Påverkas allmänhetens inställning till straff av att gärningspersonen har ett utländskt namn?

Kriminologiska institutionen Påverkas allmänhetens inställning till straff av att gärningspersonen har ett utländskt namn? Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2016 Isa Wahlquist

Sammanfattning Diskriminering efter etnisk tillhörighet är ett kontroversiellt och omdebatterat ämne. Trots att det finns lagar som förbjuder diskriminering efter etnisk tillhörighet, så har det visats existera inom flera olika områden. Bostadsmarknaden och arbetsmarknaden är två exempel på sådana områden. Eftersom negativa attityder ofta är en förutsättning för att diskriminering ska kunna existera (Bråmå, 2007:5), kan och bör frågan om negativa attityder mot etnisk tillhörighet studeras vad gäller allmänhetens inställning till straff i Sverige, vilket denna undersökning syftar till att göra. Att studera det allmänna rättsmedvetandet på detta område är viktigt av flera orsaker. Till exempel påstås allmänhetens syn på straff ofta vara något som ska spegla de straffpåföljder som döms ut i Sverige, vilket kan påverka och förändra den svenska kriminalpolitiken. Syftet med studien är att undersöka om allmänhetens syn på straff skiljer sig beroende på om gärningspersonen har ett utländskt eller svenskt namn. De två brottstyperna som har undersökts är relationsvåld och våldtäkt. Då forskning också har visat att gärningspersonens tidigare domar och sociala problem påverkar allmänhetens syn på straff, ska denna undersökning också kontrollera dessa faktorer. Studien använder sig av sekundärdata från en tidigare svensk studie Svenskarnas syn på straff. Datamaterialet består av ett representativt urval av Sveriges befolkning som har samlats in med hjälp av enkäter. För brottstypen relationsvåld, visade resultatet att allmänheten i större utsträckning dömde gärningspersonen med utländskt namn till ett frihetsberövande straff och dessutom till längre fängelsestraff. Detta samband fanns kvar när gärningspersonen tidigare var straffad eller hade sociala problem. Vid straffpåföljden ekonomisk kompensation till brottsoffret gjordes ingen skillnad, dock ansåg allmänheten att en gärningsperson med ett svenskt namn i större utsträckning skulle få behandling. För brottstypen våldtäkt, visade resultatet att allmänheten inte dömde gärningspersonen med ett utländskt namn hårdare än gärningspersonen med ett svenskt namn. En övervägande del av allmänheten angav fängelse i 3 år eller mer oberoende av gärningspersonens namn. Det fanns heller inget samband mellan fängelselängd och gärningspersonens namn, när tidigare straffad kontrollerades. Nyckelord: Allmänna rättsmedvetandet, straff, påföljd, etnisk diskriminering, våldtäkt, relationsvåld

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 2. Teori och tidigare forskning... 3 2.1 Social identity theory (SIT)... 4 2.2 Utomnordisk forskning... 4 2.3 Nordisk forskning... 5 2.4 Svensk forskning... 6 2.5 Forskning om gärningspersonens tidigare domar och sociala situation... 7 3. Metod och material... 7 3.1 Datamaterialet och datainsamling... 8 3.2 Sekundäranalys... 8 3.3 Population, urval och bortfall... 8 3.4 Enkät som metod... 10 3.5 Utformning av enkäten... 10 3.6 Etiska aspekter... 11 3.7 Databehandling och analysmetoder... 12 3.8 Reliabilitet och validitet... 13 4. Resultat... 14 4.1 Resultat för relationsvåld... 15 4.1.1 Resultat för fängelselängd vid relationsvåld... 15 4.1.2 Kontroll för tidigare straffad vid relationsvåld... 16 4.1.3 Kontroll för social situation vid relationsvåld... 17 4.1.4 Resultat för ekonomisk kompensation till brottsoffret vid relationsvåld... 18 4.1.5 Resultat för behandling av gärningsperson vid relationsvåld... 18 4.2 Resultat för våldtäkt... 19 4.2.1 Resultat för fängelselängd vid våldtäkt... 20 4.2.2 Kontroll för tidigare straffad vid våldtäkt... 20 4.3 Sammanfattning av resultat... 21 5. Diskussion och slutsatser... 22 6. Referenser... 27 6.1 Elektroniska resurser... 29

7. Bilagor... 30

1. Inledning Att personer med annat etniskt ursprung än svenskt diskrimineras i Sverige är ett kontroversiellt och omdebatterat ämne. Forskning gjord av Bråmå, har visat att diskriminering mot etniska minoritetsgrupper existerar inom flera områden, bland annat på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. På bostadsmarknaden har diskrimineringen diskuterats som en möjlig förklaring till den boendesegregation som finns i Sverige (Bråmå, 2007:3). På arbetsmarknaden diskrimineras och missgynnas utländska personer i Sverige, både vid rekrytering och på den aktuella arbetsplatsen, trots att det finns lagar som förbjuder detta (SOU 2006:79). Enligt diskrimineringslagen ska ingen missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan med avseende på kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (kap 1, 4, diskrimineringslagen 2008:567). Eftersom negativa attityder ofta är en förutsättning för att diskriminering ska kunna existera (Bråmå, 2007:5), kan och bör frågan om negativa attityder mot etnisk tillhörighet studeras vad gäller allmänhetens inställning till straff i Sverige, vilket denna undersökning syftar till att göra. Vilken betydelse det allmänna rättsmedvetandet om straff har för den svenska kriminalpolitiken, har undersökts av flera forskare. Axberger menar att det ofta påstås vara något som ska spegla de straffpåföljder som döms ut i Sverige, vilket har uppmärksammats både i media och i den svenska kriminalpolitiken (Axberger, 1996:11ff). Kriminalpolitiken är beroende av det allmänna rättsmedvetandet, då brottsligheten som drabbar samhällets medborgare i deras vardag påverkar politikerna till förändring (Andersson, 2002:133f). För att det ska ske förändringar i kriminalpolitiken, till exempel lagändringar, måste det finnas ett upplevt problem av allmänheten (Andersson & Nilsson, 2009:156). Samtidigt hävdas det ofta att det empiriska underlaget för allmänhetens inställning till brott och straff är alltför litet för att kunna göra antaganden om hur det påverkar den svenska kriminalpolitiken (Jerre, 2016:14). Jan Andersson, tidigare generaldirektör på Brottsförebyggandet rådet (BRÅ), har lyft fram vikten av att Sveriges rättssystem och straffpåföljder ska återspegla det allmänna rättsmedvetandet. Det finns två skäl till detta. Det första är effektivitetsargumentet som innebär att påföljden inte blir effektiv om rättssystemet inte anpassar sig efter allmänhetens syn på moral. Om rättssystemet inte anpassar sig efter allmänhetens syn, kommer straffet därmed inte att accepteras av allmänheten (Andersson, 2010). Det påstås ofta att lagarna är moralbildande genom att det skapas en samstämmighet mellan allmänhetens uppfattning och lagen (Lindén & Similä, 1982:5f). Det andra skälet är den svenska demokratin, då allmänhetens syn på straff ska kunna omsättas i praktik enligt ett demokratiskt perspektiv, hotas den svenska demokratin om det inte görs (Andersson, 2010). 1

Allmänhetens syn straff kan på olika sätt relateras till rättsväsendet. Till exempel har forskning visat att allmänheten, vid flera olika brottstyper, har större benägenhet att anmäla en person med invandrarbakgrund än en person med svensk bakgrund (SOU 2006:30: 18, 186ff). I svenska domstolar spelar nämndemännen en viktig roll, då deras främsta uppgift är att spegla allmänheten och garantera att domstolens avgöranden ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen (Diesen, 2005:119ff). Nämndemännen skyddar också den svenska demokratin genom den insyn de har i svenska domstolar, som leder till att medborgarnas förtroende stärks. Nämndemännen medför en annorlunda syn på brottsmål jämfört med utbildade domare, vilket gör att deras uppfattning oftast stämmer bättre överens med den allmänna uppfattningen (SOU 2002:61). I Sverige ska alla behandlas lika inför lagen (1 kap. 9 regeringsformen 1974:152). Trots detta finns det flera rapporter som har visat att personer som är utrikes födda i större utsträckning blir registrerade som misstänkta gärningspersoner än personer födda i Sverige (se exempelvis Martens & Holmberg, 2005). Forskning har också visat att personer med utländsk bakgrund löper större risk att lagföras och att risken är större vid vissa brottstyper, till exempel våldtäkt (Ahlberg, 1996:33). Diesen menar att invandrare diskrimineras i rättsprocessens alla led, de anmäls oftare, utreds noggrannare, häktas oftare och längre, åtalas oftare, fälls oftare och döms hårdare samt behandlas sämre inom kriminalvården (Diesen, 2005:255). Frågan om diskriminering i det svenska rättsväsendet är en komplex fråga, eftersom det inte är en självklarhet att överrepresentationen beror på diskriminering. Till exempel är det onekligen få personer som skulle skylla mäns överrepresentation i svenska fängelser på diskriminering (Kardell, 2011:38). Kardell (2011) menar att personer med invandrarbakgrund anmäls oftare, men att detta sedan korrigeras av åklagarna som inte låter fallen gå vidare till domstol (Kardell, 2011:39). 1.1 Vad är det allmänna rättsmedvetandet? Rättsmedvetandet är ett svårdefinierat begrepp vars innebörd kan variera, men enligt Lindén och Similä handlar begreppet om människans föreställningar om lag och rätt. De skiljer på två olika innebörder av begreppet. I. Rättsmedvetandet är liktydigt med människans normativa föreställningar om lag och rätt, såsom föreställningar om vad som är rättvist eller rätt. II. Rättsmedvetandet är liktydigt med människans föreställningar om existerande lag och rätt (Lindén & Similä, 1982:1). Dessa skiljelinjer brukar inte vara relevanta i folkmun eller debatter, utan begreppet rättsmedvetandet brukar både inkludera I och II (Lindén & Similä, 1982:1). Men om det är någon definition som ligger i framkant och som allmänheten oftast relaterar till är det den förstnämnda 2

definitionen av rättsmedvetandet, vilket också oftast är den som mäts när personer svarar på frågor om brott och straff i Sverige (Lindén & Similä, 1982:2). Axberger (1996) menar också att innebörden av det allmänna rättsmedvetandet länge har varit omtvistat. Begreppet används i den juridiska världen, men en konkret nedskriven definition i juridiska böcker finns inte. Begreppet brukar dock inte sällan associeras med människans betydelse för lagstiftning och dömande (Axberger, 1996:7). När det pratas om det allmänna rättsmedvetandet hänvisas det vanligtvis till en tillräckligt stor grupp med tillräckligt många individer som ingår i ett kollektiv, till exempel medborgare i ett land. Men rättsmedvetandet kan också avse en enskild person. Det allmänna rättsmedvetandet innebär att kollektivet i fråga har en likartad syn på de rättsliga frågorna som inkluderas i rättsmedvetandet (Victor, 1981:152). 1.2 Syfte Eftersom tidigare forskning har visat att negativa attityder mot personer med utländsk bakgrund existerar i det svenska rättssystemet (Diesen, 2005:255), ska denna undersökning studera om det förekommer hos allmänheten. Detta görs genom att undersöka om allmänhetens inställning till straff skiljer sig beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller ett utländskt namn. Brottstyperna är relationsvåld och våldtäkt av den orsaken att sexualbrott och våldsbrott är två av de brottstyper där utländska medborgare är överrepresenterade (Wikström, 2012:20f). Betydelse har också att allmänheten dömer brott hårdare där offret skadat sig fysiskt (Lindén & Similä, 1982:59). Tidigare forskning har visat att allmänheten dömer ut hårdare straff till en gärningsperson som tidigare är straffad eller har sociala problem (se nedan forskning om gärningspersonens tidigare domar och sociala situation), därför ska dessa faktorer i studien fungera som kontrollvariabler. - Studiens huvudsyfte är därmed att undersöka om allmänhetens inställning till straff, vid brottstyperna relationsvåld och våldtäkt, skiljer sig beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn. Studiens sekundära syfte är att kontrollera för gärningspersonens tidigare domar samt sociala situation. 2. Teori och tidigare forskning Nedan presenteras studiens teoretiska utgångspunkt följt av tidigare forskning. Ett flertal studier, både internationella och nationella, har undersökt om personer med olika etnicitet döms olika för samma brott. Tidigare forskning kommer att presenteras nedan i ordningen utomnordisk, nordisk, svensk och avslutningsvis forskning om de kontrollvariabler som används i denna undersökning. 3

2.1 Social identity theory (SIT) Social identity theory (SIT) har använts för att förklarat varför olika människor döms till olika straffpåföljder, för samma brott. Teorin menar att människans självkoncept, som inkluderar kunskap om och tillhörighet av en grupp, samt det emotionella bandet till gruppen, är det centrala. Människans självkänsla ökar i kontakt med sociala grupper som har hög status och är framgångsrika i samhället samt om synen på grupptillhörigheten är positiv (Turner et al., 1979:200f). För att kunna uppnå detta är skillnaden mellan vi och dom viktig. Människan favoriserar sin egen sociala grupp, så kallad ingrupp, och minimerar positiva egenskaper hos andra grupper, så kallade utgrupper (Turner et al., 1979:187). I och med att människan tillhör en social grupp skapas en social identitet. Den sociala identiteten bygger på de egenskaper som individen tillskrivs, både av sig själv och av den tillhörande sociala gruppen (Hogg, 2007:73f). På grund av skillnaderna som uppstår mellan grupperna känner inte människan någon tillhörighet till utgrupperna (Lindholm & Christianson, 1998:711ff). I och med detta uppstår negativa föreställningar och en form av social diskriminering mot utgruppen (Mummendey & Wenzel, 1999:158). Hamilton och Sherman menar att den sociala identiteten är en byggsten för att negativa attityder mot människans utgrupper förekommer (Hamilton & Sherman, 1994:2f). 2.2 Utomnordisk forskning Lee och Rasinski undersökte vita människors syn på straffpåföljder vid användande av kokain i USA. Det gjordes via en webbaserad enkätundersökning där deltagarna fick skatta olika straffpåföljder. Det var 192 amerikaner som deltog i studien, 63 procent var kvinnor och 37 procent var män. Forskarna fann i studien att om vita personer ansåg att svarta personer brukade mer kokain än vita, så lade de skulden för missbruket i större utsträckning på individen själv och inte på faktorer kopplade till samhället. Detta samband fanns inte när vita ansåg att vita personer brukade mer droger. Vita ansåg också att svarta skulle dömas till hårdare straff för bruk av kokain (Lee & Rasinski, 2006:219f). En amerikansk studie gjord av Chiricos et al. syftade till att undersöka sambandet mellan människors fördomar om etnisk tillhörighet och straffpåföljder (a.a. 368). I undersökningen deltog 885 vita och svarta personer, som via telefon fick besvara frågor som berörde svarta och vita människors brott kopplat till straff (a.a. 368f). Resultatet som var adekvat för denna studie visade att etnisk tillhörighet (i studien kallad rastillhörighet) var en signifikant prediktor för de vita deltagarnas val av straffpåföljder. De vita var mer fördomsfulla mot en svart gärningsperson, vilket gav uttryck i att de dömde personen till hårdare straff (a.a. 2004:374, 378). En australiensk studie gjord av Luscri och Mohr, syftade till att undersöka om gärningspersonens efternamn påverkade deltagarnas syn på gärningspersonen (Luscri & Mohr, 1998:1023f). Studien 4

bestod av 94 deltagare, 76 kvinnor och 18 män (a.a. 1024). Undersökningen visade att deltagarna ansåg att gärningspersonen var mer hänsynslös, aggressiv och icke-intelligent/osmart om efternamnet var utländskt istället för nationellt. Resultatet visade också att deltagarna ansåg att sannolikheten för att gärningspersonen med ett utländskt efternamn begått brottet var större än om gärningspersonen hade ett nationellt efternamn (a.a. 1024f). Med utgångspunkt i SIT har tidigare forskning sökt applicera teorin i brottsmålskontexten. En kanadensisk studie gjord av Bagby och Rector, undersökte om fransktalande kanadensare skuldbelade förövare och offer annorlunda beroende på etnicitet. (Bagby & Rector, 1992:400). Deltagarna fick läsa ett rättegångsfall om en våldtäkt. Förövarens och offrets etnicitet varierade mellan engelsk- och fransk kanadensisk (a.a. 401). Resultatet visade att franskkanadensarna dömde en engelsk förövare hårdare när offret var en franskkanadensare än när offret var en engelskkanadensare. Vilket utifrån SIT visade att medlemmar från ingruppen favoriserar medlemmar från sin egen grupp och dömer medlemmar från utgruppen till hårdare straff (a.a. 402). Ugwuegbu har också undersökt in- och utgruppsfenomenet i våldtäktsfall, där deltagarna som bestod av afroamerikaner fick läsa vinjetter, baserade på ett verkligt våldtäktsfall. De fick sedan i uppgift att utvärdera gärningspersonen som varierade mellan att vara vit eller svart, liksom offret (Ugwuegbu, 1976:194f). Resultatet visade att medlemmar från utgruppen, som i detta fall var vita personer, dömdes hårdare och sågs som mer skyldiga än medlemmar från ingruppen (Ugwuegbu, 1976:197ff). 2.3 Nordisk forskning En dansk undersökning gjord av Balvig studerade danskarnas syn på straff i ett antal olika brottstyper. I brottsfallen varierade gärningspersonens etniska tillhörighet och sociala problem, för att se om dessa faktorer påverkade allmänhetens inställning till straff (Balvig, 2006:9). Resultatet visade att etnisk tillhörighet, som ensam variabel, inte påverkade allmänhetens val av straffpåföljder vid gatuvåld. Men i samband med att deltagarna visste om att gärningspersonen hade sociala problem, så visade resultatet att danskarna straffade gärningspersonen med utländskt namn hårdare än gärningspersonen med danskt namn (Balvig, 2006:93f). Forskningen som presenteras nedan är inom ramen för ett nordiskt projekt om allmänhetens syn på straff. Samtliga nordiska länder ingår i samarbetet och studerar medborgarnas syn på straff för respektive land. Projektet undersökte tre typer av rättsmedvetande. Det generella rättsmedvetandet undersöktes genom telefonintervjuer. Det informerade rättsmedvetandet undersöktes genom en postenkät och det konkreta rättsmedvetandet studerades i fokusgrupper. Enkätundersökningen har genomförts i samtliga nordiska länder och fyra av länderna har genomfört fokusgrupper (Jerre & 5

Tham, 2010:11). Nedan presenteras den norska undersökningen samt flera olika delar av det svenska bidraget. Den norska delen av det nordiska projektet har utförts av Olaussen. Studien undersökte norska medborgares syn på straff vid flera olika brottstyper (Olaussen, 2013:1f, 48). För att undersöka detta användes bland annat enkät som metod, där vinjetter för de olika brottstyperna (exempelvis våldtäkt och relationsvåld) presenterades. Deltagare fick sedan i uppgift att välja de straffpåföljder de ansåg vara mest relevanta för respektive brottstyp (a.a. 67f). Enkäten skickades iväg till 3000 norska medborgare i åldrarna 18-74 år (a.a. 61). I studien manipulerades gärningspersonen namn (antingen ett typiskt utländskt namn eller ett typiskt norskt namn), för brottstyperna heroinsmuggling, relationsvåld och våldtäkt. Hur allmänhetens syn på straff påverkas av gärningspersonens etniska tillhörighet är väsentligt för förehavande studie. Vid heroinsmuggling dömde allmänheten båda gärningspersonerna likadant, därmed konstaterades det att namnet inte påverkade allmänhetens val av straffpåföljder. Men i fallen om relationsvåld och våldtäkt dömde allmänheten gärningspersonen med utländskt namn till hårdare straffpåföljd än till personen med norskt namn. Skillnaderna var dock små, vilket innebär att forskarna påpekade att det inte går att anta att personer med utländsk bakgrund får strängare straff i norsk domstol än personer med norsk bakgrund (a.a. 193f). 2.4 Svensk forskning Lindholm et al. undersökte ingruppsfavorisering och minneskapacitet i vittnessituationer beroende på gärningspersonens etnicitet. Undersökningsdeltagarna, som bestod av poliser och allmänhet, fick se en film som demonstrerade ett våldsamt butiksrån. Antingen blev deltagarna informerade om att gärningspersonen var invandrare eller född i Sverige (Lindholm et al., 1997:434f). Resultatet visade att allmänhetens minnesbilder var otydligare än polisernas. Lindholm et al. menade att poliser har mer kunskap om liknande situationer (vittnessituationer samt straffpåföljder) och en större medvetenhet om att människan ingruppsfavoriserar, vilket bidrar till att poliser inte dömer situationen utifrån stereotyper i lika stor utsträckning som allmänheten. Allmänheten skiljde på invandrare och svenskar i bedömningen av straffpåföljder, då invandraren dömdes till hårdare straff för rånet (Lindholm et al., 1997:440f). En studie gjord av Gustafsson och Johansson undersökte om allmänheten dömde svenskar och personer med invandrarbakgrund olika vid samma brottstyp (Gustafsson & Johansson, 2008:5f). I undersökningen deltog 85 svenska studenter som fick besvara en enkät (a.a. 6). I enkäten beskrevs ett fall om rån, där etniskt ursprung på gärningspersonen varierade. Antingen hade gärningspersonen ett typiskt skandinaviskt utseende eller ett typiskt utseende från mellanöstern (a.a. 7). Resultatet visade att deltagarna hade en mer negativ inställning och ville ge hårdare straff till gärningspersonen 6

med invandrarbakgrund än till gärningspersonen med skandinavisk bakgrund (a.a. 9ff). Författarna till studien menade att resultatet indikerar att det existerar diskriminering i det svenska rättsväsendet, men att detta är svårt att konstatera (a.a. 1). Ytterligare en svensk studie, gjord av Hermansson som en del av det nordiska projektet, undersökte vilka straffpåföljder som svenska studenter ansåg vara de mest relevanta beroende på brottstyp. Deltagarna besvarade en enkät, där fyra olika fall beskrevs (gatuvåld, misshandel i nära relation, vållande till annans död i trafiken och försäljning av kokain). Etniskt ursprung (svenskt eller ickesvenskt ursprung), ålder och tidigare domar varierade i beskrivningen av gärningspersonen (Hermansson, 2009:31). Resultatet som är av betydelse för denna studie visade att i brottstypen relationsvåld, tilldelade studenterna hårdare straffpåföljder till gärningspersonen med ett utländskt namn än till gärningspersonen med ett svenskt namn (a.a. 32). 2.5 Forskning om gärningspersonens tidigare domar och sociala situation En annan faktor som forskning har visat påverka allmänhetens syn på straff, är gärningspersonens återfall i brottslighet. En svensk studie gjord av Jerre, som också är ett svenskt bidrag i det nordiska projektet, undersökte om allmänheten dömde ut olika straff beroende på om gärningspersonen tidigare var straffad eller inte (Jerre, 2016:3). Det var ett slumpmässigt urval på ungefär 1000 personer i Sverige som deltog. Deltagarna fick läsa ett antal vinjetter för flera olika brottstyper (bland annat relationsvåld, gatuvåld och våldtäkt) och sedan besvara vilken straffpåföljd de ansåg att gärningspersonen borde få (a.a. 3f). Resultatet visade att i brottstyperna relationsvåld och gatuvåld, tyckte deltagarna att gärningspersonen som tidigare var straffad borde fått ett strängare straff än personen som var ostraffad (a.a. 9ff). Balvigs studie, som tidigare har nämnts under nordisk forskning, har visat att en gärningspersons sociala situation påverkar hur allmänheten ser på straffpåföljder. Gärningspersonens sociala problem beskrevs i form av alkoholmissbruk och arbetslöshet. I till exempel brottstypen gatuvåld, visade resultatet att allmänheten dömde ut hårdare straff till en gärningsperson med sociala problem än till en gärningsperson som inte har några sociala problem (Balvig, 2006:92). 3. Metod och material I metodavsnittet beskrivs inledningsvis datamaterialet och datainsamlingen. Sedan redogörs för föroch nackdelar med sekundäranalys, population, urval, bortfall, för- och nackdelar med mätinstrumentet samt utformning av enkäten. Slutligen beskrivs etiska aspekter, databehandling, analysmetoder samt reliabilitet och validitet. 7

3.1 Datamaterialet och datainsamling Materialet i denna studie är redan insamlad data inom ramen för ett nordiskt projekt om allmänhetens syn på straff. Datamaterialet är den svenska delen av samarbetsprojektet (Jerre & Tham, 2010). Den svenska delen följer Balvigs undersökning i upplägg och genomförande (Balvig, 2006), dock ingår inte Balvigs studie från 2006 i det nordiska projektet (Jerre & Tham, 2010:11). Datainsamlingen startade den 7 september 2009 och avslutades 11 november samma år. Enkäten skickades ut till ett representativt nationellt urval i Sverige. Efter att enkäten skickades ut till samtliga undersökningsdeltagare skickades även två påminnelser ut (a.a. 13). 3.2 Sekundäranalys I föreliggande undersökning har en sekundäranalys varit användbar av flera olika anledningar. Sekundäranalys innebär att redan insamlad data av andra forskare analyseras (Bryman, 2011:300). Att få möjligheten att använda mig av ett stort datamaterial kan både underlätta tidsmässigt och ekonomiskt (a.a. 301). Det är en fördel att materialet i denna studie är av god kvalitet, då urvalet blir representativt för hela den svenska populationen och går därmed att generalisera. Begränsningarna med sekundäranalys är flertalet. Att använda sig av redan insamlad data kan kräva mycket tid, eftersom materialet inte är bekant. Datamängden är ofta komplex, eftersom det i många fall innehåller en stor mängd data, som forskaren inom en viss tidsram ska klara av att hantera (a.a. 304). Detta var något som jag hade i åtanke innan och under hela processen för att kunna förhindra att problem med materialet uppstod för sent. Men då datamaterialet redan har använts och analyserats i Svenskarnas syn på straff (Jerre & Tham, 2010), kan jag ta hänsyn till de problem som datamaterialet har medfört redan innan start, som jag annars inte hade upptäckt. Exempel på sådana problem är bortfallsproblematik, som har problematiserats och diskuterats för att undvika att det påverkar mitt resultat (se population, urval och bortfall nedan). Till sist kan en sekundäranalys innebära att variabler som ska undersökas inte redan finns kodade, vilket inte bara kräver tid utan också statistisk kunskap (Bryman, 2011:305). I mitt fall krävdes det mycket tid och arbete vid omkodningen, eftersom en del av mina variabler inte fanns i materialet utan behövde skapas (se databehandling och analysmetoder nedan). 3.3 Population, urval och bortfall Postenkäten skickades iväg till ett representativt svenskt urval på 3000 personer i åldrarna 18-74 (35 procent svarsfrekvens = 1057 respondenter). Det var 29 deltagare som inte angav kön, av de som fyllde i kön var det 490 män och 538 kvinnor. Av de 1057 undersökningsdeltagare som deltog, var det 43 personer som inte fyllde i ålder. Medelåldern för de som angav ålder var 48 år. 8

Bortfallet i en undersökning består av de respondenter i stickprovet som av någon anledning inte har deltagit, vilket kan bero på vägran att delta eller att de inte varit kontaktbara (Bryman, 2011:181). Enligt Mangione finns det olika kategorier som definierar om svarsfrekvensen är bra eller dålig. En svarsfrekvens under 50 procent anses oacceptabel (Mangione enligt Bryman, 2011:231). Detta gör att svarsfrekvensen i denna studie kan anses vara oacceptabel, då svarsfrekvensen endast var 35 procent. Desto större bortfall, desto större risk att resultaten påverkas, då de som inte besvarat enkäten högst troligt skiljer sig från de som besvarat enkäten (Bryman, 2011:231). Att få ett stort bortfall kan vara problematiskt, men det kan hanteras och behöver inte alltid ses som ett problem (a.a. 181,231). Detta har kontrollerats i materialet som denna studie använt genom att demografiska frågor om kön, ålder, region och utbildning har jämförts med uppgifter från hela den svenska befolkningen mellan åldrarna 18-74. Kön- och regionindelningarna i urvalet stämmer överens med befolkningen i stort, dock är unga och de med högst grundskoleutbildning underrepresenterade i urvalet. I och med att utbildning påverkade personers inställning till straff försökte detta korrigeras genom att data endast viktades på kön, region och ålder (Jerre & Tham, 2010:17). Dock skiljde sig inte viktade siffror från oviktade siffror, vilket gör att denna studie kommer att utgå från oviktade siffror. Enkätundersökningar innehåller ofta många frågor och mycket text, vilket leder till att undersökningsdeltagarna lätt tröttnar (Bryman, 2011:230) och bortfallet blir större. I denna studie skulle bortfallet med stor risk kunna bero på att enkäten bestod av mycket text. Detta har Jerre och Tham poängterat som en möjlig orsak med hänvisning till att vägrande i den norska undersökningen kommenterade att det var på grund av att det var för mycket text (Jerre & Tham, 2010:18). Risken med större bortfall är att det kan leda till skevheter i form av att bortfallet skiljer sig från de som besvarat enkäten eller att personer med vissa åsikter faller bort (Bryman, 2011:231). Då det i instruktionerna till enkäten stod att deltagarna kunde ange två svarsalternativ (men ett svarsalternativ var tillräckligt), så är det endast de personer som har svarat max två svarsalternativ som har tagits med i analyserna. De som inte har angett något svarsalternativ har också exkluderats. I fallet om relationsvåld är det 946 av 1057 som uppfyller kravet vad gäller antal svarsalternativ, vid frågan om Vad anser du att straffet bör bli?. Detta innebär ett internt bortfall på ungefär elva procent. I fallet om våldtäkt är det 953 av 1057 som uppfyller kravet vad gäller antal svarsalternativ, vid frågan om Vad anser du att straffet bör bli?. Detta innebär ett internt bortfall på ungefär tio procent. 9

3.4 Enkät som metod Datamaterialet samlades in med hjälp av enkäter. Enkät som metod har, precis som alla andra mätinstrument, sina för- och nackdelar. Det brukar inte sällan jämföras med strukturerade intervjuer som metod (Bryman, 2011:228). Fördelen med enkäter är att det både är billigare och mindre tidskrävande att administrera (a.a. 228). I och med att Jerre och Thams (2010) undersökning avsåg ett större urval, skulle strukturerade intervjuer ha varit en sämre metod, eftersom det hade varit dyrt att genomföra på ett lika representativt urval. Vidare medför enkätundersökningar ingen risk för intervjuareffekt, eftersom undersökningsdeltagarna kan besvara enkäten i lugn och ro utan att någon närvarande kan påverka hur de besvarar enkäten (Bryman, 2011:229). Då denna undersökning studerar en diskrimineringsfråga, kan det finnas stor risk för en intervjuareffekt, eftersom frågor kring etnisk diskriminering kan anses vara känsliga. Nackdelarna med enkät som metod, är att forskaren inte kan hjälpa respondenterna med deras frågor eller funderingar (Bryman, 2011:229). Det är tänkbart att forskningsfrågor som ligger nära det juridiska området kan vara problematiska för allmänheten att förstå, på grund av komplexitet. I föreliggande studie beskrevs straffpåföljderna och brottstyperna noggrant, vilket kan ha underlättat för deltagarna. 3.5 Utformning av enkäten I enkäten ges en kortare bakgrund till undersökningen som följs av syfte och uppmuntring till deltagande, men det påpekas att deltagandet är frivilligt. Vidare ges en förklaring till hur deltagarna går tillväga för att besvara enkäten, samt förklaringar om vad varje straffpåföljd innebär (se bilagor). Det ska dock påpekas att medling och ekonomisk kompensation till brottsoffret i juridisk mening inte är några straffpåföljder, även om det i föreliggande undersökning har tagits med på grund av den relevans det anses ha (Jerre & Tham, 2010:14). Fortsättningsvis beskrivs vinjetterna för de olika brottstyperna. Enkäten bestod av sex vinjetter som i denna studie har begränsats till två, relationsvåld och våldtäkt, då de har bedömts vara de mest intressanta. Vinjetterna är tagna från Jerre och Thams (2010) undersökning och är desamma som i de övriga nordiska ländernas undersökningar. De har utformats i samråd med experter, i detta fall advokater, för att de ska bli så typiska som möjligt för respektive brott (se bilagor för exakta fallbeskrivningar). Åtta olika schemavarianter på enkäten skickades iväg. De variabler som varierades i enkäterna var kön, namn (etniskt ursprung), tidigare straffad och social situation. Eftersom det endast är 10

brottstyperna relationsvåld och våldtäkt som undersökts i denna studie, kommer endast dessa att beskrivas mer detaljerat. I fallet om relationsvåld har tre olika faktorer varierats i de olika enkättyperna. Namnet har varierats så att gärningspersonen i hälften av enkättyperna heter Mats och i andra hälften Kemal. I hälften av enkättyperna var gärningspersonen ostraffad och i hälften av enkättyperna var gärningspersonen, för ett år sedan, dömd för att ha knuffat omkull och sparkat offret. I hälften av enkättyperna beskrivs gärningspersonen ha en stabil social situation, vilket innebär en fast anställning. I andra hälften av enkättyperna beskrivs gärningspersonen ha en ostabil social situation, vilket innebär arbetslöshet och alkoholproblematik. I fallet om våldtäkt har två olika faktorer varierats. Namnet har varierats så att gärningspersonen i hälften av enkättyperna heter Martin och i andra hälften Mustafa. Tidigare domar har varierats på fyra olika sätt. I två av enkättyperna är gärningspersonen ostraffad och i två är gärningspersonen en gång tidigare dömd för sexuellt ofredande. I två enkättyper är gärningspersonen en gång tidigare dömd för försök till våldtäkt samt i två är gärningspersonen en gång tidigare dömd för stöld. Efter varje brottsbeskrivning ombads deltagarna att fylla i två påföljder som de tyckte var de mest lämpliga i förhållande till brottet, men en påföljd var tillräckligt. De kunde välja mellan böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, samhällstjänst, elektronisk fotboja, fängelse, behandling, medling samt ekonomisk kompensation till brottsoffret. För vissa av påföljderna fanns det intervallalternativ (se bilagor för samtliga alternativ). Deltagarna kunde också fylla i inget straff. I Svenskarnas syn på straff (Jerre & Tham, 2010) ombads deltagarna att fylla i två straffpåföljder i förhållande till tre frågor: A= Vad tror du straffet skulle ha blivit i en domstol?, B= Vad anser du personligen straffet bör vara? och C= Vad tror du att människor i allmänhet anser att straffet ska vara?. I denna studie har endast B valts ut, på grund av att jag endast vill undersöka den personliga åsikten utan någon jämförelse med vad undersökningsdeltagarna tror om de två andra frågorna (A & C). Avslutningsvis ombads undersökningsdeltagarna att fylla i kön, ålder, hushållets totala bruttoinkomst och utbildning. 3.6 Etiska aspekter I humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning måste forskaren ta hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Det finns två krav som alltid ska ställas mot varandra, individskyddskravet och forskningskravet (Vetenskapsrådet, 2002:5). Individskyddskravet innefattar fyra krav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (a.a. 5). 11

Informationskravet handlar om att förmedla syfte och villkor till deltagarna, samt att belysa deras frivillighet i undersökningen så att deras medverkan kan avbrytas när de vill (a.a. 7). Samtyckeskravet innebär att deltagarna ger samtycke till medverkan (a.a. 9f). Eftersom postenkäterna skickades hem till deltagarna och de själva kunde välja att inte delta, så uppfylldes samtyckeskravet. Informationskravet uppfylldes, eftersom relevant information om undersökningen stod i enkäten som skickades iväg. Konfidentialitetskravet handlar om att alla uppgifter om deltagarna ska hanteras konfidentiellt, så att ingen utomstående person kan ta del av uppgifterna (a.a. 12). Detta säkrades genom att deltagarna var anonyma och inga personuppgifter som kunde identifiera deltagarna efterfrågades. Nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifterna om enskilda personer endast får användas för forskningsändamålet, vilket har gjorts i denna studie (a.a. 14). Vissa brottsfall kan anses beröra känsliga ämnen som ständigt förekommer i pressen, men forskningskravet handlar om att kunskap om samhället och dess medlemmar ska utvecklas och förbättras, vilket i många fall väger tungt (a.a. 5). I denna undersökning anser jag att forskningskravet överväger den etiska problematiken, eftersom kunskapen om ämnet är betydelsefull. Enligt Vetenskapsrådet är det oetiskt att i vissa fall avstå från forskning som berör känsliga ämnen (ibid). 3.7 Databehandling och analysmetoder Den oberoende variabeln är den variabel som sägs påverka den beroende variabeln (Bryman, 2011:50). I undersökningen är straffpåföljd beroende variabel och gärningspersonens namn är oberoende variabel. Tidigare straffad och social situation är studiens kontrollvariabler. En kontrollvariabel är en variabel vars effekt tas bort för att kunna undersöka ett samband mellan två variabler utan störningar (a.a. 332). Eftersom gärningspersonens tidigare domar och sociala situation också varierade mellan enkättyperna, fungerar dessa som kontrollvariabler för att kunna kontrollera att det inte endast är dessa faktorer som påverkar allmänhetens inställning till straff. Då gärningspersonens namn inte tidigare har studerats i datamaterialet behövdes en del nya variabler göras. En ny variabel gjordes för respektive brottstyp (relationsvåld och våldtäkt), där 1=utländskt namn och 0=svenskt namn. Samma sak gjordes för tidigare straffad och social situation för att kunna skilja på dessa (1=tidigare straffad, 0=inte tidigare straffad, 1=stabil social situation, 0=ostabil social situation). Straffpåföljderna kodades i olika kategorier. För relationsvåld kodades fängelsepåföljderna till tre olika kategorier (1=under 6 månader, 2=6-11 månader, 3=1 år eller mer). Denna indelning ansågs relevant på grund av att svarsfördelningen var jämnt fördelad över de valda fängelselängderna (Jerre & Tham, 2010:109). För våldtäkt kodades fängelselängderna till fyra olika kategorier (1=under 6 månader, 2=6-11 månader, 3=1-2 år och 11 månader, 4=3 år eller mer). Anledningen till att de inte 12

kodades på samma sätt, var för att majoriteten av undersökningsdeltagarna ansåg att straffet för våldtäkt ska vara fängelse i minst 2 år (Jerre & Tham, 2010:41). Fotboja slogs samman med fängelsepåföljderna i båda brottstyperna, eftersom det är en frihetsberövande straffpåföljd (lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll 1994:451). Övriga straffpåföljder som hade flera alternativ i längd kodades under samma variabel, då det var för få deltagare som uppgav dessa straffpåföljder. Till exempel behandling av gärningsperson, hade tre olika svarsalternativ: under 2 månader, 2 månader-1 år och över 1 år. Dessa kodades som en variabel behandling av gärningsperson. Samma sak gjordes för övriga påföljder som hade intervallalternativ. Det framgick i Svenskarnas syn på straff (Jerre & Tham, 2010), att 85 procent av undersökningsdeltagarna uppgav fängelse/fotboja som straffpåföljd vid våldtäkt. Därmed kommer jag endast att studera fängelse/fotboja, då en stor majoritet har angett denna straffpåföljd. När det gäller fallet om relationsvåld har 66 procent angivit fängelse/fotboja som straffpåföljd och 34 procent någon annan straffpåföljd. De flesta av deltagarna har angivit ekonomisk kompensation till brottsoffret och behandling av gärningspersonen som andra påföljder, vilket gör att det är dessa jag kommer att analysera vid brottstypen relationsvåld (se resultat för siffror). Inga kontroller kommer att göras för tidigare straffad och social situation vid ekonomisk kompensation till brottsoffret och behandling av gärningsperson, då det är en sådan liten andel deltagare som har angett dessa påföljder. Resultatet av datamaterialet kommer att analyseras med bivariata korstabellsanalyser och multivariata korstabellsanalyser. Bivariat korstabellsanalys används när sambandet mellan två variabler ska studeras (Djurfeldt et al., 2010:137) och multivariat korstabellsanalys används när sambandet mellan flera variabler ska undersökas (a.a. 269). Datamaterialet kommer också i samband med korstabellsanalyserna att signifikanstestas med chi 2. Chi 2 används för att studera om det finns ett signifikant samband mellan två variabler (Bryman, 2011:335). Chi 2 -testet beräknas genom att ställa den observerade frekvensen mot den förväntade frekvensen och därmed se skillnaden mellan dessa (Djurfeldt et al., 2010:198). Att beräkna chi 2 är inte betydelsefullt om det inte studeras i förhållande till den statistiska signifikansnivån (Bryman, 2011:335). Eftersom jag ska undersöka sambandet mellan val av straffpåföljd och gärningspersonens namn, har jag valt chi 2 som analysmetod av mitt datamaterial. Chi 2 är också en väletablerad analysmetod som i de flesta fall är pålitlig och som används av många forskare inom samhällsvetenskapen (Djurfeldt et al., 2010:220), vilket stödjer mitt val av analysmetod. Alla analyser av datamaterialet kommer att göras i statistikprogrammet SPSS. 3.8 Reliabilitet och validitet Reliabilitet (tillförlitligheten) handlar om mätinstrumentets och mätningens pålitlighet och följdriktighet (Bryman, 2011:160,49). Det innebär att om undersökningens resultat blir detsamma när 13

undersökningen genomförs på nytt, så är mätinstrumentet reliabelt. Om mätinstrumentet påverkas av slumpmässiga eller tillfälliga betingelser är mätinstrumentet inte reliabelt (a.a. 49). Då föreliggande studie har valt vinjetter som metod, kan studien enligt Jergeby anses ha god reliabilitet, då det har visats i tidigare forskning att vinjetter oftast kommer fram till liknande resultat (Jergeby, 1999:31). Eftersom reliabiliteten bygger på att studien ska vara replikerbar är transparensen i studien viktig (Bryman, 2011:169f). Transparens handlar om att forskaren ska vara tydlig i beskrivningen av forskningsprocessen och i hur forskaren kommit fram till sina resultat (a.a. 374). Transparensen är något jag har försökt vara noggrann med, trots att sekundärdata har använts. Sekundärdata kan påverka reliabiliteten, men eftersom jag försökt vara så detaljerad som möjligt i mina beskrivningar av genomförandet, samt att jag låtit utomstående personer läsa mitt metodavsnitt, har jag därmed kunnat förstärka min transparens. Samtliga nordiska länder använder vinjetter som metod, inklusive denna studie. Att de andra länderna har fått liknande resultat med varandra (se teori och tidigare forskning), tyder också på en hög reliabilitet. Validiteten ifrågasätter om undersökningen mäter det som från början avsågs att mäta (Bryman, 2011:50). När det gäller kvantitativ forskning är begreppsvaliditet viktigt som handlar om huruvida ett mått för ett begrepp verkligen mäter det som avses med begreppet (a.a. 50). Validiteten kan ifrågasättas i föreliggande studie när det gäller fallbeskrivningarna. Mäter och definierar verkligen fallbeskrivningarna ett typiskt fall för relationsvåld och våldtäkt? Att använda sig av vinjetter brukar i de flesta fall resultera i en god validitet, eftersom forskaren kan vara säker på att alla deltagarna utgår ifrån samma beskrivna fall. Det förutsätter att fallet är detaljerat beskrivet och inte kan ge utrymme för fantasier (Jergeby, 1999:30f). I och med att vinjetterna i Jerre och Thams (2010) undersökning har utformats i samråd med experter, ökar validiteten. Fallbeskrivningarna är typiska för respektive brottstyp, eftersom de är baserade på verkliga fall. Vidare är generaliserbarheten viktig för validiteten, det vill säga om undersökningens resultat kan generaliseras till övriga i populationen (Bryman, 2011:51). Eftersom denna studie utgår ifrån ett representativt nationellt urval kan resultatet generaliseras till övriga populationen i Sverige, vilket också bidrar till en hög validitet. 4. Resultat Resultatet kommer att redovisas separat för brottstyperna. Inledningsvis presenteras resultaten för relationsvåld genom korstabellsanalyser samt chi 2 -tester. Därefter redovisas resultaten av analyserna för de variabler som har kontrollerats i brottstypen relationsvåld. Sedan presenteras resultaten för våldtäkt, genom korstabellsanalyser samt chi 2 -tester och resultatet av analysen för den variabel som har kontrollerats. Avslutningsvis redovisas en sammanfattningstabell för de båda brottstyperna. 14

4.1 Resultat för relationsvåld I fallet om relationsvåld (n=946) är det 65 procent som har angett fängelse som straffpåföljd och 35 procent som har angett annan påföljd, utan hänsyn tagen till gärningspersonens namn. Nedan presenteras en bivariat korstabellsanalys för sambandet mellan frihetsberövande straffpåföljd och gärningspersonens namn, samt ett chi 2 -test. Tabell 1. Svarsfördelning för frihetsberövande straff vid relationsvåld beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn, n= 946. Procent. Ej frihetsberövande straffpåföljd Frihetsberövande straffpåföljd Svenskt namn % Utländskt namn % 39 32 61 68 Totalt 100 100 Utifrån tabell 1 har en övervägande del av undersökningsdeltagarna angett en frihetsberövande straffpåföljd för båda gärningspersonerna, dock är majoriteten lite större när gärningspersonen har ett utländskt namn. Med ett chi 2 -test erhölls ett signifikant samband mellan frihetsberövande straffpåföljd och gärningspersonens namn (Chi 2 = 4,57, p =,032). 4.1.1 Resultat för fängelselängd vid relationsvåld Nedan i tabellen presenteras undersökningsdeltagarnas svarsfördelningen i fängelselängd beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn, genom en bivariat korstabellsanalys och ett chi 2 -test. Tabell 2. Svarsfördelning för fängelselängd vid relationsvåld beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn, n= 611. Procent. Svenskt namn % Utländskt namn % Under 6 månader 40 27 6-11 månader 21 26 1 år eller mer 39 47 Totalt 100 100 15

Utifrån tabell 2 har merparten av deltagarna dömt gärningspersonen med svenskt namn till fängelse under 6 månader eller fängelse i 1 år eller mer, deltagarna är jämnt fördelade i dessa två fängelselängder. Minst antal deltagare dömer gärningspersonen med svenskt namn till fängelse i 6-11 månader. När gärningspersonen har ett utländskt namn har en övervägande majoritet valt fängelse i 1 år eller mer. Sedan fördelas resterande undersökningsdeltagare jämnt för fängelse under 6 månader och fängelse i 6-11 månader. I och med detta döms gärningspersonen med ett utländskt namn också hårdare vid val av fängelselängd. Med ett chi 2 -test erhölls ett signifikant samband mellan fängelselängd och gärningspersonens namn (Chi 2 = 10,87, p =,004). 4.1.2 Kontroll för tidigare straffad vid relationsvåld Här nedan kommer en multivariat korstabellsanalys och ett chi 2 -test presenteras för sambandet mellan fängelselängd och gärningspersonens namn, när gärningspersonens tidigare domar kontrolleras. Tabell 3. Svarsfördelning för fängelselängd vid relationsvåld beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn samt om gärningspersonen är tidigare straffad, n= 611. Procent. Svenskt namn % Utländskt namn % Ostraffad Under 6 månader 43 33 6-11 månader 21 24 1 år eller mer 36 43 Totalt 100 100 Tidigare straffad Under 6 månader 37 22 6-11 månader 21 26 1 år eller mer 42 52 Totalt 100 100 Utifrån tabell 3 har majoriteten av deltagare angett fängelse under 6 månader om gärningspersonen har ett svenskt namn och är ostraffad till skillnad från gärningspersonen med ett utländskt namn som är ostraffad, då flest deltagare har angett fängelse i 1 år eller mer. Minst antal deltagare har angett fängelse i 6-11 månader för båda gärningspersonerna när personen är ostraffad. När gärningspersonen är tidigare straffad har flest deltagare dömt båda gärningspersonerna till fängelse i 1 år eller mer, dock är andelen större när gärningspersonen har ett utländskt namn. Minst antal deltagare har angett fängelse i 6-11 månader när gärningspersonen har ett svenskt namn och är tidigare straffad. När 16

gärningspersonen har ett utländskt namn och är tidigare straffad har minst antal deltagare angett fängelse under 6 månader. Med ett chi 2 -test erhölls inget signifikant samband mellan straffpåföljd och gärningspersonens namn, när gärningspersonen är ostraffad (Chi 2 = 3,31, p =,191). Men ett signifikant samband erhölls mellan straffpåföljd och gärningspersonens namn, när gärningspersonen tidigare var straffad (Chi 2 = 8,79, p =,012). Vilket betyder att allmänheten endast dömer gärningspersonen med utländskt namn hårdare när personen tidigare är straffad. 4.1.3 Kontroll för social situation vid relationsvåld Här nedan presenteras en multivariat korstabellsanalys och ett chi 2 -test för sambandet mellan straffpåföljd och gärningspersonens namn, när gärningspersonens sociala situation kontrolleras. Tabell 4. Svarsfördelning för fängelselängd vid relationsvåld beroende på om gärningspersonen har ett svenskt eller utländskt namn samt om gärningspersonen har en ostabil eller stabil social situation, n= 611. Procent. Svenskt namn % Utländskt namn % Ostabil social situation Under 6 månader 38 23 6-11 månader 20 29 1 år eller mer 42 48 Totalt 100 100 Stabil social situation Under 6 månader 41 31 6-11 månader 22 22 1 år eller mer 37 47 Totalt 100 100 Utifrån tabell 4 har flest deltagare angett fängelse i 1 år eller mer när gärningspersonen har ett svenskt namn och en ostabil social situation. Detsamma gäller för gärningspersonen med utländskt namn som har en ostabil social situation, dock är denna majoritet procentuellt större. Minst antal deltagare har angett 6-11 månaders fängelse när gärningspersonen har ett svenskt namn och en ostabil social situation. När gärningspersonen har ett utländskt namn och en ostabil social situation har minst antal deltagare dömt till fängelse under 6 månader. När gärningspersonen har en stabil social situation och ett svenskt namn, har flest deltagare angett fängelse under 6 månader. Till skillnad från när gärningspersonen har en stabil social situation och ett utländskt namn, då majoriteten av undersökningsdeltagarna har angett fängelse i 1 år eller mer. Minst antal deltagare har angett fängelse 17