OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 1

OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 1

P110 Avledning av spill- drän- och dagvatten Funktionskrav, hydraulisk dimensionering och utformning av allmänna avloppssystem REMISSINFORMATION Publikation P110 är indelad i två delar. Detta dokument omfattar Del 1 Policy och funktionskrav. Del 2 omfattar ca 110 sidor med hydrauliska beräkningar och beräkningsbilagor. En papperskopia av del 2 kan erhållas genom att maila namn och postadress till vattenbokhandeln@forum1.se. P110 kommer att diskuteras på en seminarieturné under hösten på följande platser: Stockholm 23 september, Hässleholm 7 oktober Göteborg 8 oktober, Sundsvall 4 november Borlänge 5 november, Umeå 18 november Luleå 19 november Anmälan kan göras på www.svensktvatten.se/utbildning/kalendarium Remisstiden slutar måndag den 1 dec 2014. Synpunkter på P110 skickas till: Svenskt Vatten, Att Hans Bäckman, Box 14057, 167 14 BROMMA Efter remisstiden utgång och inkomna synpunkter hanterats och den slutliga versionen kommer att fastställas av kommittén för Rörnät och Klimat. P110 kommer därefter att layoutas. Den tryckta versionen P110 kommer då att omfatta både del 1 och del 2 och bli tillgänglig för försäljning i Svenskt Vattens Vattenbokhandel på hemsidan. En layoutad version av del 1kommer då att finnas fritt tillgänglig som pdf på Svenskt Vattens hemsida. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 2

Förord Publikation P110 är en genomgripande omarbetning av P90 Dimensionering av allmänna avloppsledningar. P110 tar ett bredare grepp för att vara i paritet med P105 Hållbar dag- och dränvattenhantering. P110 tar även upp problematiken med förbättringar i befintliga avloppssystem. Den nu omarbetade publikationen har arbetats fram av Gilbert Svensson, Urban Water Management Sverige AB och Olle Ljunggren, Göteborg Kretslopp och Vatten tillsammans med Hans Bäckman, Svenskt Vatten. En referensgrupp har knutits till projektet bestående av Anne Adrup, Svenskt Vatten, Johan Jansson, Trafikverket (tidigare Göteborg Kretslopp och Vatten samt RÖK), Kjell Lundqvist, Vatten och Miljöbyrån, Skellefteå (tidigare Skellefteå kommun), Stefan Milotti, VA-SYD, Maria Rothman, Norrköping Vatten, Mathias von Scherling, Stockholm Vatten samt Christer Stenmark, UMEVA/RÖK. Under våren 2013 genomfördes diskussionsseminarier på 8 platser, Växjö, Lund. Örebro. Göteborg, Stockholm, Sundsvall, Luleå och Umeå om funktionskrav för avloppssystemen. Resultaten av diskussionerna har utgjort grunden för Del 1 Policy och funktionskrav. Ett remissförslag till P110 presenterades på seminarieturné under hösten 2014 i Luleå, Umeå, Sundsvall, Borlänge, Stockholm, Göteborg och Hässleholm med totalt ca XXX deltagare. P110 fastställdes av Svenskt Vattens kommittee för Rörnät och klimat, RÖK i XXX 201? Svenskt Vatten vill framföra sitt varma tack till alla de personer som bidragit i detta viktiga publikationsarbete. Stockholm i XXX 201? Svenskt Vatten AB OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 3

Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL... 4 DEL I POLICY OCH FUNKTIONSKRAV... 7 1 GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMHÄLLENS AVVATTNING... 9 1.1 Hållbar dagvattenhantering - ett sätt att möta klimatutmaningen... 9 1.2 Avloppssystemen i ett historiskt perspektiv...10 1.3 Ansvarsförhållanden för dagvattenfrågan...13 1.4 Sårbarhetsutredningar...15 1.5 Dagvattenstrategier underlättar samverkan mot gemensamt mål...16 1.6 Ytliga vattenvägar har större kapacitet än rör...17 1.7 Begreppet återkomsttid beskriver vald säkerhetsnivå...18 1.8 Dagvattenavledning och klimatfaktor...19 1.9 Miljöpåverkan...20 2 SYSTEMUPPBYGGNAD OCH FUNKTIONSKRAV NYA SYSTEM...21 2.1 Bygga nya dagvattensystem...21 2.1.1 Funktionskrav för nya dagvattensystem...22 2.1.2 Instängda bebyggelseområden...23 2.1.3 Vad kostar extra säkerhet...24 2.2 Bygga nya dränvattensystem...25 2.2.1 Funktionskrav för nya dränvattensystem:...25 2.3 Bygga nya spillvattensystem...25 2.3.1 Funktionskrav för nya spillvattenledningar...25 2.3.2 Vad kostar extra säkerhet...25 2.4 Rekommenderad systemlösning för nya avloppssystem...26 3 UPPGRADERING AV BEFINTLIGA AVLOPPSSYSTEM...27 OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 4

3.1 Analysera samhällenas sårbarhet...27 3.1.1 Sårbarhet vid ytlig avledning utan förbindelse med rörsystemet...27 3.2 Kombinerade avloppssystem...28 3.3 Separerade avloppssystem...29 3.3.1 Separatsystem med spillvattenledning för spill- och dränvatten samt dagvatten i diken...30 3.3.2 Duplikatsystem med dränvattenledning ansluten till spillvattensystem...31 3.3.3 Duplikatsystem med dränvatten anslutet till dagvattensystem...32 4 LITTERATURFÖRTECKNING...35 5 BEGREPPSFÖRKLARINGAR...41 OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 5

OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 6

DEL I Policy och funktionskrav OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 7

Frågeställningarna som avhandlas i denna skrift är inte på något sätt nya. Alfred Jerdén, avdelningschef för Malmö Stads vattenlednings- och kloakverk framhöll på SKTF:s 25-årsjubileum 1927 att: Sedan äldsta tider har man haft klart för sig önskvärdheten av, att den plats som väljes för uppförande av ett bostadshus bör vara torr, och sedan numera även källarvåningar mera allmänt tillkommit, så har man ställt den fordran, att även dessa skola vara torra. Målet är således klart, men de vägar, som leda dit, äro icke alltid lika tydligt utstakade, och följas kanske icke heller med erforderlig eftertanke. Resultatet har också blivit, att en fuktig källare icke är något undantagsfall och att översvämningar av källare förekomma ganska ofta De områden som väljas för bebyggelse böra först och främst ligga så högt, att marken icke kan tänkas komma att översvämmas. Mot denna självklara regel felas icke så sällan. (Jerdén, 1927) OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 8

1 GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMHÄLLENS AVVATTNING 1.1 Hållbar dagvattenhantering - ett sätt att möta klimatutmaningen Våra samhällen ställs nu inför stora utmaningar; att hantera en klimatförändring som leder till mer extrem nederbörd och stigande vattennivåer i hav, sjöar och vattendrag. Enorma investeringar kommer att krävas för att minska de negativa konsekvenserna och för att skapa en bättre säkerhet än den vi har idag. Många aktörer behöver samarbeta, identifiera tydliga problembilder och möjliga åtgärder. En viktig del är att helt enkelt skapa en hållbar dagvattenhantering. Vi behöver system som bygger på att man efterliknar naturens sätt att hantera dagvatten, från det att första regndroppen träffar marken tills den sista når recipienten, Figur 1.1. Urbana områden medför snabbare avrinning och större dagvattenflöden. Figur 1.1 Utbyggnad av nya bebyggelseområden ger ett förändrat avrinningsförlopp. Erfarenhet av hållbar dagvattenhantering finns i flera svenska kommuner sedan 30 år, även om det inte har varit en allmänt spridd teknik. Denna dagvattenhantering redovisas i Svenskt Vattens publikation P105 Hållbar dag- och dränvattenhantering Råd vid planering och utformning. Publikationen utgör en plattform för utveckling av kreativa dagvattenlösningar. Den kreativa utmaningen är att utnyttja alla lokala möjligheter som finns för att på olika sätt tröga upp avrinningen, viket både resulterar i lägre flöden och mindre utsläpp av föroreningar, se Figur 1.2-Figur 1.4. Figur 1.2 Illustration av olika kategorier av öppna dagvattenlösningar. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 9

Figur 1.3 Takvatten kan tas om hand lokalt. Bilderna visar exempel på utkastare från stuprör som leds ut på gräsyta Figur 1.4 Exempel på robusta lösningar för att hantera dagvatten. Från vänster: ytliga gröna dagvattenmagasin på gata, säker höjdsättning Fastighet gata samt öppen avledning som tidigare skedde i kulvert. En hållbar dagvattenhantering kännetecknas av en trög avrinning, infiltration så långt som möjligt, stor flödeskapacitet för extremsituationer via öppna dagvattenlösningar samt en höjdsättning som skyddar bebyggelsen från översvämningar. För att åstadkomma robusta dagvattensystem krävs en välförankrad samsyn över kompetensområdena stadsplanering, bygglov, park, gata, miljö och VA om hur dagvattenhanteringen framöver ska utformas. Den svåraste utmaningen är att säkra upp den befintliga bebyggelsen och infrastrukturen då de yttre ramarna, såsom placering och höjdsättning, redan är givna. Samhällena kläms från två håll: Nerifrån: Stigande vattennivåer. En grundläggande förutsättning för samhällenas avvattning är att dagvattnet med självfall kan rinna ner mot recipienten. Recipienten kan vara havet, en sjö eller en liten bäck. När vattennivån i en recipient höjs för mycket leder det till översvämningar som i värsta fall kan drabba bebyggelsen. Ovanifrån: Mer extrema regn. Samhällena kommer allt oftare att drabbas av extrema regn. Vi förväntar oss också ett ändrat regnmönster med mer nederbörd på vinterhalvåret då avdunstningen är liten och växternas upptagningsförmåga av vatten är låg. Långa regn kan göra att marken blir mättad med påföljd att större vattenmängder än vanligt rinner ut i sjöar och vattendrag. 1.2 Avloppssystemen i ett historiskt perspektiv Det är en utmaning att minska översvämningsrisken i befintlig bebyggelse då avloppssystemen byggts ut under mer än 100 år och med olika principer för utformningen. I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av olika systemlösningar. En mer detaljerad beskrivning ges i kapitel 3. I det kombinerade systemet avleds spill-, dag- och dränvatten i en ledning, se den vänstra bilden i Figur 1.5. Detta var det dominerande systemet i tätbebyggelse fram till 1950-talet. Idag omfattar det kombinerade nätet ca 13 % räknat som rörgravslängd. För att minska risken för översvämningar OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 10

installerades bräddavlopp i det kombinerade systemet där toppflödena kunde avledas orenat till recipienten. Bakvattenventiler på fastighetsservisen kan hindra bakströmmande avloppsvatten. Figur 1.5 Utformning av kombinerat respektive separat system I städernas ytterområden, exempelvis egnahemsområden, anlades under 1900-talets första hälft så kallade separatsystem (höger bild i Figur 1.5), med en spillvattenledning till vilken dränvattnet avleddes. Dagvattnet avleddes i ytliga diken. Figur 1.6 Utformning av duplikatsystem. Övergången till det duplikata systemet, Figur 1.6, skedde successivt från 1950-talet. Det vanligaste var att ansluta dränvattnet till den lägst belägna spillvattenledningen. Insikten om det olämpliga i att pumpa och rena dräneringsvatten blev tydlig på 1980-talet. Under en kortare period anslöts dräneringen med självfall till dagvattenledningen, vilket innebär en bakåtströmning i dagvattenservisen när dagvattenledningen är överbelastad. Systemet förutsätter helt täta grundmurar i och med att dräneringen står dämd. Från och med 1990-talet rekommenderades att utforma systemet så att dagvattenledningen kan dämmas upp till markytan utan risk för dämning kring grundmuren, se Figur 1.7. Detta innebär att dränvattnet måste pumpas vid källarbebyggelse eller avledas i separat tät dränvattenledning. Figur 1.7 Rekommenderad utformning av duplikatsystem. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 11

Ovan har fem olika systemlösningar beskrivits, men i praktiken är systemen inte så renodlade. Kombinerade och separata avloppssystem kan exempelvis ha försetts med ny dagvattenledning, utan att dräneringsfunktionen eller takvattenavledningen från fastigheterna har ändrats. Enligt systemskisserna för det duplikata systemet borde flödet i spillvattenledningen inte öka i samband med nederbörd. Tyvärr överensstämmer detta inte med verkligheten, vilket har sin orsak i att så kallat tillskottsvatten belastar den lägst belägna spillvattenledningen. Detta tillskottsvatten kan ge stora flödestillskott till en ledning som inte är dimensionerad för detta. Vid kraftiga flödestoppar kan det resultera i källaröversvämningar via spillvattenservisen. Figur 1.8 Olika källor för tillskottsvatten till spillvattenledning I Figur 1.8 visas på olika källor till tillskottsvatten. Det är ett omfattande detektivarbete att reda ut orsakerna till tillskottsvattnet eftersom varje område har sin egen unika problembild. Mycket av tillskottsvattnet kommer från tomtmark, varför åtgärderna måste sättas in där källorna finns, oavsett om det är på allmän eller privat mark. (SVU 2012-13, SVU 2014-01, SVU 2014-11) En av källorna till tillskottsvattens är att vatten tränger in via otäta fogar. Ledningsmaterialet var fram till 1960-talet betong eller lera i längder om en meter, vilket innebar en fog per meter ledning. Dessa fogar tätades i anläggningsskedet, men kan idag betraktas som otäta. Detta innebär att spillvattenledningar anlagda före 1970 tillförs dag- och dränvatten i varierande omfattning beroende på de lokala förhållandena. Ledningar anlagda med gummiringsfog har betydligt bättre fogtäthet, men även dessa system kan tillföras dag- och dränvatten genom felkopplingar, tillåten anslutning av dränvatten till spillvattensystemet samt andra brister. I nya spillvattensystem kan fogarna anses täta och inget dränvatten skall anslutas till spillvattenledningen. Andelen tillskottsvatten ska således vara betydligt mindre än i befintliga system. Kapaciteten i avloppssystemen kan bli nedsatt på grund av olika driftstörningar. Exempel är bakfall, sedimentavlagringar, fett, rötter eller främmande föremål i ledningarna. Synen på dagvattenhanteringen har förändrats med åren (Figur 1.9). Fram till 1970-talet sågs dagvattnet som ett kvittblivningsproblem där dagvattnet skulle ledas till närmsta recipient. Under 1970-talet blev man mer medveten om dagvattnets föroreningsinnehåll. Från 1990-talet växte insikten om dagvattnet som en resurs för att upprätthålla grundvattennivåerna i städerna och som nytta för städernas grönska. Det har numera blivit mer vanligt att synliggöra dagvattnet, och att skapa en behagligare stadsmiljö med hjälp av dagvatten. (Boverket 2010). OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 12

Figur 1.9 Schematisk illustration över utvecklingen mot långsiktigt hållbar dagvattenhantering. Sedan Klimat- och sårbarhetsutredningen presenterades 2007 har en bredare medvetenhet utvecklats om hur utsatta våra samhällen är för extrema väderhändelser, både i dagens klimat och än värre i ett framtida förändrat klimat. 1.3 Ansvarsförhållanden för dagvattenfrågan Ingen sektor har egen rådighet över dagvattenfrågan utan belastningen påverkas av alla aktörers ingrepp inom avrinningsområdet. Figur 1.10 visar olika aktörer som påverkar dagvattenavledningen. Det är nödvändigt att skaffa sig en samlad översikt av dagvattenavrinningen inom avrinningsområdet. Det är naturligtvis viktigt att alla berörda aktörer har kännedom om sitt ansvar att sköta sina anläggningar. Det kan finnas en risk att olika aktörer vidtar åtgärder, utan att beakta konsekvenserna för dagvattenhanteringen. Detta kan exempelvis gälla utökning av hårdgjorda ytor utan fördröjning. Figur 1.10 Olika aktörer som påverkar dagvattenavrinningen inom ett avrinningsområde I Sverige finns ca 30 000 dikningsföretag, som huvudsakligen tillkommit under början av 1900-talet. Syftet var att utöka och förbättra jordbruksmark inom låglänta områden och därmed säkra Sveriges OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 13

matproduktion. Verksamheten regleras i Särskild lag om vattenverksamhet (1998:812). Information om existerande dikningsföretag kan erhållas från aktuell länsstyrelse. Vid exploateringar inom områden som berörs av dikningsföretag måste hänsyn tas till dessa. Dagvatten från allmän VA-anläggning kan avledas till befintliga dikningsföretag om det är lämpligt. Diken inom dikningsföretag är emellertid inte dimensionerade för omfattande dagvattenbelastning. Om dikningsföretaget ska motta dagvatten kan anläggningen behöva modifieras och utökas och dikesföretagets villkor kan behöva omprövas. Förslag på modifiering av anläggning samt kostnadsfördelning för anläggningsarbeten och framtida skötsel och underhåll tas fram av förrättningsman och fastställs av Miljödomstolen. Jordbruksverket har gett ut broschyren Klimatförändringar och dikningsföretaget (Jordbruksverket 2009) som belyser problemställningen. Våra samhällen kan också belastas med vatten från naturmark som avleds ner mot bebyggelsen. Avrinningen från naturmark är vid måttliga regnvolymer starkt utjämnad, men kan vid extrema regntillfällen, med hög intensitet och stora regnvolymer bli mycket stor. I och med klimatförändringen befaras även ändrade regnmönster. Stora regnvolymer under vinterhalvåret kan innebära vattenmättad mark och därmed större avrinning. Vid skogsavverkning med stora kalhyggen, med markskador och uppkörda transportstråk, kan flödet bli stort och lerströmmar kan uppkomma. Om denna naturmarksavrinning avleds via dagvattensystem i nedanförliggande samhälle kan det innebära att ledningarna överbelastas. Intagsbrunnar med galler är särskilt utsatta för flöden från naturmark. Höga flöden drar med sig avsevärda mängder grenar, löv mm som snabbt sätter igen gallren. Intagsbrunnar inom känsliga områden måste utformas så att igensättningsrisken blir liten. För rörsystemen är ansvaret för servisledningar, huvudledningar samt gatans avvattning uppdelat på flera parter. Innanför den så kallade förbindelsepunkten, se Figur 1.11, ansvarar fastighetsägarna för servisledningarna. Utanför förbindelsepunkten ansvarar VA-huvudmannen (kommun, kommunalt bolag). Figur 1.11 Förbindelsepunkten visar på ansvarsgränsen mellan VA-huvudman och fastighetsägare. Ansvaret för gatans avvattning och för underhållet av dagvattenbrunnarna ligger hos gatukontor eller motsvarande, se Figur 1.12. Det är viktigt att dagvattenbrunnarna har nödvändig kapacitet att svälja de flöden som man önskar avleda i rörsystemet. Dagvattenbrunnarna behöver regelbundet rensas, annars är risken stor att dagvattenledningarna belastas med sediment vilket leder till nedsatt kapacitet. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 14

Ambitionen för hur ofta gatan sopas påverkar mängden föroreningar som leds till dagvattenledningen och därigenom utsläppen till recipienten. Figur 1.12 Ansvarsfördelning mellan gata och VA avseende gatans avvattning. Som framgår av detta kapitel är bred samverkan över kompetensgränserna kring dagvattenfrågan en förutsättning för att kunna skapa hållbara dagvattenlösningar. 1.4 Sårbarhetsutredningar Ett viktigt verktyg för att få en bra översikt av de topografiska förhållandena inom ett avrinningsområde är att skapa tredimensionella bilder av området. Detta kan utföras med stöd av den nationella höjddatabasen ( www.lm.se) eller med stöd av egna laserscannade höjddata. I sin enklaste form används höjddata för att bestämma rinnvägar för ytvatten samt instängda områden. Detta fall motsvarar en situation då dagvattensystem och dräneringssystem är fullt utnyttjade och all avrinning måste ske ytledes, se Figur 1.13. Figur 1.13 Illustration som visar ytliga avrinningsvägar och lågpunkter inom ett avrinningsområde.(ref. Tyréns/Jönköpings kommun). OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 15

Denna tredimensionella analysteknik kan kombineras med dynamiska simuleringar av ledningsnätet för extrema regn. Resultatet redovisas i tydliga översvämningskartor, se Figur 1.14. Med hjälp av dessa analysverktyg kan olika åtgärdsalternativ förslås och utvärderas med avsikt att åstadkomma ett mer översvämningståligt samhälle. Figur 1.14 Översvämningskartor som resultat av dynamiska simuleringar (Ref. Tyréns/Jönköpings kommun), 1.5 Dagvattenstrategier underlättar samverkan mot gemensamt mål En dagvattenstrategi utgör en viktig plattform för det dagliga arbetet med dagvattenfrågor. Syftet är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar dagvattenhantering med avseende på vattenkvalitet och risken för översvämningar. Strategin behöver framarbetas och förankras i diskussioner över kompetensgränserna inom kommunen och slutligen fastställas av kommunfullmäktige. I dagvattenstrategin regleras hur dagvatten ska hanteras med hänsyn till bebyggelse, flöden, föroreningar, recipientförhållanden, topografi, geohydrologi, klimatförändringar och extrema väderhändelser. Figur 1.15 Exempel på dagvattenstrategier vilka kan laddas ned från kommuners hemsidor OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 16

En dagvattenstrategi kan innehålla följande delar: Mål för dagvattenhanteringen Policy och funktionskrav Gemensam ståndpunkt om att dag- och dränvatten är viktigt att arbeta med, både inom planerad och befintlig bebyggelse Strategier för integrering av dagvattnet i stadsplaneringen och för att ta tillvara det som en resurs Reglering av ansvar för olika delar av dagvattenhanteringen Strategier för hantering av dagvatten vid extrem nederbörd Strategier för att minimera påverkan från förorenat dagvatten och för rening Rutiner för uppföljning och utvärdering av strategin Det är viktigt att komplettera med andra kommunala dokument som kan vara viktiga underlag och ställningstaganden för VA-planeringen, såsom risk- och sårbarhetsanalyser och klimatanpassningsplaner. 1.6 Ytliga vattenvägar har större kapacitet än rör En viktig åtgärd är att planera för och anordna s.k. vattenvägar där vattnet kan rinna på markytan vid mycket kraftiga regn utan att orsaka skador på bebyggelsen. Dessa vattenvägar ska ses som en sekundär avledningsväg för vattnet då alla ordinarie avledningssystem för dagvatten är överbelastade. Figur 1.16 Ytlig vattenväg i Augustenborg, Malmö (Foto VASYD). OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 17

Ökade dimensioner på slutna dagvattenledningarna ger relativt sett måttliga kapacitetsökningar jämfört med öppna stråk som kan leda bort mycket stora flöden. Detta medför att hanteringen av extrema nederbördstillfällen inte kan baseras enbart på slutna rörsystem I Figur 1.17 visas kapacitetsskillnader mellan rörsystem och ytliga vattenvägar. Notera att kapaciteten för svackdiken med svag släntlutning är ca 9 gånger större än för en rörledning med samma fyllnadshöjd. Kapacitet vid Kapacitet vid fyllnadshöjd 0,5 m fyllnadshöjd 1,0 m Förhållande öppet tvärsnitt till slutet tvärsnitt l/s l/s H=0,5 H=1,0 810 3960 2,6 8,8 580 2490 1,9 5,5 290 1620 0,9 3,6 320 720 1,0 1,6 310 450 1 1 Figur 1.17 Förhållandet mellan kapaciteten för ett slutet tvärsnitt och ett öppet tvärsnitt. En förutsättning är dock att dessa ytliga vattenvägar underhålls för att behålla sin kapacitet. De öppna vattenstråkens funktion måste vara känd och väl dokumenterad så att dess funktion bibehålls. Annars kan risker uppstå vid igenväxning eller igenfyllning av dessa vattenvägar. 1.7 Begreppet återkomsttid beskriver vald säkerhetsnivå Begreppet återkomsttid är ett tydligt mått på säkerhetsnivån för en viss händelse såsom fyllt rör eller översvämning. I denna publikation anges förslag till lägsta säkerhetsnivåer i form av återkomsttider. Ju längre återkomsttid vi väljer ju mer sällan kommer översvämningar att inträffa. Det är viktigt att man i kommunen öppet diskuterar rimliga nivåer på vald återkomsttid. Beroende på de lokala förhållandena, t.ex. topografin, är det olika lätt att skapa ökad säkerhet. Säkerhetsnivån i form av återkomsttid är inte statisk över tid utan kommer att påverkas av olika åtgärder inom avrinningsområdet. En ökning av hårdgjorda ytor utan fördröjning kommer att medföra lägre säkerhet, men åtgärder för fördröjning av dagvattenavrinningen kommer att öka säkerhetsnivån. Vilken planeringshorisont ska man ha vid planering av avloppssystem? Om man endast ser till materialfrågor visar Förnyelseprojektet (SVU Rapporterna 2011-12, 2011-13 och 2011-14) att den tekniska livslängden överstiger 100 år, varför tidshorisonten vid dimensionering bör vara åtminstone 100 år. Med hänsyn till pågående klimatförändring och de relativt osäkra prognoserna för regn och vattenstånd i havet måste dimensioneringen ta höjd för denna osäkerhet genom att regn påläggs en klimatfaktor. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 18

1.8 Dagvattenavledning och klimatfaktor De parametrar som främst styr avrinningens storlek är regnintensiteten, regnets varaktighet och volym samt andelen hårdgjorda ytor inom området. Den rationella metoden, som är den grundläggande formeln för dimensionering av dagvattenflöden, beräknar det dimensionerande flödet genom att multiplicera regnintensiteten med arean för den del av avrinningsområdet som bidrar till avrinningen. Regnintensitet för urbana tillämpningar brukar utryckas i l/s ha. Ett mer allmänt känt begrepp för regnintensitet är mm per tidsenhet. Ju kortare varaktighet regnet har, desto högre blir regnintensiteten för samma återkomsttid. Det är viktigt att man har en känsla för nivån på regnintensiteten vid olika återkomsttider. En grov tumregel är att ett 10-årsregn är dubbelt så stort som ett 1-årsregn och ett 100-årsregn dubbelt så stort som ett 10-årsregn. De regnintensiteter som beskrivs kommer från statistiska bearbetningar av observerade regn. Av naturliga skäl är extrema regn sällan förekommande och därför finns ingen bra statistik för dessa. Regnintensiteter med återkomsttid över 100 år bygger på extrapolerade data med större osäkerhet som följd. Det finns flera exempel på mycket kraftiga regn som ligger utan för 100- årsramen. Ett av de mer kända tillfällena under senare år är det så kallade Köpenhamnsregnet med 150 mm under två timmar, vilket är mer än dubbelt så stort som ett 100-årsregn. I rationella metoden ingår den areal som antas bidra med dagvattenavledning. Vid mycket extrema regn kan omgivande mark bli vattenmättad och den area som bidrar till dagvattenavledning öka markant. Detta fenomen kan ge stora avrinningsvolymer vid extremt långa regnperioder under höstvinterperioder. Tabell 1.1 visas regnvolymerna för återkomsttider från 1 till 100 år när varaktigheten är 10 minuter respektive 30 minuter. Tabellen visar att volymmässigt ger ett 10 minuters 1-årsregn ca 6 mm, ett 10- årsregn ca 14 mm och ett 100-årsregn ca 30 mm. Tabell 1.1 Regnvolym i mm vid olika återkomsttider, enligt Dahlström (2010). Exempel för regn med 10 resp. 30 minuters varaktighet. (Se även Figur 4.4 i Del 2, för olika regns regnvolym.) Återkomsttid [år] 1 2 5 10 20 50 100 Varaktighet 10 [minuter] 6 8 11 14 17 23 29 Varaktighet 30 [minuter] 10 12 17 21 26 35 45 Med hänsyn till framtida klimatförändringar måste regnintensiteter som tagits fram från historiska regnserier korrigeras med en klimatfaktor. Här är det viktigt att följa SMHI:s aktuella rekommendationer (www.klimatanpassning.se) i takt med att ny kunskap kommer fram. SMHI:s bedömning 2014 för perioden 2070-2100 är att en klimatfaktor på 1,25 bör användas för nederbörd med kortare varaktighet än en timme (SMHI 2013). Eftersom extremregnen är slumpmässigt fördelade rekommenderas samma faktor för hela Sverige. Detta innebär att formlerna för regnintensitet baserade på historiska data ska ökas med 25 %. Regn med längre varaktighet, upp till ett dygn, ökar med 20 %. Klimatförändringen ger också upphov till 50 % större nederbördsvolymer under vinterhalvåret. Se även avsnitt 4.3.1.3 i Del 2. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 19

1.9 Miljöpåverkan Policy och funktionskrav Dagvatten förorenas i kontakten med de ytor där det rinner fram. Det handlar om förorenad luft som avsätter partiklar på ytor som sedan tvättas med regnvatten, korrosionsprodukter från olika metalliska byggnadsmaterial, nedbrytningsprodukter från andra typer av byggmaterial, trafikrelaterade föroreningar från fordon och vägbeläggning, produkter som används för grönyteskötsel, exkrementer från fåglar, hundar och katter samt allmän nedskräpning som t.ex. fimpar. Dessa föroreningskällor leder till att dagvatten uppvisar ett stort antal substanser vilka förekommer i varierande grad. En del av dessa substanser finns på EU:s lista över prioriterade substanser, vilka skall fasas ut eller hållas under en viss haltnivå (EU 2013). Dagvattnets föroreningsinnehåll varierar från plats till plats och sammanställningar finns över typiska halter från olika typer av områden (SVU 2004:11). Genom trög dagvattenhantering med fördröjning, översilningsytor och infiltration kan dagvattnets föroreningsinnehåll reduceras, men detta förutsätter att dessa anläggningar byggs på ett sådant sätt att avskilda föroreningar kan omhändertas. Vid utsläpp till känsliga recipienter kan dagvattnet behöva genomgå någon form av rening, t ex genom dammar som avskiljer partikelbundna föroreningar genom sedimentation. Dagvatten bidrar även till föroreningsbelastning genom bräddning från kombinerade avloppssystem i samband med regn (SVU 2014:01). OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 20

2 SYSTEMUPPBYGGNAD OCH FUNKTIONSKRAV NYA SYSTEM 2.1 Bygga nya dagvattensystem Säkerheten i samhällenas avvattning byggs upp av tre säkerhetsnivåer: 1. Återkomsttid för fylld rörledning, så kallad hjässdimensionering 2. Trycknivån når markytan med marköversvämning som följd 3. Trycknivån når byggnader med skador på byggnader som följd. De tre kritiska nivåerna anges i Figur 2.1. Säkerhetsnivån för fylld ledning och marköversvämning styrs av valet av rördimension samt i vilken utsträckning man lyckats fördröja dagvattenavledningen. Figur 2.1 Tre olika dimensioneringsnivåer Nya dagvattensystem ska anläggas så att när kapaciteten i rörledningar, kulvertar eller öppna diken överskrids, ska vattnet kunna avledas på ytan utan att husgrunder och byggnader översvämmas. Detta innebär att stor hänsyn måste tas till byggnadernas höjdsättning så att nödvändiga marginaler skapas för ytligt avrinnande dagvatten. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 21

2.1.1 Funktionskrav för nya dagvattensystem avvattning av hårdgjorda ytor och andra ytor skall ske så att risken för besvärande dämning minimeras dagvatten från hårt smutsade hårdgjorda ytor såsom trafikleder, starkt trafikerade centrumområden och industriområden kan behöva genomgå rening före utsläpp till känsliga recipienter avvattning ska om möjligt ske i öppna, tröga dagvattensystem. I Tabell 2.1anges minimikrav på återkomsttider för de tre olika säkerhetsnivåerna. VA-huvudmannen ansvarar för val av lämplig dimension på dagvattenledningen baserat på beräknad dagvattenavrinning från uppströms liggande ytor och eventuell naturmarksavrinning etc. Utgående från vald ledningsdimension beräknar VA-huvudmannen återkomsttiden för marköversvämning. När dagvatten avrinner på ytan är det en gemensam uppgift VA, gata, park, stadsplanering och bygglovshantering att se till att bebyggelsen inte skadas. Tabell 2.1 Minimikrav på återkomsttider för dimensionering och marköversvämning av nya dagvattensystem, Klimatfaktor ska inkluderas. ÅTERKOMSTTIDER I ÅR VID DIMENSIONERING AV NYA DAGVATTENSYSTEM Nya duplikatsystem Återkomsttid för regn vid fylld ledning Återkomsttid för trycklinje i marknivå med marköversvämning som följd. Återkomsttid för marköversvämning med skador på byggnader Utom tätortsbebyggelse 2 10 > 100 år Tätortsbebyggelse 5 20 > 100 år Centrum-/industri- /affärsområden 10 30 > 100 år Instängda områden av typen nedsänkta trafikleder och järnvägstunnlar ska inte översvämmas oftare än vart 50 år. Sedan 1998 finns en europeisk standard avseende utformning av avloppsledningar utanför byggnader. Gällande europanorm är SS-EN 752 från 2008. I denna anges generella funktionskrav och rekommenderade dimensioneringskriterier. P110 följer Europanormen vad gäller rördimensionering och marköversvämning. SS-EN 752 omfattar dock inte kravnivå för översvämning av fastighet och inte heller krav avseende fastighetsdränering. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 22

2.1.2 Instängda bebyggelseområden Policy och funktionskrav De områden som inte kan avvattnas ytledes med självfall benämns instängda områden, se Figur 2.2. Grundregeln är att dessa instängda områden ska undvikas för bebyggelse, men om detta inte är möjligt måste bebyggelsen hållas borta från lågpunkterna. Rekommendationerna i högra kolumnen i Tabell 2.1 är en minimirekommendation. De blivande fastighetsägarna ska informeras om fastigheternas utsatta läge så att ytterligare marginaler kan skapas genom utformningen av den egna tomten. Figur 2.2 bebyggts. Exempel på ett instängt område med bebyggelse. Det markerade området borde inte ha OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 23

2.1.3 Vad kostar extra säkerhet Säkerheten mot översvämning beror av höjdsättning av bebyggelsen, men också av de val som görs när avloppsledningarna dimensioneras. Ledningsdimensioner väljs i allmänhet utifrån de standarddimensioner som leverantörerna lagerhåller, vilket innebär att dimensionerande flöde ibland kan vara betydligt lägre än ledningens kapacitet och ibland ligga nära ledningens kapacitet. Med tanke på ledningarnas tekniska livslängd, som kan uppgå till 100 år eller ännu mer, och den osäkerhet om tillkommande belastning, som kan uppkomma under ledningarnas livslängd, kan det vara rimligt att välja en ledningsdimension som är större än den erforderliga. Dimensioneringsexempel: En dagvattenledning för ett område med reducerad area = 0,33 ha och lutning på 5 ska dimensioneras. Välj återkomsttid för dimensionerande flöde till 5 år. 1. Dimensionerande flöde blir 60 l/s. 2. Välj standarddimension som klarar detta flöde vilket är diametern 300 mm med kapaciteten = 80 l/s. 3. Återkomsttiden för dimensionerande flöde har ökats från 5 till 12 år 4. Beräkna kapacitet för nästa större standarddimension diameter 350 mm vilken är 121 l/s. Om denna väljs har säkerheten ökat från 5 till 42 år. 5. Återkomsttid för marköversvämning bör kontrolleras, men med 42 års återkomsttid för rörledningen blir torde återkomsttiden för marköversvämning bli 100-200 år. Med en säker höjdsättning kan säkerheten mot skador på byggnader ytterligare ökas rejält. 6. Redovisa kostnadsökningen för valet av en större dimension och ställd det i relation till den ökade säkerheten. Beräkningsexemplet är baserat på Ekvation 4.10 och 4.11 som återfinns i 4.3.1.2 i Del 2 Kostnaderna för rörmaterial och anläggning av rörgrav ökar vid val av större standarddimension än nödvändigt, men rörmaterialets andel av den totala anläggningskostnaden är i allmänhet inte större än 20%. Kostnadsökningen för valet av en större dimension är för vanligt förekommande dimensioner relativt liten. Vid stora dimensioner påverkas dock rörgravskostnaden i högre grad av en dimensionsökning. I Tabell 2.2 visas den ökning av kapaciteten som uppnås vid val av närmast större standarddimension för dimensioner från 200 mm till 1000 mm utgångspunkten är att ett 5 års regn fyller resp rörs standarddimension. Tabell 2.2 Kapacitetsökning vid val av närmast större standarddimension för rörledningar. Dimensionering för 5 års återkomsttid fylld ledning. (Exemplet är baserat på en rörfriktion k=1 och en lutning på 5.) Standarddimension [mm] 200 250 300 350 400 500 600 800 1000 Kapacitet fylld ledning [l/s] 27 49 80 121 172 312 508 1093 1983 Återkomsttid [år] 5 5 5 5 5 5 5 5 5 Närmast högre standarddimension [mm] 250 300 350 400 500 600 800 1000 1200 Kapacitet fylld ledning [l/s] 49 80 121 172 312 508 1093 1983 3224 Återkomsttid [år] 32 24 17 15 30 22 50 31 22 OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 24

2.2 Bygga nya dränvattensystem Policy och funktionskrav Nya system för dränering av husgrunder skall anläggas så att dessa inte däms upp när t ex dagvattensystemets kapacitet överskrids. Detta kan lösas med förbud mot källarbebyggelse eller krav på pumpning av dräneringsvattnet till dagvattenledningen. Säkerheten i systemet bygger också på att höjdsättningen av bebyggelsen görs på ett översvämningssäkert sätt, se kap 9.2 i Svenskt Vattens P105. 2.2.1 Funktionskrav för nya dränvattensystem: dränering skall anordnas så att markens naturliga grundvattennivåer i möjligaste mån bibehålls, dränvatten skall avledas skilt från spillvatten och avledas antingen till dagvattensystem eller till särskild tät dränvattenledning om husgrundsdräneringar ansluts till dagvattenledning som kan dämmas över dräneringsnivån måste anslutningen utformas på sådant sätt att allvarliga konsekvenser undviks vid överbelastning av det allmänna systemet, exempelvis genom anslutning via pump. 2.3 Bygga nya spillvattensystem Nya spillvattenledningar ska byggas med täta rörledningar och ingen anslutning av dränvatten får förekomma. I spillvattensystemet avleds således endast spillvatten från hushåll och verksamheter. Alla förekommande spillvattenflöden måste kunna avledas utan att systemet däms upp. Detta förutsätter att stora flöden av tillskottsvatten ej får belasta spillvattenledningen. På grund av ledningssystemets långa livslängd, 100 år eller mer, måste hänsyn tas till dels att tätheten kan komma att försämras dels till ökande belastning på grund av tillkommande bebyggelse. En viss mängd tillskottsvatten måste således inräknas i de långsiktigt dimensionerande flödena. Därför rekommenderas att ledningarna skall dimensioneras med en säkerhetsfaktor på 1,5. 2.3.1 Funktionskrav för nya spillvattenledningar dimensionerande flöden ska kunna avledas utan uppdämning husgrundsdränering får inte anslutas ledningarna bör dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5. 2.3.2 Vad kostar extra säkerhet Även för spillvattennätet bör man fundera på vad en större dimension kostar i förhållande till nyttan. I nedanstående exempel redovisas hur säkerheten kan ökas till en rimlig kostnadsökning. Dimensioneringsexempel: En spillvattenledning för ett område med 500 personer ska dimensioneras. 1. Dimensionerande flöde blir 12 l/s exklusive tillskottsvatten och med uppskattat tillskottsvatten totalt 18 l/s. 2. Standarddimension som klarar detta flöde är diametern 200 mm med kapaciteten = 27 l/s. 3. Säkerhetsfaktorn blir 18/27=1,7 4. Beräkna kapacitet för nästa större standarddimension diametern 250 mm som är 49 l/s. Om denna väljs har säkerhetsfaktorn ökat från 1,7 till 2,8. 5. Redovisa kostnadsökningen för valet av en större dimension och ställ det i relation till den ökade säkerheten. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 25

2.4 Rekommenderad systemlösning för nya avloppssystem Duplikatsystem Spillvatten avleds i en egen ledning. Dagvatten avleds i en egen ledning. Bör kombineras med öppen trög dagvattenavledning så långt som möjligt. Dränvatten avleds antingen till dagvattenledningen utan risk för bakströmning eller till egen tät dränvattenledning. Totalt innehåller systemet minst två ledningar. Tre ledningar vid anläggning av separat ledning för fastighets dräneringsvatten. Vid källare under gatunivå måste i allmänhet dränvattnet lyftas till gatunivån med en pump. Om dagvattenhanteringen enbart baseras på öppna system består rörsystemet för avloppsvatten av spillvattenledning och separat tät dränvattenledning. Konsekvenser vid överbelastning: Spillvattenledningen kan dämmas upp i samband med avloppsstopp, vilket kan leda till översvämning. En överbelastad dagvattenledning vid extrema regn medför att dagvattnet behöver avledas ytledes. Med en säker höjdsättning och genomtänkta ytliga vattenvägar kan skador på byggnader undvikas. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 26

3 UPPGRADERING AV BEFINTLIGA AVLOPPSSYSTEM 3.1 Analysera samhällenas sårbarhet Utgångspunkten för en analys av tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga åtgärder för att höja säkerheten i befintliga områden behöver baseras på en sårbarhetsanalys som omfattar: stigande hav, sjö och vattendrag befintliga ytliga vattenvägar genom samhällena genomgång av avloppssystemens strukturella uppbyggnad och funktion på såväl allmän som privat mark. De lokala förhållandena blir helt avgörande för vilka möjligheter det finns att höja säkerheten. Det går inte att sätta upp generella krav i nivå med kravnivåerna för ny bebyggelse eftersom de yttre ramarna i form av samhällenas höjdsättning och avloppsystemens uppbyggnad redan är gjorda. För att effektivt analysera situationen efter inträffade översvämningar måste typen av översvämning klargöras. Om man vidtar åtgärder baserad på en felaktig analys riskeras att effekten av åtgärderna kommer att begränsas eller utebli. I detta kapitel redovisas ett flertal olika typer av översvämningssituationer. 3.1.1 Sårbarhet vid ytlig avledning utan förbindelse med rörsystemet Kraftigt höjda nivåer från vattendrag, sjö eller hav riskerar att översvämma fastigheter. Dag- och spillvattensystem är initialt inte överbelastade men riskerar att helt fyllas upp när hela området sätts under vatten. Storleken på dagvattenledningarna saknar betydelse då det inte finns någon lutning på vattenytan, vilket gör att vattnet står stilla. Säkerheten kan ökas genom invallning, men dagvattenledningarna måste då säkras så att vattnet inte kan strömma in från vattendragen. Figur 3.1 Marköversvämning från vattendrag. Fastigheter kan även översvämmas genom att ett urbant område saknar säkra ytliga vattenvägar. Detta kan bero på att man inte har planerat för ytliga vattenvägar eller att det brister exempelvis vid utformning av kantstenar. Situationen kan även orsakas av att gatans dagvattenbrunnar satts igen, vilket hindrar att gatuvattnet avleds till dagvattenledningen. Figur 3.2 Översvämning från ytledes avrinnande dagvatten. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 27

3.2 Kombinerade avloppssystem I områden med äldre avloppssystem förekommer ofta kombinerade ledningar för avledning av spill-, dagoch dränvatten. De kombinerade avloppssystemen byggdes ut från slutet av 1800-talet fram till ca 1940-1950. De kombinerade avloppssystemen utgör ca 13 % avloppssystemen räknat som rörgravslängd. Bräddningsmöjligheter har byggts för att minska risken för källaröversvämningar samt att avloppsreningsverken inte ska överbelastas med dagvatten Dessa system har utformats utgående från de funktionskrav som gällt vid den tidpunkt systemen anlagts. Funktionskrav för kombinerade avloppsledningar accepterad dämningsnivå avser lägsta källargolvsnivå bräddavlopp anordnas så att kritisk källargolvsnivå klaras utan översvämning oftare än vart 10:e år bräddning får ske i överensstämmelse med recipientkrav, normalt fastställda som krav på betydande utspädning Kombinerat system med spill-, dag- och dränvatten i gemensam ledning, se Figur 3.3. Figur 3.3 Systemuppbyggnad av kombinerat system samt konsekvens vid uppdämning i den kombinerade avloppsledningen Konsekvenser vid överbelastning eller felaktigt utfört system: Överbelastad kombinerad avloppsledning leder till att en blandning av spill- och dagvatten tränger upp genom golvbrunnar eller toaletter i källarvåning. Avloppsvatten kommer även att stå mot husgrunden via dräneringen. Bräddningsmöjligheter har byggts för att hålla ner vattennivån och minska risken för källaröversvämningar, vilket annars blir den naturliga följden såvida inte backströmningsventiler eller pumpar har installerats. Säkerhetshöjande åtgärder mot källaröversvämningar kan vara: Minskning av hårdgjorda ytor som avleds direkt till den kombinerade ledningen, exempelvis takdagvatten som leds ut på gräsytor. Fördröjning av dagvattenavrinningen genom byggande av ytliga fördröjningsmagasin, underjordiska utjämningsmagasin eller stora tunnelmagasin. Ormen i Stockholm och Regnbågen i Sundsvall är exempel på tunnelmagasin. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 28

Avlastning av dagvattenflöden kan ske genom komplettering med en dagvattenledning. Om inte allt dagvatten avleds till den nya ledningen, exempelvis privata hårdgjorda ytorna som ej kopplats om, blir systemet ett mellanting och kan betraktas som ett avlastat kombinerat system tills alla hårdgjorda ytor kopplats bort från den spillvattenförande ledningen. Ett sätt att skydda källare mot översvämningar är att installera så kallade backventiler på fastigheternas servisledning. 3.3 Separerade avloppssystem Funktionskrav för befintliga spillvattensystem: alla förekommande flöden (spillvatten, dränvatten, tillskottsvatten) ska kunna avledas utan uppdämning. Detta förutsätter att inga extrema flöden av s.k. tillskottsvatten belastar spillvattenledningen om husgrundsdränering är ansluten till spillvattensystemet måste ledningskapaciteten vara anpassad till detta förhållande Funktionskrav för befintliga dagvattensystem: avvattning av hårdgjorda ytor och andra ytor skall ske så att risken för besvärande dämning till kritisk nivå statistiskt sett inte inträffar oftare än vart 10 år dagvatten från hårt smutsade hårdgjorda ytor såsom trafikleder, starkt trafikerade centrumområden och industriområden kan behöva genomgå rening före utsläpp till känsliga recipienter Funktionskrav för befintliga dränvattensystem: dränering skall anordnas så att markens naturliga grundvattennivåer i möjligaste mån bibehålls. dränvatten bör avledas skilt från spillvatten. om husgrundsdräneringar är anslutna till spillvattenledning eller dagvattenledning bör anslutningen utformas på sådant sätt att dräneringsledningarna inte står dämda vid överbelastning av det allmänna systemet, exempelvis genom att dränvattnet ansluts via en pump. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 29

3.3.1 Separatsystem med spillvattenledning för spill- och dränvatten samt dagvatten i diken Dessa äldre avloppssystem började byggas ca 1910-1940-talen i samhällenas mer glest exploaterade småhusområden. Dessa var också vanliga på landsbygden. Under 1950-talet gavs vissa statsbidrag för att komplettera med dagvattenledningar för gatuvattnet. Dagvatten från tak och gårdar inom privata fastigheter kopplades därmed inte på detta system. Systemet har vissa likheter med de nyare öppna dagvattensystemen, men med skillnaden att dränvattnet tilläts belasta spillvattenledningen, se Figur 3.4. Det kan finnas risk att gamla dagvattendiken fyllts igen på grund av okunskap. Figur 3.4 Systemuppbyggnad av separatsystem Konsekvenser vid överbelastning eller felaktigt utfört system: Om överbelastning sker från spillvattenledningen beror detta på fel och brister på de privata eller allmänna ledningarna. Det kan finnas risk att takytor har anslutits till spillvattenledningen via dränvattenledningen. Olämplig utformning av stuprörsanslutning/utkastare så att takvatten avleds längs grundmuren till spillvattenledning eventuellt via dränering. Vid grundvattenyta över dräneringsledningarna och i genomsläppliga jordarter kan stora dränvattenmängder belasta spillvattensystemet. Åtgärder för att höja säkerhetsnivån: Identifiera källorna till extrem belastning av tillskottsvatten. Säker utformning av stuprörsutkastare med avledning till gräsyta. Säkerställa att spillvattenledningen inte belastas med punktkällor från näraliggande vattendrag. Säkerställ att dagvattendiken har tillräcklig kapacitet. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 30

3.3.2 Duplikatsystem med dränvattenledning ansluten till spillvattensystem Detta system efterträdde tidsperioden för det kombinerade systemet. Det normala förfarandet var att dräneringen tilläts anslutas till den lägst belägna spillvattenledningen. Utbyggnadsperioden är med start från 1920-talet gradvis ökande och dominerade efter 1950 fram till 1980-90-talet. Grovt kan uppskattas att 60-70% av Sveriges dränvattenledningar kan vara kopplade till den spillvattenförande ledningen, se Figur 3.5. Figur 3.5 Systemuppbyggnad av duplikat avloppssystem där dräneringen anslutits till spillvattenledningen samt konsekvens vid uppdämning i spillvattenledningen Konsekvenser vid överbelastning eller felaktigt utfört system: Om spillvattenledningen blir överbelastad innebär det att den avsedda systemfunktionen inte kan upprätthållas på grund av fel och brister på privat eller allmänna ledningar. Problembilden är ofta vid överbelastade spillvattenledningar att stora mängder tillskottsvatten tillförs. Detta kan ha sin grund i felaktigt anslutna hårdgjorda ytor eller överläckning från otät dagvattenledning till otät spillvattenledning. Vid en olämplig utformning av stuprörsanslutning/utkastare kan takvatten avledas längs grundmuren ned till dräneringsledningen som för takvattnet vidare till spillvattenledningen. Vid grundvattenyta över dräneringsledningarna och i genomsläppliga jordarter kan stora dränvattenmängder belasta spillvattensystemet, se även Figur 1.8. Om dagvattenledningen blir överbelastad kommer till slut nivån att nå gatunivån och dagvattnet behöver således borttransporteras ytledes. Om höjdsättning av byggnader har anpassats samt att det finns anvisningar för avledning av dagvatten ytledes uppkommer inga allvarliga konsekvenser. När så inte är fallet finns risk att dagvatten ytledes leds in mot byggnader med skador som följd. Åtgärder för att höja säkerhetsnivån: Bortkoppling av felaktigt anslutna hårdgjorda ytor. Säker utformning av stuprörsutkastare med avledning till gräsyta. Ändrad dräneringsfunktion, pumpning till dagvattenledning samt tätning av ledningar i överläckningszoner. Säkerställa att spillvattenledningen inte belastas med punktkällor från näraliggande vattendrag. Identifiera källorna till extrem belastning av dagvatten och försök hitta möjligheter att tröga upp dagvattenavledningen. Säkerställ att det finns ytliga vattenvägar för extremnederbördså att gatuvattnet ej rinner in på fastigheter. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 31

3.3.3 Duplikatsystem med dränvatten anslutet till dagvattensystem Under 1970-80-talet önskade man undvika att dräneringsvatten avleddes till reningsverken. Därför anslöts på vissa håll dränvattnet till dagvattenledningen med självfall. Systemet förutsätter att fastighetens grundmur tål dämning när dagvattenledningens kapacitet överskrids, se Figur 3.6. Figur 3.6 Systemuppbyggnad av duplikat avloppssystem där dräneringen anslutits till dagvattenledningen med självfall samt konsekvenser vid uppdämning i dagvattenledningen respektive spillvattenledningen Konsekvenser vid överbelastning eller felaktigt utfört system: Om spillvattenledningen blir överbelastad innebär det att den avsedda systemfunktionen inte kan upprätthållas på grund av fel och brister. Problembilden är ofta vid överbelastade spillvattenledningar att stora mängder tillskottsvatten tillförs. Detta kan ha sin grund i felaktigt anslutna hårdgjorda ytor, överläckning från otät dagvattenledning till otät spillvattenledning, se även Figur 1.8. När dagvattenledning blir överbelastad kommer dränvattenledningen att fyllas upp. Vatten stiger då upp mot grundmuren med risk för inträngning i källarvåningen genom otätheter. Vatten som tränger in i källarvåningen kan leda till överbelastning av spillvattensystemet då detta vatten kommer att avledas från källaren via golvbrunnarna. Om dagvattenledningen blir överbelastad kommer till slut nivån att nå gatunivån och dagvattnet behöver således borttransporteras ytledes. Om höjdsättning av byggnader har anpassats samt att det finns anvisningar för avledning av dagvatten ytledes uppkommer inga allvarliga konsekvenser. När så inte är fallet finns risk att dagvatten ytledes leds in mot byggnader med skador som följd. Vid överbelastning kommer även den privata dagvattenservisen att fyllas på med dagvatten och via otätheter läcka över till den lägre belägna spillvattenservisen. Åtgärder för att höja säkerhetsnivån: Bortkoppling av felaktigt anslutna hårdgjorda ytor. Säker utformning av stuprörsutkastare med avledning till gräsyta. Ändrad dräneringsfunktion, pumpning till dagvattenledning samt tätning av ledningar i överläckningszoner. Säkerställa att spillvattenledningen inte belastas med punktkällor från näraliggande vattendrag. OBS! Arbetsmaterial som inte får åberopas! Remissversion 2014-06-18 32