PREMIÄR PÅ TEATER SAGOHUSET 6 MARS 2011 INSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA AV ISA SCHÖIER Regi och kostym Scenografi Ljusdesign Stalle Ahrreman Marta Cicionesi Ilkka Häikiö I rollerna Ulf Katten Torbjörn Lindberg Ola Citron
Det här är ett inspirationsmaterial som bygger på teman ur pjäsen Himmel och Pannkaka av Isa Schöier. Här hittar du också diskussionsfrågor och tips på litteratur, artiklar, filmer och hemsidor. Du kan använda inspirationsmaterialet som en uppföljning till teaterbesöket. Övningarna är bara förslag och gör gärna om dem så att de passar dig och din klass utifrån era behov. Har du tips, idéer eller funderingar kring våra inspirationsmaterial? Kontakta Stefan Hansen på stefan@sagohuset.nu
Om pjäsen Ulf är ensam på gården och ingenting känns riktigt kul. Katten ligger bara och sover och tanten, som också bor i huset och som brukar rensa rabatten, är på sjukhuset. Ulf vet inte hur länge tanten ska behöva stanna där, eller om hon någonsin kommer hem. Inte ens den röda rutschkanan på gården känns kul. Vilken tur att Katten, Lille Gud och Flickan som håller andan dyker upp, så att de med lekens hjälp kan få alla pusselbitar på plats. Där kring rutschkanan blir det både allvar och fantasterier när Ulf och vännerna söker svaren på allt. Pjäsens tematik Här kommer några tips hur lärare och elever kan följa upp sitt teaterbesök med samtal kring pjäsens tematik. Tillbaka i skolan kan det vara givande att prata om det klassen precis har sett. För att få igång ett samtal kan dessa frågor vara till hjälp: Minnesrunda; tänk på en scen från föreställningen som du särskilt minns. Vad tycker du att pjäsen handlade om? Vad gjorde Ulf på lekplatsen? Kan jag känna igen mig, eller andra som jag känner, i pjäsen? Kan det vara så här i verkligheten? Hur slutade pjäsen? Vad kommer att hända nu med Ulf? Man kan också låta deltagarna: Rita bilder från föreställningen Skriva ett brev till någon av rollfigurerna Spela upp olika scener ur pjäsen
Att diskutera 1) Föräldrar som skiljs åt nya familjemedlemmar Ulfs föräldrar har skiljt sig och pappan har skaffat en ny sambo. Ulf tycker inte att det är särskilt konstigt, för mamman var ofta borta, nästan varje vinter var hon utomlands och då var ju båda pappa och Ulf själva. Så det är inte så konstigt ändå att pappa har träffat en ny, för han var ju lite själv innan. Diskutera i gruppen: När skiljde sig Ulfs föräldrar? Var bor Ulf? Har Ulf en bättre relation till sin mamma eller pappa? 2) Tanten Himmel och Pannkaka på sjukhuset rädslan för döden Ulfs granne tanten Himmel och Pannkaka har hamnat på sjukhuset. Ulf och Himmel och Pannkaka är vänner och hon brukar bjuda Ulf på läsk. Ulfs pappa är rädd för döden och tror att nu är det slut för Himmel och Pannkaka. Diskutera i gruppen: Vart tar vi vägen när vi dör? Varför dör människor? Tänk om vi hade varit odödliga. Hur hade världen sett ut då? Det är bra att vara lite rädd för döden 3) Självständighet Ulf klarar sig också själv När föreställningen börjar sitter Ulf ensam på gården vid lekplatsen. Pappan och mamman är skilda och pappan ropar från balkongen att Ulf ska komma in, men Ulf vill inte. Det finns inga andra barn på gården och det enda sällskapet Ulf verkar ha just nu är Katten.
Övningar Här kommer några tips hur lärare och elever kan förbereda sitt diskussionsforum med två övningar. Namnrunda Alla sitter på stolar i ring. Be eleverna att blunda och tänka på en person som betytt eller betyder mycket för dem. När de kommit på någon öppnar de ögonen. När alla är klara delas de in i par och berättar för varandra vem de tänkte på. Därefter presenterar eleverna varandra och berättar om personen som parkompisen valt. Heta Stolen, värderingsövning Hur går övningen till: Deltagarna sitter på stolar i en ring. De får ta ställning till ett påstående. Om man håller med/instämmer i påståendet ska man resa sig och byta stol. Genom att sitta kvar markerar man att man inte instämmer i påståendet eller att man behöver längre betänketid. Stanna upp och låt deltagarna motivera varför de gick respektive satt kvar. Fördela ordet i gruppen. Tänk på att ha en stol för mycket, så att det är möjligt för endast en deltagare att byta plats. Poängtera också för gruppen att det är tillåtet att byta plats när som helst under påståendet, alltså även under diskussionen det är ju då vi får höra hur andra resonerar och på så sätt har möjlighet att omvärdera våra egna idéer och tankar. Syfte: Kan användas för att ge deltagarna tillfälle att träna sig i att våga stå för sina åsikter, samtala om frågorna som föreställningen berörde och för att samla koncentration eller väcka intresse för temat. Påståenden: Jag har blå ögon Jag har bruna ögon Jag har gröna ögon
Om jag är ledsen har jag någon att prata med Jag känner någon som har föräldrar som inte bor ihop Jag tycker om att fantisera och hitta på berättelser Föräldrar vet alltid bäst Jag är rädd för att dö Jag är rädd för att någon jag tycker om ska dö Jag känner någon som har dött Det hade varit bättre om människor inte kunde dö Till sist Begrepp som gud och döden och skilsmässor kan vara knepiga att prata om. I pjäsen bearbetar pojken Ulf dessa begrepp genom samtal med en katt och en låtsas figurer. I myter och sagor har människor i alla tider försökt göra världen begriplig genom att i symbolform behandla existentiella frågor. Här följer en saga från Wampanoag folket i nordamerika, återberättad av Manitonquat. Maushop och Döden I skapelsens morgon när Skaparen skapat Moder Jord, tog han hjälp av Maushop för att skapa djur och växter och människor. Allt skapat talade samma språk och genom Maushop stod man i kontakt med Skaparen. En dag kom Maushop till människorrna och sa: Ni har säkert märkt att det blivit fler och fler av både djur och människor på Moder Jord. Det beror på att ni alla skaffar barn som i sin tur skaffar barn o.s.v. Snart kommer världen att vara full. Just nu är det gott om plats och det finns mat för alla, men i sinom tid kommer det inte finnas tillräckligt med varken plats eller mat. Som jag ser det, fortsatte Maushop, så finns det två sätt att lösa situationen. Det ena är att vi slutar skaffa barn och behåller världen som den är nu, med allt och alla som finns här nu. Det andra alternativet, om vi vill fortsätta att sätta barn till världen innebär att vi måste hitta ett sätt att också lämna den här världen. Om vi kommer hit genom den port vi kallar Födelse då bör vi hitta en annan port, som vi kan kalla Död, genom vilken vi kan resa vidare till någon annan plats, när vi levt här en tid och upplevt den här världen.
Det var nu upp till människorna att välja och eftersom det var ett viktigt beslut måste de diskutera saken tills de alla var eniga. Människorna samlades i sina rådcirklar, männen för sig och kvinnorna för sig, och började diskutera Maushops förslag. Männens rådcirkel kom snabbt till ett enigt beslut. De var alla överens om att det var bäst att sluta skaffa barn och istället behålla världen som den var så ett de kunde fortsätta leva för evigt. Kvinnorna däremot verkade ha svårt att komma till beslut. Männen väntade och väntade och så, äntligen var kvinnorna klara och de samlades alla i den stora rådcirkeln. Männen vände sig till den äldste och sa: Tala du för oss, farfar. Den äldste klanhövdingen reste sig och sa: Jo, vi är helt ense och tycker att det ska vara på det viset att vi slutar skaffa barn så att världen inte blir för trång och så fortsätter vi att leva för evigt. Tack för ordet. Den äldsta klanmodern reste sig: Jo, vi kvinnor har också enats. Och vi tycker inte som ni. Vi vill fortsätta att skaffa barn och därför måste vi acceptera Döden. Och detta är skälet: Kvinnorna reste sig och hämtade sina barn, de hämtade kattungar och hundvalpar, vargungar och hästföl och andra djurungar. Ungarna tultade runt, bet varandra i öronen, brottades, skrattade så de kiknade och busade med varandra. Se nu på er själva, sa klanmodern. Och se, alla vuxna satt och log när de tittade på barnen och djurungarna. Där ser ni, sa hon, den glädje ni alla nu känner kan vi inte vara utan. Vi har lagt märke till att det finns mycket som vi inte känner till om livet och Skapelsen. Speciellt vi människor vet inte tillräckligt. Vi gör ständigt om samma misstag, samtidigt som vi gör nya! Men de här små de kommer till oss som budbärare från Skaparen, som en påminnelse om att vi måste ta hand om dem och inte bara dem utan om alla kommande släkten och därför hela tiden göra världen till en bättre plats för allt levande. Därför måste vi behålla Födelsen och också acceptera Döden. Tack för ordet! Och så blev det. Och så är det. Och att alla nyfödda barn står i kontakt med Skapelsen är lätt att se, skallbenet har inte slutits och genom fontanellen håller barnet kvar sin direkta kontakt med Skaparen och evigheten.