Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 1 av 36 Gäller fr.o.m Gäller t.o.m Granskat av Processägare Katarina Funseth (kfh001) Gäller för Landstinget och kommunerna i Västernorrland Sammanfattning /Beskrivning Handläggare Katarina Funseth (kfh001) Diarienummer / Dokumentnummer Hjälpmedelskommittén har fastställt dokumentet den 19 juni 2014. Beslutade ändringar från /133144 Social KOLA den 15 augusti 2014 är införda. Relaterade dokument Ett utskrivet dokument kan vara inaktuellt, det gällande finns alltid på hjälpmedelsguiden Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget Västernorrland och länets kommuner
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 2 av 36 Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 2. Gemensam överenskommelse om hjälpmedelskommitté... 5 3 Hjälpmedelssamordnare... 5 4. Hjälpmedelsverksamheter... 6 4.a. Hjälpmedel Västernorrland... 6 4.b. Hörselvård... 6 4.c. Ortopedteknisk avdelning... 6 5. Mål... 7 6. Syfte... 7 7. Prioriteringar... 7 8. Förskrivare... 8 9. Förskrivarens ansvar... 9 10. Förskrivningsprocessen... 9 11. Bedömning... 10 12. Bedömningsgrunder vid förskrivningen... 11 12 a. Angelägenhet... 11 12 b. Kroppsfunktion... 11 12 c. Aktivitet... 12 12 d. Delaktighet... 12 12 e. Nyttjandegrad... 12 12 f. Personliga faktorer... 12 12 g. Omgivningsfaktorer (kontextuella faktorer)... 12 13. Förskrivning och utprovning... 13 14. Patientjournal och dokumentation... 13 15. Anpassning... 14 16. Specialanpassning... 14 17. Instruktion, träning och information... 15 18. Uppföljning (Svarar på frågan är vi på rätt väg? )... 15 19. Dubbelutrustning... 17 20. Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad... 17
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 3 av 36 21. Brukarens ansvar för hjälpmedlet... 18 22. Försäkringar, skadade och förlorade hjälpmedel... 18 23. Utvärdering (Svarar på frågan blev det som vi tänkte? )... 19 24. CE-märkta produkter... 19 25. Bruksanvisningar... 20 26. Förbrukningsartiklar till hjälpmedel... 20 27. Uthyrning och försäljning av hjälpmedel till enskilda personer... 20 28. Egenvård och försäljning av konsumentprodukter till enskilda personer... 21 29. Avgifter för den enskilda brukaren... 21 30. Förskrivning av hjälpmedel i samband med utomlänsvård... 21 30 b. Förskrivning av hjälpmedel vid vistelse i annan kommun... 21 31 a. Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flytt inom länet... 22 Brukarens ansvar... 22 Förskrivarens ansvar... 22 31 b. Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flytt ut ur länet... 22 32. Förskrivning av hjälpmedel till personer med skyddade personuppgifter... 22 33. Förskrivning av hjälpmedel till utlandssvenskar och utländska medborgare... 23 34. Hjälpmedel för studier i annat land... 23 35. Hjälpmedel som inte omfattas av vårdgivarnas hjälpmedelsansvar... 24 35 a. Arbetshjälpmedel... 24 35 b. Personalstödjande hjälpmedel... 24 35 c. Grundutrustning hos annan huvudman/vårdgivare... 24 35 e. Pedagogiska hjälpmedel i skolan... 24 35 f. Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter... 25 35 g. Transport av hjälpmedel... 25 35 h. Bostadsanpassning... 25 34 i. Bilstöd... 25 Bilagor 1. Lagar, förordningar, författningar och föreskrifter 2. Världshälsoorganisationens klassifikationssystem 3. Organisation och kunskapscentrum på nationell nivå 4. Definitioner 5. Analysmodell för uppföljning
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 4 av 36 1. Inledning Dessa riktlinjer syftar till att säkerställa en god tillgänglighet till personliga hjälpmedel enligt Policy för hjälpmedel i Landstinget Västernorrland och i länets kommuner. Hälso- och sjukvårdslagen/hsl/ 3b föreskriver vårdgivarens ansvar för att tillhandahålla hjälpmedel. Hjälpmedel är således en del av övriga insatser som erbjuds inom hälso- och sjukvården och hjälpmedelsförsörjningen ska följa samma etiska och prioriteringsmässiga principer som gäller för övrig hälso- och sjukvård. Detta innebär även att reglerna för vårdgaranti ska beaktas när hjälpmedel ingår som en del i behandlingen. Förskrivningsprocessen baseras på Världshälsoorganisationens klassifikationssystem, International Classification of Functioning, Disability and Health /ICF/, som utgår från termer som funktion, struktur, aktivitet och delaktighet. Läs mer på webbplatsen www.who.int/classification/icf Riktlinjerna ger vägledning i förskrivningsprocessen för enhetliga bedömningar och tillgång till personliga hjälpmedel på lika villkor, som en del av hälsofrämjande insatser, behandling, habilitering och rehabilitering till personer bosatta i Västernorrlands län. Riktlinjerna utgör även ett stöd till brukare och deras anhöriga samt till intresseorganisationer. Informationen ska finnas tillgänglig på olika media. Ett informations och beslutstöd (Hjälpmedelsguide) kompletterar riktlinjerna i den enskilda förskrivningsprocessen. Hjälpmedelsguide beskriver vem som är behörig att förskriva samt till vilka behov respektive hjälpmedel är avsett.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 5 av 36 2. Gemensam överenskommelse om hjälpmedelskommitté Syftet med överenskommelsen är att Hjälpmedelskommittén ska verka för en jämlik, patientsäker och kostnadseffektiv hjälpmedelsförsörjning i länet. Överenskommelse gäller från och med 2013-11-08 till 2017-12-31. Hjälpmedelskommitténs uppdrag är att: - Hantera och besluta om regelverk och policyfrågor när det gäller samtliga individuella hjälpmedel. Exempelvis vad som kan tillhandahållas av huvudman och vad som bedöms vara konsumentprodukt. Beslut om ändringar i regelverk och policyfrågor förs in i verktyget för besluts- och informationsstöd som förvaltas av Hjälpmedel Västernorrland. - Ansvara för utveckling av besluts- och informationsstöd i samarbete med förvaltare av beslutsstöd (Hjälpmedel Västernorrland). - Ansvara för obligatorisk förskrivarutbildning. Förvaltare av systemstöd för förskrivarutbildning är Kompetenscentrum inom Landstingets serviceförvaltning. - Arbeta med stöd av sortimentsgrupper vars uppdrag är att bevaka utvecklingen inom hjälpmedelsområdena vård och behandling, förflyttning, kommunikation och aktiviteter i dagligt liv. Sortimentsgrupper bemannas med förskrivare från båda huvudmännen. - Besluta om införande av nya hjälpmedelsprodukter i sortiment via processen Ordnat införande. Till sin hjälp har kommittén sortimentsgrupper som kan kallas in för att bidra med specialistkompetens i frågor som rör hjälpmedelsprodukter som ska föras in i eller fasas ut ur sortiment. - Vara rådgivande i frågor om avgifter för individuella hjälpmedel. Beslut om avgifter fattas av respektive huvudman. - Samverka med brukare och andra vårdgivare och genomföra omvärldsbevakning. Exempelvis i form av rådgivning vid gränsområdesdiskussioner när det gäller medicinteknisk utrustning, personalstödjande hjälpmedel eller pedagogiska hjälpmedel i skolan. - Arbeta utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. - Bevaka och följa kostnadsutvecklingen inom hjälpmedelsområdet. Representanter som deltar i Hjälpmedelskommittén har mandat från sin organisation att fatta beslut i frågor gällande regelverk och sortiment för tillhandahållande av individuella hjälpmedel. Hjälpmedelskommittén bemannas med representanter från landstingets samtliga vårdområden och hjälpmedelsverksamheter (Hörselvård, Ortopedteknik och Hjälpmedel Västernorrland) samt med representanter från länets sju kommuner. 3 Hjälpmedelssamordnare Hjälpmedelssamordnarens uppgift är att bereda och föredra ärenden i hjälpmedelskommittén samt bistå med övergripande sakkunskap till parterna.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 6 av 36 4. Hjälpmedelsverksamheter 4.a. Hjälpmedel Västernorrland Hjälpmedel Västernorrland är en länsverksamhet som organisatoriskt är en verksamhet inom Landstingets Västernorrlands Serviceförvaltning. Verksamhetens uppdrag är att - lagerhålla och leverera hjälpmedel till främst Landstinget Västernorrland och kommunerna i länet - ge råd och stöd till förskrivare vid val, förskrivning och anpassning av hjälpmedel - utbilda förskrivare om hjälpmedelssortimentet - ge teknisk service i form av reparation och anpassning av hjälpmedel Hjälpmedel Västernorrland har sin bas med ledning, administration och huvudlager i Sundsvall (Sundsbruk) och filialer i Örnsköldsvik och Sollefteå. Verksamheten finansieras genom intäkter från hälso- och sjukvården och kommunerna. Hjälpmedlen är indelade i hyres- och försäljningshjälpmedel. Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/hjalpmedel Synrehabiliteringen, som tillhör ögonkliniken vid länssjukhuset Sundsvall-Härnösand, samverkar med Hjälpmedel Västernorrland vid hanteringen av synhjälpmedel. 4.b. Hörselvård Hörselvården är en intraprenad och ingår i den specialiserade vården. Hörselvården är en länsresurs som erbjuder habilitering, rehabilitering, utprovning av hörseltekniska hjälpmedel, hörselteknisk service, tolk- och taltjänst. Vid länets fyra hörcentraler utförs hörselmätningar och utprovningar av hörseltekniska hjälpmedel. Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/horselvarden 4.c. Ortopedteknisk avdelning Det finns en ortopedteknisk avdelning (OTA) i Västernorrland. Den är underställd ortopediska kliniken, Vårdområde Opererande, Länssjukhuset Sundsvall Härnösand. Ortopedtekniska avdelningen är en länsresurs som ansvarar för att utföra ortopedtekniska åtgärder i hela länet. Läs mer på webbplatsen http://www.lvn.se/for-vardgivare/hjalpmedel/ortopediskahjalpmedel/
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 7 av 36 5. Mål Målet med att förskriva hjälpmedel är att individen får förutsättningar att leva ett självständigt liv med likvärdiga rättigheter, möjligheter, ansvar och skyldigheter. Hjälpmedelsförsörjningen har även en hälsofrämjande funktion genom att öka möjligheter till aktivitet och delaktighet och minska risken för social isolering. 6. Syfte Syftet med hjälpmedel är att underlätta individens vardagsliv och möjliggöra en aktiv samverkan och kommunikation med omgivningen. Hjälpmedel förskrivs för att: - förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga - kompensera nedsatt eller förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet - förebygga framtida förluster av funktion och förmåga. 7. Prioriteringar Riksdagens beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården gäller från den 1 juli 1997 och anger en etisk plattform, som grundas på tre principer: - Människovärdesprincipen, enligt vilken alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället - Behovs- och solidaritetsprincipen, enligt vilken resurserna satsas på områden (verksamheter och individer) där behoven är störst och där man inte själv gör sig hörd - Kostnadseffektivitetsprincipen, enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i hälsa och livskvalitet, eftersträvas vid valet mellan olika verksamheter eller insatser. Varje förskrivning av hjälpmedel ska prövas noggrant och bedömas enligt följande - Prioriteringen görs utifrån behov och förväntad effekt, som i sin tur ligger till grund för val av produkt eller typ av hjälpmedel - Kostnadseffektiviteten bedöms därefter utifrån förväntad nytta i förhållande till kostnaden för hjälpmedlet - Ett förändrat medicinskt och/eller socialt behov ska föreligga för utbyte av hjälpmedel, alternativt att ett annat hjälpmedel avsevärt bättre uppfyller personens behov eller ger avsevärt bättre nytta Följande prioriteringsordning gäller för hjälpmedel i Västernorrlands län: 1. Hjälpmedel för livsuppehållande insatser 2. Hjälpmedel för att klara aktiviteter i dagliga livet, såsom personlig vård och boende, samt för att barn ska kunna leka och utvecklas 3. Hjälpmedel för att klara och befrämja vardagsaktiviteter i närmiljön. Dessa riktlinjer omfattar inte följande områden: - Pedagogiska hjälpmedel
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 8 av 36 - Hjälpmedel enbart för yrkesutövning - Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter - Utrustning och anpassning som regleras av andra lagar (t ex skollagen, arbetsmiljölagen och plan- och bygglagen). 8. Förskrivare Med förskrivare avses en person som är anställd eller har uppdrag av: Landstinget Västernorrland Kommunerna i Västernorrland en verksamhet som har tecknat vårdavtal med Landstinget Västernorrland eller någon kommun i länet. Förskrivningsrätten kan antingen vara reglerad i vårdavtalet eller ges som särskild förskrivningsrätt under en begränsad tidsperiod. Förutsättningen är att det ingår i anställningen/uppdraget att förskriva hjälpmedel. Följande yrkesgrupper har rätt att förskriva hjälpmedel: A Arbetsterapeut Au Audionom B Barnmorska, verksam inom primärvården D Distriktssköterska H Hörselpedagog L Läkare Lo Logoped Ls Läkare med specialistkompetens Opt Optiker, anställd av eller på uppdrag av landstinget S Sjukgymnast/Fysioterapeut Sj distriktssjuksköterska/sjuksköterska med kompetens inom området Sp Synpedagog Spp Specialpedagog För varje produktgrupp i Beslut och informationsstödet (Hjälpmedelsguiden) anges vem som har rätt att förskriva respektive hjälpmedel. Vårdgivaren har rätt att ge förskrivningsrätt inom ramen för det avtal som slutits med respektive utförare. Förskrivningsrätten kan inte delegeras. Alla förskrivare ska utöver adekvat yrkesutbildning, genomgå grundläggande förskrivarutbildning. Utbildning i Hjälpmedelsinstitutets förskrivningsprocess är rekommenderad. http://www.hi.se/utbildningar/webbutbildningar/forskrivningsprocessen/ Förskrivarutbildningen i styrdokument är obligatorisk. Förskrivare ska ges tillgång till kontinuerlig fortbildning. Det är varje verksamhetschefs ansvar att säkerställa att personalen har formell kunskap och ges förutsättningar att upprätthålla den. Detsamma gäller för företag som anlitas för utprovning, specialanpassning samt förebyggande och avhjälpande underhåll av hjälpmedel.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 9 av 36 9. Förskrivarens ansvar Den som förskriver hjälpmedel bär ansvaret för att bedömningen följer ICF, www.who.int/classification/icf, att förskrivningen sker inom ramen för dessa riktlinjer. Om behovet ej kan tillgodoses inom standardsortiment av hjälpmedel ska endast i undantagsfall förskrivaren användas sig i av ordnat införande. När förskrivaren behöver stöd för att göra utprovning och för att göra anvisning för specialanpassning ska det finnas möjlighet att rådgöra med eller konsultera personal inom hjälpmedelsverksamheterna. Förskrivaren ska: - ha kunskap om lagar, förordningar, författningar, övriga styrande dokument som gäller vid förskrivning av hjälpmedel i länet - ha kompetens att bedöma den funktionella och medicinska nyttan med hjälpmedlet samt kunna välja den mest kostnadseffektiva lösningen - ha kunskap om hjälpmedelssortiment och anpassningsmöjligheter - initiera och medverka vid specialanpassningar - svara för att brukaren, närstående och vårdare får kunskap om hur hjälpmedlet ska hanteras, aktsamhet, underhåll mm - svara för att brukaren, närstående och vårdare får information om vad som gäller när behovet upphör, t ex var hjälpmedlet ska återlämnas - svara för att brukaren får information om de hjälpmedel som vårdgivaren tillhandahåller samt om eventuella väntetider och andra förhållanden som råder i samband med förskrivning av hjälpmedel. 10. Förskrivningsprocessen Förskrivningsprocessen är generell och bör tillämpas vid förskrivning av olika typer av hjälpmedel eller tjänster. Hjälpmedel som förskrivs är ofta medicintekniska produkter men processen bör till- lämpas oavsett om hjälpmedlet är en medicinteknisk produkt eller inte. Förskrivningsprocessen, så som den beskrivs i denna skrift, följer Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. När ett hjälpmedel förskrivs innebär det att hjälpmedlet ska användas av en namngiven patient, ensam eller med hjälp av någon annan, exempelvis anhörig/närstående eller någon annan person. En god vård förutsätter att patienten och, när det behövs, annan användare är delaktig. Efter behovsbedömningen är faserna i förskrivningsprocessen följande: Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt Specialanpassa vid behov initiera och utfärda anvisning Informera Instruera och träna
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 10 av 36 Följa upp och utvärdera funktion och nytta En namngiven hälso- och sjukvårdspersonal, förskrivaren, är ansvarig för att alla faserna i förskrivningsprocessen utförs. Det är dock möjligt att olika hälso- och sjukvårdspersonal hos en eller flera vårdgivare eller vårdansvarig verksamhet kan ansvara för en eller flera faser i processen. För att patienten ska få en god och säker vård måste det finnas rutiner i vårdgivarens ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet som tydliggör de olika personernas ansvar. Figur 1 Läs mer på www.hi.se/forskrivningsprocessen 11. Bedömning Fasen att bedöma behov av insatser är oftast en del i en annan process, t ex habiliterings-, rehabiliterings-, arbetsterapi- eller fysioterapiprocess, och innebär att: - utifrån sin profession göra en behovsanalys - inhämta tillräcklig information om patientens totala situation, d.v.s. förutsättningar och behov - samordna med andra verksamhetsområden och befattningshavare - känna till de lokala förutsättningarna - informera om alternativa behandlingsmetoder och hjälpmedel - i samverkan med patienten planera och besluta om insatser - dokumentera planerade insatser och mål i en habiliterings- rehabiliterings- eller vårdplan - dokumentera i patientjournalen
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 11 av 36 12. Bedömningsgrunder vid förskrivningen Följande bedömningsgrunder, som ska prägla varje förskrivning, bygger på Världshälsoorganisationens klassifikationssystem /ICF/ www.who.int/classification/icf. Bedömningsgrunderna möjliggör en enhetlig bedömning och underlättar samverkan mellan olika yrkesgrupper, brukarna och deras närstående. - en angelägenhetsprövning, det vill säga en bedömning av i vilket tillstånd individen befinner sig om hjälpmedel inte förskrivs - en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till förbättring av kroppsfunktion - en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till ökad aktivitetsnivå - en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till ökad delaktighet - en bedömning av nyttjandegraden, hur ofta hjälpmedlet kommer att användas - en bedömning av på vilket sätt personliga faktorer och omgivningsfaktorer påverkar individens förmåga att använda hjälpmedlet, dvs kontextuella faktorer. 12 a. Angelägenhet Om hjälpmedlet inte förskrivs är brukaren i en situation som medför att en eller flera av villkoren under respektive nivå uppstår. 4 = Grava inskränkningar av möjlighet till aktivitet och/eller delaktighet, extremt låg livskvalitet, risk för allvarlig skada och bestående men 3 = Stora svårigheter att genomföra aktiviteter och/eller vara delaktig, mycket låg livskvalitet, risk för betydande försämring av kroppsfunktion 2 = Svårigheter att genomföra aktiviteter, inskränkt delaktighet, risk för försämring av kroppsfunktion, risk för betydande olägenhet 1 = Sannolikt ökad risk för aktivitetsbegränsning, försämrad livskvalitet och försämrad kroppsfunktion 0 = Ingen risk för försämrad kroppsfunktion, aktivitetsbegränsning eller försämrad livskvalitet 12 b. Kroppsfunktion I vilken utsträckning brukarens möjligheter till förbättrad kroppsfunktion påverkas av hjälpmedlet. 4 = Total Möjlighet till fullständig förbättring av kroppsfunktion 3 = Stor Möjlighet till stor förbättring av kroppsfunktion 2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring av kroppsfunktion 1 = Lätt Liten möjlighet till förbättring av kroppsfunktion 0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring av kroppsfunktion
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 12 av 36 12 c. Aktivitet I vilken utsträckning brukarens möjligheter till ökad aktivitetsnivå påverkas av hjälpmedlet. 4 = Total Möjlighet till fullständig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 3 = Stor Möjlighet till stor förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 1 = Lätt Liten förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 12 d. Delaktighet I vilken utsträckning brukarens möjligheter till ökad delaktighet påverkas av hjälpmedlet. 4 = Total Möjlighet till fullständig delaktighet i tänkt situation 3 = Stor Möjlighet till stor förbättring av delaktighet 2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring av delaktighet 1 = Lätt Liten förbättring av delaktighet 0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring av delaktighet 12 e. Nyttjandegrad Hur ofta hjälpmedlet kommer att användas. 7 = Varje timma 6 = Flera gånger per dygn 5 = Varje dygn 4 = Flera gånger per vecka 3 = Varje vecka 2 = Varje månad 1 = Några gånger per år Hänsyn ska även tas till om hjälpmedlet kommer att användas hela året eller en viss del av året. 12 f. Personliga faktorer I vilken utsträckning brukarens personliga faktorer påverkar förmågan att använda hjälpmedlet. Faktorerna kan vara underlättande eller hindrande men de graderas inte. 12 g. Omgivningsfaktorer (kontextuella faktorer) I vilken utsträckning faktorer i brukarens omgivning påverkar förmågan att använda hjälpmedlet. Faktorerna kan vara underlättande eller hindrande men de graderas inte.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 13 av 36 13. Förskrivning och utprovning För att hjälpmedlen ska utnyttjas optimalt krävs att förskrivningsprocessen baseras på brukarens totala livssituation, behov och förväntad nytta. Förskrivning av hjälpmedel ska utgå från brukarens medicinska status, sociala situation, boendemiljö och hjälpmedlets funktion. I samband med förskrivning ska det även ingå en bedömning av brukarens förmåga att använda hjälpmedlet på ett säkert sätt. Förskrivningen innebär ansvar för utprovning, information, träning, uppföljning, utvärdering och kostnad. I ansvaret ingår även journaldokumentation och rapportering i enlighet med de rutiner som fastställts för avvikelsehantering. Hjälpmedel är en del av de hälso- och sjukvårdsinsatser som erbjuds den enskilde och hjälpmedelsbehovet ska relateras till andra vidtagna och/eller planerade åtgärder. Brukaren och/eller dennes företrädare ska vara delaktig i förskrivningsprocess Förskrivaren beslutar utifrån en behovsbedömning om hjälpmedel ska förskrivas och avgör val av hjälpmedel inom gällande sortiment. Beslut om hjälpmedel utanför gällande sortiment hanteras enligt rutin för ordnat införande. När det gäller tillbehör till huvudhjälpmedel där tillbehöret ej finns i sortiment men är upphandlat kan respektive hjälpmedelsverksamhet ta in tillbehöret för specifik person. Övriga ärenden där produkter/tillbehöret ej ingår i sortiment och ej är upphandlat ska behandlas i hjälpmedelskommittén. Där föredras det Ordnade införandet av representant för respektive verksamhet. Hjälpmedelskommittén avgör om produkten ska tas in eller ej. Förskrivning av hjälpmedel ska kännetecknas av: - respekt för brukare och närstående - god tillgänglighet till utredning, förskrivning, service, information och uppföljning - hög professionalism och kompetens - samordnade och kostnadseffektiva lösningar - systematiskt kvalitetsarbete för att säkerställa effektiv användning av resurser. För utbyte av hjälpmedel ska det föreligga ett förändrat medicinskt och/eller socialt behov, alternativt att ett annat hjälpmedel avsevärt bättre uppfyller brukarens behov. Hjälpmedelsverksamheterna avgör om hjälpmedlet ska bytas ut för att det är uttjänt. 14. Patientjournal och dokumentation Enligt patientjournallagen ska patientjournal föras vid vård av patient inom hälso- och sjukvården. Här anges också vilka yrkeskategorier som är skyldiga att föra patientjournal. Hela förskrivningsprocessen ska dokumenteras i patientjournalen, från behovsbedömningen till val och utprovning av ett specifikt hjälpmedel.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 14 av 36 15. Anpassning Med anpassning menas att en produkt justeras för att passa den aktuelle brukaren och att detta sker inom de ramar som tillverkaren anger. En anpassning kan uppnås genom att hjälpmedlet förses med tillbehör som anvisas av tillverkaren eller genom justering av inställbara funktioner. Om man måste vidta åtgärder som inte faller inom de av tillverkaren angivna ramarna, ska arbetet ske enligt nedanstående regler för specialanpassad produkt. En anpassning görs med befintliga tillbehör och de förändringsmöjligheter som finns på hjälpmedlet. CE-märkning är ett kontroll- och kvalitetssystem för varor som ska säljas på den europeiska marknaden och CE-märkta hjälpmedel får kombineras endast om de är avsedda att fungera ihop, dvs är kompatibla. Det är alltid tillverkaren som svarar för bedömningen av sina egna hjälpmedels kompatibilitet. Om komponenter från olika tillverkare väljs, måste alla tillverkare vara överens om att komponenterna passar för varandra. Kombinationer av CE-märkta hjälpmedel enligt tillverkarens anvisning får ske utan att kombinationen måste hanteras som en specialanpassning. Att kombinera CE-märkta produkter till en fungerande enhet för en enskild brukare är inte att hänföra till specialanpassning om alla ingående delar används enligt tillverkarens anvisning. 16. Specialanpassning Då användarens behov inte kan tillgodoses genom anpassning av befintliga produkter finns möjlighet att ta fram en produkt som specialanpassats till den aktuelle brukaren. En specialanpassning kan ske genom att 1. kombinera hjälpmedel på ett sätt som tillverkaren ursprungligen ej avsett eller godkänt 2. göra konstruktionsmässiga ingrepp och tillägg på ett färdigt hjälpmedel 3. konstruera och tillverka en ny produkt 4. använda hjälpmedlet på ett nytt sätt eller inom ett nytt användningsområde, avvikande ifrån tillverkarens anvisning. Hjälpmedlet ska därefter märkas Specialanpassat hjälpmedel och detta ska också kunna återfinnas i patientjournalen. När ett hjälpmedel specialanpassats ska CE-märkningen tas bort och ersättas med en särskild märkning och identitetsnummer. Därefter ska förskrivaren tillsammans med tekniker ansvara för att ett tillägg görs till den ursprungliga bruksanvisningen. Alla specialanpassade hjälpmedel ska vara märkta så att de kan identifieras och den ansvarige tillverkaren kan spåras.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 15 av 36 Varje verksamhet som låtit anpassa hjälpmedel ska ha ett system för registrering av specialanpassade hjälpmedel och varje specialanpassat hjälpmedel ska dokumenteras så, att det är tillgängligt för Socialstyrelsen i fem år från åtgärden. Tillverkaren av specialanpassade hjälpmedel är skyldig att registrera sin verksamhet hos Läkemedelsverket och därmed göra sin verksamhet tillgänglig för verkets tillsyn. Den ansvarsfördelning som gäller i Landstinget Västernorrland, med stöd av Socialstyrelsens föreskrift om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i sjukvården, innebär dels en tvingande rapporteringsskyldighet till Läkemedelsverket när medicintekniska produkter har varit inblandade i allvarliga tillbud och dels krav på kvalitetssystem och lokala instruktioner. Ansvarig för detta är vårdgivaren (Landstingsstyrelsen) och respektive förvaltningschef skall tillse att delegeringar och rutiner klargörs i organisationen. Det operativa ansvaret delegeras vidare från sjukhusdirektör/tandvårdsdirektör/primärvårdsdirektör till verksamhetschef/basenhetschef. Läs mer på webbplatsen http://www.lakemedelsverket.se/ Läs mer i Specialanpassade medicintekniska produkter, som kan laddas ner på webbplatsen http://www.hi.se/publikationer/rapporter/specialanpassade-medicintekniska-produkter/ 17. Instruktion, träning och information Instruktion, träning och information går hand i hand och någon klar avgränsning är svår att dra. Att instruera, träna och informera innebär: - funktionskontrollera och justera inställningar innan hjälpmedlet tas i bruk - träna att använda hjälpmedlet och tydliggöra vem som ansvarar för träningen - försäkra sig om att patienten kan använda och hantera hjälpmedlet på avsett sätt - informera om användningsområde och begränsningar, patientens resp vårdgivarens ansvar för skötsel och underhåll, ev försäkringskrav, kontakter vid behov av avhjälpande underhåll, kontaktperson vid förändrade förutsättningar samt viktiga funktioner att kontrollera. Informationen ska vara begriplig för brukaren och finnas tillgänglig på olika media. Informationen ska anpassas till omgivningens behov och till brukarens förmåga att tillgodogöra sig informationen. Detta gäller oavsett om produkten är ny eller återanvänd. Förskrivaren ska också informera brukaren om skötsel, ansvar, reparationer m.m. 18. Uppföljning (Svarar på frågan är vi på rätt väg? ) Hjälpmedel ska användas endast så länge det föreligger ett behov. En felaktig eller alltför långvarig användning kan motverka övriga vård- habiliterings- och rehabiliteringsinsatser. Uppföljning är en av de insatser som bidrar till att brukaren bibehåller eller förbättrar sin livskvalitet och kan förutom kontroll av funktion och säkerhet, resultera i att hjälpmedel
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 16 av 36 justeras, kompletteras eller återlämnas. Vidare kan akuta insatser och onödiga sjukhusinläggningar undvikas. Förskrivaren av hjälpmedel har ett ansvar att följa upp och ompröva behovet på samma sätt som övriga insatser följs upp och omprövas. Det är angeläget att klargöra uppföljningsansvaret samtidigt som det inte alltid går att sätta en skarp gräns mellan instruktion, träning, information och uppföljning. Uppföljningen har två syften 1. det funktionella och medicinska, som handlar om att hjälpmedlet är det rätta, fungerar på rätt sätt och inte utgör en risk för personen 2. det ekonomiska, som handlar om att brukaren återlämnar hjälpmedel hon/han inte längre använder, d.v.s. att de totala resurserna används på ett effektivt sätt. Huvudregeln är att ansvaret för att följa upp funktion och säkerhet med förskrivna hjälpmedel utifrån den bedömning som föregick förskrivningen vilar på vårdgivaren för att omgivningsfaktorer i brukarens livsmiljö ska beaktas och brukarens trygghet ska kunna säkerställas. Rutiner för informationsöverföringen runt en förskrivning ska följas så att aktuell vårdgivare kan ansvara för uppföljningen. I samband med att uppföljningsansvaret överlämnas ska förskrivaren rapportera om grunderna för förskrivningen. Det är förskrivaren som avgör behovet av att hjälpmedlet följs upp och om överrapportering inte sker kvarstår ansvaret för uppföljningen hos förskrivaren. Ansvarig vårdgivare kan söka stöd av den förskrivande organisationen i arbetet med att följa upp hjälpmedlets användning. De individuella planerna (vård-, habiliterings- och rehabiliteringsplan o.s.v.) är viktiga verktyg för att följa upp och ompröva hjälpmedelsbehovet. När det krävs specialkunskap, t ex när hjälpmedlet har förskrivits inom habiliteringen, psykiatrin, hörselvården och syncentralen, begränsas den aktuella vårdgivarens möjlighet att ta ett eget uppföljningsansvar. Den aktuella vårdgivarens ansvar blir då att göra förskrivaren uppmärksam på behovet av uppföljning. När uppföljningen avser kostnadseffektiviteten ligger ansvaret inom den budgetansvariga verksamheten. Brukaren skall informeras om hur den fortsatta uppföljningen ska ske. Läs mer på www.hi.se/forskrivningsprocessen Brukare kan också ta del av information om hjälpmedel via Hjälpmedels guiden http://www.hinfo.se/nyhjmguide_hmcsun/index.aspx eller via 1177.se http://www.1177.se/vasternorrland/tema/hjalpmedel/
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 17 av 36 Förskrivare kan använda sig av en analysmodell, framarbetad i Västra Götaland som vägledning hur uppföljningen kan göras. Bilaga 5 Källa: Förskrivningsprocessen Fritt val hjälpmedel Egenansvar tre olika vägar till hjälpmedel 19. Dubbelutrustning Huvudregeln är att tillhandahålla en uppsättning av personliga hjälpmedel. Med dubbelutrustning menas att brukaren har två funktionellt lika hjälpmedel med samma användningsområde. Vid en behovsbedömning finns det särskilda skäl för att få dubbelutrustning: - fast installerade hjälpmedel - hjälpmedel som används på olika våningsplan och som brukaren inte klarar att förflytta - barn och vuxna med funktionshinder, som har dubbla boenden och hjälpmedel som är skrymmande och känsliga att transportera - barn med funktionshinder, som både i hemmet och i förskola/grundskola har behov av personliga hjälpmedel som är skrymmande och/eller känsliga att transportera. 20. Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad och har synpunkter eller klagomål på hjälpmedelsförskrivningen ska han/hon vända sig till förskrivaren. Förskrivaren kan förklara bedömningen och de styrdokument som ligger till grund för förskrivningen av hjälpmedel. Brukaren kan också använda sig av respektive vårdgivares hemsida och synpunktshantering. Om brukaren inte är nöjd med förklaringen kan han/hon ta kontakt med Patientnämnden - Etiska nämnden. http://www.lvn.se/pagefiles/1887/patientn%c3%a4mnden%20broschyr%20.pdf Se informationsfolder som gäller för länets kommun utom Sundsvalls Kommun som har egen patientnämnd http://www.sundsvall.se/kommun-och-politik/moten-arendelistor-protokoll/namnder-ochutskott/fortroendenamnden/ Om brukare upplever att hon/han blivit skadad vid utprovning/användning av hjälpmedel ska brukaren ta kontakt med patientskadeförsäkringen. Försäkringen gäller också vid skador i samband med provtagning, blodgivning, sjukgymnastik eller annan hälso- och sjukvård. Försäkringen gäller vidare vid oförutsedda skador som orsakats av undersökning, behandling, felaktig diagnos, infektion eller olycksfall i vissa situationer. Anmälan ska göras så snart som möjligt och i regel inte senare än tre år efter det att skadan visat sig. Den definitiva gränsen för att göra anmälan är tio år från skadetillfället. Blankett för skadeanmälan finns hos vårdgivaren, kuratorerna, hos Patientnämnden Etiska nämnden och
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 18 av 36 på patientförsäkringens webbplats. http://www.1177.se/vasternorrland/regler-ochrattigheter/ersattning-vid-vardskada/ Eventuella vårdskador och/eller brister i patientsäkerhet, utebliven eller försenad behandling samt felaktigt utförd behandling ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. http://www.ivo.se/anmala-och-rapportera/klaga-pa-varden/sidor/hur-gor-jag-en-anmalan.aspx 21. Brukarens ansvar för hjälpmedlet Brukaren lånar hjälpmedel så länge det finns behov. Brukaren och/eller dennes företrädare ansvarar för att: - följa de anvisningar som ges av förskrivaren samt hjälpmedlets bruksanvisning - hålla hjälpmedlet rent samt vårda det så att onödig förslitning undviks - förvara hjälpmedlet i ett lämpligt utrymme skyddat från stöld och åverkan - kontakta förskrivaren vid tillbud eller olycka - kontakta förskrivaren när behovet förändras - återlämna hjälpmedlet väl rengjort, komplett och med alla tillbehör till ett anvisat mottagningsställe när behovet har upphört eller lånetiden har gått ut - ordna och bekosta transporten vid återlämnande av hjälpmedel (undantag kan göras för skrymmande hjälpmedel) - om återlämning ej sker kan brukare bli ersättningsskyldig med restvärdet av hjälpmedlet. - tillse att transporten sker säkert om hjälpmedlet tas med på resa - kontakta förskrivaren eller vårdgivaren vid planerad flyttning inom eller utanför länet. Gäller även flytt mellan olika boendeformer. - kontakta förskrivaren, vårdgivaren eller den som levererat hjälpmedlet vid driftstörningar eller vid behov av reparation - se över sina försäkringar för person- och egendomsskada 22. Försäkringar, skadade och förlorade hjälpmedel Brukaren rekommenderas att teckna en försäkring i samband med lån av hjälpmedel, dels för sin egen säkerhet och dels för eventuell skada på annans person och egendom. I hemförsäkringen ingår normalt en ansvarsförsäkring, men eftersom ansvarsförsäkringen inte ger ersättning till brukaren själv vid en olycka, bör brukaren även teckna en olycksfallsförsäkring. Transportskada under resa ska anmälas direkt till researrangören när skadan upptäckts. Brukaren ska anmäla skada eller förlust av hjälpmedel till förskrivaren och/eller till sin Hälso- Vårdcentral/kommun. Stöld ska anmälas till polisen.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 19 av 36 23. Utvärdering (Svarar på frågan blev det som vi tänkte? ) Utvärdering av hjälpmedlets effekt och nytta ska göras i samverkan med brukaren enligt vård, habiliterings- eller rehabiliteringsplanen. Utvärderingen har två syften: 1. mäta effekten för brukaren 2. bidra till lärandet för förskrivare och övrig personal Utvärderingen ger möjligheter att dra slutsatser om hur den enskildes livssituation har påverkats, om och på vilket sätt målet med förskrivningen har uppnåtts och om hjälpmedelsbehovet kvarstår. Utvärderingen ger även underlag för ett ställningstagande till nya eller kompletterande åtgärder. 24. CE-märkta produkter CE-märkningen är ett kontroll- och kvalitetssystem för att produkter ska kunna säljas på den europeiska marknaden. Landstinget tillhandahåller i huvudsak CE-märkta produkter. Genom CE-märkningen anger tillverkaren att produkten uppfyller de krav leverantören ställt och att tillverkaren tar ansvar för produktens säkerhet och hållbarhet. Det är viktigt att tillverkaren till sin produkt tillhandahåller tydliga bruksanvisningar med teknisk information och dokumentation. Tillverkarens ansvar gäller under förutsättning att produkten används på det sätt som anges i den produktinformation som medföljer produkten. Användning av CE-märkta produkter i strid med tillverkarens intentioner, kan innebära direkta säkerhetsrisker. Om en produkt används på ett sätt som strider mot tillverkarens anvisningar eller om produkten specialanpassas till en enskild person genom ändringar eller kompletteringar som går utanför tillverkarens instruktioner, upphör CE-märkningen och därmed tillverkarens ansvar att gälla. Användning av CE-märkta produkter i strid med tillverkarens intentioner, kan innebära direkta säkerhetsrisker. Det är därför av stor vikt att tillverkaren till sin produkt tillhandahåller tydliga bruksanvisningar med teknisk och annan information och dokumentation. Den som ändrar ett CE-märkt hjälpmedel utan den ursprungliga tillverkarens godkännande övertar ansvaret för hjälpmedlet. Hjälpmedlet betraktas då som ett helt nytt hjälpmedel och får föras ut till användning som - ett helt nytt hjälpmedel som ska CE-märkas av den nye tillverkaren - ett egentillverkat hjälpmedel - en ny specialanpassning.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 20 av 36 25. Bruksanvisningar Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584 och förordningen SFS 1993:876) och Socialstyrelsens föreskrifter om medicintekniska produkter (SOSFS 2008:1) anger tillverkarens ansvar för produktsäkerheten. Den som förskriver hjälpmedel har ansvar för att välja lämpliga produkter och att informera brukaren och personalen om hjälpmedlet och dess användning. Den som utan tillverkarens godkännande översätter eller ändrar i bruksanvisningen övertar tillverkarens produktsäkerhetsansvar. Bruksanvisningen är ett centralt dokument i kommunikationen mellan kund, brukare och tillverkare. Läs mer i Bruksanvisningar till hjälpmedel för personer med funktionshinder (1997) best nr 97336! Rapporten finns på webbplatsen www.hi.se 26. Förbrukningsartiklar till hjälpmedel Huvudregeln är att förbrukningsartiklar till hjälpmedel ska bekostas av brukaren. Undantag från denna huvudregel är: - batterier till hörhjälpmedel för barn och ungdomar under 20 år - batterier, däck och slangar till rullstolar - inbyggda backup-batterier till portabla samtalsapparater, röstgeneratorer och portabla datorer - inbyggda batterier till ellyftar. 27. Uthyrning och försäljning av hjälpmedel till enskilda personer Enskilda personer kan i begränsad omfattning och under eget ansvar hyra/köpa hjälpmedel från Hjälpmedel Västernorrland och Hörselvården. Uthyrning och försäljning kan avse hjälpmedel för regelbundna vistelser i till exempel fritidsboende eller för tillfälligt bruk. Kunden svarar för hyres- och transportkostnader. När en kund hyr/köper ett hjälpmedel sker en affärstransaktion, även om det har föregåtts av generella råd. I den situationen har landstinget vare sig hjälpmedelsansvar eller förskrivaransvar. Det aktuella hjälpmedlet (sortimentsförda artiklar) levereras farbriksnytt och utan anpassningar. Produktinformation och bruksanvisning från tillverkaren skall följa med hjälpmedlet vid uthyrning och försäljning. Vid förekommande fall ta kontakt med respektive hjälpmedelsverksamhet. Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/hjalpmedel
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 21 av 36 28. Egenvård och försäljning av konsumentprodukter till enskilda personer Definition av Egenvård: hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra som egenvård. Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En bedömning av om en åtgärd kan utföras som egenvård görs individuellt. Bedömningen ska utgå från patients livssituation. Bedömningen ska dokumenteras i patientens journal. Produkter som ej finns med i hjälpmedelssortiment är konsumentprodukter. Huvudregeln är att konsumentprodukter ej tillhandahålls av vårdgivaren. Hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge tips/råd om produkter som underlättar för patienten även om produkterna inte betalas av sjukvårdshuvudmannen. 29. Avgifter för den enskilda brukaren Avgifter som debiteras den enskilde brukaren inom Landstinget Västernorrland framgår av avgiftshandboken. Läs mer på webbplatsen http://www.1177.se/vasternorrland/regler-ochrattigheter/patientavgifter/ 30. Förskrivning av hjälpmedel i samband med utomlänsvård I den gemensamma överenskommelsen mellan landsting i form av Riksavtalet för utomlänsvård avgörs vad som gäller när en person får vård utanför sitt hemlandsting. Med hemlandsting avses det landsting där patienten är bosatt eller folkbokförd vid vårdtillfällets inledning. Med vårdlandsting avses det landsting där en utomlänspatient undersöks eller behandlas. Huvudregeln är att hemlandstinget ska faktureras för hjälpmedel som förskrivs i vårdlandstinget. Förskrivning och utlämning av hjälpmedel sker enligt de regler som gäller i vårdlandstinget, dock till ett högsta belopp av 10 000 kr (2014). Om hjälpmedlet kräver någon form av installation, eller behöver anpassas till brukarens bostadsförhållanden, ska en överenskommelse alltid träffas med hemlandstinget innan hjälpmedlet förskrivs. Brukarens hemlandsting betalar och äger hjälpmedlet. 30 b. Förskrivning av hjälpmedel vid vistelse i annan kommun I det avtal som teckandes mellan Landsting och kommuner inför hemsjukvårdens överlämnande gjordes tolkningen att riksavtalet gäller även i denna situation.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 22 av 36 31 a. Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flytt inom länet Brukarens ansvar Brukaren ska alltid kontakta sin förskrivare för att meddela förestående flytt. Brukaren tar med sina hjälpmedel till den nya bostaden och ansvarar själv för samtliga kostnader i samband med flyttning av hjälpmedlen. Undantag är fast monterad/installerade hjälpmedel så som taklyft, porttelefon, hörslingor. Förskrivarens ansvar Om flytten medför byte av vårdgivare ska hjälpmedlen och uppföljningsansvaret överrapporteras till mottagande vårdenhet. Betalningsansvaret flyttas över till mottagande vårdgivare utifrån det vårdval som brukaren har gjort. Ansvarig för att anmäla flyttningen är den vårdgivare som patienten flyttar ifrån. Flyttningen anmäls till respektive hjälpmedels verksamhet. 31 b. Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flytt ut ur länet Enligt en överenskommelse (se utvecklingsgruppen Hjälpmedelschefer) mellan vissa sjukvårdshuvudmän, däribland Landstinget Västernorrland, får brukaren behålla vissa hjälpmedel vid flyttning ut ur eller in i länet Brukaren ska alltid i god tid meddela förskrivaren och komma överens om vilka hjälpmedel som är nödvändiga att ta med vid flytten. Den, som får kännedom om brukarens flyttning, ska kontakta respektive hjälpmedelsverksamhet och nya vårdgivare. 32. Förskrivning av hjälpmedel till personer med skyddade personuppgifter Skyddade personuppgifter är det begrepp som Skatteverket använder för de olika skyddsåtgärderna sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter. Läs mer på webbplatsen http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/sekretessmarkering. 4.76a43be412206334b89800022975.html
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 23 av 36 33. Förskrivning av hjälpmedel till utlandssvenskar och utländska medborgare Den allmänna sjukförsäkringen, staten, ersätter landstingens kostnader för viss hälso- och sjukvård, tandvård samt för resor i samband med vård av personer som är försäkrade i andra EU-länder. Rätt till nödvändig vård innebär att de under trygga medicinska omständigheter ska kunna vistas här den tid de har planerat. De ska inte behöva avbryta en planerad vistelse och återvända still sitt hemland pga. medicinska skäl. Med nödvändig vård avses också vård som orsakas av kronisk sjukdom. Det inkluderar även provtagningar, medicinska kontroller, förebyggande mödra- och barnavård samt förlossning. Om vården kan vänta tills patienten kommer tillbaka till sitt hemland betraktas den inte som nödvändig. Personer, som är försäkrade i EU och visar upp ett giltigt europeiskt sjukförsäkringskort/eukort/ eller ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, har vid tillfällig vistelse i Sverige rätt till sådana hjälpmedel som bedöms som nödvändiga. Personer från länder utanför EU betalar hela vård- och hjälpmedelskostnaden själv. Försäkringskassan har det nationella ansvaret för hanteringen av ärenden om EUvård. Telefonkundtjänst för sjukvård m fl. tel. : 0771-17 90 00. Regler för betalningsskyldighet och finansiering i samband med förskrivning av hjälpmedel till utlandssvenskar och utländska medborgare anges i handboken VÅRD av personer från andra länder, som kan beställas på http://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsoochvard/ersattning/vard_av_personer_fran_andra_lan der. Vård av personer som vistas i Sverige utan giltiga dokument ha rätt till samma vård som person som söker asyl i Sverige. 34. Hjälpmedel för studier i annat land För svenska medborgares studier utomlands gäller samma möjligheter att erhålla hjälpmedel som för studier i Sverige. Vårdgivaren svarar dock inte för hjälpmedel där det krävs installation eller behöver anpassas till brukarens bostad.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 24 av 36 Studenten måste följa tullbestämmelserna och förbereda studievistelsen så att det finns möjligheter till ett kontaktnät för underhåll på studieorten. Studenten svarar för transportkostnaden. 35. Hjälpmedel som inte omfattas av vårdgivarnas hjälpmedelsansvar 35 a. Arbetshjälpmedel Med arbetshjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för att kompensera en nedsatt funktion. Försäkringskassan svarar för bidrag till personliga arbetshjälpmedel till redan anställda och till egenföretagare. Bidrag kan också beviljas till arbetsgivare för att anpassa arbetsplatsen. Läs mer på webbplatsen www.forsakringskassan.se 35 b. Personalstödjande hjälpmedel Med personalstödjande hjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för att utföra sitt arbete. Enligt arbetsmiljölagen (AFS 1990:18) har arbetsgivaren ansvaret för att vidta åtgärder och anskaffa och underhålla hjälpmedel för att förebygga och förhindra ohälsa och olycksfall bland personalen. Ansvaret omfattar lokaler, redskap, skyddsutrustning, andra tekniska anordningar och utrustning som personalen behöver för att ge vård i hemmet eller i särskilda boendeformer och i dagverksamhet. Den som har beviljats assistansersättning enligt lagen om assistansersättning /LASS/ (1993:389), kan välja att själv anställa sin assistent och blir då arbetsgivare. Personen kan även välja att låta ett bolag eller ett kooperativ vara arbetsgivare. Vid bedömning och hanteringen av personalstödjande hjälpmedel se bilaga 35 c. Grundutrustning hos annan huvudman/vårdgivare Med grundutrustning avses utrustning som kan användas av flera personer. Oberoende av huvudmannaskap och driftform ingår det i verksamhetsansvaret att miljön är grundutrustad och inredd så, att den är tillgänglig och användbar för dem som vistas där. 35 e. Pedagogiska hjälpmedel i skolan Skolhuvudmannen ansvarar för att eleven ges förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Förskola, skola och fritidshem skall vara utrustade så, att miljön motsvarar behoven för dem som vistas där.
Riktlinje 2014-09-26 Hjälpmedelskommittén 25 av 36 Grundutrustning, läromedel, lokalanpassning, pedagogiska hjälpmedel och teckentolk i undervisningen till teckenspråksberoende elever ingår i skolhuvudmannens ansvar. Skolhuvudmannen svarar för kostnader i samband med byte av eller flyttning till andra undervisningslokaler och för dubbelutrustning som krävs för att undervisningen bedrivs i olika undervisningslokaler. 35 f. Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter ingår inte i vårdgivarens åtagande. Hjälpmedel, som är avsedda för ordinärt boende kan även användas för fritidsaktiviteter. Brukaren svarar själv för transportkostnaderna mellan olika aktiviteter. Se Hjälpmedels Guiden http://www.hinfo.se/nyhjmguide_hmcsun/index.aspx 35 g. Transport av hjälpmedel Vårdgivaren bekostar inte transport av hjälpmedel mellan bostaden och arbetet/ skolan eller fritidsaktiviteter. 35 h. Bostadsanpassning Bostadsanpassning och hjälpmedelsförskrivning ska göras i ett sammanhang för att skapa effektiva lösningar i boendemiljön. Bostadsanpassning underlättar det dagliga livet i bostaden, att förflytta sig inom och ta sig in i och ut ur bostaden, sköta hygien, laga mat, äta, sova och vila. Kommunen ansvarar för anpassning av den permanenta bostaden. Arbetsterapeut och/eller annan sakkunnig personal utfärdar intyg om behovet, deltar vid planeringen av bostadsanpassning och ger förslag på insatser. Läs mer på webbplatsen www.boverket.se 34 i. Bilstöd Den som på grund av varaktigt funktionshinder har stora svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationer kan få bilstöd genom socialförsäkringen. Bilstödet, som kan avse inköp och specialutrustning, kan även ges till den som är beroende av olika hjälpmedel för att kunna förflytta sig. När det blir känt att brukaren kommer att ansöka om bilstöd ska förskrivaren bedöma konsekvenserna för hjälpmedelsbehovet. Läs mer på webbplatsen www.forsakringskassan.se