Kulturförvaltningen Stadsmuseet Tjänsteutlåtande Sida 1 (12) 2016-01-27 Handläggare Magnus Rönn Telefon: 08-50831580 Anna Rygård Telefon: 08-50831973 Till Kulturnämndens kulturmiljöutskott Remissvar på remissen om samråd om program för Slakthusområdet i stadsdelen Johanneshov Förslag till beslut att avstyrka den del av programmet som innebär att läget för den ursprungliga järnvägssträckningen otydliggörs samt att yrka på att programmet omarbetas så att fler befintliga byggnader kan bevaras och att den föreslagna förlängningen av Bolidenvägen in i området utgår. Sammanfattning Programmet syftar till att skapa ett område med blandat innehåll och 3000-4000 nya bostäder. Man vill forma en tät struktur och stärka sambanden med omgivande områden och stadsdelar. Slakthusområdets karaktär och identitet avses tas tillvara och ny bebyggelse avses planeras så att områdets historia är avläsbar även i framtiden. Programmet innebär bl a att delar av den ursprungliga strukturen förändras, att stora delar av bebyggelsen rivs samt att stora delar av livsmedelshanteringen måste flytta. Kulturförvaltningen anser att i det fortsatta programarbetet samt i arbetet med kommande detaljplaner bör klargöras hur kulturverksamheter och publika verksamheter ska kunna inrymmas i de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna, och i andra delar av det nya området. Kulturförvaltningen ser positivt på att vissa delar av det befintliga planmönstret bevaras samt på att samtliga blåklassade byggnader bevaras och hanteras med varsamhet. Förvaltningen anser att även grönklassade hus bör hanteras med varsamhet och ej förvanskas. Vidare ska blå- och grönklassade hus förses med skyddsbestämmelser i kommande detaljplaner. stockholm.se
Sida 2 (12) Spårområdet utgör en av de centrala ursprungliga värdebärande delarna i området. Spårområdet och bevarade delar i anslutning till järnvägen bör bevaras. Förvaltningen avstyrker de delar av programmet som innebär att spårområdets sträckning raderas. Kulturförvaltningen anser att en alltför stor andel av den befintliga bebyggelsen rivs. Befintlig bebyggelse bör betraktas som en resurs och i högre utsträckning bevaras. Förväntningarna på möjlig exploateringsgrad bör minskas. Den föreslagna Bolidenvägens förlängning, som gör de båda ursprungliga bostadshusen till portalbyggnader, är olämplig ur kulturhistorisk synvinkel och bör utgå. Skylten vid entrén till området vid Slakthusplan har en stark anknytning till området och bör bevaras. Inga Lundén T.f. Kulturdirektör Ann-Charlotte Backlund Stadsantikvarie
Sida 3 (12) Underlag för beslut Program för Slakthusområdet, Samrådshandling 2015-12-03, Sbk Dnr 2010-20437, med tillhörande dokument. Handlingarna kan läsas i sin helhet på www.stockholm.se/detaljplaner Stadsmuseets inventeringar och kulturhistoriska klassificeringar samt Slakthusområdet; En kulturlivsundersökning som underlag för områdets fortsatta planering. UTLÅTANDE Ärendet/Remissen Programmet har remitterats från Stadsbyggnadskontoret till Stadsmuseet för svar senast den 1 februari 2016. Remisstiden har förlängts i väntan på kulturutskottets ställningstagande. Omedelbar justering. Ärendets beredning Ärendet har beretts av Stadsmuseets kulturmiljöenhet och avsnittet om kulturlivet av Kulturstrategiska staben. Programmet Föreslagen strukturplan. Bild ur Program för Slakthusområdet, Samrådshandling 2015-12-03.
Sida 4 (12) Programmet syftar till att skapa ett blandat område med 3000-4000 nya bostäder, nya arbetsplatser, förskolor, skola, idrottsfunktioner och andra urbana verksamheter som handel, mat och nöjen. Man vill forma en tät struktur och stärka sambanden med omgivande områden. Vidare är syftet att Slakthusområdets karaktär och identitet tas tillvara och att ny bebyggelse planeras så att slakthusområdets historia är avläsbar även i framtiden. Programmet avser att lägga en grund för en vägning av allmänna och enskilda intressen såsom bostadsförsörjning, kulturvärden, transportsystem och näringslivets utveckling. Inför programarbetet har en kulturlivsundersökning gjorts, som har initierats och genomförts av kulturförvaltningen. Programmet innebär bl a att delar av den ursprungliga strukturen utplånas eller förändras, att stora delar av bebyggelsen rivs samt att stora delar av livsmedelshanteringen måste flytta. Historik Stockholms offentliga slakthus började uppföras 1906 efter ritningar av arkitekt Gustaf Wickman. Den sista januari 1912 hölls det högtidliga öppnandet under närvaro av kungen samt representanter för regeringen och Stockholms stad. På området uppfördes även ett genomtänkt rälsbundet transportnät och ett hängbanesystem. Slakthusområdet strax efter färdigställandet. Flygbild från norr. Bild ur Slakthusområdet i Stockholm, Kulturhistorisk inventering och analys, Nyréns arkitektkontor, 2011-07-07. Slakthuset var ett prestigebygge och blev på flera sätt en uppvisning i nya byggnadstekniker och material. Pelar- och takkonstruktioner utfördes i stor utsträckning av armerad betong, som var en helt ny metod. Även tak (eternit)- och fasadmaterialen
Sida 5 (12) (kalksandstegel) var nya produkter på marknaden. Markbeläggningen i området bestod ursprungligen av tjärbegjuten makadam, storgatsten med cementfogar, smågatsten, grus samt platsgjuten betong, i vissa fall täckt med asfalt. Området försörjdes utifrån genom järnvägen som angjorde området i nordväst, löpte söderut längs med den ursprängda bergsväggen i väst, för att i söder fortsätta i en krökning med en radie på 181 meter. Krökningen gav slakthustomten dess karakteristiska avslutning. Järnvägen fortsatte sedan norrut med ett stickspår in i källaren på dynghuset (hus 8) och med ett avslutande spår längs Rökerigatan som slutade i nivå med köttboden i nordost. Området försörjdes även genom spårvägen som hade sin huvudstation intill köttboden. Från spårvägen gick ett grenspår in i förbindelsehallen, via en avlastningsramp för djur. Inom området fanns ett smalspårigt rälssystem som förband områdets olika byggnader och verksamheter med varandra, där djur och gods kunde transporteras i mindre s k Decuille -vagnar. Situationsplan 1912. Norr till vänster på bilden. Ur Stockholms stads slakthus, arbetsberättelse för åren 1906-1912. Slakthusområdet var ursprungligen klart avgränsat som ett eget område. Det hade få kopplingar utåt och endast ett par givna entrépunkter. Spårområdets port i nordväst, Slakthusplan i norr och köttboden i nordöst var de främsta. Djur kom huvudsakligen via järnväg och flödade genom området från väster till öster. Slaktresterna fraktades för ytterligare förädling till hudbod, dynghus och tarmrenseri längst i öster. Det sista avfallet från processen kunde skyfflas ned i tågvagnar i källaren på dynghuset,
Sida 6 (12) och vagnarna drogs sedan iväg runt järnvägsslingan och ut igen genom porten i nordväst. Besökare och trafik flödade tvärs djuren i nord-sydlig riktning. Bild ur Landskapsanalys Slakthusområdet, Nyréns arkitektkontor, augusti 2011. Gatunätet och kvarteren var uppbyggda enligt detta flöde i ett rätvinkligt system. Huvudgator delade in området, kompletterade av mindre gator och gränder. Varje byggnad utgjorde i princip sitt eget kvarter. Mellan byggnaderna skapades gränder och mindre, informella platser. Bebyggelsen var låg med undantag för enstaka tornbyggnader och skorstenar. Karakteristik och kulturhistoriska värden Den tidiga uppbyggnaden är ännu idag påtaglig genom bevarade byggnader och genom planstrukturen. Miljön präglas av ett karaktärsfullt, labyrintiskt gatu- och grändsystem med variation i utblickarna. Områdets slutenhet, som har sin grund i dess historiska funktion, sätter en stark prägel på området, där bl a den framsprängda bergväggen med sitt skyddsplank utgör viktiga komponenter. Planket uppbärs bitvis fortfarande av ursprungliga betongplintar med ingjutna balkar av järnvägsräls. Spårområdets sträckning och den tillhörande slänten i söder sätter en stark prägel och utgör en viktig del av den ursprungliga
Sida 7 (12) anläggningen. Järnvägarna var en central komponent i det strukturella flödesschema som anläggningen ursprungligen uppfördes efter. Spårtrafiken var en förutsättning för att hantera godstransporter (inte minst djur och kött) till och från Slakthusområdet. En del av den ursprungliga perrongen/lastkajen där djuren lastades av finns bevarad mellan hus 54 och hus 63. Från 1930-talet och framåt har området expanderat och kompletterats med en huvudsakligen enklare funktionell och verksamhetsanknuten bebyggelse. Här och var finns inslag av bebyggelse med högre arkitektonisk ambition. Entrén till området vid Slakthusplan, med den karakteristiska skylten. Foto: Magnus Rönn SSM. Ännu idag upplevs Slakthusområdet som ett eget område. Kopplingarna utåt är få, även om fler entréer har tillkommit. Det centrala området har genom sentida bebyggelse kommit att bli lite brokigare. På utbyggnadsdelen i sydväst är strukturen mer storskalig. Slakteriverksamheten har successivt minskat, för att slutligen läggas ned 1991, men andra delar av köttindustrin har under åren expanderat och lett till flera utbyggnader. Enligt Stadsmuseets bedömning har flera byggnader i området synnerligen stora kulturhistoriska värden (blå på klassificeringskartan). Andra byggnader är särskilt kulturhistoriskt värdefulla (gröna), medan merparten är av visst kulturhistoriskt värde/av värde för stadsbilden (gula). Några byggnader är uppförda efter 1990, och därmed ännu ej
Sida 8 (12) klassificerade (skrafferade). Ett fåtal byggnader bedöms inte kunna hänföras till de övriga klassificeringskategorierna (grå). Slakthusområdet utgör idag ett av få kvarvarande större sammanhängande industri- och verksamhetsområden i Stockholms innerstads omedelbara närhet. Området är i sin helhet utpekat som ett särskilt kulturhistoriskt värdefullt område. Förvaltningens synpunkter Om kulturlivet Den kulturlivsundersökning som kulturförvaltningen tagit initiativ till och genomfört 2015 innehåller en del av den kunskap som krävs för ett bra förverkligande av programmets ambitioner. I undersökningen lyfts fem nyckelaspekter för ett vitalt kulturliv fram: - Engagerade kulturaktörer, - Tillgång till lokaler, - Lämna öppet för det oplanerade, - Mångfald och flexibilitet samt - Kulturinstitutioner. Kulturförvaltningen ser det som positivt att samrådshandlingen redogör för kulturlivsundersökningen och tar upp kulturens betydelse i stort, inte minst som en viktig del av en socialt hållbar stad. Det är angeläget att den kunskap som redovisas i kulturlivsundersökningen kommer till konkret användning i det slutliga programmet. Innehållet behöver också fördjupas i arbetet med de kommande detaljplaner som tas fram. När det gäller det specifika behovet av olika slags lokaler för kulturverksamheter är det en av de frågor som inte studerats ännu. Det står helt klart att platser för publika kulturarrangemang inomhus och utomhus behövs vid sidan av produktionsplatser för konst och kultur. Slakthusområdet har unika kvaliteter och möjligheter när det gäller att inrymma olika slags kulturverksamheter i de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna. Flera av fastigheterna har stora upplevelsevärden i sig och kan fungera särskilt bra för konstnärliga och kreativa verksamheter. Kulturförvaltningen ser också stora fördelar om delar av bebyggelsen kan bli tillgänglig för Stockholmare och besökare, t.ex. genom en användning för publika kulturverksamheter. Kulturförvaltningen anser att programmet för Slakthusområdet ger goda förutsättningar för ett mångsidigt framtida kulturliv på plats. För att förverkliga omvandlingen till en stadsdel med de kvaliteter som skisseras krävs ett konsekvent och långsiktigt
Sida 9 (12) samarbete mellan många aktörer genom hela planprocessen. Förmågan att i tidiga skeden involvera professionella aktörer inom kultur och konst blir viktig, här kan de tillfälliga verksamheter i området som nämns i programmet fungera som en brygga till framtida verksamheter. De kommande fastighetsägarna, inte minst stadens egna kontor och bolag, har också avgörande betydelse för områdets innehåll som helhet vilket betyder att upplåtelseformer och markanvisningar blir centralt, inte minst för det framtida kulturlivets möjligheter. Kulturförvaltningen anser att denna strategiska fråga som rör områdets struktur också har samband med kulturverksamheter, behovet av andra mötesplatser i stadsdelen och de kommande fastighetsägarnas intresse av att skapa kvarter och offentliga rum med höga kvaliteter i utförande och innehåll. Enligt Stockholms stads budget för 2016 ska Staden ge plats åt och stimulera stockholmarnas kreativitet och egna initiativ. I arbetet med stadsutvecklingen i Stockholm ska kulturnämnden samarbeta med stadsbyggnadsnämnden, fastighetsnämnden och exploateringsnämnden så att kulturverksamheter såsom samlingslokaler, ateljéer med mera ges utrymme i stadsutvecklingen. Kulturförvaltningen vill därför fortsatt bidra med kompetens och nätverk i de fortsatta processerna. I framväxten av en ny stadsdel som Slakthusområdet kan det också finnas skäl att ta fram nya modeller för skapandet av mötesplatser och gemensamma rum och ytor för en mer socialt hållbar stad. Sammanfattningsvis vill kulturförvaltningen framhålla den övergripande bedömningen att programmet har mycket goda intentioner och innehåller många framsynta och positiva delar när det gäller sättet att se på Slakthusområdets unika kvaliteter och förutsättningar. Om den fysiska miljön Kulturförvaltningen ser positivt på att man har för avsikt att bevara områdets labyrintiska gatustruktur, det så kallade golvet samt att gränserna avseende offentligt och privat får fortsätta vara flikiga, bl a genom bevarande av exempelvis lastkajer. Förvaltningen ser också positivt på att även ny bebyggelse ska präglas av en variation i skala och utformning som speglar olika funktioner. Positivt är att alla blåklassade byggnader bevaras och hanteras med varsamhet. Förvaltningen ser också positivt på att inga grönklassade hus rivs, men anser att även dessa bör hanteras med
Sida 10 (12) varsamhet. Föreslagna om- och påbyggnader av grönklassade hus är olämpliga ur kulturhistorisk synvinkel och kan innebära förvanskning. Blå- och grönklassade hus ska förses med skyddsbestämmelser i kommande detaljplaner. Kulturförvaltningen delar ej uppfattningen att en stor del av den befintliga bebyggelsen bevaras. Av totalt ca 70 byggnader inom området rivs eller ändras ca 52 byggnader. Rivningarna riskerar att inverka menligt på områdets karaktär och rimmar illa med programmets syfte att ta tillvara områdets karaktär och identitet. Byggnaderna bör i stället ses som en resurs. Förvaltningen anser att programmet bör omarbetas så att en större andel av den befintliga bebyggelsen kan bevaras. Kartläggning av rivning/ändring av byggnader i området på karta med kulturhistorisk klassificering. Överkryssade byggnader rivs. Byggnader markerade med cirklar ändras genom på- eller tillbyggnad. Bearbetad bild ur Program för Slakthusområdet, Samrådshandling 2015-12-03. Förvaltningen kan konstatera att antalet föreslagna bostäder har ökats från 2500-3000 i behovsbedömningsskedet till 3000-4000 i programförslaget. För att lyckas med målsättningen att bevara områdets karaktär och identitet samt för att bevara upplevelsen av ljus i området, bör förväntningarna på nyexploateringstalet i stället minskas.
Sida 11 (12) En stor del av Slakthusområdets unika karaktär och egna identitet består i det spårområde som löper runt, och i någon mån inramar, anläggningen och den platå som den ligger på. Den ursprungliga järnvägslinjen med kurvan i sydost är en potential att ta tillvara. Kulturförvaltningen anser att järnvägssträckningen, bevarade stolpar för luftledning och den bevarade delen av den ursprungliga perrongen/lastkajen bör bevaras. Även planket på berget bör bevaras. Förvaltningen avstyrker den del av programmet som innebär att den ursprungliga järnvägssträckningen raderas. Sannolikt finns bitvis vid de asfalterade ytorna ursprunglig räls kvar under nuvarande beläggning, vilken med fördel kan tas fram och exponeras. Detta gäller även de delar inom området som varit försedda med smalspårig räls för transportvagnar, samt spårvagnsrälsen i och intill förbindelsehallen. Slakthusområdet mot väster, med bebyggelse från olika tidsåldrar. Foto: Mattias Ek, SSM. Kulturförvaltningen anser att det bör prövas om järnvägssträckningens krökning i söder kan uppfylla den tänkta diagonalens funktioner. Om diagonalen, som ju även innebär ett främmande inslag i stadsstrukturen, utesluts så skapas större förutsättningar för att bevara och utveckla befintliga byggnader i området i stället för att de rivs. Kulturförvaltningen beklagar att stora delar av livsmedelshanteringen måste flytta, men ser positivt på ambitionen med blandade funktioner. För att området ska kunna förbli blandat och tillåtande, och för att bevara en historisk avläsbarhet, måste delar av byggnadsbeståndet i princip lämnas
Sida 12 (12) orört. Alltför genomgripande upprustningar av bebyggelsen måste undvikas. Befintliga verksamheter bör så långt det är görligt beredas möjlighet att vara kvar i sina nuvarande lokaler. Zonering i vissa delar komma att bli nödvändigt. För att bevara dynamiken i användningen av det bevarade s k golvet bör det även fortsättningsvis, åtminstone bitvis, kunna brukas för exempelvis trucktransporter mellan fordon och verksamheter och en oreglerad tillfällig uppställning av fordon och varor. Slakthusområdet har alltid varit en avgränsad enklav. Föreslagna nya entrépunkter och sammankopplingar med angränsande områden är tveklöst gynnsamma ur flertalet aspekter, men de kan ej motiveras ur kulturhistorisk synvinkel. Förvaltningen bedömer ändå att det i vissa lägen kan vara en acceptabel åtgärd. Undantaget är dock Bolidenvägens förlängning som avses dras in i området mellan de ursprungliga blåklassade bostadshusen i nordväst, och som ger dessa byggnader en portalfunktion. Åtgärden är olämplig ur kulturhistorisk synvinkel och bör utgå ur programmet. Den andra före detta huvudgatan Livdjursgatans entré vid Slakthusplan kan däremot med fördel återskapas. Skylten ovanför infarten vid Slakthusplan är förvisso inte ursprunglig, men har med tiden kommit att starkt förknippas med området. Skylten bör bevaras. Kulturförvaltningen anser att bebyggelsen vid Palmfältsvägen i norr i skala och volym måste förhålla sig den befintliga bebyggelsen norr om Konstgjutarvägen. Bebyggelsen vid Enskedevägen och Nynäsvägen måste förhålla sig till mötet med stadsdelen Gamla Enskede samt världsarvet Skogskyrkogården, som båda utgör riksintressen för kulturmiljövården. Stadsbildsstudier kan komma att bli nödvändiga. Sammanfattningsvis avstyrker kulturförvaltningen den del av programmet som innebär att den ursprungliga järnvägssträckningen raderas. Vidare anser Kulturförvaltningen att programmet bör omarbetas så att fler befintliga byggnader kan bevaras samt så att den föreslagna förlängningen av Bolidenvägen in i området utgår.