Andra föreningars och länders stöd för klinisk fysiologi

090823 Andra föreningars och länders stöd för klinisk fysiologi har skriftligen inkommit från Danmark o Dansk Selskab for klinisk fysiologi og nuklearmedicin Finland o Finnish Society of Clinical Physiology o Finnish Society of Nuclear Medicine Sverige o Svenska Cardiologföreningen o Svensk Förening för Allmänmedicin o Svensk Lungmedicinsk Förening o Svensk Thoraxkirurgisk Förening o Svensk Förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård o Svensk Förening för Thoraxanestesiologi o Svensk Förening för Klinisk Neurofysiologi o Svensk Förening för Nuklearmedicin o Svensk Förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin o Svensk Njurmedicinsk Förening o Svenska Hjärtförbundet Dessa brev finns som bilagor på de följande sidorna

DANSK SELSKAB FOR KLINISK FYSIOLOGI OG NUKLEARMEDICIN Håkan Arheden Ordförande for Svensk Förening För Klinisk Fysiologi 07-01-2009 Kære Håkan Arheden Tak for orientering om de svenske tiltag i retning mod en fusion af specialerne klinisk fysiologi og medicinsk radiologi i Sverige. I Danmark har vi for nogle år siden haft en tilsvarende diskussion, idet man fra centralt administrativt hold i Sundhedsstyrelse og Sundhedsministerium samt i de daværende amter (nu regioner) opfordrede til en sondering af mulighederne for en fusion af specialerne klinisk fysiologi/nuklearmedicin og radiologi. Mulighederne blev undersøgt og sonderet af begge specialer og der var en bred enighed om, som jeg fornemmer at det også er tilfældet i Sverige, at specialerne er meget forskellige med hensyn til kultur. I Danmark blev der udarbejdet en betænkning af Speciallægekommissionen (Betænkning nr. 1384 af maj 2000), hvor det konkluderedes, "at det tværgående billeddiagnostiske område omfatter specialerne diagnostisk radiologi samt klinisk fysiologi og nuklearmedicin. Kommissionen har overvejet, om de to specialer med fordel kunne samles i et speciale. Kommissionen finder, at der er store forskelle på de to specialer og at fællesmængden af viden og kompetence er beskeden". Resultatet af Speciallægekommissionens betænkning og sonderingerne blev derfor, at ideen og tanken om at sammenlægge de to specialer blev forladt. I Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin mener vi fortsat, at der ikke vil være særlige fordele ved sammenlægning af de to specialer. Klinisk fysiologi og nuklearmedicin er traditionelt et videnskabeligt tungt speciale, der indgående beskæftiger sig med funktionsdiagnostik, hvorimod radiologi i væsentligt omfang bygger på billeddiagnostik. Med udgangspunkt i den omtalte Speciallægekommission samt forskelligheden mellem de to specialer kan bestyrelsen for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin således ikke anbefale en sådan sammenlægning. Med venlig hilsen Søren Møller, overlæge, dr.med., klinisk forskningslektor Formand for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin Formand: Overlæge, dr.med. Søren Møller, Klinisk Fysiologisk/Nuklearmedicinsk afd. 239, H:S Hvidovre Hospital, DK-2650 Hvidovre. Telefon 3632 3568. Fax 3632 3750. E-mail: soeren.moeller@hvh.regionh.dk Sekretær: Overlæge, ph.d. Susanne Rasmussen, Klinisk Fysiologisk afd., H:S Frederiksberg Hospital, Ndr. Fasanvej 57-59, 2000 Frederiksberg. Tlf. 3816 4771 Fax 3816 4779. E-mail: susanne.lone.rasmussen@frh.regionh.dk

Finnish Society of Clinical Physiology till Socialstyrelsen Decision: Clinical Physiology as a sub-discipline to Radiology instead of independent discipline. The board of the Finnish Clinical Physiology is greatly worried about the decision to change clinical physiology as a sub-discipline to Radiology in Sweden. Clinical physiology has been a successful discipline in Scandinavia for decades and its role is growing. Each university and central hospital in Finland has an independent clinical physiology department serving all conservative and operative specialities. Clinical physiology has an important role in diagnosing a disease and in determining the functional impairment a disease may produce, which anatomical methods do not give. A variety of methods are gathered under one dicipline, quality control methods are applied throughout the field in order to produce reliable and reproducible data that clinical specialities need. Training for this discipline cannot be given in a few years but deserves a full-length training for five to six years making it unsuitable sub-specialty for radiology. It also means waste of resources. Knowledge in physiology is necessary for all disciplines and a lot of specialists serve several months in clinical physiology during their training for their own specialty. Clinical physiology also has a long history in scientific research e.g. in cardiovascular and pulmonary medicine. We feel that Socialstyrelsens decision about the status of clinical physiology is very unfortunate and we strongly urge to reconsider it and all the consequences it will have on knowledge in physiology, training possibilities of several disciplines and on science. Tampere June 20 th 2009 Antti Loimaala, MD, PhD Chairman Finnish Society of Clinical Physiology Tampere, Finland

9.7.2009 To Swedish Society for Clinical Physiology In Europe, Nuclear Medicine and Clinical Radiology are separate medical specialties recognized by the European Union. The situation has been traditionally a little bit different in Nordic countries where Nuclear Medicine has been part of the Clinical Physiology or its subspecialty. However, the introduction of multimodality imaging (PET/CT, SPECT/CT and PET/MRI) and its dramatic increase in use among clinical patients has led to the desperate need for nuclear medicine physician and/or Clinical Physiologists and Radiologists to create training programs to meet the challenges that requires the competency and accreditation of individuals from both specialties (Clinical Physiology and Nuclear Medicine and Radiology). The unfortunate decision of the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the National Board of Health and Welfare to include Clinical Physiology (and Nuclear Medicine) as a sub-discipline to Radiology may partly be the result of above mentioned development of multimodality technology. This decision is not in line with the recognised policy of European association of Nuclear Medicine (EANM), the European Society of Radiology (ESR) and European Union. On behalf of the Finnish Society of Nuclear Medicine, we hope that the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the National Board of Health and Welfare could reconsider the decision that Clinical Physiology is a sub-speciality to Radiology and try to find out a more respectable solution to resolve this issue. It is fundamentally important that each recognised specialty respect each other to avoid a damaging confrontation which would not be good for the profession, for the future collaboration (which is needed) of both specialties and for the public and ultimately for the patients that we serve. On behalf of Finnish Society of Nuclear Medicine Jari Heikkinen President Chief Physicist, Ph.D. Director of Health Care Sercvices Etelä-Savo Hospital District/ Mikkeli Central Hospital Porrassalmenkatu 35-37 50100 Mikkeli Finland Phone: +358 44 351 2452 Email: jari.heikkinen@esshp.fi Marko Seppänen Vice-President Chief Physician, Ph.D Department of Nuclear Medicine and Turku PET Centre P.O. BOX 52 FI-20521 Turku Finland Phone: +358 2 313 0000 Email: Marko.Seppanen@tyks.fi

Angående anhållan om stöd för klinisk fysiologi som egen basspecialitet. Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit styrelsen för Svensk Förening för Thoraxradiologi och bett om stöd att erhålla egen basspecialitet. Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen basspecialitet. Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom: Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från tanken att bild (bl a radiologi) och funktion (fysiologi) är på väg att få ökade samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling. Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och samverkan mellan olika kunskapsområden Svensk Förening för Thoraxradiologi stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi betydande samverkansområden både inom hjärt och lung diagnostik där vi ser stora framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex Hjärt-MR som nu görs av både kliniska fysiologer och radiologer, samt kardiologer och ej som man kan få intryck av från bilaga 1 i SFKF:s brev, av kliniska fysiologer enbart. Som motivering för att erhålla egen basspecialitet anges bl.a som citeras ur brevet till Svensk Förening för Thoraxradiologi: Anledningen är att utbildningen till specialist i klinisk fysiologi i nuvarande författning kommer att utarma klinisk fysiologi och fysiologi som kunskapsområden på sikt. Detta beror på skäl som närmare anges i bifogade Anhållan om att klinisk fysiologi blir egen basspecialitet (Bilaga 2) och som huvudsakligen innebär att klinisk fysiologi och medicinsk radiologi är helt olika kunskapsområden och att utbildning till specialist i klinisk fysiolog kräver att man först utbildas till specialist i Bild och Funktionsmedicin (vilket enligt författningen skall motsvara Radiology vid översättning till engelska). Ur brevet som SFKF tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom citeras även: När det nu visat sig att BFM i praktiken utvecklats till ett namnbyte på medicinsk radiologi med krav på primärjourskompetens i radiologi och med slutmål att motsvara europeisk radiolog kan man möjligen behålla specialiteten klinisk fysiologi i teknisk mening men inte innehållsmässigt. Kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. Detta beror på flera förhållanden* där vi kortfattat vill peka på två i denna anhållan: Kunskapsbaserna (Bilaga 1) och forskningstraditionerna för klinisk fysiologi och medicinsk Sid 1 (av 2)

radiologi (BFM) är alltför skilda för att klinisk fysiologisk kompetens skall kunna säkras. Rekrytering av forskande läkare till klinisk fysiologi, en av de viktigaste resurserna för forskning och utbildning inom fysiologi och patofysiologi, riskerar att omintetgöras. Svensk Förening för Thoraxradiologi har full förståelse att man från SFKF ifrågasätter att alla inom BFM skall ha krav på primärjourskompetens i radiologi. Kunskapsbaserna är som man påpekar mycket olika, och ett BFM där alla kan deltaga som primärjourer inom alla områden torde vara en orealistisk tanke. Inom vår förening ser vi som tidigare påpekats betydande framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster inom vårt ämnesområde. Vi tycker att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. Detta konkreta förslag skulle betyda att BFM skulle förlora den viktiga kunskap klinisk fysiologi kan bidra med inom thoraxområdet såväl som inom andra områden. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte verkar har skett i det förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera basen för BFM. Detta för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar. Styrelsen i Svensk Förening för Thoraxradiologi. Åse Allansdotter Johansson Tomas Bjerner Kerstin Cederlund Olov Duvernoy Sven-Göran Fransson Jan Harnek Jenny Vikgren 090120 Genom Olov Duvernoy Ordförande Svensk Förening för Thoraxradiologi Sid 2 (av 2)

Angående den nya specialistutbildningen i bild- och funktionsmedicin. Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit styrelsen för Svensk Förening för Nuklearmedicin och bett om stöd att erhålla egen basspecialitet. Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen basspecialitet. Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom: Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från tanken att bild (bl a radiologi) och funktion (fysiologi) är på väg att få ökade samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling. Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och samverkan mellan olika kunskapsområden Svensk Förening för Nuklearmedicin stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi betydande samverkansområden både inom all diagnostik där vi ser stora framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex diagnostik med PET/CT och SPECT/CT som nu görs av både nukleramedicinare och radiologer tillsammans. Vi håller med SFKF att kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. I nuvarande läge såsom utbildningsplanen är utformad har vi förståelse för SFKFs önskan att erhålla en egen basspecialitet och motarbetar ej detta önskemål. Vi tycker dock att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte har skett i det förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera basen för BFM. Detta för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar. SFNM vill också framhålla att det för nuklearmedicin och även övriga grenspecialiteter är det angeläget med en modifierad bas att det finns möjlighet till fler ingångar till grenspecialiteterna såsom onkologi och kardiologi. Denna fråga ingår förstås inte i arbetet med nya utbildningsplaner och -böcker men SFNM vill ändå lyfta fram den då vi anser att den har stor betydelse för utvecklingen av våra specialiteter. 2009-04-06 För styrelsen i Svensk Förening för Nuklearmedicin. Sven-Åke Starck Ordförande

Ordförande Eva Swahn Angående anhållan från Svensk Förening för Klinisk Fysiologi att bli basspecialitet Svenska Hjärtförbundet består av Svenska Cardiologföreningen, Svensk förening för Klinisk fysiologi, Svensk Förening för Thoraxradiologi, Svensk Thorax kirurgisk förening och Svensk förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård. Samarbetet mellan dessa föreningar i SHF är framgångsrikt och syftet är att utöka samverkan inom såväl praktisk hjärtsjukvård som utbildning och forskning. Svenska Hjärtförbundet arrangerar årligen Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte med ca 1100 deltagare. Svensk hjärtsjukvård är beroende av en välfungerande klinisk fysiologisk diagnostik. Kardiovaskulära patienter utreds med klinisk fysiologisk diagnostik såsom ultraljud av hjärta och kärl, arbetsprov, långtidsregistrering av EKG samt lungfunktionsutredningar. Den skandinaviska modellen med att ha kliniska fysiologer som är specialister i kardiovaskulär och pulmonell fysiologi med tillhörande metodkunskap har varit framgångsrik för hjärtsjukvården. Svenska Hjärtförbundet ser därför med oro på utvecklingen där Klinisk Fysiologi inte är en egen basspecialitet utan är en grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM). Vi ser en fara i att Klinisk Fysiologi är en grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM) då detta innebär en kraftigt förkortad utbildning. Utbildningen inom BFM innehåller åtminstone 2 år och 3 månader klassisk radiologi även för en ST-läkare i Klinisk Fysiologi. Vi ser inte fördelen med att en klinisk fysiolog som arbetar till övervägande delen med kardiovaskulära patienter ska genomgå en så lång utbildning inom radiologisk diagnostik av t.ex. skelettröntgen, datortomografi av buken eller MR av hjärnan. Dessutom innebär specialistutbildningen i BFM primärjourskompetens på en röntgenavdelning. Kostnaden för denna utbildning torde vara ganska hög och nyttan svår att se för en grenspecialist inom klinisk fysiologi som framförallt kommer att arbeta med kardiovaskulär diagnostik. Hjärtsjukvården skulle främjas mer av att ST-läkaren i klinisk fysiologi kunde ägna den tiden åt sidoutbildningar inom t.ex. kardiologi, lungmedicin och thoraxkirurgi för att kunna ge en Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef Tel: +46 13 222170 Kardiologiska kliniken Fax: +46 13 222171 Universitetssjukhuset E-mail: eva.swahn@lio.se SE 58185 Linköping

Ordförande Eva Swahn bättre hjälp åt de kardiovaskulära patienterna. Den gemensamma kunskapsbasen för en klinisk fysiolog har större likheter i kunskapsbasen med övriga specialiteter inom Svenska Hjärtförbundet än med medicinsk radiologi. I specialistutbildningen inom kardiologi ingår klinisk fysiologi som en självklar sidoutbildning vilket specificerats i den nya målbeskrivningen från SoS. Även thoraxanestesiologer och thoraxkirurger gör ofta sidoutbildning inom klinisk fysiologi. Det är av stor vikt att det finns en fungerande klinisk fysiologisk verksamhet för att denna utbildning kan genomföras även i framtiden. Klinisk fysiologi har en hög andel forskarutbildade läkare och bedriver omfattande forskning. Klinisk Fysiologi är därför en viktig part vid forskningen inom svensk hjärtsjukvård och Svenska Hjärtförbundet känner därför en oro att denna kompetens försvinner. Svenska Hjärtförbundet föreslår därför att Socialstyrelsen ändrar författningen så att Klinisk Fysiologi blir egen basspecialitet. Linköping 22 augusti 2009 Eva Swahn Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef Tel: +46 13 222170 Kardiologiska kliniken Fax: +46 13 222171 Universitetssjukhuset E-mail: eva.swahn@lio.se SE 58185 Linköping