17 Tips och tricks Det är aldrig så bra att det inte kan bli bättre och det finns alltid saker som har en viss benägenhet att gå fel I det här kapitlet kommer vi att ge dig några tips på hur du kan förbättra vissa saker samt lära dig att undvika några vanliga fel. En del har vi redan berört, men det är sådant som förtjänar att upprepas! Några bra tips Lägg till sökvägar Ibland finns det behov av att ändra de sökvägar som finns i systemet. Sökvägarna talar om var olika program finns så att man slipper skriva ut hela sökvägen till programmet varje gång man startar det. En av de viktigasta miljövariablerna är $PATH som anger var alla körbara program finns. Utan den skulle man vara tvungen att skriva ut hela sökvägen till programmet varje gång man startar det vilket skulle bli ganska jobbigt i längden. Men om man installerar ett nytt program så är det inte säkert att sökvägen läggs till automatiskt utan då får man göra det på egen hand. Miljövariablerna är definierade i olika filer. Den för alla användare heter profile och finns i mappen /etc. Vill du göra ändringar som bara påverkar just den användare du är inloggad som, redigerar du istället filen.bash_profile som finns i din hemkatalog. Vi ändrar i filen /etc/profile. Öppna filen /etc/profile och leta reda på raden som börjar med PATH. Lägg till sökvägen (fetmarkerat nedan) så att det ser ut något i den här stilen: PATH= $PATH:/usr/X11R6/bin :/sökvägen programmet
298 Linux för alla Lägger man till sökvägen för ett program genom PATH så slipper man också krånglet med att skriva./ före programnamnet när man står i en katalog. Montera automatiskt Istället för att montera olika enheter manuellt, kan man låta systemet göra detta automatiskt när datorn startar. Detta styrs via filen /etc/fstab. Så här kan den se ut: /dev/hda5 / ext2 defaults 1 1 /dev/hda6 /usr ext2 defaults 1 2 /dev/hda7 swap swap defaults 0 0 /dev/fd0 /mnt/floppy ext2 noauto 0 0 /dev/cdrom /mnt/cdrom iso9660 noauto,ro 0 0 /dev/hda1 /mnt/dos vfat defaults 0 0 none /proc proc defaults 0 0 Härifrån styrs alltså vad som monteras vid uppstart. I vårt fall har vi lagt till vår DOS-partition för att vi ska komma åt den automatiskt varje gång vi startar datorn istället för att göra det manuellt. Det kan du också göra genom att redigera filen. Lägg bara till motsvarande rad som vi har gjort ovan (fetmarkerad), men ändra naturligtvis så att det stämmer med just din enhet och sökväg (dev/hda1 och /mnt/dos). Ett tips som är nära relaterat till ovanstående är om du mest arbetar med DOS-formaterade disketter (istället för Linuxformaterade). Då kan du använda vfat som filsystem istället för ext2 för disketterna. Även det ändrar du i filen /etc/fstab. Ändra raden /dev/fd0 /mnt/floppy ext2 noauto 0 0 så att det istället står /dev/fd0 /mnt/floppy vfat noauto 0 0 Stäng av datorn rätt Linux är inte DOS! Den har mängder med öppna filer och program igång hela tiden, och dessutom skriver den inte ned filer till disk så fort de ändras. Du måste därför stänga av Linux innan du kan slå av strömmen på datorn. Gör det med kommandot # shutdown -h now
Kapitel 17 Tips & tricks 299 och vänta sedan tills du får upp raden System halted på skärmen. Tänk också på att du måste vara root för att ge detta kommando. Du kan också skriva halt när du vill stänga av datorn eller reboot för att starta om den. Klassikern (från DOS/Windows) CTRL+ALT+DELETE fungerar också bra om du inte kör X. Du kan även tala om för Linux att gå till körnivå 0 med kommandot: # init 0 Använd mtools för DOS-kommandon Arbetar du mycket med DOS-disketter så finns det ett suveränt verktyg på Fedora-cd:n som heter mtools. Normalt installeras mtools med Fedora installationen, men om inte så installerar du det från RPM-katalogen från cd:n genom att skriva: # rpm -ivh mtools-3.9.9-9.rpm Sedan har du tillgång till ett antal kommandon vilka heter samma sak som motsvarande DOS-kommando med ett m först. DOSkommandot format heter alltså mformat, del heter mdel o s v. Skriv mtools vid prompten så visas en lista med de kommandon som stöds. Självfallet så är det naturligtvis fusk att göra på detta sätt ;) Ändra boot-ordningen på operativsystemen (GRUB) GRUB används ju för att ladda Linux och eventuella andra operativsystem. Det finns ju LILO också, men här tittar vi på GRUB som är väldigt populär. Om du använder Linux tillsammans med Windows så valde du kanske vilket av dessa som skulle startas som standard under installationen. Om du senare vill ändra dessa inställningar är det filen grub.conf du ska redigera. Det enda du behöver göra är att byta ordningen på operativsystemen i filen. I vårt fall kör vi Linux och Windows parallellt och har valt att Linux ska starta som standard. Då kan det se ut så här i filen grub.conf: boot=/dev/hda default=1 timeout=5 splashimage=(hd0,1)/boot/grub/splash.xpm.gz hiddenmenu title Fedora Core (2.6.9hamTitti)
300 Linux för alla kernel /boot/vmlinuz-2.6.9hamtitti ro root=label=/ rhgb quiet initrd /boot/initrd-2.6.9hamtitti.img title Fedora Core (2.6.9ham) kernel /boot/vmlinuz-2.6.9ham ro root=label=/ rhgb quiet initrd /boot/initrd-2.6.9ham.img title Fedora Core (2.6.9-1.667) kernel /boot/vmlinuz-2.6.9-1.667 ro root=label=/ rhgb quiet initrd /boot/initrd-2.6.9-1.667.img title Windows XP rootnoverify (hd0,0) chainloader +1 Nyckeln till det hela är raden default=1.. Genom att ändra den till default=3 så låter vi istället Windows vara förvalt OS när datorn startar. Orsaken till siffran 3 är att Windows är den tredje titeln i konfigurationsfilen. (Man börjar räkna på 0) Om du behöver ta bort GRUB Om du av någon anledning vill plocka bort GRUB från ditt master boot record på hårddisken, kan du göra det exempelvis i DOS. Från DOS kör du C:\>fdisk /mbr Har du inte tillgång till DOS på din dator finns det bra bootdisketter att ladda ner från nätet, exempelvis http://www.bootdisks.com Gör säkerhetskopior regelbundet Grundregeln för att få säkerhet i systemet är naturligtvis att göra säkerhetskopior regelbundet. Nu behöver man naturligtvis inte göra det för allt man har på hårddisken, de viktigaste katalogerna är /home (som innehåller hemkatalogerna), /etc (som innehåller all eller åtminstone merparten konfigureringsinformation) och /var/spool/mail (inkommande e-post). En annan bra sak att ha är en utskrift av filen /etc/fstab. Med hjälp av den kan du senare plocka upp de olika partitionerna manuellt.
Kapitel 17 Tips & tricks 301 Ta bort core-filerna När program kraschar i Linux så skapas ibland speciella analysfiler, med namnet core. Dessa tar bara upp onödigt utrymme så de bör du ta bort med jämna mellanrum. # find / -name core -print /usr/lib/rhs/control-panel/core # ls -l /usr/lib/rhs/control-panel/core -rw------- 1 root root 389120 Apr 03 08:02 /usr/lib/rhs/control-panel/core En ganska stor fil med andra ord. Den tar vi bort. # rm /usr/lib/rhs/control-panel/core rm: remove '/usr/lib/rhs/control-panel/core'? y # Några saker som kan bli fel Min terminal har låst sig! Det kan finnas massor med skäl till varför en terminal oförklarligt kan låsa sig, och lika många sätt att lösa det. Här är några av de vanligare sakerna du kan råka ut för. Du råkar trycka CTRL+Z Använder du ett program i terminalläge (d v s inte under X) så betyder CTRL+Z att programmet ska placeras i bakgrunden. Resultatet är att du kommer tillbaka till kommandoskalet. För att komma tillbaka till programmet kör du kommandot fg: + Stopped Emacs # fg Du kommer nu tillbaka till programmet (i det här fallet Emacs). Du råkar trycka CTRL+S Trycker du CTRL+S i de flesta terminalbaserade program så innebär det att indata inte längre skickas till det, utan bara lagras. För att återställa förbindelsen och skicka allt ditt frenetiska hamrande till programmet så trycker du CTRL+Q.