INGER KÄLLANDER, ordförande Tel 011 700 93 Epost inger.kallander@ekolantbruk.se 2005-02-15 Jordbruksverket 551 82 Jönköping Angående Mål för ekologisk produktion år 2010 Ert diarienummer 26-6151/03 Ekologiska Lantbrukarna lämnar härmed synpunkter på remiss Mål för ekologisk produktion år 2010. Inledningsvis vill vi understryka vilken betydelse arbetssättet med nationella mål och en därtill hörande aktionsplan haft för det ekologiska lantbrukets utveckling. Att genom mål och handlingsplan visa den ekologiska produktionens bidrag till förändringen av lantbruket mot större uthållighet, har genom åren givit mod och inspiration till en mängd olika aktörer inom livsmedelssektorn. Detta ger i sin tur lantbrukare trygghet och uppmuntran att intressera sig för omläggning till ekologisk produktion. Att arbeta med nationella mål är ett bra arbetssätt för samverkan mellan statenmarknaden-privata sektorn när det gäller att utveckla den ekologiska produktionen. Det fungerar också som en drivkraft för hela lantbruket när det gäller miljö- och djuromsorgsfrågor. Generellt anser vi att utredningen är en välgjord dokumentation av ekologiskt lantbruk idag. Ekologiskt lantbruk är ett koncept som bygger på helhetssyn och systemtänkande där produktionssystemet ska bidra positivt till kvalitet och hälsa, miljö och landsbygdsutveckling samt en uthållig utveckling i ett globalt perspektiv. Det är bra att som mätmetod använda sig av de nationella miljökvalitetsmålen för att bedöma vilken nytta ekologiskt lantbruk har. Men detta jämförelsesätt avgränsar så att både mål och effekter som ekoproduktionen har utelämnas. Viktiga grundläggande värden som ekomatens kvalitet och hälsoeffekter liksom landsbygdens ekonomi och sociala frågor lämnas därhän. Det missar också helt den miljö- och hälsopåverkan den svenska foderimporten har i den konventionella produktionen. Vi vet att detta även är viktiga värden för konsumenter av ekologiska livsmedel och eftersom den ekologiska produktionen till stor del är marknadsdriven är dessa värden inte oväsentliga. Denna brist, eller avgränsning, påpekas visserligen i utredningen men behöver ytterligare understrykas. Sågargatan 10 A 753 18 Uppsala Telefon rikskansli 018 10 10 06 Telefax rikskansli 018 10 10 66 Webplats www.ekolantbruk.se
2 Förslag till mål. Ekologiska Lantbrukarnas visionära mål 302010, dvs 30 % av arealen, 30 % av djuren, 30 % av maten år 2010, innebär en ökad omfattning av den ekologiska produktionen, men även en höjd ambition vad gäller tillgängligheten av certifierad ekologisk mat för enskilda konsumenter och storhushåll. Då marknaden inte på långt när nått samma nivå som den produktion/areal det nuvarande målet lett till (20 % år 2005), ser vi skäl att i det nya nationella (?) målet hitta en nivå som visar ambitioner för utveckling men ändå är realistiska. Marknaden och konsumtionen bör i fortsättningen i högre grad balansera produktionen. Det finns flera omvärldsfaktorer som starkt kan komma att påverka hur hög andel ekologisk produktion och konsumtion som kan uppnås under kommande femårsperiod: * Målet räknas i procent av det totala jordbruket. Det betyder att förändringar i det konventionella jordbrukets lönsamhet drastiskt kan ändra procentsatserna, t o m utan någon större omläggning. (passiv ökning) * Jordbruksreformen ger ändrade ekonomiska förutsättningar för den konventionella produktionen, särskilt vissa produktionsgrenar, och lönsamheten kan relativt sett öka i den ekologiska vilket leder till ökad omläggning (aktiv ökning) * Ett nyvaknat och ökande intresse för matens kvalitet och hälsoeffekter i ett brett perspektiv, förstärkt av trender som Slowfood, kan komma att sätta ett av det ekologiska lantbrukets starkaste mål, folkhälsan, i fokus och öka marknadsmöjligheterna. * Ett nationellt konsumtionsmål kan ge incitament till en kraftig ökning av både konsumtion och produktion. Med dessa möjliga händelser i beräkningen föreslår Ekologiska Lantbrukarna att det nya nationella målet blir 30 % ekologisk areal varav 25 % certifierad. För de olika djurslagen förslår vi: - mjölkkor, nöt och lamm 15 % - höns 10 % - gris 3 % Vi har även följande synpunkter på utredningens målförslag: Certifiering bra för trovärdighet och utveckling Ekologiska Lantbrukarna välkomnar ett fokus på certifiering i det nya målet. En ökning av den delen av ekoproduktionen som är certifierad för marknaden är önskvärd. Det underlättar nya marknadssatsningar, stimulerar marknadens drivkraft och ökar förtroendet för den ekologiska produktionen. Insatser behövs för att öka anslutningen till ett godkänt kontrollorgan. Möjligheter att premiera certifiering bör beaktas i LBU-arbetet. Målet är för lågt satt Ett mål med pedagogik och drivkraft bör åtminstone inte ha en lägre procentsats än tidigare. Att målet 15 % certifierad produktion är menad som en höjd ambitionsnivå står klart endast för få, många ser det tvärtom som en ambitionssänkning. Flera kommuner relaterar redan nu sitt lokala konsumtionsmål till det nationella målet med 20 % och nästan uppnått det. Ett nationellt mål som 2
drivkraft betonades vid seminarium i Ekologiskt Forum 29/11. 15 % certifierad produktion blir nonsens för dessa aktörer då deras strävan redan nu handlar om certifierade produkter. Stefan Edman föreslår i sitt delbetänkande Hållbara laster ett konsumtionsmål på 25 % ekologiska produkter år 2010 i storhushållen. Ett sådant konsumtionsmål passar väl ihop med det produktionsmål Ekologiska Lantbrukarna tidigare förslagit, 30 % år 2010. Certifiering är ett framgångsrikt marknadsverktyg - när marknad finns. När det finns efterfrågan och ett rimligt pris för produkterna finns motiv att certifiera produktionen, om marknad och merpris inte finns är motivet betydligt lägre. Marknaden för ekologiska produkter är fortfarande liten och ojämn med flaskhalsar i hela kedjan. För närvarande råder obalans mellan efterfrågan och tillgång på flera råvaruslag. Även andra hinder för certifiering finns som gör att många mindre producenter med högt profilvärde inte certifierar sin produktion. En ändrad inriktning på målet ger inte automatiskt mer ekologiska produkter på marknaden. För ökad tillgång på certifierade produkter måste certifieringen löna sig för lantbrukaren. Målet väljer bort möjligheten att utnyttja både konsument- och medborgarroll Marknadens efterfrågan (konsumentrollen) och statlig ersättning för miljönytta (medborgarrollen) är två olika men samverkande sätt att ersätta lantbrukarens merkostnader för den ekologiska produktionen. Staten har hittills ansvarat för en del av merkostnaden genom att ersätta kollektiva nyttigheter. Inriktningen för målet och ekostödet har hittills varit att ersätta lantbrukaren även för sådana mervärden som konsumenter inte i hög grad är villiga att betala för genom sina matinköp. Marknadskrafterna verkar vid sidan av detta genom t ex merbetalning för certifierade produkter. Inriktningen på tidigare mål har gjort att många konventionella lantbrukare uppmuntrats att närma sig ekologiskt lantbruk med bättre utnyttjande av egen stallgödsel, uteslutande av kemisk bekämpning och med certifiering som slutmål. Ekologiska Lantbrukarna driver har tillsammans med Naturskyddföreningen tagit fram ett nytt förslag för miljöersättning, PROJO, just för att det skulle ge avsevärda miljöeffekter även om produktionen ännu inte nått marknaden. Konventionella lantbrukare som uppmuntras att gå i riktning mot ekologiskt lantbruk innebär en potentiell ökning av det ekologiska certifierade produktionen. I det nya målet föreslås en ändrad målinriktning med en avgränsning av vad som räknas som ekologiskt lantbruk, och där statens roll blir att stödja den del av ekologisk produktion som redan har marknadens stöd, dvs områden i landet eller branscher där det finns avsättning för ekoprodukterna till ett merpris. Statens roll anges i utredningen i första hand vara att främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av lantbruket genom att ersätta lantbrukarna för deras produktion av kollektiva nyttigheter (s. 23), och uppdraget för målutredningen är att se över ekoproduktionens möjligheter att uppfylla miljökvalitetsmålen. Därför är det allvarligt om staten väljer att räkna bort ekoproduktion som har likvärdig miljönytta och övriga positiva effekter som det ekologiska lantbruket har, men inte har avsättning på en ekologisk merprismarknad. 3
Målet minskar den andel av lantbruket som klassas som ekologiskt. Det saknas en analys som grund för att övergå till en sådan inriktning på ett statligt övergripande mål. Hur stor andel av dagens 17 % ekologisk areal gör ej någon miljönytta? Vilka blir incitamenten för omläggning, speciellt för lantbrukare i svårare områden och med svårare grödor? Hur kommer utvecklingen av marknaden att fortskrida med en sådan avgränsning? Målet minskar ekolantbrukets bidrag till miljökvalitetsmålen i LBU Det föreslagna målet är ett viktigt inspel i kommande miljö- och landsbygdsprogram, LBU. Ekologiska Lantbrukarna anser/menar att kommande LBU måste ges ett starkt fokus på miljökvalitetsmålens uppfyllande. En minskad ambition när det gäller omfånget på den ekologiska produktionen minskar också möjligheterna att utnyttja de miljöfördelar det ekologiska lantbruket har. 6.3 Biologisk mångfald Examensarbete av Madeleine Wallin: Gynnas miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap bäst av ekologiskt eller konventionellt lantbruk? visar att betestrycket är lika bra eller bättre i ekologisk produktion. All rådgivning för betande djur talar om hur betessystem utformas där naturbetesmarker kan utnyttjas av äldre immuna djur och värdet av sambete och växelbete. Det är viktigt att se, som det även påpekas, att miljöersättningarna påverkar markanvändningen. Om även naturbeten hade räknats in i ekostöden skulle de eventuellt ha utnyttjats bättre och i balans med åkermarksbete. Vi förvånas över slutsatsen som dras att ingen av fördelarna med ekologisk produktion har bäring på miljökvalitetsmålet när det i tidigare avsnitt bland annat har refererats till undersökningar som visar på 30 50 % större mångfald! 6.4 Bekämpningsmedel Miljömålet Giftfri miljö beskrivs under 6.1.2 miljön skall vara fri från ämnen och så vidare vilket anger att bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket inte enbart berörs av miljömålet genom att minska riskerna vid användning och framställning av kemikalier. Vi vill påpeka att undersökningen som nämns under 6.4.4 (Jordbruksverket et al, 2004) bygger på en snäv intervjuundersökning om användningen av kemiska bekämpningsmedel ett till två år före omläggningen till ekologisk produktion. De som lägger om till ekologisk produktion har ofta de närmaste föregående åren redan anpassat sin produktion med lägre intensitet både gödsling och användning av kemiska bekämpningsmedel, för att känna sig för inför omläggningen. Det visar också undersökningen. Därför ställer vi oss tveksamma till den slutsatsen som dras (6.4.4) att brukarna av de arealer som övergår till ekologisk produktion i genomsnitt innan omläggning inte använt lika mycket bekämpningsmedel som andra konventionella jordbrukare, givet samma gröda och samma geografiska område. 6.5 Växtnäring Det mest omfattande avsnittet av (en femtedel) av rapporten har rubriken Växtnäring men handlar uteslutande om kväveutlakning med undantag av någon enstaka sida. Fosfor är en ändlig resurs och borde ingå. Inom projektet Greppa näringen ingår fosforförluster som ett av de mest prioriterade problemområdena. Ammoniakavgång 4
och kväveutlakning är de övriga två varav Jordbruksverket här valt att för att beskriva ekologisk produktion enbart inrikta avsnittet på kväveutlakning. I ett avsnitt som 6.5 Växtnäring med så framträdande roll i utredningen är det märkligt att så få vetenskapliga referenser anges till det som presenteras och till de slutsatser som dras. Avsnitt 6.5 brister i vetenskaplighet och objektiva värderingar av resultat från forskning med tydliga källor till referenser. Några källor anges men många skattningar, bedömningar och principiella resonemang förs utan möjlighet för läsaren att spåra ursprunglig referens. Några exempel är utnyttjandegrad av kväve i mineralgödsel sid 66, utnyttjandegraden i organiskt material, sid 66, avsnitt 6.5.7 som hela avsnittet avser möjlighet till uppskattning utan en enda vetenskaplig referens. Ekologiska Lantbrukarna menar att slutsatserna i avsnittet skall behandlas som en diskussion eftersom som det i avsnittet presenteras schablonmässigt antagna och skattade beräkningar som slutsatser trots att de inte är belagda med någon vetenskaplig referens. Inledande delar av avsnittet innehåller beskrivningar på systemnivå men behovet av strukturförändringar inom det svenska lantbruket för att med kraft förbättra växtnäringshushållningen har utelämnats i texten. Den konventionella växtodling, den foderproduktion, som näst intill enbart gödslas med mineralgödsel (och därför nämns i termer av låg risk för kväveutlakning) är en förutsättning för den (djurproduktion och) stallgödselproduktion som sker i regioner där djurtätheten är hög och riskerna för övergödning stora. Därför krävs strukturförändringar för att verkligen kunna förbättra fördelningen av stallgödsel över större åkerareal, minska användningen av mineralgödsel och på så sätt minska riskerna för övergödning. 7 Djurvälfärd i ekologisk produktion Generellt sett ett bra kapitel som ger en god beskrivning av ekologisk produktion. Det är viktigt att betona i avsnittet, inte minst under Potential, att lantbrukare som hållit på längre tid och har mer erfarenhet i ekologisk produktion bättre klarar av djurhälsoproblem. Därför blir jämförande statistik inte riktigt rättvisande. Man borde åtminstone ägna ett resonemang åt att den positiva effekten ligger mycket i uppbyggd kunskap och erfarenhet hos djurhållarna. I avsnittets slutsatser bör förutom hälsa också möjligheten för djuren att tillgodose naturliga behov och beteenden ses som välfärdsfaktorer. 8 Marknaden för ekologiska produkter Avsnittet är en bra genomgång med bra analyser. Vi glädjer oss i Ekologiska Lantbrukarna att våra mervärdeskoncept Bondens Ekologi och Ekobonde på Besök uppskattats och ligger väl i tiden. Då behovet av information och utbildning om ekologisk mat är fortsatt stort ser vi behov att utöka dessa aktiviteter och även vidareutveckla dem så att de kan anpassas till nya målgrupper. Vi anser också att satsningar på storhushåll måste skalas upp. Hur det ska ske kan bli ett lämpligt arbete inom en ny aktionsplan. Ekologiska Lantbrukarna genom Inger Källander, ordförande 5
6