Akuta effekter av exponering för 900MHz GSM signal, en provokationsstudie

Sida 1 av 25 2007 Akuta effekter av exponering för 900MHz GSM signal, en provokationsstudie Lena Hillert Läkare Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet; Arbetsoch miljömedicin, Stockholms läns landsting Torbjörn Åkerstedt Prof Institutet för psykosocial medicin (IPM), KI Arne Lowden Fil dr Institutet för psykosocial medicin (IPM), KI Clairy Wiholm Med dr Department of Family Medicine and Public Health Sciences, Wayne State University, USA; Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet Niels Kuster Prof IT IS Foundation for Research on Information Technologies in Society, Swiss Federal Institute of Technology (ETH), Switzerland. Vildana Musabasic Läkare Arbets- och Miljömedicin, Stockholms Läns Landsting Bengt B Arnetz Läkare Department of Family Medicine and Public Health Sciences, Wayne State University, USA; Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet De senaste 10 åren har det skett en drastisk ökning av antalet mobiltelefonanvändare. Samtidigt diskuteras om den låga exponering för radiofrekventa fält (RF) som mobiltelefonerande innebär kan ha negativa hälsoeffekter, men resultaten i vetenskapliga studier är motsägande. Syftet med HEMP-studien (Health Effects of Mobile Phones) var att studera akuta effekter i form av bl a självrapporterade besvär och fysiologiska reaktioner av RF motsvarande exponeringen från en mobiltelefon. Studiegruppen bestod av 71 personer (18-45 år), inklusive 38 personer som upplevt huvudvärk eller yrsel i samband med mobiltelefonerande. Personer med symptomgivande sjukdom, pågående medicinering, sömnstörningar, hypertoni eller pågående graviditet uteslöts ur studien. Vänster sida av huvudet exponerades under tre timmar för en mobiltelefonliknande 884 MHz GSM-signal (inkl perioder med DTX), lokalt SAR 1,4 W/kg, alternativt sham exponering. RF exponeringen var vald för att motsvara en hög men realistisk exponering under mobiltelefonerande. Före respektive efter knappt tre timmars exponering skattade deltagarna upplevda symptom (Likert skala), blodtryck mättes och blodprov togs för analys av stressrelaterade hormoner, neuropeptider och inflammationsmarkörer. Hjärtfrekvens registrerade kontinuerligt. Deltagarna fick ange om de trodde att de varit exponerade för RF eller ej. I den statistiska grundmodellen ingick grupp, exponering, tillfälle (första eller andra) samt interaktionsterm grupp*exponering (GLM med xtgee i STATA 9.0). Deltagarna kunde inte bättre än slumpen skilja mellan RF och sham exponering. Signifikant fler personer rapporterade att de hade huvudvärk vid slutet av RF exponering jämfört med sham. Det fanns en signifikant interaktion mellan grupp och exponering och ökningen var begränsad till gruppen utan mobiltelefonrelaterade besvär. Blodtryck och hjärtfrekvens skilde sig inte mellan exponeringarna. RF exponering var inte associerat med förändring i de biokemiska analyserna. Sammanfattning: Exponering för radiofrekventa fält (motsvarande en hög men realistisk exponering under mobiltelefonerande) i tre timmar ledde till att fler deltagare rapporterade huvudvärk, men HEMP-studien kunde inte bekräfta att personer som upplevt att mobiltelefonerande utlöst symptom kunde identifiera RF exponering eller fick mer besvär under RF exponering. Vi kunde inte identifiera några objektivt mätbara kardiovaskulära eller biokemiska korrelat till den ökade förekomsten av huvudvärk efter RF exponering. ANDROGENRECEPTORNS CAG-LÄNGD MODIFIERAR MILJÖGIFTERS PÅVERKAN PÅ SPERMIEKVALITETEN Lars Rylander Docent Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds universitet Aleksander Giwercman Läkare Molekylär Reproduktionsmedicin, Lunds universitet, Malmö Yvonne Giwercman Docent Molekylär Reproduktionsmedicin, Lunds universitet, Malmö Bo AG Jönsson Professor Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds universitet Anna Rignell-Hydbom DrMedVet Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds universitet Exponering för persistenta klororganiska miljögifter (POP), t ex PCB, dioxin och DDT, har i vissa studier visat sig ha negativ påverkan på den manliga reproduktionsförmågan. Det har även föreslagits att vissa individer skulle vara mer känsliga för miljögifter, dvs att det skulle förekomma så kallad gen-miljö-interaktion. Den aktuella studien syftar till att studera om androgenreceptorns CAG- och GGNlängder, vilka kodar för aminosyrorna glutamin respektive glycin, modifierar effekten av POP på spermiekvaliteten. Dessa aminosyror varierar i antal mellan olika individer och olika populationer och har i ett flertal studier kopplats till spermieparametrar. Man vet sedan tidigare att CAG-kängderna varierar i antal från 10-30 i svensk population och det är känt att individer med CAG>40 utvecklar Kennedys sjukdom i vuxen ålder, med neuromuskelära och fertilitetsrelaterade problem som följd. I ett EU-projekt (Inuendo, Hemsida: www.inuendo.dk) samlades spermie- och blodprov från 680 män (medelålder 34 år, SD 10) från Sverige, Grönland, Polen och Ukraina. De svenska männen bestod av yrkesfiskare från den svenska ost- och västkusten. Som biomarkörer för POP-exponering analyserades 2,2,4,4,5,5 -hexaklorbifenyl (PCB-153)

Sida 2 av 25 och p,p -DDE (en viktig metabolit till DDT) i serum. Dessutom analyserades ett antal spermieparametrar (t ex volym, koncentration, totalantal, motilitet och brott på spermiernas DNA-spiral) och GGN- och CAG-längderna. En statistisk signifikant interaktion observerades mellan PCB-153 och antalet CAGrepetitioner på spermiekoncentrationen och på det totala spermieantalet (p=0.03 respektive p=0.01). För de med korta CAG-längder (<20) var spermiekoncentrationen och det totala spermieantalet 35% respektive 42% lägre, när individer med serumkoncentrationer av PCB-153 över medianen jämfördes med de vilkas koncentration var under medianen. I de Europeiska populationerna (dvs Sverige, Polen och Ukraina) fanns en signifikant interaktion mellan p,p -DDE och antalet CAGrepetitioners påverkan på andelen spermier med DNA-brott. Sammanfattning: Den aktuella studien indikerar att en genetisk variation i normalbefolkningen kan reglera individens känslighet för miljögifters negativa effekter på fortplantningsfunktionen. Mekanismen bakom detta är dock ännu okänd. Arbetsmiljö och hälsa - länken som brast: Vad har vi nu för preventiva strategier? Maria Albin Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund Bengt Järvholm Yrkes- och miljömedicin, Umeå Kerstin Marinko Läkare Kommunhälsan Uppsala Håkan Westberg Yrkes- och milljömedinska kliniken U)niversitetssjukhuset Örebro Sven-Ove Hansson Professor Inst för filosofi, Kungl Tekniska Högskolan, Stockholm Sammanfattning: Arbetsmedicinens utveckling har lett till betydande framsteg på flera områden, fra vad gäller kemiska hälsorisker. På andra områden är framgångarna förvånande små, tex vad gäller belastning, buller och vibrationer. De senaste åren har en paradigmförskjutning skett från en betoning på arbetsmiljöns betydelse för hälsan, till en betoniing på individfaktorer och försäkringsmedicinska frågeställningar. Symposiet granskar dessa delvis nya förutsättningar, samt strategier för att vidmakthålla de fremsteg som uppnåtts och åstadkomma bättre resultat där vi misslyckats. Anföranden: Bengt Järvholm, professor: Varför kommer vi ingen vart med de fysikaliska hälsoriskerna: belastning, buller och vibrationer? Kerstin Marinko, företagsläkare: Vem vill betala för primärprevention? Håkan Westberg, yrkeshygieniker, docent: Hur återerövrar vi överblicken över de kemiska hälsoriskerna? Sven-Ove Hansson, professor i filosofi: Strategier för förändring: tillsyn och riskbedömninig. Buller och stressreaktioner i skolan Robert Wålinder Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala Kristina Gunnarsson leg sjuksköterska Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala Roma Runeson leg psykolog Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala Greta Smedje Med dr Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala Förutom skador på hörsel har höga bullernivåer relaterats till högt blodtryck och stresshormonnivåer. På det pedagogiska området har buller negativ effekt på hörbarhet, koncentration, läsning och inlärning. Även emotionella effekter har kunnat kopplas till buller såsom aggressivitet och bristande anpassning. Ljudnivå mättes dagligen med stationär bullermätare i tre klassrum under fyra veckor. Eleverna (4:e årskursen) i dessa salar erbjöds att mäta blodtryck, lämna salivprov för kortisolanalys, besvara ett frågeformulär om störning av buller samt göra teckningar för analys av 28 emotionella indikatorer (enligt Koppitz) och 57 elever (73 %) deltog. Ekvivalent ljudnivå (Leq), medelvärde under skoldagen, varierade från 59 till 87 db(a), där 70 db(a) överskreds 15% av dagarna. Ljudnivån kunde korreleras till ökad förekomst av symtomen trötthet och huvudvärk samt minskad variabilitet av kortisol under skoldagen. Systoliskt blodtryck och emotionella indikatorer var numeriskt men inte signifikant ökade vid högre ljudnivå. Under terminen var symtomförekomsten oförändrad men de emotionella indikatorerna för impulsivitet, osäkerhet och blyghet ökade bland pojkar mot slutet av terminen. Sammanfattning: Aktuella ljudnivåer i svenska grundskoleklasser kunde direkt eller indirekt kopplas till stressreaktioner hos skolbarnen. Även hygieniska insatsvärden avseende hörselskadliga nivåer överskreds. Detta indikerar ett behov av översyn av bullerförhållandena i svenska klassrum ur ett flertal aspekter: försämrat inlärningsklimat, hörselskador och stressreaktioner. Datoranvändning och datorrelaterade hälsoproblem bland gymnasieungdomar i Mälardalen Peter Palm Leg sjukgymnast/ergonom Arbets och miljömedicin Akademiska sjukhuset Uppsala Eva Hansson Risberg Forskningsingenjör Arbetslivsinstitutet Allan Toomingas Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten Ewa Wigaeus Tornqvist Professor Arbetslivsinstitutet Gunnar Palmerud Med Dr Arbets och miljömedicin Sahlgrenska universitetssjukhuset

Sida 3 av 25 Datoranvändning liksom muskeloskeletala besvär och huvudvärk är vanligt bland ungdomar och har ökat under de senaste tio åren. Syftet med denna studie var att bland gymnasieelever undersöka: omfattningen av datoranvändning; förekomsten av huvudvärk, ögonbesvär samt besvär i nacke eller armarna; om de trodde de egna hälsoproblemen var datorrelaterade; sambandet mellan hälsoproblem och total datortid; om eleverna hade fått information i skolan om bra arbetssätt och ergonomi vid dator. Ett frågeformulär besvarades i en tvärsnittsundersökning av 2826 elever i andra årskursen från 38 gymnasieskolor i Mälardalen (svarsfrek. 73 %). Hälsoproblem definierades som smärta, värk eller andra besvär i minst tre dagar den senaste månaden. Sambandsanalyser mellan total datoranvändning i och utanför skolan under den senaste månaden och hälsoproblem gjordes för båda könen genom att beräkna prevalenskvoter (PR) och 95 % konfidensintervall (CI) bland de som uppgav datoranvändning 14-56 tim/v och >56 tim/v. Referenterna var de som som uppgav datoranvändning < 14 tim/v. Männen använde datorn 28 tim/v utanför skolan och 3 tim/v i skolan (medianvärde), kvinnorna 17 tim/v utanför skolan och 2 tim/v i skolan. Det vanligaste rapporterade hälsoproblemet var huvudvärk (51% av kvinnorna, 24% av männen) följt av nackskulderbesvär (37% av kvinnorna 18% av männen). Mellan 10-43% ansåg att deras problem var datorrelaterade. För båda könen identifierades en högre förekomst av nack-skulderbesvär för de som använde dator mer än 56 tim/v jämfört referenterna (PR:1,33; CI:1,08-1,64 för kvinnorna; PR:1,59; CI:1,03-2,47 för männen). Bland kvinnorna fanns även en högre förekomst av underarmsbesvär bland de som använde dator 14-56 tim/v (PR:1,56; CI:1,17-2,06) och bland de som använde dator >56h/ v (PR:1,9; CI:1,28-2,82) jämfört med referenterna. Även ögonbesvär var högre bland kvinnorna i grupperna, 14-56 tim/v (PR:1,29; CI:1,03-1,63) samt >56 tim/v (PR:1,82; CI:1,33-2,48). Totalt 63% av eleverna uppgav att de inte hade fått någon information alls i skolan om bra arbetssätt och ergonomi vid dator. Sammanfattning: Även elever kan drabbas av datorrelaterade hälsoproblem trots sin ungdom. Då arbetslivet till stor del är datoriserat idag, är det anmärkningsvärt att elever upplever datorrelaterade problem före de påbörjat sin yrkeskarriär. Ett sätt att förebygga besvär kan vara att i skolan ge ungdomar kunskap om ett hälsosamt arbetssätt vid dator. Fokus bör speciellt riktas mot datoranvändningen i hemmet. Dödlighet, sjuklighet och yrkesexponering för luftvägsirriterande ämnen hos män med luftvägsdiagnos Pernilla Wiebert Fil kand Institutet för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Arbetsoch miljömedicin, Stockholms läns landsting Magnus Svartengren Professor Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting Magnus Lindberg Professor Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet Tomas Hemmingsson Med Dr Arbetslivsinstitutet, Stockholm Ingvar Lundberg Professor Arbetslivsinstitutet, Stockholm Gun Nise MSc, PhD Avd för Yrkesmedicin, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm Kunskapen om hur personer med en luftvägsdiagnos påverkas i yrkeslivet när de utsätts för luftvägsirriterande exponeringar är ännu bristfällig. Både vad gäller deras hälsa och hur de väljer yrke ur exponeringssynpunkt. En jobbexponeringsmatris för luftvägsirriterande ämnen utvecklades och tillämpades på Värnpliktskohorten. I kohorten ingår 39 321 svenska män från Värnpliktsregistret som mönstrade 1969/70, med uppföljning genom länkning till Dödsorsaksregistret, Slutenvårdsregistret och Folk- och Bostadsundersökningen. Diagnos ställdes vid mönstringen och följande tre grupper användes; 1) friska, 2) astmatiker (mild och allvarlig astma) och 3) personer med allergisk rinit utan astma. Grupperna analyserades för dödlighet, slutenvård och strategier för val av yrke med hänsyn till luftvägsirriterande exponering. Analyserna justerades för rökning och barndomssocialgrupp. Punktprevalensen av all astma vid mönstringen var 1,8%, allvarlig astma 0,45% och allergisk rinit 2,7%. I uppföljningen var dödlighet signifikant högre hos personer med astma, hazard ratio (HR) 1,49 (95% CI 1,00-2,23), och lägre hos personer med allergisk rinit, HR 0,52 (95% CI 0,30-0,91) jämfört med friska. Astma var en riskfaktor för slutenvård medan allergisk rinit var associerad med mindre slutenvård (odds ratio (OR) för all astma 1,16 (95% CI 1,00-1,34), allvarlig astma 1,38 (95% CI 1,04-1,85), allergisk rinit 0,92 (95% CI 0,82-1,03). Personer med astmadiagnos vid mönstringen tenderade att undvika arbeten där det fanns en hög sannolikhet för luftvägsirriterande exponering (OR 0,88, 95% CI 0,71-1,09), medan personer med allergisk rinit tydligt undvek exponerade jobb (OR 0,58, 95% CI 0,47-0,70) jämfört med friska personer. Sammanfattning: Personer med astma vid mönstringen förändrade inte sin exponeringssituation i samma utsträckning som personer med allergisk rinit, trots att astmatiker hade en ökad risk för dödlighet och sjuklighet jämfört med både friska och personer med allergisk rinit. Exponering för persistenta klororganiska miljögifter och typ 2 diabetes

Sida 4 av 25 Anna Rignell-Hydbom Dr med vet Avd för Yrkes- och Miljömedicin, Lunds Universitet Lars Rylander Docent Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund Incidensen av typ 2 diabetes mellitus (T2DM) ökar snabbt i hela världen. Den ökade insjuknandegrad är kopplad till den ökade förekomsten av det sk. metabola syndromet, och anses bero på ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer. Persistenta klororganiska miljögifter (POPs) omfattar bl.a. dioxiner, polyklorerade bifenyler (PCB) och diklorofenyltrikloretan (DDT). Den viktigaste exponeringskällan i Sverige är kosten och speciellt fet östersjöfisk Flera tidigare epidemiologiska studier har kopplat höga kroppsdoser av dioxiner till ökad risk för T2DM eller nedsatt glukostolerans. I en tidigare publicerad studie vid Yrkes-och miljömedicin i Lund, undersöktes 196 fiskare och 184 fiskarehustrur längs hela Östersjökusten. Studien visade att sex procent av männen och fem procent av kvinnorna har diabetes. Typ-2- diabetikerna hade också en högre koncentration av såväl PCB som DDT i blodet, vilket tyder på att de utsatts för högre doser av gifterna. Syftet med denna studie var att se om dessa posistiva samband kunde bekräftas i en annan studiepopulation. I studien ingick 544 kvinnor, boende längs Sveriges ost- och västkust. Från dessa kvinnor insamlades blodprov och de fick svara på en enkät. I enkäten uppgav 15 kvinnor att de hade en diagnosticerad T2DM. Som biomarkörer för POP analyserades CB-153 (2,2 4,4 5,5 -hexaklorfenyl), vilken visat sig förekomma i hög koncentration i humant serum och vara ett bra mått för total PCB. Vi analyserade även p,p -DDE, en långlivad metabolit till DDT. Vi fann ett signikant samband mellan CB-153 och T2DM. En ökning med 100 ng/g fett motsvarade ett Odds Ratio (OR) på 1.6, (95% konfidensintervall (KI) 1.0-2.7, p =0.05). Ett liknande samband fanns mellan p,p -DDE och T2DM där en ökning med 100 ng/g fett motsvarade ett OR på 1.3,(95% KI 1.1-1.5 p=0.004). När vi kategoriserade exponeringsvariablerna i kvartiler fann vi ett signifikant postitivt samband mellan CB-153 och T2DM (p=0.004) och p,p -DDE och T2DM (p=0.002). Sammanfattning: Vi fann att kvinnor med höga koncentrationer av POP, jämfört med kvinnor med låga koncentrationer, hade en ökad risk för T2DM vilket är i linje med tidigare studie. Ett väsentligt problem med dessa tvärsnittsstudier är dock att exponeringen kan ha förekommit många år före diabetesdebuten och analyser av POP. Vi kan därför inte utesluta en omvänd kausalitet även om det föreligger flera indicier för att POPexponering bidragit till uppkomsten av T2DM snarare än tvärtom. Faktorer associerade med prospektiv utveckling av miljörelaterade besvär Frida Eek Dr Med Vet Avd f Yrkes- och miljömedicin, Lunds Universitet Björn Karlson Psykolog Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund Per-Olof Östergren Socialmedicinska enheten, Universitetssjukhuset MAS, Malmö Tidigare studier har visat att besvär som attribueras till el eller kemikalier/lukt var relativt vanligt förekommande i en skånsk population. Tvärsnittsanalyser visade att besvären kunde associeras med nedsatt subjektiv hälsa och funktionsförmåga. Syftet med den aktuella studien var att undersöka samband mellan subjektiva hälsomått vid baselinemätningen och långsiktig utveckling av miljörelaterade besvär, för att belysa möjlig kausalitet. Samtliga respondenter (N=13604) av en folkhälsoenkät år 2000 kontaktades och inbjöds att besvara en identisk enkät fem år senare. Sjuttiosju procent besvarade denna uppföljande enkät, vilket formade en panel bestående av 10475 personer. Enkäterna mätte, förutom huruvida respondenten upplevt besvär som attribuerades till elektriska eller kemikalie/luktfaktorer, (1)Subjektiv hälsoprofil: (självskattad hälsa (SRH-7), mentalt välbefinnande (GHQ-12), sömnbesvär, stress, och funktionsförmåga) (2) Krav, kontroll och stöd i arbetet (JCQ), samt(3)tro på betydelse av egen insats för hälsan. Personer med bestående besvär, dvs som attribuerade besvär till miljöfaktorer vid båda tillfällena, hade vid baselinemätningen genomgående en klart negativt avvikande subjekttiv hälsoprofil, jämfört med både personer som inte vid något tillfälle attribuerade besvär till miljöfaktorer, samt med personer som angav miljörelaterade besvär endast vid ett tillfälle. De hade också i högre grad en bristande tro på sin egen insats betydelse för den egna hälsan. Personer som attribuerade besvär till miljön vid första tillfället, men inte andra, avvek signifikant negativt gentemot personer helt utan besvär, men hade en mer positiv profil än de med bestående miljörelaterad besvärsattribution. Personer som inte attribuerade besvär till miljöfaktorer vid baselinemätningen, men däremot vid andra mättillfället, uppvisade redan vid baselinemätningen en avvikande subjektiv hälsoprofil jämfört med personer som inte vid något tillfälle attribuerade besvär till miljöfaktorer. Samtliga grupper med miljörelaterade besvär hade signifikant ökade OR att uppleva en spänd arbetssituation ( strain ), främst beroende på lägre upplevelse av kontroll i arbetet, och upplevde lägre grad av stöd i arbetet jämfört med personer helt utan miljörelaterade besvär. Sammanfattning: Resultaten ger delvis stöd för hypotesen att tillstånd som environmental illness kan ha sin början i oprecisa besvär som individen sedan söker förklaring till, genom en attribution till elektriska eller kemiska faktorer.

Sida 5 av 25 Fallbeskrivning - misstänkt allergisk alveolit var arbetsorsakad Hot tub lung. Eva Andersson Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Magnus Åkerstöm yrkeshygieniker Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Harald Fjällbrant Läkare Lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Carl-Peter Engström Läkare Lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Arbetsrelaterad allergisk alveolit misstänktes. Två arbetskamrater har också insjuknat efter skötsel av bubbelpoolsanläggning. Fallbeskrivning. Fastighetstekniker, 30 årig frisk man, som i början av mars insjuknar med feberepisoder, andfåddhet, muskel- och ledvärk. Mitten av mars inlagd, viss hypoxi, CT visar utbredda interstitiella förändringar. Slutet av mars viktnedgång 5 kg, fortsatt viss andfåddhet, normal syrsättning, sänkt FVC, FEV1 och CO-diff, lungröntgen alveolitbild. Precipiterande antikroppar och Legionellaantigen är negativa. BAL (bronko-alveolärt lavage) visar lymfocytos, transbronkiell biopsi granulom. Mitten av april väs återställd, röntgen och lungfunktion normal. Diagnos: Allergisk alveolit. Ej steroidbehandlad. Mitten av maj svar BAL-odling, växt av Mycobacterium avium komplex (MAC). I litteraturen finns beskrivet hot tub lung hos friska personer som använt bubbelbad, men inte hos personal som sköter baden. De har utvecklat en allergisk alveolitliknande bild efter exponering för aerosol innehållande nontuberkulösa mykobakterier, i de flesta fall MAC. Odling i BAL eller sputum har visat växt av mykobakterier. De tycks tillfriskna om exponeringen upphör. Arbetsplatsbesök och exponeringsutredning har gjorts. Det har varit högtrycksspolning vid rengöring och byte av filter till bubbelpoolsanläggning som föranlett akuta episoder med feber och eller frossa och andnöd hos personalen. Två ytterligare som har insjuknat med långvariga symtom. Kraftig aerosolbildning har skett. Skötselanläggning med utjämningsbassäng och filter har funnits i teknikrum med begränsad ventilation. För desinfektion av vattnet har väteperoxid och ultraviolett ljus använts. Anläggningen hade varit i gång ca ett halvår när personalen fick besvär. Skötselinstruktioner har följts. Odlingar av vatten, filter och högtryckstvätt har nu skett och sanering ska genomföras. Tidigare regelbundna odlingar av pseudomonas och legionella har varit negativa. Sammanfattning: Ett fall av arbetsorsakad hot tub lung -allergisk alveolit-liknande granulomatös lungsjukdom beskrivs. Detta och två andra misstänkta fall har arbetat med skötsel av bubbelpoolsanläggning och exponerats för vattenaerosol, troligen innehållande MAC, vid högtrycksspolning av filter. Flygbuller och incidens av hypertoni Charlotta Eriksson Mph Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Mats Rosenlund PhD Arbets- och Miljömedicin, Stockholms Läns Landsting Agneta Hilding Lic Med Vet, Statistiker Institutionen för molekylärmedicin och kirurgi, Karolinska Institutet Claes-Göran Östenson MD PhD Institutionen för molekylärmedicin och kirurgi, Karolinska Institutet Göran Pershagen MD PhD Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Gösta Bluhm MD PhD Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Samhällsbuller är ett av våra större miljöhälsoproblem. I Sverige är drygt två miljoner människor exponerade för trafikbuller överskridande riksdagens riktvärde på 55dB(A) (dygnsmedelvärde vid fasad). Allmänna besvärsupplevelser och sömnsvårigheter förknippade med buller har rapporterats i flera studier men om bullret även kan ge upphov till långsiktiga fysiologiska effekter är mer oklart. Ett fåtal epidemiologiska studier har indikerat ett samband mellan exponering för flygbuller och förekomst av hypertoni, dock saknas högkvalitativa longitudinella undersökningar. Föreliggande studie är den första att undersöka sambandet mellan flygbullerexponering och incidensen av hypertoni. Studien baseras på två undersökningar genomförda inom ramen för Stockholms läns Diabetespreventiva Program (SDPP). 3128 män i åldrarna 35-56 år, boende i kommunerna Sigtuna, Upplands-Bro, Tyresö och Värmdö, besvarade under tidsperioden 1992-94 en enkät samt genomgick en klinisk undersökning inkluderande blodtrycksmätningar. Tio år senare genomfördes en uppföljning på motsvarande sätt (svarsfrekvens 77%). Deltagare boende i Sigtuna kommun nära Stockholm-Arlanda flygplats klassificerades avseende bullerexponering med hjälp av geografisk informationsteknik (GIS). Av de totalt 2027 personer som slutligen ingick i studien befanns 410 ha varit exponerade för flygbullernivåer (FBN; tidsvägt dygnsmedelvärde) 50 db(a) och 311 för maxnivåer (MNL) 70 db(a). Relativa risker (RR) och 95% konfidensintervall (KI) beräknades med binomialregression. Bland personer boende i områden med bullernivåer 50 db(a) FBN fick 36,1% hypertoni jämfört med 29,7% bland boende i oexponerade områden. Efter justering för ålder och Body Mass Index (BMI) blev RR 1,19 (95 % KI=1,03-1,37). Motsvarande RR för maxnivåer 70 db(a) var 1,20 (1,03-1,40). En analys av riskökningen per 5 db(a)- stegring gav en RR på 1,10 (1,02-1,19). Sambanden var mer framträdande bland äldre personer, icke rökare och personer som inte var störda av andra bullerkällor.

Sida 6 av 25 Sammanfattning: Resultaten stärker misstankarna om ett samband mellan exponering för flygbuller och hypertoni. Detta kan ha relevans även för andra bullerkällor, till exempel vägtrafik. Mot bakgrund av den utbredda exponeringen kan även måttliga riskökningar för hypertoni knutet till buller innebära betydande folkhälsoproblem. Från ord till handling - mitt halvsekelperspektiv på arbetsoch miljömedicin Lennart Levi Professor em, riksdagsledamot Karolinska institutet och Sveriges Riksdag Ingen tvekan råder om att arbets- och livsmiljön är viktiga bestämningsfaktorer för hälsa och välbefinnande, såväl patogent som salutogent, dvs hälsofrämjande. Miljöernas fysikaliska och kemiska komponenter har därför ägnats ett framgångsrikt sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete. Deras psykosociala komponenter, länge förbisedda, har numera även de ägnats omfattande studier, som demonstrerat klara samband, men insikten om dessa har hittills varit svårare att översätta till kliniskt arbete och ännu svårare att implementera i sjukdomsprevention och hälsopromotion. Författaren har ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt tvärvetenskaplig forskning, utbildning och kunskapsspridning inom detta område, inom ramarna för Karolinska institutet, Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM), men också WHO, ILO och Europeiska kommissionen. Sedan september 2006 är han ledamot av Sveriges Riksdag och har i den egenskapen möjligheter att mer än tidigare i livet påverka beslutsfattandet i vårt land med inriktning på en arbets- och livsmiljö, som främjar hälsa och välbefinnande. Under 50-talets andra hälft var insikten i vårt land om problemens betydelse fortfarande närmast obefintlig. Även under 60-talet var det utomordentligt svårt att få anslag för biopsykosocial forskning och utbildning. 1973 inrättade dock WHO, med stöd från Medicinska forskningsrådet (MFR), sitt första psykosociala centrum, vid Karolinska institutet (Psychosocial Factors and Health). 1978 instiftades den första MFRprofessuren i ämnet, och 1980 inrättades Statens institutet för psykosocial miljömedicin. Dessa bidrog till den därpå följande utvecklingen, nationellt och internationellt. Den stora utmaningen för framtiden är att omsätta kunskaperna till praktisk politik, att få politiken tillämpad och tillämpningarna utvärderade. Sammanfattning: WHO har år 2001 sammanfattat kunskapsläget i en enda sats: "Mental health problems and stress-related disorders are the biggest overall cause of early death in Europe." Föreliggande föreläsning redogör för processens etiologi, patogenes, salutogenes, terapi, prevention och promotion, men också för två nyligen fattade EU-beslut, det ena avseende "decent work", det andra "health in all policies", och för WHOs hälsoministrars Helsingfors-deklaration om "psykisk hälsa för Europa". Den stora utmaningen nu är att komma från ord till handling, alltså att tillämpa de goda intentionerna i dessa och andra policydokument och att utvärdera utfallet. Fysiska arbetsmiljöförhållanden vid ett urval av callcenter, samt deras relation till komfort och besvär samt till gällande arbetsmiljöförordningar, EU-direktiv och standards Allan Toomingas Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten Desire Gavhed MedDr Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten Syftet var att kartlägga fysiska arbetsmiljöförh på callcenter(cc) och jämföra dessa med gällande arbetsmiljöförordningar (AMF), EU-direktiv och ISO resp TCO-standards samt med operatörernas komfort och besvärsbild. I en tvärsnittsstudie gjordes observationer och mätningar på 156 arbetsstationer på 16 CC. Operatörerna rapporterade besvärsförekomst samt komfort med olika förhållanden senaste månaden. Nästan alla arbetsstationer fanns i kontorslandskap. Inomhusklimat och ventilation uppfyllde i de flesta fallen AMF och standards (temp, lufthast; CO2) förutom låg rel.luftfuktighet (md=23%) som kan inverka på slemhinnor i ögon och luftvägar, spec. vid bildskärmsarbete och röstanvändning. Ljudnivåerna, som drygt 40% var missnöjda med, var så höga (md=61 dba) att de kan interferera med taluppfattning. Huvudsaklig ljudkälla var operatörernas telefonprat. Belysningsnivåer låg ofta (63%) utanför rek värden. Bländning i synfältet var vanligt (69%) liksom bildskärmar med lägre uppdat.frekv än rek (70%). Fler rapporterade bristande komfort och hudbesvär i dammiga lokaler (38%). I övrigt ingen samvariation med besvärsförekomst. Möblers och utrustningens kvalitet var hög och uppfyllde de flesta AMF, EU-direktiv och standards. Huvudsakligt problem var hur dessa nyttjades, dvs hur de placerades och justerades för att anpassas till den enskilde operatören för att möjliggöra bra och varierande arbetsställn, vilket föreskrivs i AMF, EU-direktiv och standards. Majoriteten av styrdonen var olämpligt placerade, enl. vedertagna rek. i standards. 20-40% av möblerna och bildskärmarna var på liknande grunder icke optimalt höjdjusterade. Olämpliga arbetsställn. var därför vanliga, främst i axelleder (94%) och handleder (58%). Undantag från god kvalitet var tex att ca 30% av arbetsborden inte var lätta att höjdjustera, vilket torde vara viktigt när samma arbetsstation används av flera, vilket även påpekas i AMF. Sådana brister var kopplade till större uppmätt andel av arbetsdagen sittandes (80% jmfr 70% av dagen) och till ryggbesvär (42% jmfr 21% av operatörerna). Tjocka tangentbord (>3 cm) var kopplade till komfortbrist och

Sida 7 av 25 besvär i bla nacke/skuldror (59% jmfr 38%). Sammanfattning: Satsning på hög kvalitet och injusteringar av synergonomiska förh, möbler och utrustning skulle kunna leda till bättre komfort och arbetsställningar samt i flera fall även till ökad hälsa. Att minska ljudnivåerna vid CC-verksamhet kan vara svårt att uppnå i kontorslandskap, liksom ett rumsklimat som passar alla. GASOLYCKAN I BHOPAL, INDIEN 1984 FÖR SENT FÖR GOD EPIDEMIOLOGI Ingrid Eckerman Läkare för Miljön Vid olyckan i Union Carbides fabrik, Bhopal, Indien 1984, spreds 43 ton gaser över den sovande staden. Ursprungliga officiella siffror var 2 260 döda och 520 000 exponerade. Många rapporter, artiklar och böcker har publicerats. Fortfarande finns osäkerhet om vad som skedde och konsekvenserna. Materialet är färgat beroende på om informanten är offer eller anklagad. Här beskrivs kvaliteten av den epidemiologiska uppföljningen. Material om katastrofen, drygt 200 referenser, framställt under åren 1984-2003 och samlat av indiska organisationer, har granskats. Datainsamling av epidemiologisk karaktär har gjorts av statliga, nationella och internationella organisationer. Vissa data är sekretessbelagda. Andra är obearbetade. Totalt hittades ca 50 studier med epidemiologisk karaktär. Knappt 10 var rapporter från vetenskapliga institutioner och drygt 10 artiklar i granskade tidskrifter. Indian Council of Medical Research är den viktigaste forskningsinstitutionen. 23 mindre projekt startades och avslutades inom 10 år. En kohortstudie pågår än. Vid tiden för materialinsamlingen rådde publiceringsförbud och materialet fanns endast som stencilerade rapporter. I kohortstudien finns bias och confounding factors som inte belyses i rapporterna. Ej studerade effekter är kvinnlig reproduktion, kromosomförändringar, cancer, immunodefekter, neurologiska följdtillstånd, posttraumatiskt stressyndrom och barn födda efter olyckan. Studier från frivilligorganisationer har ofta ovetenskaplig design, bias, små studiepopulationer och inadekvat uppskattning av exponeringen. Resultaten från de olika studierna stöder varandra. Den viktigaste slutsatsen är permanent multiorganpåverkan, där lungpåverkan är mest uppenbar. Sammanfattning: Kvaliteten på den epidemiologiska forskningen om Bhopalkatastrofen 1984 varierar och kan ifrågasättas. Den kohortstudie som ännu pågår är bristfällig. Sena följder som respiratorisk insufficiens, hjärtinsufficiens (cor pulmonale), cancer och tuberkulos kommer aldrig att kunna belysas. Effekter på framtida generationer är svåra att påvisa. Ett WHO-program för katastrofepidemiologi bör utvecklas. En struktur för kohortstudier med anvisningar för utförandet bör tas fram. Både korttids- och långtids effekter inkluderande psykologiska symtom måste belysas, med särskild hänsyn till foster, barn och reproduktiv hälsa. Noggrann kartläggning av exponering för kemiska och/eller radioaktiva ämnen måste ske. Olika organisationers arbete bör koordineras och databaser kunna kombinera. Hjärtrytmvariabilitet under och efter exponering till luftföroreningar i en biltunnel i Stockholm (Söderledstunneln) Nils Plato Docent Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting och Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet Martin Andersson Inst Södersjukhuset KI Lena Hillert Arbets- och miljömedicin, Stockholm Helena Svensson Statistiker Arbets-och miljömedicin, stockholm Magnus Svartengren Institutionen för Folkhälsovetenskap, KI Sambandet trafikrelaterad partikelexponering och hjärtinfarkt har fn starkt fokus. Höga halter av partiklar och kväveoxider (NOx) har uppmätts i Stockholms innerstad och högts inne i biltunnlar. Exponering för höga halter luftföroreningar kan ge upphov till ändringar i hjärtrytmvariabilitet. Dessa kan studeras via RR-intervall eller hjärtfrekvens. Tjugo frivilliga försökspersoner (fp), varav 10 kvinnor, har exponerats under en timme i Söderledstunneln, en av Stockholms mest förorenade trafikmiljöer, och under samma förhållanden en timme med friskluftsmask (oexponerade). Under 24 timmar bar fp en bärbar EKG-bandspelare (ECG recorder DL700, Dana Biomedical) varav första timmen i tunneln på morgonen, hela dagen och även under hela natten. Under vistelsen i tunneln kontrollerades lufthalten avseende NO2 och NO (chemiluminiscence AC31M), CO (Dräger PAC lll), partikelfraktionerna PM2,5 och PM10 (Harvardimpaktorer). Masstalen i fraktionen 0,3-0,5 µm, 0,5-5 µm, 5-10 µm och > 10 µm mättes med en Royco Portable. Variabiliteten i partikel-koncentrationen mättes med DataRAM (0,1-10 µm). Temperatur och luftfuktighet mättes med dataloggern HOBO. NO2 -halten mättes under 24 tim på varje individ med passiv provtagare (IVL). Vi har fokuserat på spektralkomponenter. Utfallsparametrarna HR (heart rate), VLF (very low frequency), LF (low frequency). HF (high frequency),lf/hf analyserades vid tidpunkterna: Under vistelsen/exponeringen i tunneln; 3-6 timmar efter exponering samt mellan 01.00-04.00 natten efter exponering. Skillnaden i exp/oexp studerades för 5-minutersintervall (medelvärdet i intervallet) i de tre ovan tidsektorerna.

Sida 8 av 25 Medelhalten i tunneln var för NO2 (97 µg/m3, sd 22,9 µg/m3), NOx (998 µg/m3; sd 252 µg/m3), PM2,5 (255 µg/m3; sd 26 µg/m3). Dygnsmedelvärdet för NO2 var (21,5 µg/m3; sd 5,4 µg/m3för exponerade och 13,6 µg/m3, sd 3,0 för oexponerade). Under pågående exponering i tunneln steg HR (ca 3 %) och LF/HF (ca 1 %) för hela gruppen (ej sign.). Vi fann en pulsstegring uttryckt i HR som kom efter 4-5 timmar och låg kvar förhöjd hela natten. Sammanfattning: Sammanfattning: Studien visar att man kan utläsa en tendens på kvarstående pulsstegring efter vistelse i mycket luftförorenande miljöer från fordonstrafik. Resultatet tyder på stress och vi fann en påverkad balans mellan synpatikus och parasympatikus. Effektstorleken är liten dvs dess hälsomässiga betydelse är osäker. Exponering i trafikerad vägtunnel ger upphov till en signal att kroppen påverkas. Hälsoeffekter av dieselavgaser vid astma en fältstudie på Oxford Street, London, UK James McCreanor MRCP National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and Royal Brompton Hospital, London, UK Paul Cullinan Läkare National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and Royal Brompton Hospital, London, UK Mark J Nieuwenhuijsen PhD Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College London, London, UK and CREAL, Barcelona, Spain. James Stewart-Evans MSc Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College London, London, UK Eleni Malliarou MSc Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College London, London, UK Lars Järup Läkare Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College London, London, UK Robert Harrington MS University of Medicine and Dentistry of New Jersey School of Public Health, Piscataway NJ, USA Magnus Svartengren Läkare Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting och Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet In-Kyu Han MPH University of Medicine and Dentistry of New Jersey School of Public Health, Piscataway NJ, USA Pamela Ohman-Strickland PhD University of Medicine and Dentistry of New Jersey School of Public Health, Piscataway NJ, USA MS Kian Fan Chung Läkare National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and Royal Brompton Hospital, London, UK Junfeng Zhang PhD University of Medicine and Dentistry of New Jersey School of Public Health, Piscataway NJ, USA Luftföroreningar från vägtrafik utgör en hälsorisk. Dieselpartiklar ådrar sig allt större intresse och personer med redan existerande lungsjukdom kan löpa en ökad risk. Vi Undersökte effekterna av trafikavgaser på personer med astma i en stadsmiljö som domineras av dieselfordon. Vi rekryterade 60 vuxna till två grupper med mild (n=31) eller måttlig (n=29) astma. En randomiserad cross over design användes där varje person promenerade i två timmar längs Oxford Street i London och vid ett separat tillfälle, genom Hyde Park. Exponering mättes detaljerat liksom fysiologiska och immunologiska mått. Försökspersonerna blev signifikant mer exponerade för PM2.5, ultrafina partiklar, elementärt kol, och NO2 vid promenaden på Oxford Street jämfört med Hyde Park. En två timmars promenad på Oxford Street gav en liten men konsistent påverkan på lungfunktion FEV1 (upp till 6,1%) och FVC (upp till 5,4%), förändringarna var signifikant större jämfört med dem som följde en promenad genom Hyde Park. Effekten var större hos dem med måttlig astma jämfört med dem med mild astma. Lungfunktionspåverkan följdes också av tecken till neutrofil inflammation (sputum myeloperoxidas 24.5 ng/ml jämfört med 4.24ng/ml, p=0.049) och sänkt ph i exhalerat andningskondensat (maximal minskning i ph 1,9% jämfört med 0,04%, p=0,003). Effekterna var mest konsistent kopplade till exponering för ultrafina partiklar och elementärt kol. Sammanfattning: Den aktuella studien är så vitt vi känner till den första i sitt slag där en vardagssituation utlöser astma effekter vid exponering för stadsmiljö med mycket dieseltrafik. Fynden ger stöd för och förståelse för mekanismer bakom epidemiologiska fynd som funnit associationer mellan dieselfordons trafik och astma. Höga arbetskrav, hög stressnivå och mental ohälsa bland anställda inom offentlig sektor Emina Hadzibajramovic Statistiker Insitutet för Stressmedicin, Göteborg Gunnar Ahlborg jr Institutet för Stressmedicin, Göteborg Nationella undersökningar i Sverige visar att andelen anställda i offentlig sektor som rapporterar höga arbetskrav har ökat sedan början av 90-talet. Något senare ökade även andelen med stressrelaterade symptom samt långtids-sjukrivningar på grund av mental ohälsa. Syfte: Att undersöka om kombinationen av höga arbetskrav och förhöjd stressnivå har starkare samband med senare utveckling av mental ohälsa än vardera faktorn för sig. Longitudinell studie av anställda inom Västra Götalandsregionen och

Sida 9 av 25 Försäkringskassan. Postenkät inklusive krav-kontroll modellen (11 frågor), sinnestämning (Stress-Energi skalan) och frågor om allvarligare stresstillstånd (AST) skickades till 6000 anställda i maj-juni 2004. Svarsfrekvensen var 61%. De som deltog erhöll en uppföljningsenkät 2 år senare, svarsfrekvens 85%. Med AST menas något av följande: hög poäng på utbrändhet (Shirom-Melamed Burnout Questionnaire, 22 frågor), ångest el depression enligt Hospital Anxiety and Depression Scale el självskattat utmattningssyndrom (4 frågor). Studiepopulation bestod av 1960 personer (85% kvinnor, medelålder 47) som 2004 var i arbete och inte uppfyllde kriterier för AST. Sambandet analyserades med enkla och multipla logistiska regressionsmodeller och redovisas som oddskvoter (OR) med 95% konfidens intervall (CI). Hänsyn togs till ålder, kön, civilstånd, hemmavarande barn, omvårdnadsansvar, fysisk aktivitet, socialt stöd, arbetstid och kundkontakt och justerades vid behov i modellerna. I svaren 2004 var upplevelse av höga krav (n=398) starkt associerat till hög stress (n=652), OR 6,0 (CI 4,5-8,1). Nio procent (n=184) uppfyllde kriterierna för AST vid 2- årsuppföljningen. Höga krav utan förhöjd stressnivå visade inte samband med AST (OR 1,3; CI 0,7-2,4). Kombinationen höga krav och hög stress gav däremot en oddskvot på 1,7 (CI 1,1-2,9). Förhöjd stressnivå hade samband med AST oavsett arbetskrav (OR 2,0; CI 1,4-3,0). Låg kontroll var inte associerat till AST. Sammanfattning: Konklusion: Personer som upplevde höga arbetskrav i kombinationen med hög stress, möjligen indikerande bristande återhämtning och copingförmåga, utvecklade oftare AST jämfört med de som rapporterade höga krav utan förhöjd stressnivå samt de med låga krav. Inklusionsdata från en pågående longitudinell studie av prevention av yrkesastma och yrkesallergi Anne Renström Med Dr Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Kristin Blidberg Med Mag Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Kjell Larsson Professor Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Bland personer som arbetar med djur är yrkesastma och yrkesallergi vanligt och effekter av preventiva åtgärder är lite studerade. Sedan 2003 har en longitudinell studie av hälsa, immunreaktivitet och livskvalitet hos personer som arbetar med försökdjur och har arbetsrelaterade luftvägsbesvär pågått. Personal vid Karolinska Intsitutet (KI) som upplevt besvär vid djurarbete samt en exponerad ålders- och könsmatchad kontrollgrupp deltar i studien. Deltagarna undersöks vid 3 tillfällen (0, 1 och 2 år), varvid luftvägs- och allergisymtom, medicinering, exponering, utnyttjande av skyddsutrustning, samt livskvalitet (SF-36) dokumenteras, även lungfunktion, NO i utandningsluft och bronkiell metakolinkänslighet testas. Pricktest görs med omgivnings- och yrkesallergener, IgE i serum mäts och cellfördelning i perifert blod studeras. En individuell preventionsplan diskuteras fram vid varje besök. Allergenmätningar och enkätdata används för att dela in deltagarna efter exponering. En oexponerad grupp undersöks men följs inte upp (n=33, 76% kvinnor, medel 31 år). Av fallen (exponerad symtomgrupp n=70, 34 år) hade 36% astmasymtom och 91% ögon-näsbesvär i arbetet, och 39% var sensibiliserade mot försöksdjur. Bland exponerade kontroller (n=39, medel 35 år) var 5% sensibiliserade. Av fallen hade 23% en läkardiagnostiserad astma och hälften hade upplevt pip i bröstet eller trånghetskänsla. Fallen hade signifikant lägre livskvalitet men ingen skillnad påvisades mellan fall med eller utan atopi eller sensibilisering mot försöksdjur. Fallen hade signifikant högre antal eosinofiler i blod jämfört med båda kontrollgrupperna och de exponerade grupperna hade ökad mängd neutrofila blodgranulocyter jämfört med den oexponerade gruppen. Det var en positiv korrelation mellan blodneutrofiler och exponering (p<0,05). Lymfocyter (CD4+, CD8+) och monocyter i blod skiljde sig inte mellan grupperna. Fallen hade ökad bronkiell reaktivitet (p<0,05) och förhöjd NOkoncentration i utandningsluft jämfört med kontrollgrupperna (p<0,01). Bland dem med både astma och IgE mot försöksdjur förstärks skillnaderna jämfört med de övriga med symtom och kontrollerna. Sammanfattning: Upplevelse av arbetsrelaterade symtom sänker livskvaliteten. Personer med symptom hade ökat antal cirkulerande eosinofiler, ökad bronkiell reaktivitet och förhöjt NO jämfört med kontrollgrupperna. Exponering per se ökar antalet cirkulerande neutrofiler. Interaktion mellan rökning och genetiska faktorer vid utvecklande av kronisk bronkit Jenny Hallberg Enheten för Yrkesmedicin, Institutionen för Folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm Annica Dominicus Karolinska institutet, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik Ulrika K Eriksson Karolinska institutet, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik Maria Gerhardsson de Verdier AstraZeneca R&D Nancy Pedersen Professor Karolinska institutet, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik Magnus Dahlbäck AstraZeneca R&D Ulf Nihlén AstraZeneca R&D

Sida 10 av 25 Tim Higenbottam AstraZeneca R&D Magnus Svartengren Enheten för Yrkesmedicin, Institutionen för Folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm Rökning är en primär riskfaktor för att utveckla kronisk bronkit, emfysem och KOL, men då inte alla rökare utvecklar sjukdom har det föreslagits att det kan finnas grupper av individer som är särskilt känsliga för omgivningsfaktorer, såsom rökning, och att denna ökade känslighet kan bero på genetiska faktorer. Eftersom det är känt att genetiska faktorer är av betydelse för rökbeteende och kronisk bronkit och rökning är associerade är det dessutom av vikt att ta reda på om de eventuella genetiska faktorerna för sjukdomen är skilda från eller samma som de genetiska faktorer som påverkar rökbeteende. Målet med studien var att i en populationsbaserad tvillingcohort (a) kvantifiera i vilken utsträckning genetiska faktorer (heritabilitet) bidrar till variansen i populationen när det gäller utvecklande av kronisk bronkit, och (b) utvärdera hur mycket av de genetiska influenserna för kronisk bronkit som är gemensamma med de genetiska faktorer som påverkar rökbeteende. Rökande och icke-rökande individer med kronisk bronkit identifierades bland 44.919 tvillingar över 40 år i det Svenska Tvillingregistret. Kronisk bronkit definierades som självrapporterad kronisk bronkit eller emfysem, eller återkommande produktiv hosta. Individer som hade rökt 10 paketår eller mer definierades som rökare. Heritabilitet specifik för kronisk bronkit och gemensam med rökning kvantfierades med hjälp av univariata och bivariata strukturella ekvationsmodeller. Variationen i populationen för kronisk bronkit kunde till 40% förklaras utifrån genetiska faktorer. Endast 14% av dessa faktorer var gemensamma med genetiska faktorer för rökning. Sammanfattning: Genetiska faktorer är viktiga för utvecklandet av kronisk bronkit. Största delen av dessa faktorer är skilda från de genetiska faktorer som påverkar rökbeteende. Klimatförändring, risker och folkhälsa Bertil Forsberg Docent Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet Yvonne Andersson Epidemiolog Epidemiologiska avdelningen, Smittskyddsinstitutet Rocklöv Joacim Statistiker Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet Tom Hedlund Utredningssekreterare Miljödepartementet Elisabet Lindgren Forskare Stockholms Universitet Sammanfattning: FN:s klimatpanel, IPCC, är överens om att det pga utsläpp av växthusgaser sker en global uppvärmning. Utan åtgärder beräknas temperaturen stiga med mellan 1,8 till 4,0 grader till år 2100. Den redan observerade uppvärmningen på 0,8 grader sedan 1800-talets mitt, kan läggas till dessa värden för att jämföra med det förindustriella klimatet. Klimatförändringen kommer att drabba olika delar av världen olika hårt. Höjd havsnivå och svår torka kan utplåna befolkningens möjligheterna att leva vidare på vissa platser. Även Sverige kommer att påverkas av klimatförändringen: mildare vintrar, kraftigare värmeböljor och fler oväder kommer att kunna skapa nya risker och påverka svenskarnas hälsa. Denna typ av hot behandlas också av den statliga Klimatoch sårbarhetsutredningen som under hösten 2007 presenterar sitt betänkande. Vid symposiet ges en sammanfattning från utredningen med fokus på förhållanden som rör risker för liv och hälsa. Anföranden: Tom Hedlund, huvudsekr, Klimat- och sårbarhetsutredningen: Orsaker, scenarios och åtgärder Elisabet Lindgren, med dr, expert i utredningen: Sjukdomsutbredning och globala hälsoperspektiv Yvonne Andersson, chefsepidemiolog SMI: Klimatets betydelse för svenskars livsmedel och vatten Joacim Rocklöv, statistiker, doktorand: Varma dagars effekt på dödlighet och antal sjukhusfall. Kvarts i svenska järngjuterier - exponering, ohälsa, åtgärder. Exponeringstudien Lena Andersson Doktorand Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Ing-Liss Bryngelsson BSc Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Carl-Göran Ohlson Läkare Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Håkan Westberg Docent Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro En kartläggning av exponering och hälsorisker avseende kvarts i svenska järngjuterier har genomförts i ett projekt i samarbete med SweCast AB. I projektet ingick exponeringsmätningar på svenska järngjuterier med syfte att utvärdera dagens kvartsexponering. Den historiska kvartsexponeringen har också studerats genom insamlande av mätdata från företagens egna register och ifrån Arbetsmiljöverket. Exponeringsmätningar av respirabelt damm, kvarts, kristobalit och tridymit samt mätningar med direktvisande instrument har genomförts på 11 svenska järngjuterier under tidsperioden 2005-2006. Gjuterierna representerar olika storlek, gjuteritekniker, legeringar, sandtyper, produktionförhållanden, tillsatser och bindemedelssystem och samtliga befattningar har ingått. Totalt har 425 mätningar av respirabel kvarts och 426 mätningar av respirabelt damm genomförts. Mätdata redovisas som tidvägda dagsmedelvärden för att möjliggöra jämförelse med hygieniska nivågränsvärden. De respirabla dammhalterna varierade mellan <0,01 och 31 mg/m3 och det geometriska medelvärdet (GM) uppgick till 0,56 mg/m3. Nivågränsvärdet för respirabelt damm (5 mg/m3) överskreds i 2 % av proven, framför allt för rensare och skänk- och ugnsunderhållsarbetare. För respirabel kvarts varierade halterna mellan <0,004 och 2,1 mg/m3 och GM uppgick till 0,028 mg/m3. Nivågränsvärdet för kvarts

Sida 11 av 25 (0,1 mg/m3) överskreds i 10 % av proven där formare, rensare, sandberedare, skänkoch ugnsunderhållsarbetare, smältare, urslagare och underhållsarbetare var representerade. För rensare överskreds gränsvärdet i 17 % (n=115) av mätningarna. Samtliga prov av kristobalit (<0,003-0,04 mg/m3) och tridymit (<0,01- <0,03 mg/m3) uppvisade lägre halter än respektive nivågränsvärde (0,05 mg/m3). Befattningarna rensare samt skänk- och ugnsunderhåll hade de högsta exponeringarna för damm och kvarts. I dessa befattningar användes dock ofta andningsskydd och mätningarna var för ett urval av rensare (n=42) utformade så att exponering under antagande om nollexponering vid användning av mask kunde beräknas (reell exponering). Den reella exponeringen för respirabel kvarts överskred gällande NGV i 7 % (n=42) av mätningarna. För skänk- och ugnsarbete var samtliga reella exponeringar lägre än gränsvärdet. Sammanfattning: Resultaten pekar på behov av vidare eliminationstekniskt arbete, utveckling och kontroll av personlig skyddsutrustning och riktade medicinska undersökningar. Kvarts i svenska järngjuterier - exponering, ohälsa, åtgärder.kohortstudien Lena Andersson Doktorand Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Ing-Liss Bryngelsson BSc Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Carl-Göran Ohlson Läkare Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro Håkan Westberg Docent Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro En kartläggning av exponering och hälsorisker avseende kvarts i svenska järngjuterier har genomförts i ett projekt i samarbete med SweCast AB. I projektet ingick en registerbaserad kohortstudie av dödlighet och cancersjuklighet med syfte att undersöka samband mellan kvartsexponering och lungcancerrisk. Kohortundersökningen omfattade 3460 män, anställda på 11 svenska järngjuterier med observationstid från början av 1950-talet till början av 2000-talet. Uppgifter om anställningstid och befattning inhämtades ifrån företagens personalregister och kohorten samkördes sedan mot Socialstyrelsens Cancer- och Dödsorsaksregister. Den totala dödligheten och cancerincidensen i kohorten var nära de förväntade, SMR=1,08 (95 % KI 1,01-1,16) respektive SIR=0,96 (95 % KI 0,86-1,06). Bland andningsorganens sjukdomar märks 9 dödsfall av silikos och 7 dödsfall fler än förväntat av kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) SMR=1,58 (95 % KI 0,95-2,47). Totalt inträffade 53 fall av lungcancer bland män mot 35 förväntade, SIR=1,51 (95 % KI 1,13-1,97). Tre olika informationer tyder på att rökning varit vanligare i kohorten än i riksgenomsnittet, SCB:s tidigare rökvaneundersökningar, enkätsvar från ett kohorturval samt ökad risk för KOL och larynxcancer i kohorten. Efter justering med hänsyn till rökvanorna minskade den relativa risken för lungcancer till SIR=1,28 (95 % KI 0,93-1,72). Dock fanns dos-respons samband då hög- och lågexponerade jämfördes. Sammanfattning: Resultatet visade en förhöjd lungcancerrisk. Dock synes gjuteriarbetarna ha rökt i något större omfattning än jämförelsegruppen, rikets män, vilket torde förklara en del av denna överrisk. Med hänsyn taget till detta beräknades risken för lungcancer som kan tillskrivas kvartsexponeringen motsvara en förhöjning av relativa risken med c:a 25 %. Denna skattning ligger i linje med resultaten i ett par andra jämförbara studier. Kvartsexponering torde även orsakat 9 dödsfall av silikos. Leukemi i närheten av ett raffinaderi - orsak? Lars Barregård Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Akademin, Göteborg Erik Holmberg Systemanalytiker Onkologiskt Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Gerd Sällsten Docent Arbets- och Miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Akademin Sveriges petrokemiska industri är koncentrerad till Västkusten med bl.a. tre oljeraffinaderier i Lysekil (1) och Göteborg (2). Verksamheten innebär emission av flyktiga kolväten (VOC), bl.a. bensen och alkener/olefiner som eten, 1,3-butadien och propen. Bensen är en välkänd humancarcinogen (IARC grupp 1) och alkenerna är misstänkt cancerframkallande (IARC grupp 2A-B). Preemraff Lysekil, ett av Europas största och modernaste raffinaderier, önskade en studie av cancer sjuklighet i närområdet som underlag för en miljökonsekvensbeskrivning. Utifrån spridningsberäkningar och sammansättning av VOC undersöktes a priori hypotesen att två församlingar i vindriktningen (Brastad och Lyse) skulle ha en ökad förekomst av leukemi jämfört med hela Västra Götaland. Andra församlingar i Lysekil betraktades som kontrollområde. Cancerincidensdata hämtades från regionala cancerregistret och antalet fall jämfördes med förväntat. Dessutom gjordes utifrån begränsade mätningar och spridningsberäkningar skattningar av haltbidragen för aktuella VOC. I de två församlingarna (cirka 5000 invånare) hade 1975-2004 inträffat 33 fall av leukemi mot förväntat 22. Ökningen var koncentrerad till den senaste 10-årsperioden (19 fall mot förväntat 8.5; SMR 2.2; 95 % KI 1.4-3.5). Fördelningen på leukemityper och åldersklasser var ordinär. I övriga församlingar (cirka 12000 personer) var antalet leukemifall som förväntat. Det totala antalet cancerfall var som förväntat både i Brastad+Lyse och i kontrollområdet. Beräknat haltbidrag för bensen bedömdes vara 2

Sida 12 av 25 µg/m3 eller lägre. Även haltbidragen för alkener var begränsade. Utifrån befintliga (begränsade) dos-respons-data borde dessa haltbidrag inte orsaka någon mätbar överrisk. Slumpen, utsläpp av VOC eller andra lokala faktorer bedöms som möjliga förklaringar. Sammanfattning: Vi fann oväntat en ökad incidens av leukemi i två församlingar nära Preemraff Lysekil i vindriktningen, medan resultaten var normala i övriga församlingar. Förslag till ytterligare utredningar har lämnats. Luftvägsbesvär hos badhuspersonal resultat av en enkätstudie Gunnar Nordberg Institutionen för Folkhälsa och Klinisk Medicin Miljömedicin Umeå Universitet Nils-Göran Lundström Lic Med Vet, Univ adj Institutionen för Folkhälsa och Klinisk Medicin Miljömedicin Umeå Universitet Bertil Forsberg Doc Yrkes- och miljömedicin, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet Anders Blomberg Lung- och Allergikliniken, Norrlands Universitetssjukhus, UMEÅ Johan Nilsson Fil Mag Yrkes- och Miljömedicin,Umeå Universitet, Umeå Annika Hagenbjörk.Gustafsson Fil Mag Yrkes-och Miljömedicin, Umeå Universitet, Umeå Mona Svensson Fil Kand Yrkes- och Miljömedicin,Umeå Universitet, Umeå Kåre Eriksson Docent Yreks- och Niljömedicn, Norrlands Universitetssjukhus Roger Lindahl Docent Inst för Kemi, Umeå Universitet,Umeå I litteraturen rapporteras om ökad förekomst av luftvägsbesvär hos badhuspersonal och att dessa har kunnat sättas i samband med exponering för trikloramin. Trikloramin bildas vid reaktion mellan klorerat badvatten och kvävehaltiga föroreningar. Ingen tidigare epidemiologisk studie på badhusanställda har utgått från ett populationsurval. En selektion p g a besvär kan därför ha förekommit i de tidigare studierna. Denna studie har utgått från folk- och bostadsräkningen 1990 och omfattar 1741 personer som arbetade i badhus 1990. Av dessa har 1102 besvarat en enkät om bl.a. anställningstid, subjektiva symtom och astmaförekomst. Bortfallsundersökningen visade att det var en något lägre, dock inte statistiskt signifikant lägre, förekomst av subjektiva symtom och astma bland dem som inte svarat. I samband med vistelse i simhall rapporterade de tillfrågade akuta besvär som andnöd (13 %), hosta (23%), samt irritation i näsa (29%), i svalg (24%) och i ögon (37%). Astmabesvär eller medicinering mot astma rapporterades av 12.3.% av de badhusanställda vilket är högre (p<0.001) än förekomsten (8.1%) i den svenska delen av RHINE (Respiratory Health in Northern Europe ) där samma frågor använts. RHINE gjordes dock 7 år tidigare än studien på badhusanställda. Halten av trikloramin i inomhusbad i Västerbotten var 0.03 0.77 milligram per kubikmeter luft. Sammanfattning: Denna studie visar en hög förekomst av akuta besvär från luftvägarna hos badhuspersonal i Sverige samt en ökad förekomst av astmabesvär jämfört med en grupp som inte varit utsatt för retande gaser i badhus. Det är sannolikt att dessa fynd kan sättas i samband med förekomsten av trikloramin i luften i badhus. Våra mätningar i badhus i Västerbotten visar på halter i nivå med de som tidigare rapporterats från Frankrike och Belgien. Det är angeläget med fortsatta studier där relationen mellan förekomst av besvär, förändringar i spirometri och andra tidiga indikatorer på förändring i organfunktion samt förekomst av sjukdom kan relateras till halten av trikloramin i luften. Detta behövs som underlag för gränsvärden för trikloramin samt för en bedömning av behovet av åtgärder för att minska halten av trikloramin i badanläggningar. Dennas studie har utförts med anslag från FAS och FORMAS. Lungcancer och mesoteliom hos maskinrumspersonal en fallbeskrivning med bedömning av risker från tidigare och pågående cancerogen exponering Karl Forsell Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Stig Hagberg Yrkeshygieniker Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Ralph Nilsson Läkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Under ett fåtal år insjuknade flera anställda på en färja i Göteborg i cancer. Ansvarig läkare kontaktade AMM för råd om utredning och information till de anställda. Två fall av lungcancer och mesoteliom utreddes ytterligare, och exponering för asbest och cancerogena PAH bedömdes. Sedan 1976 har successiva förbud av asbestanvändning tillkommit och incidensen av mesoteliom börjar nu plana ut. Asbest finns dock fortfarande kvar på många ställen i samhället och AMM får ofta förfrågningar om risk för cancer vid asbesthantering. PAH och nitroarener är en vanlig exponering i vissa industrier. Nio fall av cancer rapporterades bland anställda på en färja mellan 2001-2006. Sex av dem var maskinrumspersonal (av totalt 65; medel ålder 40; range 16-65). Fyra remitterades till AMM, där anamnes, personliga riskfaktorer för cancer och diagnos noterades. Yrkesrelaterad exponering bedömdes av en erfaren yrkeshygieniker. Två motormän hade fått lungcancer (55 och 62 år, resp.) och en motorman samt en elektroingenjör hade fått mesoteliom (61 och 63 år, resp.). Båda med lungcancer hade

Sida 13 av 25 varit rökare under lång tid (33 och 45 år, resp.). Alla fyra hade arbetat i maskinrum sedan 60-talet (range 1959-67). Exponering för asbest bedömdes ha varit 2-5 fiberår/ml med högst exponering under 60- och 70-talen. Mätningar av asbest på andra fartyg under 90-talet visade resultat under detektionsgränsen (0.07 fibrer/ml). Polyaromatiska kolväten (PAH) och nitroarener från oljor, sot och maskinavgaser hade varit en daglig exponering under hela yrkeslivet. Sammanfattning: Exponeringen för asbest bedömdes ha inneburit en ökad risk för lungcancer. Totalt sett bedömdes exponeringen ha varit lägre än vad som vanligtvis godkänts som skadlig inverkan för arbetsskadeersättning, men nyare studier indikerar en riskökning även i de lägre nivåerna (Gustavsson et al. Low-dose occupational exposure to asbestos and lung cancer risk.med Lav. 2006). PAH och nitroarener bedömdes ha inneburit en möjlig riskökning. Rökning bidrog till riskökningen. För mesoteliom bedömdes tidigare asbestexponering ha varit en kausal riskfaktor. Medicinska konsultationer en möjlighet för företagsläkaren att identifiera riskbruk av alkohol Ragnhild Ivarsson-Walther Läkare Företagshälsovården vid Saab AB,Linköping Ulric Hermansson Med dr. Karolinska Institutet,Sektionen för beroendeforskn Anders Helander Doc. Karolinska Institutet,Sektionen för beroendeforskn Flera studier har visat att det är möjligt att identifiera personer med förhöjd och riskabel alkoholkonsumtion (riskbruk) inom primärvården och på sjukhus med hjälp av frågeformulär och biologiska alkoholmarkörer. Inom arbetslivet är det även möjligt att upptäcka riskbruk genom frivillig alkoholscreening i samband med generella hälsoundersökningar vid företagshälsovården (FHV). Endast ett fåtal studier har dock fokuserat på företagsläkarens möjlighet att upptäcka personer med riskbruk av alkohol i samband med medicinska konsultationer. I samband med hälsoundersökningar (HU) vid FHV vid Saab i Linköping erbjöds alla anställda att delta i en screening för att identifiera riskbruk av alkohol. Parallellt kunde företagsläkaren erbjuda alkoholscreening i samband med medicinska konsultationer (MK). Alkoholscreeningen utfördes med frågeformuläret AUDIT (the Alcohol Use Disorders Identification Test som är framtaget av WHO) samt ett venöst blodprov för bestämning av alkoholmarkören CDT (kolhydrat-fattigt transferrin). Samtliga som genomförde en screening för riskbruk av alkohol erbjöds feedback på resultaten och även ytterligare rådgivning. Under perioden oktober 2003 till augusti 2006 genomfördes 938 alkoholscreeningar, varav 115 i samband med MK och 823 i samband med HU. Andelen anställda som screenade positivt för riskbruk i samband med MK var 31 % medan 12 % screenade positivt vid HU. Medelvärdet för AUDIT bland dem som screenade positivt i MK-gruppen var 13,3 poäng jämfört med 10,6 poäng för HU-gruppen. Motsvarande utfall för de som screenade positivt på CDT (referensvärde, < 2,0 %) var 4,5 % för MK och 2,6 % för HU. AUDIT och CDT uppvisade hög överensstämmelse i MK-gruppen men betydligt lägre i HU-gruppen. Sammanfattning: Denna studie bekräftade att det är fullt möjligt att genomföra alkoholscreening i samband med olika hälsoundersökningar vid FHV. Resultaten visade även att det är möjligt för företagsläkare att upptäcka riskbruk av alkohol i samband med medicinska konsultationer genom att utnyttja frågeformuläret AUDIT och laboratorietestet CDT. Mortalitet och cancer incidens bland svenska yrkesfiskare Uppdaterad studie Zoli Mikoczy Fil Lic Avd för Yrkes- och Miljömedicin, Universitetssjukhuset Lund Lars Rylander Docent Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund Svenska yrkesfiskare är en grupp som äter mycket lokalt fångad fisk. Fet fisk innehåller viktiga fleromättade fettsyror. Dock innehåller fet fisk från den svenska ostkusten högre halter av långlivade klororganiska föroreningar, som PCB och dioxiner, jämfört med fet fisk från den svenska västkusten. Syftet med den aktuella studien är att försöka utvärdera nettoeffekten av hög fiskkonsumtion gällande cancer och mortalitet bland svenska yrkesfiskare. Kohorter med 8564 västkust- och 2904 ostkustfiskare etablerades. Dödsorsak och incidenta cancerfall erhölls via registersamkörning fram till år 2002. Specifik förväntad cancerincidens och mortalitet beräknades 1965-2002 baserat på nationella rater. Motsvarande beräkningar gjordes för perioderna 1965-1988 och 1989-2002. Observerad [O] total mortalitet var signifikant lägre än förväntad [E] i västkustkohorten (SMR [Standardized Mortality Ratio = O/E] 0,90 (95 % KI = 0,88-0,93)), men inte i ostkustkohorten. I båda kohorterna observerades lägre antal än förväntat för total malignitet, kardiovaskulär och andningsrelaterad död. Framförallt baserat på låga rater för den första uppföljningsperioden (1965-1988). Den totala cancerincidensen var lägre än förväntad (SIR [Standardized Incidence Ratio] 0,96 (95 % KI = 0,91-1.00)) för västkustfiskarna, med ett inte konsistent riskmönster över observationsperioderna. För ostkustfiskarna var incidensen som förväntad. Ostkustfiskarna hade en lägre incidens av coloncancer. Förhöjd incidens av läppcancer observerades för bägge kohorterna. Incidensen av skivepitelcancer var förhöjd i bägge kohorterna under den tidigare av uppföljningsperioderna.

Sida 14 av 25 Sammanfattning: De förhöjda incidenserna för läpp- och skivepitelcancer visar på en yrkesrelaterad risk av solexponering bland yrkesfiskare. De låga mortalitetsraterna för samtliga dödsorsaker, kardiovaskulär och andningsrelaterad död, och de låga incidenserna för total cancer och coloncancer talar dock för positiva hälsoeffekter av hög fiskkonsumtion och fysisk aktivitet. Studien kan ge visst stöd åt ett antal nyligen publicerade studier som hävdar att de positiva hälsoeffekterna är större än potentiella risker vid en hög fiskkonsumtion. Mögelrelaterade luftvägsbesvär och sensibilisering mot mögel hos svenska FN-soldater i Liberia Ingemar Rödin Läkare Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting Bodil Carlstedt-Duke Läkare Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting Gunnel Emenius Miljöinspektör Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting Magnus Svartengren Professor Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting Exponering för mögel i inomhusmiljöer har beskrivits kunna orsaka irritationssymtom från ögon, rinit och hosta, liksom allmänsymtom som huvudvärk och trötthet. Luftvägsbesvären kan vara av både icke-allergisk och allergisk natur, men mögelexponering rapporteras ändå sällan leda till immunologisk sensibilisering. Atopisk sjukdom anses dock ofta predisponera för en högre allmän känslighet för luftvägsirriterande ämnen. Denna studie har sin upprinnelse i upplevda besvär och obehag av mögel i en grupp svenska FN-soldater, vilka under sex månader var förlagda på en tältförläggning i tropiskt klimat med förhållandevis omfattande exponering för mögel. Målet var att studera hur exponeringen påverkat hälsan hos individer med och utan anamnes på atopisk sjukdom och om det fanns någon association mellan mögelexponeringen och eventuell utveckling av antikroppar (IgE liksom IgG) mot mögel. Av 237 aktuella FN-soldater svarade 83% på en enkät rörande bland annat mögelexponering på tältområdet och luftvägssymtom före, under och efter FNuppdraget. Information om tidigare allergisk och astmatisk sjukdom hämtades från ett frågeformulär som besvarats före utresan till Liberia. Blodprover tagna före och efter uppdraget analyserades med Phadiatop och avseende antikroppar mot misstänkta mögelarter. 48% hade under tiden i Liberia upplevt besvär från de övre luftvägarna och 30% från de nedre luftvägarna. Efter hemkomsten har 26% upplevt kvarstående besvär från de övre luftvägarna och 8% från de nedre. Vad gäller den sista gruppen har det i huvudsak rört sig om mera påtagliga symtom, i frågeformuläret uttryckta som Kronisk luftrörskatarr (långa perioder med hosta och slem). Det fanns en korrelation mellan omfattningen av rapporterad mögelväxt och graden av symtom från både övre och nedre luftvägar. Man har även rapporterat besvär från ögon och hud, liksom allmänsymtom som huvudvärk och trötthet, vilka också delvis relaterats till exponeringen i tältens inomhusmiljö. Det fanns ingen korrelation mellan symtom från luftvägarna och atopi, vare sig enligt positiv Phadiatop eller anamnes på atopisk sjukdom. I analyserna av blodproverna kunde inte påvisas någon nytillkommen sensibilisering mot mögel. Sammanfattning: Trots påtaglig exponering för mögel fanns inga tecken på allergiutveckling mot mögel, även om ett stort antal individer rapporterade kvarstående besvär, huvudsakligen från luftvägarna. Mögelexponering korrelerade med övergående och kvarstående luftvägsbesvär, oberoende av atopisk läggning. Neurodegenerativa sjukdomar och miljöfaktorer Laura Fratiglioni Aging Research Center, Karolinska Institutet Maria Feychting Professor Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Christer Edling Stockholm Tom Bellander Docent Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholm Per Gustavsson Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholm Sammanfattning: I en värld av åldrande befolkningar har neurodegenerativa sjukdomar fått ökad uppmärksamhet, inte bara för det lidande och sänkt livskvalitet de medför utan också för de stora vårdkraven. Det har till exempel uppskattats att 24 miljoner i världen lider av demens och att 4,6 miljoner nya fall tillkommer varje år. Det innebär att antalet drabbade kommer att nå över 80 miljoner år 2040. Flera olika typer av miljöfaktorer misstänks medföra en ökad risk att insjukna i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer, ALS och Parkinsons sjukdom. Man har funnit ett överraskande konsistent samband mellan arbete i el-yrken och risken att insjukna i ALS. Elektromagnetiska fält har diskuterats som en tänkbar förklaring, men även andra faktorer som exempelvis elektrisk chock har diskuterats. Även studier av Alzheimers sjukdom har funnit samband med elektromagnetiska fält. Studierna är här inte lika samstämmiga, men kopplingen till just magnetfälten är möjligen tydligare än för ALS. Samband har också diskuterats mellan flera olika kemikalieexponeringar, som pesticider och mangan, och insjuknande i Parkinsons sjukdom. Kunskaperna om miljöfaktorers effekter kommer huvudsakligen från studier av de höga belastningar för kraftfrekventa elektromagnetiska fält, pesticider och mangan som förkommer eller förekommit i vissa

Sida 15 av 25 yrken. Även den allmänna befolkningen utsätts för låga nivåer av dessa och liknande miljöfaktorer, ibland från oväntade källor. I storstäder kan t ex spårtrafik under jord ge ett väsentligt bidrag till befolkningens halt av mangan i blod. Ett nytt sätt att studera neurodegeneration baseras på iakttagandet att olika kliniska sjukdomar uppvisar liknande patogenes på molekylnivå (t ex ansamling av specifika aggregat av proteiner) och gemensamma mutationer. Miljöbelastningarna skall ses i ett livslångt perspektiv och kan ha inverkan genom olika typer av orsaksmekanismer: genetiska, inflammatoriska, direkt toxiska och psykosociala. Vid symposiet summeras och diskuteras aktuell kunskap när det gäller sjukdomarnas utbredning, samband med miljöfaktorer, hypoteser om mekanismer och vilka grupper i befolkningen som är exponerade. Nickel, kobolt och krom hur mycket deponeras på huden vid tillverkning av flygplans- och raketmotorer? Anneli Julander Yrkeshygieniker 1)Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting, 2)Institutionen för medicin i Solna, Karolinska institutet, Stockholm Lizbet Skare Forskningsingenjör Institutionen för Medicin i Solna, Karolinska Institutet, Stockholm Marie Mulder Statistiker Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting Marie Vahter Professor Institutionen för miljömedicin, Karolinska institutet, Stockholm Carola Lidén Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting Kontaktallergi mot nickel, kobolt och krom är vanligt förekommande. Yrkesexponering för dessa metaller kan orsaka allergi och eksem. Som del i ett forskningsprojekt om hudexponering för metaller undersökte vi hur mycket nickel, kobolt och krom som deponeras på huden vid ett företag som tillverkar flygplans- och raketmotorer. 24 anställda, varav fyra kvinnor, vid tre olika avdelningar deltog. Vid avdelningarna utfördes verktygsskärpning, produktion av förbränningsdelar till motorer, och termisk sprutning av ytskikt. Hårdmetall hanteras på samtliga avdelningar och på den termiska avdelningen hanteras även metallpulver. Vi har tidigare utvecklat den metod som användes, Acid wipe sampling, för att mäta hur mycket nickel, krom och kobolt som deponeras på huden (Lidén et al. Contact Dermatitis 2006). Valda hudytor torkades av med en utspädd syra för att göra ren huden före exponeringen och för provtagning efter två timmars exponering då de anställda utförde sina vanliga arbetsuppgifter. Prov togs från panna, handrygg, handflata (alla 9 cm2), tumme, pekfinger och långfinger (alla 2 cm2) på den dominanta handen. Som referensyta användes lillfingret på den icke-dominanta handen genom att det rengjordes och täcktes under exponeringstiden. Proverna analyserades med avancerad kemisk metodik (ICP-MS) för innehåll av nickel, kobolt och krom. Samtliga deltagare hade exponerats för nickel, kobolt och krom då de utförde sitt normala arbete. Variationen var stor beträffande mängd av metallerna på olika hudytor, vilket delvis kan förklaras av att de utfört olika arbetsmoment. Den högsta halten nickel (15 µg/cm2/h) återfanns på den termiska avdelningen, den högsta halten kobolt (4,5 µg/cm2/h) fanns bland verktygsskärparna och den högsta halten krom (0,58 µg/cm2/h) där man producerade förbränningsdelar till motorer. Sammanfattning: Hudexponering för nickel, kobolt och krom förekommer på de avdelningar som vi undersökte. De uppmätta halterna kan orsaka allergi och eksem. Verktygsskärpning är vanligt förekommande inom andra industrier, medan de andra typerna av produktion som studerades är mindre vanliga. Metoden Acid wipe sampling fungerar väl i fältstudier. Nordiska expertgruppen 30-åring som kämpar vidare Gunnar Johanson Ordförande för NEG Arbetsmiljötoxikologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet År 1977 inledde Nordiska ministerrådet (NMR) ett projekt för att ta fram kriteriedokument som underlag för att sätta hygieniska gränsvärden i de nordiska länderna. Avsikterna var bl a att minimera dubbelarbete, att få en gemensam grund för gränsvärdesarbetet och att bredda rekryteringsbasen av författare. Projektet, som senare fick namnet Nordiska expertgruppen för kriteriedokument om kemiska hälsorisker (NEG), placerades vid dåvarande Arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning, sedermera Arbetslivsinstitutet (ALI). NEG-projektet har visat sig långlivat. Först år 2005 upphörde stödet från NMR, eftersom dess anslag egentligen var avsedda för kortvariga projekt. I stället gick den norska regeringen in med stöd. I och med att ALI läggs ner från 1 juli 2007, överförs NEG till Arbetsmiljöverket. Det första dokumentet behandlade formaldehyd och publicerades i Arbete och Hälsa 1978. Birgitta Kolmodin-Hedman och Åke Swensson stod för sammanställningen men angavs inte som författare (paret återkom dock som författare till formaldehyd 1982). Sedan dess har ca 150 dokument publicerats, alla i Arbete och Hälsa. Bland författare och NEG-experter finns många välkända namn inom arbets- och miljömedicin, såsom Tor Norseth, Harri Vainio, Staffan Skerfving, Göran Pershagen, Christer Hogstedt och Mats Hagberg. Dokumenten är numera avsevärt utförligare, i takt med att mer toxikologiska data blivit tillgängliga och kraven på dokumentation ökat. Detta kan illustreras av de tre dokumenten om formaldehyd som

Sida 16 av 25 successivt ökat i omfattning, från 27 och 46 till 76 sidor 2003. En annan utveckling som skett är att man i ökad utsträckning börjat behandla grupper av ämnen och komplexa produkter eller exponeringar. Exempel på sådana översikter är cykliska syraanhydrider, svampsporer och mikrobiella flyktiga organiska ämnen (MVOC). Sammanfattning: Sedan några år kan samtliga dokument laddas ner via hemsidan www.nordicexpertgroup.org, där även pågående arbete listas. Dokumenten används i ökande omfattning internationellt, bland annat av europeiska (SCOEL), tyska (MAK) och amerikanska (ACGIH-TLV) gränsvärdeskommittéer. Mer formellt samarbete bedrivs med Holland (DECOS) och USA (NIOSH). I den senaste utvärderingen av NEG (2002) sades bl a NEG has succeeded in producing a large number of high-quality criteria documents which are gratefully used world-wide and constitute an indispensable contribution to attaining and maintaining a healthy work environment. Näsblödning vid exponering för låga nivåer vätefluorid hos lödare Georgi Bozhkov Läkare Yrkes-och miljömedicinska kliniken, US, Linköping Pål Graff Yrkeshygieniker Yrkes-och miljömedicinska kliniken, US, Linköping Karin Hedenlöf Läkare Sensia Hälsa AB, Norrköping Ulf Flodin Läkare Yrkes- och miljömedicinska kliniken, US, Linköping Lödning kan medföra exponering för vätefluorid som kan ge upphov till besvär från övre luftvägarna. För att undersöka förekomsten av luftvägsbesvär från övre luftvägar och av näsblödning i synnerhet gjordes denna tvärsnittsstudie då ett ovanligt högt antal lödare på ett företag i Östergötland har utvecklat besvär i form av bland annat näsblödning efter att de har blivit exponerade för fluorväte. Studiegruppen innehöll 31 exponerade lödare medan kontrollgruppen innehöll 53 oexponerade arbetare på samma företag. En enkät skickades till exponerade och till kontrollgruppen. I enkäten fanns det frågor om näsblödning, irritation i näsa, astma, hudbesvär med mera. Alla 31 exponerade svarade på enkäten medan av kontrollgruppen svarade 53 av 60 (88 % svarsfrekvens). En läkarundersökning erbjöds alla 31 exponerade, varav 28 av dem accepterade. Den undersökningen omfattade bland annat rinoskopi och spirometri. Mätningar av fluorväte i luft genomfördes i lödavdelningen vid 2 tillfällen, maj och juni månad 2005. Studien visade en tredubblad risk för näsblödning hos exponerade jmf med kontroll gruppen, RR = 3.0 (1.1-8.2) med 95 % CI. Då rökvanor och kön var inte jämt fördelade mellan exponerade och kontroller, gjorde vi en stratifierad analys på dessa variabler, varvid Mantel -Hanszel RR för näsblödning bland vätefluorid exponerade blev 2,6 (1,2-5,7) 95% CI efter stratifiering för rökvanor, respektive 2,7 (1,008-7,3) 95% CI efter stratifiering för kön. 11 av exponerade har rapporterat förekomst av näsblödning i varierande frekvens, från nästan varje dag till en gång per månad. Av de 28 exponerade som ställdes upp på läkarundersökning, hade 11 visat tecken på skada i nässlemhinnan som ledde till näsblödning. Lufthalterna av fluorider varierade mellan detektionsgränsen för metoden och 0,31 mg/m3. Högsta halterna uppmättes vid den manuella lödningen där den genomsnittliga exponeringen var 0,3 mg/m3. TGV (tak gränsvärdet) för vätefluorid är 1,7 mg/m3(afs 2005:17). NGV (nivå gränsvärde) saknas. Sammanfattning: Vår studie visar en tredubblad risk för förekomst av näsblödning hos arbetare exponerade för vätefluorider, jämfört med oexponerade. Trots att studien är en tvärsnittstudie har vi tidsuppgifter för exponerings- respektive symptomdebut. Den skadliga effekt på slemhinnan i näsa förekommer vid halter av vätefluorid i luften som är betydligt lägre än det hygieniska gränsvärdet. Därför rekommenderar vi en översyn av nu gällande gränsvärde för vätefluorider. Occupational and environmental medicine - learning history for improved understanding of the future Paul D. Blanc Läkare University of California San Francisco Sammanfattning: The goal of this presentation is to use two case examples to show the ways in which emerging technologies are linked repeatedly to adverse health effects in the workplace, yet, despite a repeated pattern of new diseases that are recognized fairly rapidly, the pace of prevention has been glacial. Until the 19th century, wood preservative technology used naturally resistant timber or the application of pine tars. Resource limitations for old-growth oak in shipbuilding led to the introduction of corrosive sublimate-based wood treatments, accompanied by outbreaks of mercurialism. As treated wood demands shifted from ship building to railroads, coal-derived creosote became dominant. Skin and scrotal cancer followed, but unrestricted use continued. In the mid-20th century, chlorinated hydrocarbon wood preservatives contaminated with dioxin led to the re-emergence of chloracne, formerly seen in chloroparaffin workers. Although banned in Sweden decades ago, it s use continues elsewhere. Newer arsenicals now have raised the spectre of cancer risk from treated lumber. Until the 19th century there had been little technology involved in the process of making glues or pastes. The introduction of cheap and effective hydrocarbon solvents, especially benzene, allowed the widespread marketing of rubber cement; benzene-related aplastic anemia outbreaks soon followed, with the first report coming from Sweden. By the 1930s, benzene-related leukemia was widely documented. Benzene use in natural

Sida 17 av 25 rubber cement continued and was expanded through synthetic rubber glues. In the U.S., adequate regulatory control took half a century. In the 1960s and 1970s, n- hexane as a rubber cement solvent lead to outbreaks of neuropathy. The technology of glue has changed, favoring polymerizing adhesives and sealants (epoxies, acrylates, and isocyanates) associated with outbreak s of occupational asthma. The case histories of these two disparate types of materials, wood preservatives and glues, demonstrate the ways in which technologies constantly change and novel health problems emerge. The challenge of public health protection, however, remains the same old story. Olägenheter hos boende nära petrokemisk industri i Stenungsund 2006 Leo Stockfelt Med kand Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Akademin, Göteborg Gösta Axelsson Professor Sektionen för arbets och miljömedicin, Göteborgs Universitet Gerd Sällsten Docent Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Akademin, Göteborg Lars Barregård Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Akademin, Göteborg Sveriges petrokemiska industri är koncentrerad till västkusten, bl.a. kring Stenungsund, och ytterligare utbyggnad planeras. Såväl myndigheter, företag och befolkning har önskat bedömningar av industriernas miljöpåverkan i form av subjektiva störningar och eventuell ökad risk för cancer. Liknande besvärsundersökningar har utförts vid ett flertal tidigare tillfällen (1981, 1986, 1992 och 1998) vilket gör att utvecklingen kan följas över tid. Enkäter skickades till sammanlagt cirka 750 individer 18-75 år gamla i tre områden i Stenungsund samt Ödsmål olika nära den petrokemiska industrin (0,3-2 km) och ett kontrollområde i Kungälv. Enkäterna behandlade olika bakgrundsfaktorer, svarandens hälsa (upplevda symtom och läkardiagnoser), samt besvär och oro till följd av olika miljöfaktorer, däribland industrin. Svarsfrekvensen var 72% (n=542). Resultaten för olika områden jämfördes med varandra, och med resultaten från tidigare undersökningar. Boende nära den petrokemiska industrin var signifikant mer störda än de i kontrollområdet av industribuller (32 % jämfört med 1%), och av lukt från industrin (19 % jämfört med 3%). De var också i högre grad oroade för hälsorisker till följd av luftföroreningar från industrin (44 % jämfört med 19%) och industriolyckor (33 % jämfört med 11%). Störningar och oro var mindre vanliga längst bort från industrin. Det fanns inga signifikanta skillnader i självupplevda symtom eller diagnoser mellan det exponerade området och kontrollområdet. Prevalensen av besvär av lukt från industrin har minskat de senaste årtiondena, medan besvär av industribuller ökat i ett område. Oron över hälsorisker är ungefär densamma som under 1992 och 1998. De som själva arbetade inom industrin angav mindre störningar och oro än övriga. De flesta svaranden trivdes i sin bostad, och boendeform var en viktigare faktor för trivsel än närhet till industri. Sammanfattning: I Stenungsundsområdet finns petrokemisk industri som kan orsaka störningar och möjligen påverka människors hälsa. I områden nära industrin var besvär till följd av industribuller och lukt från industrin vanliga, liksom oro över hälsorisker. Luktproblem har minskat något över tid, medan störningar av buller snarast ökat. Oro för hälsorisker och olyckor tycks inte minska trots att industrin funnits på plats länge. Partiklar från vägbeläggning kan utgöra en hälsorisk Ander Ljungman PhD Inst. för klinisk och molekylär med., avd för yrkes- och miljö med. Hälsouniv. i Linköping, 581 85 Linköping John Lindbom PhD Inst. för klinisk och molekylär med., avd för yrkes- och miljö med. Hälsouniv. i Linköping, 581 85 Linköping Mats Gustafsson PhD VTI, 581 95 Linköping Göran Blomqvist PhD VTI, 581 95 Linköping Anders Gudmundsson PhD Ergonomi och Aerosolteknologi, Lunds Univ, Box 118, 221 00 Lund Andreas Dahl PhD Ergonomi och Aerosolteknologi, Lunds Univ, Box 118, 221 00 Lund Erik Swietlicki PhD Inst för kärnfysik, Lunds Univ, Box 118, 221 00 Lund Forskningen de senaste åren har visat att partikelutsläppen från t.ex. bilar och vedeldning leder till stora hälsoproblem. Partiklarna i luften man andas in kan leda till sjukdomar i luftvägarna och till hjärt- och kärlsjukdomar. Däremot är det oklart om vilka typer av partiklar som är farligast. Ett stort antal studier har visat att små avgaspartiklar utgör en hälsorisk. I denna studie visar vi att även större partiklar (PM10) från dubbdäck och vägbana har en inflammatorisk potential liknande den som visats för avgaspartiklar. Slitagepartiklar kan således på samma sätt som avgaspartiklar inducera och eller förstärka en inflammatorisk reaktion och därmed utgöra en hälsorisk. Dessutom tycks vissa vägbeläggningar ge upphov till mer potenta partiklar än andra. Slitagepartiklar genererade från två olika typer av vägbeläggning en med granit och en med kvartsit insamlades och humana respektive murina makrofager exponerades, in vitro, för partiklarna. Inflammatoriska effekter studerades genom att mäta bildningen av kväveoxid (NO), cytokiner (IL-6, TNF-alfa), arakidonsyra (AA) och lipidperoxidation.

Sida 18 av 25 Dessutom undersöktes redox-potentialen hos partiklarna i ett cellfritt system. Som jämförelse användes partiklar insamlade i Stockholm på Hornsgatan respektive Mariatorgets tunnelbanestation. Resultaten visar att alla testade partikeltyper inducerar IL-6, TNF-alfa och NO och att de från Hornsgatan var de mest potenta. Partiklar från Mariatorgets tunnelbanestation visade sig vara de mest potenta när lipidperoxidation, AA-frisättning och ROS-bildning undersöktes. Slitagepartiklar från dubbdäck och vägbana inducerar cytokin-, NO-, lipidperoxidation och ROS- bildning. Partiklar som genererats från vägbeläggning innehållande granit visade sig vara mer potenta än de partiklar som genererats från en beläggning med kvartsit som huvudsakligt stenmaterial. Sammanfattning: Alla undersökta partikeltyper resulterade i bildning av inflammatoriska markörer även om potentialen att inducera bildning av inflammatoriska markörer varierade mellan partikeltyperna. Dessutom visar resultaten att den relativa potentialen för att inducera bildning av inflammationsmarkörer varierar beroende på vilken markör som undersökts. Ur åtgärdsperspektiv finns anledning att överväga vilken typ av stenmaterial som används i beläggningar, både med avseende på hur mycket partiklar som bildas och med avseende på hur potenta de bildade partiklarna är. Permeabilitet av hårfärgämnena p-fenylendiamin, toluen- 2,5-diaminsulfat och resorcinol genom frisörhandskar. Marie-Louise Lind Yrkeshygieniker Arbets o miljömedicin, Centr f folkhälsa, Sthlm Stina Johnsson Forskningsingenjör Yrkes- och miljödermatologi, KI, Stockholm Birgitta Meding Läkare Yrkes- och miljödermatologi, KI, Stockholm Anders Boman Docent Arbets o miljömedicin, Centr f folkhälsa, Sthlm Exponering för hudirriterande och allergiframkallande ämnen är vanligt i frisöryrket. Hårfärgning innebär exponering för starkt allergiframkallande ämnen som p- fenylendiamin (PPD). Förutom lokala effekter kan systemiska sjukdomar orsakas av permanenta hårfärger. En förhöjd risk att drabbas av cancer i urinvägarna har rapporterats bland frisörer och kvinnor som färgar håret. I frisöryrket är användning av skyddshandskar nödvändigt för att undvika kontakt med hudskadande ämnen. Syftet med denna undersökning har varit att bestämma permeationen av PPD, toluen-2,5 diaminsulfat( TDS) och resorcinol (RES) genom handskar som är vanliga i frisöryrket. Permeationen av PPD, TDS och RES genom 4 olika typer av handskar av naturgummilatex (NRL), polyvinylklorid (PVC), nitrilgummi (NR) och polyeten (PE) testades i en ASTM cell (1-in). Testcellen har två kompartments med vätska på båda sidor om materialet som ska testas. Exponeringslösningarna utgjordes av 5% PPD, 0,75% TDS och 10% RES i boratbuffert med 0,2% askorbinsyra. Prover från kollektmediumet analyserades med jämna intervall för att studera permeationen av hårfärgämnen. Den kumulativa genombrottstiden, den s.k. time-lag breakthrough Lag-BT och permeationshastigheten vid jämvikt bestämdes för varje ämne och handsktyp. För NRL handsken kunde ingen permeation påvisas inom 4 timmar. Endast resorcinol permeerade NR handsken med en Lag-BT på 183 min. PE handsken var tunnast och en Lag-BT på 32 min uppmättes för PPD, men permeationshastigheten vid jämvikt var mycket låg. PVC handsken skyddade sämst mot PPD och RES. För TDS kunde ingen permeation påvisas för någon testad handske. Sammanfattning: Permeationen av ämnen i permanenta hårfärger testades genom de vanligast förekommande handsktyperna i frisöryrket. Alla testade handskar skyddade mot permeation av hårfärgämnen i minst 30 minuter. Slutsatsen är att handskar som används på rätt sätt ger bra skydd mot hudexponering för hårfärgämnen. Handskarna bör vara av engångstyp, skall bytas ofta och bör slängas efter användning. PLUNC (palate lung nasal epithelial clone) kan binda till endotoxin och hämma effekten av lipopolysackaridbindande protein Bijar Ghafouri Med. Dr. Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Mats Lindahl Docent Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping John Lindbom Med. Dr. Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Reza Nosratabadi BMA Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Christer Tagesson Läkare Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Inandning av bioaerosoler innehållande endotoxin (lipopolysackarid (LPS) i Gramnegativa bakteriers cellvägg) kan orsaka luftvägsinflammation och allmänsymtom hos exponerade arbetare. De bakomliggande mekanismerna är inte klarlagda, även om man vet att effekterna av endotoxin i cirkulationen är beroende av olika proteiner, t ex LPS-bindande protein (LBP). Vi har upptäckt ett nytt LPS-bindande protein PLUNC som till skillnad från LBP uttrycks kraftigt i de övre luftvägarna och särskilt i näsan. Målsättningen i denna studie var att isolera PLUNC från nässköljvätska och jämföra

Sida 19 av 25 dess effekter med LBP:s vad gäller förmågan att förstärka LPS-aktivering av neutrofila granulocyter. PLUNC isolerades ur nässköljvätska från en frisk icke-rökare genom etanolextraktion, gelelektrofores och elektroeluering. Renhetsgraden hos det isolerade proteinet kontrollerades med gelelektrofores och Western blotting. Identiteten säkerställdes med masspektrometri (MALDI-TOF). Inbindningen av PLUNC till LPS studerades efter inkubation av nässköljvätska med LPS-täckta polystyrenkulor. LPS-aktivering av humana granulocyter i från- och närvaro av LBP och/eller PLUNC mättes med hjälp av kemoluminiscens. Ett tjugotal isoformer av PLUNC kunde detekteras med två-dimensionell gelelektrofores och verifieras med Western blotting och/eller masspektrometri. Analys av proteiner i nässköljvätska inkuberad med LPS-behandlade polystyrenkulor visade att alla PLUNCisoformer band till LPS. LPS-aktiveringen av granulocyter förstärktes signifikant av LBP (100 ng/ml), medan LPS-aktiveringen i närvaro av PLUNC (100 ng/ml) inte var statistiskt skild från den i frånvaro av PLUNC. Effekten av LBP (100 ng/ml) hämmades signifikant i närvaro av PLUNC (100 ng/ml). Sammanfattning: PLUNC i nässköljvätska uppträder i ett tjugotal isoformer som binder till LPS. PLUNC kan hämma effekten av LBP i neutrofila granulocyter. Samspelet mellan PLUNC och LBP i övre luftvägarna behöver utredas närmare Pyrogen effekt av respirabelt vägdamm Umesh Jayawardena Fil.kand. Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Linda Tollemark Kemist Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Christer Tagesson Läkare Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Per Leanderson Toxikolog Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping Epidemiologiska studier visar att hög exponering för respirabla partiklar ger ökad risk för både luftvägssjukdomar och hjärtkärlsjukdomar. Det finns därför anledning att försöka klarlägga vilka partiklar som är särskilt patogena och vilka faktorer och egenskaper hos partiklarna det är som betingar deras sjukdomsframkallande förmåga. För att kunna göra detta är det viktigt att förfoga över enkla och kostnadseffektiva metoder med vars hjälp man kan studera partiklars effekter på humana celler. Syftet med denna studie har varit att pröva en in vitro pyrogen test (IPT) som predikterar effekten av pyrogena ämnen genom att bestämma deras förmåga att stimulera bildningen av interleukin-1b (IL-1b) i humant helblod. Testen användes sedan för mätning av in vitro pyrogen effekt av respirabelt vägdamm. Prover togs på det material som ansamlats vid trottoarkanten på sex olika gator i Linköping, Norrköping och Umeå under februari 2007. På laboratoriet blandades proverna med vatten och en fraktion av respirabla partiklar preparerades fram med en metod baserad på två sedimentationssteg med efterföljande frystorkning. Merparten av de frampreparerade vägdammpartiklarna hade en diameter på under 5 µm. För att bestämma partiklarnas pyrogena effekt in vitro användes en metodik där olika halter av partiklar (200 µl) inkuberades med helblod (50 µl) under 18 timmar, varefter blandningen centrifugerades och supernatanten analyserades med avseende på IL-1b. Vid analysen användes ELISA-teknik och 384-hålsplattor, vilket möjliggjorde en kostnadseffektiv och känslig analys av ett stort antal prover. Som positiv kontroll användes endotoxin (lipopolysackarid från Salmonella minnesota). Alla vägdammsproven inducerade en pyrogen effekt in vitro men i varierande grad. Metodiken var mycket känslig och en bildning av IL-1b i prover med 1 ng partiklar/ml och 100 fg LPS/ml kunde påvisas. Endotoxinhämmaren polymyxin B blockerade den partikelinducerade bildningen av IL-1b till mellan 79 och 88 % vid stimulering med 1 µg partiklar/ml men hade endast en marginell effekt vid högre partikelkoncentrationer (10 och 100 µg/ml). Sammanfattning: Respirabelt vägdamm hade pyrogen effekt i en helblodsbaserad in vitro-modell. Metodiken möjliggjorde en enkel, känslig och kvantitativ bestämning av effekten och de olika dammproverna varierade i förmåga att inducera bildning av IL-1b. Endotoxin på partiklarna men även andra faktorer bidrog till den pyrogena effekten. Rehabilitering vid stress och utmattningssyndrom (REST) Therese Stenlund Inst för Folkhälsa och Klinisk Medicin, Yrkesmedicin, Umeå Universitet Christina Ahlgren Inst för Samhällsmedicin och Rehabilitering, Sjukgymnastik, Umeå Universitet Bernt Lindahl Inst för Folkhälsa och klinisk Medicin, Beteendemedicin, Umeå Universitet Gunilla Burell Inst för Folkhälso- och Vårdvetenskap, Uppsala Universitet Katarina Steinholtz Arbets- och Beteendemedicinskt Centrum, Stresskliniken, Norrlands Universitetssjukhus Anders Knutsson Inst för Hälsovetenskap, Mittuniversitet Lisbeth Slunga Birgander Inst för Folkhälsa och Klinisk Medicin, Yrkesmedicin, Umeå Universitet

Sida 20 av 25 Sedan slutet av 1990-talet har det skett en dramatisk ökning av antalet långtidssjukskrivningar beroende på psykiska och stressrelaterade sjukdomar. Trots att utmattningssyndrom har ökat i antal finns det ännu ingen vetenskaplig konsensus om vilken rehabilitering som bör erbjudas. Syftet med denna randomiserade studie var att utvärdera effekterna av en 1-årig kognitivt inriktad beteendemedicinsk grupprehabilitering för långtidssjukskrivna patienter med utmattningssyndrom. Patientgruppen bestod av 136 patienter med utmattningssyndrom (96 kvinnor och 40 män, medelålder 41.6 ± 7.4 år), som remitterades till Stresskliniken, Norrlands Universitetssjukhus. Patientgruppen randomiserades till en interventionsgrupp (n=67) eller en kontrollgrupp (n=69). Båda grupperna tränade Qi Gong en gång/vecka under ett år samt erbjöds arbetsrehabilitering. Utöver detta fick interventionsgruppen en 1- årig kognitivt inriktad beteendemedicinsk grupprehabilitering. Mätningar utfördes under rehabiliteringsperioden vid baslinjen, vid sex och tolv månader samt vid uppföljningar sex och tolv månader efter avslutad rehabilitering. Formulär med frågor om utbrändhet, stressbeteende, trötthet, depression, ångest och tvång besvarades. Grad av sjukskrivning registrerades före och efter rehabiliteringsperioden samt vid 12 månaders uppföljning. Inga signifikanta skillnader i behandlingseffekt mellan de båda grupperna kunde påvisas. Båda grupperna förbättrades signifikant över tid med minskade nivåer av utbrändhet, stressbeteende, trötthet, depression, ångest, tvång och sjukskrivning. Generellt var behandlingseffekten något större i den 1-åriga kognitivt inriktad beteendemedicinska grupprehabiliteringen med stor effekt på alla psykologiska variabler. Vid 12 månaders uppföljning var fortfarande ca 40 % sjukskrivna på heltid i båda grupperna. Sammanfattning: Båda patientgrupperna i denna studie uppvisade förbättringar av psykologiska variabler utan någon signifikant skillnad mellan grupperna. Rehabiliteringsprogram i randomiserade studier som sträcker sig över lång tid är problematiska att utvärdera p.g.a. svårigheter att få en adekvat kontrollbetingelse och tillräckligt stora patientmaterial. Prognosen för återgång till arbete har tidigare visats vara dålig efter en längre tids sjukskrivning. Därför är det angeläget att sätta in åtgärder tidigt vid stressrelaterad utmattning och undvika sjukskrivning på heltid.forskning behövs också om hur man kan öka möjligheten för långtidssjukskrivna att återgå i arbete. Riskfaktorer för nedsatt prestationsförmåga en prospektiv kohortstudie av unga vuxna med muskuloskeletala symptom. Maria Boström leg sjukgymnast/ergonom Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Box 414, 405 30 Göteborg Lotta Dellve RN, MScPH, Med dr Medicin Sara Thomée leg psykolog, MSc adress som ovan Mats Hagberg Professor Medicin Att vara närvarande på arbetet men ej kunna prestera normalt på grund av muskuloskeletala besvär, är ett dolt problem som kan ge indirekta kostnader för arbetsgivaren och dessutom ett lidande för individen. Tidigare forskning har visat samband mellan olika faktorer och nedsatt prestationsförmåga på grund av besvär i muskler och leder hos vuxna. Lite är dock känt om sambandet mellan muskuloskeletala symptom och prestationsnedsättning hos unga vuxna. Syftet med denna studie var att värdera betydelsen av individ-, arbets- och fritidsfaktorer för självrapporterad nedsatt prestationsförmåga på grund av muskuloskeletala besvär hos unga vuxna. En kohort av unga vuxna (18-25 år, n=2914, studenter vid yrkesförberedande gymnasieskola och högskola/universitet) svarade på ett Internet-baserat frågeformulär. Den utvalda studiegruppen med symptom (n=1051) hade rapporterat smärta/värk i övre delen av ryggen/nacken eller smärta/värk i axlar, armar, handleder eller händer eller domningar/stickningar i händer eller fingrar. Prevalenskvoter räknades ut för att värdera prospektiva riskfaktorer för uppkomst av nedsatt prestationsförmåga. Vid baslinjen rapporterade 27 % (n=280) en nedsatt prestationsförmåga och 73 % (n=771) rapporterade ingen nedsättning, vilka följdes upp prospektivt efter 1 år. Svarsfrekvensen vid baslinjen var 68-75% för högskole-/universitetsstudenter och 15-27% för övriga och 76% för hela gruppen vid uppföljningen. Riskfaktorer för självrapporterad nedsatt prestationsförmåga var symptom i två eller tre lokalisationer/dimensioner i övre delen av ryggen/nacken och axlar/armar/handleder/händer (PR 2.30, 95% CI 1.40-3.78), symptom som varat mer än 90 dagar i axlar/armar/handleder/händer (PR 2.50, 95% CI 1.12-5.58), symptom för närvarande i axlar/armar/handleder/händer (PR 1.78, 95% CI 1.10-2.90) och datorarbete 8-14 h/v på fritiden (PR 2.32, 95% CI 1.20-4.47). Ett starkare samband kunde ses om personerna i studiegruppen hade tre eller fyra riskfaktorer. Sammanfattning: De mest betydelsefulla riskfaktorerna för nedsatt prestationsförmåga på grund av muskuloskeletala symptom hos unga vuxna i den här studien var kroniska symptom i axel eller arm, utbredda symptom i övre delen av ryggen/nacken, axel och arm och symptom i axel eller arm jämfört med symtom i övre delen av ryggen/nacken. Dessutom kan ett datorarbete på fritiden, förutom i skolan eller i arbetet, vara en möjlig riskfaktor. Flera av dessa riskfaktorer är möjliga att förebygga.