Vinresa till Tyskland 2009-08-29 2009-09-04 Lördag Det var en tidig och kylig lördagsmorgon ett gäng förväntansfulla Munskänkar samlades på Hamntorget. Alla kom som de skulle utom bussen - den hade haft lite svårigheter att hitta, men den kom i alla fall i god tid, och efter att ha stuvat in vårt bagage, begav vi oss till Malmö för att hämta upp vår reseledare, Björn Lindell, och ytterligare två resenärer. Vi hade en buss för 56 personer och vi var ca 30 så plats saknades inte. Färden gick över Öresundsbron och ner över de danska öarna till Rödby, varifrån vi fortsatte med färja till Puttgarden. Med en paus då och då gick resan vidare och vid 13-tiden blev det lunch i Neustadt. Dagens slutmål var Park Hotel i Soltau där vi checkade in på mycket bra hotellrum. Vi hade lite tid på oss. Den utnyttjade vissa för en promenad i den vackra parken, medan andra vilade eller besökte baren. Vår Björn inbjöd till en grundläggande provning av tyska viner i en av hotellets lokaler som en mjukstart, så att vi skulle veta ungefär vad som väntade oss i veckan. Middagen bestod av en generös grillbuffé och alla lät sig väl smaka. Restaurangen var, på tyskt sätt, rejält tilltagen och vi satt mycket trevligt vid runda bord. De flesta föredrog att dra sig tillbaka ganska tidigt, eftersom det varit en tidig morgon och en lång dag. Söndag Efter en god och närande frukost på det förträffliga Park Hotel i Soltau äntrade vi bussen för att åka i riktning mot Bonn. En vacker sensommarsol lyste över oss, och under fem timmar njöt vi av utsikten från bussen och av roliga - men svårlösta tankenötter. Vi var på väg mot floden Ahrs sluttningar, Tysklands enda röda vindistrikt värt namnet. Vinodlingarna utanför bussfönstret blev allt brantare och till sist var det svårt att förstå hur man klarade att odla och skörda vin på dessa vinodlingarnas svarta pister. Ett sånt tufft arbete! Det vin som odlas här måste vara värt vartenda öre om man betänker de vedermödor som vinodlarkollektivet går igenom innan vinflaskan är klar för försäljning.
Detta lilla vindistrikt är framför allt känt för viner gjorda på druvan Spätburgunder (Pinot Noir) Så var vi framme vid den mycket pittoreska byn Mayschoss, som ligger i en trång dal, omgiven av branta vinberg. I denna svårframkomliga terräng har det odlats vin i generationer. Vårt mål var Winzergenossenschaft Mayschoß-Altenahr, världens äldsta vinkooperativ (Det grundades 1868) med 320 medlemmar. Genomsnittlig produktion är 1 100 000 flaskor. 60 procent är spätburgunder, 20 procent riesling, 5 procent portugiser, 3 procent frühburgunder och 12 procent andra sorters druvor. Efter en snabb rundvandring i den imponerande vinkällaren var det dags för provning. Eftersom det närmade sig lunchtid bjöds också på en läcker Kalte Platte med charkuterier, skinka och en utmärkt potatissallad av klassiskt tyskt snitt. De fyra viner vi provade var 1) 2007 Mayschosser Riesling, Spätlese, 2) 2008 Blanc de Noir, Ahr-Spätburgunder Weissherbst, 3) 2007 Edition Saffenburg nr 10, Ahr spätburgunder, (Goldene Kammerpreismünze) och 4) 2006 Brokat Ahr Spätburgunder (Goldene Kammerpreismünze). Vår provningsvärdinna assisterades vid provningen diskret av vår reseledare, men båda lämnade detta avslutande söta rödvin okommenterat. Och det var kanske lika bra. Vid vårt bord var det någon som väste Parador och plötsligt mindes vi alla de sena kvällarna under studietiden vid slutet av 60-talet. Rödtjut och politiska diskussioner! Några klunkar till och vi hade kommit tillbaka till bussen och gjort revolution! Men istället stannade vi till i den välsorterade självbetjäningsbutiken (den enda på hela resan!) och botaniserade bland kooperativets viner. För vår del blev det några flaskor Edition Saffenburg Nr 10 till höstens gåsmiddag. Och innan vi samlades vid vår buss för att efter detta vinhusbesök enbart ägna oss åt att prova vita viner, tog vi med oss den tänkvärda versen på baksidan av programmet till dagens provning: Red wine is healthy to a brunch, supports your stomache with your lunch, tastes very well late afternoon, though better in the shine of moon. Fast det är inte dumt med vita viner heller, så det var med stor spänning vi fortsatte vår resa. Vi fortsatte resan söderut mot Mosel och det var en ganska lång resa. Men vi kom fram som vi skulle och kunde stiga av vid Wein-Romantik Hotel Richtershof i Mühlheim. Vi imponerades av att personalen stod och väntade på oss och såg till att vårt bagage kom till
våra härliga rum. Det blev tid för uppackning innan alla deltog i en väldigt bra middag på hotellet. Alla resenärer var på gott humör och var mycket nöjda med det lyxiga hotellet. Ganska tidigt började folk troppa av efter en lång dags färd mot natt. Måndag Vi fick en härlig sovmorgon och i matsalen bjöds vi på en överdådig frukost ja de som ville kunde t o m få ett glas sekt. Efter det äntrade vi bussen, som för dagen var en dubbeldäckare. Alla placerade sig på övervåningen och på det sättet kunde vi njuta än mer av de vackra vyerna. Bussen tog oss till den trevliga turiststaden Bernkastel-Kues. På plats i Mosel började vi måndagen med att besöka Weingut Dr Pauly-Bergweiler, som har sina lokaler i centrala Bernkastel-Kues, granne med den berömda doktorsbrunnen. Där kan man följa historien om Biskop Bömund II från Trier, som botades från en livshotande sjukdom med några flaskor av det lokala vinet från vingården, som sedan dess bär namnet Bernkasteler Doctor och levererar ett av världens bästa rieslingviner. Firman grundades på 1600-talet och leds nu av Stefan Pauly-Bergweiler. Man har 18 ha vingårdar i trakten, varav 75 % har en lutning som överstiger 55 grader vilket säger allt om hur det är att sköta och skörda druvorna här - knappast förutsättningar för modernt, mekaniserat brukande, utan ett dyrt och mödosamt hantverk. Vilket också karaktäriserar firmans välgjorda viner. Firmans marker är fördelade över ett stort antal av de mest berömda lägena i trakten. Vi fick prova viner från de flesta av dessa nämligen Erdener Treppchen, Erdener Prälat, Urziger Goldwingert, Wehlener Sonnenuhr, Bernkasteler Alte Badstube och slutligen ett eiswein från Bernkasteler Johannisbrunnchen. Här träffade vi också på ett nytt begrepp i den redan snåriga tyska vinnomenklaturen, begreppet feinherb som beteckning för ett halvtorrt vin. Orsaken till nyordningen sades vara att halbtrocken låter lite halvhjärtat. Efter provningen fick vi en stund för en promenad i den lilla staden innan bussen fortsatte till den gamla staden Trier med sin imponerande basilika och sin Porta Nigra. Vi promenerade till lunchstället Weinstube Kesselstatt där vi åt en bastant 3-rätterslunch med vin utomhus i det vackra vädret.
Hade ett par timmar för oss själva och det fanns mycket att titta på och säkert en hel del att shoppa. Eller bara sitta ner och vila fötterna och dricka en kopp kaffe eller något annat. När vi återvänt till hotellet på kvällen träffades vi i källaren på vårt hotell för provning av Dr Loosens viner. Alla dessa doktorer.. förefaller vara inflation i doktorstiteln. Man hade satt små ljus överallt i källaren och det var mycket stämningsfullt. Vi provade 5 olika viner: 1/2008 Bernkastler Lay Riesling trocken, 10,60 euro 2/2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett, 10,60 euro 3/2008 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese, 13,80 euro 4/2008 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese, 13,80 euro 5/2008 Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese, 13,80 euro Vår reseledare, Björn Lindell, hade gett oss en lista, där det framgick att nr 1 och 3 från 2006 resp 2007 finns i systembolagets sortiment. Det som ger vinerna deras karaktär är: skiffern, Mosels sluttningar och närvaron av gamla vinstockar. Skiffern varierar i färg och karaktär och ger på så sätt vinerna olika egenskaper. Området ligger långt norrut, detta ger en långsam mognad av druvorna, där floden dämpar temperaturskillnaderna mellan dag och natt. Dr Loosen har enbart gamla vinstockar, som även är rotäkta. Phylloxera har inte varit problem i detta nordliga område. Vin nr 1 var friskt och krispigt med god mineralton från mark med grå skiffer. Vin nr 2 från ett brant område med röd skiffer gav ett mer kraftfullt vin med rik mineralton. Mår väl av lagring. Vin nr 3elegant vin med krispig syra och frukt. Mycket gott, köpte det. Vin nr 4 exotiskt med kryddig arom och jordighet. Egendomens äldsta vinrankor växte här. Vin nr 5 från det förnämliga området Wehlener Sonnenuhr, men med druvor av auslese kvalitet, dvs mycket mogna, sent skördade druvor, selektivt utplockade. Dr Loosens viner var mycket goda och förstår jag det rätt, var han hovleverantör till hotellet. Tyvärr var presentatören lite svår att uppfatta och vi var också lite trötta efter en lång dag med mycket vin. En del hoppade över middagen p g a av all mat vi ätit tidigare under dagen medan andra valde att besöka den lilla restaurangen Gasthaus zum Post i byn för en lätt måltid eller åtminstone lite trevlig samvaro. En lång dag med mycket vin gissa om vi var trötta!
Tisdag Tisdagen den 1 september startade vi dagen med en kort tur till vinproducenten S. A. Prüm. Byggnaderna med vineriet ligger i Bernkastel-Wehlen - alldeles nere vi Moselfloden - där vi beundrade den underbara utsikten över de branta vinbergen på andra sidan och de vackra svanarna som simmade omkring i floden. Vi togs emot av vineriets chef, en dam vid namn Saskia A Prüm. Hon berättade att man numera ger den förstfödde i varje generation namn som börjar med S och A. Vingården kom till 1911 vid en arvsdelning mellan 7 arvingar. En av arvingarna var den nuvarande ägaren Raimund Prüms farfar. En av förfäderna, Jodocus Prüm lät 1842 bygga ett jättelikt solur på den branta vingårdssluttningen, därav namnet Wehlener Sonnenuhr. Den största delen av vinet kommer från rotäkta stockar, som är upp till 80 år gamla vilket ger vinet dess fruktiga karaktär. De odlar endast Rieslingdruvor och stilen är halvtorra till torra viner. Vinerna kan lagras länge. Vi fick en trevlig och god provning av 5 olika viner i deras vackra nyrenoverade provningssal som var lite kyrklik med sitt vackra välvda tak, som hade ritats av en arkitekt Trollinger. Vinerna vi smakade var 2007 PRÜM BLUE, Riesling kabinett trocken 2008 Wehlener Sonnenuhr Devon Riesling kabinett trocken 2006 Ürtziger Würtzgarten Riesling kabinett 1997 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 1995 Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese Fass 7 Efter provningen fick de som ville en rundtur ner i vinkällaren. Några ur gruppen ville ta vägen tillbaka till Bernkastel till fots i stället för att åka bussen, varför de startade vandringen för att hinna till lunchen på restaurang Alte Kanzelei i Bernkastel-Kues. Även här var lunchen rejält tilltagen och god.
Bussen gick vidare till Vinhuset Molitor, som låg på andra sidan floden vid Graatch.. Markus Molitor var endast 20 år gammal när han övertog sin fars vingård 1984. Vingården omfattade då drygt 3 ha, men har successivt utökats och är nu 40 ha. Den omfattar flera berömda lägen i Moseldalen som Zeltinger Sonnenuhr, Graacher Domprobst, Urziger Wurtzgarten. Marken är rik på devonskiffer och med många branta sluttningar där endast manuell plockning är möjlig. Genomgående skördas druvorna sent. Till följd av expansionen har en stor om- och tillbyggnad påbörjats, vilket innebar att vår provning hölls i ett tält. Just när vi kom dit började det regna ett riktigt skyfall. Provningen omfattade 8 viner och leddes av en engelsktalande sommelier i svart lacostetröja. Många fastnade för Graacher Domprobst 2007 Riesling kabinett trocken för 9.80 EUR. Själva tyckte vi mycket om Alte Reben Mosel 2007 för 14.5 EUR. Doften var typisk Moseldoft med citrus, apelsin och skiffer (regn på våta stenar) Fyllig kropp. Mycket honung, men ändå en lång och torr känsla. Fina syror. Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig provning med en provkarta på fina moselviner Efter besöket hos Molitor skjutsades vid tillbaka till vårt fina hotell. Vi fick ett par timmar på oss innan det var dags att äntra bussen igen för resa till Ürzig. Där hade Björn beställt en underbar middag till oss på Ringhotel Weinhaus Moselschild. Restaurangen drivs av en uppåtgående stjärna på kockhimlen Oliver Probst.
Den ena rätten avlöste den andra och vi fick utvalda viner till varje rätt. Bl a åt vi varianter på gåslever, gös, hjortfilé med tryffelsås och en underbar dessert. Vid halv elva tiden återvände vi till hotellet för att vila våra trötta gommar och huvud. Onsdag Efter frukost åkte vi vid ca kl 8 mot Rheingau och dagens första mål klostret Eberbach Dagen inleddes med kulturhistorisk vandring genom klostret Eberbach norr om Rheingau beläget i Kisselbachsdalen med sina vinodlingar i skydd av Taunusbergen. Klostret grundades år 1036 av den dynamiske abboten Bernhard av Clairvaux, som ledde Cistercienserorden från Citaux. Enligt myten vandrade Adlabert, ärkebiskopen av Mainz, tillsammans med Bernhard längs ett vattendrag i dalgången. De såg en stor vit gris, som dels hoppade över vattendraget tre gånger, som symboliserar treenigheten, dels markerade med en cirkel, var klostret skulle anläggas. Moderklostret för Cistercienserorden är beläget i Citaux söder om Dijon. Cistercienserorden har sina rötter i Benediktinorden, som grundades på 500-talet av Benediktus av Nursia, som var verksam i det italienska klostret Monte Casino. Regula Sancti Benedicti, klosterregel för Benediktinorden, övertogs och följdes av munkarna i Cistercienserklostren. Ora et labora (bed och arbeta) var Cistercienserordens ledord tillsammans med sedvanliga klosterlöften dvs. lydnad, fattigdom och kyskhet. Asketism präglade livet i klostren. Dygnet för munkarna indelades i sammanlagt sju bönestunder och mässor varvat med hårt arbete samt spartanska måltider, vilket även innebar få sovtimmar. Munkarna sov i en stor gemensam sovsal. Endast abboten var undantagen, men även hans rum var mycket enkelt inrett. Under klostrets storhetstid på 1100- och 1200-talen verkade åtminstone 150 munkar i klostret tillsammans med upp till 450 lekbröder. Inga nunnor verkade i klostret. Kroppsarbetet utfördes av s.k. lekbröder, som ofta rekryterades från trakten, enkla män utan teologisk utbildning. Lekbröderna blev aldrig klostermunkar. Lekbröder hade rätt att lämna klosterområdet till skillnad från munkarna och arbetade med vinodling och vinframställning samt i verkstäder. Kunskapen om vinframställning tog munkarna med sig från Burgund. Denna näring blev den ekonomiska basen för klostret Eberbach under 600 år. Under bondeupproret i Tyskland 1525 tömdes klostret på sammanlagt 70,000 liter vin. Axel Oxenstierna erhöll klostret av Gustav II Adolf 1631 och hade det som sin bas under första delen av trettioåriga kriget. Det stora biblioteket försvann under kriget tillsammans med
möbler och konst till Sverige. Efter franska revolutionen sekulariserade klosterverksamheten år 1802 och övertogs av furstehuset Nassau. Sedan 1945 är klostret en statlig angelägenhet. Rundvandringen i klostret under sakkunnig guide var mycket intresseväckande. Vi fick vandra först i en meditativ innergård och därefter besöka hjärtat i klostret en vacker sal med utsökta stjärnformade takvalv, i vilket avhandlades för cistercienserorden och klostret viktiga angelägenheter och val av abbot förrättades. Sovsalen var intressant med sin symboliska höjdskillnad liksom munkarnas magnifika refektorium, ombyggt på 1700-talet med vacker stuckatur i taket. Idag används salen som mottagningsrum för olika delegationer och regeringsgäster. Klosterkyrkan präglas än idag av Cistercienserordens asketiska ideologi. Gamla vinpressar står fortfarande kvar i nedervåningen i samma hus, som även inrymde lekbrödernas sovsal. Vinpressarna väckte naturligtvis ett stort intresse bland våra munskänkar liksom vinkällaren med dess vackra rundvalv i gotisk stil. I stor kontrast till de gamla vinpressarna står den hypermoderna statliga anläggningen för vinframställning, som vi besökte under sakkunnig ledning. Man satsar inte bara på vinframställning utan även på god och ljus arbetsmiljö för sina anställda. Både Rieslingdruvan och Pinot Noir- eller Spätburgunderdruvan odlas men med stor dominans för Rieslingdruvan. Rieslingdruvan, som skördas högst uppe på sydsluttningen, ger eleganta och strama viner. Tre vita viner med fruktig och stram karaktär provades, vilket skedde under rundvandringen, vilket var ett nytt pedagogisk grepp att genomföra vinprovning på. En god lunch med gös, bröd och sallad serverades tillsammans med Rosévin och vatten. Det hela avslutades med kaffe och mandelskorpa. Nog mer än enkel. Källor: DKV ART Guide No.267, 2008; Högberg & Härdelin Den helige Benedictus Regel, 1991. Arne Ahlander Efter lunchen fortsatte bussen till den kända staden Rüdesheim där vi skulle besöka Vinhuset Georg Breuer. Eftermiddagens besök i Rheingaus vinhuvudstad Rüdesheim inleddes uppe vid det jättelika Niederwaldmonumentet, som ligger högst uppe på sluttningarna ovanför staden och med Germania på toppen. Hon har en storslagen utsikt över Rhen och det har också de tusentals turister som kommer hit varje år. I sanning ett imponerande bygge i förväntansinfriande tysk stil med finfint anlagd utsiktsplats. Monumentet byggdes till minne av det fransk-tyska kriget 1870-71. Som en kuriosaupplysning kan nämnas att även fransmännen byggde ett minnesmärke över det här kriget nämligen Sacre Coeur i Paris
Vid monumentet mötte oss Marcus Lundén, som har utbildat sig till vinmakare i Tyskland och arbetat hos Georg Breuer i fyra år. Han ledde ner oss hugade genom vingården och berättade på vägen om vinodlingsmödorna ute på fältet. Vandringens översta branta del var tursamt nog försedd med trappor, som övergick i behagliga grusvägar när vi kom lite längre ner. Behagligast hade dock de i sällskapet som vinkande och ropande seglade över och förbi oss i sin linbanekorg. Varje planta måste ju ha sin tillsyn beskäras och bindas upp och kontrolleras så att den inte drabbats av någon sjukdom eller ohyra, som i sådana fall måste åtgärdas. Och hur noga vinrankorna än sköts finns det faktorer man inte kan påverka, som vädret. Vid skörden, till exempel, vill man ha uppehåll. Efter en regnig dag blir druvorna så urlakade att man måste vänta i tre dagar innan de återgått till normalt tillstånd och kan skördas. Uppbindningen man använder sig av är enkel Guyot och vid beskärningen sparar man ett skott som man böjer upp för att bli nästa års ranka. Självklart beskär man manuellt och Marcus berättade att man får både starka händer och uthållighet. Det är bara att sätta igång och snart går det av sig självt! Med tanke på fältens nästan oändliga utbredning verkar det vara ett enormt arbete. Hos Georg Breuer är de tre vingårdsarbetare som ständigt går igenom och sköter rankorna, berättade Marcus, och det är ett heltidarbete genom hela växtsäsongen. När man ser mängden av vinrankor och de stora och sluttande ytorna de växer på förstår man till fullo vilket jättearbete som ligger bakom vinframställningen bara för att få fram druvorna. Och sedan tillkommer då själva vinmakeriet Väl framme i det pittoreska Rüdesheim och hos Georg Breuer pustade vi ut på gården runt brunnen, fick tillfälle att oblygt pumpa Marcus på hur han hamnat i Tyskland och hos Georg Breuer och njöt av ett glas Riesling i väntan på att alla skulle anlända med sina respektive fortskaffningsmedel. De flesta hade promenerat, några åkte linbana och bussen skulle också ner till stan. När alla var samlade visade Marcus oss runt i källaren på Grabenstrasse 8, där man också har sitt vinotek, och vi fick smaka Georg Breuer Sauvage, ett torrt och friskt rieslingvin som bör drickas ungt. Efter en andra och "kort" promenad genom staden kom vi till den berömda lilla gatan
Steingasse, där restaurangerna och vinstugorna ligger tätt. Här finns Breuers hotell och Gasthaus, Rüdesheimer Schloss, där vi mottogs av Heinrich Breuer som numera har ansvaret för både vingård och restaurang. Måltiden vi här bjöds på var överdådig, med utsökta viner som verkligen kompletterade maten, och mellan rätterna berättade Heinrich Breuer om vingården, sin filosofi och sina viner. Han inledde med att tala om viner i Tyskland Det är lätt att komma ihåg (!). I Tyskland odlar man vin på 100 000 hektar, fördelade på 13 distrikt. I Rheingau odlas vin på 3 000 hektar, i Rüdesheim på 300 hektar, varav Georg Breuer har 33. På 1880-talet var Georg Breuer vinhandlare på orten, och 1904-05 tog Heinrich Breuers farfar Georg över, han som gett namn åt firman. Tredje generationen Breuer, dvs Heinrich och hans bror Bernhard tog vid 1964. Bernhard gick bort 2004 och idag är det Heinrich och hans brorsdotter Theresa som är ansvariga för verksamheten med Marcus hjälp, naturligtvis! Men Heinrich B är lugn för framtiden. Det finns Breurar nog som kan ta över och som han uttryckte det The show will go on! På de sista 25 åren har vingården vuxit från 7 hektar till ovannämnda 33 hektar. Man gör marknadsundersökningar och är angelägna om att få veta vad deras kunder tycker om vinerna. Man vill gärna anpassa sig till kunderna men går inte hur långt som helst, berättade Heinrich B med glimten i ögat: Vi ber folk att berätta vad de vill ha, men sedan är det inte alltid vi gör precis så ändå! Som inledning på måltiden bjöds vi ett glas festligt mousserande vin: Riesling Brut friskt med smak av äpple och med pigga bubblor. Vinet är tillverkat enligt champagnemetoden, på 100 % riesling och får vila två år innan degorgeringen. Prisvärt för 16. Första rätten var vildsvinsskinka med sallad, och till detta fick vi 2008 Rüdesheim Estate. Detta vin har vuxit på de branta sluttningarna precis ovanför Rüdesheim, och druvorna som skördades 2008 gav ett vin med hög syra, berättade Heinrich B. Vinet hade en doft av petroleum och äpple och den höga syran stod väl till vildsvinsskinkan. Pris ca 10 för 2007:an och kanske en Euro mer för 2008:an.
Därpå följde rökt forell med en kräfta, och till denna bjöds 2007 Terra Montosa Riesling. Det är en cuvée från fyra grand cru-vingårdar som ligger i närheten av Kloster Eberbach. Vinet var vackert ljusgult med doft av citrus och päron, balanserat, runt, gott och med fin syra. Pris ca 16. Vinet fick sitt namn då ärkebiskopen i Mainz efter ett besök på Kloster Eberbach bestämde att de brantaste sluttningarna skulle planteras med vin. Terra Montosa är latin och betyder just de brantaste sluttningarna. På nästa tallrik fanns stuvade kantareller och vinet som serverades därtill var 2007 Grauer Burgunder. Denna druva odlas i stora mängder i Baden, kallas traditionellt i Tyskland för Ruhländer, ett namn som dock inte används så mycket längre. Här har 10 % av druvorna lagrats på nya ekfat (resten på gamla), och vinet har buteljerats elva månader efter skörd. Resultatet var ett mjukt, mineralsyrligt och fruktigt vin. Pris 18.50. Huvudrätten bestod av rejäla bitar mör lammfilé med fänkål och små potatisar, och till denna bjöds inte mindre än två viner, ett vitt och ett rött, så att vi riktigt skulle få möjlighet att prova och själva välja vilket vi tyckte bäst om till köttet: 2007 Rüdesheim Berg Roseneck Riesling, 28 samt 2007 GB Spätburgunder Pinot Noir, 18.50. Druvorna i det förstnämnda vinet behöver mer tid att mogna It needs time!, man har ett lågt skördeuttag, och druvorna plockas för hand först när de är helt mogna. Detta vin primörsäljes på samma sätt som man säljer sina viner medan de är unga och på fat i Bordeaux. Druvorna i det röda vinet har barrique-lagrats i ett år, och 2007 års skörd gav mogna druvor med hög syra. I det förstnämnda fanns en mineralton men också petroleum och citrus, och dess fyllighet stod sig mycket väl mot lammköttet och potatisen. Det andra vinet doftade av röd frukt och hade en fin beska som också passade bra till maten. Vilket vin var då bäst, det röda eller det vita? Smak ska man, som bekant, inte diskutera, men visst har man på den här resan lärt sig att rieslingviner passar mycket bra till det mesta även rött kött! Till efterrätt bjöds mandelkaka och till denna en 2005 Berg Roseneck Riesling Auslese Goldkapsel citrusfriskt och fruktigt med en sötma som fint matchade mandelkakan. Pris 34. Digestiven som serverades var självklart Marc vom Riesling och passade perfekt för att runda av en fantastisk måltid och den kunskap och erfarenhet som Heinrich Breuer generöst delade med sig av. När vi efter god shopping i det rika sortimentet gav oss ut på dagens tredje promenad i Rüdesheim tillbaka till bussen var det en hel del mer vinkunskap vi bar på: The quality comes in the vineyard Kinderstube - you never know until you have picked the grapes och Heinrich Breuers ord på vägen Geteilte Freude ist Doppelt Freude, 29 times och There is a new vintage every year! Det bar vi lätt på inköpen levererades till bussen! Ännu en fullmatad dag var till ända.
Torsdag Uppstigning kl 6 och tid att plocka ihop sitt pick och pack och lämna veckans fina högkvarter. Efter frukost och när personalen sett till att vårt bagage var med på bussen gav vi oss iväg mot Rheingau igen för att besöka Weingut Robert Weil i Kiedrich. En på alla sätt kvalitetsfylld vinresa till Tyskland avslutades med en extremt klassig provning hos detta världsberömda Wiengut Robert Weil. Vi fick ett mottagande som anstår sommelierer och restaurangfolk. En mångordig, men mycket kompetent, representant för vinhuset, nämligen deras exportchef, tog emot och berättade först en del om historiken bakom anläggningen. Nuvarande innehavaren Robert Weil är fjärde generationen sedan grundandet av anfadern Robert Weil. Viktigt för deras kvalitetsviner är framför allt tre olika odlingsområden, Klosterberg, Turmberg och Gräfenberg var och en med sin särskilda terroir Vi fick möjlighet att se tillverkningsprocessen, deras vinkällare men även beundra utsikten över några av deras kvalitetslägen från huvudbyggnaden. Själva provningen bestod av 6 st viner som avslutades med ett Eiswein, vilket förde gommen till sjunde himlen. 1. Ett Rheingau Riesling trocken med 7.5% alkohol 2. Ett Riesling trocken med druvor från området Klosterberg. 8,2 % residualsocker, sent plockade druvor, lämpligt att avnjuta efter minst 3 års lagring. Vinner på dekantering. 3. Ett Riesling trocken även det, nu från området Turmberg. Rätt hög alkoholhalt på 13,1 % med något lägre halt 7% av residualsocker än det förra vinet. Prisläge ca 20-21 euro precis som det förra. 4. Ånyo ett Riesling trocken nu från det tredje kvalitetsområdet Gräfenberg. Gav en komplett möjlighet att jämföra betydelsen av terroir mellan alla tre kvalitetsodlingsområdena. Högst alkoholhalt 13,9 % av dessa tre, men också högst residualsockerhalt av de tre, nämligen 8,4%. Gräfenberg kännetecknas av gray slate. Vinet är ett s.k. Erstes Gewächs, vilket innebär att det skall uppfylla ett antal krav fastställda av VDP-Rheingau för att få betecknas så. 5. Nu kom ett Riesling Spätlese med benämningen Kiedrich Gräfenberg. First growth, sur lit framställt, lagrat på ekfat framställda av lokal ek (för att de avger mindre vaniljarom än t.ex. franska eller amerikanska ekfat). Föreslogs passa till asiatisk mat. Nu var priset runt 32 euro, men det är det värt. Ytterligare matförslag var tart de pomme, creme brulee eller gåslever. 6. Provningen avslutades med ett Riesling Auslese från Gräfenberg, som kan lagras i 20 år, om man kan vänta så länge på att njuta av dess härliga sötma, hela 144 g restsocker. Priset var därefter, 178 euro. Sammanfattningsvis ett värdigt climax på en resa med hög kvalitet på såväl mat som dryckerna under Reiseleiter Björn Lindells behagliga medverkan.
Kosan ställdes mot norr och som vanligt blev den sista lunchen på väg en enkel picknick på en enkel rastplats mitt bland långtradare och andra turister. Vi hjälptes åt att plocka fram bröd, skinka, ost, korv och frukt. Till detta dracks det enklaste vin som går att uppbringa. Det blåste mycket friskt, så det var inte helt lätt att hålla kvar grejorna samtidigt som man skulle göra sig en dubbelmacka och hålla i vinglaset. Men alla verkade nöjda och maten och drycken hade en strykande åtgång. Det var ganska lugnt och tyst i bussen efter lunchen. De flesta tog sig nog en tupplur i väntan på att komma fram till vårt hotell i Soltau: Park Hotel. Vi var framme strax före kl 20 på kvällen och alla fick samma rum som man fått på utresan. En god buffé serverades och kvällen avslutades med att Börje för oss alla tackade vår eminente reseledare Björn med några flaskor gott vin. Han skulle ju stiga av först av alla när vi kom till Sverige. Fredag Uppstigning i ottan kl 6 och efter frukost kom vi iväg kl 8. Det gick smidigt att ta sig till Puttgarden varifrån vi åkte färja till Rödby. Körde till Guldborg där vi steg av bussen och promenerade till en väldigt trevlig krog som låg precis vid vattnet. En god lunch bestående av kalvfilé med härliga tillbehör fick vi där. Resan fortsatte och vi var snart i Sverige och släppte av några i Malmö. När vi kom till Helsingborg skingrades alla så fort man plockat åt sig alla viner man köpt och sitt bagage. Ytterligare en trevlig Munskänksresa var till ända och vem vet det kanske blir en ny resa i framtiden!