Strategier för att hela en delad stad

Strategier för att hela en delad stad Samordnad stadsutveckling i Malmö Redaktörer: Carina Listerborn (Projektledare) Karin Grundström Ragnhild Claesson Tim Delshammar Magnus Johansson Peter Parker Malmö University Publications in Urban Studies 16

Redaktörer: Carina Listerborn (Projektledare) Karin Grundström Ragnhild Claesson Tim Delshammar Magnus Johansson Peter Parker Foto: Sarah Newman http://www.sarahnewmanphotography.com (när inte annat särskilt anges i texten) Kartbearbetning: Karin Grundström Tryck: Holmbergs, Malmö 2014 Layout och form: Fredrik Björk Forskningsprojektet är finansierat av Forskningsrådet för mijö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS) och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) genom forsknings programmet Samordnad stadsutveckling en förutsättning för hållbarhet, 2010. ISBN: 978-91-981058-6-5 (pdf) 978-91-981058-7-2 (tryck)

INNEHÅLL 1. En samordnad hållbar stadsutveckling Carina Listerborn 7 STRÅK SOM BEGREPP OCH PRAKTIK 2. Stråk mellan öst och väst. Stadsbyggnad i ett föränderligt stadslandskap Karin Grundström 17 3. Var dag på stråket. Observationer från Västra Hamnen och Rosengård Karin Grundström och Carina Listerborn 29 4. Stråk på kors och tvärs i staden. Ett samtal om Rosengårdsstråket Ett samtal med Sten Göransson, Malmö stad 41 OMVANDLINGENS PRAKTIK 5. Varför är det så svårt att skapa långsiktig samverkan om alla tycker det behövs? Magnus Johansson 53 6. Samproduktion av platser. Former för deltagande i utveckling av mötesplatser längs Rosengårdsstråket Peter Parker 63 8. Utveckling och förvaltning i samverkan längs med Rosengårdsstråket Ett samtal med Lena Eriksson och Moa Björnson, Malmö stad 81 PROCESSER FÖR PLATSSKAPANDE OCH IDENTITET 9. Stadsodling - allt du behöver? Tim Delshammar 91 10. Berätta staden tillsammans. Planering som en plats för lärande, lyssnande och konflikt Ragnhild Claesson 99 11. Bilden av Rosengård ur kommunalt perspektiv. Självbilder, fysisk miljö och investeringar Ett samtal med Dick Fredholm, Arian Ratkoceri, Anna Pettersson och Julia Magnusson, Malmö stad 111 FRÅN VISION TILL VERKLIGHET 12. Från vision till verklighet. Strategier för att utveckla hållbara städer Carina Listerborn 129 Författarpresentationer 135 7. Rosens röda matta. Stadsplanering på tjejers villkor Moa Björnson 73

KARTA ÖVER CENTRALA MALMÖ Markerade platser omnämns i antologin VÄSTRA HAMNEN TRIANGELN Observation VH Stapelbäddsparken

ROSENGÅRD Enskifteshagen Bokalerna Rosens röda matta Örtagårdstorget Observation RSG

EN SAMORDNAD HÅLLBAR STADSUTVECKLING Carina Listerborn Dagligen presenteras framtidens orosmoln för oss. Beskrivningar av hot mot miljön och den ekologiska ordningen, ekonomiska kriser och sociala konflikter avlöser varandra i globala och lokala rapporter. De många dystopiska skildringarna kan betraktas som konsekvenser av tidigare strukturer och handlingar som påverkar dagens miljö, ekonomi, urbana utveckling och sociala relationer. Rapporterna utmanar oss att självkritiskt granska dagens samhälle och vårt agerande. Dystopier är dock inget nytt för vår tid, utan används emellanåt för att få upp frågor på agendan; vi måste agera! De stora frågorna om framtiden hamnar på så vis även i den kommunala vardagen och väcker frågan om vilket handlingsutrymme de kommunala förvaltningarna har för att skapa en hållbar stadsutveckling. Hur kan de bidra till en god välfärd för stadens invånare samtidigt som det stärker en hållbar utveckling i alla dess betydelser? Kan processer kopplade till ekologi, ekonomi och sociala relationer länkas samman eller är de motstridiga? Denna antologi är ett resultat av ett gemensamt arbete mellan forskare och tjänstemän för att diskutera möjligheterna och formerna för det praktiska arbetet kring hållbar stadsutveckling. Forskningen och den kommunala offentliga sektorn har olika arbetsuppgifter och förutsättningar. Inom forskning sätts samhällsutvecklingen i ett sammanhang där ekonomiska, materiella, sociala, kulturella och politiska processer lyfts fram och identifieringen av konfliktpunkter och problemområden är centralt. Den kommunala praktiken har istället sitt sikte inställt på att finna lösningar på de utmaningar de ställs inför och presentera program för utveckling. Visioner och strategier kommer då i fokus. Samverkan mellan forskare och tjänstemän är berikande då samhällsutvecklingen betraktas från skilda perspektiv men med gemensam erfarenhet, eller empiri. Ibland upplevs avståndet långt mellan forskning och praktik, även om våra kompetenser och praktiker är nära förbundna. Det kan 7

därför vara viktigt att tänka på att utan forskning fanns ingen grundutbildning på universiteten som utbildar våra tjänstemän och utan tjänstemännens kompetens och erfarenhet hade forskningen förblivit hypotetisk. Samverkan mellan forskning och praktik brukar kallas transdisciplinär. Samverkan sker även mellan skilda ämnen inom universiteten och mellan olika förvaltningar på kommunen. Vikten av att både samverka och samordna, betonas i programmet Samordnad stadsutveckling - en förutsättning för hållbarhet, som år 2010 utlyste forskningsmedel i ett samarbete mellan Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS), Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Trafikverket (tidigare Vägverket och Banverket). Sju forskare på Institutionen för urbana studier på Malmö högskola och Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) hörsammade denna utlysning och sökte medel. Hösten 2010 beviljades forskningsprojektet Omvandling av fragmenterade städer. En studie av att integrera hållbarhetsmål genom urbana rörelsestråk medel med finansiering från FORMAS och RAÄ för att under tre år fördjupa sig i hållbar stadsutveckling, med fokus på sociala utmaningar. I ansökan tog forskargruppen sin utgångspunkt i ett konkret utvecklingsarbete i Malmö. Malmö stad hade år 2009 erhållit ekonomiskt stöd från Delegationen för hållbara städer för att knyta ihop de östra och västra delarna av Malmö genom förstärkandet av ett stråk. Visionen var att omvandla och hela en delad stad då Malmö, liksom många andra svenska storstäder, har en utpräglad rumslig och socio-ekonomisk segregation. Stråket utgjorde grunden i den uttalade planeringsstrategin för att samordna en ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar stadsutveckling. Stråket ska uppmuntra till ökad rörelse i stadsrummet för cyklister och fotgängare och därtill skapa intressanta mötesplatser längs vägen. Stråkets sträckning var initialt avsett att länka Västra Hamnens senmoderna bostadsområden med miljonprogrammets boende i Rosengård. De ekonomiska förutsättningarna ledde dock till att stråket kom att bli avgränsat till det så kallade Rosengårdsstråket, som sträcker sig från Örtagårdstorget i Rosengård till Triangeln i centrala Malmö. Programmet som kallats Hållbar stadsutveckling i Malmö från öst till väst pågick mellan 2010 och 2014 och hade ambitionen att bli ett demonstrationsområde för hållbar stadsutveckling. Parallellt med detta projekt finansierade EU-medel och interna satsningar inom Områdesprogrammet ytterligare förändringsprocesser i Rosengård. De samlade insatserna gick under benämningen Fokus Rosengård. Längs Rosengårdsstråket och i olika delar av Rosengård har flertalet projekt initierats och genomförts med många aktörer inblandade under Malmö stads samordning. 8

Speciellt viktiga satsningar är, förutom stråkets upprustning, utvecklingen av Bokalerna, Bokaltorget, Aktivitetsytan och planeringen kring Rosengårds station. Flera platser har fått nya namn efter omvandlingen vilket framkommer i antologins olika kapitel. Förutom detta har det även funnits projekt kring stadsodling, energiåtgärder i fastigheter, renoveringsprogram och förtätning i bebyggelsen. Malmö stad har lagt stort fokus på att dessa omvandlingar ska ske sektorsövergripande inom kommunen och i nära samverkan med de boende. Det har funnits en uttalad ambition att involvera invånare brett i processerna. Arbetet med upprustning och omvandling av Rosengård fortsätter även de kommande åren med utvecklingen av Amiralsstaden, infrastruktursatsningar, Culture Casbah och en förbättrad lokal service inom stadsområdet. Forskningsansökan har tagit sin utgångspunkt i tidigare forskning som pekat på att stadsomvandlingsprojekt å ena sidan har potential att bidra till förändring, å andra sidan kan riskera att förstärka en social fragmentering. Vidare har den tidigare forskningen pekat på att de olika hållbarhetsmålen ofta står i komplicerade relation till varandra och där det inte är uppenbart att de alltid kan samverka positivt. Forskningsprojektet vill därför undersöka närmare hur sådana motsatsförhållanden hanteras i praktiken när nya vägar bryts för hållbar stadsutveckling. Det är en balansgång att å ena sidan ha ett helhetsseende, och å andra sidan göra fördjupningar i skilda delar av hållbarhetsmålen. I vårt arbete har de sociala aspekterna satts främst då de generellt sett har visat sig svårast att definiera och omsätta till praktiska handlingar. De sociala frågorna inbegriper också på ett mycket tydligt sätt maktdimensioner, mellan medborgare sinsemellan, och mellan medborgare och myndigheter. Sociala frågor är också kanske mest politiskt omstridda. I FORMAS forskningsöversikt från 2011 betonas också vikten av att lyfta kulturens roll för hållbar stadsutveckling och att kulturarvsforskningen är en outnyttjad resurs i detta sammanhang. Vi har vävt in frågeställningar som berör kulturarv genom att tala om plats, rum och identitet, men här finns mer att göra för att koppla detta till stadsplanering och framtidsvisioner. Delade städer städer som är fragmenterade socialt, ekonomiskt och geografiskt är ett globalt fenomen. Städer runt om i världen arbetar med dessa utmaningar och försöker lära av varandra för att på ett bättre sätt möta framtidens generationer. I denna antologi vill vi bidra med en inblick i hur dessa processer har sett ut i Malmö. Det är reflektioner och analyser både från forskare och praktiker, som inte har till syfte att berätta en framgångshistoria, utan istället vill visa på både svårigheter, utmaningar och möjligheter. 9

Forskargruppen Forskargruppen har kompetenser inom stadsbyggnad (Carina Listerborn), arkitektur (Karin Grundström), ledarskap och organisation (Peter Parker), organisatoriskt lärande (Magnus Johansson), landskapsplanering (Tim Delshammar och Kenneth Olwig) samt en doktorand med erfarenhet av kulturarvsfrågor (Ragnhild Claesson). Till gruppen knöts initialt en referensgrupp med personer från Malmö stad, Malmös kommunala bostadsbolag (MKB), Institutet för hållbar stadsutveckling (ISU) och Länsstyrelsen i Skåne. I samarbete med parallella forskningsprojekt från samma utlysning; Solenergi i stadsplanering, vid Lunds Universitet och Lunds Tekniska Högskola och Urban arkitektur som stödjer ett uthålligt transportmedel gång, Lunds Tekniska Högskola, har möten och mindre konferenser arrangerats i vad vi kallat SAMS-gruppen. Under projektets gång gästades Malmö högskola av en fotograf, Sarah Newman, som även arbetat som lärare vid högskolans samarbetsinstitution Rochester Institute of Technology i USA. Sarah engagerades i projektet och tog bilder längs Rosengårdsstråket. Hennes bilder får utgöra illustration till projektet i denna antologi. Antologins tre delar Antologins struktur följer forskningsprojektets indelning i tre områden, där den första delen; Stråk som begrepp och praktik, handlar om stråk som stadsbyggnadsideal och gestaltningsbegrepp. Här är vi intresserade av hur valda strategier för hållbar stadsutveckling bidrar till att utveckla en stadsbyggnadsdiskurs. Diskurs är ett begrepp som används brett inom forskning, men som har det gemensamma att forskaren vill belysa hur begrepp, sätt att resonera, frågeställningar och diskussioner tillämpas inom ett visst område. De diskussionsordningar som växer fram under vissa epoker får stort inflytande över både teori och praktik. De föreställningar som periodvis dominerar om bästa lösningar eller framgångsexempel är präglade av samtidens diskurs. Underlaget för denna del av forskningen är samtal med tjänstemän och politiker i ledande ställning, och dokumentanalyser, det vill säga personer och texter som är tongivande i utvecklandet av dessa diskurser. Den andra delen i antologin; Omvandlingens praktik, undersöker de strategier och roller som utvecklas inom de kommunala förvaltningarna i samverkan med omgivande samhälle för att på ett bättre sätt kunna möta de ut- 10

maningar de står inför. Tjänstemännens vardag bygger på beprövad erfarenhet och organisatoriska ramar, men nya arbetssätt prövas också efterhand, vilket i förlängningen kan leda till en förändrad praktik och att nya typer av platser utvecklas i staden. Under projektets gång har frågan om förvaltning kommit att bli mer tongivande; om medborgarna ska kunna vara medskapare till sin stad, hur ska då förvaltning av platser organiseras? Forskarna i denna del av projektet har befunnit sig nära tjänstemännen och följt dem i deras vardag och på möten. Observationer och intervjuer har varvats om vartannat. I den tredje delen av antologin; Processer för platsskapande och identitet, har forskarna varit nära de lokala processerna som involverar boende. Medborgarnas möjligheter till inflytande och påverkan på lokalmiljön är viktigt för planerarna ur flera aspekter. För planerarna är det relevant att veta att deras insatser landar rätt och att de boende är med på förändringarna, men det kan också för tjänstemännen handla om att få in nya idéer, kunskap och perspektiv på platsen. I linje med Agenda 21 har Malmö stad försökt nå ut till olika medborgargrupper. Vilka sätt att involvera medborgare fungerar då bra? En samlande aktivitet kan stadsodlingar vara. Genom att skapa plats för odling bjuds människor in till att vara med att skapa sin närmiljö, och dessutom få ut något konkret av det. Odling och matlagning är vedertagna strategier för att mötas i många sammanhang. En annan aspekt av den lokala miljöns omvandling handlar om invånares och platsers förmodade identitet. Platsskapande, både genom handling, och berättelser, har varit ingången för en delstudie inom projektet som undersöker hur boende ges möjligheter att själva påverka och inta platser. Här blir frågor om det förgångna också relevant. Med vilka personliga erfarenheter bidrar vi till att skapa berättelser om platser och finns det utrymme inom en kommunal planeringsprocess att inkludera de berättelserna? Forskarna har i samtal med boende pratat om platsens potential och utveckling och i olika former provat nya sätt att initiera dialog som går utöver en mer etablerad form av medborgardialog. I antologin använder vi begreppen tjänstemän, planerare, projekt- och processledare i överlappande betydelser, men är helt medvetna om att positioner, roller och kompetenser skiljer sig åt. Alla dessa personer har dock på olika sätt bidragit till stadens utveckling och omvandling. När den specifika positionen är viktig framkommer det i texten. I varje del av antologin finns även röster med från tjänstemän som forskargruppen har samarbetat med. I samtal om hållbar stadsutveckling ges tillfälle för tjänstemännen att reflektera över sin erfarenhet av arbetet. Vi har befunnit oss nära planeringens praktik och ideologi inom forskningsprojektet, men i planeringen av den hållbara staden är förstås invånarna de viktigaste. Det är för att stärka möjligheterna för invånarna att kunna känna 11

framtidstro, uppleva en tryggad livssituation och få möjligheter till inflytande över samhällsutvecklingen som både forskare, och tjänstemän engagerar sig i dessa frågor. Det finns förstås ingen skiljelinje mellan dessa kategorier av aktörer, för oavsett vad vi gör under arbetstid; forskar, planerar eller något helt annat, så delar vi samma miljö och stad. Det är således en förhoppning att denna bok ska ge uppslag och tankar om urbana processer som kan komma många olika läsare till gagn. Antologin utgör en första gemensam redovisning av forskningsprojektet. I slutet av 2014 kommer forskargruppen medverka i en utställning på Form & Design i Malmö på temat Staden studerad, där besökaren ska få upptäcka staden från forskarnas perspektiv. På så sätt vill vi nå ut till många grupper i samhället och bjuda in till samtal om framtidens stad. Därtill kommer fler vetenskapliga artiklar att produceras under de kommande åren. Referenser FORMAS (2011) Forskningsöversikt. Hållbar stadsutveckling, http://www.formas.se/pagefiles/3972/hallbar_stadsutveckling.pdf. 12

13

Stråk som begrepp och praktik

Stråk som begrepp och praktik I tre kapitel kommer stråk som stadsbyggnadsvision och planeringsbegrepp i relation till vardaglig användning hos invånarna att diskuteras. Här diskuteras hur socialt hållbar stadsutveckling begreppsliggörs i planering och hur de framtagna planeringsansatserna uppfattas av vardagens användare.

STRÅK MELLAN ÖST OCH VÄST Stadsbyggnad i ett föränderligt stadslandskap Karin Grundström Stråk är ett relativt nytt begrepp inom hållbar stadsutveckling. Ett stråk genom staden kan vara en gata i form av ett handelsstråk, eller ett grönstråk i form av en cykelled genom en park. Stråk används även i betydelsen transportstråk och kan då omfatta spårvägar och busslinjer. Enligt ordboken är stråk en farled där människor ofta går eller vistas (Norstedts, 1988). Ordet stråk omfattar utöver en fysisk utsträckning i rummet även en koncentration av mobilitet; stråk är en farled där det sker många förflyttningar, där människor ofta går eller vistas (Persson, 2004; Wikström & Olsson, 2012). I betydelsen stadsbyggnadsbegrepp har stråk förekommit allt oftare under den senaste tioårsperioden. I Stockholm planeras för promenadstaden, i Lund planeras ett stråk mellan centrum och den hållbara stadsdelen Brunnshög. I Malmö har en satsning på ett stråk mellan stadens östra och västra delar genomförts mellan 2010-2013 och nu planeras Linjen, ett kulturellt stråk i stadens centrala delar. Stråk omnämns även i flera av Malmö stads planeringsdokument där de tillskrivs förmågan att koppla samman och hela staden (Malmö Stad 2012; Malmö Stadsbyggnadskontor 2009; 2011). Gemensamt för dessa projekt och dokument är hållbarhet och mobilitet i stadens offentliga rum. Planering av stråk genom staden kan förstås som del av en tendens där planering, utformning och användning av det offentliga rummet tilldelas en allt större betydelse inom hållbar stadsutveckling. Det offentliga rummet i betydelsen korsväg och mötesplats för territorier, politik och kultur har fått ökad betydelse över hela Europa. Flera Europeiska städer har genomgått stora omstruktureringar vilket inneburit att det offentliga rummets betydelse för ekonomisk tillväxt, social integration och ekologisk hållbarhet utforskas och debatteras (Madanipour, 2014). Skiftet mot en större betydelse av offentliga rum har medfört nya utmaningar för stadsbyggnad och stadsplanering. Det 17

tidigare intresset för mätbarhet, energieffektivitet och idealbilder av den täta, varierade blandstaden, har kompletterats med frågor om det offentliga rummets utformning och det sociala livet i staden. Den täta, varierade, blandstaden har varit och är fortfarande nära nog en idealbild av den hållbara staden i såväl nationell som internationell forskning inom hållbar stadsutveckling och hållbar urban utformning (Haas, 2012; Wheeler, 2004). Förvisso förekommer även en kritik mot ett alltför stort fokus på formmässiga uttryck, framförallt riktat mot Ny-urbanismen som ett uttryck för Starbucks Urbanism. Denna urbana form, främst baserad i neo-traditionell arkitektur, är ett stöd framförallt för den kreativa klassens livsstil med shopping, hälsa, nöjesliv och mobilitet, en urban form där hållbarhet reducerats till ett begränsat antal igenkänningsbara, visuella koder och uttryck (Sorkin, 2007). I Sverige har den täta, varierade blandstaden fortfarande en framskjuten position inom stadsbyggnadsdiskurs och praktik, men den kompletteras idag av begreppen koppling och samband. I en rapport från Boverket presenteras en kunskapsöversikt om socialt hållbar stadsutveckling med exempel från fem svenska städer. Rapporten visar på en viss konsensus och pekar på fem återkommande teman helhetssyn, inflytande, identitet, variation och samband. Temat variation faller väl in i föreställningar om den täta blandstaden och pekar på behovet av större funktionsblandning, ett varierat bostadsutbud och större gestaltningsmässig variation. Temat samband pekar på behovet av förstärkta fysiska samband genom förtätning av stadsdelar, förbättrade kommunikationer samt behovet av att överbrygga barriärer och utveckla målpunkter i staden (Boverket, 2010). Även om den täta blandstaden fortfarande utgör något av en norm, har mobiliteten, genom teman om samband och kopplingar, gjort sitt intåg i hållbar stadsutveckling Mobilitet är en grundläggande metafor för förståelsen av kultur och samhälle, en metafor där värderingar av mobilitet som antingen något hotfullt eller frigörande ingår. Det hotfulla perspektivet förstår mobilitet i negativa och utmanande termer medan det frigörande perspektivet tolkar mobilitet som ett uttryck för framgång, tillväxt och modernitet. Oavsett perspektiv är mobilitet långt ifrån oproblematiskt eftersom mobiliteten tillskrivs en specifik mening i olika sammanhang och kan även föreskriva vissa praktiker; hur och var människor kan eller förväntas förflytta sig (Merriman och Cresswell, 2011). Därutöver har den individuella mobiliteten upphöjts till ett av de främst eftertraktade värdena i vår tid. Möjligheten att vara mobil och fritt bestämma över sin användning av tid och rum är skarpt differentierad och differentierande mellan olika grupper i samhället, den åtskiljer lika mycket som den förenar. Frihet och valmöjligheter för vissa innebär lokalisering och tvång för andra (Bauman, 1998). Ytterligare en aspekt av mobilitet är den ökande användningen av informations- och kom- 18

munikationsteknologi där dagligen nya spänningar och överlappningar mellan fysiska platser och digitala flöden konstrueras (Mitchell, 2004). Mobiliteten har länge setts som en drivkraft för ekonomisk utveckling i visioner och strategier inom hållbar stadsbyggnad och planering samtidigt som stadsbyggnadens praktik nästan uteslutande föreskrivit riktlinjer och ansatser för enskilda byggnader och stadsdelar där täthet och variation varit ledord och mobiliteten i stort uteslutits. I den mån mobilitet förekommer inom stadsbyggnad har den till stor del varit en fråga om effektiva transporter och energisnål kollektivtrafik snarare än en fråga som berör stadsbyggnadsfrågor om att ordna och gestalta helheten av byggnader, gator och andra stadsrum. Men, mobiliteten har nu blivit en fråga även för stadsbyggnad, då städerna fragmenteras och politiken för hållbarhet omfattar visioner om social integration och pekar på behovet av att bygga samman och hela staden. Detta har lett till att nya begrepp, såsom stråk, innefattas i diskurs och praktik och tillskrivs en mening. Allteftersom nya begrepp tillkommer är det viktigt att de granskas och utforskas i syfte att i möjligaste mån förstå och se konsekvenserna av den betydelse de tillskrivs. Syftet med detta kapitel är att utforska mobilitetens betydelse för hur stråk tolkas som stadsbyggnadsbegrepp av tjänstemän på nyckelpositioner i Malmö stad. Vad betyder stråk som stadsbyggnadsbegrepp? Vilka föreställningar om mobilitet finns och hur förväntas den byggda miljön stödja mobilitet genom stadsrummet? Studien visar att stråkbegreppet delvis bygger vidare på föreställningar om täthet och variation, men samtidigt möjliggör en brytning mot den kritiserade fixeringen på specifika former, eftersom gestaltningsproblemet omformuleras till att understödja förflyttningar, vilket innebär att flera typologier, transportsätt och skilda skalor inbegrips. Detta kapitel baseras på en studie där sju intervjuer med tjänstemän på chefsposition i Malmö stad ingår, bland annat kommunstyrelsens ordförande, stadsbyggnadsdirektör, stadsplanechef, chef på gatukontoret och miljöförvaltningen. Utöver intervjuerna ombads tjänstemännen att var för sig rita stadens viktigaste stråk på en karta som sedan sammanställts till en summerande karta med samtliga stråk inritade (fig. 1). Tjänstemännens föreställningar och visioner om vad stråk omfattar, hur ett stråk bäst gestaltas och vad stråk kan bidra med är av stor betydelse då de dels har en god inblick i stadens pågående verksamhet och dels en relativt stor möjlighet till påverkan av framtida planerings- och stadsbyggandsstrategier. Studien omfattar även analyser och gestaltningsförslag över Rosengårdsstråket och plandokument där stråk omnämns (MKB 2011; Malmö Stad, 2010). Under forskningsprojektets gång har flera olika uppfattningar om stråkets sträckning mellan öst och väst förekommit. I ansökan till Delegationen för hållbara städer redovisades två stråk kopplade till varandra i en sträckning mellan Rosengård och Centralstationen. De fysiska förändringar 19

som genomförts på det så kallade Rosengårdsstråket har dock skett på en kortare sträcka mellan Triangelns station och Rosengård. I texten nedan redovisas tjänstemännens föreställningar om stråket och i detta fall leder stråket hela vägen mellan Rosengård i öst och Västra Hamnen vid havet i väst. Först presenteras först en kartbild över stråk och därefter föreställningar om mobilitet i form av livliga, rytmiska och kopplande stråk. Fig. 1: Sammanställning över stråk ritade av tjänstemän i Malmö Stad. Bild: Karin Grundström, foto: Sarah Newman. Malmös stråk flera former och färdmedel Ett intressant resultat från studien är den stråk-karta tjänstemännen ritat (se Fig 1). En gemensam föreställning som framkom är att stråken sträcker sig genom hela staden, mellan stadens ytterområden genom centrum och ibland vidare i regionen. Ytterligare en gemensam föreställning var att stråk kan omfatta flera typer av fysiskt olika farleder och flera sätt att förflytta sig. Ett stråk i form 20

av en fysisk farled kan både vara en tågtunnel och en cykelbana. På stråken förflyttar sig människor antingen genom att åka tåg, cykla eller promenera. Därutöver visar kartan, trots viss variation mellan strecken, en överlappning av stråkens sträckning i tre huvudsakliga grupperingar. Grupperingen har skett trots att tjänstemännen inte sett varandras kartor. Kartan visar tre huvudsakliga stråk; Malmös ur-stråk och historiska handelsgata, Malmös nya transportstråk Citytunneln och stråket mellan öst och väst i vilket Rosengårdsstråket ingår. Stråket längs kusten, ibland kallat Malmös-ur-stråk, leder på kartan in från öster, passerar centrum och leder vidare mot Limhamns i väster. Detta stråk utgjorde historiskt Malmös huvudsakliga handelsstråk. Den del av stråket som leder genom Malmös centrum utgörs idag av en stadsgata som även används för busstrafik och cykling. På detta stråk samsas flera skilda sätt för människor att förflytta sig. Det andra välmarkerade stråket på kartan utgörs av Citytunneln som invigdes 2011. Citytunneln har tre stopp inom Malmö stad och leder sedan vidare i riktning mot Lund respektive Köpenhamn. Detta är ett transportstråk i regional skala som utgörs av spårbunden trafik med transportnoder på tre platser i staden. På detta stråk förflyttar sig människor med tåg. Det tredje välmarkerade stråket leder mellan öst och väst, mellan Rosengård och Västra Hamnen. Störst antal streck på kartan förekommer längs det stråk mellan öst och väst som fått medel genom Delegation för hållbara städer. På kartan visar några av strecken genom Rosengård idéer om en framtida buss eller spårväg medan andra streck visar på idéer om det existerande cykelstråket. I detta stråk förekommer både två typer av fysiska farleder och flera skilda sätt att förflyta sig. Stråkkartan kan sägas representera tanken att skapa samband i staden genom mobilitet, viket tar sig uttryck i en stadsbyggnad som syftar till att förstärka eller bygga farleder längs vilka människor enkelt kan förflytta sig. Om samband i staden skapas genom mobilitet, blir mobiliteten det primära gestaltningsproblemet inom stadsbyggnad, snarare är specifika typer eller former. Människor förflyttar sig genom staden med en rad skiftande transportmedel, vilket gör begrepp som gata eller väg svåra att använda för att täcka flera alternativa färdvägar och färdmedel. Här får stråkbegreppet en viktig roll i betydelsen av en farled som kan härbärgera skiftande fysisk form och ett flöde av människor. De tre huvudstråken på kartan kan ses som försök att skapa samband där mobilitet är centralt. Här finns ingen fastställd typ eller idealform. Tvärtom verkar stråk kunna omfatta en bredd av olika formmässiga uttryck, allt från tågtunnlar till busslinjer och cykelstråk. Längs stråken förflyttar sig människor, de åker tåg eller buss, cyklar eller går. Stråkbegreppet omfattar här flera typer av fysiskt olika farleder och flera sätt att förflytta sig. 21

Stråk farleder som koncentrerar och understödjer förflyttningar i flera skalor Stråk-kartan visar tjänstemännens syn på var i Malmö stråk kan och bör finnas samt vilka former och färdsätt som omfattas. En annan viktig fråga, när stråkbegreppet implementeras i konkreta projekt, är vilka föreställningar om mobilitet som förekommer och hur mobiliteten är tänkt att understödjas genom den byggda miljön. Nedan presenteras tre teman det livliga stråket, det rytmiska stråket och det kopplande stråket som framkommit i analysen av intervjumaterialet med tjänstemännen. Temana pekar på mobilitetens centrala betydelse för stråkbegreppet och hur den byggda miljön är tänkt att koncentrera och understödja förflyttningar i och mellan olika skalor. Det livliga stråket Den livliga gatan är en omhuldad tanke inom stadsbyggnad. Idéen om de positiva konsekvenserna av ett rikt gatuliv där många människor rör sig i en tät, blandad, urban miljö går tillbaka till planerare som Jan Gehl och Jane Jacobs (Gehl, 1971; Jacobs 1962). Dessa idéer uppstod delvis genom en reaktion mot funktionsindelningen och framväxten av en storskalig bebyggelse under efterkrigstiden. I motsats till funktionalismen förespråkades en småskalig, varierad bebyggelse med ett tätt gatunät. En sådan urban miljö ansågs leda till ett befolkat gaturum där många människor ville uppehålla sig, vilket i sin tur ansågs medverka till trygghet och socialt umgänge i livet mellan husen. Stråk i en lokal skala är till viss del formad i denna idétradition. När frågan ställs vad ett stråk är och hur det gestaltas, framkommer tankar om en tät, varierad bebyggelse där människor vill uppehålla sig och förflytta sig mellan inne och ute. Den täta, varierade bebyggelsen är en ansats för mobilitet, bland annat enligt chefen för strategienheten på planavdelningen: Stråken befolkar staden / /man måste försöka samla, det är också lite som Gehls teser, vi kan inte se att vi kan ha fulla bottenvåningar överallt med butiker och det är inte nödvändigtvis butiker det kan vara kontorsverksamheter, mäklare, arkitektfirmor, reklambyråer, konsulter utav vilket slag. Bara det här att det går ut och in folk är ju positivt för rörelsen, just att få rörelser och få människor att komma till platser det är viktigt. Citatet visar hur de existerande idealen om täthet och varierad form fortfarande existera men snarast som understöd för mobilitet. Ett exempel på implementering av dessa idéer är Bokalerna och det nya Örtagårdstorget byggt 22