EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för sysselsättning och sociala frågor PRELIMINÄR VERSION 2003/2134(INI) 6 januari 2004 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Förslag till en gemensam rapport: Hälso- och sjukvård och äldreomsorg: stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774 2003/2134(INI)) Utskottet för sysselsättning och sociala frågor Föredragande: Karin Jöns PR\480024.doc PE 324.363
PR_INI_art47-2 PE 324.363 2/13 PR\480024.doc
INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...5 MOTIVERING...10 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR... PR\480024.doc 3/13 PE 324.363
PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 3 januari 2003 förelade kommissionen parlamentet sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Förslag till en gemensam rapport: Hälso- och sjukvård och äldreomsorg: stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774), som hänvisades till utskottet för sysselsättning och sociala frågor för kännedom. Vid plenarsammanträdet den 4 september 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för sysselsättning och sociala frågor hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om detta ämne, i enlighet med artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen, samt att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 11 juni 2003 utsågutskottet för sysselsättning och sociala frågor Karin Jöns till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande), Karin Jöns (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen)... och.... (Yttrandet/Yttrandena från utskottet för... (och utskottet för...) bifogas detta betänkande.) (Utskottet för... beslutade den... att inte avge något yttrande.) Betänkandet ingavs den... PE 324.363 4/13 PR\480024.doc
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (förslag till en gemensam rapport hälsooch sjukvård och äldreomsorg: stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774 2003/2134(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2002) 774) 1, med beaktande av kommissionens och rådets gemensamma rapport om stödet till de nationella strategierna för den framtida hälso- och sjukvården och äldreomsorgen, som vid sammanträdena den 6 7 mars 2003 godkändes av både rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och rådet (ekonomiska och finansiella frågor), med beaktande av Europeiska rådets möte den 20 21 mars 2003 i Bryssel och de föregående slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon, Göteborg och Barcelona om hälso- och sjukvård och långtidsvård, med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2003 om kommissionens meddelande Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet, med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2000 om kommissionens meddelande En samordnad strategi för att modernisera social trygghet 2, med beaktande av rådets rekommendation 92/442/EEG om konvergens av mål och politik inom det sociala skyddet av den 27 juli 1992 3, med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande Mot ett Europa för alla åldrar välstånd och solidaritet mellan generationerna 4, med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Europas reaktion på åldrandet i världen Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning. Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor (KOM(2002) 143), med beaktande av sin resolution av den 9 mars 1999 om kommissionens meddelande om kvinnors hälsotillstånd inom Europeiska gemenskapen 5, med beaktande av sin resolution av den 16 november 2000 om tilläggssjukförsäkring 1, 1 Ännu ej publicerat i EUT. 2 EGT C 339, 29.11.2000, s. 154. 3 EGT L 245, 26.8.1992, s. 49. 4 EGT C 232, 17.8.2001, s. 381. 5 EGT C 175, 21.6.1999, s. 68. PR\480024.doc 5/13 PE 324.363
med beaktande av slutsatserna från rådet (hälso- och sjukvård) av den 26 juni 2002 om rörlighet för patienter 2, med beaktande av kommissionens meddelande: Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd (KOM (2003) 261), med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen 3 och rådets förordning (EEG) nr 574/72 4 med dithörande tillämpningsföreskrifter, som för närvarande ses över, med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008) 5, med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5- /2004), och av följande skäl: A. Hälso- och sjukvårdssystemen i unionen bygger på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet för att alla sjuka eller vårdbehövande oavsett inkomst, förmögenhet och ålder skall garanteras god och tillfredsställande vård. B. Hälso- och sjukvårdssystemen i unionen står inför gemensamma utmaningar till följd av de medicinska och tekniska framstegen, den demografiska utvecklingen och den stigande efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster och medicinska produkter. C. Även om organisationen och finansieringen av hälso- och sjukvårdssystemen fortsatt är medlemsstaternas ansvar måste samarbetet om hälso- och sjukvård och långtidsvård förstärkas, för att genom ett systematiskt utbyte av information, erfarenheter och exempel på goda lösningar stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att reformera dessa system. D. Unionen strävar ständigt efter en hög nivå av social trygghet, och ett effektivare samarbete inom hälso- och sjukvård och långtidsvård bidrar till en hållbar modernisering av den europeiska sociala modellen och till större social sammanhållning. E. På grund av befolkningens åldrande måste man räkna med ett mycket större antal äldre vilket kommer att leda till en stark ökning av kroniska sjukdomar, som Alzheimer eller andra demenssjukdomar, vilka inte nödvändigtvis kräver intensiva medicinska insatser men däremot en mycket intensiv vård. 1 EGT C 223, 8.8.2001, s. 339. 2 EGT C 183-1, 1.8.2002, s. 1. 3 EGT L 149, 5.7.1971, s. 2. 4 EGT L 74, 27.3.1972, s. 1. 5 EGT L 271, 9.10.2002, s. 1. PE 324.363 6/13 PR\480024.doc
F. Vård i hemmet genom en anhörigs eller någon annan persons försorg har fördelen att den vårdbehövande personen sköts av en välbekant person och kan bo kvar i sin vanliga omgivning. Denna form av långtidsvård är förhållandevis kostnadseffektiv, och förutom tillgång till mobila vårdtjänster måste den person som svarar för vården också få tillräckligt samhälleligt, ekonomiskt och psykologiskt stöd. G. Det blir allt viktigare att tillhandahålla professionella vårdtjänster, eftersom de vårdbehövande i framtiden kommer att ha färre anhöriga och dessa ofta bor på annan ort eller är förvärvsarbetande. 1. Europaparlamentet välkomnar det samarbete som inletts mellan medlemsstaterna om hälso- och sjukvård och långtidsvård. Parlamentet bekräftar sitt stöd för de tre målen tillgänglighet för alla oavsett inkomster eller förmögenhet, hög kvalitet och hållbar finansiering. 2. Europaparlamentet välkomnar förstärkningen av den sociala dimensionen inom Lissabonprocessen. Parlamentet anser att införandet av en integrerad ram och en närmare samordning inom socialt skydd gör det möjligt att framhäva den särskilda innebörden av det sociala skyddets sociala dimension jämfört med samordningsåtgärderna på de ekonomiska och sysselsättningspolitiska områdena. 3. Europaparlamentet välkomnar att rådet har beslutat att samarbetet inom hälso- och sjukvård och långtidsvård skall förstärkas, att information och erfarenheter skall utbytas och goda nationella lösningar redovisas. Parlamentet kräver att komissionen under våren 2004 lägger fram förslag på fortsatta åtgärder, att rådet till Europeiska rådets möte i juni 2004 fattar ett principbeslut om att den öppna samordningsmetoden skall användas och fastställer en konkret tidsplan och att medlemsstaterna till Europeiska rådets möte våren 2006 fastställer gemensamma mål och indikatorer. 4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ha som ett långsiktigt mål att avlägsna olikheter vilket innefattar både socioekonomiska och könseller åldersrelaterade olikheter i hälsotillståndet och lika tillgång till högkvalitativ hälsooch sjukvård och långtidsvård. 5. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna höjer den andel av vårdkostnaderna som skall bäras av patienterna, vilket riskerar att få till följd att sårbara grupper inte får tillgång till en lämplig hälso- och sjukvård. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att dålig hälsa inte skall leda till fattigdom och för att låga inkomster inte skall begränsa människors tillgång till hälso- och sjukvård. 7. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt med en geografiskt väl avvägd fördelning av sjukvårds- och långtidsvårdsinrättningar mellan städer och landsbygd liksom mellan välmående och fattigare regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att i större utsträckning tillhandahålla medel från strukturfonderna och andra relevanta gemenskapsinstrument, särskilt i mål 1-områden, för investeringar i infrastruktur för hälso- och sjukvård och långtidsvård liksom för utbildning och fortbildning inom vårdyrken. PR\480024.doc 7/13 PE 324.363
8. Europaparlamentet är oroat över att det i alla medlemsstater om än i olika grad finns en tilltagande brist på välutbildade läkare och annan vårdpersonal. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att göra riktade insatser för att förbättra arbetets kvalitet, göra dessa yrken mer attraktiva och avhjälpa nuvarande personalbrist. Parlamentet understryker i detta sammanhang att medlemsstaterna bör avstå från att rekrytera medicinsk personal och vårdpersonal från de nya medlemsstaterna. 9. Europaparlamentet är oroat över att ett stort antal av medlemsstaterna inte har rimliga väntetider för vissa akuta och icke-akuta behandlingar. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att göra riktade insatser för att korta väntetiderna. 10. Europaparlamentet betonar att de befintliga resurserna måste utnyttjas optimalt för att kunna garantera en hållbar finansiering. Parlamentet understryker att detta mål endast kan nås om kvaliteten på hälso- och sjukvården görs mer genomskådlig än hittills, om medlemsstaterna inför systematiska program för kvalitetssäkring och väl underbyggda behandlingsriktlinjer och om offentliga medel endast används för medicinska produkter och tekniker med påvisad nytta. 11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera kapacitetsutbyggnad och kvalitetssäkring inom långtidsvården. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att a) sörja för en bredare ansvarsfördelning inom långtidsvården genom att tillhandahålla vård i hemmet eller vid lämpliga vårdinrättningar eller genom solidariska försäkringsmekanismer, b) ge äldre personer tillgång till förebyggande behandling, sjukgymnastik, rehabilitering och andra tjänster som så länge som möjligt kan garantera dessa personers oberoende, förbättra deras livskvalitet och förebygga sjukdomar, c) på ett bättre sätt koppla samman hälso- och sjukvården med långtidsvården för äldre, inrätta geriatriska eller postakuta rehabiliteringsanläggningar utanför sjukhusen, vidta riktade åtgärder för att främja vård i hemmet och skapa hälso- och sjukvårdstjänster som är särskilt inriktade på åldersbetingade sjukdomsmönster, d) fastställa lämpliga vårdstandarder för vård i hemmet och långtidsvårdsinrättningar och genomföra kvalitetskontroller i tillräcklig utsträckning. 12. Europaparlamentet betonar att utformningen av indikatorer och tolkningen av resultaten måste göras mycket noggrant och skillnaderna mellan hälso- och sjukvårdssystemen beaktas. Parlamentet varnar för att alltför mycket fokusera på indikatorer för finansiell hållbarhet och menar att det är viktigare att utforma indikatorer för att mäta om tillgången till vård är rättvis och om vården är högkvalitativ och effektiv. 13. Europaparlamentet är oroat över de betydande skillnaderna mellan de nuvarande medlemsstaterna och de flesta av de nya medlemsstaterna när det gäller befolkningens hälsotillstånd samt tillgången till vård, vårdens kvalitet och de resurser som läggs på hälso- och sjukvård och långtidsvård. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av handlingsprogrammet för hälsa och andra lämpliga instrument understödja de nya medlemsstaterna i deras ansträngningar att förbättra sin hälso- och sjukvård och långtidsvård. PE 324.363 8/13 PR\480024.doc
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, utskottet för sociala frågor samt medlemsstaternas parlament. PR\480024.doc 9/13 PE 324.363
MOTIVERING 1. Inledning Kommissionens meddelande En samordnad strategi för att modernisera social trygghet från 1999 uppställde som ett av huvudmålen för ett förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna att garantera en hälso- och sjukvård av hög kvalitet som är finansiellt hållbar. I juni 2001 gav Europeiska rådet i Göteborg i uppdrag till kommissionen och rådet att utarbeta en första rapport med riktlinjer för hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. I kommissionens meddelande Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid från december 2001 undersökte kommissionen de demografiska, tekniska och finansiella tendenserna på detta område och kom till slutsatsen att hälso- och sjukvården och långtidsvården i Europeiska unionen står inför utmaningen att samtidigt förverkliga tre mål: Tillgänglighet för alla oavsett inkomster eller förmögenhet. Vård av god kvalitet. Finansiell hållbarhet i vårdsystemen. Dessa tre övergripande mål godkändes av rådet i en första rapport om riktlinjerna för hälso- och sjukvård och äldreomsorg till Europeiska rådet i Barcelona, och senare också av Europaparlamentet, varvid båda underströk att alla hälso- och sjukvårdssystem i EU bygger på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet. Europeiska rådet i Barcelona uppmanade kommissionen och rådet att undersöka frågorna om tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet noggrannare. I detta syfte lämnades en enkät till medlemsstaterna. Svaren lades till grund för den gemensamma rapporten Hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet, som antogs vid toppmötet våren 2003. Tvärtemot parlamentets uppmaning beslutade dock Europeiska rådet varken att i princip tillämpa den öppna samordningsmetoden eller att införa en konkret tidsplan för att i tid till toppmötet våren 2004 enas om de gemensamma målen och indikatorerna för det framtida samarbetet. Kommissionen sköt också upp meddelandet med konkreta förslag för fortsatt samarbete, som ursprungligen var planerat till hösten 2003, till våren 2004 eftersom kommissionen menade att man måste invänta resultaten från regeringskonferensen om den europeiska författningen och slutsatserna från högnivågruppen för reflektion om patientrörlighet samt hälso- och sjukvårdens utveckling i EU. Reflektionsprocessen inleddes på grundval av slutsatserna från rådet (hälso- och sjukvård) den 26 juni 2002. Eftersom vårdsystemen och medlemsstaternas vårdpolitik knyts allt tätare samman i EU bör vissa vårdfrågor av gränsöverskridande betydelse diskuteras utan att det inkräktar på medlemsstaternas behörighetsområden. Särskilt domstolens rättspraxis om ersättning av kostnader för läkartjänster som tillhandahålls i en annan medlemsstat har ökat pressen att vidta åtgärder. 2. Kommissionens meddelande Kommissionen ger en översikt över de nationella strategier och instrument som medlemsstaterna infört för att möta de utmaningar som de alla står inför på grund av PE 324.363 10/13 PR\480024.doc
tekniska, samhälleliga och demografiska förändringar som berör hälso- och sjukvården och långtidsvården. Tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård Till följd av att vårdkostnaderna har stigit har medlemsstaterna tenderat att höja den andel av kostnaderna som patienterna ska betala, antingen direkt genom införande av nya avgifter eller egenavgifter för tjänster, eller indirekt genom att minska antalet tjänster som täcks av försäkringen. De olika formerna av egenavgift innebär en risk för att sårbara grupper inte kommer att ha råd att betala dessa avgifter och därför inte kan eller är villiga att få tillgång till lämplig hälso- och sjukvård, vilket medför en risk för social marginalisering. Många medlemsstater har infört eller föreslagit olika indikatorer för övervakning av tillgången på vård. Med dessa indikatorer vill man mäta skillnader i effektivitet, utbud och resultat. I många länder har man väntelistor för olika behandlingar, men längden på dem varierar betydligt beroende på system. Länder med försäkringsbaserad hälsooch sjukvård verkar ha mindre problem med väntelistor. Långtidsvård består av hjälp till personer som inte klarar sig själva och därför är beroende av andra i sitt dagliga liv. Sådan långtidsvård förutsätter inte nödvändigtvis medicinsk utbildning, varför det fortfarande i första hand är de anhöriga som ansvarar för denna vård. Långtidsvården täcks i dag i medlemsstaterna av olika mekanismer för social trygghet. I en del länder finns fortfarande den mest grundläggande formen av social trygghet, enligt vilken familjen bär det största ansvaret för långtidsvård, medan systemet ingriper först när familjen inte längre kan ge denna omsorg. Allt fler länder går över till en bredare ansvarsfördelning. Detta kan uppnås genom att vårdtjänster ges direkt i hemmet eller vid en vårdinrättning eller genom försäkringsmekanismer (lagbunden sjukförsäkring eller särskild sjukvårdsförsäkring som i Tyskland och Luxemburg). Långtidsvård kan ges i olika former: förutom vård med hjälp av anhöriga kan professionell vård ges i hemmet, i dagcentra, vid särskilda vårdinrättningar eller på sjukhus. Alla länder har en infrastruktur för professionell långtidsvård, men betydelsen av dessa institutioner varierar beroende på familjens roll, mekanismerna för social trygghet och utbudet av vårdtjänster och vårdinrättningar. Kvaliteten på hälso- och sjukvården och långtidsvården Alla medlemsstater strävar efter högre kvalitet i organisationen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvård och långtidsvård. Bland de använda kriterierna bör man skilja mellan strukturella kvalitetskriterier (personal och utrustning), processkvalitetskriterier (tjänstens verksamhet) och resultatkriterier (överlevnadstal på lång sikt eller komplikationer). Åtminstone för institutionsvården finns det nästan överallt rättsligt bindande kvalitetskriterier. I fråga om processkvalitetskriterierna går de hälso- och sjukvårdsverksamma efter normer och riktlinjer som fastställts av medicinska PR\480024.doc 11/13 PE 324.363
sammanslutningar och andra organ. Riktlinjer för terapier och andra förfaranden är bara bindande i ett fåtal länder. Det ökade intresset för kvalitetsfrågor har lett till att medlemsstaterna har inrättat särskilda institutioner eller organ med ansvar för att främja kvalitetsarbete, utföra bedömningar och utforma riktlinjer eller ackrediteringssystem. Inom långtidsvården har de flesta medlemsstater bara en del nationella kvalitetsstandarder som kan vara rättsligt bindande eller enbart rekommendationer. Inom institutionsvården finns det t.ex. övervägande strukturella kvalitetskriterier (personalens kompetens, byggnormer etc.). Dessutom saknas det ofta lämpliga kvalitetsindikatorer och kvalitetskontroll. I många medlemsstater tycks det också finnas kvalitetsproblem på grund av personalbrist, hög personalomsättning och ökande arbetsbelastning. Hållbar finansiering av hälso- och sjukvård och långtidsvård Hälso- och sjukvårdssystemen i EU finansieras på mycket olika sätt, i linje med de olika modeller som används för uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdssystemen 1. I allmänhet tenderar hälso- och sjukvårdssystemen i EU att vara blandsystem bestående av offentlig finansiering med inslag av privat finansiering. De flesta, men inte alla, systemen omfattar (obligatorisk) sjukförsäkring, och nästan alla finansieras delvis direkt med allmänna skattemedel. Alla system har vissa element av användaravgifter för patienter. Medlemsstaterna har slagit in på olika vägar när det gäller sjukvårdskostnader och den policy de valt för att hantera situationen. I många medlemsstater väcker den snabba kostnadsökningen oro (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Portugal och Tyskland) eftersom den påverkar de offentliga finanserna negativt. I andra medlemsstater är dessa kostnadsökningar ett resultat av politiska åtgärder med det uttryckliga målet att öka anslagen till hälso- och sjukvården för att förbättra dess kvalitet (Danmark, Förenade kungariket och Irland). I några länder, t.ex. Spanien, är kostnadsnivån relativt stabil. Alla medlemsstater använder i allt högre grad olika mekanismer för kostnadsövervakning, t.ex. användaravgifter som bidrar till kostnaderna för sjukhusvistelse, läkarbesök eller läkemedel, särskilda avtal för läkemedel (maximala utgiftsnivåer, användning av generiska produkter) eller avtal mellan dem som upphandlar sjukvårdstjänster och tjänsteleverantörer (fastställda årsbudgetar eller casemix-system för sjukhus). Situationen när det gäller finansiering av långtidsvården i EU är ännu svårare att kategorisera än systemen för hälso- och sjukvård, eftersom den långtidsvård som tillhandahålls inom sjukvårdssystemet ofta är svår att skilja från mera traditionella sjukvårdsinsatser. I vissa medlemsstater har man omvårdnadsförsäkringssystem, och liknande system utvecklas för närvarande även i andra länder. Medlemsstaterna ser befolkningens åldrande som den svåraste utmaningen för finansieringen av långtidsvården. För det första kommer åldrandet att leda till ett större antal äldre och mycket äldre personer. För det andra är långtidsvården en mycket 1 Se bilaga II till kommissionens meddelande Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet, KOM(2001) 723. PE 324.363 12/13 PR\480024.doc
arbetsintensiv sektor. Några medlemsstater har påpekat att sektorn sannolikt kommer att drabbas av akut brist på arbetskraft. 3. Slutsats I kommissionens meddelande erkänns giltigheten av de tre övergripande målen tillgänglighet, kvalitet och hållbar finansiering som grundval för de nationella strategierna för modernisering av hälso- och sjukvård och långtidsvård. Det framhålls också att det på detta område är önskvärt med ett närmare och strukturerat samarbete mellan medlemsstaterna, dvs. utbyte av information och erfarenheter samt fastställande av goda nationella lösningar. Detta gäller särskilt med tanke på patienternas allt större rörlighet över gränserna och utvidgningen. Föredraganden kräver därför att kommissionen våren 2004 lägger fram förslag om fortsatta åtgärder, att rådet vid Europeiska rådet i juni 2004 fattar ett principbeslut om användning av den öppna samordningsmetoden och fastställer en konkret tidsplan och att medlemsstaterna fastställer gemensamma mål och indikatorer i tid till Europeiska rådets möte våren 2006. PR\480024.doc 13/13 PE 324.363