SE0 520174 Halsefjorden 2005-08-15 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0520174 Halsefjorden.lst.s EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som kallas Natura 2000. Livsmiljöerna för vilda djur och växter krymper i snabb takt och många arter hotas av utrotning. Länderna i EU samarbetar därför för att försöka bevara det europeiska växt- och djurlivet. Arbetet grundas på två EUdirektiv, fågeldirektivet och art- och habitatdirektiet.
Natura 2000-områden i Västra Götalands län I Västra Götalands län finns 406 av regeringen beslutade Natura 2000-områden (t.o.m. år 2004) som sammanlagt har en yta av cirka 240 900 hektar. Avsikten med områdena är att bevara speciella, i EU direktiven bestämda naturtyper och I länet förekommer 54 av dessa naturtyper och 95 djur- och växt Arbetet med att utse områden har pågått sedan EU-inträdet 1995. Naturtyperna kan sammanfattas i följande kategorier och täcker cirka hälften av den totala ytan. Berg / hällmark, 3 800 ha Odlingsmark / hed, 3 506 ha Lövskog, 5 248 ha Barrskog, 8 475 ha Våtmark / hed, 14 218 ha Sötvatten, 21 567 ha Sötvatten, Vättern, 60 000 ha Hav / kust, 25 304 ha Bevarandeplanen Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan. Den ger en beskrivning av området och dess naturvärden, vad som kan skada eller påverka naturvärdena samt vad som krävs för att de ska finnas kvar. Planen ska också underlätta vid tillståndsprövningar enligt miljöbalken. Bevarandeplaner utarbetas och fastställs av Länsstyrelsen som även är ytterst ansvarig för att målsättningen med området uppfylls. Planen kan dock revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar ändras; den sägs vara ett "levande dokument". Det är därför aldrig för sent att bidra med kunskap och synpunkter, kontakta gärna Länsstyrelsen. När bevarandeplanen ändras medför det att den måste fastställas på nytt. Markägare och andra berörda ges då nytt tillfälle att lämna synpunkter om ändringarna är av betydelse. Tillståndsplikt och samråd För att inte skada Natura 2000-områdenas värden krävs tillstånd för verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Det gäller även åtgärder utanför Natura 2000-området (regleras av miljöbalken). Då det kan vara svårt att avgöra vilka åtgärder som kan påverka naturvärdena i ett område bör man samråda med länsstyrelsen innan man påbörjar en åtgärd. Om det rör sig om en skogsbruksåtgärd ska istället samråd hållas med skogsvårdsstyrelsen innan en åtgärd påbörjas. Mer information Länsstyrelsen - www.o.lst.se - Telefon 031-60 50 00 vx. - E-post: natura2000@o.lst.se Skogsvårdsstyrelsen - www.svo.se - Telefon 033-17 73 30 vx. - E-post: svs@svsvg.svo.se Naturvårdsverket - www.naturvardsverket.se Om lagstiftningen som Natura 2000 bygger på Ett Natura 2000-områdes juridiska status bestäms av flera paragrafer i miljöbalken. Förutom bestämmelser om områdesskydd och tillståndsprövning enligt 7 kap. miljöbalken är Natura 2000- områden även riksintresseområden enligt 4 kap. 1 och 8 i miljöbalken, vilket innebär att Natura 2000-bestämmelserna får en tydlig koppling till en rad andra lagar som rör markanvändning. Bestämmelser som rör miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), tillsyn och ersättningsfrågor m.m. i Natura 2000-områden finns även i miljöbalkens kapitel 6:1 och 7, 11:9, 17:3, 19:2, 21:7, 29:4 och 31:4 och 5 kap. MB samt i förordningen om områdesskydd (1998:1252).
BEVARANDEPLAN Fastställd 2005-08-15 Diarienummer: 511-30775-2005 Naturvårdsenheten Maria Kilnäs Enligt sändlista Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0520174 Halsefjorden Kommun: Tjörn, Orust, Stenungsund Områdets totala areal: 1212 ha Områdestyp: psci, SPA Biogeografisk region: Boreal Naturtyper och arter som måste bevaras i området: 1140 - Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 1160 - Stora grunda vikar och sund 1170 - Rev A075 - Havsörn A140 - Ljungpipare A151 - Brushane A166 - Grönbena A193 - Fisktärna Bevarandesyfte Syftet med Natura 2000-området är att de naturtyper och arter som finns i området (se förteckningen) ska bevaras långsiktigt. Varje naturtyp och art ska bidra till att upprätthålla s.k. gynnsam bevarandestatus inom sin biogeografiska region. Det här området utgör därför en viktig del i det ekologiska nätverk av områden som Natura 2000 bygger på. Det främsta bevarandesyftet i området är att ett bevara ett marint grundområde med rika uppväxtplatser för fisk och ryggradslösa djur och med stor betydelse för fågellivet. Regeringen fattade beslut om att föreslå området till Natura 2000-nätverket i juli 2000. Beskrivning av området Området består av stora, näringsrika marina grundområden med ålgräsängar och blåmusselbankar (framför allt i den östra delen). Det är ett av de mest artrika och mångformiga marina grundområdena i Sverige och ett av de fågelrikaste områdena i Bohusläns innerskärgård. Det är av stor betydelse som uppväxtområde för fisk och ryggradslösa djur samt ett viktigt flytt-, häcknings- och ruggningsområde för fåglar. Dessutom övervintrar havsörn i området. Delar av området är utsett till ett Ramsarområde (våtmarker av internationell betydelse).
De marina grundområdena och blåmusselbankarna är känsliga för muddring och andra verksamheter som omlagrar eller skadar bottnarna. Bevarandemål Exempel på uppföljningsbara bevarandemål beskrivs under respektive naturtyp och art. Vilka av dessa mål som kommer att användas i området bestäms när kompletterande inventeringar genomförts. Då kommer även koder som x, y och liknande att ersättas med siffror och Markägarförhållanden Privata ägare, Orust kommun och Tjörns kommun Vad kan påverka negativt När det gäller tillförseln av kväve och fosfor, är Askerö- och Halsefjorden ett av de mest påverkade havsområdena i länet. Enligt data från Lännstyrelsens miljöövervakning är tillförseln av kväve enbart från Varekilsån, som mynnar i den grunda viken mitt i området, ca 11 ton kväve per år (år 2003). Enligt tidigare bedömningar skulle det till år 2005 behöva minskas till 6,8 ton per år. När det gäller fosfor ser det bättre ut, tillförseln hade minskat från 1,1 ton (medelvärde 1990-95) till 0,65 ton (år 2003). Påverkan från andra källor (ex. åkermark, industrier på Stenungsundssidan, större och mindre avlopps-anläggningar) är också stor. Övriga generella hot: -Exploatering av stränder och grunda vatten med bryggor, pirar och utfyllnader, som påverkar vattenomsättningen och påverkar de naturliga bottnarna. -Muddringar och andra verksamheter som omlagrar eller skadar bottnarna (framför allt ålgräsängarna och musselbankarna). -Utsläpp av olja och andra kemikalier. -Ökad erosion/grumling. Se även specifika hot under respektive naturtyp och art. Bevarandeåtgärder Förutom vad som i övrigt gäller enligt miljöbalken och annan miljölagstiftning krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området (7 kap 28 a miljöbalken). Befintligt skydd: -Den västra delen av området ingår i Stigfjordens naturreservat. Resterande vattenområde är i stort sett förtecknade marina habitat och där bedöms prövningen enligt 7 kap 28 a MB vara ett tillräckligt skydd i kombination med strandskyddet som sträcker sig 300 meter ut från strandlinjen (med undantag för ett område vid Säckebäcken, norr om broan till Askeröarna). -De grunda områdena är fredningsområde för lax och öring (Mjölkeviks kile, Sundsby kile, Kilsbäcken resp. Mölnebyån, Trättebäcken, Varekilsån). -Vattenområdet grundare än 6 meter (ca 60 %) ingår i Ramsarnätverket (våtmarker av internationell betydelse). -Området ligger inom ett större område som utgör riksintresse för naturvården enligt 3 kap 6 MB. Dessutom omfattas området av särskilda geografiska bestämmelser enligt 4 kap 1, 4 MB. Förslag på ytterligare åtgärder:
-Ett åtgärdsprogram kommer att tas fram senast 2009 inom ramen för vattendirektivet, på hur man ska minska kväve- och fosfortillförseln till området. -Vägbankarna i området bör åtgärdas, så att vattengenomströmningen ökar. Bevarandestatus Bevarandestatusen bedöms vara gynnsam idag, men det är risk för att bevarandestatusen inte kan upprätthållas i större delen av området, om inte tillförseln av närsalter minskar. Uppföljning av naturtyper och arter De i bevarandeplanen angivna målen ska följas upp. Bevarandemålen följs upp med olika tidsintervall beroende på vilken naturtyp eller art som berörs. Naturtyper som inte kräver skötsel följs upp stickprovsvis med glesa tidsintervall liksom arter som förekommer på många lokaler eller som inte är hotade i så hög grad. Områden som vid basinventeringen inte konstateras ha gynnsam bevarandestatus följs upp regelbundet tills gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Samtliga områden ska följas upp om de innehåller arter och naturtyper som är sällsynta, särskilt viktiga för biologisk mångfald eller kräver regelbunden skötsel. Dokumentation Kilnäs, M. & Elmer, S. (2003): Översiktlig inventering av de grunda bottnarna i Halsefjordens Natura 2000-område. (ej publ.) Norling, K. & Sköld, M. (2002): Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2002:27. Haamer, J. (1999): Inventering av de vilda blåmusselbestånden vid västkusten. Preliminär delrapport för 1997 och 1998 års verksamhet. Fiskeriverket, Kustlaboratoriet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1995): Vatten i Göteborgs och Bohus län. Rapport 1995:13 Miljöenheten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1979): Natur i Göteborgs och Bohus län. Norra och mellersta delen. Del 1. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv samt områden med geografiska bestämmelser.
Naturtyper, djur- och växtarter som speciellt måste bevaras i området 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten Grunda, sandiga och leriga bottnar som delvis exponeras vid lågvatten. Dessa bottnar är ofta fria från makrovegetation men med stora mängder blågrönalger (cyanobakterier) och kiselalger. Fintrådiga alger kan förekomma. På och i bottnarna lever ofta många kräftdjur, småfisk, musslor och havsborstmaskar, vilket gör dem viktiga som födosöksområden för vadare och änder. I vikarna söder om Hals (sydöstra Orust) resp. nordväst om Kil (norra Tjörn) består bottnarna av sand med <50 % vegetationstäckning. Den bottentypen är viktig som uppväxtområde för bl.a. plattfisk. I den sistnämnda viken växer det nating (Ruppia). Sundsby kile och viken väster om Kil (mellan Tjörn och Mjörn) samt de långsträckta grunda vikarna längs Orust kust (i områdets nordvästra del) består av ler/dybotten. I Sundsby kile växer det nating och fintrådiga alger. Bland bottendjuren återfinns hjärtmusslor (Cerastoderma spp.), blåmusslor (Mytlius edulis), slammärlor (Corophium sp.), plattfisk och spigg. I de västra vikarna längs Orust kust är bottnarna mer täckta av fintrådiga röd- och grönalger och på vissa ställen förekommer fläckar med svavelbakterier. Bottnarna är viktiga födosöksområden för änder och vadarfåglar. Areal: -Arealen ler- och sandbottnar ska vara minst X(40) hektar. Struktur och funktion: -Halten totalkväve, totalfosfor resp. klorofyll a ska uppfylla minst God ekologisk status enligt vattendirektivet. -Täckningsgraden av flytande trådalger ska inte öka och är under sommaren högst 30 % i minst 90 % av vikarna. -Täckningsgraden av vass/säv ska inte öka mer än X(10) %. Typiska arter: -Antal häckande par av typiska fågelarter som använder naturtypen vid födosök ska vara konstant eller öka. Negativ -Flytande eller lösliggande algmattor, oftast bestående av fintrådiga alger (orsakas av övergödning). Algmattorna ger upphov till syrgasbrist, utsöndrar giftiga ämnen, hindrar fisk att söka föda samt hindrar evertebrater med planktoniska larvstadier att bottenfälla. -Försämrad vattengenomströmning. -Sandtäkt. -Framförandet av vattenskotrar eller liknande. Förutom att ljudet stör fågellivet påverkas bottnarna och dess invånare negativt av utsläppen och uppgrumlingen som blir i dessa grunda områden. -Tillförseln av näringsämnen behöver minska för att en gynnsam bevarandestatus ska kunna upprätthållas på längre sikt. Bevarandestatusen bedöms vara gynnsam idag, med undantag för området söder om Varekilsälvens utlopp. Det är risk för att bevarandestatusen inte kan upprätthållas i större delen av området, om inte tillförseln av närsalter minskar kraftigt.
1160 Stora grunda vikar och sund Stora grunda vikar och sund med begränsat inflytande av sötvatten. Dessa habitatkomplex är ofta skyddade från kraftiga vågor samt innehåller olika typer av sediment och substrat med artrika bentiska djur- och växtsamhällen. Gränsen för grunt vatten kan definieras genom närvaro av ålgräs (Zostera marina) eller vid 10 meters djup. De delar av området som är grundare än 10 meter och som inte består av "Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten" eller "Rev", är förtecknat som "Stora grunda vikar och sund". Bottnarna består till största delen av mjukbotten (lera/dy). I vissa områden (ex. söder om Hals) består bottnarna av sand. I vikarna längst västerut resp. viken längst österut i området täcker vegetationen <50 % av bottnarna. Den bottentypen är viktig som uppväxtområden för bl.a. plattfisk. Här finns det gott om bl.a. hjärtmusslor (Cerastoderma spp.) resp. blåmusslor (Mytlius edulis). Fintrådiga röd- och grönalger dominerar vikarna i norra delen av området. På vissa ställen syns fläckar av svavelbakterier. I viken innanför Askeröarna växer det spridda plantor med blåstång/sågtång Fucus vesiculosus/fucus serratus), men endast enstaka ålgräsplantor finns kvar. Bottendjur är det ganska gott om, åtminstone norr om vägbankarna; vanlig sandmussla (Mya arenaria), hjärtmusslor (Cerastoderma spp.), blåmusslor (Mytilus edulis), strandsnäckor (Littorina spp.), sandmask (Arenicola marina) samt gobider (smörbult, stubb). I den större viken nordost om St. Askerön finns områden med ålgräs (Zostera marina) kvar (<3.5 meters djup), men de är inte lika heltäckande som förr. Snärjtång (Chorda filum) och fintrådiga alger tar över mer och mer. Här finns också fläckvisa blåmusselaggregat och gott om sjöstjärnor (ex. Asterias rubens) i anslutning till dessa. Areal: -Arealen stora grunda vikar och sund ska vara minst X(700) hektar. Struktur och funktion: -Arealen ålgräsbevuxen botten ska vara minst X hektar och ålgräs ska finnas ner till minst Y(3,5) meters djup. -Halten totalkväve, totalfosfor resp. klorofyll a ska uppfylla minst God ekologisk status enligt vattendirektivet. -Täckningsgraden av flytande trådalger ska inte öka och är under sommaren högst 30 % i minst 90 % av vikarna. -Täckningsgraden av vass/säv ska inte öka mer än X(10) %. Typiska arter: -Utbredningen av typiska arter av makroalger ska bibehållas eller öka i minst 90 % av arealen. -Antal häckande par av typiska fågelarter som använder naturtypen vid födosök ska vara konstant eller öka. -(Mål för typiska arter av bottenfauna enligt bedömningsgrunder för kust och hav är ej klart.) -(Mål för typiska arter av ryggradslösa djur på biogena rev är ej klart.)
Negativ -Flytande eller lösliggande algmattor, oftast bestående av fintrådiga alger (orsakas av övergödning). Algmattorna ger upphov till syrgasbrist, utsöndrar giftiga ämnen, hindrar fisk att söka föda samt hindrar evertebrater med planktoniska larvstadier att bottenfälla. -Försämrad vattengenomströmning. -Sandtäkt. -Framförandet av vattenskotrar eller liknande. Förutom att ljudet stör fågellivet påverkas bottnarna och dess invånare negativt av utsläppen och uppgrumlingen som blir i dessa grunda områden. -Tillförseln av näringsämnen behöver minska för att en gynnsam bevarandestatus ska kunna upprätthållas på längre sikt. Bevarandestatusen bedöms vara gynnsam idag, men ej på sikt om inte tillförseln av närsalter minskar kraftigt, framför allt till områdets stora vikar på Orust-sidan. Ålgräset finns endast fläckvis kvar och fintrådiga alger och snärjtång breder ut sig.
1170 Rev Reven utgörs i detta området framför allt av blåmusselbankar (biogena rev), men kan också bestå av rev bildade av stenar eller klippor (hårdbottnar). På hårdbottnarna domineras ofta de översta 10 metrarna av algbälten. Längst upp vid ytan består dessa framför allt av tarmtång (Enteromorpha spp) och olika Fucus-arter (ex. blåstång och sågtång), med mer eller mindre påväxt av fintrådiga alger. Strandsnäckor (Littorina spp), havstulpaner (Semibalanus balanoides) och blåmusslor (Mytilus edulis) dominerar bland djurarterna. Längre ner domineras algbältet istället av olika tarearter av släktet Laminaria (ex. skräppetare). Djuputbredningen varierar med hur långt ner ljuset når. Blåmusselbankarna återfinns i den större viken i områdets östra del, där stora sammanhängande musselbankar (300-600 ton) finns sydväst-söder om Hals och nordväst om ön Lilla Farholmen (1999). Det biogena revet fungerar som substrat för många fastsittande organismer och den tredimensionella strukturen som revet bildar erbjuder skydd genom håligheter och sprickor för många olika organismgrupper. Reven är känsliga för en ökad sedimentation eller resuspension och verksamheter som skadar revens struktur eller de organismer som är fastsittande på reven. Areal: -Arealen rev ska vara minst X hektar. -Arealen av undergruppen biogena rev ska vara minst Y(70) hektar. Struktur och funktion: -Halten totalkväve, totalfosfor respektive klorofyll a ska uppfylla minst God ekologisk status enligt vattendirektivet. -I minst 90 % av den totala arealen har bottnarna en naturlig struktur och zonering. -Minst 95 % av arealen av de biogena reven skall vara fri från fysisk påverkan. Typiska arter: -Täckningsgraden och djuputbredningen av utvalda makroalger ska bibehållas eller öka i minst 90 % av arealen. -(Mål för typiska arter av ryggradslösa djur på biogena rev är ej klart.) Negativ -Ökad sedimentation och/eller resuspension. -Omfattande skörd av musslor med bottenskrapor som skadar reven. -Akut påverkan av giftiga algblomningar. -Påverkan från introducerade arter, t.ex. Sargassosnärj (Sargassum muticum). -Tillförseln av näringsämnen behöver minska för att en gynnsam bevarandestatus ska kunna upprätthållas på längre sikt. -Musselfisket i området bör följas upp. Det är risk för att bevarandestatusen inte kan upprätthållas i större delen av området, om inte tillförseln av närsalter minskar. Bevarandestatusen för de biogena reven var gynnsam år 1999.
A075 Havsörn; Haliaeetus albicilla Negativ Havsörnen är till stor del knuten till vatten för sitt näringssök (havsmiljö, större insjöar, älvar, vattenmagasin). Under häckningssäsongen är fisk den dominerande födan, men den tar även fågel och medelstora däggdjur. Under övriga delar av året dominerar fågel och fisk, där andelen kadaver är förhållandevis stor. Den bygger stora, omfångsrika och tunga bon och kräver därför kraftiga träd (i första hand tall) för boets placering. Havsörnen är mycket störningskänslig vid boplatsen. Arten jagar över arealer i storleksordningen 50 200 km2. De könsmogna, etablerade örnarna är i huvudsak stannfåglar. Ungfåglarna rör sig över betydande områden under de första levnadsåren, men förhållandevis få lämnar landet. När örnarna blir könsmogna och etablerar sig vid 4 5 års ålder sker detta i allmänhet i närheten av uppfödningsplatsen. Arten övervintrar i området. Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra populationsstorlek och arternas livsmiljö. -Störningar av mänsklig aktivitet. -Miljögifter. Befintligt skydd: -Havsörnen är fredad enligt 3 i jaktlagen (1987:259). Fredningen gäller också dess ägg och bon. -Enligt 1 a Artskyddsförordningen (1998:179) är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser samt att förvara levande exemplar av arten. -I rådets förordning (EG) nr 338/97 regleras import och export samt försäljning av levande och döda exemplar av havsörn. Sådan import och export samt försäljning får endast ske efter tillstånd från Jordbruksverket. -Havsörn tillhör Statens vilt (33 jaktförordningen (1987:905). Exemplar som omhändertas eller påträffas döda eller dödas tillfaller Staten. Övriga åtgärder: -Vid behov: vinterutfodring med veterinärbesiktigat köttavfall. Formuleras senare.
A140 Ljungpipare; Pluvialis apricaria Negativ Ljungpiparen häckar huvudsakligen i fyra olika miljöer. I norra Sverige är det en karaktärsart på fjällhedar och lokalt även på större, trädlösa myrar. I södra Sverige finns ett tynande bestånd på trädlösa högmossar, samt ett tämligen starkt bestånd på Ölands alvar. Arten kräver stora sammanhängande öppna områden, med låg och gärna något gles växtlighet. De häckande fåglarna utnyttjar gärna närliggande åkrar under födosöket. I övervintringsområdet uppehåller sig ljungpiparen på öppna jordbruksområden. Arten rastar gärna på stränder och i strandnära hävdade miljöer och är vanligt förekommande som rastande i området. Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra populationsstorlek och arternas livsmiljö. -Bristande kunskap om förekomsten av arten och dess rastmiljöer i området. -Exploatering av stränder, grunda havsvikar eller strandnära miljöer. -Igenväxning av strandnära öppna miljöer. -Verka för att omgivande strandängar hävdas/fortsätter att hävdas. Formuleras senare. A151 Brushane; Philomachus pugnax Brushanen häckar i Sverige i två helt olika typer av miljöer, med olika ekologiska krav och populationsutveckling. Det sydliga beståndet kräver tillgång på lämpliga häckningsmiljöer i form av hävdade strandängar. I bra häckningsmiljöer finns en mosaik av gräs- och starrmarker, öppna dy- och jordytor och grunda vattensamlingar. Det nordliga beståndet kräver tillgång på lämpliga häckningsmiljöer i form av våta myrmarker, framför allt relativt lågväxta, fuktiga till blöta gräs- och starrängar. Hanarna spelar på gemensam plats, företrädesvis på låga upphöjningar i terrängen. Som rastlokaler utnyttjas öppna områden med grunt vatten och sandiga eller gyttjiga bottnar, men även översvämmade åker- eller betesmarker. Det skandinaviska beståndet övervintrar främst i Afrika söder om Sahara (Sahelzonen). Arten är vanligt förekommande som rastande i området. Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra populationsstorlek och arternas livsmiljö.
Negativ -Höga halter av olika miljögifter i marin miljö, särskilt på rastplatserna längs Europas kuster. -Bristande kunskap om förekomsten av arten och dess rastmiljöer i området. -Exploatering av stränder och grunda havsvikar. -Igenväxning av strandnära öppna miljöer. -Verka för att omgivande strandängar hävdas/fortsätter att hävdas. Formuleras senare. A166 Grönbena; Tringa glareola Negativ Grönbenans lämpliga häckningsmiljöer utgörs av sanka stränder längs sjöar och vattendrag samt på fuktiga/våta gräs- eller starrbevuxna myrar. Arten kräver tillgång på öppet vatten och dyiga stränder. De högsta tätheterna hittar man i stora sammanhängande våtmarkspartier, men arten häckar regelbundet även vid mindre skogsomgärdade myrar. Arten övervintrar främst i tropiska Afrika. Under flyttningen påträffas grönbenan både längs kusten samt vid olika inlandsvåtmarker av öppen karaktär och är vanligt förekommande som rastande i området. Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra populationsstorlek och arternas livsmiljö. -Bristande kunskap om förekomsten av arten och dess rastmiljöer i området. -Exploatering av stränder, grunda havsvikar eller strandnära miljöer. -Igenväxning av strandnära öppna miljöer. -Verka för att omgivande strandängar hävdas/fortsätter att hävdas. Formuleras senare.
A193 Fisktärna; Sterna hirundo Negativ Fisktärnan behöver tillgång på fiskrika sjöar och/eller grunda kustområden samt störningsfria häckningsplatser. För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden; framför allt mink och räv bör hindras nå häckningsplatserna. Under häckningen födosöker fisktärnorna inom ett område i storleksordningen 1-5 km2. De nordiska fisktärnorna övervintrar huvudsakligen längs kuststräckan mellan Västafrika och Godahoppsudden. Arten är vanlig som häckfågel i området. Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra populationsstorlek och arternas livsmiljö. -I skärgården medför ökad båttrafik och expanderande friluftsliv stora störningar. -Ohävd och igenväxning kan leda till att viktiga häckningsplatser försvinner. -Lokalt kan förekomst av mink leda till att kolonier försvinner. -Spridning och ackumulering av miljögifter har negativa effekter på häckningsutfallet. -Eventuell etablering av vindkraftverk vid kända kolonier kan vara ett framtida hot. -Verka för att omgivande strandängar hävdas/fortsätter att hävdas. -Vid behov: ökad jakt på mink. Formuleras senare.