Beskrivning UTVECKLINGSINSATS Insatsnummer: 200602617 Insatsens namn: NFE för demokrati NFE för demokrati Sammanfattning Detta är en fortsättningsansökan för en pågående ettårig utvecklingsinsats NFE för demokrati. Insatsen äger rum i Villupuramdistriktet i Tamilnadu i södra Indien och syftet är att ge stödundervisning under ett år till barn från de socialt och ekonomiskt utsatta grupperna i det indiska samhället. Insatsen följer det indiska skolåret, juni till april, vilket gör att den pågående insatsen är klar i april 2007. Vi vill nu fortsätta detta arbete i ytterligare två år, till och med april 2009. Bland de fattigaste grupperna är utbildningsnivån låg då dessa barn måste hoppa av skolan för att hjälpa till med familjeförsörjningen. Vidare präglas det indiska samhället fortfarande av diskriminering utifrån kast vilket gör att daliterna, förr benämnda som kastlösa, hamnar i ett svårbrytbart förtryck. Insatsens mål är att hjälpa de fattiga barnen, främst daliter, att klara Primary School, Middle School och Secondary School. Utbildningen sker genom Non-Formal Education som konkret anpassar undervisningen till barnens situation. Genom att medvetengöra föräldrar och bybor om vikten av utbildning och göra dem delaktiga i utformandet av undervisningen stärks demokratiseringsprocessen. Insatsen utgår från idén att demokratiseringen av ett samhälle måste ske genom utbildning och att avstampet måste ske från de mest utsatta grupperna. Vi ser att behovet är stort för denna typ av utvecklingsarbete och under projektets första tid har några justeringar gjorts Dessa vill vi arbeta in ordentligt för att nå en hållbar modell för hur undervisning bland socialt och ekonomiskt utsatta grupper bör bedrivas. I ansökan kommer det att framgå vad som skiljer fortsättningsansökan från den ursprungliga ansökan, och vad som hittills gjorts samt vad behovet för en fortsättning grundar sig på. Det ska tilläggas att ordförande för VCDS vänner besökte VCDS under juli 2006, vilket fördjupade kontakten föreningarna emellan samt konkretiserade behovet av en fortsättning av projektet. 1. Bakgrund Den indiska grundlagen, som trädde i kraft 1951, garanterar medborgarna alla medborgerliga och politiska rättigheter. Genom grundlagen är såkallad oberörbarhet avskaffad och diskriminering på grund av kast förbjuden. Det indiska parlamentet har också antagit speciella lagar och inrättat särskilda kommissioner till skydd och stöd för kastlösa (och även kvinnor). De kastlösa, som i den indiska grundlagen benämns Scheduled Castes (kaster förtecknade i folkräkningen med rätt till reserverade platser), har ett kvoterat antal platser i parlamentet, till offentliga arbeten och universitet. Regeringen har emellertid inte lyckats genomföra de nödvändiga sociala, kulturella och ekonomiska förändringar som krävs för att påtagligt 1
förbättra daliternas (som förut benämndes kastlösa) villkor. Diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter fortsätter därför över hela Indien. Avhoppen (såkallade drop-outs) från skolan är ett gigantiskt problem i Indien. Hela 53 % går inte klart åttonde klass, och värst är problemen bland de fattiga. 1 Detta syns tydligast på den indiska landsbygden. Det gäller att få fattiga barn att dels gå i skolan och dels se till att de stannar i skolan och åtminstone går ut Primary School, dvs. femte klass. Detta gäller framför allt daliter, främst flickor. Orsaken till att dessa barn inte går i skolan eller är drop-outs beror på att barnens arbetskraft behövs hemma och att en skolgång medför flera merkostnader. De offentliga skolorna har, trots låga avgifter, en rad brister. Kursplanerna är inte anpassade efter den efterföljande arbetsmarknaden. Lärarna är oftast inte tillräckligt motiverade att ta tag i undervisningen av de fattigaste, mest behövande, eleverna vilket leder till en undermålig utbildning. Detta är ett tydligt exempel på kastdiskriminering. Dessa faktorer, tillsammans med faktumet att de barn som kommer från fattiga och studieovana hem och inte får det nödvändiga stödet och studieron, gör att privat stödundervisning krävs för att klara en prestationsinriktad skolgång. Att sätta sina barn i privata skolor är inte ett alternativ för de fattiga familjerna eftersom skolavgifterna är mycket högre där. Ett ytterligare problem är att skolorna för högre utbildning, Middle School och Secondary School, är belägna utanför byarna vilket innebär resekostnader. Det är också viktigt att inse att den otillåtna diskrimineringen av daliter fortfarande sker i såväl offentliga som privata skolor. Detta är också en bidragande orsak till att många barn hoppar av skolan. För att skapa ett demokratiskt och starkt civilt samhälle är det av högsta prioritet att barnen växer upp med en fullgången utbildning i ryggen. Men alla barn på den indiska landsbygden får inte tillgång till utbildning. Det gäller alltså att skapa ett sammanhang där utbildning kan ges till dem som är ekonomiskt, socialt och religiöst diskriminerade och som på så vis förnekas den traditionella utbildningen. I detta sammanhang är Non-Formal Education (NFE) den kanske mest fruktbara metoden. Med Non-Formal Education menas utbildning och bildning utanför det formella skolsystemet i vilken det medvetet används en demokratisk ansats och metod som en del av inlärningsprocessen. Vikten av NFE poängteras i utvärderingar av utveckling, utbildning och alfabetisering (se t.ex. UNESCO:s rapporter) och ses som kärnan i folkrörelsearbete och demokratiprocess. Termen definieras som: grundläggande alfabetisering och stödundervisning, för t.ex. arbetande barn och de barn som riskerar att inte få gå kvar i grundskolan. Denna verksamhet bedrivs i t.ex. kvällsskolor och under särskilda sommarläger; studieverksamhet för alla åldrar, Post Literacy Education, t.ex. demokratikurser för nyvalda medlemmar i byråden (och kandidater till byråden); alternativ undervisning för såväl barn som vuxna i sådana ämnen som inte ryms i det formella systemet, såsom undervisning om miljö och hållbar utveckling, sexualundervisning, mänskliga rättigheter samt posttraumatisk stress- och krishantering. Vår utvecklingsinsats koncentrerar sig till Villupuramdistriktet i delstaten Tamilnadu i södra Indien där VCDS (Village Community Development Society) är en ledande gräsrotsorganisation (NGO). VCDS har 25 års erfarenhet av fältarbete för daliter, kvinnor och handikappade barn samt för ekologiskt jordbruk. Organisationen försöker nu expandera och med hjälp av VCDS vänner kan organisationen bygga upp en NFE-verksamhet i detta område. 1 Artikel i The Hindu, 2006-07-27, sid. 10, av Krishna Kumar, Director of the National Council of Education Reserch and Training. 2
I och med att NFE inte endast innebär alfabetisering har det blivit svårare att mobilisera resurser till denna typ av utbildning. 2. Problemanalys Villupuramdistriktet i delstaten Tamilnadu i södra Indien består av 70 byar och 60 000 invånare, varav 33 procent är fattiga daliter. Huvudproblemet i Villupuramdistriktet är att hälften av barnen hoppar av skolan innan de fullföljt Primary School (femte klass), dvs. upp till de är 11 år. För att hjälpa till med familjeförsörjningen börjar barnen istället arbeta i de närliggande fabrikerna. Konsekvensen blir att utbildningsnivån sjunker till förmån för barnarbetet vilket i ett större perspektiv gör att demokratiseringsprocessen avstannar delvis eller helt. Ett ytterligare problem är att den undervisning som bedrivs i de offentliga skolorna inte riktar sig till barnen i de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna. De ungdomar som faktiskt fullföljer skolgången hamnar därför inte sällan i arbetslöshet och blir ekonomiskt beroende av sina föräldrar. Konsekvensen blir att de fattiga och utsatta samhällsgrupperna förblir i sitt förtryck som frånvaro av utbildning medför (kunskap är makt). Demokratiseringsprocessen avstannar eller uteblir helt. Orsaken till de stora avhoppen är att familjerna inte har råd att låta barnen gå i skolan. Familjerna är oftast fattiga jordbrukarfamiljer som, på grund av jordbrukets känslighet för monsunregnen, måste utöka sin inkomst med extraarbeten i den lokala gruvan eller i de närliggande fabrikerna. Den genomsnittliga inkomsten per dag för en familj är maximalt endast Rs 100 (ca SEK 17). I detta läge är det mycket svårt för familjerna att ge sina barn en skolgång som dessutom kostar pengar. Det som inträffar är snarare att barnens arbetskraft behövs hemma. Som nämndes i 1. Bakgrund ovan beror merkostnaderna bland annat på att undervisningen efter femte klass, dvs. i Middle School och Secondary School, bedrivs i skolor som ligger längre bort från byarna, vilket medför betydande resekostnader. Därtill är de offentliga skolornas utbildningssystem undermåligt med lärare som inte är engagerade i undervisningen av barnen från de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna samt med kursplaner som inte är anpassade efter ett efterföljande arbetsliv. För att klara skolgången måste det således till stödundervisning som kostar pengar. Att sätta barnen i privata skolor med höga avgifter är heller inget alternativ för de fattiga familjerna. En ytterligare orsak till problemet är att NGO:s har svårt att mobilisera resurser för att hjälpa dessa barn genom skolan som en av orsakerna till avhoppen. VCDS har gjort egna undersökningar i distriktet som visar på att 65 procent av barnen i området går i skolan, resterande har aldrig gått i skolan eller hoppat av (såkallade drop-outs). Andelen läs- och skrivkunniga i distriktet är 31 procent (20 procent av männen och 11 procent av kvinnorna). Åtgärder måste alltså till för att få barnen att gå klart skolan. Dessa åtgärder måste ske på tre nivåer, vilket blir en konkretisering av vad NFE innebär i denna insats: Först måste undervisningen vara kvalitativ med engagerade lärare. Här krävs medarbetare med inställningen att demokratiseringen av ett samhälle måste ske genom utbildningen av de mest utsatta grupperna. Det gäller att ge eleverna stöd i deras ordinarie skolgång men att också fokusera på ämnen som inte ryms eller negligeras i det formella skolsystemet, såsom hållbar utveckling, HIV/aids och 3
sexualundervisning, samhällskunskap på lokal nivå (hur en by/panchayat fungerar), mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättvisa och demokrati. För det andra måste undervisningsmetoderna vara anpassade till målgruppen, med awareness making methods och active based learning som utgångspunkt. Fruktbart är att utgå från pedagogen Paulo Freires idé om culture actions for freedom genom såkallade Cultural competitions och olika typer av utställningar (Paulo Freire, Pedagogy of the Oppressed, 1972). Genom dessa pedagogiska insatser skapas en undervisning som är anpassad till ett efterföljande arbetsliv som också bygger på en demokratisk grund. Föräldrar och bybor måste engageras och medvetengöras kring vikten av utbildning. Detta görs genom bildandet av föräldraföreningar, såkallade Parent-Teacher Associations (PTA), en form av Hem & Skola. Detta är ett viktigt nytänkande för att göra det lokala samhället delaktigt i barnens utbildning. Dessa tre punkter utgör grunden för den NFE-kursplan som har tagits fram under det första projektåret. 3. Samarbetsorganisation Samarbetsorganisationen VCDS ger en beskrivning av sig i det tidigare bifogade formuläret Organisation data. VCDS huvudsakliga verksamhet är att arbeta för en demokratisk utveckling på landsbygden och mer specifikt för daliternas rättigheter. Alla VCDS medlemmar är inte med nödvändighet själva daliter men alla stödjer daliternas kamp utifrån insikten att Indiens demokratisering går via daliternas integrering i samhället och avskaffandet av den sociala och ekonomiska apartheid som denna del av kastsystemet utgör. VCDS huvudsakliga målgrupper är daliter, kvinnor, fattiga barn och fattiga jordbrukare. (www.vcdsindia.org) Under verksamhetsåret (till 31 mars, 2004) hade VCDS en omsättning på Rs 10 349 764 (ca SEK 1 655 962). De utländska bidragen utgjorde ca 85 procent av detta. Dessa kom från Entraide et Fraternité i Frankrike, Svalorna i Finland (och en liten post från Sverige), Emmaus International i Frankrike, Finnish Comic and World Comic Society i Finland, Lilliane Fonds i Nederländerna, Maison Familiale Rurale i Frankrike (student program), Stockholm Institute of Education i Sverige (student program), Stitching Vita Activa i Nederländerna och Tetereign i Nederländerna. Flera av dessa har avvecklat sina bidrag under 2005. Av dessa externa bidrag öronmärktes endast Rs 44 252 (ca SEK 7 080) till Non-Formal Education av den typ som skisserats i denna ansökan. Under samma period spenderade VCDS Rs 227 041 (ca SEK 36 326) på NFE. Med andra ord är NFE en prioriterad kärnverksamhet för VCDS som är svår att hitta extern finansiering till. En stor del av de egna genererade/intjänade medlen går just till NFE. Det är därför som VCDS har bett VCDS vänner om finansieringshjälp för att bygga upp en NFE-verksamhet som på sikt kan bli självbärande. Uppgifterna har hämtats från VCDS revisionsrapport som lämnats till Ministry of Home Affairs efter auktoriserad revision av den externa revisionsfirman M. Thomas & Co, Chennai. Se tidigare bifogad bilaga. 4
4. Organisationsanalys av samarbetsorganisationen VCDS styrka ligger i att organisationen är en såkallad Lead NGO i Villupuramdistriktet och har nyligen firat 25-årsjubileum av sin verksamhet. Det är en välorganiserad NGO med en kunnig kärna aktivister. Det finns i VCDS en stark strävan framåt, en vision. Innan projektets början drev VCDS tio stycken NFE-verksamheter vilka finansierades av inkomster från organisationens ekologiska jordbruk. VCDS har velat utöka andelen NFE-verksamheter då man sett att andelen drop-outs har minskat i de byar där det bedrivs NFE-unndervisning. I och med NFE för demokrati har man nu kunnat öka NFE-verksamheterna till sammanlagt 30 stycken. Den befintliga NFE-verksamheten förbättras med adekvat lärarfortbildning och föräldraföreningar (PTA) bildas som ytterligare medvetandegör behovet av utbildning. Detta sistnämnda är som tidigare nämnts ett viktigt nytänkande. Organisationen försöker nu expandera, systematisera och föra vidare sina kunskaper och erfarenheter inom NFE till en bredare krets av NGO:s, utbildare och beslutsfattare. Denna satsning ingår i en långvarig strategi att grunda en folkhögskola, Community College, enligt skandinavisk modell och flera förstudier har gjorts kring detta. Behovet av att utveckla en folkhögskola har vuxit fram i dialog mellan VCDS och kontakter i Norden, framförallt lärare och genom besök på skolor och folkhögskolor. VCDS har även goda erfarenheter genom sina skolläger, Summer Coaching Camps, där man samlar ihop ungdomar som inte klarat av sina realexamina och ger dem intensivundervisning. Vidare har VCDS ett mycket gott rykte i delstaten Tamilnadu. När lokala myndigheter uppmärksammar att den kompetens som saknas inom myndigheten finns inom VCDS har organisationen anlitats i tillämpning av sociala program. Exempelvis fick VCDS frågan från länsstyrelsen i distriktet, District Collectors Office, att starta NFE-verksamheter i ett antal av de fiskebyar som drabbades av tsunamin under december, 2004, vilket VCDS också gjorde. I samband med katastrofen anlitades VCDS därtill för distributionen av statligt nöd- och återuppbyggnadsarbete. De svårigheter som VCDS möter delar de med andra gräsrotsorganisationer på landsbygden, dvs. att mobilisera de resurser som krävs för att komma igång med en verksamhet, särskilt om organisationen arbetar med daliter, kvinnor och ekologiskt jordbruk och tillämpar en frigörande pedagogik som VCDS gör. Detta är en återspegling av den kast- och klasstruktur som finns i Indien. De offentliga ekonomiska resurserna blir tillgängliga först när man kommit en bra bit på vägen. Vidare svårigheter är att behålla sina medarbetare då dessa, genom att ha arbetat med viktiga sociala frågor, blir eftertraktade av andra aktörer på arbetsmarknaden. Dessa faktorer gör att en expansion av verksamheten med en långsiktig bärighet som samtidigt kan ge medarbetarna en rimlig utkomst är problematisk. Ett problem av mindre sort är att VCDS får förfrågningar om fler insatser än vad de förmår klara av på ett bra sätt. 5. Målgrupp för insatsen Utvecklingsinsatsens primärintressenter är fattiga barn, främst daliter och drop-outs i Villupuramdistriktet. Sammanlagt rör det sig om 1 000 barn där särskild vikt läggs vid flickor. Sekundärintressenter är dessa barns familjer och de lokala byråden, Panchayats, som deltar i utformningen av undervisningen och medvetandegörs om vikten av utbildning. I en tredje cirkel hamnar andra NGO:s som kan dra nytta av erfarenheterna av denna verksamhet och 5
som också kan vara med i grundandet av en folkhögskola. I det långa loppet blir den självklara intressenten det indiska samhället vars demokratiseringsprocess stärks genom dylika insatser och som därtill får en utbildad arbetskraft. 6. Övergripande mål/vision på längre sikt Det finns två övergripande mål, ett på kortare sikt och ett på längre sikt. På kortare sikt, när NFE-verksamheterna är stabila, hoppas VCDS kunna grunda en folkhögskola, Community College. Tanken är att dra in fler NGO:s och andra aktörer i en centrumbildning kring NFE som kan utgöra en av hörnpelarna i en framtida folkhögskola. Det har visat sig att NFE är den vanligaste startpunkten för folkrörelser på den indiska landsbygden och då blir det naturligt att använda detta som utgångspunkt för en folkhögskola. Det övergripande målet, visionen, är att främja samhällsutvecklingen på demokratisk grund. Vår utvecklingsinsats bygger på idén att Indiens demokratisering går via daliternas och andra fattiga gruppers integrering i samhället och avskaffandet av den sociala och ekonomiska apartheid som denna del av kastsystemet utgör. 7. Insatsmål (uppnått efter att insatsen är genomförd) Insatsmålet är att ge gratis stödundervisning på kvällar och helger för ca 1000 barn. Insatsmålet i det pågående projektet var att fokusera på barn i Primary School samt att etablera en NFE-verksamhet per by i 30 byar. Men eftersom intresset för stödundervisningen är så pass stort att även barn från Middle School och Secondary School velat delta, och att klasserna då växt upp till 60 elever, ser vi det nödvändigt att förändra målet. Insatsmålet för de två nästkommande åren, 2007 2009, är fortfarande att ge ca 1000 barn stödundervisning på kvällar och helger för att öka deras möjligheter att klara den ordinarie skolan. Alla grundskolebarn erbjuds detta. Antalet barn per NFE-verksamhet är maximalt 35 stycken. 30 NFE-verksamheter kommer att fortgå men inte i 30 byar. I de byar där behovet är stort etableras istället två NFE-verksamheter. Insatsen sker i fem storkommuner, Panchayat Unions, i Villupuramdistriktet i delstaten Tamilnadu i södra Indien. De berörda storkommunerna är Marakkanam, Olakkoor, Mailam, Vannur, and Mugaiyur. Orsaken till att vi vill fortsätta denna insats i ytterligare två år beror på att förändringsarbete som innefattar utbildning och attityder tar tid. Det är svårt att växa med 20 nya NFEverksamheter på bara ett år, få dem att fungera och samtidigt finna en ekonomisk hållbarhet för verksamheten. När en NFE-verksamhet ska etableras så krävs det initialt ett föräldraengagemang i byn. VCDS informerar byn om möjligheten till stödundervisning men byinvånarna måste själva organisera sig och komma med en begäran, och dessutom uppbåda en plats i byn för undervisningen. Detta är en del av medvetandegörandet om vikten av utbildning och byinvånarnas delaktighet i utformandet av verksamheten. Men även om föräldrar och byråd själva framhåller vikten av utbildning är det en process för dem att konkret organisera sig. Dels tar den egna försörjning mycket kraft, dels är det ibland en svår mental process att lyfta sig ur en tystnadens kultur, som Freire benämner de förtrycktas plats i samhället. Vidare gäller det att hitta passande lärare till NFE-verksamheterna. Dessa måste vara engagerade och tro på NFE-konceptet. För att säkra en långsiktighet i arbetet åtar sig lärarna att fullfölja lärarutbildning och undervisning under ett år med kravet på sig att skaffa en ersättare om de slutar. Till denna arbetssituation ska också läggas en lön som har svårt att matcha lönen i ickeideella jobb. 6
Sammantaget tar etablerandet av NFE-verksamheter mycket tid och energi samt kräver kontinuerlig uppföljning. Det krävs att denna verksamhet får tillräckligt med tid innan nästa fas tar vid, dvs. grundandet av en folkhögskola, Community College. Som nämns i 13. Resurser, ansvarsfördelning, uthållighet och specificerad budget nedan kommer NFEverksamheterna att kunna finansieras av offentliga resurser samt utomstående besök på det framtida Community College. Men det är inte möjligt att bygga upp ett Community College under samma år som NFE-verksamheterna etableras. Därtill, som nämndes tidigare i texten, blir offentliga ekonomiska resurser först tillgängliga när man kommit en bra bit på vägen. VCDS och VCDS vänners slutsats är att NFE-verksamheterna behöver tre år för att bli en kvalitativt säker skolmodell och för att den ekonomiska uthålligheten ska kunna säkras. Vidare orsaker till insatsen, vilka även formulerades i ansökan för det pågående projektet: en stor del av de fattiga barnen på den indiska landsbygden går inte femte klass, Primary School. Detta beror framförallt på att en skolgång kostar pengar samt att barnens arbetskraft behövs för familjeförsörjningen; kursplanerna i de offentliga skolorna är inte anpassade för landsbygdens utsatta samhällsgrupper; lärarna i de offentliga skolorna äger inte den nödvändiga kompetensen för att utbilda landsbygdens utsatta grupper; utbildningsverksamheter av förtryckta samhällsgrupper måste innefatta att medvetandegöra byinvånarna om vikten av utbildning och deras delaktighet i utformandet av verksamheten; NGO:s har svårt att mobilisera resurser för att starta NFE-verksamheter. Utvecklingsinsatsen bygger på Paulo Freires tankar kring pedagogik för förtryckta där demokratiska undervisningsmetoder och attityder bland annat konkretiseras när kvinnliga dalit-lärare undervisar barn från högre kaster. Därtill innebär föräldraföreningarna (PTA) att byinvånarna medvetandegörs om vikten av utbildning och att de ska bli delaktiga i utformandet av NFE-verksamheten. 8. Resultat och effekter Vägen till daliternas och andra fattiga gruppers integrering i samhället går via utbildning i en demokratiskt uppbyggd skola. NFE blir här inkörsporten för en demokratisering av skolan i Indien, dels genom att vidga tillträdet och dels genom att unga lärare får en fortbildning i demokratiskt arbetssätt och förhållning. En förändring som gjorts under året är att så kallade PTA-EC skapats. Detta står för Parent- Teacher Associations Executive Committe och innebär att tre personer ur varje PTA bildar en PTA-EC. De träffas separat, utöver de ordinarie PTA-mötena, för att få mer ingående information om projektet och även för att mer konkret kunna bistå läraren i dennes planering. Idén kom till då ordföranden för VCDS vänner besökte VCDS i juli 2006 och grundar sig på uppfattningen att föräldrarna, och byinvånarna, är nyckeln för att insatsen ska lyckas dels på kort sikt, för projektet, dels på lång sikt, som en viktig metod i demokratiarbetet. Kvantitativa indikatorer: 1. 1000 barn i Villupuramdistriktet får stödundervisning. 7
Indikator: Närvaro i form av antalet deltagande barn gånger antalet lektioner. 2. 30 lärare får fortbildning enligt NFE-kursplanen och i barnpsykologi. Indikator: 30 lärare gånger antalet utbildningstillfällen. 3. Medvetenheten bland bybefolkning och föräldrar kring vikten av utbildning ökar samt att de är med och utformar utbildningen. Indikator: 30 föräldraföreningar (PTA) gånger antalet möten och 30 PTA-EC gånger antalet möten. 4. Barnens identitet stärks och deras inneboende potential och talanger kommer fram. Indikator: Alla barn som deltar i kulturella aktiviteter, Cultural Competition, får ett pris. 5. Barnens vetenskapliga och kreativa tänkande ökar. Indikator: Antalet barn som deltar i vetenskapsutställningar. De kvantitativa indikatorer som uppfyllts under nuvarande projektår, och som således inte står med ovan, är att en NFE-kursplan har tagits fram och att de 30 lärarna fått en introduktionsutbildning. Vidare resultat är att de kulturella och vetenskapliga aktiviteterna redan från början är ett viktigt inslag i undervisningen. Detta noterades då VCDS vänners ordförande besökte VCDS i juli 2006. Det finns även konkreta exempel på hur bybefolkningen har engagerat sig i barnens utbildning. Med stöd av VCDS och VCDS vänner organiserade sig invånarna i två byar, Kaiyatur och Reddykuppam, och uppvaktade Panchayat styrelsen (kommunfullmäktige) med en begäran att de skulle överlämna byns Governmental house till NFE-verksamheten. I de flesta byar bygger nämligen delstaten ett hus, Governmental house, som fungerar som byns allmänna plats. Den 12 respektive 13 juli skrevs resolutioner som biföll bybornas vilja. Utöver detta har PTA och PTA-EC upprättats och är under uppbyggande. Kvalitativa indikatorer: Flera av de lärare som VCDS rekryterar till sin skolning i demokratiska undervisningsmetoder är unga kvinnor och daliter. Att tillträda som byskollärare och undervisa barn ur de högre kasterna är i sig en social revolution. De lärare, som själva inte är daliter, kommer via NFEverksamheten på det här sättet i kontakt med dalitrörelsen. Detta är drivkraften för demokratiseringsprocessen i Indien i dag, liksom i Civil Rights rörelsen i USA under 1950- och 60-talen. Liksom i Norden handlar det om att skola ett demokratiskt ledarskap för organisationer och samhället på lokal nivå. Vi ser således NFE som en fruktbar metod för att skapa ett demokratiskt och starkt civilt samhälle med en rättvis och hållbar utveckling. De förväntade effekterna av utvecklingsinsatsen NFE för demokrati är för det första att barnen ökar sin kunskap. En andra effekt är en ökad självtillit hos daliterna och andra socialt och ekonomiskt utsatta människor. För det tredje förväntas en större medvetenhet om och intresse för deltagande i skolarbetet, såväl de egna som andras barn. Den fjärde effekten av insatsen är ett mer demokratiserat och socialt relevant arbetssätt i skolorna, såväl NFE-verksamheterna som de skolor där NFE-lärarna annars är verksamma. Effekter kommer att kartläggas och analyseras på flera nivåer: 8
Projektkoordinatorn för dagbok varje månad, och de tre handledarna (som ansvarar för tio skolor var) och de 30 lärarna lämnar in en månatlig rapport. (Se bifogade dokument.) Handledarna intervjuar tre barn och tre föräldrar från varje NFE-verksamhet. Detta sker vid tre tillfällen under året i början av skolåret (juni juli), i mitten (januari) och efter skolårets slut (maj). Idén med tre intervjuer är att först etablera en såkallad base-line för att sedan se förändring över tid. Handledaren för protokoll vid alla PTA och PTA-EC möten. Projektkoordinatorn, lärarutbildarna och handledarna har tre möten över året som projektkoordinatorn protokollför. Syftet är att fånga upp och kartlägga alla parters förväntan innan projektet, deras tankar under projektets gång och deras slutsats efter projektet. Föräldrar och byråd är särskilt intressanta för att se/mäta hur insatsen mottas av det omgivande samhället. Denna kartläggning är grunden för årsrapporteringarna. Projektkoordinatorn dokumenterar allt och håller månatlig kontakt med VCDS vänner. En viktig del av rapporteringen är statistik från VCDS egna bystudier och från District (& Block) Education Officer om förändringar i drop-out och underkännande frekvens hos skolbarnen i de berörda byarna. För det pågående projektet har de första intervjuerna med elever, föräldrar och lärare gjorts av Anna Casey och Claudia Ericsson (som våren 2006 skrev sitt examensarbete på VCDS om Non Formal Education) 2, av Daniel Blixt (ordförande för VCDS vänner som besökte VCDS i juli 2006) och av VCDS personal. Att intervjua lärare, barn och föräldrar kommer att bli en rutin under varje skolår. 9. Aktiviteter Nedan kommer utvecklingsinsatsens aktiviteter att beskrivas med hänvisning till vilket resultat som avses. Till skillnad från föregående ansökan så är uppstartandet av de 30 NFE-verksamheterna avklarat, liksom framtagandet av en NFE-kursplan och introduktionen för de 30 lärarna. Vidare är PTA-mötena utökade till sex stycken per år samt att PTA-EC upprättats med fyra möten per år. 30 NFE-verksamheter bedrivs i fem storkommuner i Villupuramdistriktet (Marakkanam, Olakkoor, Mailam, Vannur, och Mugaiyur). (Resultat 1) 30 lärare får fyra fortbildningstillfällen per år utifrån NFE-kursplanen. (Resultat 2) Det är viktigt att medvetengöra föräldrar och bybor (framförallt genom byråden, de såkallade panchayats) om vikten av utbildning och få dem att vara med och utforma verksamheten. Därför har PTA och PTA-EC bildats. Detta är ett mycket viktigt nytänkande. Sex PTA möten och fyra PTA-EC möten ska hållas per år i de 30 byarna mellan lärare, föräldrar och byråd. (Resultat 3) Genom Paulo Freires tankar om culture action for freedom vill VCDS och VCDS vänner skapa en lokal kultur bland barnen i byarna där det är naturligt att läsa och delta i 2 Anna Casey och Claudia Ericsson, Non formal education, Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm (VT2006). Handledare: Bodil Nilsson 9
kulturella aktiviteter, t.ex. i sång, dans, teater och idrott. Barnen deltar sen i Cultural Competitions med sina konster. Det handlar alltså inte om regelrätta tävlingar, utan priserna som delas ut fokuserar barnens intressen och fungerar mer som diplom för deltagande. (Resultat 4) Som i punkten ovan finns det samma mönster i idén att göra barnen till små vetenskapsmän; ett form av tävlingsmoment läggs in där alla barnen får pris för sitt deltagande. En vetenskapsutställning per NFE-verksamhet och år ska genomföras. (Resultat 5) 10. Organisationsutveckling NFE-verksamheten utgör en bas för en senare systematisering av kunskaperna i en folkhögskola där en större krets av personer blir indragna i det metodiska NFE-arbetet med VCDS system av handledare och Master Teachers. VCDS får på så vis nya utmaningar genom insatsen, t.ex. att förbereda och initiera en samling verksamheter som då kan leda till ovan nämnda folkhögskola. Detta innebär en utveckling av den egna organisationens förmåga, kontakter med det akademiska samhället och lokala myndigheter. VCDS roll som aktör i det civila samhället stärks genom att flera NGO:s kommer att dras in i NFEverksamheten och demokratiutbildningen som intressenter. VCDS vänner i Sverige består av lärare och deras arbete stärks genom den konkretisering som detta direkta solidaritetsarbete innebär. Det gäller såväl insamlingsarbete till Indien som undervisning i demokratifrågor i den svenska skolan. Vidare kommer fler studenter att introduceras i VCDS verksamhet då Lärarhögskolan i Stockholm varje år skickar studenter till Indien. Under våren 2006 skrev till exempel Anna Casey och Claudia Ericsson sitt examensarbete på VCDS. VCDS vänner har under våren 2006 upprättat en hemsida för att ytterligare bredda sin verksamhet. Därtill kommer 2006 års Indienfest helt att fokusera på projektet NFE för demokrati. I juli 2006 besökte VCDS vänners ordförande ett tvåveckorsbesök på VCDS. Under den tiden skedde åtta diskussioner med VCDS personal kring projektet med bland annat en SWOTanalys vad gäller projektets styrkor och svagheter, en genomgång av varje persons roll i projektet och hur projektet ska utvecklas i framtiden. Det hölls två möten med lärarutbildarna kring arbetet med NFE-kursplanen och ett möte med lärarna kring den konkreta undervisningen. VCDS ordförande besökte nio NFE-verksamheter och intervjuade barn, lärare och föräldrar i respektive by. Besöket medförde att kontakten mellan VCDS vänner och VCDS fördjupades ytterligare och att en utförlig dokumentation kring projektets gång, i skrift och bild, gjordes. 11. Genusanalys På den indiska landsbygden utestängs kvinnor från skolan än i dag. Detta gör att kvinnor hamnar i en beroendeställning eftersom det blir omöjligt för dem att få den (ekonomiska) självständighet som utbildning och ett efterföljande arbete ger. Denna könsmaktordning måste brytas och VCDS och VCDS vänner ser utbildning för alla som vägen till ett rättvist och demokratiskt samhälle. VCDS har sedan starten 1980 prioriterat kvinnor och är en ledande NGO i genusfrågor, bland annat genom Navajodi Women Movement, en kvinnotidskrift, gräsrotsförarbete till World 10
Social Forum i Beijing m.m. Framförallt organiserar VCDS kvinnoföreningar i byarna i organisationens upptagningsområde. En av VCDS grundare, Mrs S. Kousalya, har varit ordförande i delstatens kvinnorörelse. Insatsen med kvälls- och helgskolor med syfte att ge stödundervisning för dem som har svårt att klara skolan, fokuserar på flickorna. Bland de svagaste samhällsgrupperna blir, i alla samhällen, kvinnorna dem som drabbas mest, till följd av den patriarkala strukturen. I Indien är daliter och vanniyar de mest utsatta. Då insatsen följer VCDS idé om att en demokratisering av ett samhälle måste ske underifrån, är det naturligt att stor vikt fästs vid utbildning av flickor ur dessa båda grupper. De demokratiska undervisningsmetoderna och attityderna kommer också att kunna förstärkas av att 80 procent NFE-lärarna hos VCDS är unga dalit-kvinnor. 12. Förutsättningar och risker Det finns fyra riskmoment med denna utvecklingsinsats. Nedan kommer dessa risker och dess angreppssätt att presenteras: För det första gäller det att motivera barnen att gå i skolan på kvällar och helger. Här kan de andra ungdomarna i byarna störa undervisningen samtidigt som TV-tittande kan vara mer lockande än undervisning. Här gäller att skapa en stimulerad undervisning med en upplevelsebaserad inlärningsstil. Här har PTA och PTA-EC en viktig roll att stötta lärarna genom att motivera barnen och att se till at undervisningen inte störs av utomstående. Det gäller att sälja in den nya kursplanen till lärarna och att motivera lärarna att fullfölja utbildningen. De risker som finns är att lärarna flyttar, gifter sig eller söker sig till ett bättre avlönat arbete. Detta kan motverkas genom en kontinuerlig dialog med läraren och dennes anhöriga, att lönen höjs till en mer attraktiv nivå och att varje lärare får ett diplom när de slutar. Eftersom VCDS har verksamheter certifierade av delstaten blir ett sådant diplom en merit för lärarna. Det gäller att motivera föräldrar och byråd och få dem att inse vikten av utbildning. Genom kontinuerliga möten mellan lärare, föräldrar och byråd kan tveksamheter till projektet motverkas. Oftast inser föräldrar och byråd vikten av utbildning. Snarare handlar det om att motivera dem att avvara barnen den tid undervisningen tar och få dem att inse att en utbildning också genererar bättre jobb. Vi har därför utökat antalet PTA-möten och även inrättat så kallade PTA-EC. I sista hand finns det en risk i avundsjukan från andra NGO:s, då många ideella organisationer upplever att de slåss om samma pengar. Därtill finns det en risk att VCDS utsätts för övertagningsförsök från fraktioner utanför den normala beslutsprocessen. Detta kan leda till ryktesspridning. Ytterligare en punkt handlar om det motstånd som denna typ av verksamheter möter från de högre kasterna. Detta bemöts dels genom ett gott samarbete med lokala utvecklingsmyndigheter, District Collectors Office och dels genom gott samarbete med lokala advokater som arbetar med mänskliga rättigheter. En av VCDS grundare, Mr. S. Martine, är själv MR-advocate. 11
13. Resurser, ansvarsfördelning, uthållighet och specificerad budget VCDS har de mänskliga resurserna som behövs för att initiera genomförandet av insatsen, som bland annat handlar om att rekrytera fler kompetenta personer. Allt material, lokaler och dylikt finns lokalt i Villupuramdistriktet. Det som saknas för VCDS är de ekonomiska resurserna, och det är här VCDS vänner kommer in och lämnar sitt stöd i form av resursöverföring av pengar. Huvudposterna för insatsen är: utbildning av lärare löner bybesök, intervjuer, projektmöten administrationskostnader Parent-Teacher Associations och PTA-EC Egeninsatsen av VCDS vänner samlas in via: månatliga gåvor via autogiro av VCDS vänners medlemmar och andra engagerade en årlig Indienfest som hålls varje höst (ser man till de tre fester som hållits 2003 2005 så täcks nästan hela egeninsatsen upp av inkomsterna från denna fest) en indisk filmklubb diverse gåvor samt försäljning av t.ex. musik (CD-skivor från VCDS) Budgeten på beräknas täcka alla kostnader för projektet, förutom revisionen som VCDS vänner söker separat. Det material och investeringar som görs under projektets gång tillfaller VCDS som har en solid organisation och står under offentlig revision från länsstyrelsen. Som nämndes under 4. Organisationsanalys av samarbetsorganisationen så är VCDS en såkallad Lead NGO. Det är en stabil organisation som funnits i 25 år och som har gott rykte hos myndigheterna. Det svåra är alltid att starta upp en dylik insats, däremot nås en bärkraftighet när delstaten ser att verksamheten fungerar. Detta har skett tidigare i VCDS verksamhetshistoria. Organisationen startade sin verksamhet 1979 med fem NFEverksamheter. Verksamheten expanderade och när delstaten såg att andelen drop-outs minskade i de områden där VCDS bedrev sin insats så övertog delstaten verksamheten. VCDS har ansökt hos delstatsregeringen om bidrag för att starta upp en folkhögskola. Tanken är att lyfta NFE-verksamheten till en nivå av systematisering, dvs. dokumentation och metodutveckling. Detta ska organiseras som en del i en folkhögskola, förlagd till Karasanoor. Denna verksamhet blir intressant för utomstående aktörer, t.ex. andra NGO:s, utländska studerande från Lärarhögskolan i Stockholm och Christ Church College i Canterbury, England och lokala utvecklingsmyndigheter. De utomstående aktörer som besöker centret kommer att betala för sig. Detta kommer således att betala NFE-verksamheten. Ett besök från Canterbury och ett från LHS per år täcker NFE-verksamhetens omkostnader. Folkhögskolan behöver användas 90 dagar per år för att betala för en fortsatt NFE-verksamhet. 12
Budget för utvecklingsinsatsen NFE för demokrati, 2007 2009 Budgeten nedan bygger på överläggningar mellan VCDS vänner och VCDS. Den löper på två år. Dec. 2007 maj Dec. 2008 maj Budgetpost Juni nov. 2007 2008 Juni 2008 nov. 2008 2009 1. NFE: personal 45 500 40 000 45 500 40 000 2. PTA och PTA-EC 5 500 5 500 5 500 5 500 3. Lärarutbildning 2 900 2 900 2 900 2 900 4. NFE: Intervjuer, möten, besök 4 400 4 400 4 400 4 400 5. Administration: Indien 5 000 5 000 5 000 5 000 Totalt per halvår 63 300 57 800 63 300 57 800 Totalt projektet (två år) 242 200 6. Administration i Sverige (max 5% av projektkostnaden) 12 000 Totala projektkostnaden 254 200 Egeninsats 42 200 Sida-bidrag projekt 200 000 Sida-bidrag adm. 12 000 Budgeten är i svenska kronor. (1 SEK = 5,50 Rs) Kommentar till budget: Hos Forum Syd söks 106 000 kr per år i två år. Observera att det sydindiska skolåret löper från juni till april. Lönekostnaderna för lärarna minskar under andra halvåret (se kolumn 2 & 4) pga. att ingen undervisning sker under maj månad. VCDS vänner betalar eventuella överförings- och bankkostnader. Kostnaderna för revisionen söks separat hos Forum Syd. I kontraktet med VCDS markeras bland annat vikten av projektdokumentation, utvärdering och metodutveckling för att effekterna av insatserna kan identifieras och föras vidare. Lämpligen utses en särskild, kvalificerad person till detta. Detta material översätts såväl till engelska som till tamil och rapporteras halvårsvis. 13
14. Myndighetsintyg VCDS har goda kontakter med de lokala myndigheterna som ansvarar för utvecklingsfrågor, District Collectors Office, DCO (länsstyrelsen, dvs. den centrala myndighetens lokala representant). Den föreslagna insatsen har till viss del uppkommit som begäran från DCO om kvällsskolor och andra insatser i tsunamidrabbade byar där VCDS har god lokalkännedom och gjorde uppskattade hjälpinsatser direkt efter flodvågskatastrofen den 26 december 2004. Detta gäller även fortbildningsinsatser för lärare i de vanliga skolorna (och andra) vad gäller krishantering, civil management, och posttraumatisk vägledning. 15. Uppföljning och utvärdering VCDS kommer fortlöpande att redovisa stegen i arbetet som bedrivs i de olika NFEverksamheterna. Projektkoordinatorn håller kontakt med styrelsen i VCDS vänner via telefon mellan den 8:e till 10:e varje månad. Vidare har VCDS vänner en naturlig kontakt med VCDS via telefon, e-post och det Newsletter som VCDS kvartalsvis skickar ut. Det är viktigt att ha det övergripande målet i fokus och att göra justeringar under projektets gång om det är nödvändigt. Under det pågående projektåret har till exempel PTA-EC upprättats, antalet PTA-möten ökats och lärarlönerna ökat, just för att behovet funnits. Efter varje år görs även en utvärdering av insatsen. Denna utvärdering kommer även att ligga till grund för projekteringen av utvecklingsinsatsens övergripande mål, nämligen att starta en folkhögskola. Efter andra året görs interna och externa utvärderingar. De senare kommer bland annat vara via MFS- och examensarbeten från Lärarhögskolan i Stockholm och kontakter med MIDS (Madras Institute of Development Studies) och State Resource Centre, båda i Chennai. Det kvantitativa måttet som angetts blir handfasta indikatorer på genomförandegraden. Dessa är antalet barn i NFE-verksamheterna, antalet lärare, antalet utbildningsdagar för lärare, antalet Parent-Teacher Associations möten m.m. 14