SV SV SV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 18.9.2007 KOM(2007) 540 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar SV SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar 1. INLEDNING En analys av vetenskapliga data som gjorts av Intergovernmental Panel on Climate Change, IPPC (FN:s mellanstatliga panel för klimatförändring), 1 har lett till tre oroande slutsatser för världssamfundet. För det första är klimatförändringarna en realitet. För det andra är den senaste tidens allt snabbare klimatförändringar ett resultat av mänsklig verksamhet som leder till utsläpp av växthusgaser i atmosfären, och för det tredje kommer de flesta regionerna i världen, särskilt i utvecklingsländerna, att påverkas av klimatförändringarna i allt högre grad. Europeiska unionen (EU) har intagit en ledande roll när det gäller att främja internationella insatser för att motverka klimatförändringarna. I mars 2007 lade EU:s stats- och regeringschefer fram förslag till ett globalt och övergripande klimatförändringsavtal för tiden efter 2012 i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till 2 C över den förindustriella nivån, och åtog sig att kraftigt minska EU:s utsläpp av växthusgaser även om det inte skulle ingås något internationellt avtal 2. EU, som är den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd, har också intagit en ledande roll när det gäller internationella utvecklingsinsatser, vilket kommer till uttryck i det europeiska samförståndet 3, i EU:s ambitiösa åtaganden när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och dess ansträngningar för att uppnå effektivitet och konsekvens i biståndet. Trots att EU redan 2003 framhöll den starka kopplingen mellan klimatförändringar och fattigdom 4 gör det allvarliga i situationen och dess omfattning att det behövs en mer samlad ansats för att leva upp till Europas ansvar och åtaganden i kampen mot fattigdom. Extrapoleringar av effekterna av klimatförändringarna visar att det är de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling som kommer att drabbas tidigast och hårdast. Dessutom har dessa länder minst resurser för att förbereda sig inför dessa förändringar och anpassa sin livsstil. Klimatförändringarna kommer därför sannolikt att ytterligare försena uppnåendet av millennieutvecklingsmålen i flera av dessa länder. Kommissionen föreslår i detta meddelande att en klimatförändringsallians skapas mellan EU och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar, särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. Meddelandet innehåller riktlinjer för målen för initiativet och för hur initiativet ska fungera 5. Alliansen kommer att utgöra en plattform för dialog och utbyte samt för praktiskt samarbete i samband med utmaningen att samtidigt bekämpa både fattigdom och klimatförändringar. Den utgör därigenom ett stöd för 1 2 3 4 5 IPCC. 4th Assessment Report: Climate Change 2007. Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius. Vägen framåt mot 2020 och därefter, KOM(2007) 2 av den 10 januari 2007, och Europeiska rådets slutsatser (7224/07) av den 9 mars 2007. I det europeiska samförståndet fastställs EU:s gemensamma mål och principer för utvecklingssamarbetet. Se rådets slutsatser (14820/05) av den 22 november 2005. Klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet, KOM(2003) 85 av den 11 mars 2003, och rådets slutsatser (15164/04), Klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet av den 24 november 2004. Ett arbetsdokument med en närmare redogörelse för genomförandet av initiativet planeras till december 2007. SV 2 SV
de internationella förhandlingarna om ett klimatförändringsavtal för tiden efter 2012 och antagandet av effektiva åtgärder på nationell nivå. Alliansen behöver backas upp av ett starkt åtagande från EU om att öka det ekonomiska stödet till anpassningsåtgärder i de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling och mildrande insatser till förmån för dessa länders program för att minska fattigdomen. Alliansen kommer att bli en av de viktigaste delarna av EU:s gemensamma yttre åtgärder på klimatförändringsområdet och komplettera och stärka annan dialog och samarbetsverksamhet. 2. MOTIVERING Den fjärde utvärderingsrapporten från Intergovernmental Panel on Climate Change innehåller en regional analys av de verkningar som klimatförändringarna väntas ge upphov till. För Afrikas del, där majoriteten av de minst utvecklade länderna finns, är slutsatsen enligt rapporten att det är en av de kontinenter som är mest sårbar när det gäller variationer och förändringar i klimatet på grund av mångfaldiga stressfaktorer och låg anpassningskapacitet. Vattenstress, osäker livsmedelsförsörjning på grund av torka och ökenspridning, högre havsnivå, nya hälsorisker, extrema väderförhållanden och migrationstryck är några av de beräknade effekterna. Även andra delar av världen, såsom Asien, Latinamerika och små östater under utveckling står inför liknande utmaningar. I de flesta fall tillkommer klimatförändringarna utöver redan befintliga problem. I många små östater under utveckling och de minst utvecklade länderna har man redan problem med livsmedels- och vattenförsörjningen på grund av den successiva urholkningen av naturresurserna. Dessa länder är också ofta dåligt förberedda för naturkatastrofer, vilket har gjort att sådana många gånger orsakat stor ödeläggelse 6. Samtidigt är dessa länder och stater på grund av sin begränsade ekonomiska utveckling de som bär minst ansvar för att växthusgaser ackumuleras i atmosfären, och följaktligen för klimatförändringarna. I oktober 2006 framhölls i Sternrapporten 7 att världen inte har något val mellan att försöka lösa problemet med klimatförändringarna och att främja tillväxt och utveckling. Att inte agera när det gäller klimatförändringarna kommer på lång sikt att vara mycket mer kostsamt för den globala ekonomin än att agera nu. Stern redogör i detalj för de höga kostnaderna som klimatförändringarna orsakar de fattigaste länderna och uppmanar världssamfundet att stödja dessa länder. I Europeiska rådets slutsatser från mars 2007 framhöll EU behovet av att skapa en allians med utvecklingsländerna. I förslagen framhålls vikten av större samarbete mellan EU och de minst utvecklade länderna, särskilt på följande områden: anpassning, övervakning av klimatförändringar, tryggad livsmedelsförsörjning, reducering av riskerna för katastrofer och bättre tillgång till mekanismen för en ren utveckling. EU kräver också att utsläppen till följd av avskogning i utvecklingsländerna inte stiger mer utan i stället minskas under de kommande två eller tre årtiondena. Vid G8-toppmötet i Heiligendamm betonades på nytt vikten av att minskade utsläpp till följd av avskogning samt anpassningsåtgärder blir prioriterade områden för G8:as samarbete med utvecklingsländerna på klimatförändringsområdet 8. 6 7 8 För en detaljerad redogörelse för klimatförändringarnas följder för fattiga länder se Poverty and Climate change, 2003, dokument utarbetat av flera organ. N. Stern, The Economics of Climate Change, London, oktober 2006. Kommuniké från G8-toppmötet i Heiligendamm - Growth and Responsibility in the World Economy av den 7 juni 2007. SV 3 SV
Den nyligen antagna grönboken Anpassning till klimatförändringar i Europa tänkbara EUåtgärder 9 omfattar en del om integrering av anpassning med EU:s yttre åtgärder. I grönboken uppmanas uttryckligen till stärkt dialog och samarbete mellan EU och utvecklingsländer om klimatförändringar genom skapandet av en global klimatförändringsallians. 3. ATT SKAPA EN GLOBAL KLIMATFÖRÄNDRINGSALLIANS MELLAN EU OCH DE FATTIGA UTVECKLINGSLÄNDER SOM ÄR MEST UTSATTA FÖR KLIMATFÖRÄNDRINGAR 3.1. Övergripande målsättning Genom att främja en effektiv dialog och effektivt samarbete kommer alliansen, som stöd för att millennieutvecklingsmålen uppnås, att bidra till att de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, kan förbättra sin förmåga att anpassa sig till effekterna av klimatförändringar. När det gynnar ländernas fattigdomsbekämpningsmål kommer alliansen dessutom att hjälpa sådana länder att delta i de globala ansträngningarna för att lindra verkningarna av klimatförändringar även om, som i fallet med de minst utvecklade länderna, det inte kommer att ställas några krav på dem att göra åtaganden om en minskning av utsläppen enligt ett avtal för tiden efter 2012. 3.2. En allians för dialog och utbyte Den globala klimatförändringsalliansen kommer att utgöra en plattform för dialog och utbyte mellan EU och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar, särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, om hur utvecklingsstrategier och klimatförändringar praktiskt kan integreras. Resultaten av dialogen och utbytet kommer att ingå i utvecklingen av ett klimatförändringsavtal för tiden efter 2012 och bidra till att jämka samman EU:s och utvecklingsländerna visioner för avtalet. Den globala klimatförändringsalliansen kommer helt och hållet att komplettera och stödja den pågående processen inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet. EU anser att inrättandet av ett forum för utbyte av åsikter och erfarenheter med de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling utanför förhandlingssituationen kommer att främja genomförandet av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och andra därtill hörande avtal. Deltagandet i den globala klimatförändringsalliansen är avsett för de länder som gjort faktiska åtaganden att vidta åtgärder för att motverka klimatförändringar. Alliansen kommer att innebära möjligheter till regelbundna möten mellan EU och dessa länder i syfte att genomföra alliansen genom, när så är lämpligt, utnyttjande av befintliga regionala strukturer för dialog och befintliga partnerskap, exempelvis gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), Afrikanska unionen (AU) 10 och Asien-Europa-möten (ASEM). Den kommer också att stödja en syd-syd-dialog och syd-syd-utbyte. 9 10 KOM(2007) 354. Europeiska kommissionen föreslog nyligen ett partnerskap mellan EU och Afrika rörande klimatförändring inom ramen för den mer omfattande globala klimaförändringsalliansen. Se KOM(2007) 357. SV 4 SV
3.3 En allians för effektivt samarbete Utöver dialog och utbyte kommer den globala klimatförändringsalliansen att ge tekniskt och ekonomiskt stöd till anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder och för integrering av klimatförändringar i utvecklingsstrategier. Nedan föreslås fem prioriterade områden och därmed sammanhängande åtgärder. Dessa behöver diskuteras ytterligare och finslipas i dialogen om den globala klimatförändringsalliansen. Det sista prioriterade området, att integrera klimatförändringen i insatserna för att bekämpa fattigdom, är ett övergripande område och därför relevant även för de övriga prioriterade områdena. (a) Anpassning till klimatförändringar Mål: Att hjälpa utvecklingsländerna att förbättra sina kunskaper om effekterna av klimatförändringar och utveckla och genomföra anpassningsstrategier. För samtliga anpassningsåtgärder är det nödvändigt med djupgående forskning om de sannolika effekterna av klimatförändringarna för ett visst land eller en viss region liksom tillförlitliga klimatobservationer. Forskningsresultaten måste omsättas till praktisk information som politiker och beslutsfattare kan använda. Forskning är ett nyckelbegrepp framför allt inom de klimatkänsliga sektorerna vatten och jordbruk, eftersom dessa sektorer utgör grunden för en tryggad livsmedelsförsörjning liksom när det gäller de möjliga effekterna av klimatförändringarna för haven. När det gäller de minst utvecklade länderna fastställ anpassningsbehoven i de nationella åtgärdsprogrammen för anpassning. Hittills har 20 av de minst utvecklade länderna utarbetat sådana program 11, och processen pågår i flesta övriga, med ekonomiskt stöd från den fond för de minst utvecklade länderna som förvaltas av den globala miljöfonden. Utmaningen består nu i att genomföra dessa program och samtidigt utveckla handlingsplaner för anpassning i de länder som inte ingår bland de minst utvecklade men som är lika utsatta. Typiska områden som ingår i de nationella åtgärdsprogrammen för anpassning är följande: stöd till vattenförsörjning (t.ex. bevattningseffektivitet), jordbruk (t.ex. forskning om växtsorter som tål torka), hälsa (t.ex. förebyggande av malaria bland befolkningar som nyligen utsatts för smittan), hållbar energiproduktion och energianvändning, icke sektorsspecifikt stöd, t.ex. informationskampanjer, kunskapsspridning, utveckling av läroplaner och undanröjande av hinder för tekniköverföring. Anpassningen till klimatförändringar ger rika möjligheter för EU, de minst utvecklade länderna och de små östaterna under utveckling att arbeta tillsammans. Kommissionens grönbok om anpassning syftar till att stimulera en diskussion om de effektivaste anpassningsåtgärder som bör vidtas inom EU. EU kommer att dela med sig av resultaten av uppföljningen till sina partner bland utvecklingsländerna, och stödja dem i arbetet med att ta fram övergripande strategier för anpassning inom ramen för den globala klimatförändringsalliansen. 11 En uppdaterad förteckning finns på http://unfccc.int/national_reports/napa/items/2719.php. SV 5 SV
Föreslagna insatsområden Stöd till utarbetandet av handlingsplaner för anpassning i andra utsatta länder än de som ingår bland de minst utvecklade, genom tekniskt stöd och kapacitetsstöd och genom att underlätta samarbetet mellan aktörer. Stöd till genomförandet av handlingsplanerna för anpassning i de minst utvecklade länderna och i de små östaterna under utveckling som gjort åtaganden om att vidta åtgärder för att motverka klimatförändringar. Finansiering av pilotprojekt på anpassningsområdet med inriktning på vatten- och jordbrukssektorerna och på en hållbar förvaltning av naturresurser. Stöd till internationellt forskningssamarbete om effekterna av klimatförändringarna i utvecklingsländer och utvecklingsregioner samt stöd till fastställande och utformning av nyskapande lösningar för anpassning, t.ex. genom EU:s sjunde ramprogram för forskning. (b) Minska utsläppen till följd av avskogning Mål: Att minska koloxidutsläpp till följd av avskogning i utvecklingsländerna genom att skapa ekonomiska incitament för att skydda skogarna och samtidigt bevara möjligheter till försörjning och ekosystem som är beroende av skogen. Ungefär 20 % av de totala koldioxidutsläppen orsakas av avskogning. I de minst utvecklade länderna har 62 % av de totala utsläppen sitt ursprung i förändrad markanvändning, främst avskogning. De regioner där avskogningen sker snabbast i världen är Afrika, Latinamerika och Sydöstra Asien/Stillahavsområdet 12. Avskogningen har många ekonomiska, sociopolitiska, demografiska och miljömässiga orsaker, till exempel avverkning, expansion av jordbruket, utveckling av infrastruktur, användning av biomassa som huvudsaklig energikälla, men beror också på politiska och institutionella misslyckanden och kulturella faktorer. Vikten av att få till stånd meningsfulla åtgärder för att bekämpa avskogningen erkänns i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och berörda parter diskuterar olika strategier och tillvägagångssätt för att minska utsläppen till följd av avskogning i ett internationellt avtal om klimatförändringarna för tiden efter 2012. Diskussionerna går i riktning mot frivilliga åtaganden från utvecklingsländerna, som skulle agera för att minska den nuvarande omfattningen av avskogning och belönas på grundval av hur mycket utsläppen minskar. Parterna förväntas, i Bali i december 2007, enas om att inleda pilotprojekt som kommer att hjälpa länder med förberedelserna inför den framtida ordningen för att minska utsläppen till följd av avskogning. I EU:s program för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) används kraftfulla incitament export till EU endast av virke med intyg på att det avverkats lagligt för att ta itu med olaglig avverkning och främja hållbart skogsbruk, och därigenom indirekt bidra till en minskning av utsläppen. För närvarande pågår diskussioner inom ramen för programmet med cirka 15 virkesproducerande länder. 12 FAO. State of the World's Forests, 2007. SV 6 SV
Föreslagna insatsområden Fram till 2012 hjälpa till med att bygga upp rapporteringssystem och nationell kapacitet för att övervaka avskogning, stärka institutionerna och utveckla nationella strategier för att bekämpa avskogningen. Stödja nyskapande resultatbaserade mekanismer på försöksbasis för att ge positiva incitament till att minska utsläppen till följd av avskogning i utvecklingsländerna. Utvidga program som Flegt-initiativet som bidrar till att skapa en mer hållbar förvaltning av naturresurser samtidigt som utsläppen minskas och ekosystem och försörjningsmöjligheter bevaras. (c) Öka deltagandet i mekanismen för en ren utveckling Mål: Att hjälpa utvecklingsländerna att delta i och få fördelar av den globala koldioxidmarknaden, genom mekanismen för en ren utveckling. Mekanismen för en ren utveckling gör att företag eller länder som måste minska sina utsläpp enligt Kyotoprotokollet kan investera i projekt för att minska utsläppen i utvecklingsländer. Sådana projekt måste bidra till en hållbar utveckling. Mekanismen för en ren utveckling leder till betydande långsiktiga investeringar, skapar arbetstillfällen och inkomster, uppmuntrar till överföring av teknik och hjälper utvecklingsländer att slå in på en utsläppssnål och klimatmedveten utvecklingskurs. Projekt inom ramen för mekanismen för en ren utveckling omfattar många sektorer, däribland hållbar energiproduktion och energianvändning, avfallshantering, återbeskogning och biodrivmedel. Projekt inom ramen för mekanismen för en ren utveckling är emellertid fortfarande geografiskt sett ojämnt fördelade. De flesta projekten finns för närvarande i Asien och Central- och Sydamerika 13. Orsakerna till detta är mångfacetterade, bland annat den komplicerade och kostsamma registreringen, svag institutionell kapacitet och ett dåligt investeringsklimat. Både kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd behövs så att de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling ökar sitt deltagande i projekt inom ramen för mekanismen för en ren utveckling. Föreslagna insatsområden Öka kapacitetsuppbyggnaden med sikte på deltagande i projekt inom ramen för mekanismen för en ren utveckling, och ge tekniskt stöd för kostnadseffektiv projektutveckling. Undersöka möjligheterna att främja projekt och projekttyper som lämpar sig bättre för de särskilda förhållandena i de minst utvecklade länderna och de små östaterna under utveckling, bland annat genom att utarbeta särskilda metoder för sådana projekt. 13 Endast 22 av totalt 766 registrerade projekt inom ramen för mekanismen för en ren utveckling finns i Afrika, och endast 2 i länder som anses tillhör de minst utvecklade, nämligan Uganda och Tanzania. Se http://cdm.unfccc.int/statistics/index.html SV 7 SV
(d) Främja katastrofriskreducering Mål: Att förbättra utvecklingsländernas och deras befolkningars beredskap för klimatrelaterade naturkatastrofer, minska riskerna för naturkatastrofer och begränsa deras effekterna Klimatförändringarna väntas leda till större variationer i klimatet och till allt extremare väderfenomen som tyfoner, översvämningar och torka liksom till därmed sammanhängande faror som laviner, jord- och lerskred. Den oförutsägbarhet som präglar många av dessa fenomen gör att effektiva åtgärder för att minska riskerna för katastrofer bör prioriteras i de länder och regioner som är mest utsatta för sådana risker. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åtgärder som direkt gynnar utsatta befolkningsgrupper 14. Världskonferensen om katastrofbegränsning i Japan 2005 resulterade i man antog Hyogoramen för åtgärder 2005 2015 om uppbyggnad av nationers och samhällens motståndskraft mot katastrofer. I denna krävs bland annat att de risker som är förbundna med klimatförändringar får större utrymme i strategierna för katastrofreducering mot bakgrund av de stora synergieffekterna mellan riskreducering och anpassning till klimatförändringar 15. EU är fast beslutet att stödja ramen och kommer att fastställa sitt bidrag i den kommande EU-strategin om katastrofriskreducering i utvecklingsländerna. Föreslagna insatsområden Förbättra och utöka klimatövervakning, klimatprognoser samt informationssystem för klimatdata och omsätta insamlade data till effektiva beredskapsåtgärder, t.ex. system för tidig varning som kan vara till hjälp för strategierna för katastrofriskreducering och annan utvecklingspolitik. Stärka den regionala kapaciteten för klimatrelaterad katastrofriskreducering, bland annat kapaciteten för informationsutbyte, kunskapshantering, tidig varning och beredskapsplanering. Fastställa åtgärder för att hjälpa katastrofutsatta utvecklingsländer att genomföra Hyogoramen, bland annat genom att åtgärda bakomliggande riskfaktorer, stärka motståndskraften och bygga upp strategier för riskdelning (t.ex. försäkringssystem). (e) Integrera klimatförändringar i fattigdomsbekämpningen Mål: Att bistå utvecklingsländer med att systematiskt integrera klimatförändringsaspekten i utvecklingsstrategier, investeringar och i utvecklingssamarbete. Klimatförändringarna påverkar många områden och måste integreras i fattigdomsbekämpningen för att säkerställa hållbarhet. Regeringarna i de minst utvecklade länderna och de små östaterna under utveckling behöver stöd för att integrera klimatförändringar i samtliga befintliga och nya strategier. Klimatförändringsaspekten 14 15 T.ex. mycket fattiga personer, kvinnor, barn, äldre och funktionshindrade, etniska minoriteter. Vulnerability and Adaptation Resource Group (VARG). Linking Climate Change Adaptation and Disaster Risk Management for Sustainable Development. 11/06 SV 8 SV
måste också integreras i de områden som omfattas av samarbete mellan EU-givare och partnerländer 16. Om man inte tar hänsyn till klimatförändringarna kan de utvecklingsinvesteringar som görs idag kanske till och med bidra till den globala uppvärmningen, eller effekterna av investeringarna undergrävas av förändringar i klimatet. Flera lärdomar kan dras av den pågående översynen 17 av EU:s handlingsplan 18 handlingsplan avseende klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet. Den politiska profileringen och medvetenheten om klimatförändringar bland aktörerna på utvecklingsområdet har ökat drastiskt. Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater stödjer en rad klimatförändringsrelaterade aktiviteter i partnerländer. Systematiska riskbedömningar ur klimathänseende och integreringen av klimatförändring i utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram (s.k. klimatsäkring) befinner sig fortfarande i ett tidigt skede både när det gäller utvecklingsländerna och utvecklingsorgan. Föreslagna insatsområden Främja integreringen av handlingsplaner för anpassning i strategier för fattigdomsbekämpning och andra utvecklingsstrategier. Stödja utvecklingen av institutionell kapacitet i de minst utvecklade länderna och i små östater under utveckling så att klimatförändringsfrågor integreras i deras politik. Granska EU-finansierade utvecklingsprojekt och utvecklingsprogram, även på sektorsnivå eller budgetstödsnivå, för att upptäcka potentiell miljöpåverkan och genomföra strategiska miljöbedömningar. Vad Europeiska kommissionen beträffar kommer klimatförändringar, både när det gäller åtgärder för att dämpa dessa och anpassa sig till dem, att systematiskt tas upp vid halvtidsöversynen av landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten, och att fullt ut beaktas när strategidokumenten inför nästa programplaneringsperiod (som börjar 2012) ska utarbetas. 4. ATT FINANSIERA DEN GLOBALA KLIMATFÖRÄNDRINGSALLIANSEN Europeiska kommissionen är fast besluten att mobilisera betydande resurser för att genomföra den globala klimatförändringsalliansen på de prioriterade områden som föreslås ovan. Det är svårt att exakt ange storleksordningen på kostnaderna för att motverka klimatförändringar i de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, men de första uppskattningarna tyder på att det kommer att krävas mycket stora resurser 19. Vid kommissionen är det tematiska programmet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi (ENRTP), det viktigaste instrumentet för att genomföra klimatförändringsalliansen. ENRTP har fått ett tillskott av 50 miljoner euro, som har 16 17 18 19 Detta är en del av ett bredare EU-åtagande att integrera miljöfrågor i sina yttre åtgärder. Lägesrapporten kommer enligt planerna att offentliggöras i september 2007. I EU:s handlingsplan för klimatförändringar och utveckling (2004-08) fastställs fyra strategiska områden där insatser mor klimatförändringar bör integreras i fattigdomsbekämpningen: i) hårdare politisk profilering av klimatförändringarna. ii) stöd till anpassning iii) stöd för begränsning och utvecklingsvägar som leder till låga nivåer av växthusgaser samt iv) kapacitetsutveckling. Se rådets slutsatser (15164/04) av den 24 november 2004. I dokumentet Report on the analysis of existing and potential investment and financial flows relevant to the development of an effective and appropriate international response to climate change, uppskattar UNFCCC:s sekretariat att det krävs ytterligare investeringar och finansiering till ett värde av flera tiotals miljarder US-dollar för att man ska klara anpassningen fram till 2030. (Dialogue working paper 8 (2007).) SV 9 SV
öronmärkts för klimatförändringsalliansen under perioden 2008 2010. Andra ENTRP-medel som kan bidra till klimatförändringsalliansens målsättningar är delar av de 25 miljoner euro som anslagits för EU:s handlingsplan för klimatförändringar och utveckling och meddelandet Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius Vägen framåt mot 2020 och därefter 20 samt av de 70 miljoner euro som anslagits för skogsbruk. Utöver medlen för ENRTP kommer kommissionen att undersöka möjligheten till kompletterande stöd genom geografiska program. När det gäller tionde EUF har, utöver ramanslag för enskilda länder och regioner som kan användas för att bidra till klimatförändringsalliansen, följande vägledande belopp föreslagits för program som omfattar alla AVS-länder 21 : 100 miljoner euro för klimatförändringar och miljön, samt 100 miljoner euro för katastrofriskreducering. För Asien, Latinamerika och andra regioner som omfattas av instrumentet för utvecklingssamarbete kommer möjligheten att bidra till klimatförändringsalliansens målsättningar också att undersökas. Det är klart att gemenskapsmedlen bara kan täcka en mycket liten del av de totala behoven. EU-medlemsstaterna har satt som sitt ambitiösa mål att höja det offentliga utvecklingsbiståndet till 0,56 % av BNP fram till 2010. För EU som helhet innebär detta en ökning med över 20 miljarder euro. För att klimatförändringsalliansen ska framstå som ett attraktivt och trovärdigt initiativ är det viktigt att medlemsstaterna bidrar till den. Europeiska kommissionen uppmanar medlemsstaterna att sluta upp bakom den globala klimatförändringsalliansen och att verka för gemensamma former för att genomföra den. En sådan gemensam insats skulle kunna ta formen av en gemensam finansieringsmekanism för klimatförändringsalliansen, som skulle administreras av kommissionen och ledas på ett sätt som återspeglar kommissionens och medlemsstaternas deltagande. Utbetalningar som görs inom ramen för klimatförändringsalliansen kommer att stödja och komplettera andra bilaterala eller multilaterala initiativ och medel. Inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar har det inrättats flera fonder för finansiering av klimatförändringsrelaterade projekt 22. De utgår i första hand från projektbaserad finansiering av tillkommande kostnader/extrakostnader som uppstår till följd av åtgärder för att motverka klimatförändringar. Det är meningen att klimatförändringsalliansen ska bygga vidare på och förstärka den befintliga dialogen och samarbetet om klimatförändringar mellan EU och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar, särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, och att den ska bidra till att åtgärder för att motverka klimatförändringar integreras i nationella utvecklingsstrategier och -investeringar samt i utvecklingsbiståndet. Där så är lämpligt skulle klimatförändringsfrågor kunna tacklas på ett övergripande sätt genom budgetstöd. 20 21 22 KOM(2007) 2. Diskussionerna mellan kommissionen och AVS-länderna om strategin för samarbete mellan AVSländerna för tionde EUF pågår. Fonden för de minst utvecklade länderna (utfästelser i april 2007: 115.8 miljoner US-dollar), den särskilda klimatförändringsfonden (utfästelser i april 2007: 62 miljoner US-dollar) och anpassningsfonden, som planeras dra till sig omkring 400 miljoner US-dollar fram till 2012. Sedan 1991 har Världsmiljöfonden gjort utfästelser på omkring 1,98 miljarder US-dollar för klimatförändringsrelaterade åtgärder, största delen för mildrande åtgärder. UNFCCC Handbook, 2006, http://www.gefweb.org/. SV 10 SV
5. SLUTSATSER EU är världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd och har lagt fram konkreta förslag om att minska utsläppen av växthusgaser i syfte att hålla temperaturökningen på en nivå under 2 C. Den globala klimatförändringsalliansen kommer att underbygga dessa strävanden genom kollektiva insatser för att infria de minst utvecklade ländernas berättigade krav på att klimatförändringar inte borde få äventyra deras utvecklingssträvanden och kampen mot fattigdom. Genom en stärkt dialog understödd av ett betydande utvecklingsbistånd från kommissionen och medlemsstaterna kommer klimatförändringsalliansen att ge EU ett unikt tillfälle att visa prov på internationellt ledarskap och befästa de principer om multilateralism och globalt ansvar som ligger till grund för unionens internationella förbindelser. SV 11 SV