Miljöförbättrande åtgärder för vattenkraft värdering av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan EXTERN

Miljöförbättrande åtgärder för vattenkraft värdering av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan ETERN Erik Sparrevik Martin Nilsson 2009-01-14

Dokumenttyp Dokumentidentitet Rev. nr. Rapportdatum Uppdragsnummer RAPPORT 2009-01-14 Författare Erik Sparrevik Martin Nilsson Uppdragsnamn Inventering WFD åtgärder ETERN Beställare Vattenfall Vattenkraft AB Granskad av Godkänd av Delgivning Antal sidor Antal bilagor 64 1 Miljöåtgärder för vattenkraft värdering av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan ETERN SAMMANFATTNING Projektet identifierar vilka miljöförbättrande åtgärder som skulle kunna göras i anslutning till Vattenfall Vattenkrafts stor- och småskaliga vattenkraftsanläggningar i Sverige ur ett vattendirektivsperspektiv. En konsekvensanalys för att bedöma ekologiska effekter och verksamhetspåverkan på vattenkraftproduktion av miljöförbättrande åtgärder har genomförts. Slutligen ingår en diskussion av de resultat som erhållits i denna studie. Storskalig vattenkraft bedrivs av Vattenfall i åtta huvudavrinningsområden. De flesta av huvudälvarna inom dessa avrinningsområden är totalt utbyggda för vattenkraftproduktion. Det betyder att miljöförbättrande åtgärder som till exempel ändringar i flödes- och sregim förutom att få en betydande verksamhetspåverkan vid enskilda kraftverk även får en inverkan på kraftproduktionen inom hela avrinningsområden. Det innebär att det finns få miljöförbättrande åtgärder som ger en stor ekologisk effekt och samtidigt en obetydlig verksamhetspåverkan. I närområdet till Vattenfalls storskaliga vattenkraftstationer finns förekomst av rödlistade vattenlevande växter och fiskar. Småskalig vattenkraft bedrivs i 14 huvudavrinningsområden och till skillnad från storskalig vattenkraft består den småskaliga vattenkraften i stort sett bara av strömkraftverk där möjligheterna till kortids- och årsreglering är små. Det betyder att det mellan kraftverken finns relativt opåverkade strömsträckor. Den ekologiska potentialen är ofta hög i dessa vattendrag och därför kan miljöförbättrande åtgärder som fiskvandringsvägar och ökade minimitappningar ge betydande ekologiska effekter. Nackdelen är att sådana åtgärder också kan ge en betydande verksamhetspåverkan i form av minskad elproduktion. I projektet har kunnat konstateras att vissa miljöförbättrande åtgärder kan genomföras, men att de nästan uteslutande medför betydande påverkan på verksamheten och endast vissa habitatförbättrande åtgärder kan genomföras med liten påverkan på verksamheten. Det finns också åtgärder där kunskapen om de ekologiska effekterna av åtgärderna är dåligt kända. Rapport 1 (64)

Det finns miljöförbättrande åtgärder som indirekt skulle kunna kompensera skador som orsakats av vattenkraftutbyggnader och inte har någon verksamhetspåverkan på produktionen. Exempelvis skulle åtgärder som förbättrar Östersjöns miljö kunna påverka tillståndet hos naturlaxen genom minskad övergödning och lägre dioxinhalter. Flottledsrestaureringar i sidovattendrag till utbyggda älvar skulle också innebära förbättringar för stationära fiskbestånd. Rapport 2 (64)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 6 1.1 Syfte... 6 1.2 Bakgrund... 6 2 METODIK... 7 2.1 Miljöförbättrande åtgärder... 8 2.1.1 Kategorier... 8 2.2 och verksamhetspåverkan... 9 2.3 Sammanvägd bedömning... 12 3 STORSKALIG VATTENKRAFT... 12 3.1 Luleälven... 12 3.1.1 Vattenkraftproduktion... 13 3.1.2 Ekologisk potential... 13 3.1.3 Åtgärder... 15 3.2 Skellefteälven... 16 3.2.1 Vattenkraftproduktion... 16 3.2.2 Ekologisk potential... 17 3.2.3 Åtgärder... 17 3.3 Umeälven... 18 3.3.1 Vattenkraftproduktion... 19 3.3.2 Ekologisk potential... 19 3.3.3 Åtgärder... 20 3.4 Ångermanälven... 21 3.4.1 Vattenkraftproduktion... 21 3.4.2 Ekologisk potential... 21 3.4.3 Åtgärder... 24 3.5 Indalsälven... 24 3.5.1 Vattenkraftproduktion... 25 3.5.2 Ekologisk potential... 26 3.5.3 Åtgärder... 26 3.6 Gimån... 27 3.6.1 Vattenkraftproduktion... 27 3.6.2 Ekologisk potential... 27 3.6.3 Åtgärder... 28 3.7 Dalälven... 28 3.7.1 Vattenkraftproduktion... 29 3.7.2 Ekologisk potential... 30 3.7.3 Åtgärder... 30 3.8 Göta älv... 31 3.8.1 Vattenkraftproduktion... 31 3.8.2 Ekologisk potential... 31 3.8.3 Åtgärder... 32 3.9 Sammanfattning... 33 4 SMÅSKALIG VATTENKRAFT... 34 4.1 Moälven... 34 4.1.1 Vattenkraftproduktion... 35 4.1.2 Ekologisk potential... 35 4.1.3 Åtgärder... 36 Rapport 3 (64)

4.2 Ångermanälven... 36 4.2.1 Vattenkraftproduktion... 38 4.2.2 Ekologisk potential... 38 4.2.3 Åtgärder... 38 4.3 Dalälven... 39 4.3.1 Vattenkraftproduktion... 39 4.3.2 Ekologisk potential... 39 4.3.3 Åtgärder... 40 4.4 Tyresån... 40 4.4.1 Vattenkraftproduktion... 40 4.4.2 Ekologisk potential... 40 4.4.3 Åtgärder... 42 4.5 Nyköpingsån... 42 4.5.1 Vattenkraftproduktion... 42 4.5.2 Ekologisk potential... 42 4.5.3 Åtgärder... 43 4.6 Motala Ström... 44 4.6.1 Vattenkraftproduktion... 44 4.6.2 Ekologisk potential... 44 4.6.3 Åtgärder... 46 4.7 Lagan... 46 4.7.1 Vattenkraftproduktion... 46 4.7.2 Ekologisk potential... 46 4.7.3 Åtgärder... 47 4.8 Ätran... 48 4.8.1 Vattenkraftproduktion... 48 4.8.2 Ekologisk potential... 49 4.8.3 Åtgärder... 49 4.9 Viskan... 50 4.9.1 Vattenkraftproduktion... 50 4.9.2 Ekologisk potential... 50 4.9.3 Åtgärder... 51 4.10 Rolfsån 52 4.10.1 Vattenkraftproduktion... 53 4.10.2 Ekologisk potential... 54 4.10.3 Åtgärder... 54 4.11 Säveån 54 4.11.1 Vattenkraftproduktion... 55 4.11.2 Ekologisk potential... 56 4.11.3 Åtgärder... 56 4.12 Tidan 56 4.12.1 Vattenkraftproduktion... 57 4.12.2 Ekologisk potential... 57 4.12.3 Åtgärder... 58 4.13 Upperudsälven... 58 4.13.1 Vattenkraftproduktion... 59 4.13.2 Ekologisk potential... 60 4.13.3 Åtgärder... 61 4.14 Dalbergsån... 61 4.14.1 Vattenkraftproduktion... 61 4.14.2 Ekologisk potential... 61 4.14.3 Åtgärder... 62 4.15 Sammanfattning... 62 Rapport 4 (64)

5 DISKUSSION... 62 6 REFERENSER... 64 BILAGOR: 1. Bedömning av ekologisk effekt och verksamhetspåverkan för vattenkraftstationer Rapport 5 (64)

1 INLEDNING 1.1 Syfte Projektet ska identifiera vilka miljöförbättrande åtgärder som skulle kunna göras i vattenområden i anslutning till Vattenfall Vattenkrafts stor- och småskaliga vattenkraftsanläggningar i Sverige ur ett vattendirektivsperspektiv. En konsekvensanalys ska göras för att bedöma ekologiska effekter och verksamhetspåverkan på vattenkraftproduktion av miljöförbättrande åtgärder. Vattenfall Vattenkraft efterfrågar dokumenterad information om vilka miljöförbättrande åtgärder som kan ge betydande ekologiska effekter i anslutning till företagets vattenkraftverk och vilka konsekvenser de kan ge på vattenkraftproduktionen. Uppdraget syftar till att tillgodose detta behov. Genom en inventering av möjliga miljöförbättrande åtgärder erhåller Vattenfall Vattenkraft: Underlag för att kunna föra en saklig dialog om vilka åtgärder som är rimliga. Samlad kunskap om den egna verksamhetens påverkan på vattenmiljön. Underlag som kan belysa olika aspekter av miljöåtgärder i reglerade vattendrag. Ökad förståelse inom beställarorganisationen för vattenförvaltningen och samspelet mellan myndigheter och företag i denna. 1.2 Bakgrund EU:s ramdirektiv för vatten har ratificerats i december 2000 och sedan dess implementerats i medlemsstaternas lagstiftning och förvaltning. Direktivet kräver en kvalitetsbedömning av alla vattenförekomster och en åtgärdsplan för att säkerställa att alla vatten uppnår en tillfredsställande kvalitetsnivå. Under den närmaste tiden förväntas förvaltningsplaner och åtgärder att diskuteras hos myndigheter och frivilliga organisationer (Nilsson 2006). Figur 1 illustrerar vilka hållpunkter och milstenar som gäller för Ramvattendirektivet. Det är därför viktigt att ha god kunskap om hur eventuella åtgärder påverkar mot produktion, kostnader för dem och deras potentiella nytta för miljön. I riksdagens miljökvalitetsmål Levande sjöar och vattendrag anges att vattenkraften negativt påverkar möjligheterna med att uppnå miljökvalitetsmålet. Kraftverken utgör vandringshinder för fisk, fragmenterar livsmiljöerna och innebär ökad dödlighet i turbiner för fisk. Älv- och sjöregleringsmagasin har förändrat vattendragens naturlika dynamik och därför påverkat vattenlevande organismer och strandvegetation. Den småskaliga vattenkraftens påverkan på vattenmiljön i förhållande till den totala vattenkraftproduktionen pekas särskilt ut (Schreiber och Tranvik 2007). Vattenfall Vattenkrafts ambition är att vara nummer ett för miljön För vattenmiljön betyder detta att man ska vara ledande för miljöanpassad vattenkraftproduktion och dessutom minska verksamhetens inverkan på miljön så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Rapport 6 (64)

Stödjande av forskning och utveckling som kan minska inverkan på miljö är också en ambition. 00-12-22 * Direktivet antas 03-12-22 * Direktivet implementerat * Ansvarig myndighet tillsatt 06-12-22 * Övervakningen operativ * Interkalibrering klar 09-12-22 * ÅP och FP antagna 12-12-22 * ÅP operativa * Utsläppskontroll enl kombinerat tillvägagångssätt 15-12-22 * Miljömålen uppnådda enl 1:a FP 00-12-22 15-12-22 04-12-22 * Beskrivning av Vattendistrikt * Register över skyddade områden 05-3-22 * Rapportering till kommissionen enl Artikel 5 2010-12-22 14-12-22 * Vattenavgifter * Utkast till FP 2 införda för samråd * Arbete enl ÅP operativt Figur 1 Hållpunkter och milstenar för genomförande av EU: s ramdirektiv för vatten (efter Nilsson 2006). 2 METODIK En bedömning av ekologiska effekter samt verksamhetspåverkan på vattenkraftproduktion av miljöförbättrande åtgärder har utförts för Vattenfalls stor- och småskaliga vattenkraftanläggningar (Tabell 1, Tabell 2). Tabell 1 Vattenfalls storskaliga vattenkraftanläggningar (effekt större än 1,5 MW) inom olika avrinningsområden. Avrinningsområde Luleälven Skellefteälven Umeälven Ångermanälven Indalsälven Gimån Dalälven Göta älv Anläggning Boden, Vittjärv, Laxede, Porsi, Letsi, Akkats, Randi, Parki Seitevare, Messaure, Ligga, Harsprånget, Porjus, Vietas, Ritsem Vargfors, Gallejaur, Bastusel Stornorrfors, Tuggen, Rusfors, Grundfors, Stensele, Umluspen, Juktan, Gardikfors, Ajaure, Gejmån Forsmo, Nämforsen, Killforsen, Lasele, Långbjörn, Åsele, Stenkullafors, Stalon Bergeforsen, Sillre, Järlkvissle, Hölleforsen, Stadsforsen, Stugun, Näverede, Midskog Leringsforsen, Torpshammar Älvkarleby, Söderfors, Näs Lilla Edet, Olidan, Hojum, Vargön Rapport 7 (64)

Tabell 2 Vattenfalls småskaliga vattenkraftanläggningar (effekt mindre än 1,5 MW) inom olika avrinningsområden. Forsebol kraftverk ägs av Vattenfall men är utarrenderat. Avrinningsområde Moälven Ångermanälven Dalälven Tyresån Nyköpingsån Motala Ström Lagan Ätran Viskan Rolfsån Säveån Tidan Upperudsälven Dalbergsån Anläggning Gottne Vilhelmina, Saxnäs Gysinge Uddby Storhusfallet, Fors, Harg Hättorp Fågelfors, Ljungafors, Assmebro, Åstafors, Björsdamm Kungsfors, Kinnaström, Kinna, Stämmemad, Rydal, Viskafors, Rydboholm, Gingri, Strömmen Apelnäs, Bosgården Jonsered, Tollered, Torska, Solveden, Melltorp Karthagen Taxviken, Upperud, Håverud, Långed, Billingsfors, Skåpafors, Krokfors Stampen, Forsebol 2.1 Miljöförbättrande åtgärder En lista på olika miljöförbättrande åtgärder som ger ekologiska effekter i vattenkraftreglerade vattendrag har tagits fram. Listan har tillkommit i en tvåstegsprocess där först en bruttolista sammanställdes utifrån olika källor (Nilsson 1996, Johansson 2003, Naturvårdsverket 2007). Genom att välja bort sådana åtgärder som saknade koppling till vattenkraftproduktion erhölls en nettolista med relevanta åtgärder. 2.1.1 Kategorier Nettolistan har delats in i tre kategorier: 1) Flödes- och sregim, 2) samt 3) (Tabell 3, Tabell 4). Den första kategorin innehåller åtgärder för flödes- och sregim som ska återskapa mer naturliga förhållanden i både älv- och sjöregleringsmagasin. I ett reglerat vattendrag är ofta svariationerna och vattenflödena kraftigt förändrade jämfört med naturliga förhållanden. Artsammansättningen av akvatiska organismer i ett älvmagasin har förändrats från att bestå av strömlevande organismer till en dominans av sjölevande (FÅK 1986). Rapport 8 (64)

Nedströms många kraftverk finns också vattendragsträckor som är torrlagda under stora delar av året. I sådana områden saknas förutsättningar för existens av akvatiska ekosystem. Strandzonen i ett älv- eller sjöregleringsmagasin är, beroende på nyttjande av kortidsreglering och regleringsamplitud, en biotop där mycket få organismer har möjlighet att existera. Vattenföringen är också betydligt högre vintertid i ett reglerat vattendrag jämfört med ett oreglerat (FÅK 1986). Avsaknaden av vårflod i reglerade vattendrag ger en minskad transport av organiskt material vilket påverkar produktionsförhållandena för akvatiska organismer (Nilsson 1996). Den andra kategorin består av åtgärder som syftar till att förbättra möjligheter för fiskvandring och habitatförbättringar. Kraftverksdammar utgör upp- och nedvandringshinder för fisk. Dammarna utgör dels hinder för vandring till lek- och uppväxtområden men skapar också en fragmentering av vattendraget. Fragmenteringen medverkar till genetisk isolering av små populationer som kan vara känsliga för störningar. I vissa vattendrag, framförallt vattendrag med småskalig vattenkraft, finns dock lek- och uppväxtområden kvar på sträckor mellan kraftverken. Olika typer av fiskvandringsvägar kan i sådana vattendrag vara lämpliga restaureringsåtgärder om det finns vandrande fiskbestånd. Vid nedströms passage av kraftverkens turbiner orsakas dödlighet på fisk beroende på turbintyp och fiskart (Montén 1985). Nedströms många kraftverk har också block och sten rensats bort från vattendraget i syfte att minska fallförluster i kraftverket. Restaurering av sådana områden kan förbättra förutsättningarna för bottendjur och fisk. Fiskutsättningar har tidigare varit ett vanligt sätt att kompensera skador på fisk av vattenkraftutbyggnader. Metoden har dock blivit mer och mer ifrågasatt bland annat beroende på dåliga resultat av utsättningarna (Sparrevik 2008). Habitatförbättringar kan också göras genom tillförsel av näringsämnen till sjöregleringsmagasin som framförallt ökar växt- och djurplanktonproduktion samt produktion av pelagisk fisk (Milbrink 2006). Den tredje kategorin innehåller åtgärder som berör vegetation och vattenkvalitet. Återplantering av växter i älv- och sjöregleringsmagasin måste kombineras med åtgärder som innebär förändringar i flödes- och sregim. Normal vattenkraftproduktion påverkar inte vattenkvaliteten men till exempel haverier av turbiner eller transformatorer kan innebära oljeutsläpp till vatten. 2.2 och verksamhetspåverkan Varje åtgärd i nettolistan har konsekvensanalyserats utifrån verksamhetspåverkan och ekologisk effekt. Konsekvensanalysen har utförts för Vattenfalls stor- och småskaliga vattenkraftanläggningar (Tabell 1, Tabell 2) för enskilda kraftverk och för hela vattendrag. Initialt har bedömningen av verksamhetspåverkan och ekologisk effekt genomförts var för sig. Utifrån dessa resultat har senare en samlad bedömning genomförts. Vissa förenklingar har varit nödvändiga för att med en rimlig arbetsinsats göra en bedömning av miljöförbättrande åtgärder. För storskaliga vattenkraftverk har ett koncept där de geografiska avgränsningarna varit utgångspunkt för hur åtgärder har bedömts utvecklats under arbetets gång. Detta har resulterat i tre tydliga områden: fjällområdet, skogslandet och kusten. När det gäller småskalig vattenkraft har bedömningen av ekologiska effekter i stort sett begränsats till ett fåtal åtgärder som rör flödesregim, vandringshinder och habitat. Det beror på att den småskaliga vattenkraften i stort sett bara består av strömkraftverk där möjligheterna till korttidsreglering och årsreglering är små eller obetydliga. Ett flertal olika bedömningsunderlag har använts som hjälp för att bedöma ekologiska effekter av miljöförbättrande åtgärder, till exempel Naturvårdsverkets handbok för vatten (Naturvårdsverket 2007), Vattenmyndigheternas VattenInformationSystemSverige Rapport 9 (64)

(www.viss.lst.se), VattenInformationVattenfall (VIVa) Miliander et al. 2008. Vid bedömning av ekologiska effekter på rödlistade arter har endast arter där vattenkraftproduktion anges som möjlig negativ faktor tagits upp (ArtDatabanken 2005). Vid bedömning av verksamhetspåverkan har dessutom intervjuer genomförts med berörd personal på Vattenfall Vattenkraft inom enheten PVUF (numera PVUM). Tabell 3 Miljöförbättrande åtgärder (flödes- och sregim) i reglerade vattendrag (modifierat från Nilsson 1996, Johansson 2003). Åtgärd Förklaring Problem Målområde Resultat Flödes- och sregim Minskad korttidsreglering Den lägsta tillåtna vattenföringen Förändring av tappning och kortare än en vecka Låg vattenföring Kortvariga fluktuationer i vattenflöde Sträckor med låg vattenföring Sträckor påverkade av korttidsreglering Återskapar mer naturliga förhållanden om minimitappningen är tillräckligt hög (LQ). Bibehållande av strömlevande akvatiska arter. Ökad produktion av bottendjur och fisk. Återskapar mer naturliga förhållanden om korttidsregleringen är liten. Bibehållande av strömlevande akvatiska arter. Återinförande av vårflod Återinförande av naturligt minskande Minskad regleringsamplitud Undvikande av flödestoppar Tillfällig ökad vattenföring för att förbättra uppvandring av lax och öring Ökad vattenföring under motsvarande tid som tidigare vårflod Successivt minskande från sommar till vårflodens början Minskad dämnings- eller sänkningsgräns Snabba och onaturliga förändringar i flöden Låg vattenföring försvårar lekuppvandring Frånvaro av vårflod Våg- och iserosion i strandzonen Överdämning eller torrläggning av strandzon Flödestoppar Sträckor nedströms kraftverk med minimitappning och där lekområden finns uppströms Älvmagasin Älv- och sjöregleringsmagasin Älv- och sjöregleringsmagasin Älvfåror nedströms dammar Ökar lekuppvandring för lax och öring. Åtgärden måste kombineras med fiskväg för uppvandring. Ökar utbredning, produktion och diversitet av strandväxter. Ökad transport av organsikt material som ger förbättrade produktionsförhållanden för akvatiska organismer. Ökar utbredning, produktion och diversitet av strandväxter. Habitatförbättring för vissa akvatiska organismer. Återskapar en mer naturlig strandzon. Ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter och bottenlevande djur. Undviker erosion och bortspolning av strandväxter och akvatiska organismer. Rapport 10 (64)

Tabell 4 Miljöförbättrande åtgärder (vandringshinder och habitat, vegetation och vattenkvalitet) reglerade vattendrag (modifierat från Nilsson 1996, Johansson 2003). Åtgärd Förklaring Problem Målområde Resultat Vandringshinder och habitat Skapa vandringsvägar för fisk Borttagning av vandringshinder för fisk Restaurering av strömsträckor Näringstillförsel (gödsling) Vegetation och vattenkvalitet Återetablering av strandvegetation Förbättring av vattenkvalitet Fiskvandringsvägar för upp- och nedvandring förbi dammar Borttagning av dammar Återställning av bottenstruktur i olika livsstadier Tillförsel av fosfor och kväve Återplantering av växter Minskade utsläpp av föroreningar tex olja Blockering av vandringsvägar för fisk Blockering av vandringsvägar för fisk Rensning av bottensubstrat Dammar Dammar Rensade älvsträckor Förbättrar möjligheter för lekvandring och utvandringsmöjligheter för ungfisk. Minskad fragmentering vattendrag ger ökad genetisk mångfald hos fiskpopulationer. Förbättrar möjligheter för lekvandring och utvandringsmöjligheter för ungfisk. Minskad fragmentering vattendrag ger ökad genetisk mångfald hos fiskpopulationer. Förbättrar habitat för akvatiska strömlevande organismer. Måste kombineras med minimitappning. Varierande resultat av Förändrat fiskbestånd Älv- och sjöregleringsmagasin fiskutsättningar Näringsutarmning Sjöregleringsmagasin Ökar växt-och djurplanktonproduktion samt produktion av pelagisk fisk. Utglesad och utarmad strandflora Påverkan på akvatiska organismer Sträckor med utarmad strandflora Sträckor nedströms kraftstationer Ökar abundans och diversitet av växter. Minskar påverkan på akvatisk fauna och flora Tre olika bedömningskategorier (obetydlig, potentiell och betydande) har använts för bedömning av ekologiska effekter. En obetydlig ekologisk effekt av en åtgärd kan dels betyda att åtgärden inte bedöms ge någon ekologisk effekt. Det kan till exempel vara fiskutsättningar där förutsättningarna för goda återfångsresultat bedöms som små. En åtgärd kan också bedömas ha en obetydlig ekologisk effekt om den redan i huvudsak utförd. Ett exempel är minimitappning i en reglerad vattendragsträcka. Med potentiell ekologisk effekt menas att det är osäkert om den kan anses obetydlig eller betydande. Begreppet har även använts i betydelsen att effekten alternativt graden av påverkan inte är obetydlig, men magnituden är beroende av i vilken omfattning åtgärden utförs. Ett exempel på detta är minimitappning där åtgärdens verksamhetspåverkan är direkt proportionerlig mot den vattenmängd som tappas. En betydande ekologisk effekt av en Rapport 11 (64)

restaureringsåtgärd ska ha en väsentlig inverkan på den akvatiska faunan och floran. Ett exempel på en sådan åtgärd är minimitappning i en längre torrlagd älvsträcka. För verksamhetspåverkan har motsvarande bedömningskategorier som för ekologisk effekt använts. Vad gäller verksamhetspåverkan har begreppet betydande påverkan en nära koppling till produktionen i kraftverket. Här finns två skilda synsätt som förtjänar att nämnas. Det ena synsättet förespråkar att allt som begränsar möjligheterna till elproduktion eller medför att produktionen i kraftverket minskar överhuvudtaget bör betraktas som en betydande påverkan. Det andra synsättet argumenterar för att storleken på begränsningarna måste vara utslagsgivande vilket innebär att en åtgärd kan anses utgöra både en betydande påverkan, potentiell eller obetydlig påverkan, helt beroende på åtgärdens omfattning. Företrädelsevis har det sistnämnda synsättet använts i denna studie då det möjliggör att även väga in en åtgärds omfattning i den totala verksamhetspåverkan. 2.3 Sammanvägd bedömning Förslag på möjliga miljöförbättrande åtgärder har tagits fram genom att göra en konsekvensanalys av ekologiska effekter respektive verksamhetspåverkan på vattenkraftproduktion för enskilda vattenkraftverk respektive hela vattendrag. En förutsättning har varit att åtgärderna ska ha en betydande ekologisk effekt men inte ha en betydande verksamhetspåverkan. Det ska finnas en fördelning av miljöförbättrande åtgärder mellan små- och storskalig vattenkraft samt en viss geografisk spridning. De miljöförbättrande åtgärder som föreslås ska ge god publicitet och visa på handlingskraft i Vattenfalls miljöpolicy. 3 STORSKALIG VATTENKRAFT En analys av den ekologiska potentialen att göra miljöförbättrande åtgärder samt sådana åtgärders påverkan på vattenkraftproduktionen presenteras i nedanstående avsnitt för storskalig vattenkraft. Dessutom ges förslag på möjliga miljöförbättrande åtgärder när en konsekvensanalys av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan har utförts. En sammanställning av samtliga bedömningar av ekologiska effekter av miljöförbättrande åtgärder och verksamhetspåverkan för storskalig vattenkraft finns i Bilaga 1. Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion uppgår till ca 31 TWh under ett normalår och den största produktionen sker inte oväntat i Luleälven (44,1 %). Umeälven, Ångermanälven och Indalsälven rymmer näst Luleälven de största produktionsresurserna med 13-16% vardera. Övriga älvar har ett mer blygsamt tillskott till den totala produktionen. Endast ett fåtal av Vattenfalls storskaliga kraftverk fungerar som strömkraftverk och dessa återfinns främst i de nedre delarna av varje älv även om undantag finns. 3.1 Luleälven Luleälven är 461 km lång och har ett avrinningsområde på 25 240 km 2. Medelvattenföringen vid mynningen är 498 m 3 /s, vilket gör Luleälven till den näst vattenrikaste i Sverige efter Göta älv. Luleälven består av två huvudgrenar, Stora och Lilla Luleälven. Vattenfall äger 15 kraftverksanläggningar i Luleälven (Figur 2). Naturliga vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och öring fanns innan kraftverksutbyggnaderna i Stora Luleälven vid Liggafallen och i Lilla Luleälven vid Rapport 12 (64)

Kaitumfallen. Dessa vandringshinder ligger nedströms Ligga respektive Akkats kraftstationer. 3.1.1 Vattenkraftproduktion Kraftverken i Luleälven är utspridda från Bodens kraftverk vid älvens mynning till Ritsem som ligger längst upp i fjällkedjan. Samtliga kraftverk i älven ägs av Vattenfall och många är kraftigt effektutbyggda. Korttidsreglering är vanligt förekommande i flera av kraftverken. Luleälven är en av de viktigaste reglerade älvarna i Sverige. Älvens produktion uppgår till 13 710 GWh under ett normalår, vilket motsvarar 44,1 % av Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion. Detaljer kring kraftverken återfinns i Tabell 5 nedan. Tabell 5 Uppgifter om Vattenfalls kraftverk i Luleälven. Q-m och Q-utb är medelvattenföring respektive utbyggnadsvattenföring. Kraftverk Produktion Bruttofallhöjd Q-m Q-utb (GWh/år) (m) (m 3 /s) (m 3 /s) Ritsem 481 160 39,53 240,00 Vietas 1 130 82,5 / 78,5 219,67 540,00 Porjus 1 230 59,3 262,99 940,00 Harsprånget 2 140 107,2 262,99 1 040,00 Ligga 795 40,5 265,26 1 040,00 Messaure 1 830 87 277,58 615,00 Seitevare 793 180 89,41 135,00 Parki 79,5 13,0 116,70 170,00 Randi 222 24,5 128,00 485,00 Akkats 509 45,3 176,07 450,00 Letsi 1 850 136 179,76 370,00 Porsi 1 140 33,0 462,14 975,00 Laxede 879 24,8 470,00 990,00 Vittjärv 178 6,0 505,00 680,00 Boden 452 13,2 505,00 680,00 3.1.2 Ekologisk potential Flödes- och sregim I de två kustnära älvmagasinen, Boden och Vittjärv, bedöms förändringar i sregim ge obetydliga ekologiska effekter eftersom regleringsgraden är låg. Däremot har förändringar i sregim både potentiella och betydande ekologiska effekter på älvmagasinen i skogslandet. Till exempel har Messauremagasinet en regleringsamplitud på 3,5 meter och där skulle en minskad regleringsamplitud och återinförande av naturligt minskande få en betydande ekologisk effekt för framförallt strandvegetationen. I sjöregleringsmagasinen, som huvudsakligen är belägna i fjällområdet, är det framförallt de stora regleringsamplituderna som till exempel i Tjaktajaure med 35 meters regleringsamplitud som ger negativa ekologiska effekter på strandlevande vegetation samt fisk och bottendjur på grundområden. I fjällområdet och skogslandet finns också flera längre torrsträckor som till exempel nedströms Seitevare respektive Letsi kraftverk. ar i dessa älvsträckor skulle återskapa förutsättningar för ett begränsat men dock fungerade vattenlevande Rapport 13 (64)

organismsamhälle. En minskad användning av kortidsreglering i älvmagasinen belägna i skogslandet skulle ge betydande ekologiska effekter för strömlevande bottendjur och fisk. Införande av vårflod skulle ha en betydande ekologisk effekt i älvmagasin både i skogslandet och kustnära genom framförallt ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter akvatiska evertebrater. Figur 2 Vattenfalls storskaliga kraftverksanläggningar i Luleälven. Fiskvandring och habitat I Luleälven är strömsträckorna i bägge huvudgrenarna i stort sett helt utbyggda för vattenkraftproduktion. Potentialen för att genom fiskvandringsvägar i kustområdet och skogslandet skapa lek- och uppväxtmöjligheter i huvudgrenarna för havsvandrande fisk som lax och öring är därför obefintlig om inte andra miljöförbättrande åtgärder utförs. I Rapport 14 (64)

Luleälven är biflödena outbyggda för vattenkraft. Försök har utförts att utnyttja sådana oreglerade biflöden för att förbättra rekryteringen av öring i älvmagasinen (FÅK 1986, Fiskeriverket 2001). Några mätbara resultat av sådana åtgärder finns inte dokumenterade. Det är dessutom inte sannolikt att det skulle gå att återskapa vandrande bestånd av till exempel havsöring i biflöden där de har försvunnit eftersom de genetiska egenskaperna för vandring saknas hos nuvarande öringbestånd. Om man ändå skulle lyckas med sådana återintroduktioner kommer produktionen av fisk bli låg eftersom det skulle bli stora förluster vid framförallt nedströms passage av utvandrande smolt förbi kraftverken i huvudälven. I kustområdet har de nedersta kraftverken påverkat vandringsmöjligheterna för andra arter än lax och öring som flodnejonöga, harr och sik. Det är oklart vilken effekt till exempel uppsamling och upptransport av flodnejonöga förbi kraftverksdammar skulle få. Arten är klassad i den lägsta hotkategorin i den svenska rödlistan. Förbättringar av habitat kan till exempel göras genom restaurering av strömsträckor, fiskutsättningar och tillförsel av näringsämnen. Möjliga torrsträckor som skulle kunna gå att restaurera finns i båda grenarna av Luleälven. Fiskutsättningar av både havsvandrande och mer strömstationära arter görs redan i Luleälven. Försök har visat att det är möjligt med gödsling av närsalter att förbättra kvaliteten hos fiskbestånd som påverkats negativt av sjöregleringar (Milbrink 2006). Det finns dock invändningar mot gödsling eftersom det inte är visat vilka långsiktiga effekter som gödslingarna kan ge. Mot detta kan sägas att gödsling är en åtgärd som går att avbryta och att de sjöar som skulle vara aktuella är mycket kraftigt påverkade av vattenregleringar. I övre Luleälven finns ett flertal sjöregleringsmagasin (Tjaktajaure, Sitasjaure, Akkajaure) där det genom gödsling skulle vara möjligt att förbättra kvaliteten på fiskfaunan. En återetablering av strandvegetation i sjöreglerings- och älvmagasin fjällområdet och skogslandet i Luleälven måste kombineras minskad regleringsamplitud och korttidsreglering i så fall skulle en sådan åtgärd ge en betydande ekologisk effekt. Vattenkraftproduktion ger vid normal drift ingen påverkan på vattenkvaliteten. Det är vid haverier som till exempel läckage av olja från turbiner och transformatorer som en temporär påverkan av vattenkvaliteten kan förekomma. Åtgärder som innebär förhindrande av sådana åtgärder kan dock inte anses ge betydande ekologiska effekter eftersom effekter av oljeutsläpp på akvatiska organismer i stort vattendrag som Luleälven knappast är mätbara. Sådana olyckor får dock stor negativ publicitet i media. 3.1.3 Åtgärder Luleälven är i stort sett totalutbyggd för vattenkraftproduktion från källflödena i fjällen till havet och Vattenfall äger samtliga vattenkraftanläggningar i älven. Det betyder att möjligheterna att göra miljöförbättrande åtgärder som har betydande ekologiska effekter är små om inte en betydande inverkan på vattenkraftproduktionen ska uppstå. Förändringar i flödes- regim skulle ge betydande ekologiska effekter på akvatiska organismer och strandvegetation men även ha en betydande verksamhetspåverkan genom att möjligheterna att bedriva effekt-, kortids- och årsregleringar begränsas. Skapande av fiskvandringsvägar för havsvandrande fisk i Luleälven kan ifrågasättas både när det gäller ekologiska effekter och verksamhetspåverkan. Med nuvarande kunskap kan inte åtgärder för flodnejonöga föreslås som en miljöförbättarnde åtgärd. Näringstillförsel genom gödsling ger en betydande ekologisk effekt i sjöregleringsmagasin med stor regleringsamplitud och inverkar inte på vattenkraftproduktionen. I Luleälven skulle Sitasjaure med hänsyn till area, regleringsamplitud och tillgänglighet för fiske vara det lämpligaste objektet för Rapport 15 (64)

näringstillförsel av fosfor och kväve. Sammanfattningsvis kan när en konsekvensanalys av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan utförts endast näringstillförsel till Sitasjaure förslås som miljöförbättrande åtgärd. Den uppskattade årliga kostnaden för en sådan åtgärd är i storleksordningen 0,5 milj kr per år. 3.2 Skellefteälven Skellefteälven är 410 km lång och har ett avrinningsområde på 11 731 km 2. Medelvattenföringen vid mynningen är 157 m 3 /s. I övre delen finns ett flertal större sjöar Hornavan, Uddjaur och Storavan. Vattenfall äger tre kraftverksanläggningar i Skellefteälven (Figur 3). Naturliga vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och havsöring fanns innan kraftverksutbyggnaderna vid Finnforsen och Krångforsen. Dessa vandringshinder ligger nedströms Vargfors som är Vattenfalls nederst belägna kraftverk i Skellefteälven. Figur 3 Vattenfalls storskaliga kraftverksanläggningar i Skellefteälven. 3.2.1 Vattenkraftproduktion Vattenfalls tre anläggningar i Skellefteälven är samtliga belägna i skogslandet. Älvens nederst belägna kraftverk, Kvistforsen, ägs av norska Statkraft. Den största ägaren i Skellefteälven är Skelleftekraft. Den samlade produktionen i Vattenfalls anläggningar uppgår under ett normalår till 1 695 GWh/år, vilket motsvarar 5,4 % av Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion. Korttidsreglering är tillåtet i Bastusel och Gallejaur. Mer detaljer om Vattenfalls kraftverk återfinns i Tabell 6 nedan. Rapport 16 (64)

Tabell 6 Uppgifter om Vattenfalls kraftverk i Skellefteälven. Q-m och Q-utb är medelvattenföring respektive utbyggnadsvattenföring. Kraftverk Produktion Bruttofallhöjd Q-m Q-utb (GWh/år) (m) (m 3 /s) (m 3 /s) Bastusel 541 71,5 85,00 107,00 Gallejaur 708 78,8 115,00 305,00 Vargfors 446 49,2 117,00 310,00 3.2.2 Ekologisk potential Flödes- och sregim I de tre älvmagasinen, Vargforsen, Gallejaur och Bastusel som alla är belägna i skogslandet, bedöms förändringar i sregimer endast kunna ge potentiella ekologiska effekter eftersom regleringsgraden är måttlig. Däremot finns längre torrsträckor nedströms Bastusel och Gallejaur kraftverk. ar i dessa älvsträckor skulle återskapa förutsättningar för ett begränsat men dock fungerade vattenlevande organismsamhälle. En minskad användning av kortidsreglering i älvmagasinen skulle ge betydande ekologiska effekter för strömlevande bottendjur och fisk. Införande av vårflod skulle ha en betydande ekologisk effekt genom framförallt ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter akvatiska ryggradslösa djur. Fiskvandring och habitat I Skellefteälven finns inget motiv för att skapa fiskvandringsvägar förbi Vattenfalls kraftstationer för havsvandrande fiskarter eftersom kraftstationerna ligger inom områden som ligger uppströms naturliga vandringshinder. Förbättringar av habitat kan till exempel göras genom restaurering av strömsträckor och fiskutsättningar. Möjliga torrsträckor som skulle kunna gå att restaurera finns nedströms Bastusel och Gallejaur kraftverk. Inga fiskutsättningar görs i älvmagasinen där Vattenfalls kraftverk finns. Förutsättningarna för bra resultat av till exempel öringutsättningar saknas dock beroende på kortidsreglering och avsaknad av lämplig bytesfisk. En återetablering av strandvegetation i älvmagasin i Skellefteälven är inte aktuell eftersom regleringsamplituden i magasinen är måttlig. Vattenkraftproduktion ger vid normal drift ingen påverkan på vattenkvaliteten. Det är vid haverier som till exempel läckage av olja från turbiner och transformatorer som en temporär påverkan av vattenkvaliteten kan förekomma. Åtgärder som innebär förhindrande av sådana åtgärder kan dock inte anses ge betydande ekologiska effekter eftersom effekter av oljeutsläpp på akvatiska organismer i stort vattendrag som Skellefteälven knappast är mätbara. Sådana olyckor får dock stor negativ publicitet i media. 3.2.3 Åtgärder Skellefteälven är i stort sett totalutbyggd för vattenkraftproduktion från källflödena i fjällen till havet men Vattenfall äger bara vattenkraftanläggningar i skogslandet. Förändringar i flödessregim skulle ge betydande ekologiska effekter på akvatiska organismer och strandvegetation men även ha en betydande verksamhetspåverkan genom att Rapport 17 (64)

möjligheterna att bedriva effekt-, kortids- och årsregleringar begränsas. Skapande av fiskvandringsvägar för havsvandrande fisk i Skellefteälven är inte aktuellt eftersom kraftverken ligger uppströms naturliga vandringshinder. Sammanfattningsvis saknas både motiv både vad gäller ekologiska effekter och verksamhetspåverkan för att föreslå några miljöförbättrande åtgärder kopplade till Vattenfalls kraftverksanläggningar i Skellefteälven. 3.3 Umeälven Umeälven är 467 km lång och har ett avrinningsområde på 26 820 km 2. Medelvattenföringen vid mynningen är 435 m 3 /s. I övre delen finns ett flertal större sjöar som Gäutan, Ajaure, Gardiken och Storuman. Umeälvens största biflöde Vindelälven är nästan lika lång som Umeälven men betydligt sjöfattigare. Naturligt vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och öring fanns innan kraftverksutbyggnaderna vid Fällfors i Umeälven medan Vindelälven saknar naturliga vandringshinder ända upp till Ammarnäs. Vattenfall äger 10 kraftverksanläggningar i Umeälven (Figur 4). Samtliga Vattenfalls kraftverk i Umeälven, förutom Stornorrfors, är belägna uppströms naturliga vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och öring. Figur 4 Vattenfalls storskaliga kraftverksanläggningar i Umeälven. Rapport 18 (64)

3.3.1 Vattenkraftproduktion Umeälven regleras av tre stora kraftverksproducenter. Störst är Vattenfall som äger drygt hälften av produktionen tätt följd av E.ON. Skelleftekraft äger endast ett kraftverk. Älvens nedersta kraftverk är Stornorrfors som ägs av Vattenfall. Vattenfalls kraftverk i Umeälven är dels belägna i fjällområdet och skogslandet. Stornorrfors ligger vid kusten som synes i Figur 4. Kraftverken producerar 4 957 GWh under ett normalår, vilket motsvarar 15,9 % av Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion. Detaljer kring kraftverken återfinns i Tabell 7 nedan. Flera kraftverk i älven har tillstånd till korttidsreglering. Tabell 7 Uppgifter om Vattenfalls kraftverk i Umeälven. Q-m och Q-utb är medelvattenföring respektive utbyggnadsvattenföring. Kraftverk Produktion Bruttofallhöjd Q-m Q-utb (GWh/år) (m) (m 3 /s) (m 3 /s) Gejmån 265 248,3 13,80 29,00 Ajaure 279 50,2 95,00 170,00 Gardikfors 279 36,2 121,00 170,00 Juktan 79 59,5 26,00 50,00 Umluspen 399 30,7 180,00 340,00 Stensele 242 19,0 188,00 310,00 Grundfors 459 34,7 192,00 330,00 Rusfors 176 12,3 216,00 450,00 Tuggen 439 27,5 227,00 480,00 Stornorrfors 2 340 75,4 440,00 1 045,00 3.3.2 Ekologisk potential Flödes- och sregim I älvmagasinen i Umeälven bedöms förändringar i sregim endast kunna ge potentiella ekologiska effekter eftersom regleringsgraden är måttlig. I sjöregleringsmagasinen, som är belägna i de övre delarna av vattendraget från skogslandet till fjällområdet, är det framförallt de stora regleringsamplituderna som till exempel i Gardiken med 20 meters regleringsamplitud som ger negativa ekologiska effekter på strandlevande vegetation samt fisk och bottendjur på grundområden. En minskad användning av kortidsreglering i älvmagasinen skogslandet skulle ge betydande ekologiska effekter för strömlevande bottendjur och fisk. Införande av vårflod skulle ha en betydande ekologisk effekt genom framförallt ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter akvatiska ryggradslösa djur. Längre torrsträckor finns både i fjällområdet, skogslandet och kustnära som till exempel vid Gejmån, Umluspen och Stornorrfors kraftstationer. ar i älvsträckor vid Geijmån och Umluspen skulle återskapa förutsättningar för ett begränsat men dock fungerade vattenlevande organismsamhälle. En minimivattenföring året runt nedströms Stornorrfors kraftverk skulle till viss del kunna återskapa lek-och uppväxtområden för havsvandrande fisk. Rapport 19 (64)

Fiskvandring och habitat I Umeälven är lek- och uppväxtområden för havsvandrande fisk som lax och öring helt utbyggda för vattenkraftproduktion nedströms naturliga vandringshinder. Genom fiskvägen i Storrnorrfors kan havsvandrande fisk nå lek- och uppväxtområden i den outbyggda Vindelälven. För närvarande pågår ett projekt som syftar till att förbättra upp- och nedvandring för lax och havsöring förbi Stornorrfors (www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/518304omxva/518334vxrxv/521964aktue/859561storn/ index.jsp?wt.ac=search_success). Det är oklart vilken betydelse Stornorrfors kraftverk har för upp- och nedvandring av flodnejonöga och vilka miljöförbättrande åtgärder som kan göras för arten. Flodnejonöga är klassad i den lägsta hotkategorin enligt den svenska rödlistan. Förbättringar av habitat kan till exempel göras genom restaurering av strömsträckor och fiskutsättningar. Möjliga torrsträckor som skulle kunna gå att restaurera finns i båda exempel vid Gejmån, Umluspen och Stornorrfors kraftstationer. Fiskutsättningar av både havsvandrande och mer strömstationära arter görs redan i Umeälven. En återetablering av strandvegetation i vissa sjöreglerings- och älvmagasin belägna i fjällområdet och skogslandet inom Umeälven måste kombineras minskad regleringsamplitud och korttidsreglering i så fall skulle en sådan åtgärd ge en betydande ekologisk effekt. Vattenkraftproduktion ger vid normal drift ingen påverkan på vattenkvaliteten. Det är vid haverier som till exempel läckage av olja från turbiner och transformatorer som en temporär påverkan av vattenkvaliteten kan förekomma. Åtgärder som innebär förhindrande av sådana åtgärder kan dock inte anses ge betydande ekologiska effekter eftersom effekter av oljeutsläpp på akvatiska organismer i stort vattendrag som Umeälven knappast är mätbara. Sådana olyckor får dock stor negativ publicitet i media. 3.3.3 Åtgärder Umeälven är i stort sett totalutbyggd för vattenkraftproduktion från källflödena i fjällen till havet och Vattenfall äger vattenkraftanläggningar i hela älven. Förändringar i flödessregim skulle ge betydande ekologiska effekter på akvatiska organismer och strandvegetation men även ha en betydande verksamhetspåverkan genom att möjligheterna att bedriva effekt-, kortids- och årsregleringar begränsas. Nya fiskvandringsvägar är inte aktuella i Umeälven eftersom samtliga kraftstationer förutom Stornorrfors är belägna ovanför naturliga vandringshinder för havsvandrande fisk. Vid Stornorrfors pågår dessutom ett projekt att förbättra upp- och nedvandringsmöjligheterna för havsvandrande fisk som lax och öring. Det är oklart om det går att göra åtgärder för att förbättra vandringsmöjligheterna för flodnejonöga. I Umeälven saknas sjöregleringsmagasin med stor regleringsamplitud och lämpliga fiskbestånd som skulle gå att restaurera med näringstillförsel. Sammanfattningsvis kan när en konsekvensanalys av ekologiska effekter och verksamhetspåverkan utförts inga ytterligare miljöförbättrande åtgärder föreslås än det redan pågående fiskvandringsprojektet vid Stornorrfors. Rapport 20 (64)

3.4 Ångermanälven Ångermanälven är 463 km lång och har ett avrinningsområde på 31 860 km 2. Medelvattenföringen vid mynningen är 485 m 3 /s. Ångermanälven har ett flertal större biflöden som Vojmån, Fjällsjöälven och Faxälven. Vattenfall äger åtta kraftverksanläggningar i Ångermanälven (Figur 5). Naturligt vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och öring fanns innan kraftverksutbyggnaderna vid Nämforsen. Samtliga Vattenfalls kraftverk i Ångermanälven förutom Forsmo är belägna uppströms detta vandringshinder. 3.4.1 Vattenkraftproduktion Vattenfalls kraftverk i Ångermanälven är huvudsakligen belägna i skogslandet och i fjällområdet (Stalon). Vattenfall äger en stor del av älvens totala kraftverk och andra stora ägare är E.ON och Statkraft. Det kraftverk som är beläget närmast havet är Sollefteå kraftverk och ägs gemensamt av E.ON och Sollefteå kommun. Ångermanälven rymmer en bifurkation vid Vängelälven som möjliggjort en samfälld produktion mellan Vattenfall och E.on. E.on som äger kraftverken i Fjällsjöälven får vatten som normalt sett skulle gått genom Vängelälven och genom Fjällsjöälvens nedre delar. Vattenfall som äger de berörda fallsträckorna i Fjällsjöälven och Vängelälven får som motprestation motsvarande energi av E.on enligt en särskild överenskommelse. Vattenfalls kraftverk i Ångermanälven producerar 4 174 GWh under ett normalår, vilket motsvarar 13,4 % av Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion. Korttidsreglering är tillåtet i flera av kraftverken. Detaljer kring kraftverken återfinns i Tabell 8 nedan. Tabell 8 Uppgifter om Vattenfalls kraftverk i Ångermanälven. Q-m och Q-utb är medelvattenföring respektive utbyggnadsvattenföring. Kraftverk Produktion Bruttofallhöjd Q-m Q-utb (GWh/år) (m) (m 3 /s) (m 3 /s) Stalon 587 199,3 38,00 70,00 Stenkullafors 230 23,5 141,00 285,00 Åsele 117 11,0 157,00 300,00 Långbjörn 415 33,8 181,00 330,00 Lasele 670 54,2 189,00 330,00 Kilforsen 964 99,1 157,00 350,00 Nämforsen 462 22,4 346,00 600,00 Forsmo 729 33,1 346,00 600,00 3.4.2 Ekologisk potential Flödes- och sregim I älvmagasinen i Ångermanälven bedöms förändringar i sregimer endast kunna ge potentiella ekologiska effekter eftersom regleringsgraden är måttlig. Flera större sjöregleringsmagasin, som till exempel Malgomaj och Kultsjön belägna i fjällområdet, finns uppströms Vattenfalls kraftstationer där regleringsgraden är måttlig men regleringen ger dock vissa negativa ekologiska effekter på strandlevande vegetation samt fisk och bottendjur på grundområden. En minskad användning av kortidsreglering i älvmagasinen i skogslandet skulle ge betydande ekologiska effekter för strömlevande bottendjur och fisk. Rapport 21 (64)

Införande av vårflod skulle ha en betydande ekologisk effekt genom framförallt ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter akvatiska ryggradslösa djur. Längre torrsträckor saknas inom Ångermanälvens huvudgren där Vattenfall bedriver vattenkraftproduktion. Däremot finns en lång sträcka nedströms Kilforsens kraftverk i Fjällsjöälven, som är ett biflöde till Ångermanälven belägen i skogslandet, med mycket låg minimitappning och spegeldammar. En högre minimitappning i denna älvsträcka skulle återskapa förutsättningar för ett begränsat men dock fungerade vattenlevande organismsamhälle. En minskad användning av kortidsreglering i älvmagasinen belägna i skogslandet skulle ge betydande ekologiska effekter för strömlevande bottendjur och fisk. Införande av vårflod skulle ha en betydande ekologisk effekt i älvmagasin både i skogslandet och kustnära genom framförallt ökad utbredning, produktion och diversitet av strandväxter akvatiska evertebrater. Rapport 22 (64)

Figur 5 Vattenfalls storskaliga kraftverksanläggningar i Ångermanälven. Fiskvandring och habitat I Ångermanälven fanns naturliga lek- och uppväxtområden för havsvandrande fisk mellan Nämforsen och Forsmo där Vattenfall bedriver vattenkraftproduktion. Numera är Sollefteå Rapport 23 (64)

kraftverk som ägs av E.ON vandringshinder för havsvandrande fisk. Det behövs förutom fiskvandringarsvägar också förändringar av flödesregim samt omfattande restaureringar av habitat för att kunna återskapa en viss naturlig reproduktion av havsvandrande fisk som lax och öring. Uppsamling och upptransport av flodnejonöga, som är klassad i den lägsta hotkategorin i den svenska rödlistan, är inte aktuellt eftersom det finns nedströmsliggande kraftverk som utgör första vandringshindret för fisk. Även andra förbättringar av habitat kan till exempel göras genom restaurering av strömsträckor i kombination med ökade minimitappningar. Möjliga torrsträckor som skulle kunna gå att restaurera finns i Fjällsjöälven nedströms Kilforsens kraftstation. Fiskutsättningar av lax och öring görs redan i Ångermanälven. En återetablering av strandvegetation i vissa sjöreglerings- och älvmagasin i Ångermanälven måste kombineras minskad regleringsamplitud och korttidsreglering och i så fall skulle en sådan åtgärd ge en måttlig ekologisk effekt. Vattenkraftproduktion ger vid normal drift ingen påverkan på vattenkvaliteten. Det är vid haverier som till exempel läckage av olja från turbiner och transformatorer som en temporär påverkan av vattenkvaliteten kan förekomma. Åtgärder som innebär förhindrande av sådana åtgärder kan dock inte anses ge betydande ekologiska effekter eftersom effekter av oljeutsläpp på akvatiska organismer i stort vattendrag som Ångermanälven knappast är mätbara. Sådana olyckor får dock stor negativ publicitet i media. 3.4.3 Åtgärder Ångermanälven är i stort sett totalutbyggd för vattenkraftproduktion från källflödena i fjällen till havet och även de större biflödena är reglerade. Förändringar i flödessregim skulle i flera älvmagasin ge betydande ekologiska effekter på akvatiska organismer och strandvegetation men även ha en betydande verksamhetspåverkan genom att möjligheterna att bedriva effekt-, kortids- och årsregleringar begränsas. Skapande av fiskvandringsvägar för havsvandrande fisk i Ångermanälven är inte realistiskt eftersom det förutom fiskavandringsvägar kräver omfattande verksamhetspåverkande åtgärder i form av förändringar i flödes- och sregim. Dessutom finns en kraftverksanläggning nedströms Vattenfalls anläggningar som utgör första vandringshindret för havsvandrande fisk. Sammanfattningsvis är verksamhetspåverkan för stor för att kunna föreslå några miljöförbättrande åtgärder kopplade till Vattenfalls kraftverksanläggningar i Ångermanälven. 3.5 Indalsälven Indalsälven är 430 km lång och har ett avrinningsområde på 26 727 km 2. Medelvattenföringen vid mynningen är 445 m 3 /s. Indalsälven har ett flertal större bliflöden uppströms Storsjön. Vattenfall äger åtta kraftverksanläggningar i Indalsälven (Figur 6). Naturligt vandringshinder för havsvandrande fisk som lax och öring fanns innan kraftverksutbyggnaderna vid Svarthålsforsen. Vattenfalls kraftstationer vid Bergeforsen, Järkvissle, Stadsforsen och Hölleforsen är belägna nedströms detta vandringshinder. Rapport 24 (64)

Figur 6 Vattenfalls storskaliga kraftverksanläggningar i Indalsälven. 3.5.1 Vattenkraftproduktion Vattenfall äger kraftverk belägna i skogslandet och vid kusten. Älvens nederst belägna kraftverk är Bergeforsen som ägs av Vattenfall. Vattenfall är en av de största ägarna i älven tillsammans med Jämtkraft och Fortum. Till skillnad från Ångermanälven finns i Indalsälven flera vattenkraftproducenter som bara äger några enstaka anläggningar. Flera av Vattenfalls kraftverk har möjlighet till korttidsreglering. Produktionen i Vattenfalls anläggningar uppgår till 3 934 GWh under ett normalår, vilket motsvarar 12,6 % av Vattenfalls storskaliga vattenkraftproduktion. Detaljer kring kraftverken återfinns i Tabell 9 nedan. Tabell 9 Uppgifter om Vattenfalls kraftverk i Indalsälven. Q-m och Q-utb är medelvattenföring respektive utbyggnadsvattenföring. Kraftverk Produktion Bruttofallhöjd Q-m Q-utb (GWh/år) (m) (m 3 /s) (m 3 /s) Midskog 727 26,6 373,00 640,00 Närverede 319 12,9 374,00 640,00 Stugun 181 7,6 377,00 640,00 Stadsforsen 794 28,4 433,00 580,00 Hölleforsen 730 23,9 433,00 720,00 Järkvissle 412 14,4 437,00 720,00 Bergeforsen 739 23,0 444,00 840,00 Sillre 32 193 2,00 8,00 Rapport 25 (64)