EN EUROPEISK SÄKERHETSSTRATEGI ETT SÄKERT EUROPA I EN BÄTTRE VÄRLD

SV EN EUROPEISK SÄKERHETSSTRATEGI ETT SÄKERT EUROPA I EN BÄTTRE VÄRLD

EN EUROPEISK SÄKERHETSSTRATEGI ETT SÄKERT EUROPA I EN BÄTTRE VÄRLD EUROPEISKA UNIONENS RÅD

Denna skrift, som har utarbetats av rådets generalsekretariat, är inte bindande för vare sig Europeiska unionens institutioner eller medlemsstaterna. För ytterligare upplysningar vänligen kontakta avdelningen Information till allmänheten vid enheten Kommunikation, Generaldirektorat F, på följande adress: Rådets generalsekretariat vid Europeiska unionens råd Rue de la Loi/Wetstraat 175 1048 Bryssel BELGIEN Fax: +32 22814977 Internet: www.consilium.europa.eu/infopublic En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (www.europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2009 ISBN 978-92-824-2435-3 doi: 10.2860/17033 Europeiska gemenskaperna, 2009 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ICKE KLORBLEKT PAPPER

Förord Den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs i december 2003, utgör en milstolpe inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. För första gången enades EU om en gemensam hotbedömning och fastställde klara och tydliga mål för att främja sina säkerhetsintressen, som bygger på våra kärnvärderingar. Det finns inget som bättre beskriver våra ambitioner än strategins titel: Ett säkert Europa i en bättre värld detta är vad vi ytterst strävar efter. Fem år senare i december 2008 lade jag fram en genomföranderapport för Europeiska rådet på uppdrag av stats- och regeringscheferna. Rapporten, som har titeln Att skapa säkerhet i en värld i förändring och som har utarbetats i samråd med Europeiska kommissionen, söker utröna hur strategin har fungerat i praktiken och vad som bör göras för att förbättra dess genomförande. Stats- och regeringscheferna har ställt sig bakom min analys. Som ni själva kan se, har mycket åstadkommits under kort tid. Men det finns ingen anledning att slå sig till ro. Vi står även framöver inför många komplexa utmaningar i en värld stadd i snabb förändring. Det är min övertygelse att Europa kommer att stå redo att möta dessa utmaningar, såsom vi alltid har gjort. Javier Solana Generalsekreterare för Europeiska unionens råd/hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Foton Sidan 3 Sidan 10 Sidan 15 Sidan 17 Sidan 25 Sidan 28 Sidan 38 Sidan 43 Europeiska unionens råd Europeiska gemenskaperna Europeiska unionens råd Europeiska gemenskaperna EG/Echo/Adriaan Sullivan Eulex Kosovo Europeiska gemenskaperna EUMM Georgia Europeiska unionens råd Europeiska gemenskaperna Europeiska gemenskaperna

Innehållsförteckning Förord 3 RAPPORT OM GENOMFÖRANDET AV EU:s SÄKERHETSSTRATEGI Att skapa säkerhet i en värld i förändring 7 ETT SÄKERT EUROPA I EN BÄTTRE VÄRLD En europeisk säkerhetsstrategi 27

RAPPORT OM GENOMFÖRANDET AV EU:s SÄKERHETSSTRATEGI Att skapa säkerhet i en värld i förändring Sammanfattning Fem år efter antagandet av den europeiska säkerhetsstrategin bär Europeiska unionen ett större ansvar än någonsin under sin historia. EU är fortfarande en viktig stabiliserande faktor. Utvidgningen har lett till att demokrati och välstånd har spritts över hela vår världsdel. På Balkan sker en förändring till det bättre. Vår grannskapspolitik har skapat en stabil ram för förbindelser med våra partner i söder och i öster, nu med en ny dimension i unionen för Medelhavsområdet och det östliga partnerskapet. Sedan 2003 har EU bidragit genom att i ökande omfattning ta sig an kriser och konflikter i områden som Afghanistan eller Georgien. Europa står ändå, 20 år efter det kalla kriget, inför allt mer komplexa hot och utmaningar. Konflikter i Mellanöstern och på andra platser i världen är fortfarande olösta medan andra har flammat upp även i vårt grannskap. Att stater råkar i upplösning påverkar vår säkerhet genom brottslighet, olaglig invandring och, på senare tid, piratdåd. Terrorism och organiserad brottslighet har utvecklats och står för nya hot, även inom våra egna samhällen. Det iranska kärnenergiprogrammet har gjort avsevärda framsteg och utgör en fara för stabiliteten i regionen och för hela systemet för icke-spridning.

8 Globaliseringen har fört med sig nya möjligheter. En hög tillväxt i utvecklingsländerna, med Kina i spetsen, har hjälpt miljontals människor ut ur fattigdom. Men globaliseringen har även gjort hoten mer komplexa och sammanhängande. Pulsådrorna i vårt samhälle t.ex. informationssystem och energiförsörjning har blivit sårbarare. Den globala uppvärmningen och miljöförstöringen förändrar vår planets utseende. Globaliseringen påskyndar dessutom maktförskjutningar och blottlägger skillnader i värderingar. Den senaste tidens oro på finansmarknaderna har skakat om både utvecklade ekonomier och utvecklingsekonomier. Europa kommer att växa med dessa nya utmaningar, på samma sätt som tidigare i historien. Med hjälp av en unik uppsättning instrument bidrar EU redan till en tryggare värld. Vi har arbetat för att bygga upp människors säkerhet genom att minska fattigdom och ojämlikhet, främja god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter, stödja utvecklingen och angripa de underliggande orsakerna till konflikter och bristande säkerhet. EU är fortfarande den största biståndsgivaren till länder som lider nöd. För varaktig stabilisering krävs engagemang på lång sikt. Under det senaste årtiondet har den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som en integrerad del av vår gemensamma utrikesoch säkerhetspolitik vunnit erfarenheter och fått större resurser, med över 20 uppdrag som utplacerats som reaktion på kriser, som omfattar alltifrån fredsuppbyggande efter tsunamin i Aceh till skydd av flyktingar i Tchad. Dessa framsteg är ett resultat av en särskild europeisk strategi för utrikes- och säkerhetspolitik. Men vi kan inte slå oss till ro med situationen. För att garantera vår egen säkerhet och uppfylla våra medborgares förväntningar måste vi vara beredda att påverka händelserna. Detta innebär att vi blir mer strategiska i vårt sätt att tänka samt effektivare och synligare runtom i världen. Den största framgången kan vi uppnå om vi agerar i god tid och på ett enhetligt sätt med hjälp av lämpliga resurser och ett varaktigt stöd från allmänheten.

9 Varaktiga konfliktlösningar måste binda samman samtliga regionala aktörer med ett gemensamt intresse för fred. Självständiga regeringar måste ta ansvar för följderna av sina handlingar och gemensamt dela ansvaret för att skydda befolkningar från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Det är viktigt att länder följer de grundläggande principerna i FN-stadgan och OSSE:s principer och åtaganden. Vi måste tydligt visa att respekt för staternas suveränitet, oberoende och territoriella integritet samt fredlig tvistlösning inte är förhandlingsbara. Hot eller användning av militärt våld får inte tillåtas lösa territoriella frågor någonstans. På global nivå måste Europa gå i spetsen för en förnyelse av den multilaterala världsordningen. FN utgör toppen inom det internationella systemet. Allt som EU har gjort på säkerhetsområdet har kopplats till FN:s mål. Vi har ett unikt tillfälle att förnya multilateralismen i samarbete med Förenta staterna och med våra partner världen över. För Europa är de transatlantiska förbindelserna fortfarande en oersättlig grundval som bygger på en gemensam historia och ett gemensamt ansvar. EU och Nato måste fördjupa sitt strategiska partnerskap för ett bättre samarbete i samband med krishantering. EU har gjort betydande framsteg under de senaste fem åren. Vi är erkända som en viktig bidragsgivare till en bättre värld. Trots allt som har uppnåtts återstår det arbete när det gäller genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin, vilket ännu pågår. För att tillvarata vår fulla potential behöver vi bli kompetentare, konsekventare och aktivare.

Inledning Europeiska rådet antog den europeiska säkerhetsstrategin i december 2003. För första gången fastställde det principer och klara mål för att främja EU:s säkerhetsintressen på grundval av våra grundläggande värderingar. Den är heltäckande till sitt upplägg och är fortfarande fullständigt relevant. Denna rapport ersätter inte den europeiska säkerhetsstrategin utan förstärker den. Den ger ett tillfälle till att undersöka hur vi har genomfört den i praktiken och vad som kan göras för att förbättra genomförandet. EU:s höge representant Javier Solana, Somalias president Sharif Sheikh Ahmed och Förenta nationernas generalsekreterare Ban Ki-moon under konferensen om Somalia som hölls gemensamt av Förenta nationerna, Europeiska unionen och Afrikanska unionen i Bryssel i april 2009.

I. Globala utmaningar och centrala hot I den europeiska säkerhetsstrategin fastställs en rad hot och utmaningar mot våra säkerhetsintressen. Fem år senare har dessa inte försvunnit; vissa har blivit viktigare och alla har blivit mer komplexa. Spridning av massförstörelsevapen Denna spridning, av både stater och terrorister, identifieras i den europeiska säkerhetsstrategin som potentiellt det största hotet mot EU:s säkerhet. Denna risk har ökat under de senaste fem åren och utsatt det multilaterala systemet för påfrestningar. Samtidigt som Libyen har avvecklat sitt program för massförstörelsevapen måste fortfarande Iran, och även Nordkorea, återvinna det internationella samfundets förtroende. Ett sannolikt uppsving för den civila användningen av kärnkraft under de kommande decennierna ställer även systemet för icke-spridning inför utmaningar om det inte åtföljs av lämpliga skyddsåtgärder. EU har även varit mycket aktivt i multilaterala forum på grundval av strategin mot massförstörelsevapen som antogs 2003 och har stått i spetsen för de internationella ansträngningarna för att komma till rätta med Irans kärnenergiprogram. I strategin betonas förebyggande arbete, genom att arbeta via FN och multilaterala avtal, genom att agera som en viktig givare och genom att arbeta med tredjeländer och regionala organisationer för att förbättra deras kapacitet att förhindra spridning. Vi bör fortsätta med denna taktik, med politiska och ekonomiska åtgärder. Ett framgångsrikt resultat från konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2010, särskilt i syfte att förstärka systemet för icke-spridning, är av avgörande betydelse. Vi kommer att sträva efter att säkerställa att denna konferens på ett välavvägt, effektivt och

12 konkret sätt undersöker olika möjligheter att intensifiera de internationella insatserna mot spridning, fullfölja nedrustningen och säkerställa en ansvarsfull utveckling av den fredliga användningen av kärnenergi i de länder som önskar göra detta. Mera arbete krävs också när det gäller särskilda frågor, bland andra EU:s stöd till en multilateral strategi för kärnbränslecykeln, arbete mot finansiering av spridning, åtgärder för biosäkerhet och bioskydd, förhindrande av spridningen av bärarsystem, Förhandlingar bör inledas om ett multilateralt avtal om förbud mot framställning av klyvbart material för tillverkning av kärnvapen. Terrorism och organiserad brottslighet Terrorism, inom Europa och i världen i övrigt, utgör fortfarande ett stort hot mot våra levnadsvillkor. Attacker har ägt rum i Madrid och i London, medan andra har avvärjts och inhemska grupper spelar en allt större roll inom vår egen världsdel. Den organiserade brottsligheten fortsätter att utgöra ett hot mot våra samhällen, med olaglig handel med narkotika, människohandel och handel med vapen vid sidan av gränsöverskridande bedrägerier och penningtvätt. Sedan 2003 har EU gjort framsteg med hanteringen av båda hoten, med ytterligare åtgärder inom unionen i enlighet med Haagprogrammet från 2004 och den nya strategin för den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes frågor, som antogs 2005. Dessa har gjort det lättare att bedriva utredningar över gränserna och att samordna straffrättsliga förfaranden. EU:s strategi mot terrorism, även den från 2005, bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna och internationell rätt. Den följer en strategi i fyra delar: förebyggande av radikalisering och rekrytering och de faktorer som ligger bakom dessa, skydd av potentiella mål, förföljande av terrorister samt avhjälpande av följderna av en attack. Samtidigt som nationella åtgärder är av största vikt har utnämningen av EU:s samordnare för kampen mot terrorism varit ett viktigt framsteg på europeisk nivå. Inom EU har mycket gjorts för att skydda våra samhällen mot terrorism. Vi bör intensifiera samordningsförfarandena för reaktion på allvarliga terroristincidenter, särskilt när kemiska eller radioaktiva

13 ämnen, kärnämnen och ämnen för bioterrorism används, på grundval av befintliga bestämmelser i bl.a.krissamordningssystemet och civilskyddsmekanismen. Ytterligare arbete när det gäller finansiering av terrorism är nödvändigt tillsammans med en effektiv och övergripande EU-strategi för utbyte av information med vederbörlig hänsyn till skyddet av personuppgifter. Vi måste även göra mer för att motverka radikalisering och rekrytering genom att ta itu med extremistiska ideologier och bekämpa diskriminering. En interkulturell dialog, i sådana forum som Civilisationernas allians, spelar en viktig roll. När det gäller den organiserade brottsligheten bör befintliga partnerskap i vårt närområde och med viktiga partner, även inom FN, fördjupas, genom att rörlighet för personer, polissamarbete och straffrättsligt samarbete tas upp. Genomförandet av befintliga FN-instrument mot brottslighet är av avgörande betydelse. Vi bör ytterligare stärka vårt partnerskap mot terrorism med Förenta staterna, även på området för utbyte av uppgifter och dataskydd. Vidare bör vi förstärka resurserna hos våra partner i Sydasien, Afrika och våra grannar i söder. EU bör stödja multilaterala insatser, i första hand inom FN. Vi behöver förbättra vårt sätt att sammanföra interna och externa dimensioner. Bättre samordning, insyn och flexibilitet behövs inom olika organ både på nationell nivå och på europeisk nivå. Detta fastställdes redan i den europeiska säkerhetsstrategin för fem år sedan. Framstegen har varit långsamma och ofullständiga. It-säkerhet Moderna ekonomier är kraftigt beroende av kritisk infrastruktur, bl.a. transporter, kommunikationer och energiförsörjning, men även Internet. I EU:s strategi för ett säkert informationssamhälle som antogs 2006 tas Internetbaserad brottslighet upp. Attacker mot privata eller statliga it-system i EU:s medlemsstater har dock gett denna brottslighet en ny dimension i form av ett potentiellt nytt ekonomiskt, politiskt och militärt vapen.

14 Ytterligare arbete krävs på detta område för att undersöka förutsättningarna för en övergripande EU-strategi, öka medvetenheten och förstärka det internationella samarbetet. Energisäkerhet Oro avseende energiberoendet har ökat under de senaste fem åren. Minskande produktion inom Europa betyder att senast 2030 kommer upp till 75 % av vår olja och gas att behöva importeras. Denna import kommer att komma från ett begränsat antal länder, varav många står inför hot mot stabiliteten. Vi står inför en rad säkerhetsutmaningar som berör samtliga medlemsstaters ansvar och solidaritet. Vår reaktion måste vara en EU-energipolitik som kombinerar externa och interna dimensioner. I den gemensamma rapporten från den höge representanten och kommissionen i juni 2006 anges de huvudsakliga delarna. Inom Europa behöver vi en mer enad energimarknad, med större sammankoppling, särskild uppmärksamhet på de mest isolerade länderna och krismekanismer för att hantera tillfälliga leveransavbrott. Större diversifiering av bränslen, försörjningskällor och transitvägar är avgörande, liksom god samhällsstyrning, respekt för rättsstaten och investeringar i ursprungsländerna. EU:s politik stöder dessa mål genom åtaganden i Centralasien, Kaukasien och Afrika, samt genom det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet. Energi är en viktig faktor i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Vår politik bör ta itu med transitvägar, inbegripet genom Turkiet och Ukraina. Med våra partner, inbegripet Kina, Indien, Japan och USA, bör vi främja förnybar energi, energi med låga koldioxidutsläpp och energieffektivitet i kombination med öppna och väl reglerade globala marknader. Klimatförändringar Under 2003 hade den europeiska säkerhetsstrategin redan identifierat säkerhetskonsekvenserna av klimatförändringarna. Fem år senare har detta blivit akut. I mars 2008 lade den höge representanten och kommissionen fram en rapport för Europeiska rådet där klimatförändringarna beskrivs som något som mångdubblar hoten. Naturkatastro-

15 fer, miljöförstöring och konkurrens om tillgångar förvärrar konflikter, särskilt i situationer med fattigdom och befolkningstillväxt, med humanitära, hälsomässiga, politiska och säkerhetsmässiga konsekvenser, inbegripet större migration. Klimatförändringar kan också leda till tvister om handelsvägar, havsområden och resurser som tidigare inte var tillgängliga. Vi har ökat vårt konfliktförebyggande och vår krishantering, men behöver förbättra kapaciteten för analys och tidig varning. EU kan dock inte agera ensamt. Vi måste påskynda vårt arbete med de länder som står inför den största risken genom att stärka deras kapacitet att klara situationen. Internationellt samarbete, med FN och regionala organisationer, kommer att vara en grundförutsättning. Utdelning av livsmedelsbistånd från EU och FN:s världslivsmedelsprogram i Zimbabwe.

II. Stabilitetsbyggande i och utanför Europa Inom vår kontinent fortsätter utvidgningen att vara en stark drivkraft för stabilitet, fred och reform. Med Turkiet inleddes förhandlingar under 2005 och ett antal kapitel har sedan dess öppnats. Framstegen i västra Balkan har fortsatt, om än långsamt. Anslutningsförhandlingarna med Kroatien går framåt. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har beviljats status som kandidatland. Stabiliserings- och associeringsavtal har undertecknats med andra länder i västra Balkan. Serbien är nära att uppfylla alla villkor för att närma sig djupare förbindelser med EU. EU fortsätter att spela en ledande roll i Bosnien och Hercegovina, men trots framstegen krävs det mer av lokala politiska ledare för att undanröja hindren för reformer. I Kosovo utplacerar vi Eulex, vårt hittills största civila ESFP-uppdrag, och kommer att fortsätta med ett betydande ekonomiskt stöd. I hela regionen är samarbete och goda grannförbindelser oundgängliga. Det ligger i vårt intresse att länderna runt våra gränser styrs på ett bra sätt. Den europeiska grannskapspolitiken som inleddes 2004 stöder denna process. I öst deltar alla berättigade länder utom Vitryssland, med vilket vi nu tar steg i den riktningen. Med Ukraina har vi gått längre, med ett långtgående associeringsavtal som är nära att slutföras. Vi kommer snart att inleda förhandlingar med Republiken Moldavien om ett liknande avtal. Svartahavssynergin har inletts för att komplettera EU:s bilaterala politik i denna region av särskild betydelse för Europa.

17 Ny oro har uppstått över de s.k. frysta konflikterna i vårt östliga grannskap. Situationen i Georgien, när det gäller Abchazien och Sydossetien har trappats upp, vilket ledde till väpnad konflikt mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008. EU ledde de internationella motåtgärderna, genom medling mellan parterna, humanitärt bistånd, ett civilt övervakningsuppdrag och betydande ekonomiskt stöd. Vårt engagemang kommer att fortsätta genom att EU leder Genèveprocessen. En möjlig lösning av konflikten i Transnistrien har fått ökad drivkraft genom EU:s aktiva deltagande i förhandlingsformatet 5 + 2 och EU:s gränsövervakningsuppdrag. Medelhavsområdet, ett område av stor betydelse och stora möjligheter för Europa, medför fortfarande komplicerade utmaningar, såsom otillräcklig politisk reform och olaglig invandring. EU och flera Medelhavspartner, bl.a.israel och Marocko, arbetar för en fördjupning av sina bilaterala förbindelser. Den europeiska grannskapspolitiken har EU:s rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex) är det största civila uppdrag som någonsin satts igång i enlighet med den europeiska säkerhetsoch försvarspolitiken.

18 stärkt reformer som ursprungligen inleddes enligt Barcelonaprocessen 1995, men regionala konflikter i kombination med växande radikalism fortsätter att orsaka instabilitet. EU har varit centralt för ansträngningarna för en lösning i Mellanöstern, genom sin roll i kvartetten, samarbete med Israel och den palestinska myndigheten, med Arabförbundet och andra regionala partner. EU är fullt engagerat i Annapolisprocessen för en tvåstatslöning och bidrar med oförminskat finansiellt och budgetärt stöd till den palestinska myndigheten, och med kapacitetsuppbyggnad, inbegripet utplacering av rättsliga experter och polis- och gränsförvaltningsexperter på plats. I Libanon tillhandahåller medlemsstaterna grundstommen i den fredsbevarande styrkan Unifil. Avseende Irak har EU stött den politiska processen, återuppbyggnaden och rättsstaten, inbegripet genom Eujust LEX-uppdraget. Sedan 2003 har Iran varit en ökande källa till oro. Det iranska kärnkraftsprogrammet har varit föremål för den ena resolutionen efter den andra i FN:s säkerhetsråd och Internationella atomenergiorganet (IAEA). Utveckling av militär kärnvapenkapacitet skulle vara ett hot mot EU:s säkerhet och kan inte godtas. EU har lett en tvåspårsstrategi, där dialog och ökande påtryckningar kombineras, tillsammans med USA, Kina och Ryssland. Den höge representanten har lämnat ett långtgående erbjudande till Iran att återuppbygga förtroendet och engagemanget med det internationella samfundet. Om kärnkraftsprogrammet i stället fortsätter, ökar behovet av ytterligare åtgärder till stöd för FN-processen. Samtidigt behöver vi arbeta med regionala länder, inbegripet Gulfstaterna, för att bygga regional säkerhet. Den europeiska säkerhetsstrategin erkänner att Europa har säkerhetsintressen utöver sitt omedelbara grannskap. I det avseendet är Afghanistan särskilt oroande. Europa har ett långsiktigt åtagande att bringa stabilitet. EU:s medlemsstater ger ett avsevärt bidrag till Natouppdraget, och EU är engagerat för samhällsstyrning och utveckling på alla nivåer. EU:s polisuppdrag håller på att utvidgas. Dessa insatser

19 kommer inte att bli framgångsrika utan fullt afghanskt egensansvar och stöd från grannländerna, i synnerhet Pakistan, men också Indien, Centralasien och Iran. De förbättrade utsikterna för goda förbindelser mellan Indien och Pakistan under senare år har varit ett positivt inslag i den strategiska balansräkningen. Kopplingen mellan säkerhet och utveckling I den europeiska säkerhetsstrategin och i det europeiska samförståndet om utveckling från 2005 erkänns det att hållbar utveckling inte kan komma till stånd utan fred och säkerhet och att det inte kommer att finnas någon hållbar fred utan utveckling och utrotning av fattigdomen. Hot mot folkhälsan, i synnerhet pandemier, undergräver utvecklingen ytterligare. Mänskliga rättigheter är en grundläggande del av ekvationen. I många konfliktområden eller tidigare konfliktområden måste vi ta itu med den förfärande användningen av sexuellt våld som ett vapen för hot och terror. Effektiv tillämpning av FN:s säkerhetsråds resolution 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter är avgörande. Konflikter är ofta kopplad till staters bräcklighet. Länder som Somalia fastnar i en ond cirkel av svagt styre och återkommande konflikter. Vi har försökt att bryta detta, både genom utvecklingsbistånd och åtgärder för att säkerställa bättre säkerhet. Reformen av säkerhetssektorn och avväpning, demobilisering och återanpassning är en central del av stabilisering och återuppbyggnad efter en konflikt och har varit centrala inslag i våra uppdrag i Guinea-Bissau och Demokratiska republiken Kongo. Detta lyckas bäst när det görs i partnerskap med det internationella samfundet och lokala parter. Hänsynslös exploatering av naturtillgångar är ofta en bakomliggande orsak till konflikt. Det råder ökande spänningar omkring vatten och råvaror vilket kräver multilaterala lösningar. Kimberleyprocessen och initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin erbjuder en nyskapande modell för att hantera detta problem.

20 Sjöröveri Den europeiska säkerhetsstrategin framhåller sjöröveri som en ny dimension av organiserad brottslighet. Det är också ett resultat av att stater råkar i upplösning. Världsekonomin förlitar sig på sjövägar för 90 % av handeln. Sjöröveri i Indiska oceanen och Adenbukten har gjort frågan mer pressande under de senaste månaderna och påverkat sändningarna av humanitärt bistånd till Somalia. EU har reagerat, inbegripet med Atalanta, vårt första ESFP-uppdrag till sjöss, för att hindra sjöröveri utanför den somaliska kusten, tillsammans med drabbade länder och andra internationella aktörer, inbegripet Nato. Handeldvapen och lätta vapen, klusterammunition och landminor Under 2005 antog Europeiska rådet EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa. I samband med dess tillämpning stöder EU FN:s handlingsprogram på detta område. EU kommer att fortsätta att utveckla verksamhet för att bekämpa de hot som uppkommer genom olagliga handeldvapen och lätta vapen. EU har gett starkt stöd till idén om ett internationellt vapenhandelsfördrag och har beslutat att stödja den process som leder till dess antagande. EU är också en betydande bidragsgivare till åtgärder för bekämpning av minor. Det har aktivt stött och främjat Ottawakonventionen om antipersonella minor (truppminor) över hela världen. Oslokonventionen om klusterammunition, som överenskoms i Dublin i maj 2008, utgör ett viktigt steg för att reagera på de humanitära problem som orsakas av denna typ av ammunition, som utgör en väsentlig källa till oro för alla EU:s medlemsstater. Antagandet av ett protokoll om denna typ av ammunition inom ramen för FN som ingås av alla viktiga militärmakter skulle vara ett viktigt ytterligare steg.

III. Europa i en värld i förändring 21 Som ett svar på den ändrade säkerhetsmiljön behöver vi bli effektivare sinsemellan, inom grannskapet och i hela världen. A. Ett effektivare och kapablare Europa Vår kapacitet att ta itu med utmaningarna har utvecklats under de senaste fem åren och måste fortsätta att göra det. Vi måste förbättra vår konsekvens genom bättre institutionell samordning och mer strategiskt beslutsfattande. Bestämmelserna i Lissabonfördraget tillhandahåller en ram för att uppnå detta. Att redan tidigt förhindra att hoten utvecklas till konfliktkällor måste utgöra kärnan för vårt agerande. I detta avseende är fredsbyggande och långsiktig fattigdomsminskning av stor betydelse. Varje situation kräver konsekvent användning av våra instrument, däribland politiska, diplomatiska, utvecklingsmässiga och humanitära instrument, reaktioner på kriser, samarbete inom ekonomi och handel samt civil och militär krishantering. Vi bör också bredda vår dialog och vår medlingskapacitet. Genom sina särskilda representanter utövar EU sitt inflytande i olika konfliktområden. Det civila samhället och de icke-statliga organisationerna spelar en viktig roll som aktörer och partner. Våra valövervakningsuppdrag under Europaparlamentets ledning utgör också ett viktigt bidrag. Framgången med att ESFP utgör en integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken syns i den ständigt ökade efterfrågan på vårt stöd. Vårt uppdrag i Georgien har visat vad som kan uppnås om vi agerar gemensamt med den politiska vilja som krävs. Men ju mer komplicerade utmaningar vi ställs inför desto flexiblare

22 måste vi vara. Vi behöver prioritera våra åtaganden i överensstämmelse med våra resurser. Insatsstyrkor och civila insatsgrupper har ökat vår kapacitet att reagera snabbt. Lämpliga och effektiva ledningsstrukturer och högkvarterens kapacitet är av största vikt. Vår förmåga att förena civil och militär expertis från uppdragets tillkomst till planeringsstadiet och genomförandet måste förbättras. Vi håller på att utveckla denna del av ESFP genom inrättande av lämpliga administrativa strukturer, finansiella mekanismer och system. Det finns också utrymme för förbättring av utbildningen med utgångspunkt från Europeiska säkerhets- och försvarsakademin och det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmus. Vi behöver fortsätta att integrera människorättsfrågor inom all verksamhet på detta område, inklusive ESFP-uppdrag, genom en metod som grundar sig på mänskliga resurser och som överensstämmer med begreppet för människors säkerhet. EU har erkänt kvinnors roll i fredsbyggnadsarbetet. Det är i detta sammanhang väsentligt att FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt FN:s säkerhetsråds resolution 1612 om barn och väpnade konflikter genomförs på ett verkningsfullt sätt. När det gäller civila uppdrag måste vi kunna samla utbildad personal med olika kompetens och sakkunskap, placera ut dem och behålla dem i stridsområdet för en längre tid. Vi behöver full kompatibilitet mellan nationella kontingenter. Till stöd för detta har medlemsstaterna åtagit sig att upprätta nationella strategier för att tillhandahålla experter tillsammans med mer personal som kan sättas in som uppdragsstöd, inklusive budgetering och upphandling. Tillhandahållandet och anskaffandet av utrustning bör effektiviseras för att göra det möjligt att starta uppdragen i tid. När det gäller militära uppdrag måste vi fortsätta att stärka våra insatser avseende kapaciteten på europeisk nivå såväl som det ömsesidiga samarbetet och arrangemangen för att fördela bördorna. Erfarenheten har visat att mer behöver göras, särskilt när det gäller nyckelkapaciteter såsom strategiska flygtransporter, helikoptrar, rymdtillgångar och övervakning till havs (mer detaljerad information ges i uttalan-

23 det om förstärkning av kapaciteterna). Dessa ansträngningar måste stödjas av en konkurrenskraftig och stabil försvarsindustri i hela Europa med större investeringar inom forskning och utveckling. Europeiska försvarsbyrån har drivit denna process med framgång sedan 2004 och bör fortsätta att göra det. B. Större engagemang inom vårt grannskap Den europeiska grannskapspolitiken har stärkt enskilda bilaterala förbindelser inom EU. Inom denna process behöver det nu skapas regional integrering. Unionen för Medelhavsområdet som inleddes i juli 2008 tillhandahåller ett ny politisk möjlighet att fullfölja detta med våra grannar i söder genom en omfattande agenda som inkluderar bl.a.säkerhet till havs, energi, vatten och migration. En viktig del kommer att bestå i hantering av hot mot säkerheten såsom terrorism. Genom det östliga partnerskapet räknar man med en verklig gradvis förändring i förbindelserna med våra östliga grannar med en väsentlig förbättring av politiska och ekonomiska förbindelser samt handelsförbindelser. Målet är att stärka välstånd och stabilitet i dessa länder och sålunda även Europas säkerhet. Förslagen omfattar en stor mängd bilaterala och multilaterala samarbetsområden, inbegripet energisäkerhet och rörlighet för personer. Varaktig stabilitet i vårt grannskap kommer att kräva fortsatta ansträngningar från EU tillsammans med FN, OSSE, USA och Ryssland. Våra förbindelser med Ryssland har försämrats under konflikten med Georgien. EU förväntar sig att Ryssland fullgör sina åtaganden på ett sätt som återställer det förtroende som är nödvändigt. Vårt partnerskap bör grundas på respekt för gemensamma värderingar, särskilt mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och marknadsekonomiska principer samt på gemensamma intressen och målsättningar. Varaktiga ansträngningar behövs för att ta itu med konflikterna i Sydkaukasien, Republiken Moldavien och mellan Israel och arabstaterna. Här liksom annars kommer ett fullständigt åtagande tillsammans med USA att vara av största betydelse. I varje fall måste samtliga regionala aktörer

24 förenas genom en varaktig lösning. Länder som Turkiet, Egypten, Jordanien, Saudiarabien och Qatar har spelat en allt större roll i området, vilket inte har varit fallet med Iran. Det finns en särskild möjlighet att arbeta med Turkiet, även genom Civilisationernas allians. C. Partnerskap för effektiv multilateralism Den europeiska säkerhetsstrategin uppmanar Europa att bidra till en effektivare multilateral ordning i världen. Sedan 2003 har vi stärkt våra partnerskap i strävan att uppnå detta mål. Europas viktigaste partner inom detta och andra områden är USA. På de områden vi har arbetat tillsammans har Europeiska unionen och Förenta staterna varit en överväldigande kraft till förmån för det godas sak i världen. FN utgör toppen inom det internationella systemet. Allt som EU har gjort på säkerhetsområdet har kopplats till FN:s mål. EU arbetar nära inom viktiga insatsområden, däribland Kosovo, Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Sudan/Darfur, Tchad och Somalia, och har förbättrat de institutionella förbindelserna i enlighet med EU:s och FN:s gemensamma förklaring från 2007. Vi stöder alla de 16 fredsbevarande FN-operationer som för närvarande pågår. EU och Nato har arbetat bra tillsammans på plats i Balkan och i Afghanistan även om de formella förbindelserna inte har framskridit. Vi behöver stärka detta strategiska partnerskap med tanke på våra gemensamma säkerhetsintressen med bättre operativt samarbete, fullständig respekt för båda organisations oberoende beslutsfattande och fortsatt arbete med militära kapaciteter. Sedan 2003 har vi fördjupat vårt partnerskap med OSSE, särskilt i Georgien och Kosovo. Vi har avsevärt utvidgat vår förbindelse med Kina. Med Kanada och Japan finns nära band sedan länge. Ryssland förblir en viktig partner när det gäller globala frågor. Det finns fortfarande utrymme att åstadkomma mer inom vår förbindelse med Indien. Förbindelserna med andra partner inklusive Brasilien, Sydafrika och, inom Europa, Norge och Schweiz, har utökats avsevärt sedan 2003. EU arbetar på ett närmare plan med regionala organisationer och i synnerhet med Afrikanska unionen. Genom den gemensamma

25 EU Afrika-strategin stöder vi förbättrad afrikansk kapacitet med avseende på krishantering, inklusive beredskapsstyrkor och tidig varning. Vi har fördjupat våra förbindelser med de centralasiatiska partnerna genom den strategi som antogs 2007, med en förstärkt politisk dialog och arbete med t.ex. vatten-, energi-, rättsstats- och säkerhetsfrågor. På annat håll har EU utvecklat åtaganden med Asean, om regionala frågor såsom Myanmar, med SAARC och Latinamerika. Vår erfarenhet ger EU en särskild roll när det gäller att främja regional integration. Då andra försöker efterlikna oss alltefter sina särskilda omständigheter bör vi ge dem vårt stöd. Det internationella systemet som bildades i slutet av andra världskriget utsätts för påtryckningar från flera håll. Representationen i de internationella institutionerna har ifrågasatts. Lagligheten och effektiviteten behöver förbättras och beslutsfattandet i multilaterala forum måste effektiviseras. Detta innebär att beslut i större omfattning måste fattas gemensamt och att ett större intresse för andra skapas. På gemensamma problem finns endast gemensamma lösningar. Syftet med den EU-ledda marina styrkan Eunavfor Somalia Operation Atalanta är att skydda fartyg mot piratdåd och rån.

26 Huvudprioriteringar är klimatförändringarna och fullföljandet av Doha-rundan i WTO. EU driver förhandlingar om ett nytt internationellt avtal avseende den första av dessa och måste använda alla medel för att uppnå ett ambitiöst resultat i Köpenhamn 2009. Vi bör fortsätta reformen av FN-systemet som inleddes 2005 och låta säkerhetsrådet behålla sin centrala roll och sin primära ansvarighet för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Internationella brottmålsdomstolen bör utveckla sin effektivitet parallellt med EU:s ansträngningar att förstärka den internationella rättvisan och mänskliga rättigheter. Vi behöver forma IMF och andra finansiella institutioner efter dagens verklighet. G8 bör förändras. Vi måste fortsätta våra gemensamma ansträngningar att uppnå millennieutvecklingsmålen. Dessa frågor är gränsöverskridande och rör såväl inrikes- som utrikespolitiken. De visar verkligen mer än någonsin tidigare vilket ansvar suveräniteten medför. Med respekt för grundläggande mänskliga rättigheter bör EU fortsätta att främja det avtal som nåddes vid FN:s världstoppmöte 2005 enligt vilket vi har ett gemensamt ansvar när det gäller att skydda befolkningarna från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. *** Det är väsentligt att det offentliga stödet för vårt globala engagemang bibehålls. I moderna demokratier där medier och den allmänna opinionen är centrala för politikens utformning är det folkliga engagemanget viktigt för upprätthållandet av vårt engagemang utomlands. Vi placerar ut polis, juridiska experter och soldater i instabila områden runt om i världen. Det åligger regeringarna, parlamenten och EU-institutionerna att sprida hur detta bidrar till säkerheten på hemmaplan. För fem år sedan lade den europeiska säkerhetsstrategin fram en vision om hur EU skulle bli en kraft för en rättvisare, tryggare och mer enad värld. Vi har nått långt i den riktningen. Men vår omvärld förändras snabbt med framväxande hot och maktskiften. Om vi ska kunna bygga ett säkert Europa i en bättre värld måste vi göra mer för att påverka händelseutvecklingen, och vi måste göra det nu.

ETT SÄKERT EUROPA I EN BÄTTRE VÄRLD 27 En europeisk säkerhetsstrategi Bryssel den 12 december 2003 Inledning Europa har aldrig tidigare varit så välmående, så säkert och så fritt. Våldet under 1900-talets första hälft har givit plats åt en i Europas historia aldrig tidigare upplevd period av fred och stabilitet. Skapandet av Europeiska unionen har varit centralt för denna utveckling. Det har förvandlat förbindelserna mellan våra stater liksom våra medborgares liv. Länderna i Europa har åtagit sig att fredligt lösa tvister och att samarbeta inom ramen för gemensamma institutioner. Under denna tid har rättsstatsprincipen och demokratin vunnit terräng och diktaturer omvandlats till stabila och dynamiska demokratier. Successiva utvidgningar förverkligar visionen om en enad och fredlig kontinent. Förenta staterna har spelat en avgörande roll för den europeiska integrationen och för Europas säkerhet, framför allt genom Nato. Det kalla krigets slut gav Förenta staterna en dominerande ställning som militär aktör. Dock kan inget land på egen hand hantera dagens komplicerade problem. Europa står alltjämt inför hot mot säkerheten och inför utmaningar. De konflikter som bröt ut på Balkan utgjorde en påminnelse om att krig inte har försvunnit från vår kontinent. Under det senaste decenniet har inte någon region i världen besparats väpnade konflikter. De flesta konflikterna har i allmänhet varit inom och inte mellan stater och de flesta offren har varit civila.

28 Som en union med 25 stater och med över 450 miljoner invånare som står för en fjärdedel av världens bruttonationalinkomst (BNI) och med en mängd olika instrument till sitt förfogande är Europeiska unionen ofrånkomligen en global aktör. Under det senaste decenniet har europeiska styrkor stationerats i utlandet på så avlägsna platser som Afghanistan, Östtimor och Demokratiska republiken Kongo. Den växande samstämmigheten i formuleringen av europeiska intressen och stärkandet av den inbördes solidariteten inom EU gör oss till en trovärdigare och effektivare aktör. Europa bör vara berett att ta sin del av ansvaret för säkerheten i världen och för att skapa en bättre värld. EU:s övervakare samtalar med internflyktingar i ett uppsamlingscentrum i Georgien.

I. Säkerhetsläget: globala utmaningar och de främsta hotbilderna 29 Globala utmaningar Det kalla krigets slut har lett till en miljö med allt öppnare gränser där de inre och yttre säkerhetsaspekterna oupplösligen är förenade. Handelsoch investeringsflöden, teknikens utveckling och demokratins spridning har lett till frihet och välstånd för många människor. Andra har sett globaliseringen som en orsak till frustration och orättvisa. Denna utveckling har även ökat möjligheterna för andra grupperingar än stater att delta i internationella affärer och ökat Europas beroende av och därmed även sårbarhet i fråga om en sammanlänkad infrastruktur, för bl.a.transporter, energi, information och andra områden. Sedan 1990 har nästan 4 miljoner människor dött i krig och av dessa har 90 % varit civila offer. Över 18 miljoner människor på jorden har på grund av konflikter tvingats lämna sina hem. I många utvecklingsländer vållar fattigdom och sjukdomar outsägligt lidande och ger upphov till starka betänkligheter rörande säkerheten. Nästan tre miljarder människor, hälften av världens befolkning, lever på mindre än två euro per dag. Varje år dör 45 miljoner människor på grund av hunger och undernäring. Aids är numera en av de mest förödande pandemierna i mänsklighetens historia och bidrar till att bryta ned samhällen. Nya sjukdomar kan få ett snabbt spridningsförlopp och hota hela världen. Afrika söder om Sahara är i dag fattigare än det var för tio år sedan. I många fall är det ekonomiska misslyckandet kopplat till politiska problem och väpnade konflikter. Säkerhet är en förutsättning för utveckling. Konflikter förstör inte endast infrastruktur, inbegripet social infrastruktur, utan bidrar även

30 till kriminalitet, hindrar investeringar och omöjliggör normal ekonomisk verksamhet. Ett antal länder och regioner har fastnat i en cirkel av konflikter, bristande säkerhet och fattigdom. Kampen om naturresurser, särskilt vatten vilken under de närmaste decennierna kommer att hårdna på grund av den globala uppvärmningen kommer förmodligen att leda till ytterligare oroligheter och migrationsflöden i flera olika regioner. Energiberoendet är en särskild orosfaktor för Europa. Europa är världens största importör av olja och gas. Importen står för ca 50 % den nuvarande energianvändningen. Denna kommer att öka till 70 % år 2030. Den största delen av energiimporten kommer från Gulfstaterna, Ryssland och Nordafrika. De främsta hotbilderna En storskalig aggression mot någon medlemsstat är i dag inte trolig. Europa står i stället inför nya hot som är mer diversifierade, mindre synliga och mindre förutsebara. Terrorism: Terrorismen sätter liv på spel, leder till stora kostnader och strävar efter att underminera öppenheten och toleransen i våra samhällen och utgör ett växande strategiskt hot mot hela Europa. I ökad utsträckning har terroriströrelser stora resurser, är uppkopplade till elektroniska nätverk och är beredda att tillgripa obegränsat våld för att orsaka massiv skada och död. Den senaste vågen av terrorism har hela världen som operationsområde och är kopplad till hatisk religiös fanatism. Den har komplicerade orsaker. Bl.a. moderniseringstrycket, kulturella, sociala och politiska kriser samt det främlingskap som ungdomar som lever i för dem främmande samhällen känner. Denna företeelse finns också i vårt eget samhälle. Europa utgör både ett mål och en bas för denna terrorism: europeiska länder utgör mål och har blivit angripna.

31 Logistiska baser för al-qaidaceller har upptäckts i Storbritannien, Italien, Tyskland, Spanien och Belgien. Samordnade åtgärder på europeisk nivå är nödvändiga. Spridning av massförstörelsevapen är potentiellt det största hotet mot vår säkerhet. De internationella avtalssystemen och arrangemangen för exportkontroll har hejdat spridningen av massförstörelsevapen och avskjutningssystem. Vi går dock nu in i en ny och farlig period där risken för kapprustning med massförstörelsevapen uppstår, särskilt i Mellanöstern. Framsteg inom de biologiska vetenskaperna kan under de kommande åren öka de biologiska vapnens verkningskraft. Attacker med kemiska och nukleära ämnen utgör också en allvarlig risk. Spridningen av missilteknik är en ytterligare en faktor för instabilitet och kan ställa Europa inför ökade risker. Det mest skrämmande scenariet är att terroristgrupper kommer i besittning av massförstörelsevapen. Om detta händer skulle en liten grupp kunna orsaka skada i en skala som tidigare endast var möjlig för stater och arméer. Regionala konflikter: Problem som de som förekommer i Kashmir i området kring de stora sjöarna och på den koreanska halvön har direkta och indirekta konsekvenser för europeiska intressen, liksom konflikterna i det närmare grannskapet, särskilt i Mellanöstern. Väpnade eller frusna konflikter, som också fortbestår vid våra gränser, hotar den regionala stabiliteten. De ödelägger människoliv samt sociala och fysiska infrastrukturer. De hotar minoriteter, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Konflikterna kan leda till extremism och terrorism samt till att stater råkar i upplösning. De skapar möjligheter för den organiserade brottsligheten. Bristande regional säkerhet kan underblåsa efterfrågan på massförstörelsevapen. Det mest framkomliga sättet att möta de ofta svårgripbara nya hoten kommer i vissa fall att bestå i att man tar itu med de traditionella problem som regionala konflikter utgör.

32 Stater i upplösning: dåligt styre korruption, maktmissbruk, svaga institutioner, bristande ansvarsskyldighet och civila konflikter fräter sönder stater inifrån. I vissa fall har detta lett till att statliga institutioner brutit samman. Somalia, Liberia och Afghanistan, under talibanernas styre, är de mest kända exemplen på senare tid. Att en stat faller samman kan vara förenat med uppenbara hot som organiserad brottslighet eller terrorism. Att en stat råkar i upplösning är en ytterst oroväckande företeelse som undergräver det globala systemet och ökar den regionala instabiliteten. Organiserad brottslighet: Europa är ett framskjutet mål för den organiserade brottsligheten. Detta inre hot mot vår säkerhet har en betydelsefull yttre dimension: smuggling över gränserna av narkotika, kvinnor, olagliga invandrare och vapen står för en stor del av den verksamhet som bedrivs av kriminella ligor. Den organiserade brottsligheten kan ha kopplingar till terrorism. Denna brottsliga verksamhet är ofta förbunden med svaga eller sönderfallande stater. Narkotikaintäkter har underblåst de statliga strukturernas försvagning i flera narkotikaproducerande länder. Intäkterna från handeln med ädelstenar, timmer och handeldvapen ger i andra delar av världen näring åt konflikter. Alla dessa verksamheter undergräver rättsstatsprincipen och själva samhällsordningen. I extrema fall kan den organiserade brottsligheten komma att dominera staten. Nittio procent av heroinet i Europa kommer från vallmo som odlats i Afghanistan där narkotikahandeln används för att finansiera privata arméer. Huvudparten av narkotikan distribueras via de kriminella nätverken på Balkan som även är ansvariga för ca 200 000 av de 700 000 kvinnor som fallit offer för den internationella könshandeln. En ny dimension av den organiserade brottsligheten som kommer att behöva uppmärksammas är framväxten av sjöröveri. Alla dessa olika aspekter tillsammans terrorism som eftersträvar maximalt våld, utbudet av massförstörelsevapen, organiserad brottslighet, försvagade statsmakter och makt i händerna på individer och grupper utanför statsstrukturerna kan onekligen ställa oss inför ett mycket radikalt hot.

II. Strategiska mål 33 Vi lever i en värld med ljusare utsikter men också större hot än vad vi tidigare skådat. Framtiden kommer till viss del att vara avhängig av vårt agerande. Vi behöver tänka globalt och agera lokalt. EU har följande tre strategiska mål för att försvara sin säkerhet och främja sina värderingar: Att bemöta hoten Europeiska unionen har agerat för att bemöta de främsta hoten. EU reagerade med åtgärder efter händelserna den 11 september, bl.a.genom beslutet om en europeisk arresteringsorder, åtgärder för att motverka finansiering av terrorism och ett avtal med Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp. EU fortsätter att utveckla sitt samarbete på detta område och att förbättra sina försvarssystem. Unionen har under många år fortsatt antispridningspolitiken. Den har just enats om ett ytterligare åtgärdsprogram enligt vilket åtgärder ska vidtas för att stärka Internationella atomenergiorganet, förbättra kontrollen av export och ta itu med olagliga leveranser och upphandlingar. EU har åtagit sig att uppnå global anslutning till multilaterala fördragssystem och att stärka fördragen och bestämmelserna om kontroll av deras efterlevnad. Europeiska unionen och medlemsstaterna har ingripit för att hjälpa till att lösa regionala konflikter liksom för att stater i upplösning åter ska komma på fötter, bl.a. på Balkan, i Afgha-

34 nistan och i Demokratiska republiken Kongo. Att återställa goda styrelseformer på Balkan, understödja demokratin och ge myndigheterna möjlighet att ta itu med den organiserade brottsligheten är ett av de mest effektiva sätten att möta den organiserade brottsligheten inom EU. I en era av globalisering kan avlägsna hot vara lika oroväckande som hot på nära håll. Såväl nukleär verksamhet i Nordkorea, nukleära risker i södra Asien som spridning av massförstörelsevapen i Mellanöstern är viktiga angelägenheter för Europa. Terrorister och kriminella kan nu verka över hela världen: deras verksamhet i Central- eller Sydostasien kan utgöra ett hot mot europeiska länder eller deras medborgare. Samtidigt ökar den globala kommunikationen medvetandet i Europa om regionala konflikter eller mänskliga tragedier överallt in världen. Vår traditionella uppfattning om självförsvar fram till och under det kalla kriget grundade sig på hotet om invasion. Vad gäller de nya hoten kommer den första försvarslinjen ofta att ligga utomlands. De nya hoten är dynamiska. Risken för spridning av massförstörelsevapen ökar över tiden, och om terroristnäten ignoreras kommer de att bli allt farligare. Att stater råkar i upplösning och organiserad brottslighet är företeelser som sprider sig om de nonchaleras såsom vi sett i västra Afrika. Detta innebär att vi bör vara beredda att agera innan en kris uppstår. Konfliktförebyggande och förebyggande av hot kan inte påbörjas för tidigt. I motsats till det massiva synliga hot som det kalla kriget utgjorde är inte något av de nya hoten rent militärt och dessa kan inte heller tacklas med rent militära medel. Varje hot kräver en samverkan mellan olika instrument. Spridningen av massförstörelsevapen kan förhindras genom kontroll av export och angrips med politiska, ekonomiska och andra påtryckningsmedel samtidigt som man tar sig an de underliggande politiska orsakerna. Motarbetandet av terrorism kan kräva samverkan mellan underrättelseverksamhet, polis, rättsväsende, militär och andra medel. I stater i upplösning kan militära instrument eventuellt krävas för att återupprätta ordning och humanitära medel för att ta itu med den omedelbara krisen.

35 Regionala konflikter kräver politiska lösningar men det kan behövas militära resurser och effektiva polisinsatser under tiden närmast efter konflikten. Ekonomiska instrument behövs för återuppbyggnad och civil krishantering bidrar till att återinföra civilt styre. Europeiska unionen är synnerligen väl rustad för att agera i sådana mångfacetterade situationer. Att skapa säkerhet i vårt grannskap Även i en era av globalisering förblir geografin viktig. Det ligger i Europas intresse att länderna runt våra gränser styrs på ett bra sätt. Grannar som är inblandade i våldsamma konflikter, svaga stater där den organiserade brottsligheten frodas, icke-fungerande samhällen eller exploderande befolkningstillväxt vid gränserna utgör problem för Europa. Integreringen av nya medlemsstater ökar vår säkerhet, men för samtidigt EU närmare oroliga områden. Vår uppgift är att verka för ett bälte av välstyrda länder öster om Europeiska unionen och runt Medelhavet med vilka vi kan åtnjuta nära och samarbetsinriktade förbindelser. Vikten av detta framgår tydligast på Balkan. Genom våra insatser som samordnats med Förenta staterna, Ryssland, Nato och andra internationella parter hotas inte längre stabiliteten i regionen av att en större konflikt skulle kunna bryta ut. Trovärdigheten i vår utrikespolitik är avhängig av att resultatet av våra insatser i regionen befästs. Det europeiska perspektivet erbjuder såväl en strategisk målsättning som ett incitament till reformer. Det ligger inte i vårt intresse att genom utvidgningen skapa nya skiljelinjer i Europa. Vi måste utvidga fördelarna av ekonomiskt och politiskt samarbete till våra grannar i öst samtidigt som vi griper oss an de politiska problemen där. Vi bör nu ägna större och aktivare intresse åt problemen i Sydkaukasien, som med tiden också kommer att bli en grannregion.

36 En lösning av den arabisk-israeliska konflikten är en strategisk prioritering för Europa. Utan en sådan kommer det inte att finnas stora chanser att ta itu med andra problem i Mellanöstern. Europeiska unionen måste förbli aktivt engagerad och beredd att sätta in resurser för att problemet slutligen ska lösas. Tvåstatslösningen som Europa under lång tid stött är nu i bred utsträckning accepterad. För att den ska kunna genomföras krävs en enad och samarbetsinriktad insats av Europeiska unionen, Förenta staterna, FN och Ryssland samt av länderna i regionen, men framför allt av israelerna och palestinierna själva. Rent allmänt har Medelhavsområdet fortfarande allvarliga problem med ekonomisk stagnation, social oro och olösta konflikter. Europeiska unionens intressen kräver ett fortsatt engagemang för Medelhavspartnerna genom effektivare ekonomiskt, säkerhetsmässigt och kulturellt samarbete inom ramen för Barcelonaprocessen. Man bör också överväga ett bredare åtagande för arabvärlden. En världsordning grundad på effektiv multilateralism I en värld med globala hot, globala marknader och globala medier är vår säkerhet och vårt välstånd alltmer beroende av ett effektivt multilateralt system. Utvecklingen av ett starkare internationellt samfund, väl fungerande internationella institutioner och en reglerad internationell ordning är vår målsättning. Vi står fast vid att upprätthålla och utveckla folkrätten. Den grundläggande ramen för de internationella förbindelserna utgörs av Förenta nationernas stadga. FN:s säkerhetsråd har det främsta ansvaret för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Det är en europeisk prioritering att stärka Förenta nationerna och ge denna organisation resurser att uppfylla sina uppgifter och agera effektivt. Vi vill att internationella organisationer, ordningar och fördrag ska vara effektiva för att möta hotet mot internationell fred och säkerhet och måste därför vara beredda att agera när deras regler överträds.

37 Viktiga institutioner i det internationella systemet, såsom Världshandelsorganisationen (WTO) och de internationella finansinstituten, har utvidgat sin medlemskrets. Kina har anslutit sig till WTO och Ryssland förhandlar om anslutning. Det bör vara ett mål för oss att utvidga medlemskretsen i sådana organ samtidigt som deras höga normer bibehålls. En av de viktigaste aspekterna inom det internationella systemet är de transatlantiska förbindelserna. Detta ligger inte endast i vårt bilaterala intresse utan stärker även hela det internationella samfundet. Nato är ett viktigt uttryck för dessa förbindelser. Regionala organisationer stärker även det ett globalt system. För Europeiska unionen är det särskilt viktigt att OSSE och Europarådet är starka och effektiva. Andra regionala organisationer som Asean, Mercosur och Afrikanska unionen utgör ett viktigt bidrag till en mer välordnad värld. Ett villkor för en reglerad världsordning är att lagstiftningen utvecklas för att möta företeelser som spridning av massförstörelsevapen, terrorism och global uppvärmning. Det ligger i vårt intresse att ytterligare utveckla befintliga institutioner som WTO och stödja nya institutioner, t.ex. Internationella brottmålsdomstolen. Vår egen erfarenhet inom Europa visar att det går att förbättra säkerheten genom förtroendeskapande åtgärder och system för vapenkontroll. Sådana instrument kan även väsentligt bidra till säkerhet och stabilitet i vårt grannskap och i resten av världen. Det internationella samfundets kvalitet är beroende av kvaliteten på de regeringar som samfundet vilar på. Det bästa skyddet för vår säkerhet är en värld med välstyrda demokratiska stater. Det bästa sättet för att stärka den internationella ordningen är att sprida normer för goda styrelseformer, stödja sociala och politiska reformer, ta itu med korruption och maktmissbruk, etablera rättsstatsprincipen och skydda mänskliga rättigheter.

38 Handels- och utvecklingspolitik kan vara kraftfulla instrument för att främja reformer. I egenskap av världens största leverantör av offentligt bistånd och världens största handelsblock har Europeiska unionen och dess medlemsstater goda förutsättningar för att verka för dessa mål. Att bidra till bättre styre genom biståndsprogram, villkorlighet och riktade handelsåtgärder förblir viktiga inslag i vår politik som vi ytterligare bör förstärka. En värld som anses vara rättvis och ge möjligheter för alla kommer att bli säkrare för Europeiska unionen och dess medborgare. Ett antal länder har ställt sig vid sidan av det internationella samfundet. Vissa har sökt isolera sig, andra bryter konsekvent mot internationella normer. Det är önskvärt att sådana länder åter ansluter sig till det internationella samfundet, och EU bör vara berett att bidra till detta. De som inte är villiga att göra det bör inse att det har ett pris, bl.a.i förbindelserna med Europeiska unionen. EU:s höge representant Javier Solana, USA:s utrikesminister Hillary Rodham Clinton, tjeckiske utrikesministern Karel Schwarzenberg och EU-kommissionären för yttre förbindelser Benita Ferrero-Waldner vid presskonferensen efter ministermötet EU USA som hölls under det tjeckiska ordförandeskapet för EU.

III. Politiska konsekvenser för Europa 39 Europeiska unionen har gjort framsteg mot en enhetlig utrikespolitik och effektiv krishantering. Vi förfogar över instrument som kan användas effektivt, vilket vi visat på Balkan och i resten av världen. Men om vi ska lämna ett bidrag som motsvarar vår potential måste vi vara aktivare, resursstarkare och enhetligare, och vi måste samarbeta med andra. Aktivare när det gäller att fullfölja våra strategiska mål. Detta gäller för hela den skala av instrument för krishantering och konfliktförebyggande som står till vårt förfogande, inbegripet politiska och diplomatiska, militära och civila instrument, handel och utvecklingssamarbete. En aktivare politik krävs särskilt för att möta de nya, växande hoten. Vi behöver utveckla ett strategiskt tänkande som främjar tidiga, snabba och vid behov kraftfulla insatser. Som en union med 25 medlemmar som anslår mer än 160 miljarder euro i försvarsmedel bör vi vara kapabla att upprätthålla flera insatser samtidigt. Vi skulle kunna ge dessa ett speciellt värde genom att utveckla insatser som inbegriper både militära och civila resurser. EU bör stödja FN när denna organisation reagerar på hot mot internationell fred och säkerhet. EU står fast vid att stärka sitt samarbete med FN för att bistå länder som är i färd med att ta sig ur konflikter och öka sitt stöd till FN under kortvariga krishanteringssituationer.

40 Vi behöver kunna agera innan situationen i länder omkring oss försämras, om det upptäcks fall av spridning av massförstörelsevapen och innan humanitära nödsituationer uppstår. Förebyggande engagemang kan leda till att allvarligare problem undviks längre fram. En Europeisk union som ikläder sig ett större ansvar och är aktivare kommer att vara en union med större politisk tyngd. Resursstarkare. Ett resursstarkare Europa är inom räckhåll för oss, även om det kommer att ta tid att tillvarata vår fulla potential. Pågående åtgärder särskilt inrättandet av en försvarskapacitetsbyrå för oss åt rätt håll. Det är nödvändigt att omvandla våra militära styrkor till flexiblare rörliga styrkor och ge dem medel att möta de nya hoten, och det behövs mer resurser för försvaret och effektivare resursanvändning. En systematisk användning av samverkan och gemensamma tillgångar skulle minska dubbelarbetet och överlappningarna och på medellång sikt öka resurserna. Vid nästan varje större insats har civilt kaos följt på militär effektivitet. Vi behöver större kapacitet för att uppbåda alla civila resurser i krissituationer och situationer efter kriser. För att skapa större diplomatiska resurser behöver vi ett system där medlemsstaternas resurser kombineras med EU-institutionernas. För att hantera problem som är mer avlägsna och mer främmande krävs bättre förståelse och kommunikation. Gemensamma hotbedömningar utgör den bästa grunden för gemensamma åtgärder. För detta fordras förbättrat underrättelsesamarbete mellan medlemsstaterna och med partnerländer.

41 Samtidigt som vi bygger ut resurserna på de olika områdena bör vi beakta ett bredare spektrum av uppgifter. Detta kan inbegripa gemensamma avrustningsoperationer, stöd till tredjeland i kampen mot terrorism och reformer inom säkerhetssektorn. Det sistnämnda skulle kunna utgöra en del av ett bredare institutionsbyggande. De permanenta arrangemangen mellan EU och Nato, särskilt Berlin plus-arrangemangen, ökar EU:s operativa kapacitet och bildar ramen för det strategiska partnerskapet mellan de båda organisationerna i fråga om krishantering. Detta återspeglar vår gemensamma beslutsamhet att möta det nya århundradets utmaningar. Enhetligare. Poängen med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att vi är starkare när vi handlar tillsammans. Under de senare åren har vi utvecklat ett antal olika instrument, där vart och ett har sin egen struktur och sitt eget berättigande. Utmaningen består nu i att sammanföra de olika instrumenten och resurserna: europeiska biståndsprogram och Europeiska utvecklingsfonden, militära och civila resurser från medlemsstaterna samt andra instrument. Alla dessa kan påverka vår och tredjelands säkerhet. Säkerheten är den första förutsättningen för utveckling. Diplomatiska ansträngningar samt utvecklings-, handels- och miljöpolitik bör följa samma dagordning. I en krissituation är en enhetlig linje oundgänglig. Bättre samordning mellan yttre åtgärder och åtgärder inom området rättsliga och inrikes frågor är av avgörande betydelse i kampen mot såväl terrorism som organiserad brottslighet. Större enhetlighet krävs inte endast mellan EU:s instrument, utan även i de enskilda medlemsstaternas förbindelser med omvärlden.

42 En enhetlig politik behövs även regionalt, särskilt när det gäller att hantera konflikter. Problem går sällan att lösa inom ett enskilt land, eller utan regionalt stöd, vilket erfarenheterna både på Balkan och i västra Afrika på olika sätt visar. Samarbete med partner. Det finns inte många, om ens några, problem som vi kan hantera på egen hand. De hot som beskrivs ovan är gemensamma hot och delas med alla våra närmaste partner. Internationellt samarbete är nödvändigt. Vi måste fullfölja våra mål både genom multilateralt samarbete i internationella organisationer och genom partnerskap med viktiga aktörer. De transatlantiska förbindelserna är oersättliga. I samverkan kan Europeiska unionen och Förenta staterna bli en överväldigande kraft för det godas sak i världen. Vi bör eftersträva ett effektivt och väl balanserat partnerskap med Förenta staterna. Detta är ytterligare ett skäl för EU att fortsätta att bygga upp sina resurser och öka sin samordning. Vi bör fortsätta att verka för närmare förbindelser med Ryssland, som är en betydelsefull faktor för vår säkerhet och vårt välstånd. Respekten för gemensamma värderingar kommer att stärka framsteg mot ett strategiskt partnerskap. Vår historia, vår geografi och våra kulturella band förbinder oss med världens alla delar: med våra grannar i Mellanöstern, våra partner i Afrika, Latinamerika och Asien. Dessa förbindelser är en viktig tillgång att bygga vidare på. Framför allt bör vi sträva efter att bygga upp strategiska partnerskap, med Japan, Kina, Kanada och Indien samt med alla dem som delar våra mål och värderingar och är beredda att agera till stöd för dem.

43 Sammanfattning Vi lever i en värld med nya faror men även nya möjligheter. Europeiska unionen har potentialen att lämna väsentliga bidrag såväl när det gäller att hantera hot som när det gäller att hjälpa till att förverkliga möjligheter. En aktiv och resursstark Europeisk union skulle få effekter i global skala. Härigenom kan unionen bidra till ett effektivt, multilateralt system som leder till en rättvisare, tryggare och mer enad värld.

Europeiska unionens råd En europeisk säkerhetsstrategi Ett säkert Europa i en bättre värld Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå 2009 43 s. 14,8 x 21,0 cm ISBN 978-92-824-2435-3 doi: 10.2860/17033 QC-78-09-568-SV-C

Publikationer för försäljning Var får man tag i EU:s publikationer? Via EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu). I bokhandeln. Ange titel, förlag och/eller ISBN-nummer. Genom att kontakta ett av våra försäljningsombud. Deras kontaktuppgifter hittar du under Försäljningsombud på följande webbadress: http://bookshop.europa.eu Du kan också skicka ett fax till följande nummer: +352 2929-42758. Kostnadsfria publikationer Via EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu). Vid Europeiska kommissionens representationskontor och delegationer. Deras kontaktuppgifter hittar du på följande webbadress: http://ec.europa.eu Du kan också skicka ett fax till följande nummer: +352 2929-42758.

QC-78-09-568-SV-C Europeiska unionens råd www.consilium.europa.eu ISBN 978-92-824-2435-3