Polismyndigheternas handläggning av arbetsmiljöbrott

Tillsynsrapport 2013:13 Polismyndigheternas handläggning av arbetsmiljöbrott Rikspolisstyrelsen

Sammanfattning 3 Sammanfattning Inspektionen har undersökt polismyndigheternas handläggning av arbetsmiljöbrott och särskilt iakttagit om arbetet sker rättsenligt samt om arbetet bedrivs med hög kvalitet utifrån den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Syftet med inspektionen har också varit att bedöma om verksamheten bedrivs enligt de prioriteringar och riktlinjer som regeringen och riksdag beslutat och om det sker med en god hushållning av statens medel. Under åren 2010-2012 anmäldes 157 arbetsolyckor med dödlig utgång och ca 87 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Samtidigt polisanmäldes 110 vållande till annans död i samband med arbetsolycka och 3 863 fall av vållande till kroppsskada eller sjukdom. Arbetsolyckorna medför ett mänskligt lidande för anställda och anhöriga samtidigt som en bristande regelefterlevnad kan gynna ett företag ekonomiskt och därmed orsaka osunda konkurrensförhållanden till andra företag som bedriver ett seriöst skyddsarbete. Det har varit förenat med stora svårigheter att få fram ett fullgott underlag för en jämförelse av de inspekterade myndigheternas verksamhetsresultat och resultatutveckling. Åklagarmyndigheten kan inte redovisa antalet ärenden som föranlett företagsbot utifrån länsvisa jämförelsetal. Det går inte heller att få fram uppgifter om återfall i samband med en ålagd företagsbot. Grundläggande statistik såsom uppgifter om företagsbot och lagförda brottsmisstankar skulle ge polismyndigheterna bättre förutsättningar att följa upp arbetet med arbetsmiljöbrott. Från den enskildes utgångspunkt är det centralt att en anmälan om brott handläggs och bedöms på samma sätt, ifrån att den tas upp till dess att saken slutligen prövas. Jämbördiga brott ska handläggas lika skyndsamt och bedömas lika, oavsett var i landet eller i vilket geografiskt område inom polismyndigheternas ansvarsområde som brottet har inträffat. Skyndsamhetskravet är viktigt för rättsäkerheten och av betydelse för bevissäkringen samt allmänhetens förtroende för Polisen. Inspektionen har visat att en utrednings- och ärendehanteringsmodell som benämns Malmömodellen har kommit att tillämpas av flera polismyndigheter. Modellen innebär att skyndsamhetskraven blir åsidosatta och att den enskildes rättssäkerhetsintressen riskeras. Ansvarsfördelningen mellan Arbetsmiljöverket, med sitt givna ansvars- och kompetensområde och de brottsutredande myndigheterna blir otydlig eftersom modellen innebär att förundersökningsarbetet i praktiken överlåts initialt till Arbetsmiljöverket i stället för att det bedrivs aktivt och skyndsamt av polis- och åklagarmyndigheterna. Det är troligt att annan brottslighet av regional eller nationell betydelse kan uppdagas i samband med misstänkta arbetsmiljöbrott. Den grova organiserade brottsligheten, som är inriktad på vinst, har ofta kopplingar till företag. Legal och illegal verksamhet blandas och företaget kan skapa en legitimitet för den brottsliga verksamheten i kontakterna med andra företag, myndigheter och kreditgivare. Individer som förekommer i ärenden med arbetsmiljöbrott kan samtidigt finnas i utredningar och ärenden vid andra myndigheter. Trots det är avsaknaden av problemanalyser, underrättelserapporter och planlagda insatser mot arbetsmiljöbrott med koppling till annan brottslighet i det närmaste obefintliga vid polismyndigheterna. De nya arbetsformer som utvecklats i arbetet mot den organiserade brottsligheten har lett till ett utökat informationsutbyte mellan Polisen och de samverkande myndigheterna. Därför är det viktigt att undersöka ytterligare åtgärder som kan utveckla och effektivisera myndighetssamverkan mot den organiserade brottsligheten samtidigt som polismyndigheternas organisation måste anpassas till hur utvecklingen av den organiserade brottsligheten fortgår. I flera avseenden, inte minst ur ett effektivitetsoch rättstillämpningsperspektiv, talar därför denna inspektion för en förbättrad organisation, förbättrade rutiner och arbetssätt samt en tydligare styrning. Utredningsverksamheten avseende arbetsmiljöbrott

Sammanfattning 4 bör organiseras och bedrivs samlat. Det bör ske utan att geografiska och organisatoriska gränser inom polismyndigheten sätter hinder. En myndighetsgemensam enhet vid respektive polismyndighet förordas därför. En sådan anpassning av organisationen bör också mötas med en förbättrad metodutveckling och utbildning. Arbetsmiljöområdet omges av en omfattande och en komplicerad juridik som kompletteras med skilda branschsedvänjor. Särskilda kunskaper krävs av olika funktioner för att rätt åtgärder ska kunna vidtas i utredningsarbetet. Under inspektionen har det framkommit att viktiga funktioner i utredningsarbetet saknar utbildning i arbetsmiljöbrottsfrågor och att de sällan får återkoppling på vidtagna utredningsåtgärder. Därför finns det ett behov av att utbildningen är riktad och anpassad utifrån de särskilda behov som FU-ledare, kriminaltekniker och utredare har i arbetet med arbetsmiljöbrott. För att tillgodose en mer enhetlig rättstillämpning i utredningsprocessen finns det också behov av ett utvecklat metodstöd. Nationella riktlinjer som innehåller beslutsstöd och annan vägledning för samtliga funktioner som engageras i utredningsarbetets olika faser bör därför tas fram. De mindre och medelstora polismyndigheternas storlek begränsar dock förmågan att utveckla och organisera verksamheten inom den egna polismyndigheten, varför myndighetsöverskridande lösningar inom respektive samverkansområde bör etableras.

Innehåll 5 Innehåll Sammanfattning...3 Förkortningar...6 1 Uppdrag och genomförande...7 Uppdraget...7 Inspektionens inriktning...7 Genomförandet...8 Disposition...8 2 Bakgrund...9 Rättslig reglering...9 Styrdokument...10 Statistik...11 3 Inspekterade myndigheter...13 Polismyndigheten i Stockholms län...13 Inspektionsgruppens iakttagelser...13 Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat...13 Polismyndighetens organisation och styrdokument...13 Kompetens och kompetensförsörjning...13 Samverkansformer...14 Utredning av arbetsmiljöbrott...14 Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser...14 Polismyndigheten i Västra Götaland...15 Inspektionsgruppens iakttagelser...15 Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat...15 Polismyndighetens organisation och styrdokument...16 Kompetens och kompetensförsörjning...16 Samverkansformer...17 Utredning av arbetsmiljöbrott...17 Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser...18 Polismyndigheten i Skåne...18 Inspektionsgruppens iakttagelser...18 Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat...18 Polismyndighetens organisation och styrdokument...19 Kompetens och kompetensförsörjning...19 Samverkansformer...19 Utredning av arbetsmiljöbrott...19 Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser...20 Polismyndigheten i Norrbottens län...21 Inspektionsgruppens iakttagelser...21 Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat...21 Polismyndighetens organisation och styrdokument...21 Kompetens och kompetensförsörjning...21 Samverkansformer...22 Utredning av arbetsmiljöbrott...22 Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser...22 4 Granskning av ärenden...24 5 Inspektionsgruppens överväganden...25 6 Inspektionsgruppens rekommendationer...28 Rekommendationer till Rikspolisstyrelsen...28 Rekommendationer till polismyndigheterna...28

Förkortningar 6 Förkortningar AFS Arbetsmiljöverkets författningssamling BrB Brottsbalken (1962:700) CSV Centrala samverkansgruppen för arbetsmiljöärenden där representanter för Arbetsmiljöverket, Åklagarmyndigheten och Polisen ingår DurTvå Datoriserad utredningsrutin IT-baserat verktyg till stöd i utredningsarbetet FUK Förundersökningskungörelsen (1947:948) FU-ledare Förundersökningsledare FU-ledning Förundersökningsledning KUT Kriminalunderrättelsetjänst LKC Länskommunikationscentralen LOKUS Lokala brottsplatsundersökare Nuc Nationellt underrättelsecenter PHS Polishögskolan PNU Polisens nationella utredningskoncept PoA Polisavdelningen vid Rikspolisstyrelsen Prop Regeringens proposition PUM Polisens underrättelsemodell PUM-A PUM-Applikationen, verktyg för dokumentation av operativ polisverksamhet RAR Rationell Anmälans Rutin, Polisens ärendehanteringsrutin för brottsanmälningar RB Rättegångsbalken (1942:740) REMA Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott RPS Rikspolisstyrelsen Ruc Regionalt underrättelsecenter SB Stationsbefäl VB Vakthavande befäl VUP Polisens verksamhetsuppföljningssystem YB Yttre befäl

Uppdrag och genomförande 7 1. Uppdrag och genomförande Uppdraget Rikspolisstyrelsen (RPS) beslutade den 25 januari 2013 att inspektera Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Västra Götaland, Polismyndigheten i Skåne och Polismyndigheten i Norrbottens län. Av direktivet framgår att syftet med inspektionen är att granska polismyndigheternas handläggning av arbetsmiljöbrott, vilket i huvudsak avser en rättsenlig handläggning samt om arbetet bedrivs med hög kvalitet utifrån den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Syftet med inspektionen är också att bedöma om verksamheten bedrivs enligt de prioriteringar och riktlinjer som regeringen och riksdag beslutat och om det sker en god hushållning av statens medel. Enligt 3 kap. 10 brottsbalken (BrB) avser arbetsmiljöbrott då någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sina åligganden enligt arbetsmiljölagen till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. 1 Inspektionens inriktning Inspektionen ska inriktas mot att undersöka hur polismyndigheterna har prioriterat arbetsmiljöbrott hur polismyndigheterna har organiserat arbetet mot arbetsmiljöbrott och hur det har påverkat förmågan att utreda arbetsmiljöbrott hur polismyndigheterna arbetar med att utveckla arbetsmetoder på området hur polismyndigheternas arbete på området bedrivs inom ramen för Polisens underrättelsemodell (PUM) hur polismyndigheternas arbete på området bedrivs inom ramen för Polisens nationella utredningskoncept (PNU), t.ex. polisens förmåga att vidta kvalitativa inledande utredningsåtgärder, kvaliteten i de utredningsdirektiv som lämnas av förundersökningsledaren, kompetensen hos utredare att hantera arbetsmiljöbrott, anlitande av kriminaltekniker och extern specialistkompetens i utredningsarbetet, samverkansformer mellan polisiära förundersökningsledare och åklagare som är specialiserade på att handlägga arbetsmiljö brott samverkansformer mellan Polisen, Arbetsmiljöverket, skyddsombud och näringsliv på arbetsmiljöområdet hur, och i vilken utsträckning, polismyndigheterna arbetar med arbetsmiljöbrott kopplat till ekobrott inom ramen för grov organiserad brottslighet kompetensen hos poliser i yttre tjänst, förundersökningsledare samt utredare på arbetsmiljöbrottsområdet i vilken utsträckning den av Arbetsmiljöverket utgivna Riktlinjer för handläggning av arbetsmiljöbrott används i utredningsverksamheten utvecklingen av utredningsresultatet på arbetsmiljöområdet och då särskilt större skillnader mellan myndigheterna samt vilka åtgärder som myndigheterna behöver vidta för att stärka resultatutvecklingen på arbetsmiljöområdet. Avslutningsvis ska inspektionen redovisa goda exempel som kan vara till stöd för Polisen i det fortsatta utvecklingsarbetet på området. 1 Avser brottskoderna; vållande till annans död i samband med arbetsolycka (0391), vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka (0393), framkallande av fara för arbetstagare (0395).

Uppdrag och genomförande 8 Genomförandet RPS tillsatte en inspektionsgrupp under ledning av länspolismästaren Mats Kirestam, Polismyndigheten i Södermanlands län. I inspektionsgruppen har även ingått polisintendenten Johan Levin, Polismyndigheten i Södermanlands län, kommissarien Henrik Forssblad, Rikspolisstyrelsen, kommissarien Ken Petersson, Polismyndigheten i Södermanlands län samt inspektören Jens Bergstén, Polismyndigheten i Hallands län. För att kartlägga ärendehandläggningen samt myndigheternas lokala styrning, inriktning och mål har inspektionsgruppen inhämtat upplysningar och information från polismyndigheterna och ur Polisens IT-system. En närmare undersökning av polismyndigheternas hantering av anmälda vållandebrott under en avgränsad tidsperiod, har genomförts i ITsystemen RAR och DurTvå. Inspektionsgruppen har genomfört intervjuer vid polismyndigheterna under perioden april maj 2013. Sammanlagt har ett 40-tal personer intervjuats under ca 20 samtal. Företrädare för myndighetsledningarna har intervjuats för att klargöra respektive myndighets strategiska ledning och styrning. I övrigt har intervjuerna främst ägnats åt frågor som rör operativ ledning och styrning, samverkansfrågor med andra myndigheter samt det operativa arbetets genomförande. Därutöver har samtal förts med representanter för Arbetsmiljöverket och intervjuer har genomförts med åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål (REMA) om arbetsmetoder, genomströmningstider, samverkan och lagföring samt kvalitetsaspekter. Disposition I kapitel 2 beskrivs den rättsliga regleringen på området samt de styrdokument som utvecklar och preciserar regeringens styrning och som avser styra verksamheten mot Polisens mål och uppdrag. Dessutom sammanfattas översiktligt den statistik som finns på området. I kapitel 3 beskrivs de iakttagelser som inspektionsgruppen gjort vid de inspekterade polismyndigheterna. Frågor om organisation och styrning, kompetensfrågor, samverkansformer och handläggningen av arbetsmiljöbrottsutredningar redovisas. Därefter anges inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser för respektive polismyndighet. I kapitel 4 beskrivs de särskilda iakttagelser som inspektionsgruppen har gjort när det gäller granskningen av ett urval av ärenden samt den särskilda handläggningsordning som tillämpas i vissa polismyndigheter. I kapitel 5 finns inspektionsgruppens överväganden, vilka lämnas sammantagna för de inspekterade polismyndigheterna. I kapitel 6 redovisas inspektionsgruppens rekommendationer.

BAKGRUND 9 2. Bakgrund Rättslig reglering Huvudförfattningen på arbetsmiljöområdet är arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) vars syften är att föreskriva åtgärder mot hälsofara och olycksrisker i arbetet. Arbetsmiljölagen gäller framför allt i anställningsförhållanden men är också tillämplig på ensamföretagare. Lagen avser även studerande, vårdtagare och totalförsvarspliktiga, då de likställs med arbetstagare. Arbetsmiljölagen är en s.k. ramlag som innehåller allmänna föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet. Kraven och skyldigheterna förtydligas i Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS) med stöd av bemyndigande i lagen. Vissa regler i lagen, förordningen och föreskrifterna är direkt straffsanktionerade, vilket framgår av lagens 8 kap. 1-3. Av 2 arbetsmiljöförordningen framgår att arbetsgivaren har en skyldighet att utan dröjsmål underrätta Arbetsmiljöverket om en arbetsolycka, eller ett allvarligt tillbud har inträffat. Arbetsmiljölagens sanktionssystem kompletteras av arbetsmiljöbrotten enligt 3 kap. 10 brottsbalken (BrB). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt förebyggandet av ohälsa eller olycksfall enligt arbetsmiljölagens skyldigheter döms för arbetsmiljöbrott, om någon till följd därav avlider, skadas eller utsätts för fara. Straffskalan vid arbetsmiljöbrott är densamma som för vållande till annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom eller framkallande av fara för annan. I förarbetena 2 till arbetsmiljöbrotten framhölls kritiken mot det dåvarande sanktionssystemets möjligheter att förebygga olyckor i arbetslivet. Ett effektivt sanktionssystem betonades för att förhindra arbetsmiljöbrott, särskilt då en bristande regelefterlevnad kan ge ekonomiska fördelar i förhållande till konkurrerande företag som bedriver ett ambitiöst skyddsarbete. Samtidigt som arbetsmiljöbrottet infördes i BrB skärptes arbetsgivarens skyldigheter enligt 3 kap. 2 a arbetsmiljölagen att systematiskt leda, planera och kontrollera verksamheten på ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i arbetsmiljölagen. Kravet på aktsamhet som arbetsgivaren har att iaktta i arbetsmiljön är därmed större än vad som allmänt kan krävas av andra i samhället. 3 Föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) reglerar och kommenterar hur arbetsgivaren ska organisera sitt arbetsmiljöarbete. I 23 kap. rättegångsbalken (RB) finns grundläggande bestämmelser om förundersökning. En förundersökning ska enligt 23 kap. l inledas så snart det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. En förundersökning inleds av polismyndighet eller åklagare. Har den inletts av en polismyndighet och saken inte är av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. En åklagare ska också ta över ledningen av förundersökningen när det är påkallat av särskilda skäl. Enligt 23 kap. 3, tredje stycket får en polis, innan förundersökning hunnit inledas, hålla förhör och vidta andra åtgärder som är av betydelse för utredningen. Det finns ett skyndsamhetskrav på förundersökningsförfarandet. Av 23 kap. 4, andra stycket, framgår att förundersökningen ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger vilket gagnar såväl rättssäkerheten som en effektiv förundersökningsprocess. Ansvaret för en effektiv och rättssäker brottsutredning åvilar förundersökningsledaren. Det framgår av 1 a, andra stycket förundersökningskungörelsen (FUK) att förundersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Utredningen ska bedrivas effektivt och den enskildes rättssäkerhets- 2 Prop. 1990/91:140 s. 30 och 109 3 Prop. 1990/91:140 s. 111f

Bakgrund 10 intressen ska tas till vara. Därutöver ska behövliga direktiv för arbetet med förundersökningen lämnas till den som biträder arbetet. Åklagaren är under vissa förutsättningar skyldig att föra målsägandens talan i brottmål och underlaget för denna talan ska tas fram under förundersökningen. En förundersökning kan, enligt 23 kap. 4 RB avslutas om det inte längre finns anledning att fullfölja den. Förundersökningen ska då läggas ned. Enligt 23 kap. 4 a kan en förundersökning också läggas ned om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned. Har en förundersökning slutförts ska åklagaren besluta i åtalsfrågan enligt 23 kap. 20. Sanktionssystemet har skärpts i och med lagändringen den 1 juli 2006 avseende reglerna om företagsbot. 4 Svårigheterna att komma tillrätta med brott i näringsverksamhet ansågs vara skälet till behovet av en sanktion mot företag med påtagligt repressiva inslag. Incitamentet för att organisera verksamheten så att den förhindrar lagöverträdelser ansågs öka om näringsidkaren 5 får bära de straffrättsliga konsekvenserna då brottsligheten hänför sig till deras verksamhet. I 1 kap. 8 BrB föreskrivs att förutom påföljd kan brott föranleda bland annat företagsbot. Företagsboten är inte ett straff utan en särskild rättsverkan till följd av ett brott och avser ett uttryck för klander. Företagsbot ska fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor. Företagsboten kan åläggas en näringsidkare om ett brott skett i dess verksamhet och näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Har näringsidkaren uppfyllt nämnda krav kan företagsbot ändå åläggas, om brottet skett av person som ägt företräda näringsidkaren eller av person som haft särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten. Åtalsprövningsregeln enligt 36 kap. 10 a BrB innebär att om förutsättningarna för företagsbot är för handen får en fysisk person bara åtalas för ett oaktsamhetsbrott, som normalt ger böter, om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Åtalsprövningsregeln tar sikte på viss mindre allvarlig brottslighet i näringsverksamhet, oaktsamhetsbrott som straffvärdemässigt ligger på bötesnivå, då en straffrättslig sanktion mot en enskild som huvudregel inte är nödvändig. Enligt förarbetena 6 bör åtal dock väckas även i dessa fall om det är påkallat från allmän synpunkt. Ett åtal är påkallat från allmän synpunkt då brottet närmar sig eller gränsar till ett sådant straffvärde där annan påföljd än böter bör komma i fråga. Det kan också vara då ett brott begåtts genom en medveten oaktsamhet, vid upprepade tillfällen eller på ett mer systematiskt sätt. Andra exempel kan vara då en individ haft ett särskilt viktigt tillsynsansvar och försummat detta eller varit oaktsam i förhållande till de särskilda aktsamhetskrav som gäller i en viss verksamhet. Vållande till kroppsskada eller sjukdom (arbetsmiljöbrott av normalgraden) samt brotten mot arbetsmiljölagen har därför ofta kommit att sanktioneras med företagsbot. Styrdokument För Polisens verksamhetsstyrning är det i huvudsak planeringsförutsättningarna och rikspolischefens inriktningsbeslut som utgör de nationella styrdokumenten. Dessa dokument utvecklar och preciserar regeringens styrning och avser styra verksamheten mot Polisens nationella mål och uppdrag. 4 Prop. 2005/06:59 5 Fysiska eller juridiska personer som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på vinst eller inte. 6 Prop. 2005/06:59

Bakgrund 11 I dag finns inte verksamhetsmål eller något gemensamt uppklaringsmål avseende arbetsmiljöbrott formulerade i inriktningsbeslutet eller planeringsförutsättningarna. Det finns dock övergripande mål beskrivna, till exempel om rättssäkerhet och att antalet brott ska minska. Av rikspolischefens inriktning framgår att Polisens underrättelsemodell (PUM) ska tillämpas för styrning och ledning av polisverksamheten. Arbetet med brottsförebyggande och brottsutredande verksamhet ska vara baserat på kunskap och underrättelser. Vidare framgår att den brottsutredande verksamheten ska bygga på Polisens nationella utredningskoncept (PNU) som ska bidra till att fler brott klaras upp. Brott ska utredas i nära anslutning till händelsen och den kriminaltekniska verksamheten ska hålla en hög kvalitet. I planeringsförutsättningarna 2013-2014 anges att PUM och PNU är centrala utgångspunkter för verksamhetens bedrivande. Allt operativt polisarbete ska bedrivas enligt PUM och arbetet ska dokumenteras i PUM-A. Den brottsutredande verksamheten ska bedrivas i enlighet med Polisens nationella utredningskoncept. Enhetlighet i rättstillämpningen är en central rättssäkerhetsfråga och innebär att ett begånget specifikt brott ska utredas och lagföras likartat oavsett var och av vem brottet handläggs. I planeringsförutsättningarna framgår att Polisen ska sträva efter en rättstillämpning som tillgodoser intresset av likabehandling. Planeringsförutsättningarna anger vidare att arbetet mot den grova organiserade brottsligheten berör all polisverksamhet. För att säkerställa en effektiv och uthållig bekämpning av den grova organiserade brottsligheten anges att Polisens insatser ska präglas av arbete på bred front i samverkan med berörda myndigheter. Det ska vara baserat på underrättelseuppgifter och inriktas mot särskilt utpekade personer och organisationer. Strategisk kompetensförsörjning innebär att myndigheten säkerställer den kompetens som krävs för att nå verksamhetens mål. Enligt planeringsför utsättningarna ska den strategiska kompetensförsörjningen utgå från verksamhetens mål och resultatuppfyllelse samt hur myndighetens samlade kompetens bidrar till måluppfyllelsen. Statistik Kravet på att en arbetsolycka ska anmälas till Arbetsmiljöverket och till Försäkringskassan återfinns i 2 arbetsmiljöförordningen och 42 kap. 10 socialförsäkringsbalken. Antalet anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro och med dödlig utgång återfinns i Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Ett arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 BrB kommer i de flesta fall till Polisens kännedom i samband med att en ambulans larmas till en arbetsolycka. I dessa fall beordras rutinmässigt också en polispatrull till platsen för att uppta en polisanmälan. De polisanmälda ärendena som i huvudsak handlar om arbetsolyckor som lett till att en arbetstagare skadats eller avlidit läggs emellertid i de flesta fall ned. Under perioden 2010-2012 anmäldes ca 87 000 arbetsolyckor 7 med sjukfrånvaro i landet enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Det motsvarar 6,5 arbetsolyckor med sjukfrånvaro årligen per 1 000 anställda. De branscher som hade flest anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro var tillverkningsindustrin, vård/ omsorg och socialtjänst samt byggindustrin. Under samma period polisanmäldes 3 863 fall av vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka vilka fördelades på 3 806 ärenden. 8 Av dessa bearbetades 9 2 101 ärenden, varav 42 redovisades 10 till åklagare enligt Polisens verksamhetsupp- 7 Plötslig fysisk eller psykisk skada som inträffat på arbetsplatsen eller på annan plats där den skadade vistats i eller för arbetet. Arbetsolycka avser inte färdolycka som innebär olycka som inträffat vid färd till och från arbetet. 8 Ett ärende kan omfatta flera anmälda brott. 9 Bearbetat ärende avser i dessa fall ett ärende med inledd förundersökning. 10 Brottsärende hos Polisen med brottsmisstänkt person som redovisats till åklagare och därmed avslutats i Polisens diarium.

Bakgrund 12 följningssystem (VUP). Företagsbot ålades i 109 fall enligt statistik från Åklagarmyndigheten. 11 Under åren 2010-2012 anmäldes 157 arbetsolyckor med dödlig utgång i landet enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Branscherna byggindustrin, tillverkningsindustrin och jordbruk, skogsbruk och fiske hade flest anmälda arbetsolyckor med dödlig utgång. Under samma period polisanmäldes 110 vållande till annans död i samband med arbetsolycka, vilka fördelades på 107 ärenden. Av dessa bearbetades 91 ärenden, varav tolv redovisades till åklagare enligt Polisens verksamhetsuppföljningssystem. I övriga 16 ärenden inleddes uppenbarligen ingen förundersökning. Företagsbot ålades i sex fall enligt statistik från Åklagarmyndigheten. 11 Företagsbot förutsätter att ett brott begåtts men det finns inget krav på åtal eller att en gärningsman har identifierats för att en företagsbot ska kunna åläggas en näringsidkare. Jmf. åtalsprövningsregeln enligt 36 kap. 10 a BrB.

Inspekterade myndigheter 13 3. Inspekterade myndigheter Polismyndigheten i Stockholms län Inspektionsgruppens iakttagelser Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat Stockholms län består av 26 kommuner och ca 2 127 000 invånare. Totalt finns ca 1 039 000 sysselsatta personer i länet, varav omkring 891 000 i tjänstenäringen, 78 000 i industrin samt 69 000 i byggindustri, jord- och skogsbruk samt fiske. Stockholms län har 23 procent av alla sysselsatta i landet. Under perioden 2010-2012 anmäldes ca 16 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro i Stockholms län enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Det motsvarar 5,1 arbetsolyckor med sjukfrånvaro årligen per 1 000 anställda. De branscher som hade flest anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro var vård/omsorg och socialtjänst, transport- och magasineringsföretag samt byggindustrin. Länet har 18 procent av landets arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Under samma period polisanmäldes 560 fall av vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka vilka fördelades på 540 ärenden. Av dessa bearbetades 360 ärenden, varav sju redovisades till åklagare. Under åren 2010-2012 anmäldes 26 arbetsolyckor med dödlig utgång enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Branscherna civila myndigheter och försvar, byggindustrin samt transport- och magasineringsföretag hade flest anmälda arbetsolyckor med dödlig utgång. Länet har 17 procent av landets arbetsolyckor med dödlig utgång. Under samma period polisanmäldes 22 vållande till annans död i samband med arbetsolycka, vilka fördelades på 21 ärenden. Av dessa bearbetades 13 ärenden. Inget ärende redovisades under perioden till åklagare. Polismyndighetens organisation och styrdokument Polismyndigheten i Stockholms län består av åtta polismästardistrikt, fem centrala avdelningar och tre stabsenheter. Polismästardistrikten är indelade i geografiska ansvarsområden där det lokala brottsförebyggande arbetet och utredningsverksamheten bedrivs. Initiala utredningsåtgärder vid en arbetsolycka vidtas i huvudsak av ingripandepatruller. Arbetsmiljöbrotten utreds vid respektive polismästardistrikt, där en till två särskilt utpekade arbetsmiljöbrottsutredare finns placerade. Kriminaltekniker finns tillgängliga dygnet runt genom en beredskapsgrupp. Bortsett från allmänna formuleringar om Polisens övergripande mål, strategier och metoder för verksamheten anges inte arbetsmiljöbrotten särskilt i verksamhetsplanen och resultatet av arbetet med arbetsmiljöbrott bedöms följaktligen inte i myndighetens årsberättelse. Flera polisära funktioner framhåller kopplingen mellan arbetsmiljöbrott och ekonomiska brott eller grov organiserad brottslighet. Däremot saknar myndigheten inriktningsbeslut och handlingsplaner avseende underrättelseledd verksamhet med kopplingar till arbetsmiljöbrott. Kompetens och kompetensförsörjning Den yttre personalen har i ett flertal av myndighetens åtta polismästardistrikt fått utbildning och information rörande initiala utredningsåtgärder i samband med arbetsmiljöbrott. Vissa distrikt har tagit fram checklistor eller åtgärdskort som ska utgöra ett stöd till patrullerna i genomförandet av förstahandsåtgärder. Kriminaltekniker har förutom kriminalteknisk utbildning ingen särskild utbildning vad avser arbetsmiljöbrott. Det förekommer inslag av lokal utbildning för kriminaltekniker i samverkan med Arbetsmiljöverket och specialiståklagarna. Förutom den allmänna utredningskompetensen har flertalet arbetsmiljöbrottsutredare och polisära FU-ledare på området genomgått den grundläggande femdagarskursen i arbetsmiljöbrott vid Polishögskolan. I något polismästardistrikt har initiativ tagits till att polis och åklagare har en veckas gemen-

Inspekterade myndigheter 14 sam utbildning varje år. Därutöver förekommer att Arbetsmiljöverket utbildar och informerar polisens utredare vid några tillfällen per år. I de fall extern specialistkompetens behövs är det i första hand Arbetsmiljöverket som anlitas. Verket bistår också med att förmedla kontakter till andra externa konsulter med specialistkompetens. Några polismästardistrikt har angett att de ekonomiska förutsättningarna i vissa fall begränsat möjligheterna till att anlita specialistkompetens. Samverkansformer Samarbetet mellan åklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA) och polisiär förundersökningsledare uppges fungera väl i den dagliga verksamheten. Förundersökningsledaren i City polismästardistrikt deltar i den centrala samverkansgruppen (CSV) där representanter för Arbetsmiljöverket, Åklagarmyndigheten och Polisen ingår. Den löpande samverkan med Arbetsmiljöverket uppges fungera väl, såväl långsiktigt som i konkreta ärenden. Samverkan med skyddsombud sker i den dagliga verksamheten då förundersökningar bedrivs. Här är dock uppfattningen något skiftande från ett distrikt till ett annat. Ett polismästardistrikt har redovisat att samverkan inte sker så ofta med skyddsombuden förutom att de ibland kallas till förhör i enskilda förundersökningar. Polisens samverkan med näringslivet är näst intill obefintlig på strategisk och långsiktig nivå. I aktuella och pågående ärenden fungerar dock samverkan med näringslivet på ett tillfredsställande sätt. Förundersökningsledare och utredare i myndigheten har deltagit som föreläsare för arbetstagarorganisationer och skyddsombud. Föreläsningarna har skett i samverkan med REMA-åklagare och representanter från Arbetsmiljöverket. Ett polismästardistrikt har svarat att större företag oftast är lätta att arbeta med eftersom de har egna avdelningar som kan hantera arbetsmiljöfrågor. Ett problem som nämns i sammanhanget är att dessa företag ofta anlitar jurister som är specialister inom området, vilket gör att polisen har svårt att hävda sig i förhållande till den kunskap som specialisterna har. Samverkan med mindre företag och arbetsplatser fungerar olika från fall till fall. Utredning av arbetsmiljöbrott Ingripandepatrullen som kommer till en arbetsplatsolycka uppfattar att arbetet i första hand gäller en räddningsinsats. Det finns oftast inte tid till att fullfölja de nödvändiga förstahandsåtgärderna i form av att hålla alla förhör och säkra annan bevisning. Kunskaperna om arbetsmiljölagens skyldigheter för en arbetsgivare att förebygga ohälsa eller olycksfall varierar. Det förekommer inga särskilda rutiner för informationsöverföring mellan olika funktioner i utredningarna, såsom ingripandepatruller, utredare, kriminaltekniker och förundersökningsledare (FU-ledare). Flera funktioner, såsom vakthavande befäl (VB), yttre befäl (YB), stationsbefäl (SB) och och yttre kommissarie verkar initialt i funktionen som FUledare. Det finns ingen rutin att lämna direktiv till de patruller som är först på plats. I de fall kontakt ändå etableras mellan ingripandepatrullen på arbetsplatsolyckan och arbetsmiljöbrottsutredaren lämnas direktiv till patrullen på utredarens initiativ. I allmänhet lämnas ingen återkoppling på vidtagna utredningsåtgärder till patrullerna från utredare eller FU-ledare. Kriminaltekniker blir inte alltid utkallade på arbetsolyckorna. I de fall kriminaltekniker skickas till platsen är det vanligt förekommande att gjorda avspärrningar är undermåliga eller obefintliga. Det har förekommit att maskiner som hanterats i samband med arbetsolyckan har ställts i ordning efter händelsen och innan platsundersökning kunnat ske. Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser Då myndigheten inte har preciserat någon strategisk

Inspekterade myndigheter 15 inriktning som särskilt avser arbetsmiljöbrott leder det till en avsaknad av nödvändiga kunskaper samt en helhetsbild av aktuella och förväntade företeelser och problem inom arbetsmiljöbrottsområdet. En avsaknad av en strategisk inriktning innebär också att kopplingen mellan arbetsmiljöbrott och ekonomiska brott och annan organiserad brottslighet blir svag eller obefintlig. Avsaknaden av rutiner och styrning i detta avseende gör att möjligheterna att upptäcka brottslighet på ett tidigt stadium och rikta rätt insatser mot personer och företeelser uteblir. Det finns också ett behov av att utveckla och öka förstahandsåtgärderna vid ärenden med misstänkta arbetsmiljöbrott. Räddningsåtgärder måste naturligtvis genomföras men trots att ambulanspersonal är på plats uppfattar ingripandepatrullerna att det är frågan om en renodlad räddningsinsats varför det initiala utredningsarbetet blir eftersatt. Även tidsbristen och avsaknaden av direktiv till ingripandepatrullen medför svårigheter att fullfölja de nödvändiga förstahandsåtgärderna i form av att hålla alla förhör och säkra annan bevisning. Förundersökningsledning (FU-ledning) synes inte bedrivas tillräckligt effektivt och aktivt i det initiala skedet. Det rör sig framförallt om brister eller avsaknad av direktiv. Detta förklaras bl.a. av att det inte finns någon särskild utpekad FU-ledare för arbetsmiljöbrott som leder det initiala arbetet. Det är naturligt att det förekommer brister i förundersökningsledningen av arbetsmiljöbrott då skilda funktioner, såsom VB, YB, SB och yttre kommissarie utan särskild kompetens på arbetsmiljöbrottsområdet initialt verkar i funktionen. Dessutom framstår det som oklart i vilken omfattning FU-ledaren under det initiala skedet verkligen ansvarar för ledningen av förundersökningen och för de patruller som involverats i den. Den kunskap som ingripandepatruller har om arbetsmiljölagens förebyggande skyldigheter för en arbetsgivare är ofta begränsade, vilket leder till svårigheter med att vidta korrekta och relevanta utredningsåtgärder. Direktiv om utredningsåtgärder är i sådana situationer särskilt betydelsefulla. Möjligheterna att nå framgångar i ärenden med arbetsmiljöbrott påverkas också negativt av att kriminaltekniker inte blir utkallade i tillräcklig omfattning på arbetsolyckorna. Polismyndigheten i Västra Götaland Inspektionsgruppens iakttagelser Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat Västra Götalands län består av 49 kommuner och ca 1 600 000 invånare. Totalt finns ca 757 000 sysselsatta personer i länet, varav ca 564 000 i tjänstenäringen, 128 000 i industrin och 65 000 i byggindustri, jordoch skogsbruk samt fiske. Västra Götaland har 17 procent av alla sysselsatta i landet. Under perioden 2010-2012 anmäldes ca 15 700 arbetsolyckor med sjukfrånvaro enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Det motsvarar årligen 6,9 arbetsolyckor med sjukfrånvaro per 1 000 anställda. De branscher som hade flest anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro var tillverkningsindustrin, vård/ omsorg och socialtjänst samt transport- och magasineringsföretag. Länet har 18 procent av landets arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Under samma period polisanmäldes 451 vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka, vilka fördelades på 446 ärenden. Av dessa bearbetades 290 ärenden, varav ett ärende redovisades till åklagare. Under åren 2010-2012 anmäldes 30 arbetsolyckor med dödlig utgång enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Branscherna jord- och skogsbruk samt fiske, serviceverkstäder för motorfordon, byggindustrin samt transport- och magasineringsföretag hade flest anmälda arbetsolyckor med dödlig utgång. Länet har 19 procent av landets arbetsolyckor med dödlig utgång.

Inspekterade myndigheter 16 Under samma period polisanmäldes åtta vållande till annans död i samband med arbetsolycka. Under perioden bearbetades tio ärenden, varav ett ärende redovisades till åklagare. Polismyndighetens organisation och styrdokument Polismyndigheten i Västra Götaland består av fyra polisområden och tre länsavdelningar som benämns; länsordningspolisen, länskriminalpolisen och förvaltningsavdelningen. Polisområdena utgör geografiska ansvarsområden där den lokala brottsförebyggande verksamheten, utrednings- och lagföringsverksamheten samt serviceverksamheten bedrivs. I normalfallet utreds arbetsmiljöbrotten vid respektive polisområde utom inom polisområde Storgöteborg där arbetsmiljöbrotten utreds vid en särskild miljöbrottsenhet inom länskriminalpolisen. Enligt en tjänsteföreskrift avseende ärendefördelning kan dock arbetsmiljöbrott som inträffat inom övriga polisområden och som lett till allvarlig kroppskada eller vållande av annans död, eller om det skulle finnas några särskilda skäl, övertas av länskriminalpolisen. På miljöbrottsenheten vid länskriminalpolisen finns sex polisiära utredare varav en i funktionen som gruppchef och en i funktionen som biträdande gruppchef. Därutöver finns en civilanställd handläggare. Tillgången till arbetsmiljöbrottsutredare vid polisområdena är begränsad. Vid miljöbrottsenheten är viss personal även utbildade som lokala brottsplatsundersökare (LOKUS). Det finns också LOKUS vid polisområdena. Därutöver kan kriminaltekniker anlitas för brottsplatsundersökningar då ett grovt brott inträffat eller då kvalificerad brottsplatsundersökningar bedöms vara nödvändiga. Brottsplatsundersökare finns i beredskap. Av polismyndighetens verksamhetsplan framgår att polisområdena och avdelningarna ska ta fram en åtgärdsplan som ska utgöra grunden för verksamheten det kommande året. Åtgärdsplanen ska ligga i linje med de inriktningar som återfinns i verksamhetsplanen och tydliggöra åtaganden och arbetssätt för att uppnå en positiv resultatutveckling. Det framgår av åtgärdsplanen 2013 för länskriminalpolisen och i de delar som avser arbetsmiljöbrott att samarbetet med REMA-åklagarna, tillsynsmyndigheterna och den lokala polisen ska utvecklas. Där anges också att metodutvecklingen ska vara en naturlig del av verksamheten. I övrigt ska verksamheten bedrivas aktivt med ett särskilt fokus på initialskedet i syfte att klara upp brott och undvika utredningsbalanser. Vidare framgår att specialistkompetensen i möjligaste mån ska fredas från utredningar avseende annan brottslighet. Som mål har angetts dels tio redovisade arbetsmiljöbrottsärenden under året, dels ett utökat och utvecklat samarbete med kriminalunderrättelsetjänsten. Det finns en medvetenhet bland utredare och förundersökningsledare om det mörkertal som finns då utländsk arbetskraft skadas på arbetsplatser i Sverige. Det finns dock ingen uttalad inriktning eller beställning av underrättelser i myndigheten rörande arbetsmiljöbrott relaterade till ekonomisk brottslighet eller annan organiserad brottslighet. Kompetens och kompetensförsörjning Utöver en allmän kompetens att utföra initiala utredningsåtgärder har inte den yttre personalen någon särskild kompetens för att hantera arbetsmiljöbrott. Kunskaper om arbetsmiljölagens skyldigheter för en arbetsgivare att förebygga ohälsa eller olycksfall är svaga. För brottsplatsundersökning vid arbetsmiljöbrott används ofta LOKUS och miljöbrottsenheten har ett par medarbetare med LOKUS-utbildning. Kriminaltekniker har förutom kriminalteknisk utbildning ingen särskild utbildning för arbetsmiljöbrott. Kriminalteknikerna har heller inte några särskilda kunskaper om föreskrifterna som finns på arbetsmiljöområdet vad exempelvis avser säkerhetskrav och andra tekniska krav på arbetsutrustning. Vana att utreda brottstypen och förtrogenhet med

Inspekterade myndigheter 17 utredningsproblematiken för brott i näringsverksamhet och företagsbotsfrågor bedöms av myndigheten som en viktig kompetens. Vid sidan av en allmän utredningskompetens har samtlig personal vid miljöbrottsenheten genomgått den grundläggande femdagarskursen i arbetsmiljöbrott vid Polishögskolan. Vid polisområde Fyrbodal har två utredare utbildning i arbetsmiljöbrottutredningar. Förutom vid polisområde Storgöteborg bedömer myndigheten tillgången till arbetsmiljöbrottsutredare som begränsad varför utbildning planeras för att öka kompentensen bland utredare i polisområdena. Gruppchefen och bitr. gruppchefen vid miljöbrottsenheten har genom delegation getts befogenhet att inleda, leda och lägga ned förundersökningar. Inom polisområde Fyrbodal anser myndigheten att de polisiära förundersökningsledarna har goda kunskaper om arbetsmiljöbrott. I polisområde Älvsborg finns tillgång till polisiär förundersökningsledning under dag- och kvällstid, däremot inte med någon särskild kompetens för arbetsmiljöbrott. Polismyndigheten bedömer att kompetent förundersökningsledning finns att tillgå men anser att kompetensen skulle kunna höjas genom utbildningsinsatser inom arbetsmiljöbrottsområdet. I arbetsmiljöbrottsutredningar kan det finnas behov att anlita extern specialistkompetens. Det sker dels vid förhör, dels genom att begära in yttrande eller utlåtande eller annat biträde i vissa förundersökningar. Sådan extern specialistkompetens har polismyndigheten anlitat bl.a. från Transportstyrelsen och Elsäkerhetsverket. Samverkansformer Samarbetet mellan REMA-åklagare och polisiär förundersökningsledare uppges fungerar väl i den dagliga verksamheten. Även den löpande samverkan med Arbetsmiljöverket uppges fungera väl. Personal från miljöbrottsenheten deltar i den centrala samverkansgruppen (CSV) där representanter för Arbetsmiljöverket, Åklagarmyndigheten och Polisen ingår. Därutöver genomförs ett lokalt samverkansmöte en gång per år där REMA-åklagare, Arbetsmiljöverket och polismyndighetens arbetsmiljöbrottsutredare deltar. Samverkan med skyddsombud sker då förundersökningar bedrivs och samverkan är då kopplad till specifika ärenden. I övrigt är samverkansformer med skyddsombud och näringsliv mycket begränsat och sträcker sig till en presentation om polismyndighetens arbete med arbetsmiljöbrott för skyddsombud inom Livsmedelsarbetarförbundet samt viss information för en sammanslutning av företagare i en kommun. Nyttan av denna typ av samverkan bör enligt myndigheten utredas närmare utifrån prioriteringssynpunkt samt lämpligheten i övrigt. Vid intervjuerna har framkommit att det i samband med tekniska undersökningar inte förekommer någon aktiv samverkan med andra myndigheter såsom Arbetsmiljöverket eller Elsäkerhetsverket. Utredning av arbetsmiljöbrott En ingripandepatrull som kommer till en arbetsolycka avrapporterar händelsen utifrån RPS-blankett Anteckningar Arbetsolycka och upprättar en anmälan. Fotografering görs i regel men det finns oftast inte tid att fullfölja de nödvändiga förstahandsåtgärderna i form av att hålla alla förhör och säkra annan bevisning. Arbetsmiljöbrottsutredare är sällan på plats och direktiv om utredningsåtgärder erhålls i normalfallet inte. Patrullerna som varit först på plats får inte heller någon återkoppling från utredare eller förundersökningsledare på de utredningsåtgärder som vidtagits trots att FU-ledare påtalar betydelsen av de inledande åtgärderna. Det är sällan att kriminaltekniker kallas till platsen för en arbetsolycka. Enligt uppgift har det sedan 2001 genomförts 31 platsundersökningar i länet i samband med arbetsolyckor. Det förekommer inte någon särskild rutin för arbetsolyckor utan platsundersökningarna görs enligt allmänna rutiner

Iakttagelser 18 för brottsplatsundersökningar och avrapporteras på sedvanligt sätt. Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser Styrningsstrukturen med åtgärdsplaner utifrån en geografisk organisation har inneburit att det inte finns något gemensamt formulerat och sammanhängande uppdrag med mål och krav för samtliga funktioner inom myndigheten som hanterar och beslutar i arbetsmiljöbrottsärenden. Myndigheten har inte angett någon strategisk inriktning som avser arbetsmiljöbrott annat än i en åtgärdsplan 12 för länskriminalpolisen. Den gäller endast miljöbrottsenheten som i huvudsak är verksam inom polisområde Storgöteborg. Syftet med länskriminalpolisens åtgärdsplan, som beslutats av länspolismästaren, är en förstärkt resultatstyrning. Avsikten är att öka kvaliteten och effektiviteten i arbetsmiljöbrottsutredningar genom ett förtydligande av myndighetens övergripande styrning. Det har dock framkommit att den styrning som återfinns i åtgärdsplanen inte fått tillräckligt genomslag då berörda saknar kunskap om den eller endast har en vag uppfattning om ambitionerna. Det finns en medvetenhet om specifika branschers hantering av svart arbetskraft och hur arbetsmiljölagstiftning och arbetstider åsidosätts för att minska kostnader, behålla marknadsandelar och maximera vinster. Trots att kopplingen mellan arbetsmiljörelaterade ekobrott och annan typ av organiserad brottslighet är känd finns det ingen uttalad inriktning eller beställning i myndigheten rörande dessa fenomen. Något underrättelsebehov eller lägesrapporter har därför inte identifierats och tagits fram i myndigheten. Avsaknaden av styrning i detta avseende gör att möjligheterna att upptäcka organiserad brottslighet kopplat till arbetsmiljöbrott och rikta rätt insatser mot personer och företeelser försvagas eller uteblir. Den ingripandepatrull som kommer till en arbetsolycka betraktar i allmänhet händelsen som 12 AD-191-1107/13 en olycksplats. Fotografering görs i regel men det råder en osäkerhet om vad som ska fotograferas eller videodokumenteras. Även i de fall händelsen och platsen uppfattas som en brottsplats finns oftast inte tid att fullfölja de nödvändiga förstahandsåtgärderna i form av att hålla förhör och säkra annan bevisning. Direktiv från förundersökningsledare, som i dessa fall uteslutande är VB, ges inte. Inspektionsgruppen bedömer därför att FU-ledningen initialt inte bedrivs aktivt och med sådan effektivitet som kan krävas. Kunskaperna om arbetsmiljölagens skyldigheter är svaga vilket leder till svårigheter med att täcka brottens rekvisit i eventuella förhörssituationer. Utebliven återkoppling från utredare eller förundersökningsledare på vidtagna utredningsåtgärder till de patruller som först varit på plats minskar möjligheterna att klara upp arbetsmiljöbrotten och förbättra kommande utredningsåtgärder. Ett ökat antal genomförda brottsplatsundersökningar och en ökad precision i genomförandet baserat på särskilda rutiner för arbetsmiljöbrott bör kunna leda till en ökad uppklaring. Polismyndigheten i Skåne Inspektionsgruppens iakttagelser Sysselsättning och branscher samt problembild och resultat Skåne består av 33 kommuner och ca 1 263 000 invånare. Totalt sysselsätts ca 551 000 personer i länet, varav 428 000 i tjänstenäringen, 70 000 i industrin och 53 000 i byggindustri, jord- och skogsbruk samt fiske. Skåne har 12 procent av alla sysselsatta i landet. Under perioden 2010-2012 anmäldes ca 11 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Det motsvarar årligen 6,6 arbetsolyckor med sjukfrånvaro per 1 000 anställda. De branscher som hade flest anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro var tillverkningsindustrin, vård/ omsorg och socialtjänst samt byggindustrin. Länet har 13 procent av landets arbetsolyckor med sjukfrånvaro.

Bedömningar av inspekterade myndigheter 19 Under samma period polisanmäldes 844 vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka vilka fördelades på 838 ärenden. Av dessa bearbetades 216 ärenden, varav åtta ärenden redovisades till åklagare. Under åren 2010-2012 anmäldes 16 arbetsolyckor med dödlig utgång enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik. Branscherna byggindustrin och jord- och skogsbruk samt fiske hade flest anmälda arbetsolyckor med dödlig utgång. Länet har tio procent av landets arbetsolyckor med dödlig utgång. Under samma period polisanmäldes 15 vållande till annans död i samband med arbetsolycka. Under perioden bearbetades 17 ärenden, varav tre ärenden redovisades till åklagare. Polismyndighetens organisation och styrdokument Polismyndigheten i Skåne består av fem polisområden och tre länsövergripande avdelningar; länskriminalavdelningen, länsoperativa avdelningen och stabsavdelningen. Polisområdena utgör geografiska ansvarsområden där den lokala brottsförebyggande verksamheten, utrednings- och lagföringsverksamheten samt serviceverksamheten bedrivs. I normalfallet utreds arbetsmiljöbrotten vid respektive polisområde samt vid länskriminalavdelningen. Totalt finns ca tio utredare i myndigheten fördelade på länskriminalavdelningen och polisområdena. Länskriminalavdelningen har ett processansvar för arbetsmiljöbrott och ska i samverkan med utredare vid polisområdena utreda arbetsmiljö brotten. Av polismyndighetens verksamhetsplan framgår att avdelningarnas handlingsplaner syftar till att visa vad respektive avdelning ska göra och att det ska finnas en koppling till PUM-A. Som målgrupp för handlingsplanerna anges samtliga medarbetare i myndigheten. I handlingsplanen för länskriminalavdelningen 2013 och i de delar som avser arbetsmiljöbrott finns ett mål som innebär att utredningssektionen ska slutföra minst tio miljö- och arbetsmiljöbrottsärenden som ska leda till företagsbot. Myndighetsledningen bedömer att det finns ingångar för att komma åt arbetsmiljörelaterade ekobrott eller annan organiserad brottslighet, men att arbetet ännu inte har kommit igång. Kompetens och kompetensförsörjning Myndigheten har tagit initiativ till lokala utbildningsinsatser för den yttre personalen. Syftet är att öka insikten och kunskapen om arbetsmiljöbrott i det inledande utredningsskedet. En checklista har också tagits fram som ett metodstöd för inledande utredningsåtgärder. Samverkansformer Samverkan mellan Polismyndigheten i Skåne, Arbetsmiljöverket och REMA sker vid kvartalsvisa möten under året. Syftet är en gemensam genomgång av pågående och avslutade ärende samt diskussioner om utredningsmetoder och effektivisering av verksamheten. Viss utbildning, framför allt kring ny lagstiftning, förekommer också. Under samverkansmötena deltar även Skogsstyrelsen och ibland Elsäker hetsverket. Andra myndigheter kan också bjudas in. Arbetsmiljöbrottsärendena uppmärksammas också av branschen och fackliga organisationer vilket myndigheten anser leda till en förbättrad anpassning till reglerna. I samband med brottsplatsundersökningar förekommer samverkan med andra myndigheter såsom Arbetsmiljöverket eller Elsäkerhetsverket. Nyligen har även en representant för tekniska roteln inbjudits till de kvartalsvisa samverkansmötena mellan Polisen, REMA och Arbetsmiljöverket. Utredning av arbetsmiljöbrott Avrapporteringen sker i regel utifrån en framtagen checklista och RPS-blanketten Anteckningar Arbetsolycka. Kontakt tas dock inte med FU-ledare initialt för att inhämta direktiv.

Bedömningar av inspekterade myndigheter 20 Alla arbetsolyckor med dödlig utgång och svårare personskador hanteras som ett grovt brott. Detta innebär att kommissarie i beredskap vid länskriminalen kontaktas och beslutar om insatser liksom vid annan grov brottslighet. Tekniker och utredare i beredskap finns tillgängliga. Det finns också möjlighet att få hjälp av Arbetsmiljöverkets akutgrupp i Malmö. Det är dock sällan kriminaltekniker kallas till en arbetsolycksplats. Under perioden 2010-2012 kallades tekniker till arbetsolycksplatser för brottsplatsundersökning vid 22 tillfällen. Under 2012 skedde det endast vid ett tillfälle. Kriminaltekniker använder inget särskilt metodstöd vid undersökningen och får i normalfallet inte några direktiv från FU-ledare. Utredare finns vanligtvis inte på platsen i samband med undersökningen och återkoppling på vidtagna åtgärder lämnas i allmänhet inte. Vid länskriminalavdelningen finns en processledare för arbetsmiljöbrott som också är polisär förundersökningsledare. Alla inkomna arbetsmiljöbrottsärenden styrs till processledaren, som i sin tur för över anmälan och den upprättade RPS-blanketten Anteckningar Arbetsolycka till Arbetsmiljöverket. Processledaren avvaktar därefter besked från Arbetsmiljöverket innan ärendet läggs ned. Om Arbetsmiljöverket avslutar ett ärende sker det tre till fyra veckor efter det inkommit från Polisen. I de fall Arbetsmiljöverket gör bedömningen att ärendet kan leda till en begäran om åtalsprövning från deras sida begär Arbetsmiljöverket in andra förekommande handlingar i ärendet för en slutlig bedömning. I detta skede anser processledaren att det finns en klar bild över händelsen och överlämnar ärendet till en utredare inom polismyndigheten och förundersökningen påbörjas. När Arbetsmiljöverket lämnar besked om fortsatt utredning lottas ärendet på åklagare. Inspektionsgruppens bedömningar och slutsatser Även om det finns en handlingsplan 13 för länskriminalavdelningen med ett kvantitativt utredningsmål 13 AA-909-1873/13 för utredningssektionen som avser miljö- och arbetsmiljöbrott så finns det ingen särskild uttalad myndighetsstrategisk inriktning som avser arbetsmiljöbrott. Strategin för måluppfyllelsen vid länskriminalavdelningen är att rätt personalkompetens och resurs ska finnas tillgänglig. Det innebär att myndigheten inte har någon gemensam inriktning för samtliga funktioner inom myndigheten som hanterar och beslutar i ärenden som avser arbetsmiljöbrott. Trots att myndighetsledningen bedömer att det finns ingångar för att komma åt arbetsmiljörelaterade ekobrott eller annan organiserad brottslighet har arbetet ännu inte kommit igång. Lägesrapporter eller något underrättelsebehov har inte tagits fram eller identifierats i myndigheten. Det saknas också rutiner för att lämna underrättelseuppslag vid de tillfällen som patruller eller utredare kommer i kontakt med sådana arbetsmiljöbrott som kan kopplas till annan brottslighet. Möjligheterna att upptäcka organiserad brottslighet kopplat till arbetsmiljöbrott och rikta rätt insatser mot personer och företeelser bedöms därför som små. Den checklista som tagits fram och den utbildning som genomförts med yttre personal bedöms ha bidragit till en mer utbredd insikt om att betrakta en arbetsolycka som en brottsplats och att fler utredningsåtgärder görs initialt. Däremot finns det skäl att förbättra rutinerna för kontakter initialt med FU-ledare för inhämtande av direktiv om ytterligare utredningsåtgärder. Det kan gälla eftersökning av vittnen för initiala förhör, tillräckliga avspärrningar och beslut om brottsplatsundersökningar som ska genomföras av kriminaltekniker. Av den ärendehandläggningsmodell som används i myndigheten framstår Arbetsmiljöverkets utlåtande som avgörande för myndighetens beslut i förundersökningen. Samtidigt som Arbetsmiljöverket bedömer ärendet under tre-fyra veckors tid vidtas inte några aktiva förundersökningsåtgärder vid polismyndigheten eller hos åklagare. Detta leder till slutsatsen att skyndsamhetskraven blir åsidosatta