinuitet. I boken görs ett historiskt svep från åtminstone krigsslutet 1945 och framåt. Förändring Jag tycker att mycket av förändringarna kan sammanfattas med begreppet globalisering. Detta begrepp har ju en mängd olika betydelser man kan använda ordet i kulturella, politiska, ekonomiska sammanhang, och beroende på sammanhang så har begreppet olika innebörder.
Men här kan vi avgränsa oss till att prata om ett ekonomiskt sammanhang och då kan globalisering definieras som: en process genom vilken världen sammanbinds till en marknad Om vi målar upp en tidslinje så kan en startpunkt vara 1946 då GATT bildas, General agreement on tariffs and trade. Ett samarbete mellan länder för att få ökad frihandel inleds. Tullar och så vidare skulle bort. Gatt ombildas till WTO 1995, 128 länder är med då. 157 är med idag. Under efterkrigstiden har vi även sett uppkomsten av mer regionala ekonomiskt-politiska block bildas: EG/EU, ASEAN, NAFTA, Mercosur. Poängen är här att skapa helt fri handel på respektive kontinent. En milstolpe i globaliseringen är Sovjets och östeuropeiska kommunismens fall sent 80-, tidigt 90-tal. Nu fanns inte längre något storskaligt alternativ till den kapitalistiska världsekonomin. Kapitalismen hade nu den totala hegemonin över världen. En särskilt viktig händelse vad beträffar globaliseringen av ekonomin är finansmarknadernas avreglering. Den svenska valutaregleringen tas bort 1989 under Ingvar Carlssons regeringstid. Detta är ett exempel på hur ett dramatiskt beslut kan fattas inom ramen för ganska ordinär politik. Få fattade nog hur dramatiskt detta beslut var. Detta beslut ändrade mycket för Sveriges vidkommande. Företag kunde nu på ett nytt sätt flytta in och ut ur landet utan att någon hade koll. Pengar flöt fritt över gränserna. Detta innebar en radikalt förbättrad situation för storföretagen; de kunde nu välja mer fritt var de skulle placera sin verksamhet. Om inte villkoren passade i ett land var det bara att flytta till ett annat. Företagen sätter agendan. Detta ledde ju också till att staterna hamnade i ett underläge gentemot företagen. Staterna var tvungna att fjäska för att företagen skulle stanna kvar. Stater kunde heller inte ha så stor verksamhet som de tidigare har haft. Privatiseringar och så vidare var nödvändigt, annars skulle det bli för höga skatter och då skulle företagen sticka från landet. Man kan nog säga att Margaret Thatcher i Storbritannien var en viktig föregångare inom denna privatiseringstrend. Man kan se hennes stora betydelse om man ser på Tony Blair som sedan har spelat en dominerande roll. Fastän han är sosse skiljer sig nog inte hans politik mycket från Thatchers. Så stort genomslag fick alltså Thatchers privatiseringspolitik. Detta kan vi se också i Sverige. En stor anpassning har skett till denna högervind, privatiseringsvind. Om någon sosse i början av 80-talet hade bedömt Göran Perssons politik så skulle man nog sett honom som ett högerspöke och hans politik som ren högerpolitik. Hur som helst, den friare handeln leder till hårdare konkurrenssituation för den västerländska världen. Denna hårdare konkurrens leder bland annat till generellt högre arbetslöshet i
västländerna. Vi har också mycket mer av tillfällighetsjobb. Medan man på 80-talet kunde prata om en arbetslöshet runt 1 procent, så är det idag siffror som vi bara kan drömma om. En allmänt osäker situation på arbetsmarknaden har skapats. Offentliga försäkringssystem osv har också urholkats och blivit mindre generösa. På 80-talet fanns till exempel inte karensdagar. Vi har fått en privatisering av sådant som man på 70- och 80-tal inte kunde tänka sig att privatisera som till exempel vissa saker inom sjukvård, inom telekom-sektorn, järnvägarna osv. Förr tyckte man att sådant hade för stor allmän vikt för att kunna privatiseras. Konkurrenskraven har blivit särskilt märkbara inom basindustri som inte är så kunskapsintensiv. Det har blivit för dyrt att tillverka till exempel kläder här därför tillverkar man dessa i fattigare länder i stället. Förr hade vi stor klädtillverkning i Sverige, bland annat kring Borås. Men detta är helt borta idag. Det har blivit för dyrt att tillverka här. Här i västerlandet har det blivit så, att mycket av basindustrin har flyttat den tertiära sektorn, tjänstesektorn har däremot växt. Många talar härvid om ett postindustriellt samhälle. Här möter vi också en annan trend: Kvinnors stora inträde på förvärvslivets arena. Det blir här ett möte mellan två trender eftersom många kvinnor har hamnat i tjänstesektorn. Här finns många deltidsarbeten, och det har kvinnor ofta tagit eftersom det passar ihop med skötsel av hem och familj. Vi har nu diskuterat aspekten Förändring, men var är då kontinuiteten? Kontinuitet Jag vill påstå att trots dessa stora förändringar som har skett, går det dock att se klara kontinuiteter. Och mycket av det som har hänt var faktiskt de gamla klassikerna inne på redan på 1800-talet. Jag tänker särskilt på Marx. Marx talade ju om kapitalismens oerhörda dynamik, han menade att kapitalismen har en så oerhörd kraft i sig att den kan lägga hela världen under sig, och tränga in i alla sektorer av våra liv. Och är det inte precis det som har hänt? Detta att världen har blivit en marknad stämmer mycket bra med Marx tankegångar. På Marx tid kunde man se hur nationer bildades i och med att frihandeln stärktes. Tysklands enande var ju i mångt och mycket ett frihandelsprojekt. Idag sker samma sak fast på en annan nivå den globala. Man kan här nämna Immanuel Wallerstein som ett exempel på en teoretiker som försöker se världsprocesserna i ett Marx-inspirerat perspektiv. Han pratar om världssystemsteori. Man har pratat om att det har skett en förändring så att vi inte längre lever i ett industriellt samhälle utan i ett postindustriellt. Men detta stämmer ju inte alls om vi tittar ut över världen! Det handlar bara om att den traditionella industrin har flyttat någon annanstans. Den finns ju kvar, och vi är lika beroende av den som förr, men den finns ofta i fattigare länder.
Vi kan alltså se en klar kontinuitet: industriella samhället finns kvar men basindustrin finns ofta på andra ställen. Medan vi förr talade om över- och underklass inom ett och samma land, kanske det är mer relevant idag att tala om över- och underklass i världen. Vi i vår del av världen tillhör världens överklass. Om vi fortsätter på kontinuitetstemat och börjar titta på kvinnors situation så kan vi också här se kontinuitet trots de stora förändringarna. Om vi tittar på hemarbete och ansvar för hem och familj så är det fortfarande så att kvinnor generellt här gör mer än männen. Det verkar särskilt vara så att gamla mönster aktualiseras när kvinnor får barn. Under kursen skall ni bland annat få höra om en mycket pessimistisk teori i detta avseende livsformsanalysen. Men naturligtvis finns det viktiga positiva tecken men det märkliga är att för varje positivt tecken går det nästan alltid att också hitta något negativt. Kontinuiteten i könsojämlikheten är alltså påtaglig. Tänk till exempel på det faktum att fler tjejer än killar studerar på högskola och universitet. Det är ju jättepositivt. Men precis samtidigt som detta sker börjar vi i samhällsdebatten höra prat om att vi kanske har för många akademiskt utbildade och att vi måste tänka på de praktiska utbildningarna, hantverksutbildningarna, osv!! Alltså typiskt manliga utbildningar i många fall! Eller ta ett exempel som kvinnliga läkare. Vi har fått ganska många kvinnliga läkare, men samtidigt som detta sker så har sjukvården och den offentliga sektorn i allmänhet försvagats och läkare är kanske inte längre det riktigt statusfyllda jobb som det en gång var Summa summarum: kontinuitet är alltså påtaglig trots globalisering och förändringar i relationen mellan könen.