2006-11-08 Brottsofferjourernas Riksförbunds remissvar angående betänkande Att ta ansvar för sina insatser Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, SOU 2006:65 Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, är en ideell organisation som ger stöd åt brottsoffer och vittnen samt personer som är närstående de som utsatts för brott. Det finns drygt hundra lokala brottsofferjourer runt om i landet. På jouren finns stödpersoner som lyssnar, ger råd och information. Vid tingsrätterna finns vittnesstöd som stödjer vittnen i samband med rättegång. Ca 2000 personer arbetar ideellt inom BOJ. Alla har särskild utbildning och arbetar under tystnadslöfte. Under 2005 tog drygt 28 000 en kontakt med brottsofferjourerna. Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, anser att utredningens förslag i sin helhet är väl genomtänkta och skulle innebära en klar förbättring när det gäller socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Vi ser att förslagen är lagda utifrån ett kedjeperspektiv och bör antas i sin helhet. Brottsofferjourernas Riksförbund vill lämna några ytterligare förslag och kommentarer på betänkandet. Mäns våld mot kvinnor BOJ anser, som utredningen, att begreppet mäns våld mot kvinnor är begränsat. Våld mot närstående är ett mer omfattande begrepp, som inte exkluderar våld i samkönade relationer. Våld mot närstående innefattar även att barn blir utsatta indirekt eller direkt. BOJ anser också att könsmaktsperspektivet måste kompletteras med andra faktorer. Våldet är komplext och mångfasetterat och måste ses dels utifrån strukturell förklaring och dels utifrån individnivå. Det är viktigt att ha en tvärvetenskaplig inriktning och vara öppen för nya och kompletterande forskningsrön. I utredningens uppdrag ingick att särskilt beakta stödet till våldsutsatta kvinnor med funktionshinder, med missbruksproblematik och med utländsk bakgrund, alla tillhörande särskilt utsatta och sårbara brottsoffer. Brottsofferjourernas Riksförbund vill i detta sammanhang också uppmärksamma våldutsatta äldre 1
kvinnor. Tyvärr vet vi inte så mycket om denna grupp kvinnor. Forskningen på området är ringa. 2001 publicerades Brottsoffermyndighetens omfångsundersökning Ofrid. Den genomfördes av Hjelde Eriksson och riktade sig till äldre personer 65-80 år boende i Umeå. Resultatet visade att 16 % av kvinnorna och 13 % av männen varit utsatta för någon form av våld och övergrepp efter fyllda 65 år. Undersökningen pekade på betydande skillnader mellan män och kvinnor och att det råder ojämnlikhet mellan äldre kvinnors och äldre mäns livsvillkor. Tre av fyra drabbade kvinnor hade utsatts för fysiskt våld av män. 75 % av alla kvinnor och 40 % av alla män som rapporterade om övergrepp hade aldrig sökt hjälp. En undersökning från 2004, De sista ljuva åren, genomförd av Kerstin Kristensen och Marie Risbäck bekräftar bilden att kvinnor inte står fria från mäns våld ens som äldre. Man kan fundera över om mörkertalet för våld mot äldre kvinnor är särskilt stort. Faktorer som svagt socialt nätverk, beroendeställning till gärningspersonen, och starka skam- och skuldkänslor påverkar anmälningsbenägenheten. Genom erfarenheter från våra lokala brottsofferjourer vet vi äldre kvinnor som till slut söker hjälp har svårt att få stöd och hjälp från socialtjänsten anpassad till deras behov. Socialtjänstens organisation är otydlig och kvinnan hänvisas fram och tillbaka mellan enheter för äldreomsorg och enheter för individ och familjestöd. Erbjudet skyddat boende är inte anpassat för kvinnans behov av till exempel andra biståndsinsatser och tillgänglighet. Det finns dock även på detta område goda exempel, bland annat arbetar stadsdelsförvaltningen i Lundby i Göteborg med en policy, som ger ett tydligt stöd till hemtjänstpersonalens möte med våldutsatta äldre kvinnor. Beskrivning och analys av socialtjänstens insatser Brottsofferjourernas Riksförbund ser också vikten av att kommunerna utarbetar handlingsplaner och policydokument för att få mer strukturerade och effektiva stödinsatser för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Det är också viktigt att socialtjänsten utformar insatser som utgår från kvinnans och barnens behov. Många kommuner arbetar idag utifrån traditionella modeller som inte är lämpliga i arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn. Metoderna måste utgå från en större mångfald och flexibilitet för att passa olika behov. Här har Rinkeby och Malmö visat på möjligheter att utveckla anpassade modeller. Stödinsatser för kvinnor utsatta för våld i nära relation innebär inte bara skyddat boende. Lika viktigt är andra insatser som stödsamtal, information, att hjälpa till annan instans, att vara ett stöd för att våga eller orka polisanmäla samt att vara ett stöd under en rättegångsprocess. Mörkertalet är mycket stort när det gäller våldsutsatta kvinnor och stöd och hjälp behöver förstärkas både inom myndigheter och ideella organisationer. Brottsofferjourerna har en stor och omfattande stödverksamhet för våldsutsatta kvinnor förutom skyddat boende (några lokala jourer har även skyddat boende). Under 2005 sökte sig 8 500 kvinnor till BOJ för stöd och information för att de utsatts för våld, hot eller sexualbrott. För att ge ett adekvat stöd får ideella stödpersoner en vidareutbildning utifrån Riksförbundets bok Närhet som gör ont om våld mot närstående. Riksförbundet får medel från Socialstyrelsen för att genomföra en landstäckande kompetenshöjning inom området samt för att utveckla samverkan med bl a socialtjänsten. För att kunna hjälpa fler kvinnor anser vi att kommunerna även ska samarbeta mer med brottsofferjourerna. Om fler kvinnor får stöd i ett tidigt skede kan de komma ur den destruktiva och våldsamma relationen och därmed undvika så allvarliga situationer att skyddat boende behövs. Liksom kvinnojourerna har några brottsofferjourer skrivit avtal med kommunen. Brottsofferjourernas Riksförbund anser att hot- och riskbedömningar är mycket viktiga och nödvändiga. Samhället måste använda sig av den kunskap som finns för att göra hot- och riskbedömningar av våldsamma män. BOJ betonar att alla kvinnor utsatta för våld bör ha rätt att få samma adekvata hjälp och skydd oavsett till vilken polis de vänder sig. Så är det inte idag. Idag är det ofta enskild polismans maggropskänsla som får avgöra bedömningen av kvinnans skyddsbehov. Trots att det finns en vetenskapligt framtagen metod för att bedöma risken för framtida partnervåld, SARA-modellen, används den sparsamt av polis och rättsväsende. Man väljer alltså ofta att gå på instinkt vid bedömningen. Något som inte alltför sällan får förödande konsekvenser. Vi vill understryka vikten av att man hela tiden tar med 2
barnens situation i hot- och riskbedömningen. Alla skyddsåtgärder måste inkludera barnen. De är också brottsoffer och deras behov måste tas med när man gör upp säkerhetsplaner för kvinnan. Vid vårdnad, boende och umgänge är det mycket viktigt att socialtjänsten gör riskbedömningar. Granskningen som visar att det saknas riskbedömning i 65% av socialnämndens utredningar är förödande. Dessutom bör man komma ihåg att dessa barn, om de inte får hjälp, löper risk att ta på sig den roll som förövare eller offer som de har sett pappa eller mamma ha. Det är nödvändigt att polis och socialtjänst samarbetar för att genomföra och följa upp hot- och riskbedömningar. Inom socialtjänsten finns ett stort behov av kunskap och kompetensutveckling. Bemötande grundar sig på vilken kunskap man har. Kunskap om våld i nära relationer samt generell brottsofferkunskap måste vara obligatorisk på Socionomutbildningen. Dessutom är det viktigt med kontinuerlig vidareutbildning för olika personalgrupper inom socialtjänsten. Både brottsofferjourer och kvinnojourer har kunskap och erfarenheter och bör ses som en resurs i kommunernas utbildningsinsatser. Barn och unga som upplevt våld mellan närstående vuxna BOJ ser positivt på att utredningens direktiv innefattar behov av stöd och hjälp till barn och unga som upplevt våld mot närstående. Barnen har länge varit bortglömda och negligerade. Olika insatser har främst haft ett vuxenperspektiv. Stöd och hjälp måste utgå från barnens behov. BOJ ser med stor tillfredsställelse på den nya lagstiftningen som innebär att barn som bevittnat våld ska ses som brottsoffer. Brottsofferjourerna har också erfarenheter av att det finns stora brister i samverkan av insatser för barn. Det är nödvändigt att polisen anmäler till socialtjänsten om den misshandlade kvinnan har barn och att också socialtjänsten utreder detta vidare. Vi ser också brister i samverkan med hälso- och sjukvården. Bland annat bör mödra- och barnavårdscentraler bli bättre på att uppmärksamma misshandel under graviditet samt under barnens första levnadsår och att de anmäler till socialtjänsten om det förekommer våld. Barn måste få hjälp och stöd för att bearbeta och kunna gå vidare trots det traumatiska som hänt i familjen. Det är förödande att detta kan förhindras på grund av att en vårdnadshavare motsätter sig detta. Inom BOJ har brottsofferjouren i Göteborg ansvar för en verksamhet för stöd till barn som upplevt våld i familjen som kallas Bojen. Bojen har anställda socionomer som erbjuder stödsamtal enskilt och i grupp. Verksamheten har parallella grupper för mammorna. BOJ ser utvecklingen med barnahus som en viktig utveckling, då resurserna samlas kring barnet. Att de inte ska behöva gå till flera platser för upprepade förhör av olika personer för olika syften. Vi anser att det ska finnas ett barnahus i varje län. BOJ anser också att det ska finnas ett Riksbarncentrum vilket ska ha en bredare inriktning än det nationella barnrättscentrum som nu inrättas i Örebro. Riksbarncentrum ska ha en tvärfacklig och tvärvetenskaplig inriktning samt ha både ett teoretiskt och praktisk inriktning. Samverkan Samverkan är grundläggande för att våldsutsatta kvinnor och deras barn ska få den hjälp och det stöd de behöver. Alla länkar i kedjan måste fungera, dels mellan olika myndigheter och dels mellan myndigheter och ideella organisationer. Här vill vi se att brottsofferjourerna ska ses som en självklar samarbetspart. Företrädare för barn och organisationer som arbetar med männen som misshandlar måste också ses som naturliga samarbetspartners. Några utvecklingsområden Behov av information är grundläggande för alla brottsoffer. Polisen har den främsta informationsskyldigheten. Tyvärr ser vi ofta brister i deras informationsarbete, vilket får förödande konsekvenser. Dels genom att många går miste om möjligheter till stöd och bearbetning, de kan gå miste om målsägandebiträde och att få skadeståndsersättning. Det är viktigt att polisen också informerar om 3
socialtjänstens ansvar och möjligheter till stöd. Information bör ges så att stödinsatser kan sättas in i ett tidigt skede, redan under förundersökningen. Överväganden och förslag Ändring av 5 kap. 11 socialtjänstlagen BOJ ser mycket positivt på förslaget att ändra bör till skall i 5 kap 11. Redan när kommunens ansvar för brottsoffer skrevs in i socialtjänstlagens ansvar ansåg BOJ att det var nödvändigt med begreppet skall för att kommunerna skulle se detta som ett prioriteringsområde. Vår erfarenhet är att med anledning av begreppet bör så ha kommunerna inte tagit tillräckligt ansvar för stöd till brottsoffer. Vi stödjer också att formuleringen i hemmet ersätts av närstående. I hemmet kan uppfattas som begränsande. Exempelvis kan det bli ett otydligt begrepp för unga flickor som utsätts för hot, kontroll, tvång och andra övergrepp från sina pojkvänner. I anglosaxiska länder finns begreppet dating violence och som handlar om det sätt som våldsamma yngre män använder för att dominera unga kvinnor. Kanske har den unga kvinnan inte lämnat föräldrahemmet, men finns ändå i en destruktiv relation, som hon kan behöva stöd och hjälp för att bryta. Vi anser att begreppet barn som upplever våld ger en bättre bild av barnens situation än formuleringen bevittnat våld. Vi stödjer också de övriga formuleringsförändringarna i 5 kap 11, vilka innebär en mycket tydligare innebörd än tidigare lagtext. Parallellt med stödjande insatser måste det också ske brottsförebyggande arbete. BOJ stödjer utredningens åsikt att insatser även för männen och barnen ska ses ur ett förebyggande perspektiv. Allmänt råd Utredningen föreslår att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att utarbeta allmänna råd och riktlinjer för socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. Detta tillstyrker vi. Dock anser vi att uppdraget att utarbeta allmänna råd och riktlinjer ska avse hela 11. Kännedom om det övergripande ansvaret för brottsoffer inom socialtjänsten är mycket låg. Det finns ingen kartläggning av hur socialtjänsten tar hela det övergripande ansvaret och socialstyrelsens uppföljningsinsatser har här begränsat sig till ett metodutvecklingsprojekt för unga brottsoffer. Utan att överdriva har vi inom brottsofferjouren erfarenhet av att socialtjänstens stöd till brottsdrabbade personer i allmänhet är ett lika stort lotteri som det som beskrivs när det gäller bemötandet av våldsutsatta kvinnor. Därför anser vi att allmänna råd och riktlinjer ska omfatta hur hela paragrafen kan eller bör tillämpas. Socialtjänststatistiken BOJ anser att statistik är ett värdefullt redskap för planering och uppföljning för att säkerställa kvalitet i verksamheten. Vi stödjer att det ska ingå i den officiella statistiken. Bedömningsinstrument Det är viktigt att utforma instrument för bedömning för att få enhetligare verksamhet i hela landet och att underlaget är utformat enligt vetenskaplig och beprövad erfarenhet. Kunskapsbaserade riktlinjer Att få enhetliga riktlinjer för insatser och metoder kommer att höja kvaliteten avsevärt inom socialtjänstens verksamhet för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Utredaren anser att arbetet bör utföras i samarbete med relevanta aktörer och där ser vi brottsofferjourerna som en viktigt resurs. Samordning Förslaget om att samordna insatser är grundläggande för att utveckla ett gott stöd till våldsutsatta kvinnor och barn. Om kommuner samordnar vissa insatser kan de ge ett mer specialanpassat stöd för bland annat 4
olika sårbara och utsatta grupper. Det finns också möjlighet att genomföra pilotverksamhet när det gäller behandlingsmetoder för män som misshandlar. Att länsstyrelsen får ansvar för att samordna kompetensutveckling, informationsmaterial och handlingsplaner ser vi som ett bra förslag. Därmed kan insatserna bli mer strukturerade och få mera kontinuitet. Tillsyn BOJ stödjer förslaget att Länsstyrelserna får ett tydligare tillsynsansvar och bedömningskriterier när det gäller 5 kap. 11. Vi anser dock att detta ska gälla för hela skrivningen i paragrafen, socialnämndens ansvar för alla brottsoffer och deras anhöriga. Dödsfallsutredningar BOJ har under lång tid ställt krav om att en haverikommission ska tillsättas varje gång en kvinna dödas av en närstående för att samhället ska försöka lära sig vad som har gått fel. Hade man kunnat agera annorlunda för att rädda kvinnans liv? Ansvaret för handlingen vilar på gärningsmannen. Men ansvaret för att inte ha sett, inte ha förstått och att ha undlåtit att agera vilar på alla de myndigheter och människor som fanns i kvinnans närhet. Haverikommissionen ska kartlägga kvinnans liv från den stund hennes situation anades av människor på myndighetsnivå och omkring henne och fram till dess hon dödades. Gärningsmannens individuella levnadshistoria och hans möten med dessa människor och andra från olika myndigheter ska också studeras. Vem eller vilka gjorde vad eller avstod eller undvek att agera för att uppmärksamma kvinnans situation. Först när en haverikommission tillsätts kan vi lära och förstå om kvinnans situation och mannens agerande. Först då kan vi säga att samhället tar sitt ansvar för att undvika att fler kvinnors situation inte uppmärksammas förrän det är för sent. Haverikommissionen bör vara nationell och vi föreslår också att den ska innehålla juridisk och socialpsykologisk kompetens. En årlig rapport om kommissionens arbete ska presenteras för berörda departement och riksdagsutskott. Europakonventionens artikel 2, rätt till liv, överträds ofta i dessa situationer, då en kvinna misshandlas till döds. Brottsofferjourernas Riksförbund Eva Larsson Förbundsdirektör Hans Klette Förbundsordförande Kerstin Zaring och Monica Bergvall, som ingår i Riksförbundets arbetsgrupp våld mot närstående, har deltagit i utformningen av remissvaret. 5