Konkurrenssituationen på olika delmarknader inom telekommunikationsområdet 1997

Konkurrenssituationen på olika delmarknader inom telekommunikationsområdet 1997 Februari 1998

- Innehållsförteckning- 1 Inledning 1 2 Beskrivning av olika delmarknader 1 2.1 Fasta telefonitjänster 2 2.2 Nätkapacitet 4 2.3 Mobiltelefoni 7 2.4 Internet 10 3 Prisutveckling 12 3.1 Fasta telefonitjänster 12 3.2 Nätkapacitet 13 3.3 Mobiltelefoni 13 3.4 Prisbild Internet 14 4 Marknadshinder samt åtgärder för en mer effektiv 15 konkurrens 4.1 Samtrafik och lokal telefoni 15 4.2 Nya nätfunktioner 15 4.3 Ärenden och synpunkter från de nytillkomna 16 teleoperatörerna 5 Klagomål mm till Konkurrensverket 18

1 Inledning Post- och telestyrelsen (PTS) skall, i enlighet med gällande förordning med instruktion för Post- och telestyrelsen (SFS 1997:401), i samband med sin årsredovisning redovisa konkurrenssituationen på olika delmarknader inom post- och teleområdet, särskilt i fråga om hinder för marknadstillträde. Denna rapport innehåller endast en beskrivning av teleområdet medan postområdet redovisas i en separat rapport. Rapporten har framtagits i samarbete med Konkurrensverket som har bidragit med kapitel 5. Uppgifterna i rapporten är delvis är hämtade från AB Stelacons rapport Marknaden för telekommunikation i Sverige 1996, som Stelacon har utfört på uppdrag av PTS. Beskrivningen avser främst 1996, då uppgifter rörande telekommunikationsmarknaden för 1997 ännu ej har redovisats eller analyserats. I de fall senare uppgifter finns tillgängliga har kompletteringar gjorts. Avsnitten om Internet innehåller uppgifter från PTS rapportutkast Utvecklingen av Internetkonsekvenser för marknaden för telefoni. Enligt telelagen är alla som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller nätkapacitet, telefonitjänst till fast anslutningspunkt, mobilteletjänst eller annan teletjänst som kräver tilldelning ur nummerplanen för telefoni anmälningspliktiga. Om verksamheten är av betydande omfattning krävs tillstånd. Tyngdpunkten i rapporten ligger på de ovan nämnda tjänsterna som omfattas av anmälnings- eller tillståndplikt enligt telelagen. Rapporten innehåller: En övergripande beskrivning av telekommunikationsmarknaden med en redogörelse för de olika aktörerna på marknaden och deras respektive marknadsandelar. Prisutvecklingen på de olika delmarknaderna. Hinder för marknadstillträde, planerade åtgärder med syftet att förbättra konkurrenssituationen och de nytillkomna teleoperatörernas synpunkter på hur konkurrensen fungerar i praktiken. En sammanfattning av klagomål mm som har inkommit till Konkurrensverket. 2 Beskrivning av olika delmarknader Marknaden för teletjänster utgörs fortfarande till stor del av fast telefoni men tillväxten inom detta område är fortsatt svag vilket är en trend, som av Stelacon bedöms vara bestående. Tillväxten de närmaste åren bedöms istället att komma från mobiltelefoni och datakommunikation såsom Internet. Vad beträffar konkurrensen på telefonitjänster har den kännetecknats av en tillfällig balans och att teleoperatörerna har erbjudit allt lägre priser. År 1996 omsatte branschen telekommunikation 45 miljarder kr. Tillståndshavarna stod för 81% av branschens totala omsättning. Branschen domineras av Telia som stod för 71% av marknaden. I 1

övrigt finns främst tre stora företag: Europolitan Holdings AB, Comviq GSM AB och Tele2 AB 1 vilka vardera under 1996 hade 3% marknadsandel. Bland de övriga företagen i branschen, som tillsammans har 20% marknadsandel, står Telia Infomedias svenska verksamhet och Telia Business Systems för en mycket stor del av omsättningen. 2.1 Fasta telefonitjänster Under 1996 hade fjorton teleoperatörer tillstånd från PTS för tillhandahållande av telefonitjänst. I januari 1998 var motsvarande antal tretton 2 teleoperatörer. Ytterligare två företag har under 1997 ansökt om tillstånd, varav det ena företaget i stället bedömdes vara anmälningspliktigt och den andra ansökan fortfarande är under behandling. De teleoperatörer som enligt Stelacon omsatte mer än 20 Mkr 1996 var Telia AB, Tele2 AB, Telenordia AB, Global One Services AB, Telecom Finland AB samt MFS/WorldCom AB. Beskrivning av de olika företagen Telia är den marknadsledande teleoperatören i Sverige. Förutom att Telia erbjuder alla typer av telefonitjänster till alla företag och hushåll, är de också marknadsledande inom datakommunikationstjänster. Telias målsättning är att behålla största möjliga andel av marknaden för teletjänster i Sverige, samt bredda sin verksamhet till nya marknader. Tele2 är för närvarande Telias största konkurrent på telefonitjänster. Tele2 erbjuder direktanslutning av företag, samt indirekt anslutning via prefix av mindre företag och hushåll. Tele2 dominerar, tillsammans med Telia, marknaden för Internettjänster. Av de nya teleoperatörerna är Tele2 det bolag som har satsat mest på att hyra eller köpa egen nätinfrastruktur. Tele2 är den enda av de nya teleoperatörerna som har positionerat sig som fullvärdigt alternativ till Telia - både för företag och hushåll, i både tätort och glesbygd. Telenordia är för närvarande den tredje största teleoperatören i Sverige. Telenordia erbjuder direktanslutning av företag samt indirekt anslutning via prefix av mindre företag. Telenordia är också nummer tre på marknaden för Internettjänster. Även Telenordia satsar på att hyra eller köpa egen nätinfrastruktur. I ett pressmeddelande daterat 25 februari 1998 meddelade Telenordia att de som första ny operatör från och med den 1 mars 1998 skall erbjuda lokalsamtal till samtliga kunder. Global One satsade initialt på nationella och internationella datakommunikationstjänster för att senare även bredda sig till telefonitjänster. Primär målgrupp är något större företag som erbjuds direktanslutning. Global One prioriterar ej småföretag och hushåll. Global One har liksom Telia tecknat ett ramavtal med STATTEL avseende telefonitjänster till statliga och kommunala myndigheter och verk. Avtalet har bl a resulterat i avancerade tjänster inom Centrexområdet. Överkapacitet i nätet säljs till t ex telemäklare. 1 Comviq GSM AB och Tele2 AB har under 1997 integrerat sin verksamhet genom bolaget NetCom Systems AB 2 Ett tillstånd är återkallat efter begäran från teleoperatören Enator 2

Telecom Finland är den teleoperatör i Sverige som är mest fokuserad på datakommunikation och på tekniker som integrerar tal och data, t ex ATM 3. Den primära målgruppen är företag med behov av avancerade lösningar. Telecom Finland erbjuder även tjänster inom Internet och telefoni. MFS/WorldCom grundar sin affärsidé på att ha egna nätresurser i världens affärscentra. Genom sammanslagningar 4 med Internetleverantören UUNet och långdistansoperatören WorldCom har MFS/WorldCom breddat sin verksamhet betydligt. MFS/WorldComs huvudsakliga verksamhet har varit att direktansluta företagskunder i Stockholm via det nät som MFS/WorldCom hyr av det kommunala bolaget AB Stokab. De erbjuder även indirekt anslutning via eget prefix. Överkapacitet i nätet säljs till t ex telemäklare som bearbetar den marknad MFS/WorldCom ej prioriterar, dvs små företag och hushåll, samt glesbygd. Marknaden för fast telefoni Inom fast telefoni förekommer konkurrens inom flera delmarknader men marknaden i sin helhet domineras av Telia. 1996 omsatte marknaden för telefonitjänster 21 miljarder kr. De nya operatörerna hade tillsammans under 1996 endast 6% marknadsandel (eventuella intäkter för samtrafik är exkluderade). Den främsta orsaken till Telias dominans är att konkurrensen främst varit begränsad till internationella samtal och fjärrsamtal. Konkurrensen på region- och närsamtal av fortfarande mycket liten. Det är för närvarande endast de företagskunder som är direktanslutna till någon av de större nya teleoperatörerna som erbjuds konkurrenskraftiga priser på dessa sistnämnda samtal. Internationella samtal är den del av marknaden som har störst marginaler och som varit enklast för de nya teleoperatörerna att konkurrera om. Detta har resulterat i att Telia har tappat betydande marknadsandelar på detta område och fortsatt hård konkurrens är att förvänta. Trots att flera andra teleoperatörer erbjuder lägre priser än Telia på fjärrsamtal har Telia under 1996 inte tappat mycket på denna marknad. En orsak till att dessa kunder inte har ringt via andra teleoperatörer kan vara att de måste slå ett prefix för att ringa via en annan teleoperatör än Telia. Att slå ett prefix kräver en större arbetsinsats för kunden. Konkurrensen på regionsamtal har varit förhållandevis liten. Detta beror dels på de nya teleoperatörernas prefixproblem, dels på att det har varit svårt att konkurrera med Telias priser på regionsamtal. Regionsamtalen står dock för en mycket liten del av alla samtal. I slutet av 1997 tog Telia dessutom bort denna avståndsklass. De största marknaderna, närsamtal och fasta avgifter för abonnemang, har varit utsatta för liten konkurrens. Konkurrensen inom närsamtal är för närvarande i stort sett obefintlig. Förutom de nya teleoperatörernas prefixproblem har det, under 1996, i praktiken varit omöjligt för de nya teleoperatörerna att konkurrera med Telias priser på närsamtal, med undantag för de kunder som de nya teleoperatörerna har direktanslutit till sina nät. Flera företag på marknaden har dock uttalat ambitioner att tillhandahålla lokalsamtal till en bredare kundkrets. Telias ändrade taxestruktur med 3 Asynchronous transfer mode, kopplings- och multiplexeringsteknik 4 MFS köpte bolaget UUNet och blev i sin tur uppköpta av teleoperatören WorldCom 3

höjda närsamtalspriser kan dock möjliggöra större konkurrens i framtiden då marginalerna mellan slutkundspris och samtrafiksavgiften blir högre 5. Som ovan nämnts avser Telenordia att som första ny operatör från och med den 1 mars 1998 erbjuda lokalsamtal till samtliga kunder 2.2 Nätkapacitet Begreppet nätkapacitet omfattar alla former av överföringskapacitet i telenät, allt från större sammanhängande system till enstaka förbindelser samt svart fiber. År 1996 fanns nio företag som hyrde ut nätkapacitet. Utöver dessa nio företag tillkom fyra företag samt ett tiotal kommuner som också hyr ut nätkapacitet men som inte behöver tillstånd. I februari 1998 hade åtta 6 företag tillstånd för att tillhandahålla nätkapacitet. De leverantörer som under 1996 omsatte över 10 Mkr på försäljning av nätkapacitet anses av Stelacon ha påbörjat sin verksamhet inom detta område. Gemensamt för dessa företag är att de säljer svart fiber eller annan nätkapacitet i bandbredden 2 Mbit/s eller mer. De leverantörer som under 1996 omsatte mindre än 10 Mkr på försäljning av nätkapacitet kan enligt Stelacon inte anses ha påbörjat sin verksamhet på detta område. Gemensamt för dessa företag är att de erbjuder nätkapacitet direkt till slutkunder och därmed i en lägre bandbredd. Beskrivning av företagen Telia är det företag som har den i särklass mest utbyggda nationella nätinfrastrukturen i Sverige. Telia hyr ut kapacitet i detta nät i form av analoga och digitala ledningar, samt numera även svart fiber. Till Telias största kunder hör de övriga teleoperatörerna. Av naturliga skäl föredrar dock Telias konkurrenter att om möjligt hyra eller köpa nätkapacitet från andra leverantörer. Under 1996 omsatte Telia enligt Stelacon drygt 1,5 miljarder kr på nätkapacitet. Banverket har i banvallarna lagt ett fibernät med mycket god geografisk täckning ur ett nationellt perspektiv. Merparten av fibernätet använder SDH-teknik 7 och har kapacitet för mellan 2,5 till 5,0 Gbit/s och terminerar i järnvägsstationer på 700 platser. Nätet används främst för eget bruk men nätet har stor överkapacitet och Banverket hyr därför ut nätkapacitet i bandbredden 2 Mbit/s och uppåt, dock inte svart fiber. Banverket hyr även ut golvyta för de kunder som önskar placera sin egen utrustning i Banverkets lokaler. Alla företag erbjuds att hyra kapacitet i Banverkets nät. Stokab har ett regionalt fibernät i Stockholm. I detta nät hyr de ut svart fiber till teleoperatörer och andra företag. Den geografiska täckningen har, under 1996, varit ca 50% av Stockholms innerstad samt delar av ytterområdena. Enligt en tidigare plan skulle nätet efter 1997 ha byggts ut till att täcka 100% av innerstaden. Merparten av teleoperatörerna är kunder till Stokab och totalt omsatte denna verksamhet ca 20 Mkr under 1996. Detta inkluderar ej uthyrning av kanalisation till Stjärn TV eller intäkter från kunder inom den kommunala verksamheten. 5 Telia har aviserat en höjning av närsamtalstaxan från 20 till 23 öre (inklusive moms). Höjningen skall träda i kraft den 21 april 1998. 6 Ett tillstånd är återkallat efter begäran från teleoperatören Enator 7 Synchronous digital hierarchy, multiplexeringsteknik 4

Svenska Kraftnät har i kraftledningarna lagt ett fibernät mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Svenska Kraftnät bygger enbart fibernät under förutsättning att de har en extern kund som tecknar ett långsiktigt avtal att hyra den nätkapacitet som Svenska Kraftnät ej kan använda för eget bruk. Svenska Kraftnät avser ej att bygga ut fibernätet på spekulation och vidare utbyggnad av nätet beror helt på eventuella externa företags intressen för svart fiber. Stelacon bedömer att Svenska Kraftnät under 1996 omsatte ca 10 Mkr på uthyrning av svart fiber, exklusive koncerninterna intäkter. Teracom har ett radiolänkbaserat nät med mycket god geografisk täckning. Nätet bygger på SDHteknik och har kapacitet för 155 Mbit/s. Teracom hyr ut mastplatser till mobilteleoperatörer och dessa företag är även deras största externa kunder avseende nätkapacitet med bandbredder från 2 Mbit/s och uppåt. Denna verksamhet omsatte ca 15 Mkr under 1996. Teracom bygger ett marknät för utsändning av digital TV, som av Stelacon bedöms slå igenom på marknaden under de närmaste åren. Rymdbolagets Telecom Division erbjuder bl a satellitbaserade teletjänster. År 1996 omsatte denna verksamhet ca 50 Mkr som är delvis att betrakta som internationell verksamhet. 210 av Sveriges 288 kommuner hade under 1996 någon form av privat nät. Drygt 100 av dessa kommuner har helt eller delvis baserat nätet på egen nätkapacitet, t ex fiberkabel, radiolänk eller liknande. Med några få undantag är kommunernas egna nät begränsade i sin omfattning. Endast 25% av dem har 7,5 km eller mer fiberkabel och endast ett tiotal kommuner erbjuder externa företag att hyra nätkapacitet. Tillväxten på antal kommuner som etablerar egen nätkapacitet är tämligen hög men näten byggs nästan uteslutande för eget bruk. Kommunernas nät är således ännu inte av den omfattningen att de är en betydande resurs för teleoperatörerna. Näten har förmodligen en betydande effekt på kommunernas egen telekommunikation och på deras kostnader för denna. Via bolaget Sydkraft TeleCom har Sydkraft etablerat en regional nätinfrastruktur i Malmöregionen. Nätet används främst för eget bruk men Sydkraft TeleCom hyr även ut nätkapacitet i bandbredderna 2 till 155 Mbit/s, samt i undantagsfall även svart fiber. I Malmö bygger Sydkraft TeleCom ett regionalt SDH-nät som enligt Sydkraft TeleCom kommer att få tämligen god lokal täckning. Ett flertal teleoperatörer är kunder i Sydkraft TeleComs nät, men Stelacon har bedömt att Sydkraft TeleCom under 1996 omsatte mindre än 5 Mkr på uthyrning av nätkapacitet, exklusive koncerninterna intäkter. De övriga företag som har tillstånd att hyra ut nätkapacitet är Tele2, MFS/WorldCom, Global One, Telecom Finland och Telenordia. De har alla för avsikt att hyra ut nätkapacitet i bandbredder runt 64 Kbit/s till 2 Mbit/s direkt till slutkund. Under 1996 har ingen av dessa operatörer sålt nätkapacitet i någon större omfattning. Marknadsandelar Värdet av marknaden för nätkapacitet är enligt Stelacon svår att uppskatta. Olika källor redovisar uppgifter för värdet på nätkapacitet 1996 med allt från 1 miljard kr upp till 3 miljarder kr. Sannolikt beror de stora differenserna på att definitionen av vad som är marknaden för nätkapacitet är mycket otydlig i samtliga förekommande statistiska sammanställningar. 5

Av all nätkapacitet som produceras och säljs av nätleverantörer och tjänsteleverantörer är det en betydande del som aldrig når slutkunderna i form av hyrda förbindelser. Orsaken till detta är att hyrda förbindelser i stor utsträckning används som en råvara av tjänste- eller mervärdesleverantörer. Ett mycket vanligt användningsområde för hyrda förbindelser är som accessledningar till data- och telenät. Beskrivning görs här för två av marknaderna; försäljning av nätkapacitet från tjänsteleverantör samt försäljning från nätleverantör till tjänsteleverantör. Tjänsteleverantörerna säljer fast nätkapacitet både till slutkunder och till andra operatörer och mervärdesleverantörer. Vad beträffar försäljning av nätkapacitet direkt till slutkund har Telia mer än 95% av marknaden, vilken Stelacon bedömde omsatte ca 900 Mkr 1996. Endast en försumbar del av denna omsättning var svart fiber eller hyrda förbindelser med en kapacitet på mer än 2 Mbit/s. I beloppet 900 Mkr ingår ej försäljning till andra teleoperatörer eller liknande, ej heller intern försäljning eller de ledningar som används för att ansluta abonnentväxlar till Telias nät och dylikt. Försäljning av nätkapacitet från en tjänsteleverantör till en annan tjänsteleverantör eller mervärdesleverantör utgör också en betydande marknad. Denna marknad består i stort sett av Telias digitala ledningar (64 Kbit/s till 2 Mbit/s). Ledningarna köps av företag vilka i sin tur använder dem som accessledningar till sina nät. Förbindelser köps då i syfte att förädlas av köparen och erbjudas till slutkunden som någon annan tjänst, t ex telefoni, Frame Relay 8 eller ISDN 9. Telia är marknadsledande även på detta område och möter inte någon konkurrens av betydelse. Stelacon bedömde att denna marknad omsatte ca 300 Mkr 1996 varav Telia hade ca 98% marknadsandel. Nätkapacitet som säljs direkt från nätleverantörer till tjänsteleverantörer, utgör en betydande marknad då nätkapacitet bl a används för operatörernas nationella eller regionala stamnät. Denna marknad utgörs, i huvudsak, av svart fiber eller hyrda förbindelser med en kapacitet på mer än 2 Mbit/s. Telia är marknadsledande även på detta område men möter hård konkurrens från Banverket, Teracom, Svenska Kraftnät och Stokab. Stelacon bedömer att denna marknad omsatte ca 250 Mkr 1996, exklusive koncernintern försäljning, varav Telia hade ca 60% marknadsandel. Alternativ nätinfrastruktur För närvarande är Telia det enda företag som har ett nät med både nationell, regional och lokal täckning. För de nya teleoperatörerna utgör kostnaden för nätkapacitet en betydande del av deras totala kostnader. För att bli fullvärdiga alternativ till Telia måste de också finna kostnadseffektiva sätt att direktansluta kunder till sina nät. De nya teleoperatörerna är därför i stort behov av kostnadseffektiv nätkapacitet för både stamnät och accessnät. Inom området nationell nätinfrastruktur har de nya teleoperatörerna ett flertal alternativ att välja mellan. Alternativ nätkapacitet kan erhållas från t ex Banverket, Teracom och för de teleoperatörer som har förhållandevis stora volymer är det även lönsamt att hyra svart fiber. Beträffande området accessnät saknas kostnadseffektiva alternativ, utom möjligtvis för anslutning av mycket stora kunder i tätort. 8 Datakommunikation via paketförmedlande datanät 9 Intergrated service digital network, digitalt flertjänstnät 6

Sammantaget kan konstateras att tillgången på alternativ nationell nätkapacitet är relativt god men tillgången på alternativ lokal nätkapacitet är bristfällig. Flera av de nya teleoperatörerna framhåller att Telias dominans inom accessledningar är ett av de största hindren för konkurrensens utveckling. Det föreligger dock enligt Stelacon en utveckling av regionala och lokala alternativ till Telias nät. De nya alternativen består av flera olika typer av lösningar. En alternativ infrastruktur som kan utvecklas till ett accessnät för att nå hushållen är kabel-tv. En stor del av näten byggdes under senare delen av 80-talet, dvs innan Sverige hade en etablerad konkurrens på teletjänster. Till skillnad från t ex Storbritannien, där kabel-tv har byggts under de senaste fem åren, är kabel-tv näten i Sverige inte anpassade för teletjänster. Ombyggnad av näten pågår i relativt stor utsträckning. En faktor som kan försvåra användandet av kabel-tv som accessnät är att fastighetsägarna ofta äger den del av nätet som går i fastigheten och att stora investeringar krävs. Ett annat möjligt alternativ att nå hemmen och kanske även företagen är via satellit direkt till en parabol hos mottagaren. För närvarande är detta endast ett alternativ för mottagning av data/tele och ej sändning. Alternativet med radiobaserade tekniker för accessnätet har i flera år sett ut att vara en lovande lösning som främst har intresserat de teleoperatörer som saknar ett eget accessnät. Stelacon gör bedömningen att tekniken snart kommer få sitt genombrott och då utgöra ett alternativ till Telias nuvarande accessnät. 2.3 Mobiltelefoni I december 1996 hade sex teleoperatörer tillstånd från PTS för att tillhandahålla mobila teletjänster i Sverige. De tillstånd respektive teleoperatör innehar omfattar olika typer av mobila teletjänster. I denna rapport beskrivs endast mobiltelefoni (NMT 450/900, GSM 900, DCS 1800) eftersom detta är den beloppsmässigt mest betydande marknaden för mobila teletjänster. Beskrivning av företagen Telia är den största teleoperatören på marknaden för mobila teletjänster och har tillstånd inom samtliga områden för mobila teletjänster. De erbjuder sina tjänster till hela marknaden och har som mål att erbjuda helhetslösningar. Telia arbetar därför mot att successivt integrera de mobila tjänsterna med de fasta. Under 1996 tilldelades Telia även tillstånd för DCS 1800 och under 1997 togs detta nät i drift. Comviq GSM AB 10 är ett helägt dotterbolag till NetCom Systems AB. Comviq har erbjudit mobila teletjänster i Sverige sedan 1981 och den 1 september 1992 öppnade Comviq ett av världens första privatägda GSM-nät. I Comviqs strategi är det uttryckt att Comviq skall erbjuda kunderna lägsta pris. Comviq har fokus på hög inomhustäckning samt täckning i tätorterna, och bygger således ut sitt nät därefter. Comviq är Sveriges näst största GSM-operatör och företaget har också tilldelats tillstånd för DCS 1800, kombinerat med GSM. 10 PTS överförde i början av 1998 efter begäran av Comviq tillståndet för mobila teletjänster till systerbolaget Tele2 7

Europolitan AB är ett helägt dotterbolag till Europolitan Holdings AB. År 1991 fick företaget tillstånd att erbjuda mobila teletjänster baserade på GSM-systemet. Europolitan är fokuserat på kunder med hög användningsgrad och vänder sig främst mot företagsmarknaden och den del av privatmarknaden som har relativt stora trafikvolymer. Europolitan ligger långt framme i utvecklingen av mervärdestjänster baserade på GSM. Företaget har även tilldelats tillstånd för DCS 1800, kombinerat med GSM. Tele8 Kontakt AB var tidigare ett systerbolag till Nordiska Tele8 AB. Tele8 Kontakt AB bildades i syfte att tillhandahålla tjänster baserade på DCS 1800, och företaget har tillstånd för att erbjuda dessa tjänster i ett fristående nät. I slutet av 1997 köptes bolaget av Telenordia som därmed övertog tillståndet. Antal abonnemang samt marknadsandelar Mobiltelefontätheten i Sverige är en av de högsta i världen. Enligt MobilTeleLeverantörerna (MTL) var mobiltelefontätheten i Sverige 28% i januari 1997. I oktober 1997 och i januari 1998 var motsvarande siffror enligt MTL, 33 % och 36%. I Sverige fanns det i januari 1997 2,5 miljoner abonnemang för mobiltelefoni. I januari 1998 var motsvarande antal 3,2 miljoner abonnemang. Antalet GSM-abonnemang har under 1997 ökat från 1,6 till 2,4 miljoner. Antalet NMT-abonnemang har under 1997 minskat från 0,9 till 0,8 miljoner. För närvarande råder det endast konkurrens på GSM-marknaden då endast Telia erbjuder NMT. Som nämnts ovan finns det för närvarande tre verksamma GSM-operatörer i Sverige; Telia AB, Europolitan AB samt Comviq GSM AB. Operatör / År 96-01 97-01 97-10 98-01 Telia 71% 70% 66% 61% Comviq 21% 19% 22% 26% 11 Europolitan 7% 11% 12% 13% Tabell 1. Utvecklingen av mobiltelefonabonnemang. Jämförs fördelningen av antal abonnemang i januari 1996 med antalet i januari 1997 respektive januari 1998 har det skett vissa förändringar, se vidare tabell 1. Telias andel har minskat under perioden medan Comviq och Europolitans andelar har ökat. Samtliga operatörer har dock som ovan redovisats haft en tillväxt i totala antalet abonnemang. Dessa uppgifter är hämtade ur teleoperatörernas årsredovisningar för 1995 och 1996 samt från MTL. Enligt uppgift i tidskriften Dagens Industri (980210) redovisar Comviq en ökning av antalet abonnenter under 1997 från 466 000 till 810 000 kunder. Av de 344 000 nya kunderna var 228 000 kontantkortskunder. Intäkterna för mobila teletjänster uppgick till 10,1 miljarder kr för 1996. I dessa intäkter ingår intäkter för allmänna mobila teletjänster, abonnemangsintäkter samt samtrafikintäkter. Intäkterna från 11 Andelen kontantkortskunder har inkluderats 8

samtrafik uppgår till minst 30% av operatörernas totala trafikintäkter, vilket motsvarar ett värde på mer än 3 miljarder kr för 1996. Utveckling av mobila teletjänster En trolig fortsatt stark tillväxt i antal abonnemang kommer att medföra en hård konkurrens om kunderna. Den hårda konkurrensen har hittills tagit sig i uttryck i bl a höga subventioner till återförsäljarna. Tillväxten beror bl a på att: det fortfarande finns potential för utökad kundstock fler användare går över från NMT till GSM kunder vill ha nya telefoner med bättre kvalitet och istället för att köpa en ny telefon till högt pris, tecknar de ett nytt abonnemang med subventionerad telefon kombinerade telefoner för GSM och DCS 1800 kommer att medföra att nya abonnemang tecknas Stelacon gör bedömningen att vi i framtiden även kommer att få se en annan utveckling av mobiltelefonimarknaden. Som ett komplement till den traditionella mobiltelefoniförsäljningen kommer operatörerna att segmentera marknaden ytterligare och utveckla nya tjänster, väl anpassade till dessa olika segment. Processen kommer främst att styras av företagsmarknaden. Ett problem med utvecklingen av tjänster idag är den låga hastigheten i GSM-nätet, 9,6 kbit/s. Tillgången till DCS 1800 har dock förbättrat möjligheten till vidareutveckling för GSM-operatörerna. I Europa pågår det en ständig utveckling av nya tekniker som skall lösa kapacitetsbristen i GSMnätet. Flera nya standarder utvecklas parallellt, samtliga har det gemensamt att kapaciteten på informationsöverföring höjs, och att detta i sin tur skall underlätta överföring av t ex rörliga bilder. Modern teknik kommer även att göra det möjligt att flytta trafikkanaler mellan trafikområden för att klara tillfälliga samtalstoppar. Tjänsteutvecklingen inom mobila teletjänster beror inte enbart på faktorer som är isolerade till denna marknad. Vid sidan av den mobila marknaden vidareutvecklas även tjänsteutbudet baserat på det fasta telenätet, satellit, fast radioaccess samt Internet. I vissa fall integreras de olika nättyperna, och vi ser redan idag att produktleverantörer såsom Ericsson, Nokia, Motorola m fl utvecklar produkter för detta. Marknadens aktörer Om man endast ser till den del av marknaden som avser mobiltelefoni så har de tre mobilteleoperatörerna ett hårt grepp om marknaden och fungerar som både network providers och service providers. Den hårda konkurrensen har medfört stora investeringar i infrastruktur, intensiv marknadsföring, tjänsteutveckling samt en drivande faktor från samtliga operatörer att marknadsföra GSM-tekniken. Teknikskiftet från NMT till GSM har således haft stor positiv effekt på GSMoperatörernas tillväxt i kundstocken. De tre befintliga operatörerna har mycket stora fördelar gentemot en ny operatör som måste bygga upp detta från grunden. 9

Däremot finns det en öppen marknad för tjänsteleverantörer kring mobiltelefoni. Marknaden bygger på att företag utvecklar tjänster som görs tillgängliga via GSM-nätet. Det rör sig således om en typ av betalsamtal, med den skillnaden att de endast nås via GSM-nätet och endast av det nät som kundens abonnemang är anslutet till. Nu finns det t ex upplysningstjänster av olika slag såsom nummerupplysning, börsinformation mm. Mobiltelefonanvändaren blir som vanligt debiterad för tjänsteutnyttjandet av sin mobilteleoperatör, och tjänsteleverantören erhåller en viss andel av intäkten från mobilteleoperatören. Detta är en relativt ny marknad som ännu inte fått någon större kvantitet och antal aktörer är än så länge få. Lyckas tjänsteleverantörerna att utveckla sina produkter kan denna marknad enligt Stelacon tänkas växa i framtiden. I och med att de mobila och de fasta telefonitjänsterna flyter samman, så uppstår även behov av samarbete mellan mobila och fasta teleoperatörer. Det kan förväntas uppstå en hel del allianser och vi kan redan idag se att Telia har integrerat Telia Mobitel AB i verksamheten för fasta teletjänster. Även Comviq och Tele2 har integrerat sin verksamhet genom bolaget NetCom systems. Även Europolitan, som inte har en naturlig partner i sin egen företagsstruktur, samarbetar med teleoperatörer för fast telefoni. Denna trend kan enligt Stelacon ytterligare förstärkas om tjänster baserade på fast radioaccess utvecklas. I de fall teleoperatörerna har tillgång till både fast och mobil teleutrustning har de en betydligt större möjlighet att utnyttja de olika teknikerna och därmed möjlighet att erbjuda konkurrenskraftiga tjänster. 2.4 Internet Utvecklingen av Internet Internet började användas i begränsad utsträckning redan i början av 1990-talet men inte förrän under 1995 började utbredningen av Internet i hemmen. Under 1996 fick försäljningen på uppringda Internetaccesser sitt stora uppsving. Detta berodde bl a på den försäljningsteknik som operatörerna började använda sig av. I likhet med mobiloperatörerna subventionerar Internetoperatörerna modemen kraftigt mot att abonnenten tecknar 1- eller 2-års avtal med operatörerna. I maj 1997 fanns det ca 370 000 Internetabonnemang i Sverige. Denna siffra har under året ökat markant och i december 1997 fanns det 500 000 Internetabonnemang i Sverige. Detta motsvarar en ökning på 35 % på ett halvår. Den vanligaste anslutningsformen till Internet är uppringd anslutning via modem, dessa står för 95% av totala antalet anslutningar. Resterande 5% utgörs utav ISDN eller fast access. Det blir dock alltmer vanligt att företag med många Internetanvändare går över från modem till ISDN eller fast förbindelse. För närvarande är det fler användare som är uppkopplade mot Internet via fast förbindelse än via modemuppkoppling beroende på företagens fasta accesser. Även i hemmen börjar ISDN-lösningar etablera sig, framförallt när det gäller att lösa kommunikationen för distansarbete. Marknadens aktörer Telia är den största leverantören av Internetabonnemang till hushåll. Därefter kommer Tele2 och sedan Telenordia/Algonet. Telia har 1997 48% av abonnemangen, Tele2 34%, Telenordia/Algonet 7% och övriga 11%. Som leverantör av Internet till företag har Tele2 passerat Telia. Tele2 har en 10

marknadstäckning på 38%, Telia har 33% och Telenordia/Algonet har 12%. Anledningen till att Tele2 har gått om Telia tycks bero på att nettotillväxten har varit större bland mindre företag och mindre företag tenderar oftare att ansluta sig till Tele2 än till Telia. Det finns ett hundratal leverantörer av Internetaccesser i Sverige, varav majoriteten är återförsäljare till någon teleoperatör. Parallellt med de stora teleföretagens Interneterbjudande finns ett stort antal företag som erbjuder Internettjänster, både teleföretag och andra företag. Internet är för dessa företag en möjlighet att snabbt ta sig in på marknaden för att ta marknadsandelar på olika segment. Internet har varit en bidragande faktor till att stärka de nya konkurrenternas ställning på den svenska telemarknaden. För dessa företag kan beroendet av accessnätet ses som ett stort hot. Accessnätet anses av många aktörer på marknaden vara en begränsande faktor för en tjänsteutveckling i konkurrens. De större Internetoperatörerna erbjuder Internet till både företag och privatpersoner medan tjänsteleverantörerna i huvudsak erbjuder Internetaccesser till privatmarknaden. Generellt kan dock sägas att antalet tjänsteleverantörer på den svenska marknaden har minskat och de stora Internetoperatörernas marknadsandelar har ökat det senaste året. Utvecklingen av Internet och teleoperatörernas övergång till att även bli Internetoperatörer har lett till att teleföretagen har kapat åt sig en relativt stor andel av den marknad som ursprungligen betecknas som traditionella VAN-tjänster (Value added Network). Denna situation har uppkommit då tele/internetoperatörerna var tidigt ute på marknaden, men till skillnad från dataföretagen prissatte tele/internetoperatörerna tjänsten rätt. Dataföretagen lade sig på en hög prisnivå vilket ledde till att de kraftigt begränsade sin marknad till enbart storföretag. Tele/Internetoperatörerna har ett stort försprång vad gäller prissättning eftersom de har erfarenhet att av att ta betalt av både stora och små slutkunder på telemarknaden och känner till marknadens spelregler. Teknik- och tjänsteutveckling Alternativa lösningar som möjliggör snabbare Internetuppkopplingar introduceras löpande på den svenska marknaden. PTS bedömer att det är först när marknaden får tillgång till högre överföringshastighet än idag som Internet kommer att göra nästa stora steg i utvecklingen. Ökad överföringskapacitet möjliggör ett ökat tjänsteutbud som t e x att kunna beställa TV-program, video och musik via Internet. Internet har av många upplevts som ett hot mot traditonell telefoni, de traditionella teleoperatörerna och de traditionella telenäten. Utvecklingen av Internet innebär också möjligheter för marknadens aktörer och de kan dra nytta av fördelarna som erbjuds av en marknad i förändring. Flertalet teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst tillhandahåller Internettjänster parallellt med sin kärnverksamhet. Detta visar att företagen har tagit Internet på allvar. Traditionella teleföretag erbjuder Internettjänster för att positionera sin verksamhet och visar att de hänger med när det gäller ny teknologi och nya tjänster. Genom att erbjuda Internettjänster marknadsför man företaget som en aktör som följer med i utvecklingen. Flera teleoperatörer planerar att inom en nära framtid erbjuda telefoni via Internet. Att erbjuda Internet telefoni öppnar upp en marknad för både Internet Service Providers som vill öka sitt 11

tjänsteutbud men också för teleoperatörer som vill komma åt ytterligare kundsegment. Tjänsten planeras att erbjudas även om slutkundpriserna för telefoni via Internet ligger en bra bit under motsvarande priser för telefoni i det traditionella telefoninäten. En av anledningarna till detta kan vara att teleoperatörerna ser Internettelefoni som ett komplement till traditionell telefoni och ett sätt att nå ytterligare kundsegment som är svåra att komma åt med traditionell prissättning. Vissa kundgrupper är nog beredda att göra avkall på kvalitén och bekvämligheten mot att samtalet kostar mindre. Än så länge är det dock endast Tele2 som har lanserat tjänsten. Via Internet kan man med Tele2:s tjänst, call-web, ringa till USA för 2 kronor per minut, jämfört med 4 kronor enligt Tele2:s ordinarie prislista. 3 Prisutveckling 3.1 Fasta telefonitjänster Mellan åren 1994 och 1997 har Telia haft följande prisutveckling, se tabell 2: Fast telefoni Telia / År 1994 1997 Förändring (%) Lokalsamtal (öre/min) 11 16 +45 Regionsamtal (öre/min) 57 48-16 Fjärrsamtal (öre/min) 106 40-63 Internationellt UK (öre/min) 410 240-42 Internationellt USA (öre/min) 690 360-48 Tabell 2. Prisutveckling för fast telefoni (exklusive moms och startavgift) Pristrenden är att det geografiska avståndet får allt mindre betydelse. Vid en jämförelse av det reala priset på olika teletjänster visar det sig att denna trend har pågått sedan 20 år tillbaka. Den främsta effekten av konkurrens på telefonitjänster är att priserna på tjänsterna har sänkts, framförallt på internationella samtal. Sammantaget har priserna på telefonitjänster sjunkit under de senaste 20 åren. Som tidigare nämnts har inte alla typer av samtal blivit billigare eftersom närsamtal har blivit dyrare. Detta medför att kundernas samtalsmönster inverkat på i vilken mån de har erhållit lägre priser på telefoni. De kunder som har en stor del fjärrsamtal och internationella samtal är de som erhållit störst prissänkningar. Över 35% av Telias intäkter på fast telefoni kommer från fasta avgifter, vilket är den del av marknaden som har minst konkurrens. Under 1997 har dock kvartalsavgifterna sänkts men vid en jämförelse med övriga fastnätsoperatörer i Europa är Telias kvartalsavgifter bland de högsta. Under 1996 har konkurrensen på marknaden, till viss del, varit olika i tätort och i glesbygd. Vid indirekt anslutning har endast de kunder med AXE-anslutna abonnemang möjlighet att ringa via andra teleoperatörer än Telia. Vid årsskiftet 1996/1997 var dock endast 4% av Telias kunder ännu inte anslutna till AXE-systemet. De kunder som har kunnat dra störst fördelar av konkurrensen är emellertid dem som de nya operatörerna haft ekonomiska möjligheter att direktansluta. Dessa kunder har blivit erbjudna betydligt lägre priser än de kunder som endast kunnat anslutas indirekt. Det har hittills av ekonomiska skäl endast varit möjligt för de nya teleoperatörerna att direktansluta 12

företag i tätorter. Företag i glesbygd har således haft ett mindre utbud av konkurrenskraftiga lösningar att välja mellan. De har därmed också haft en sämre förhandlingsposition gentemot teleoperatörerna, vilket har lett till att de inte erhållit lika stora prisreduktioner som företagen i tätorter. Företagskunderna i Stockholm är de som har haft störst utbud att välja mellan och därmed också de som kunnat pressa priserna mest. Detta beror på att de nya teleoperatörerna främst har etablerat sina telefonstationer i Stockholm, samt att det i Stockholm funnits störst utbud på alternativ nätinfrastruktur, bl a från Stokab. Kundernas storlek, i form av deras totala kostnader för telefonitjänster, har under 1996 varit en avgörande faktor för vilka priser de erhållit från teleoperatörerna. Hushållen har, jämfört med företagen, förhållandevis små volymer per kund och de har därmed inte fått lika stora prisreduktioner eller rabatter. De hushåll som ringer mycket har dock kunnat utnyttja andra typer av rabattsystem och därmed kunnat reducera sina kostnader något. Det är dock företagen som har kunnat dra störst fördel av konkurrensen mellan teleoperatörerna. Det råder stora skillnader mellan olika storleksklasser av företag och deras förutsättningar att sänka sina kostnader för telefonitjänster skiljer sig från varandra. De större företagen har hittills vunnit mest på konkurrensen. För kunderna bidrar konkurrensen på telemarknaden till ökad valfrihet samt lägre priser. En viktig aspekt är att en kunds förhandlingsposition stärks ju fler teleoperatörer som kan och vill ha dem som kund. Olika kundgrupper har därför kunnat dra fördel av konkurrensen i varierande utsträckning. De variabler som har påverkat detta har i praktiken varit kundernas samtalsmönster, geografiska läge samt deras totala kostnader för telekommunikation. 3.2 Nätkapacitet Marknaden för nätkapacitet domineras av Telia. De nya teleoperatörerna har haft stora svårigheter att konkurrera, vilket beror på följande orsaker. Jämfört med de flesta andra länder erbjuder Telia låga priser på nätkapacitet, vilket gör det svårare för de nya teleoperatörerna att etablera sig på denna marknad. Internationella jämförelser visar dock att kostnaderna för nätkapacitet har sänkts dramatiskt i många länder under de senaste fem åren. Ytterligare ett hinder för konkurrensen på nätkapacitet är att Telias priser blir allt mindre avståndsberoende. För accessnätet har de nya teleoperatörerna ofta inte några andra alternativ än nätkapacitet från Telia. Ju mindre avståndsberoende priset på dessa ledningar är desto svårare är det för andra teleoperatörer att konkurrera. Dock kan införandet av nya tekniker, t ex SDH, ger stamnätet allt högre kapacitet till allt lägre kostnad. Detta leder till att kostnaden, och därmed priset, för nätkapacitet blir allt mindre beroende av avståndet. Prisutvecklingen är således inte enbart en följd av konkurrens, utan även en följd av tekniska framsteg. Sammanfattningsvis kan konstateras att avsaknaden av konkurrens huvudsakligen bottnar i att de nya teleoperatörerna saknar kostnadseffektiva alternativ till Telia för sina accessledningar. Konkurrensen på nätkapacitet kommer således inte att öka nämnvärt förrän de andra teleoperatörerna funnit alternativa lösningar för accessledningarna. 13

3.3 Mobiltelefoni Konkurrensen har kännetecknats av att jakten på nya abonnenter har varit mycket hård de senaste åren. Samtliga mobilteleoperatörer har gjort stora och dyrbara satsningar på att bygga ut sina nät och därmed sin kundstock. Detta har bl a inneburit stora subventioner till återförsäljare. Mobilteleoperatörernas subventioner för varje mobiltelefon beräknas till i genomsnitt 2 000 kr vilket motsvarade 2 miljarder kr under 1996. Den hårda konkurrensen har givetvis haft effekt även på prisutvecklingen. Prispress har skett både på abonnemangsavgifter och samtalsavgifter. Erbjudanden inom mobiltelefoni utgörs numera av en mängd olika abonnemangsformer, där prissättningen skiljer sig åt. Prisstrukturen är till stor del uppbyggd på volymrabatter och bonussystem. Inom mobiltelefoni finns också ett brett utbud av mervärdestjänster. Avgift för sådana tjänster tillkommer. Priserna på företagsmarknaden är mycket svåra att uppskatta då särskilda volymavtal tecknas. Dessa avtal kan innebära stora prisreduktioner jämfört med offentliga prislistor. Geografiska prisvariationer förekommer i begränsad omfattning, t ex erbjuder Comviq betydligt lägre samtalstaxa till företagskunder norr om Gävle. Fortfarande är priserna på mobiltelefonitjänster betydligt högre än telefonitjänster via det fasta telenätet. Stelacon ser också att prisutvecklingen, framförallt på samtalsavgifterna, inte följt den nedåtgående prisutvecklingen i de länder som har jämförbar mobiltelefonitäthet som Sverige. Det som har haft en stor påverkan på priset i Sverige är de höga subventionerna på mobiltelefoner. Genom dem har mobilteleoperatörerna möjliggjort för kunderna att få en bättre telefon till ett mycket lågt pris. De höga kostnader som detta genererat har medfört att operatörerna haft betydligt mindre utrymme till prissänkningar på trafik och abonnemang. Utvecklingen med kontantkorten kan däremot leda till att avlagda mobiltelefoner åter tas i bruk. Priset för att ringa från det fasta nätet till det mobila nätet är förhållandevis högt. En av orsakerna till detta är att samtrafikstaxan för dessa samtal är hög. Undersökningar som PTS har gjort visar att det rings förhållandevis många samtal från det fasta till det mobila nätet och att dessa samtal utgör en stor andel av kvartalskostnaden för telefoni. Av de 21 miljarder kr som marknaden för telefonitjänster omsatte 1996 bestod 15% av samtal till mobiltelefoner. 3.4 Prisbild Internet Leverantörer av Internetaccesser erbjuder olika typer av tjänster till varierande pris. Den vanligaste formen för prissättning är dock att abonnenten betalar ett fast pris per månad för obegränsad användning. Månadsavgifterna för uppringda Internetaccesser kostar vanligtvis mellan 50-150 kronor i månaden. Till företagsmarknaden erbjuds även fasta anslutningar. En fast Internetanslutning med en överföringshastighet på exempelvis 64 kbit/s hade 1997 en engångsavgift på mellan 9 000 och 20 000 kronor, och en månadskostnad på mellan 6 000 och 7 500 kronor, beroende på vilken Internet operatör som valts. Större företag väljer i högre utsträckning än mindre företag att ansluta sig till Internet via en fast förbindelse. 14

Totalomsättningen för Internetabonnemang uppskattas 1997 till drygt 1,2 miljarder kronor. Detta inkluderar installationskostnad och månadskostnad för fasta accesser samt månadsavgift och närsamtalstaxa (för anslutningen till leverantörens modempool) för uppringda accesser. Motsvarande totalomsättning 1996 var 600 Mkr. På ett år har således omsättningen fördubblats. Telias prisomläggning den 7 november 1997 skapade problem för Internetoperatörer med modempooler. Före prisomläggningen gällde närsamtalstaxa inom samma riktnummerområde och till angränsande riktnummerområden. Efter prisomläggningen gäller närsamtalstaxa endast inom eget riktnummerområde. Detta medför att de abonnenter, som för att ansluta sig till Internet ringer upp en modempool som har ett annat riktnummer än abonnenten debiteras Sverigetaxa i stället för närsamtalstaxa. De stora Internetoperatörerna kan kringgå de negativa konsekvenserna genom att ha ett telefonnummer i varje riktnummerområde som är omstyrt till modempoolensnummer. För de små Internetoperatörerna som måste hyra nummer från de stora operatörerna kan denna lösning ha blivit dyrbar. Denna negativa konsekvens kommer dock att elimineras eftersom Telia som har fattat beslut om att återinföra samma pris för samtal till angränsande riktnummerområden som för samtal inom eget riktnummerområde. Operatörer som har hyrt nummer kan däremot fått betala för dessa i onödan. 4 Marknadshinder samt åtgärder för en mer effektiv konkurrens 4.1 Samtrafik och lokal telefoni Merparten av de nya teleoperatörernas kunder är indirekt anslutna via Telias nät vilket medför att dessa operatörers produktionskostnader till stor del är beroende av Telias taxa för samtrafik. För att direktansluta kunder är de nya teleoperatörerna beroende av priserna för accessledningar från Telia, då ett alternativt accessnät i stor utsträckning saknas. Förhållandet mellan slutkundpriser och samtrafikpriser är därför avgörande för möjligheten att, genom indirekt anslutning av kunder, konkurrera med Telia på marknaden för lokalsamtal. Enligt PTS har de affärsmässiga förutsättningarna för detta hittills inte varit tillräckligt goda. Telias nya samtrafikpriser kommer fortsättningsvis ge ett begränsat utrymme för konkurrens vid nyttjande av såväl access som terminering och med rådande slutkundpriser. Det begränsade utrymmet skall täcka operatörens särkostnader för bl a kopplings- och transmissionskapacitet. Därtill kommer kostnader för försäljning, marknadsföring och administration. Att de nya operatörerna har visat en obenägenhet att satsa på marknaden för lokalsamtal är förståeligt då vinstmarginalen är relativt liten och risken betydande. Därtill skall läggas att nya operatörer i vissa fall inte nått lönsamhet i de delar där verksamhet redan har etablerats. 4.2 Nya nätfunktioner En lagändring i telelagen i syfte att införa nummerportabilitet och förval av teleoperatör har föreslagits. Ett införande av sådana nya nätfunktioner syftar till att gynna konkurrensen och underlätta etablerandet av nya teleoperatörer. 15

Förval och lika tillträde Uttrycket lika tillträde innebär att de olika teleoperatörernas telenät och teletjänster ur användarnas synvinkel skall kunna nås på ett likvärdigt sätt. I dag kan en abonnent välja en annan teleoperatör än den till vilken abonnenten är direkansluten, vilket görs genom att slå ett prefix före telefonnummret. Den teleoperatör som är beroende av att abonnenten använder sig av dess prefix lever kommersiellt osäkert eftersom detta dels innebär en större arbetsinsats för abonnenten, dels kan abonnenten glömma att slå prefixet. För att komma tillrätta med dessa prefixproblem planeras en konkurrensneutral lösning baserat på förval att införas under 1998/1999. Med förval avses att abonnenten skall ha möjlighet att, efter överenskommelse med valfri teleoperatör, få sina utgående samtal för en viss tjänst automatiskt kopplade via denne operatörs telenät. När abonnenten genom ett förval automatiskt kopplas till den förvalde operatören för t ex internationella samtal kan denna teleoperatör känna sig säkrare. Nummerportabilitet Nummerportabilitet är en ny funktion som gör det möjligt att behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör, teletjänst eller geografisk adress. Nummerportabilitet är av stor betydelse för utveckling av konkurrens och valfrihet på telemarknaden. Möjligheten att som abonnent behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör är av stor betydelse för att åstadkomma en fungerande telemarknad med konkurrens på lika villkor och med möjlighet för abonnenten att välja mellan olika teleoperatörer. Nödvändigheten att byta telefonnummer vid byte av teleoperatör innebär ett konkurrenshinder, till nackdel för de nytillkomna teleoperatörerna. Syftet med nummerportabilitet är främst att undanröja de praktiska och ekonomiska hinder som ett byte av telefonnummer innebär för abonnenterna. För att funktionen skall få den förväntade konkurrenseffekten måste den teleoperatör som övertar abonnenten ha tillgång till ett accessnät för att kunna direktansluta kunden. Alternativa accessnät finns ännu inte i någon större omfattning inom den fasta telefonin vilket det däremot finns för mobiltelefonitjänsten. Införande av nummerportabilitet innebär för en dominerande teleoperatör att investeringar måste göras för att underlätta för andra operatörer att konkurrera om den dominerande teleoperatörens befintliga abonnenter. Kostnaderna för den befintliga teleoperatören skall ställas mot de samhällsekonomiska vinsterna av en väl fungerande och effektiv konkurrens på teleområdet. Nummerportabilitet ses som en grundfunktion i ett modernt telenät på en konurrensutsatt marknad. Enligt ett förslag i en Lagrådsremiss skall en skyldighet att införa nummerportabilitet åvila operatörer som tillhandahåller fast telefonitjänst, andra fasta teletjänster samt digital mobiltelefoni. Funktionen skall införas succesivt med början den 1 Juli 1999, avseende de fasta teletjänsterna, och vara fullt införd senast den 1 Januari 2000. 4.3 Ärenden och synpunkter från de nytillkomna teleoperatörerna 1997 års tillsyn 16