Bevarandeplan Natura 2000

Transkript

1 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Söderköpings kommun, Östergötlands län Natura 2000-område Stora Rimmö Totalareal Natura 2000-kod SE ha Fastställd av Länsstyrelsen Områdestyp; status psci-område enligt Art- och habitatdirektivet; Regeringsgodkänt Ägandeförhållanden Privat och statligt Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet *) = Prioriterad art eller naturtyp Areal 9020 *Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med 1,6 ha rik epifytflora 6530 *Lövängar av fennoskandisk typ 0,6 ha 6270 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 2,4 ha 9010 *Västlig taiga 3,2 ha 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ 13,5 ha Arealen av naturtypen 9020 har justerats från 1,0 ha (regeringsgodkänd areal) till 1,6 ha. Ingående arter enligt fågeldirektivet Fisktärna Silvertärna Bevarandesyfte och mål Sterna hirundo Sterna paradisaea Fisktärna: Målet är att arten ska leva kvar med ett livskraftigt bestånd i Östergötlands skärgård. Inom Rimmö naturreservat är målsättningen att det årligen ska häcka minst 5 par. Silvertärna: Målet är att arten ska leva kvar med ett livskraftigt bestånd i Östergötlands skärgård. Inom Rimmö naturreservat är målsättningen att det årligen ska häcka minst 10 par. *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ: De artrika gräsmarkerna inom reservatet ska inte växa igen och de ska bibehålla sin artrika hävdgynnade flora. *Lövängar av fennoskandisk typ: Den lilla lövängen ska inte växa igen och antalet hamlade träd ska inte minska från dagens nivå. 1

2 *Västlig taiga: Målet med naturtypen i området är att arealen ska bestå så att all mark där habitatet är utpekat på habitatkartan sist i dokumentet, uppfyller habitatets kvalitetskrav även i fortsättningen. Gällande kvalitén så är målsättningen att mängden död ved ska ligga på minst 15 % av virkesvolymen i genomsnitt och antalet riktigt gamla träd (äldre än 150 år) ska inte minska. *Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora: Målet med naturtypen i området är att arealen ska bestå så att all mark där habitatet är utpekat på habitatkartan sist i dokumentet, uppfyller habitatets kvalitetskrav även i fortsättningen. Gällande kvalitén så är målsättningen att mängden död ved ska ligga på minst 15 % av virkesvolymen i genomsnitt och antalet riktigt gamla träd (äldre än 150 år) ska öka. Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ: Målsättningen med de betade skogarna i reservatet är att luckigheten ska bibehållas och på vissa håll (på Aderton kobeter och Lilla Norrholmen) öka. Där hamlade träd finns ska hamlingen underhållas och yngre lindar nyhamlas. På Lilla Norrholmen ska de äldre träden huggas fram för att gynnas dessa och för att gynna trädlevande insekter och floran på marken. Död ved ska på sikt utgöra minst 10 % av virkesförrådet på sikt. Beskrivning av arter och livsmiljöer Fisktärna: Fisktärnan behöver tillgång på fiskrika sjöar och/eller grunda kustområden samt störningsfria häckningsplatser. För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden; framför allt mink och räv bör hindras nå häckningsplatserna. Under häckningen födosöker fisktärnorna inom ett område i storleksordningen 1-5 km 2. De nordiska fisktärnorna övervintrar huvudsakligen längs kuststräckan mellan Västafrika och Godahoppsudden. Silvertärna: Silvertärnan behöver tillgång på fiskrika sjöar och/eller grunda kustområden samt till störningsfria häckningsplatser. För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden framför allt frånvaro av mink och räv. Under häckningen födosöker silvertärnorna inom ett område i storleksordningen 25 km 2. Arten övervintrar längs södra Afrikas kust och i Södra Ishavet. *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ: Naturtypen består av magra mer eller mindre öppna gräsmarker som under lång tid hävdats som äng eller betesmark. Floran är artrik med darrgräs, jungfrulin, gullviva, grönvit nattviol, brudbröd, svinrot, stagg och knägräs. Ofta kan man även hitta slåttergubbe, slåtterfibbla, sommarfibbla och jungfru Marie nycklar. På Korsholmen finns fem gamla lindar med spår av hamling i denna naturtyp. *Lövängar av fennoskandisk typ: Naturtypen består av ängar eller betesmarker med ett stort inslag av hamlade träd. Träden hyser oftast en stor mängd krävande insekter och lavar. Markfloran är ofta artrik med ett stort inslag av hävdgynnade arter. *Västlig taiga: Naturtypen består av äldre barrskogar med inslag av gamla träd eller död ved, brandfällt eller successioner uppkomna efter en större störning som tex brand. Den senare typen är oftast lövdominerad. Död ved utgör ett mycket viktigt element. Miljön hyser ofta en artrik svamp-, moss-, och lavflora liksom en rik fauna av vedlevande insekter. Större områden hyser dessutom ofta en karaktäristisk fågelfauna med flera skogshöns och hackspettar. I Stora Rimmö naturreservat består habitatet både av äldre tallskog hög ålder och med ett stort inslag av död ved. *Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora: Naturtypen består av ädellövskogar med inslag av gamla träd, hålträd och/eller död ved. Floran är oftast örtrik med stor blomning på våren. Många gånger är extensivt bete positivt för naturtypen. 2

3 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ: Trädklädda betesmarker är en naturtyp som kan delas i två undergrupper, hagmarker med ett glest trädskikt av lövträd, samt betad skog där barrträd kan vara dominerande. I området förekommer främst den förra typen. De gamla och ihåliga träden är tillsammans med död ved de viktigaste elementen för den biologiska mångfalden. Hotbild - vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Fisktärna och Silvertärna: Arterna är känsliga för störningar under häckning. Bopredation av tex mink är ett annat hot. *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ: De viktigaste hoten mot naturtypen är gödselspridning, upphörd hävd och igenväxning. Stödutfodring på de artrika ytorna är också ett hot. Skogsplantering leder till att naturtypen försvinner. *Lövängar av fennoskandisk typ: De viktigaste hoten mot naturtypen är gödselspridning, upphörd hävd upphörd hamling, borthuggande av gamla träd och igenväxning. Stödutfodring på de artrika ytorna är också ett hot. Skogsplantering leder till att naturtypen försvinner. *Västlig taiga: Naturtypen påverkas negativt av skogsbruk, vägdragningar, dikningar och exploateringar i de flesta former. I vissa områden kan även frånvaro av åtgärder vara negativt. Detta gäller främst områden där branden varit en naturlig och viktig del i dynamiken i skogen. *Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora: Naturtypen påverkas negativt av skogsbruk, vägdragningar, dikningar och exploateringar i de flesta former. I vissa områden kan även frånvaro av åtgärder vara negativt. Detta gäller främst områden där bete och slåtter förekommit historiskt och där gran nu vandrar in. Bevarandeåtgärder - med tidplan Enligt 7 kap 28 a MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder (i eller utanför) som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med områdets skötsel. Området är skyddat som naturreservat och skogen planeras att lösas in innan Som en följd av detta kommer skötselplanen att uppdateras. Fisktärna och Silvertärna: Tärnorna är fredade (3 i jaktlagen (1987:259)). Fredningen gäller också dess ägg och bon. Enligt 1 a Artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Artskyddsförordningen (1998:179) förbjuder import, export och försäljning av levande och döda exemplar av fisktärna, samt förvaring av levande exemplar. (Vissa undantagsregler finns angivna i artskyddsförordningen). Fisktärnan är upptagen i bilaga II (strängt skyddade djurarter) i Bernkonventionen (konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö). Fisktärnan är upptagen i AEWA (African Eurasian Waterbird Agreement). Bevarandestatus idag Fisktärna: Fisktärnan häckar i samtliga svenska län. Beståndet är dock glest i Norrlands inland och arten saknas helt som häckfågel i fjällområdena. Det svenska beståndet beräknas uppgå till till

4 par, vilket motsvarar ungefär 1/10 av det europeiska beståndet. Beståndsutvecklingen är svårtolkad. Resultat från häckfågeltaxeringen tyder på att beståndet idag ligger på en lägre nivå än under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Mellanårsvariationerna är emellertid stora. Under 1990-talet finns dessutom uppgifter om regionala ökningar från flera håll, t.ex. längs kusten i Bohuslän så häckade 6 par inom Stora Rimmö naturreservat Silvertärna: Silvertärnan häckar längs större delen av svenska kusten, dock mycket fåtaligt längs Västkusten, samt i Norrlands skogsland och i fjällområdena från Dalarna och norrut. Som regelbunden häckfågel saknas den i södra och mellersta Sveriges inland. Det svenska beståndets storlek har uppskattats till par. Detta bör sättas i relation till ett samlat europeiskt bestånd på cirka par, varav närmare 75 % på Island. Sedan mitten av 1970-talet har silvertärnan ökat i antal såväl i Östersjöområdet som i Vänern. Tecken finns dock på att arten lokalt försvunnit till följd av minkens expansion. BirdLife International listar silvertärnan som Secure i Europa, men menar att det trots det är angeläget att Europa tar ett ansvar för artens bevarande. Inom reservatet häckade 44 par *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ: De äldre typerna av fodermarker, ängar och betesmarker, som tidigare varit dominerande både arealmässigt och ekonomiskt har fått minskad ekonomisk betydelse. Inom reservatet är ytan liten men på Korsholmen mycket artrik och välskött. Den mindre ytan på Snöpö står utan hävd och är under igenväxning. *Lövängar av fennoskandisk typ: De äldre typerna av fodermarker, ängar och betesmarker, som tidigare varit dominerande både arealmässigt och ekonomiskt har fått minskad ekonomisk betydelse. Särskilt slåtterängarna har nästintill helt och hållet utgått ur jordbruksproduktionen. Av den ängsareal som fanns för hundra år sedan återstår endast en ytterst liten rest. Inom det nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet hävdas ca ha ängsmark. Den lilla ytan av habitatet inom reservatet hävdas med bete. Träden är återhamlade. Sammanfattningsvis kan man säga att statusen på denna yta är god. *Västlig taiga: Denna mycket heterogena naturtyp finns spridd i hela den boreala delen av landet. De största arealerna finns i Norrlandslänen och där finns även mycket av de största naturvärdena, även om områden med höga naturvärden finns i hela landet. Historiskt sett är förlusten av västlig taiga mycket stor och endast några få procent återstår (ca 3 % av 21 milj. ha) i boreal region. Vad gäller naturtypens kvalité i detta objekt så finns här gott om död ved och gammal tall inom habitatet. *Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora: Den historiska förlusten av naturtypen är påtaglig och kan därför dels relateras till värmeperiodens lövskogar, men även till senare tiders lövängar som minskat till en bråkdel under 1900-talet. Även om lövängarna var öppna så innebar det ändå att mängden ädellövträd och därtill knutna arter var betydligt vanligare. Utbredningen är främst södra och sydöstra delen av Boreal region och i Mälardalen. Kalmar län (inkl. Öland) har störst andel av naturtypen och har ett stort ansvar att bevara denna, tillsammans med bl.a. Östergötlands-, Södermanlands-, Stockholms-, Västmanlands- och Västra Götalands län. Objekten är sällan stora, men har ofta höga naturvärden. Det finns ca ha i landet. Hotet idag består dels av skogsbruk, men också av konkurrens från invandrande gran. Naturtypen är prioriterad i det nationella områdesskyddsarbetet. Kvalitén i detta område är hög med ganska många hålträd (främst av lind). Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ: Betade skogar och hagmarker har ofta mycket höga naturvärden, knutna till både fältskikt och trädskikt. Detta gäller kanske fr.a. ekhagar i södra Sverige som är bland de mest artrika miljöer som finns i svensk natur. Betade skogar på gårdarnas utmarker har funnits utbrett över hela landet. Numera är det dock en ovanlig naturtyp, eftersom djuren oftast hålls hemma på betesvallar och mer gårdsnära betesmarker. Historiskt sett har andelen trädklädda betesmarker minskat till en bråkdel de senaste åren. De gamla inägomarkerna har odlats upp och utmarkerna växt igen eller planterats med skog. Skogsbete är en försvinnande naturtyp på de flesta håll. Hur mycket som totalt 4

5 finns i landet är osäkert, fr.a. vad gäller betade skogar med höga naturvärden, men en uppskattning är att det finns ca ha trädklädda betesmarker (ekhagar 4800 ha, björkhagar 7400 ha, blandlövhagar ha, ha och betad skog ha.) Vad gäller statusen på habitatet inom Stora Rimmö naturreservat så är den överlag god. Undantaget är några öar som är obetade, viktigast med återupptagen hävd är det på Lilla Norrholmen och på Aderton kobeter. Uppföljning av bevarandemålen För tillfället pågår ett nationellt projekt där metoder och arbetssätt anpassade för övervakning av Natura 2000 arbetas fram. De strukturer som mäts är bland annat täckningsgrad av träd och buskar, trädslagssammansättning och mängd död ved. Tärnorna följs genom kustfågelinventeringar var 10e år. Kartor Kartorna som följer visar områdets läge samt naturtypernas utbredning i terrängen. Referenser s webb Naturvårdsverkets webb ( ( Natura 2000-kartor på webben ( Inventering av kustfåglar i Östergötlands skärgård, 1998:6, Länsstyrelsen

6 6

7 7

8 8