Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i bio-gödsel ISSN 1103-4092

Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i bio-gödsel RAPPORT B2012:02 ISSN 1103-4092

Förord Avfall Sverige har uppdragit åt SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut att tillsammans med JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik genomföra ett projekt för säkerställande av lågt kadmiuminnehåll i biogödsel. I denna rapport redovisas resultat från litteraturstudie och enkätundersökning samt framtagande av medel-, median-, max- och minimivärden för utvalda substrat. Till projektets resultat hör också ett beräkningsverktyg för uppskattning av kadmiuminnehåll i biogödsel. Rapporten har sammanställts av Christina Anderzén (SP) och Emelie Ljung (JTI). Malmö juni 2012 Per-Erik Persson Ordförande Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Biologisk återvinning Weine Wiqvist VD Avfall Sverige

Sammanfattning Vilka substrat som används för produktion av biogödsel och biogas är avgörande för biogödselns kvalité. En av de viktigaste parametrarna är biogödselns innehåll av kadmium. Eftersom kadmium är en giftig tungmetall vars förekomst och spridning ska minska, ett så kallat utfasningsämne, är minimering av dess förekomst i biogödsel av högsta vikt. En annan avgörande kvalitetsaspekt är biogödselns nytta, det vill säga innehållet av näringsämnen. Innehållet av fosfor är särskilt intressant eftersom det är en ändlig resurs. Grundat på dessa förutsättningar ligger fokus i detta projekt främst på innehållet av kadmium och fosfor i biogödsel samt i de substrat/råvaror som används för biogas- och biogödselproduktion. Eftersom kadmium frigörs vid brytning av fosfor har kvoten för innehållet av dessa två ämnen traditionellt använts för beskrivning av handelsgödselns kvalitet. Därför används kadmiumfosforkvoten även i detta projekt. Projektets syfte har varit att ta fram underlag och verktyg för att värdera substrat med avseende på deras innehåll av kadmium. Ett beräkningsverktyg för beräkningar av kadmiuminnehåll i substrat och biogödsel har tagits fram och med hjälp av verktyget beräknas kadmiumfosforkvoten i biogödseln utifrån användarens inmatade värden/data för ingående substrat alternativt hur tillägg/borttag av ett substrat påverkar biogödselns kvalité. Därutöver har innehållet av kadmium, fosfor och kadmiumfosforkvoten i producerad biogödsel samt i ett urval substrat kartlagts. För biogödsel och för vissa substratkategorier redovisas medel-, max- och minvärden för innehåll av kadmium och fosfor samt kadmiumfosforkvoten. För visa substratkategorier redovisas även medianvärden. Följande slutsatser kan dras av studien: Innehåll av kadmium och fosfor samt kadmiumfosforkvoten varierar mellan biogödsel från olika samrötningsanläggningar. De substrat som används för biogas- och biogödselproduktion har generellt ett visst innehåll av kadmium. Innehållet av kadmium varierar mycket mellan olika substrat samtidigt som en variation finns inom olika substratkategorier. Egna analyser eller analyser utförda av leverantören är att föredra vid beräkningar framför medel-, median- max och minvärden eller typvärden för ett visst substrat. För att förebygga risken för förhöjda värden av kadmium i biogödseln är det viktigt att verka förebyggande och även bedöma substrat utifrån dess innehålla av kadmium och inte enbart biogaspotential. Ensidigt tryck på ökad gasproduktion kan äventyra en hög kvalité på biogödseln samt möjligheten att återföra växtnäringsämnen. Biogödseln uppvisar i flera fall lägre kadmiumfosforkvot än stallgödsel. Ett kraftigt sänkt nationellt gränsvärde för kadmiumfosforkvoten skulle kunna minska möjligheten att använda organiska gödselmedel med dagens kvalitet. Det långsiktiga målet är att kunskapen om olika substrats innehåll av kadmium och dess påverkan på biogödselkvalitén ska öka samt att biogödselns innehåll av kadmium på sikt ska minska.

Innehåll 1 Inledning 1 1.1 syfte och mål 2 1.2 Definitioner 2 2 Bakgrund 3 2.1 biogödsel från samrötningsanläggningar 3 2.2 Certifierad återvinning 4 2.2.1 Råvaror 4 2.2.2 Slutprodukt 5 2.3 lagstiftning och rekommendationer 5 2.3.1 Tungmetaller 5 2.3.2 Växtnäringsämnen 7 2.3.3 Kadmiumfosforkvot 7 2.4 Kadmium 8 2.4.1 kadmium i åkermark och grödor 8 2.4.2 kadmium i gödselmedel 9 2.4.3 hälsorisker och åtgärder 10 3 Metoder 12 3.1 Substratlista 12 3.2 Enkät 12 3.3 sammanställning enkät 12 3.4 Urval 13 3.5 medel-, median-, max- och minvärden 13 3.6 Beräkningsverktyg 13 4 Resultat 14 4.1 Enkätsvar 14 4.1.1 Biogödselkvalitet 14 4.1.2 Substrat 15 4.1.2.1 Matavfall 15 4.1.2.2 Fiskavfall 17 4.1.2.3 Mejeri 17 4.1.2.4 frukt- och grönsaksberedning 17 4.1.2.5 Potatis 17 4.1.2.6 rme-tillverkning (glycerol) 18 4.1.2.7 Slakteriavfall 18 4.1.2.8 gödsel (nöt och svin) 19 4.1.2.9 slam för fettavskiljare 20 4.1.3 Process- och tillsatsmedel 21 4.1.4 Framtiden 21 4.1.5 Kompostanläggningar 21 4.1.5.1 kvalitet kompost 21 4.1.5.2 Substrat 21 4.1.5.3 Process- och tillsatsmedel 21 4.1.5.4 Framtiden 22 4.2 Verktyg 22 5 Diskussion 24 5.1 kvalité på biogödsel 24 5.2 bedömning av nya substrat 25 5.2.1 komposteringens framtida roll 26 6 Slutsatser 27 7 Referenser 28 8 Bilagor 30 8.1 Substratlista 30 8.2 Enkät 32 8.3 ifyllnadsinstruktion för enkät 35 8.4 Verktyget 38

1 Inledning Vid samrötning av avfall produceras två produkter, biogödsel och biogas. Vilka substrat som används för produktionen är avgörande för biogödselns kvalité. En av de viktigaste faktorerna för kvalitén på biogödsel är dess innehåll av kadmium. På grund av sina giftiga egenskaper ska förekomst och spridning av kadmium i enlighet med det nationella miljömålet om Giftfri miljö minska fortlöpande (Miljömålsportalen, 2011). Kadmium lyfts även i målet som ett särskilt farligt ämne som ska fasas ut, så kallat utfasningsämne. Särskilt farliga ämnen används där som begrepp för att skilja ut ämnen som har så farliga egenskaper att de överhuvudtaget inte bör användas på grund av den stora risken för skador på hälsa och miljö. Kadmium är en av tre särskilt farliga metaller i gruppen, övriga är kvicksilver och bly. Kadmium som utfasningsämne har även implementerats i Prioriteringsguiden (PRIO) 1. Ambitionen att minska spridning av kadmium är därmed tydlig. Eventuellt kommande krav och gränsvärden för innehåll av kadmium i biogödsel gör frågan synnerligen viktig för producenter av biogödsel. Eftersom näringsämnet fosfor är en ändlig resurs så är kretslopp och återföring till jordbruket särskilt intressant samt avgörande för biogödselns värde. Biogödselns kvalité med avseende på innehåll av näringsämnen i relation till kadmium och andra tungmetaller påverkar samtidigt möjligheten till spridning beroende på vad som är begränsande för givan. Ambitionen är alltid att näringsämnena (fosfor eller kväve) ska vara det som är begränsande vid spridning av biogödsel. En kadmiumfosforkvot (mg Cd/kg P) används traditionellt för handelsgödsel eftersom man vid brytning av fosfor i gruvor även får med sig en del kadmium. Vid en jämförelse mellan olika fosforgödselmedel är därför kvoten en värdefull upplysning för att se hur mycket kadmium som tillförs åkermarken (Johansson, pers. medd.). I tidigare litteratur där substrat för biogasproduktion sammanställts har man framförallt fokuserat på substratens biogaspotential och inte på hur de påverkar biogödselns kvalité bl.a. med avseende på innehåll av kadmium. I U2009:14 Substrathandboken konstateras dock att det är viktigt att för varje avfallstyp utvärdera dels om substratet innehåller tillräckligt med näring för att biogödseln skall lämpa sig som gödselmedel, dels om det innehåller något som är olämpligt att sprida på åkermark. De inkommande råvarorna är avgörande för produktens kvalité, varför potentiellt skadliga ämnen skall undvikas. Denna studie, Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i biogödsel, med tillhörande beräkningsverktyg är tänkt att utgöra ett komplement i detta avseende. För säker spridning av biogödsel på jordbruksmark behöver hänsyn tas till fler faktorer än dess innehåll av kadmium. Detta görs i Waste Refinery projektet Rätt slam på rätt plats där olika sorters slam (biogödsel från samrötningsanläggningar, slam från avloppsreningsverk samt slam från pappers- och massaindustrin) studeras tillsammans med möjliga användningsområden, exempelvis spridning på jordbruksmark. Detta med syftet att ta fram ett bedömningsverktyg för att säkerställa att ett specifikt 1 Ett webbaserat verktyg från Kemikalieinspektionen 1

slamparti hamnar rätt avseende användningsområde utifrån givna parametrar. Projektet, som pågått parallellt med denna studie, startades upp vid årsskiftet 2010/2011 och resultat, vilka kan ses som ett komplement till denna studie, presenteras våren 2012. Rätt slam på rätt plats genomförs av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och JTI Institutet för jordbruks- och miljöteknik, tillsammans med en bred projektgrupp. 1.1 Syfte och mål Projektets syfte är att ta fram underlag och verktyg som kan användas för planeringen av driften på anläggningarna och värdera substrat med avseende på deras innehåll av kadmium. Målet med projektet är att ta fram ett beräkningsverktyg som anläggningarna kan använda sig av för uppskatta biogödselns kadmiuminnehåll. Det långsiktiga målet är att kunskapen om olika substrats innehåll av kadmium och dess påverkan på biogödselkvalitén ska öka samt att biogödselns innehåll av kadmium på sikt ska minska. 1.2 Definitioner Biogödsel Rötrest som bildats vid framställning av biogas i en samrötningsanläggning. Certifierad biogödsel Biogödsel som är certifierad enligt Certifierad återvinning SPCR 120. Matavfall Källsorterat matavfall från hushåll, restauranger och butiker. Processhjälpmedel Tillsats som är avsedd att underlätta eller möjliggöra steg i behandlingsprocessen. Rötrest Fast, flytande eller slamformig produkt som bildas efter rötning och som innehåller vatten, icke nedbrutet material, näringsämnen och mikroorganismer. Samrötningsanläggning En biogasanläggning där råvaran består av flera olika typer av substrat (organiskt avfall), dock ej substrat från VA-sektorn som t.ex. slam från avloppsreningsverk. Slam från reningsverk (Avloppsslam) Slam från certifierat avloppsreningsverk Tillsatsmedel TS Utfasningsämne Slam från avloppsreningsverk, flerkammarbrunnar eller liknande anordningar som behandlar avloppsvatten från hushåll eller tätorter, eller från andra reningsverk som behandlar avloppsvatten med liknande sammansättning. Infattar både rötat och icke rötat slam. Slam som producerats vid ett REVAQ-certifierat avloppsreningsverk. Tillsats som är avsedd att förbättra slutproduktens kvalitet. Torrsubstanshalt Ett ämne som utifrån sina egenskaper bedömts vara särkilt farligt och därmed ska fasas ut. 2

2 Bakgrund 2.1 Biogödsel från samrötningsanläggningar Biogödsel är rötrest som har bildats vid framställning av biogas i en samrötningsanläggning. Denna typ av anläggning tar emot olika typer av lätt nedbrytbart organiskt avfall såsom gödsel, slakteriavfall, matavfall samt restprodukter från livsmedelsindustri och processindustri som innehåller både energi och växtnäring. Inga substrat från VA-sektorn är tillåtna (t.ex. slam från avloppsreningsverk). Biogödsel från samrötningsanläggningar kan certifieras enligt certifieringssystemet Certifierad återvinning SPCR 120 2, så kallad certifierad biogödsel. Certifieringen ger en kvalitetsmärkt produkt och dess syfte är att öka kundens förtroende för produkten och därmed förbättra avsättningsmöjligheten. År 2010 fanns det 18 samrötningsanläggningar i Sverige, varav 10 av dessa producerade certifierad biogödsel enligt Certifierad återvinning SPCR 120 (Statens energimyndighet, 2011). År 2009 fanns det 21, varav 10 av dessa producerade certifierad biogödsel (Statens energimyndighet, 2010). Orsaken till minskat antal samrötningsanläggningar år 2010 är att det har införts en ny klassificering av samrötningsanläggningar (Statens energimyndighet, 2011). Vid årsskiftet 2011/2012 fanns det 11 certifierade anläggningar. För aktuella antalet certifierade anläggningar hänvisas till Avfall Sveriges hemsida http://www.avfallsverige.se/avfallshantering/biologisk-aatervinning/certifiering/. Vilka substrat som anläggningen tar emot är avgörande för biogödselns kvalité. För en överskådlig bild över inkommande substrat brukar de delas upp i kategorierna gödsel, slakteri, matavfall, livsmedelsindustri och övrigt. Kategorin energigröda kan också förekomma. En sammanställning över fördelningen av inkommande substrat till landets samrötningsanläggningar (certifierade och ej certifierade) år 2009 och 2010 redovisas i Tabell 1. Tabell 1. Inkommande substrat till landets 18 samrötningsanläggningar år 2010 (Statens energimyndighet, 2011) och landets 21 samrötningsanläggningar år 2009 (Statens energimyndighet, 2010). År Total mängd Matavfall Gödsel [ton] Livsmedelsindustri Slakteri 1 [ton] Energigrödor Övrigt [ton] [ton] [ton] [ton] [ton] 2010 590 752 103 725 136 638 66 554 114 954 27 138 141 743 2009 558 551 92 879 156 355 86 477 112 027 2 900 2 81 771 1 Kategorin Slakteri inkluderar verksamhetsslam. 2 Kategorin Energigrödor var ej efterfrågad i Avfall Sveriges rapporteringssystem. Värdet för Energigrödor är insamlat utanför rapporteringssystemet och kan därmed vara missvisande (Statens energimyndighet, 2010). Biogödsel har generellt ett stort näringsinnehåll och kan med fördel användas som gödselmedel inom jordbruket. Användning av biogödsel istället för mineralgödsel innebär återföring av växtnäringsämnen och i stort sett används den totala produktionen i Sverige som gödselmedel på jordbruksmark (Avfall Sverige, 2011). 2 SPCR 120 är ett frivilligt certifieringssystem för biogödsel. För mer information hänvisas till avsnitt 2.2 Certifierad återvinning. 3

Mängden producerad biogödsel har ökat under de senaste åren (Tabell 2 och Tabell 3). Under 2010 producerades 610 937 ton biogödsel från samrötningsanläggningar, varav 92 procent återfördes till jordbruket (Statens energimyndighet, 2011), och under 2009 producerade landets samrötningsanläggningar 498 752 ton biogödsel varav 97 procent användes inom jordbruket (Statens energimyndighet, 2010) (Tabell 3). Tabell 2. Mängd producerad biogödsel under åren 2005-2008 (Avfall Sverige, 2010). År 2005 2006 2007 2008 Producerad biogödsel [ton] 25 1840 27 2730 336 100 389 350 Tabell 3. Mängd producerad biogödsel från landets samrötningsanläggningar år 2010 (Statens energimyndighet, 2011) och 2009 (Statens energimyndighet, 2010). År Producerad biogödsel [ton] Användning inom jordbruket [ton] Användning inom jordbruket [%] Antal anläggningar (certifierade) 2010 610 937 564 654 92 18 (10) 2009 498 752 484 703 97 21 (10) 2.2 Certifierad återvinning Avfall Sverige har sedan år 1999 ett certifieringssystem för biogödsel och ett för kompost, vilka båda går under varumärket Certifierad återvinning: SPCR 120: Certifiering av biogödsel SPCR 152: Certifiering av kompost Certifieringen är frivillig och leder fram till en produktcertifiering av biogödseln eller komposten, med målsättningen att öka kundens förtroende för produkten och förbättra avsättningsmöjligheterna. Certifierad produkt får märkas med varumärket Certifierad Återvinning (Avfall Sverige, 2011). Certifieringen innebär att det finns dokumenterade rutiner för hela hanteringskedjan från råvara till slutprodukt och att regelbundna egenkontroller av till exempel metallhalter och patogener genomförs. Certifieringen påbörjas med ett kvalifikationsår (minst ett kalenderår). När alla rutiner finns på plats och analyserna under kvalifikationsåret visar på godkända värden utfärdas ett certifikat. En anläggning med certifikat får besök av ett besiktningsorgan en till två gånger per år, varvid anläggningens kvalitetsarbete granskas och kontroll av att produkterna uppfyller kraven utförs. SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut är idag certifieringsorgan för certifieringssystemet, vilket innebär att de genomför revisioner av egenkontrollen och utfärdar certifikat (SP, 2010). 2.2.1 Råvaror De substrat, processhjälpmedel och tillsatsmedel som är godkända att ta in till en certifierad anläggning finns angivna i certifieringsreglerna (Bilaga1a och 1b i SPCR120 och SPCR 152) 3. Substraten in till en anläggning som producerar certifierad biogödsel eller kompost ska vara rena, källsorterade och biologiskt lättnedbrytbara. Utgångspunkten är också att de har sitt ursprung från foder- eller livsmedelskedjan (SP, 2010). Nya substrat eller processhjälp-/tillsatsmedel kan, efter ansökan, godkännas av certifieringssystemets styrgrupp (Avfall Sverige, 2011). För animaliska biprodukter och substrat från VA-sektorn gäller följande inom Certifierad återvinning: 3 Observera att revidering av Bilaga 1a och 1b i SPCR 120 och SPCR 152 alltid kan ske, varför intresserad alltid hänvisas till den senaste versionen av certifieringsreglerna. 4

Vid behandling av animaliska biprodukter, exempelvis slakteriavfall och gödsel, gäller de regler som finns i ABP-lagstiftningen (EG) nr 1069/2009 samt Kommissionens förordning (EU) 142/2011. Anläggningen måste vara godkänd av Jordbruksverket (SP, 2010). Substrat från VA-sektorn, till exempel slam från avloppsreningsverk eller enskilda brunnar, är inte tillåtet som råvara för certifierad slutprodukt (SP, 2010). Eftersom råvarorna är avgörande för produktens kvalitet ska potentiellt skadliga ämnen undvikas inom certifieringssystemet. Material som innehåller skadliga och främmande ämnen som kan inverka negativt på slutproduktens kvalitet eller på certifieringssystemets och slutproduktens acceptans är inte lämpliga som råvaror (SP, 2010). Fortsatt säger certifieringsreglerna att inkommande råvaror som kan ha betydelse för slutproduktens kvalitet ska kontrolleras enligt dokumenterade rutiner, för att intyga att inkommande material överrensstämmer med specificerade krav (SP, 2010). 2.2.2 Slutprodukt Certifieringssystemen inom Certifierad återvinning ställer krav på slutprodukten gällande metaller (se Tabell 4), smittskydd (analyser av Echerichia coli, Enterococaceae och Salmonella), synliga föroreningar, grobara frön och växtdelar samt organisk substans. Slutprodukten ska kontrolleras i den omfattning som anses nödvändig för att säkerställa att specificerade krav uppfylls (SP, 2010). För mer information om certifieringsreglerna inom Certifierad återvinning hänvisas till SP:s Certifieringsregler för biogödsel, SPCR 120 (SP, 2010) alternativt SP:s Certifieringsregler för kompost, SPCR 152 (SP, 2009). 2.3 Lagstiftning och rekommendationer Det finns riktvärden och gränsvärden, i certifieringsregler och lagstiftning, för tungmetaller och växtnäringsämnen när det gäller spridning av olika organiska gödselmedel och slam från avloppsreningsverk (avloppsslam) på åkermark. Utöver gällande lagstiftning har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag till förordning för avloppsfraktioner i rapporten benämnt Naturvårdsverkets förslag till ny förordning för avloppsfraktioner, 2010. Miljödepartementet beslutade att inte införa förslaget i svensk lagstiftning. I februari 2012 fick Naturvårdsverket ett nytt regeringsuppdrag där de ska utreda möjligheterna till fosforåtervinning. Det nya uppdraget ska genomföras i samråd med flera andra myndigheter och ska redovisas senast den 12 augusti 2013 (Regeringskansliet, 2012). 2.3.1 Tungmetaller Inom certifieringssystemet Certifierad återvinning finns riktvärden för metallhalter i certifierad biogödsel och kompost (Tabell 4) och riktvärden för metalltillförsel till åkermark (Tabell 5). Dessa kan jämföras med de haltgränsvärden som finns för slutprodukten avloppsslam som ska spridas på jordbruksmark enligt SFS 1998:944 4 (Tabell 4) respektive högsta tillåtna mängder metaller till åkermark från avloppsslam 5 enligt SNFS 1994:2 6 (Tabell 5). I Naturvårdsverkets förslag till ny förordning för avloppsfraktioner, 2010, föreslogs en sänkning av mängden metall som får tillföras åkermarken för kadmium och kvicksilver jämfört med nuvarande lagstiftning samtidigt som listan föreslogs utökas med ett värde för silver så att även mängden tillförsel av denna metall begränsas. Certifierad återvinnings rikvärden för metallinnehåll i biogödsel och kompost (Tabell 4), med undantag för koppar och zink, följer gränsvärden för farliga ämnen i beståndsdelar i organiska växtmedier enligt kommissionens beslut om fastställande av reviderade ekologiska kriterier och de bedömnings- och kontrollkrav som är knutna till dessa kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till växtmedier (2007/64/EG t ). Koppar och zink följer högsta tillåtna halt i avloppsslam som ska spridas på åkermark. 4 SFS 1998:944: Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. 5 Definition för avloppsslam enligt SNFS 1994:2: Slam från avloppsreningsverk, flerkammarbrunnar eller liknande anordningar som behandlar avloppsvatten från hushåll eller tätorter, eller från andra reningsverk som behandlar avloppsvatten med liknande sammansättning. 6 SNFS 1994:2: Kungörelse med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket 7 KOMMISSIONENS BESLUT av den 15 december 2006 om fastställande av reviderade ekologiska kriterier och de bedömnings- och kontrollkrav som är knutna till dessa kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till växtmedier (2007/64/EG). 5

Tabell 4. Rikt- och gränsvärden för tungmetallhalter vid jordbruksanvändning. Regelverk Certifierad återvinnig, SPCR 120 och SPCR 152 A Riktvärden i biogödsel/kompost SFS 1998:944 Högst tillåtna halter i avloppsslam [mg/kg TS] [mg/kg TS] [mg/kg TS] Bly 100 100 100 Kadmium 1 2 1,3 Koppar 600 C 600 600 Krom 100 100 100 Kvicksilver 1 2,5 1 Nickel 50 50 50 Silver - - 8 Zink 800 D 800 800 NVs Förslag till ny förordning för avloppsfraktioner, 2010 Högst tillåtna halter i avloppsfraktioner A Alla rikvärden utom koppar och zink följer gränsvärden för farliga ämnen i kommissionens beslut (2007/64/EG) B Observera att Naturvårds verkets förslag till förordning, 2010 enbart är ett förslag och att det inte gäller i dagsläget. Värdena är hämtade från Naturvårdsverket (2010b). C I kommissionens beslut (2007/64/EG) är gränsvärdet för koppar 100 mg/kg TS. D I kommissionens beslut (2007/64/EG) är gränsvärdet för zink 300 mg/kg TS. Tabell 5. Mängd metall som högst får tillföras åkermark. Observera skillnaden: För SNFS 1994:2 gäller detta som genomsnitt för en sjuårsperiod (sjuårsgiva) och för Naturvårdsverkets förslag till förordning för avloppsfraktioner, 2010, gäller halterna som genomsnitt för en femårsperiod (femårsgiva). Regelverk Certifierad återvinnig, SPCR 120 och SPCR 152 SNFS 1994:2 NVs Förslag till ny förordning för avloppsfraktioner, 2010 A Riktvärde kompost/biogödsel. Metalltillförsel till åkermark Högsta tillåtna halter till åkermark för avloppsslam Metall [g/ha, år] [g/ha, år] [g/ha, år] Bly 25 25 25 Kadmium 0,75 0,75 0,55 0,45 (år 2020) 0,35 (år 2025) Koppar 300 B 300 300 Krom 40 40 40 Kvicksilver 1,5 1,5 0,8 Nickel 25 25 25 Silver - 6 Zink 600 600 600 Högsta tillåtna halter till åkermark för avloppsfraktioner A Observera att Naturvårdsverkets förslag till förordning enbart var ett förslag och att Naturvårdsverket fick ett nytt regeringsuppdrag i februari 2012 där de ska utreda möjligheterna till fosforåtervinning. Värdena är hämtade från Naturvårdsverket (2010b). B För koppar kan större mängder godtas om det kan visas att den aktuella åkermarken där spridning skall ske behöver koppartillskott (SP, 2010). 6

2.3.2 Växtnäringsämnen När det gäller näringsämnen till jordbruksmark begränsas certifierad biogödsel enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, SJVFS 2004:62 8. Grundbestämmelsen i SJVFS 2004:62 säger att maximalt 22 kg totalfosfor per hektar och år får tillföras spridningsarealen under en femårsperiod (Tabell 6). Gödseln ska under femårsperioden ha tillförts på hela spridningsarealen (SJVFS 2004:62). Inom känsliga områden 9 gäller även att maximalt 170 kg totalkväve per hektar och år får tillföras spridningsarealen via stallgödsel (begränsningen gäller ej för övriga organiska gödselmedel) (Tabell 6). Inför höstsådd av oljeväxter får högst 60 kg lättillgängligt kväve per hektar tillföras, och inför höstsådd av övriga grödor får högst 40 kg lättillgängligt kväve tillföras (SJVFS 2004:62). Tabell 6. Maximal mängd totalfosfor som får tillföras jordbruket från stallgödsel och andra organiska gödselmedel enligt SJVFS 2004:62, mängden totalfosfor gäller som ett genomsnitt för en femårsperiod (SJVFS, 2004). Maximal mängd totalkväve som får tillföras jordbruket från stallgödsel enligt SJVFS 2004:62. Växtnäring Maximal mängd [kg/ha spridningsareal, år] Maximal mängd [kg/ha, spridningstillfälle] Totalfosfor 22 110 A Totalkväve (via stallgödsel) B 170 A Beräknat utifrån att en femårsgiva läggs ut (max 22 kg tot-p/ha, år under en femårsperiod (SJVFS 2004:62)). B Maximala mängden totalkväve gäller enbart för stallgödsel inom känsliga områden. I SJVFS 2004:62 finns inga maximala mängder för totalkväve när det gäller organiska gödselmedel. I SNFS 1994:2 begränsas kväve utifrån maximal mängd ammoniumkväve (NH 4 -N) som högst får tillföras åkermark via avloppsslam (SNFS 1994:2) (Tabell 7). Tabell 7. Maximal mängd ammoniumkväve som högst får tillföras åkermark via avloppsslam (SNFS 1994:2). Tillförsel kan delas upp på flera spridningstillfällen. Växtnäring Maximal mängd [kg/ha spridningsareal, år] Maximal mängd [kg/ha, spridningstillfälle] Ammoniumkväve (NH 4 -N) 150 150 I SNFS 1994:2 begränsas mängden totalfosfor som får tillföras åkermark via avloppsslam utifrån klassificering av jorden i olika fosforklasser som bygger på lättlösligfosfor (P-AL). Grundbestämmelserna i SJVFS 2004:62 (22 kg P/ha och år) måste uppfyllas vid användning på åkermark, varför det hårdaste av de två regelverken kommer att gälla. 2.3.3 Kadmiumfosforkvot Det saknas i dagläget lagstiftade gränsvärden för kadmiumfosforkvoten, men kvoten går att beräkna utifrån gränsvärden för kadmium respektive fosfor. Det finns heller inget utskrivet riktvärde för kadmiumfosforkvoten inom certifieringssystemet Certifierad återvinning. För slam från REVAQcertifierat avloppsreningsverk ställs det däremot krav på att kadmiumfosforkvoten ska minska linjärt från år 2011 till år 2025 (Tabell 8). Maximal kadmiumfosforkvot i slam från REVAQ-certifierat avloppsreningsverk var 2011 34 mg Cd/kg P (Tabell 8). 8 SJVFS 2004:62: Föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring 9 Känsliga områden är de områden i Sverige där miljön är särskilt känslig för påverkan av växtnäringsläckage från jordbruket. Till områden klassade som känsliga områden hör: Blekinge, Skåne och Hallands län, Öland och Gotland. Även övriga kustområden från Västra Götaland till Stockholms län samt jordbruksområden kring Mälaren och Hjälmaren, i Östergötland och söder om Vänern (SJVFS, 2004:62) 7

Tabell 8. Maximal kadmiumfosforkvot för REVAQ-certifierat avloppsslam (REVAQ, 2011). Datum från och med Kadmiumfosforkvot A [mg Cd/kg P] Kadmiumgiva B [g Cd/ha, år] 2011-01-01 34 0,75 2025-01-01 17 0,37 A Årsmedelvärde B Vid fosforgiva på 22 kg P/ha, år Nuvarande nationella gränsvärde för kadmium i mineralgödsel är 100 mg Cd/kg P (KEMI, 2011). Sveriges nationella gränsvärde återfinns i förordningen SFS 1998:944 10. Europa parlamentets och rådets förordning om gödselmedel, (EG) nr 2003/2003, saknar begränsningar om kadmium i gödselmedel. Inom EU har tre harmoniserade regleringsförslag utformats som omfattar stegvis införande av gränsvärden på nivåerna 46, 92 och 137 mg Cd/kg P (KEMI, 2011). Sverige har, genom ett kommissionsbeslut, behållit sitt gränsvärde i vänta på gemensamma harmoniserade bestämmelser inom EU (KEMI, 2011). Yara, ett företag som bl.a. arbetar med försäljning av växtnäring till lantbruk, har en garanti som täcker in fyra områden varav kadmium är en. Kadmiumgarantin innebär att alla NP- och NPK-produkter högst innehåller 12 mg Cd/kg P (Yara, 2011). 2.4 Kadmium Kadmium (Cd), ett grundämne som tillhör gruppen tungmetaller, kan inte brytas ner utan förblir i omlopp i naturen. Tungmetallen förekommer naturligt i berggrunden, men kan också tillföras marken genom atmosfäriskt nedfall, gödsling och kalkning. Växter tar upp kadmium från marken varefter det via näringskedjan förs vidare till människan. En stor del av det kadmium som människan får i sig kommer från livsmedel som härstammar från jordbruket. Utifrån dagens kunskapsläge fyller kadmium ingen livsnödvändig funktion hos någon organism, men är giftigt och kan, vid stor exponering, utgöra en hälsorisk hos människan. Kadmium har på grund av sina negativa egenskaper bedömts vara ett utfasningsämne som i enlighet med det nationella miljömålet om en Giftfri miljö (Proposition 2000/01:652), delmål tre om utfasning av särskilt farliga ämnen, ska fasas ut 11. Tillsammans med bly och kvicksilver utgör kadmium kategorin särskilt farliga metaller. Styrningen har även implementerats i Kemikalieinspektionens lista över PRIOämnen där kvicksilver, kadmium och bly samt föreningar med dessa metaller alla är utfasningsämnen. Med utfasning menas i detta sammanhang att ämnet inte ska ingå i nyproducerade produkter eller produktionsprocesser samt att befintliga varor som innehåller utfasningsämnen hanteras på ett sätt så att ämnet inte läcker ut i miljön. 2.4.1 Kadmium i åkermark och grödor Kadmiumhalten i marken varierar på olika platser i landet, bland annat beroende på berggrundens naturliga kadmiuminnehåll samt på tillförsel via atmosfäriskt nedfall, gödsling och kalkning. Atmosfäriskt nedfall är idag den största källan av kadmium till åkermarken (Eriksson, 2009) medan tillförseln av gödselmedel är den nästa största källan (KEMI, 2011). Halten kadmium i berggrunden påverkar halten kadmium i matjorden, vilket innebär att höga halter i berggrunden ofta ger höga kadmiumhalter i matjorden. Matjorden har dock ofta en högre kadmiumhalt än vad djupare jordlager har, vilket beror på naturliga processer och mänsklig påverkan (Eriksson, 2009). 10 SFS 1998:944: Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. 11 http://www.miljomal.nu/4-giftfri-miljo/delmal/utfasning-av-farliga-amnen-20072010/ 8

Det finns ett samband mellan markens kadmiumhalt och en grödas kadmiumhalt, men det går inte att säga att det alltid är på ett givet sätt. En hög kadmiumhalt i marken innebär generellt sett större risk för hög halt även i grödan (Eriksson, 2009). Hur mycket kadmium som sedan tas upp av grödan påverkas dock av hur stor andel kadmium som är växttillgängligt, dvs. lättlösligt, och på växtens egna upptagningsförmåga av kadmium (Eriksson, 2009). Jordart, vilka mineral som jorden innehåller och ph är faktorer som påverkar växttillgängligheten av kadmium (Eriksson, 2009). Lägre ph ökar lösligheten av kadmium och innebär därför generellt att upptaget av kadmium hos grödan ökar (Eriksson, 2009). Eftersom svenska jordar är något surare än i Centraleuropa bör detta innebära att kadmium är mer tillgängligt för grödor på svenska jordar (KEMI, 2011). Även väderleksförhållanden och val av brukningsåtgärd kan påverka upptagningsförmågan (Eriksson, 2009). Jämfört med andra tungmetaller är en stor andel av det kadmium som förekommer i jorden i lättlöslig form (Magnuson, 2010). Detta innebär att kadmium lättare tas upp av grödor och därifrån förs vidare till livsmedel. En grödas upptagningsförmåga av kadmium varierar mellan olika grödor men också mellan olika sorter, exempelvis olika sorters potatis (Eriksson, 2009). 2.4.2 Kadmium i gödselmedel Gödselmedel är den nästa största källan av kadmium till åkermark. Enligt KEMI (2011) förefaller mineralgödsel, ur kadmiumsynpunkt, vara det renaste forsforgödselmedlet i Sverige i dag (jämfört med biogödsel, stallgödsel och avloppsslam). Sätter man återföring av växtnäringsämnen i ett kretsloppsperspektiv innebär användning av biogödsel att ingen ny kadmium tillförs systemet. Tillförsel av ny kadmium sker dock allid vid användning av ändlig bruten fosfor i form av mineralgödsel. I Tabell 9 redovisas ungefärlig medelhalt av kadmiuminnehållet i olika gödselmedel i Sverige (KEMI, 2011). Vid användning av mineralgödsel av nuvarande kvalitet, innehållande 6 mg Cd/kg P, sker det generellt sett ingen ökning av kadmiumhalterna i åkermark. I de flesta andra EU länder är det vanligt att mineralgödsel innehåller kadmiumhalter högre än 50 mg Cd/kg P (KEMI, 2011). Sveriges nationella gränsvärde för mineralgödsel är 100 mg Cd/kg P. Detta kan jämföras med företaget Yara:s kadmiumgaranti, vilken innebär att alla NP/NPK 12 -produkter högst innehåller 12 mg Cd/kg P (Yara, 2011). 12 NP: Kväve, fosfor, NPK: Kväve, fosfor, kalium 9

Tabell 9. Sammanställning av typiskt kadmiuminnehåll för olika gödselmedel i Sverige (KEMI, 2011). Observera att detta är grova uppskattningar. Data och information om kadmiumfosforkvot är hämtat från Kemikalieinspektionens regeringsuppdrag (KEMI, 2011). Gödseltyp Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Gränsvärde [mg Cd/kg P] Mineralgödsel 6 100 (Sveriges nationella gränsvärde) Avloppsslam 30 A 34 (enbart för REVAQ-certifierat slam) Stallgödsel 8-15 B - Biogödsel 14,1 C - A Medeltalet varierar kraftigt mellan olika reningsverk. B Medeltalet gäller för svinflytgödsel (8 mg Cd/kg P) respektive nötflytgödsel (15 mg Cd/kg P) är, enligt Baky m.fl. (2006), beräknat från innehåll av växtnäringsämnen och spårelement från 7 certifierade biogasanläggningar år 2005. Observera att medelvärde för växtnäring och spårelement i enstaka prov kan avvika från medelvärdet redovisat i rapporten från 2006. C För biogödsel till jordbruksmark 2008. I Kemikalieinspektionens regeringsuppdrag (KEMI, 2011) dras slutsatsen att det i Sverige behövs ett väsentligt lägre gränsvärde för mineralgödsel än vad som finns idag (100 mg Cd/kg P). För att få en minskning av kadmiumhalten i de flesta jordar bör den genomsnittliga halten i gödsel vara lägre än 12 mg Cd/kg P (KEMI, 2011). I Tabell 10 redovisas en sammanställning över hur kadmiumhalten i marken förväntas ändras beroende på olika kadmiuminnehåll i gödselmedel, enligt data och information hämtat från KEMI (2011). Vid användning av gödselmedel innehållande 6 mg Cd/kg P förväntas depositionen att fortsätta dominera kadmiumtillförseln, men när kadmiumhalten i gödselmedel når upp till 25 mg Cd/kg P förväntas gödselmedlens kadmiumtillförsel att dominera över dagens deposition. Tabell 10. Förväntade förändringar av kadmiumhalten i marken på hundra års sikt beroende på olika kadmiuminnehåll i gödselmedel enligt KEMI (2011). Data och information är hämtat från Kemikalieinspektionens regeringsuppdrag (KEMI, 2011). Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Förväntade förändringar av kadmiumhalten (mg Cd/kg P) i marken på hundra års sikt 6 Långsam minskning. <12 Uthållig generell minskning i de flesta regioner/jordar. 25 Ökning med uppemot 8 procent i områden med lägre fosforstatus. 100 Stor ökning i åkermark, ca. 50 %, och gröda, ca. 40 %. 2.4.3 Hälsorisker och åtgärder Kadmium lagras i kroppen hos oss människor, främst i njurarna, och frigörs väldigt långsamt. Det tar cirka 10-30 år att halvera halten kadmium. En stor upplagring i njurarna riskerar att leda till försämrad njurfunktion. Stor, i vissa fall även liten, exponering av kadmium kan också bidra till benskörhet och frakturer, påverka kroppens hormoner negativt (särskilt östrogen), ha betydelse för uppkomst av livmodercancer och potentiellt ha en mutagen effekt (Eriksson, 2009). Den största källan till människans kadmiumintag är normalt sett är maten, men för människor som exponeras av kadmium via yrke eller genom rökning kan det vara den största källan. 75-80 procent av människans kadmiumintag kommer från vegetabiliska livsmedel. Intaget av kadmium via födan är en kombination av mängd och halt (Eriksson, 2009). Kadmiumupptaget ökar vid järnbrist (kadmium binder hårt till kroppens järntransportörer) och under graviditet (Eriksson, 2009). Delar av den svenska 10

befolkningen har halter av kadmium i urin som ligger vid eller över de nivåer som kan relateras till påverkan på skelett och njurar. Vetskap om detta bidrar till att svenskarnas kadmiumexponering bör minska. Det krävs då att kadmiumhalten i vår föda minskar. För att uppnå minskad kadmiumhalt i vår föda krävs enligt KEMI (2011) en samlad strategi som innefattar: Ett kraftigt sänkt nationellt gränsvärde för kadmium i mineralgödsel Att EU antar stränga gränsvärden för kadmium i mineralgödsel Att åtgärder vidtas för att minska tillförseln av kadmium till åkermark via andra källor än mineralgödsel I det betänkande, SOU 2011:34, som presenterades för regeringen den 31 mars 2011 lämnade miljömålsberedningen bland annat förslaget att regeringen bör ge Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå ett etappmål för exponering för kadmium via livsmedel, inklusive förslag till åtgärder och styrmedel på nationell nivå. 11

3 Metoder 3.1 Substratlista Utifrån rapporter och sammanställningar, exempelvis Avfall Sveriges substrathandbok för biogasproduktion U2009:14 och Den svenska biogaspotentialen från inhemska råvaror U2008:02, togs en lista över de substrat som används för produktion av biogas och biogödsel i samrötningsanläggningar fram, se Bilaga 8.1 Substratlista för substratlistan i sin helhet. Substratlistan användes sedan som underlag för framtagande av enkät se kap 3.2 Enkät. 3.2 Enkät En enkät togs fram och skickades ut till de samrötningsanläggningar som är certifierade enligt Certifierad återvinning, SPCR 120, samt de som är i kvalifikationsåret för certifiering. Enkäten skickades även till de enligt SPCR 152 certifierade kompostanläggningarna. Av 16 tillfrågade samrötningsanläggningar besvarade åtta anläggningar enkäten, för kompostanläggningar var svarsfrekvensen två av tre. Enkäten var uppbyggd enligt följande: Biogödsel, mängd och kvalité Inkommande substrat, mängd och kvalité Tillsatsmedel, mängd och kvalité Framtida substrat, tillsatsmedel och processhjälpmedel I enkäten efterfrågades mängd och analysdata för biogödsel, inkommande substrat samt tillsats- och processhjälpmedel. För att få en indikation på hur sammansättningen kan komma att förändras så ställdes även mer översiktliga frågor om framtida substrat, tillsatsmedel och processhjälpmedel. Till enkäten togs även en tillhörande ifyllnadsinstruktion fram. Enkät och ifyllnadsinstruktion finns i Bilaga 8.2 Enkät samt Bilaga 8.3 Ifyllnadsinstruktion. Den enkät som skickades till komposteringsanläggningar modifierades något utifrån deras förutsättningar. 3.3 Sammanställning enkät Enkäterna sammanställdes och eventuella frågetecken löstes direkt med aktuell anläggning. Under sammanställningen användes Microsoft Excel som verktyg. Data från respektive enkätavsnitt (biogödsel, inkommande substrat, tillsatsmedel och processhjälpmedel samt framtida substrat, tillsatsmedel och processhjälpmedel) listades för alla svarande anläggningar för att få en överskådlig bild och för att lätt kunna jämföra resultaten. Analysdata som i enkäterna angetts som mindre än detektionsgränsen antogs vid sammanställningen ha värdet halva detektionsgränsen. För dessa substrat användes halva detektionsgränsen vid beräkning av kadmiumfosforkvoten, vilken sedan användes för framtagande av medel-, median-, max- och minvärden. Mätosäkerhet har inte beaktats i sammanställningen av analysdata. Vid sammanställningen antogs också att majmånad var en medelmånad för angivet år i de fall anläggningen inte hade angivit någon mängd (biogödsel och substrat) för den månaden 13. Med benämningen medelmånad menas att medelvärdet beräknades utifrån de 11 angivna månaderna, och lades sedan till som månad nummer 12 i totala angivna mängden för det året. 13 I enkätutskicket hade projektledningen missat en kolumn för månaden maj, vilket resulterade i antagandet att maj månad antogs vara en månad med medelvärden sett till värden för övriga angivna månader under året. 12

3.4 Urval Utifrån sammanställning av enkätsvaren valdes de, för detta projekt, mest relevanta substraten ut. Urvalet baserades främst på enkätsvaren och följande kriterier beaktades: Hur vanligt förekommande är substratet (minst 3 anläggningar (vanligt), minst 6 anläggningar (majoritet)) Används substratet i större mängder (minst 5000 ton/år och anläggning) Har substratet en tendens till hög kadmiumfosforkvot (minst en kvot redovisar värden över 40 mg Cd/kg P) För de valda substraten gjordes en vidare sökning av analysdata i litteraturen. En kombination av enkätsvar och denna kompletterande sökning utgör grunden för den slutliga urvalet av särskilt intressanta substrat med avseende på biogödselns innehåll av kadmium. I kap 5.1.2 Substrat finns en sammanställning och djupare beskrivning av de, för denna rapport, valda substraten. 3.5 Medel-, median-, max- och minvärden Utifrån de analysvärden för biogödsel som kommit in via enkäten togs medel-, median-, max- och minvärden fram för TS-halt samt kadmium- och fosforinnehåll. Kadmiumfosforkvoten beräknades sedan. Efter att inkomna analysvärden för olika substrat kompletterats med data från litteraturen togs maxoch minvärden fram för valda substrat vid minst tre analysvärden. Vid bra underlag ( 5 analyser) beräknades även medel- och medianvärde. Medel-, median-, max- och minvärdena som togs fram gällde TS-halt samt kadmium- och fosforinnehåll. Därefter beräknades kadmiumfosforkvoten. Innan framtagandet av medel-, median-, max- och minvärden togs eventuella avvikande värden bort. För avvikande värde gjordes en rimlighetsbedömning från fall till fall, de skilde sig generellt avsevärt från gruppen av övriga värden. Även antalet värden som ingår i beräkningen för varje parameter redovisas i sammanställningen. 3.6 Beräkningsverktyg Beräkningsverktyg för att bedöma vilken påverkan inkommande råvaror har på biogödselns kadmiumfosforkvot har tagits fram i Excel. En beskrivning av hur verktyget används finns i kap 4.2 Verktyg. Angivna medel-, median-, max- och minvärden baseras på analysdata som inkommit via enkät samt från litteraturen och som valts ut enligt beskrivningen i kap 4.4 Urval. De enheter som används har tagits från certifieringsreglerna för kompost SPCR 152 och biogödsel SPCR 120. 13

4 Resultat 4.1 Enkätsvar Av 16 tillfrågade samrötningsanläggningar besvarade åtta anläggningar enkäten, för kompostanläggningar var svarsfrekvensen två av tre, resultat för kompostanläggningar presenteras separat i kap 4.1.5 Kompostanläggningar. 4.1.1 Biogödselkvalitet Biogödselkvaliteten under 2010 hos de åtta (varav fem är certifierade enligt SPCR 120) samrötningsanläggningar som besvarade enkäten var varierande (Tabell 11). Biogödselkvaliteten beskrivs som medel-, median-, max- och minvärden utifrån kadmiumhalt, fosforhalt, TS-halt samt den beräknade kadmiumfosforkvoten. Kadmiumfosforkvoten i biogödsel från samrötningsanläggningar under åren 2008 till 2010 redovisas i Tabell 12. Biogödseln år 2010 har det lägsta medelvärdet av kadmiumfosforkvoten, 15,3 mg Cd/kg P, men samtidigt uppvisar biogödseln samma år både den lägsta och den högsta enskilda kadmiumfosforkvoten sett till de tre åren (Tabell 12). Tabell 11. Sammanställning över biogödselkvaliteten från på 2010 hos de åtta samrötningsanläggningar som svarat på enkäten. Kadmium [mg/kg TS] Fosfor [mg/kg TS] Medelvärde 0,29 22 541 3,3 15,30 Median 0,28 20 910 3,2 15,84 Max 0,38 42 425 6,7 23,64 Min 0,21 11 000 1,6 6,40 Antal värden 8 8 8 8 TS [%] Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Tabell 12. Sammanställning över kadmiumfosforkvoten i biogödsel från år 2010, 2009 och 2008 hos de samrötningsanläggningar som svarat på enkäten. År 2010 [mg Cd/kg P] 2009 [mg Cd/kg P] 2008 [mg Cd/kg P] Medelvärde 15,30 18,75 16,37 Median 15,84 21,28 16,67 Max 23,64 21,67 20,77 Min 6,40 13,74 12,17 Antal värden 8 5 5 Resultaten från projektets enkätundersökning kan jämföras med kvaliteten hos producerad biogödsel från tio samrötningsanläggningar (certifierade och ej certifierade) år 2009 (Tabell 13) (Blom, pers. medd.). 14

Tabell 13. Kvalitet på biogödsel från 10 samrötningsanläggningar (certifierade och ej certifierade) år 2009 (Blom, pers. medd.). Kadmium [mg/kg TS] Fosfor [mg/kg TS] TS [%] Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Medelvärde 0,25 16 132 3 15,6 Max 0,45 21 323 6 21,7 Min 0,1 12 000 2 7,3 4.1.2 Substrat Motiv till varför respektive substratkategori valts ut och varför de anses relevanta samt de beaktade kriterierna redovisas i Tabell 14. Nedan följer en kort definition till de benämningar som används i motiveringen: Flera anläggningar: minst 3 samrötningsanläggningar Majoriteten av anläggningarna: minst 6 samrötningsanläggningar Större mängder: minst 5000 ton våtvikt per år och anläggning Tendens till hög kadmiumfosforkvot: minst en kvot redovisar värden över 40 mg Cd/kg P Tabell 14. Projektets utvalda substratkategorier samt ett kort motiv till urvalet för respektive substratkategori. Benämningarna som används i motiveringen definieras ovan. Substratkategori Motiv till urval Matavfall Majoriteten av anläggningarna tar emot matavfall. Tendens till hög kadmiumfosforkvot. Fiskavfall Flera anläggningar tar emot fiskavfall. Ont om analysdata. Mejeri Flera anläggningar tar emot mejeriprodukter. Analysdata varierar. Frukt- och grönsaksberedning Potatis RME-tillverkning (glycerol) Slakteriavfall Gödsel (nöt och svin) Slam för fettavskiljare Flera anläggningar tar emot avfall från frukt- och grönsaksberedning. Ont om analysdata. Tillgängligt analysdata uppvisar en hög kadmiumfosforkvot. Flera anläggningar tar emot potatis. Tendens till hög kadmiumfosforkvot. Flera anläggningar tar emot glycerol från RME-tillverkning. Analysdata saknas. Majoriteten av anläggningarna tar emot någon form av slakteriavfall. Varierande analysdata. Större mängder av substratet tas emot. Flera anläggningar tar emot slam från fettavskiljare. Tendens till hög kadmiumfosforkvot. Information och beskrivning av substratkategorierna tillsammans med beräknade medel-, median-, max- och minvärden redovisas under respektive substratkategori nedan. Förteckning över kategorier och vilka substrat som ingår i varje kategori finns listat i Bilaga 8.1 Substratlista. 4.1.2.1 Matavfall Med matavfall menas här källsorterat matavfall från hushåll, restauranger och butiker (se definition i avsnitt 1.2 Definitioner). I de svar som inkommit vid enkätundersökningen har några anläggningar redovisat matavfall från hushåll separat medan andra har redovisat matavfall som en gemensam kategori innehållande alla fraktionerna. Vissa anläggningar blandar matavfall från hushåll och förpackat matavfall, något som analysdata kan ha påverkas av. Det är dock samtidigt få anläggningar som har redovisat att de tar emot förpackat matavfall. 15

Sammanställningen över analysdata i Tabell 15 inkluderar både matavfall från hushåll, restauranger och butiker. Analysdata för mer homogena material såsom endast bröd, kött, frukt och grönt från butik är dock exkluderat. Uppskattningsvis ingår även till viss del förpackat livsmedel. Resultaten varierar kraftigt vad gäller samtliga parametrar (Tabell 15). Matavfall med en torrsubstanshalt (TS-halt) i den lägre delen av intervallet är generellt kvarnat och spätt till en så kallad slurry. TS-halten i samtliga analysresultat i denna studie varierar dock över hela intervallet. Resultaten inkluderar alla typer av matavfallsanalyser, oavsett om det är kvarnat och/eller spätt eller ej. Tabell 15. Sammanställning över hur kvaliteten hos matavfall varierar. Resultatet är baserat på analysdata från enkätsvar inom projektet, analysprotokoll samt referens nr 4, 5, 7, 9, 13, 17, 29 (kap 7 Referenser). Kadmium [mg/kg TS] Fosfor [mg/kg TS] TS [%] Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Medelvärde 0,11 3 120 31 37 Median 0,1 3 100 25 19 Max 0,45 5 000 89 90 Min 0,005 1 720 10 1,1 Antal värden* 27 23 23 24 *Fyra analysuppgifter ansågs ligga allför långt ifrån övrig insamlad data och uteslöts därför från beräkningen. Gällande innehåll av kadmium i specifika livsmedel finns mycket data. Dessa data ger en indikation på vilka livsmedel som kan innehålla högre halter av kadmium. Detta motsvarar dock inte värdet för matavfall eftersom det utgör en blandning av olika livsmedel. Enligt livsmedelsverkets sammanställning av olika livsmedel (Tabell 16) kan lever och njure innehålla höga mängder kadmium. Även spannmålsprodukter och fisk kan innehålla högre halter (Livsmedelsverket, 2011). Max- och minvärdet för mg Cd/kg varierar dock kraftigt vilket kan sägas gälla generellt. Livsmedel där högre halter kadmium kan förekomma är växtmaterial generellt, fiber och grodd av cerealier, njure och lever särskilt från äldre djur samt skaldjur (Oskarsson, pers. medd.). Tabell 16. Kadmiumhalter i livsmedel som analyserats vid livsmedelsverket. Tabellen är hämtad från livsmedelsverkets hemsida (Livsmedelsverket, 2011). År Antal Prover Medelhalt [mg Cd/kg] Mjölk 1998 20 <0,001 Min-Max [mg Cd/kg] Ost 1995 23 0,002 0,001-0,003 Frukt och grönsaker 1996-97, 00-02 146 0,018 <0,001-0,051 Spannmålsprodukter 1997-2001 113 0,042 <0,001-0,13 Kött 1994-97 344 0,007 <0,002-0,019 Lever och njure 1994-99 460 2,56 0,002-36 Fisk 1993, 2001 75 0,017 <0,001-0,11 Ägg 1998 5 <0,0007 Potatis 2000 75 0,01 0,001-0,028 16

4.1.2.2 Fiskavfall Bi- och avfallsprodukter från fiskindustrin kan vara fiskrens, slam från reningsanläggningar samt förorenat sköljvatten. Slammet från reningsanläggningarna utgör en viktig råvara för biogasproduktion (Carlsson m.fl., 2009). I enkäten har flera anläggningar angett att de tar emot avfallsprodukter från fiskindustrin, men endast ett analysresultat har inkommit via enkäten. Ytterligare relevant data kring kadmiumhalt har inte hittats i litteraturen. Inget medel-, median-, max eller minvärde för kadmiumoch fosforinnehåll för fiskavfall har därför varit möjligt att ta fram. 4.1.2.3 Mejeri Mejeriproduktion genererar restprodukter i form av separatorslam, gränsmjölk (gränsfaser), och vassle. Vassle och gränsmjölk används idag som djurfoder. Från interna reningsverk uppstår även fettslam, vilket idag delvis behandlas i befintliga biogasanläggningar och delvis sprids direkt på åkermark (Carlsson m.fl., 200). Enligt enkätsvar är innehållet av kadmium i restprodukter vid mejeriproduktion låga, men innehållet av fosfor varierar och därmed även kvoten (Tabell 17). Enlig uppgift förekommer generellt inte kadmium i några högre halter i mejeriprodukter (Oskarsson, pers. medd.). Detta visar även Livsmedelsverkets uppgifter i Tabell 16. Tabell 17. Sammanställning över hur kvaliteten hos substrat från mejeri varierar. Resultatet är baserat på analysdata från enkätsvar inom projektet samt referens nr 4 (kap 7 Referenser). Kadmium [mg/kg TS] Fosfor [mg/kg TS] TS [%] Kadmiumfosforkvot [mg Cd/kg P] Max 0,09* 20 000 21 27 Min 0,09* 3 200 1,7 4,5 Antal värden* 3 4 4 3 *2 av 3 värden är angett som hälften av detektionsgränsen för Cd. 4.1.2.4 Frukt- och grönsaksberedning Kategorin innefattar avfall från frukt- och grönsaksberedning, såsom skalning, rensning och rengöring av frukt och grönsaker, innan industriprocessen. Eftersom innehållet av kadmium i frukt och grönsaker är starkt beroende av typ, upptagningsförmåga samt jordens innehåll av kadmium är det svårt att göra en generell bedömningen för denna grupp. Det saknas även tillräckligt med analysunderlag för att kunna ta fram max- och minvärden. Generellt ligger dock rotsaker, exempelvis potatis, morot, roteselleri etc. över snittet vid mätning av µg kadmium per kg färskvikt. Även sojabönor visar på högre halter (Magnusson, 2010). Potatis är utvalt som en egen substratkategori, läs mer i kap 4.1.2.5 Potatis. 4.1.2.5 Potatis Potatisavfall uppkommer vid bortsortering av potatis på grund av rötangrepp, fel storlek eller andra skador på skörden. Vid industriell skalning av potatis genereras även ett så kallat potatisvatten. Kadmiumhalten varierar mellan olika odlingsplatser men också mellan olika sorters potatis (Magnusson, 2010). Kadmiuminnehållet i potatis är inte jämförelsevis högt, men eftersom fosforinnehållet är lågt så blir kvoten hög. Det saknas även tillräckligt med analysunderlag för att kunna ta fram max- och minvärden. 17