Grundläggande förutsättningar

Transkript

1 Grundläggande förutsättningar Bakgrund ansvarsfördelning kommun - landsting Vid Ädelreformen 1992 överfördes ansvaret för långvarig vård och service av medicinsk karaktär i hemmet från landstinget till länets kommuner. Sedan den 1 januari 2005 har kommunen ansvar för all vård av medicinsk karaktär i ordinärt och särskilt boende. Enligt en överenskommelse ansvarar kommunerna i Örebro län sedan den 1 januari 1995 för omvårdnadshjälpmedel som behövs för att vårda människor med olika funktionsnedsättningar i kommunens särskilda boende, hemtjänst och kommunal hemsjukvård och landstinget för individuellt utprovade hjälpmedel (numera kallat personliga hjälpmedel) oavsett boendeform. Omvårdnadshjälpmedel, förskrivs av arbetsterapeuter i länets kommuner. För vidare information kring omvårdnads- och behandlingshjälpmedel se överenskommelse Ansvarsfördelning medicintekniska produkter m.m. mellan Örebro läns landsting och kommunerna i Örebro län Landstingets åtagande Landstinget ska erbjuda länets invånare en god hälso- och sjukvård på lika villkor utifrån behov och förväntad nytta. Hjälpmedel är en integrerad del i vård, behandling, habilitering och rehabilitering och ska förskrivas på ett för patienten funktionellt och för landstinget ekonomiskt effektivt sätt. Landstinget ansvarar för personliga hjälpmedel för det dagliga livet (tidigare benämnt individuellt utprovade hjälpmedel) och för behandlingshjälpmedel. Personliga hjälpmedel för det dagliga livet definieras som hjälpmedel för att lindra eller kompensera en skada eller en funktionsnedsättning. Hjälpmedlet syftar till att förbättra för personer med rörelseinskränkningar, nedsatt kommunikationsförmåga, kognition, syn eller hörsel. Brukaren använder själv hjälpmedlet med eller utan hjälp av annan person. Behandlingshjälpmedel förskrivs av personal vid landstingets sjukhuskliniker och vårdcentraler till patienter i öppen vård i samband med behandling. För behandlingshjälpmedel följer ansvaret respektive vårdgivares vårdansvar. Avgränsning andra aktörers ansvar Särskilda boenden, dagcenter, sjukvårdsinrättningar m.fl. oberoende av huvudmannaskap och driftform, ska vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar normala behov för den verksamhet som ska bedrivas. Grundutrustning bekostas av vårdgivaren eller den som ansvarar för verksamheten. Kravet på grundutrustning ska vara uppfyllt hos den huvudman som bedriver verksamheten innan ett personligt hjälpmedel förskrivs. 1

2 Vid förskrivning av personliga hjälpmedel till en person i eget boende med personlig assistans, oavsett vem som är arbetsgivare för assistenterna (ex privat bolag kooperativ), finns inget krav på grundutrusning. Efter bedömning/utprovning förskrivs hjälpmedlen som personliga hjälpmedel. För barn i förskola och elever i grundskola, studerande i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning, högskola och vid universitet svarar landstinget för de personliga hjälpmedlen och utbildningsansvarig för pedagogiska hjälpmedel, läromedel, lokalanpassning och anpassning av skolans egen utrustning. I skolor där man regelbundet undervisar elever med funktionshinder har skolhuvudmannen ansvar för att miljön utformas och utrustas så att individuell hjälpmedelsservice inte behöver ordnas återkommande. Förskolor ska vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar behoven för dem som vistas där. Elever som går i statlig specialskola för döva, gravt hörselskadade eller dövblindfödda får hjälpmedel för skolbehovet via respektive skola. Det ekonomiska ansvaret ligger hos Specialskolenämnden (SPN) som fördelar pengar till respektive skola. Utanför landstingets ansvar finns även bostadsanpassning, bilstöd, taltidning m.m. Arbetshjälpmedel som en person på grund av funktionsnedsättning behöver på sin arbetsplats och som normalt inte behövs i det dagliga livet bekostas av arbetsgivaren, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Hjälpmedelsförsörjningens organisation Förvaltningen för Primärvård och förvaltningen för Psykiatri och habilitering tillhandahåller hjälpmedel genom Primärvården som förskriver vissa behandlingshjälpmedel, Centrum för hjälpmedel som tillhandahåller hjälpmedel till personer med rörelsehinder, kommunikations- och kognitiva funktionsnedsättningar samt distribuerar inkontinensartiklar, Syncentralen som förskriver hjälpmedel till synsvaga och gravt synskadade, Audiologiska kliniken som tillgodoser behov av hjälpmedel till hörselskadade och döva Ortopedteknik erbjuder insatser i form av förskrivning; utprovning, tillverkning och service av proteser, ortoser, fotbäddar och ortopediska skor utifrån individuella behov. Målgrupp är personer med funktionshinder som efter trauma eller sjukdom är i behov av ortopedtekniska hjälpmedel. Sjukhusförvaltningarna svarar för behandlingshjälpmedel genom sjukhusens specialistkliniker som förskriver hjälpmedel i samband med behandling, s.k. behandlingshjälpmedel. Hjälpmedelsverksamheten är underställd Landstingsstyrelsen. 2

3 Vem kan få hjälpmedel Landstinget har ett ansvar att erbjuda hjälpmedel till funktionshindrade som är bosatta inom landstinget, med undantag för det som kommunerna eller annan huvudman ansvarar för. Se hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 3 b. Nedan ges kort beskrivning av när och i vilken omfattning hjälpmedel kan förskrivas, utförligare information finns i Avgiftshandboken Person som vistas eller får vård utanför sitt hemlandsting Enligt Riksavtalet får hjälpmedel inklusive tillbehör förskrivas till en utomlänspatient som får vård i landstinget (akut eller planerat) om kostnaderna understiger kronor. Överstiger kostnaden kr ska förskrivning ske i samråd med hemlandstinget (det landsting där patienten är folkbokförd vid vårdtillfällets inledning). Hemlandstinget ersätter det vårdlandsting som ordinerar och utlämnar hjälpmedel. De hjälpmedel som kräver någon form av installation, service och underhåll eller måste anpassas till brukarens bostadsförhållanden ska förskrivas av hemlandstinget om inte särskilt upprättat avtal finns med hemlandstinget. Asylsökande och person som har permanent uppehållstillstånd Person med permanent uppehållstillstånd (PUT) har samma rätt till vård som svenska medborgare. Landstinget kan i vissa fall få ersättning för s.k. varaktig vård av person med permanent uppehållstillstånd som tidigare varit asylsökande men som ännu inte blivit svensk medborgare. Ersättning kan ges för hjälpmedelskostnad om funktionsnedsättningen inte uppkommit i Sverige. Förskrivaren ska kontakta ekonomiansvarig inom respektive förvaltning för vidare handläggning. Asylsökande som söker vård ska uppvisa tillfälligt LMA-kort för utlänning i Sverige utfärdat av Migrationsverket. Vårdens omfattning regleras i vårdöverenskommelse om vård till asylsökande m.fl. - Asylsökande över 18 år har rätt till omedelbar vård/tandvård och vård/tandvård som inte kan anstå och de hjälpmedel som är direkt kopplade till vård som inte kan anstå. - Asylsökande under 18 år har samma rätt till vård och hjälpmedel som folkbokförda personer inom Örebro läns landsting. Inom Örebro läns landsting hanteras ersättning för vård till asylsökande av primärvården. Om det föreligger osäkerhet vid förskrivning av hjälpmedel ska kontakt tas i första hand med hjälpmedelsansvarig inom respektive förvaltning i andra hand rörande tolkningar med planerings- och sekretariatsfunktionen på ledningskansliet. Se vidare Avgifter och vårdskyldighet när personer från andra länder söker vård i länet samt Avgiftshandboken, 3

4 Person som tillfälligt vistas i Sverige Utländsk medborgare från EU/EES-land och svensk medborgare som bor, arbetar eller studerar i annat EU/EES-land (utlandssvensk) Har rätt att få nödvändig vård till samma vårdavgift som bosatta inom landstinget mot uppvisande av EU-kort eller provisoriskt intyg om EU-kort. Vården ska betraktas som nödvändig utifrån sjukdomens art och vistelsens längd. Endast sådana hjälpmedel som är kopplade till den nödvändiga vårdinsatsen kan förskrivas. Övriga kostnader får besökaren stå för själv. Om EU-kort eller intyg inte kan uppvisas ska patienten betala de faktiska kostnaderna för sjukvården i Sverige. Utländsk medborgare från land med vilket Sverige har sjukvårdsavtal/ sjukvårdskonvention Har rätt att få akut vård till samma vårdavgift som bosatta inom landstinget mot uppvisande av intyg (pass/försäkringsintyg). Endast sådana hjälpmedel som är kopplade till den akuta vårdinsatsen kan förskrivas. Övriga kostnader får besökaren stå för själv. Andra utländska medborgare som vistas i länet och som inte omfattas av EU/EES eller sjukvårdsavtal/sjukvårdskonvention eller som inte är asylsökande (t.ex. turister, anhöriga eller andra som söker uppehållstillstånd, personer som håller sig undan ett avvisningsbeslut eller andra som vistas i Sverige illegalt) Landstinget är skyldig att ge akut vård men patienten får själv betala den verkliga vårdkostnaden och ev. hjälpmedel som behövs i samband med den akuta vårdinsatsen. Svensk medborgare som bor, arbetar eller studerar i land utanför EU/EES (utlandssvensk) - Har rätt till akut vård till samma vårdavgift som bosatta inom landstinget vid tillfällig vistelse i Sverige. Endast sådana hjälpmedel som är kopplade till den akuta vårdinsatsen kan förskrivas. Övriga kostnader får besökaren stå för själv. - Kan även få planerad vård till särskild avgift i det landsting som han/hon var folkbokförd i vid utflyttningen från Sverige. I samband med denna vård kan även nödvändiga hjälpmedel förskrivas. Vid oklarhet kontakta planerings- och sekretariatsfunktionen på ledningskansliet. Denna möjlighet gäller inte svenska medborgare från västeuropeiska länder utanför EU/EES (Monaco, Andorra, Vatikanstaten), Kanada, Nya Zeeland, USA, Australien, Québec och Israel (med undantag för förlossningsvård) eftersom man kan få tillfredsställande vård till låg avgift i sitt bosättningsland. Missionärer, präster, volontärer i utvecklingsland samt svensk utsänd medborgare med familj (arbetar utomlands på uppdrag av svensk statlig arbetsgivare) är under utsändningstiden fortfarande folkbokförda i Sverige. - Har rätt till öppen och sluten vård och hjälpmedel i samband därmed till samma patientavgifter som övriga bosatta. Vårdlandstinget svarar för kostnad utöver patientavgiften. Planerad vård subventioneras bara i det landsting som utlandssvensken var folkbokförd i vid utflyttningen från Sverige, och skall sökas där. 4

5 Hjälpmedel som kräver fortlöpande service och underhåll, t.ex. eldriven rullstol eller datorbaserat hjälpmedel, kan inte förskrivas specifikt för användning utomlands. Det gäller även hjälpmedel som kräver installation i bostad eller dylikt. Landstinget får ersättning från försäkringskassan när vård ges till patienter som omfattas av reglerna om EU-vård och vård enligt sjukvårdskonvention/sjukvårdsavtal. Faktura med specifikation och intyg skickas till försäkringskassan. Kostnader i samband med att hjälpmedel transporteras eller används utomlands bekostas av brukaren själv. Se vidare i Avgiftshandboken Utländsk medborgare som arbetar i Sverige Personer som bor i ett annat EU/EES-land och som arbetar i Sverige har rätt till hjälpmedel på samma sätt som bosatta. Giltigt arbetsgivarintyg ska uppvisas. Landstinget fakturerar försäkringskassan. Vid lån av hjälpmedel kan landstinget begära att hjälpmedlet återlämnas om personen slutar sin anställning och återvänder till sitt hemland. Utländsk medborgare som är bosatt i Sverige Till utländsk medborgare som är folkbokförd i Sverige får hjälpmedel förskrivas enligt de regler som gäller för svenskar bosatta i Sverige. Överklagningsrätt Det finns ingen formell överklagningsrätt vid avslag på begäran om visst hjälpmedel. Om en person inte är nöjd med besked som förskrivare och/eller annan befattningshavare lämnat beträffande begärt hjälpmedel kan detta framföras skriftligt till berörd verksamhetschef. Förskrivning av hjälpmedel Vem är förskrivare? Förskrivare av hjälpmedel är hälso- och sjukvårdspersonal anställda inom landstinget, kommunen eller i privat verksamhet finansierad av landstinget som mot bakgrund av genomförd behovsbedömning, till en namngiven person, förskriver lämplig specifik medicinteknisk produkt som landstinget bekostar. För vissa hjälpmedelsområden är förskrivningen förbehållen befattningshavare vid vissa specialistkliniker/enheter. Se närmare under respektive hjälpmedelsområde. Vem utser förskrivare? Förskrivaren utses av verksamhetschef eller motsvarande och tilldelas därefter i förekommande fall en förskrivarkod av hjälpmedelsverksamheten som ger tillgång till ett hjälpmedels- och beställningssystem. 5

6 Förskrivarens kompetens Förskrivaren ska ha den yrkeskompetens som framgår i behovstrapporna och hjälpmedelslistan. Kompetensen ska vara hög såväl när det gäller kunskap om funktionshinder som kunskap om hjälpmedel, förskrivningsprocess och vilket ansvar och vilka skyldigheter som följer med att förskriva hjälpmedel. Alla förskrivare ska genomgå en grundläggande förskrivarutbildning och få kontinuerlig fortbildning. Läs mer om vilka lagar som berör hjälpmedelsområdet. När ska hjälpmedel förskrivas? Förskrivning av hjälpmedel ska erbjudas med utgångspunkt från behov och förväntad nytta. Ålder, livsstil och liknande får inte utgöra begränsning vid ställningstagande till hjälpmedel. Hjälpmedel ska förskrivas när det uppkommer ett behov. Byte av tidigare förskrivet hjälpmedel mot ett annat hjälpmedel på grund av förändrade behov är att betrakta som en ny förskrivning. Byte av hjälpmedel kan göras om det medicinska eller funktionella behovet har förändrats eller om befintligt hjälpmedel är utslitet. Bedömning görs av förskrivare samt vid behov anlitas hjälpmedelsverksamhetens tekniker eller motsvarande personal. Dubbel- eller trippelutrustning Huvudprincipen är att landstinget normalt ska tillhandahålla en uppsättning av ett hjälpmedel. För att kunna tillfredsställa de grundläggande, prioriterade behovsstegen i respektive behovstrappa inom områdena dagliga livets aktiviteter, förflyttning, kommunikation, kognition, vård och behandling kan det i ibland behöva göras avsteg. Se avsnitt; Behovsinriktat synsätt vid bedömning av insatser. Lägre prioriterade behov tillgodoses ej med dubbelutrustning. Vilket ansvar och vilka uppgifter har förskrivaren? Förskrivaren ska: Följa det som anges i Hjälpmedelsguide & Behovstrappor; hjälpmedelspolicyn, grundläggande förutsättningar, samt övriga lokala riktlinjer eller rutiner som utfärdats av hjälpmedelsverksamheterna. Ansvara för att alla faser i processen genomförs och dokumenteras. Om förskrivaren inte själv kan svara för samtliga faser på grund av att brukaren t ex skrivs ut från sluten till öppen vård ska ansvaret överrapporteras till den som tar över vårdansvaret. Bedöma behov av hjälpmedelsinsatser Vid behov initiera specialanpassning och utfärda anvisning till specialanpassning Ansvara för att brukaren och/eller närstående får instruktion i hur hjälpmedlet ska användas och skötas Träna brukaren i användandet av hjälpmedlet Följa upp och utvärdera funktion och nytta Ansvara för att brukaren och/eller närstående informeras om sitt ansvar samt de lånevillkor och låneförbindelser som gäller för respektive hjälpmedel. Tillsammans med sin arbetsledning ansvara för att skaffa nödvändig kunskap för att klara sina uppgifter som förskrivare och delta i de obligatoriska förskrivarutbildningar som landstinget erbjuder 6

7 Behovsinriktat synsätt vid bedömning av insatser Hjälpmedel är en integrerad del i vård, behandling, habilitering och rehabilitering som kompletterar andra åtgärder och får inte vara ett alternativ till aktiv behandling, habilitering eller rehabilitering. Samordning bör efter brukarens samtycke ske med andra involverade verksamheter som kommun, arbetsgivare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Brukarens behov är vägledande för vilka hjälpmedel som kan förskrivas. Behovsanalysen ska göras utifrån brukarens livssituation och möjliggöra individuella lösningar för brukaren. Generellt gäller att brukare med störst behov prioriteras framför brukare med mindre behov. Det innebär att följande prioriteringsordning tillämpas: Livsuppehållande behov ska först tillgodoses. Därefter ska basfunktioner i hemmet tillgodoses. Man ska ha möjlighet att utföra aktiviteter i hemmet såsom personlig vård, förflyttning, äta och dricka, klä på och av sig samt vardagskommunikation samt hjälpmedel för barn att kunna leka och utvecklas. Efter detta kan hjälpmedel för vardagsfunktioner i närområdet förskrivas, t.ex. för att kunna utföra ärenden och inköp och för dagliga promenader. Dessa övergripande principer har inarbetats i behovstrappor för Dagliga livets aktiviteter, Förflyttning, Kommunikation och Vård och behandling som åskådliggörs i Behovstrappor. En individuell habiliterings-, rehabiliterings- eller vårdplan ska upprättas. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå samt de individuella målsättningarna. Det är väsentligt att även målet med förskrivning av hjälpmedel tydliggörs. I de fall som behovsanalysen visar att behov finns av hjälpmedel för egenvård, så kallade konsumentprodukter, ska förskrivaren enligt hjälpmedelspolicyn informera brukaren om lämpliga produkter och var de kan inköpas. Prova ut, anpassa och förskriva lämplig specifik produkt Valet av lämpligt hjälpmedel görs med utgångspunkt från behovsanalysen, behovstrapporna och hjälpmedelslistan. Beroende på brukarens behov och vilka aktiviteter som ska kunna utföras ges vägledning huruvida hjälpmedel kan förskrivas eller om behoven ska tillgodoses via egenvård. Utgångspunkten vid val av hjälpmedel är att brukarens behov ska tillgodoses med så enkla hjälpmedel och/eller enkla lösningar som möjligt. De hjälpmedel som väljs ska finnas med i grundsortimentet. Fungerar inte det enkla går man vidare tills brukarens behov kan tillgodoses. Om förskrivaren bedömer att det finns prioriterade behov enligt behovstrapporna som inte kan tillgodoses inom ramarna för grundsortimentet kan annat hjälpmedel förskrivas under vissa förutsättningar. Se under behovsinriktat synsätt. Förskrivaren kontaktar i de fallen hjälpmedelverksamheten för rådgivning. Förskrivare kan konsultera hjälpmedelskonsulent för att få råd vid förskrivning av hjälpmedel. 7

8 Vid behov initiera specialanpassning och utfärda anvisning till specialanpassning När en brukares behov inte kan tillgodoses genom anpassning av hjälpmedel finns möjligheten att specialanpassa ett hjälpmedel till brukaren. Innan en specialanpassning initieras ska förskrivaren undersöka om alternativa hjälpmedel finns som kan tillgodose brukarens behov, ev. utanför grundsortimentet. Kontakta hjälpmedelskonsulent för att diskutera om alternativa hjälpmedel finns. För specialanpassning finns särskilda rutiner inom respektive hjälpmedelsverksamhet. Landstingets uppdrag omfattar inte att göra specialanpassning av brukarens egenägda produkter, undantag är Ortopedteknik som utför specialanpassning av egenägda skor. Specialanpassning innebär att ett hjälpmedel tillverkas eller konstrueras om för att endast användas av en viss angiven brukare. Vid specialanpassning av hjälpmedel kommer vårdgivare att i många fall ta över produktansvaret från den ursprunglige tillverkaren. I Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter (LVFS 2001:6) finns närmare anvisningar kring specialanpassning av hjälpmedel. Angående lokala rutiner, se Centrum för hjälpmedel. Instruera, träna och informera Förskrivaren ansvarar för att brukaren kan använda och hantera det förskrivna hjälpmedlet på det sätt som är avsett. Det innebär att förskrivaren måste instruera brukaren hur hjälpmedlet fungerar, hur funktionskontroll ska utföras samt träna brukaren att använda sitt hjälpmedel. Brukaren ska även informeras om hjälpmedlets användningsområde och om vilket ansvar han/hon själv har för dess skötsel och underhåll och var man vänder sig om reparationer behövs. Bruksanvisning ska följa med hjälpmedlet vid leverans och den bör gås igenom tillsammans med brukaren. Den som tar emot informationen behöver inte vara brukaren utan kan även vara en närstående, en personlig assistent eller annan som ska använda hjälpmedlet med brukaren. Förskrivaren ansvarar för att brukaren/närstående/personlig assistent ska kunna använda och hantera hjälpmedlet gäller även i dessa fall. Följa upp och utvärdera funktion och nytta Det ingår i förskrivarens ansvar att följa upp och utvärdera om brukaren kan använda och hantera förskrivet hjälpmedel som det är avsett och om målet med hjälpmedlet uppnåtts. Om uppföljningen visar att hjälpmedlet fungerar som avsett bedömer förskrivaren om ärendet ska avslutas eller inte. Fungerar inte förskrivet hjälpmedel som avsett gör förskrivaren bedömningen om annat hjälpmedel ska provas eller om det finns andra lösningar för det aktuella behovet. Hjälpmedel som inte används ska återlämnas. 8

9 Brukarens ansvar Med brukare avses en person till vilken hälso- och sjukvårdspersonal förskrivit ett hjälpmedel/behandlingshjälpmedel som personen själv ska använda eller ska användas av en annan person, t.ex. en personlig assistent eller en närstående. Brukaren har ett eget ansvar för hur de förskrivna hjälpmedlen används och hanteras. Brukaren ska av förskrivaren ha fått information om hur det förskrivna hjälpmedlet är avsett att användas och hanteras samt träning i att använda sitt hjälpmedel. Brukaren ska veta hur hjälpmedlet fungerar och vart man vänder sig om reparationer behövs. Brukaren ska känna till och ansvara för att funktionskontroll utförs innan hjälpmedlet används och utföra enklare daglig skötsel av hjälpmedlet enligt bruksanvisning som följer med hjälpmedlet vid leverans. Där brukaren inte har förmåga att ta detta ansvar, vilar ansvaret på närstående eller vårdpersonal. För vissa produkter upprättas en skriftlig ansvarsförbindelse med brukaren/närstående Det förskrivna hjälpmedlet är endast avsett för brukaren och får inte lånas ut till annan person. Brukaren får inte ändra på fasta inställningar, bygga om eller reparera hjälpmedlet. Hjälpmedlet ska förvaras på ett aktsamt sätt. Om brukaren på grund av oaktsamhet förorsakat skada på eller förlust av hjälpmedlet är brukaren ersättningsskyldig. Brukaren rekommenderas att se över sitt försäkringsskydd så att det omfattar lånade hjälpmedel. Eventuell premie för försäkringen och självrisk betalas av brukaren. Landstinget fakturerar brukaren som själv ansvarar för anspråken mot sitt försäkringsbolag. Landstingets ersättningsanspråk beräknas utifrån hjälpmedlets inköpspris och gällande nedskrivningsregler. Om hjälpmedlen används på ett felaktigt sätt är ansvaret för eventuella skador och negativa händelser brukarens eller vårdnadshavarens. Om brukaren inte följer instruktioner eller bruksanvisning/manual kan konsekvensen bli att hjälpmedlet återkallas eller ersätts med annat. Om hjälpmedlet behöver repareras Om hjälpmedlet gått sönder och behöver repareras kontaktas respektive hjälpmedelsverksamhet. Landstinget bekostar och ansvarar för förebyggande underhåll och reparationer på föreskrivna hjälpmedel. Hjälpmedlet ska vara väl rengjort när det lämnas in för reparation. Om hjälpmedlet kan repareras eller behöver bytas ut bedöms av den som reparerar hjälpmedlet. Byte av ett utslitet eller trasigt hjälpmedel mot ett exakt likadant hjälpmedel kan göras utan att en ny förskrivning påbörjas. Råder tveksamhet om hjälpmedel kan bytas ut eller om en ny förskrivning ska påbörjas är det förskrivaren som avgör när det ena eller andra kan tillämpas. I de fall brukaren är upprepat oaktsam och gör åverkan på hjälpmedlet skall reparationen ersättas av brukaren. 9

10 Reparation när brukaren vistas utanför länet eller utomlands I de fall brukaren vistas utanför Örebro län och behöver få hjälpmedlet reparerat ska detta först godkännas genom att ringa, faxa eller skicka e-post till den verksamhet/enhet som ansvarar för hjälpmedlet i Örebro läns landsting. Om brukaren behöver få reparation utfört utanför Sverige eller skickar hem hjälpmedlet till Sverige för reparation betalar brukaren själv kostnaden för det. När behov av hjälpmedel förändras När behovet av hjälpmedel förändrats ska brukaren vända sig till förskrivaren. Se avsnitt; Förskrivning av hjälpmedel När ska hjälpmedel förskrivas? När behov av hjälpmedel upphör När ett hjälpmedel av olika orsaker inte längre behövs eller används, ska brukaren alternativt anhörig/personal återlämna hjälpmedlet till förskrivaren, närmaste vårdcentral eller respektive hjälpmedelsverksamhet. Hjälpmedel som återlämnas ska vara väl rengjorda. Skrymmande hjälpmedel samt fast installerade hjälpmedel hämtas av hjälpmedelsverksamheten. Hjälpmedel vid resor inom och utanför landet Hjälpmedel kan tas med vid resor inom och utanför landet. Brukaren ansvarar för att transportera hjälpmedel på ett säkert sätt vid resor såväl inom som utanför landet. Transporter bekostas av brukaren själv vilket gäller även vid flytt och för eventuell återtransport. Flytt inom länet eller till annat landsting Brukaren ansvarar själv för kostnader i samband med flytt inom bostaden eller inom länet. Undantag är vissa fast monterade hjälpmedel som t.ex. porttelefon. En brukare som planerar att flytta från länet och önskar ta med förskrivna hjälpmedel ska kontakta sin nuvarande förskrivare eller respektive hjälpmedelsverksamhet. Vilka hjälpmedel som kan tas med bedöms i varje enskilt fall och en överenskommelse görs med det landsting man ska flytta till. Kontakt tas med det nya landstinget eller kommunen angående ekonomisk ersättning för hjälpmedel som medtas. Ersättning beräknas på hjälpmedlets inköpspris och ålder utifrån gällande avskrivningstid. Ansvaret för hjälpmedlet tillfaller den nya sjukvårdshuvudmannen. Brukaren bekostar själv flyttning av hjälpmedlet. Avgift för hjälpmedel Förskrivna hjälpmedel är huvudsakligen kostnadsfria för brukaren. För några hjälpmedel och hjälpmedelsnära tjänster förekommer avgifter. Brukaren betalar själv vissa förbrukningsartiklar som behövs för att hjälpmedlet skall fungera, t.ex. däck och slang till rullstol, batterier, elektroder, gel och tejp till smärtstimulatorer. Enkla hjälpmedel som finns att tillgå i öppna handeln är huvudsakligen ett egenansvar och brukaren betalar dem själv. Avgift tas även ut för hjälpmedel som motsvarar produkter som icke funktionshindrade har t.ex. vuxencykel. 10

11 Dessa avgifter gäller såväl vuxen som barn och ingår inte i landstingets högkostnadsskydd. För leverans av hjälpmedel till den enskildes bostad uttas en utkörningsavgift. Erlagd avgift ingår inte i landstingets högkostnadsskydd. Avgifter för hjälpmedel beslutas av landstingsfullmäktige. Se vidare i Avgiftshandboken. Tolktjänster Tolkcentralen inom Örebro läns landsting erbjuder tolkservice för döva, hörselskadade, vuxendöva, dövblinda och taltjänsttolkning till personer med tal-, röst- och språksvårigheter. Läs mera om Tolkcentralen. Läs mera om taltjänst. Tolkservice omfattar: Teckenspråkstolkning för personer som är födda döva eller blivit döva i tidig ålder som har teckenspråk som sitt första språk, samt för hörselskadade som använder sig av teckenspråk. Dövblindtolkning för personer som har kombinerad syn- och hörselnedsättning. Vuxendövtolkning för personer som blivit döva i vuxen ålder som har svenska som sitt första språk. Bildtelefontolkning förmedling och distanstolkning via bildtelefon. Taltjänsttolkning För personer med tal-, röst- eller språksvårigheter. All tolkservice är avgiftsfri för brukarna. 11