1877. 40:e årgången. Häfte N:r 1-2
TIOSI\ HJFT SJ ()V ~Ä SEN J E J:TGH'VEN AF rf KONGL ÖRLOGSMANNA-SÅLLSKAPET OARLSKRONA. \ 40:de Årgången. C.HU,SKRO~A. TRYCKT HOS RDV. IIROWALL. 18 77.
Innehå: K Örogsmanna-Säskapets högtidsdag 1876. Åminneseta........................... Si<. 1. Ta vid nedäggandet af Ordförandeskapet i Kong. Örogsmannasäskapet den 15 N o- vem ber 1876........................, 20. Berättese, uppäst vid Kong. Krigsvetenskapsakademiens sammankomst den 17 Oktober 1876 af Föredraganden i Sjökrigsvetenskap, Kom.-kapt. af :a k. m. m. frih. B. O. Stackeberg.... Chefens för fottans miitärper\3ona afgifna underdåniga rapport öfver aa under sistidne år utförda öfningar med fottans miitärpersona m. m... 24. 61..... Om kanoners förmåga att skjuta genom skepps- pansar................................., 66. Om en gemensam sjörätt..., 94. Utdrag af kaptenen i kong. norska marinen Petersens och öjtnanten i samma marin Boms rese-rapport.................... Sid. 101, Sveriges marinbudget för år 1877.... Kos sjefantändning ombord.... Hamnen vid Vissingen............ Fytande torrdocka i Batavia.... Om kanonmynningarnas framskjutande utanför fartygssidan.... Litteratur........... 237, 377. 253, 385. Sid. 119. 121. 125. 133, 134. 138, 284, 408.
N å gr a an teckningar rörande den engeska Btons kanonen........................... Sid. 145. Profskjutningarne i Spezia med 100-tons kanonen... 38-tons kanonbåtarne Gamma och Deta... 180. Torped-experimenter........ Lönestater vid KongJ. Fottan under tiden från och med 1783 ti och med 1875.... Sveriges handesfotta år 1876........ Engeska korvetten Chaengers expedition.. strödda idderrätteser........ Försag ti upprättande af ett marin- och meteoroogiskt observatorium ä kong. fottans station i Carskrona, afgifvet af inom kong. örogsmannasäskapet derti utsedde komite1 ade................. Itaienska 100-tons kanonen vid Spezia oeh tjocka pansarpåtar.... Om minbåtar.... Kejseriga tyska pansarkanonbåten W espe.. Sjefjudande bojen.... Torpedangrepp under rysk-turkiska kriget.. Anteckningar rörande Direktionens öfver Am:ts-Krigsmans-Kassan befattning med tre särskida ti kassan gjorda föräningar... JJ 166. 7, 188. JJ 251 n 261., 264.,.. 274, 398. 289. n 310.,, 335. J; 350., 360. 365. 394. K. Örogsmanna-Säskapets högtidsdag 1876. Åminneseta. *) t Under årets opp hedrad med K. Örogsmannasäskapets förtroende att vara dess sekreterare är det. d ' ag, första gången, jag har att fugöra det i sanning svåra men hedrande uppdraget att, inom säskapet på dess högtidsdag, söka, på ett saknaden och minnet värdigt sätt, toka de mäns efnad, hvika under det nu förfutna arbetsåret, emnat det jordiska och på så sätt för atid bortgått ur våra eder. Ja; mine herr:r, äfven på denna högtidsdag hafva vi att egna en gard åt saknaden och minnet, enär tvenne af K. Örogsmanna-säskapets medemmar bifvit under det förfutna arbetsåret af den obevekige härjaren för atid bortryckta ur vår krets. D esse äro:. :reders.edamoten af K. Örogsmanna-säskapet, f. d. v1ce amrraen, kommendören med st. korset af K. Svärds-Orden m. m. Saomon Mau1 itz von Krusenstierna samt ' Korresponderande edamoten af K. Örogsmannasäskapet, f. d. kaptenen vid K. fottan m. m. Foke Adofsson Paandet. *) Af säskapets sekreterare kaptenen och ridd. G. af Troe.
2 Ej bott för dem, som stouo dem närmast och inom detta säskap, bar dessa mäns bortgång ur tiden väckt stor samad och sorg, utan äfven inom vidare kretsar har förusten af desse män varit särdees känbar. Den förre bortrycktes visserigen i ifvets aftonstund efter vä sutad verksamhet i det amänna itvet, då enigt naturens ordning, han hvarje ögonbick kunde vänta sin hädankaese, men dock kom saget pötsigt, ty, ätt berörd af tiden, var den game S:årige vice amiraen ännu samme ståtige man som fordom, ännu fans kraft i armen och bixt i ögat. Den nya tidens män bickade med vördnad upp ti den game erfarne sjömannen, de äskade att se honom iband sig denne veteran från svunna tider; denna värdiga förebid af utmärkt örogsman, undersåte och fosterandsvän. Den sednare bortrycktes i sin mannaåders bästa kraft. Hans kunskaper, förmåga och arbetssamhet hade redan bifvit uppmärksammade, hans nit och taanger på många hå tagne i anspråk; och en ysande bana hade nog säkerigen bifvit hans ott om ej döden så pötsigt agt sin kaa hand på hans hjessa. Se der i korthet hvarföre båda dessa män af os.s oeh så många saknas och begråtas. Sant är att de hafva personigen bortgått ur tiden, men hvat som ej fort ska bortgå ur tiden det är minnet af båda dessa män. Det äja och goda de här hafva gjordt, hvad nyttig verksamhet des2a män, edde af ett adrig socknande nit och af en brinnande fosterandskärek, hafva utveckat inom sitt ka och detta säskap, och hviket vi i våra minnesböcker anteckna, ska städse såsom ett manande och efterföjansvärjt exempe taa ti kommande sä;jten. 1 Saomon Mauritz you Krusenstierna.»J ag mins dig vi på din kommandopa».»när stormen ekte vidt omkring din hjessa»,»och yrande sig hiifde vågens sva»»fram mot ditt skepp, som hiiga sege pressa~>.»d u stod der sjef så trygg, så kok, så ka!» Och manigt skön du syntes mig ocksb,»just enkom skapt att pi ett däck befaa», -»Obrottsig ydnad fordrande som få,, Men ätt ikvä och viigt ydd af aa» -»H vem vie ej för dig i eden gå?»»men freden ostörd herskade i Nord:»»Ej nägot offer kräfdes, ingen }Jödde»»För pigteus bud vid ditt kommandoord,» Ditt hjerta dock för faegans heder gödde>>»den var dig kär iksom din fosterjord.»»och ti hvad haf på kotet du den bar,»»den aktning vann, och furdes»med den iiran,»»högt hissad, sikert fäst, beständigt kar,»»så tydde du den svenska sjömansäran»»för dem dig hade kär, som barn sin far!»»när ådrig vorden dn i hemmet satt,»»af trogna fränders, vinners ömhet värnad»»mot ifvets stormar - hviken dyrbar skatt,»»dig bragte minnet än från yktad härnad»»hur friskt, hur ungt jöd tn ditt gada skratt!»»i sah<iad nu sig kiireken förbytt,»»segatsen sutat, du har hunnit iamnen,»»och gansen ur det kara ögat fytt,»»men anden fri och gad, ur kaa famnen»»liksom ett segertecken höjs på nytt.»»haf tack du gode game - sof i frid!.o.»du gömmes adrig af de båa gossar»och mången vän har gömt din bid si bid!»»hur ifv't vexar, ej den änken ossar»»ur minnets gyne kedja - någon tid.» 3
f 4 Så jöd den vackra minnesrunan vid Saomon von Krusenstiemas g,.af, och med hviken vi här våga ineda den ofukomiga minnesteckning, som vi kunna göra öfver den bortgångne. Den höge författaren af rädrar v oro denna minnesruna, och som sjef segat under den hädangångnes fagga, gifver oss återigen här i poesiens gödande språk en sann och efvande bid af den game vice amiraen, :sådan han var i sin mannaåders och åderdoms dagar. Saomon Mauritz von Krusenstiet na föddes i Carskrona den 27 N overober 1794. Hans f o konter-amiraen Mauritz Peter von Krusenstierna sam t dennes fru, grefvinnan Beata Charotta Horn af Rantzien. Son af en framstående sjöofficer, och med en naturig böjese för sjöifvet samt uppfostrad under de yngsta åren i en sjöstad, der fottan hade sin hufvudstation, var det naturigt att een sjömiitära banan skue vara den som af den unge von Krusenstierna skue beträdas och med förkärek omfattas, och vi finna honom ock innai fut uppnådda 13 år vara antagen som kadett vid K. krigsakademien. Efter behörigen afsutade kadettexpeditioner och afagd officersexamen bef von Krusenstierna den 25 Juni 1811 befordrad ti Uderöjtnant vid örogsfottan, såedes vid en åder at' ej ännu fyda 17 år. Den tidens sjöofficersbidning var kort, det var ännu de gama segefartygens och sätborrade kanonernas tiu, af teorien var nog att kihma grunderna i navigationskonsten, fartygsmanövern samt artieriet. Hufvudsaken för sjöofficeren var att utbida sig ti den praktiske sjömannen, som förtrogenmed hafvet vä visste att när så påfordrades framkaa dessa under ett händeserikt och pröfvande sjöif förvärfvade egenskaper af mod, ihärdighet, besutsamhet, vije- och. handingskraft. Med en brinnande håg och intresse för sjöifvet befvo och dessa egenskaper i hög grad hos von Krusenstierna förvärfvade under hans många och ångvariga sjöexpeditioner. 1813 börjar von Krusenstierna sin tjenstgöring ti sjös som officer, i det han kommenderas på fregatten 11 Camiaa, expedition i ändamå att öfverföra trupper ti Pomern, konvoyera handesfartyg, samt att sedermera kryssa i Nordsjön. Under denna expedition öfverfördes exceensen Adercreutz med stab ti nordtyska armen. 1814 kommenderas von Krusenstierna som officer på fregatten Euredice, under bokadexpeditionen mot Norge samt bevistade under denna expedition, i egenskap af adjutant hos befähafvaren öfver fottans andstigningstrupper, andstigningen vid Kragerö och fästningen Fredriksstads intagning. Under de påföjande trenne åren är von Krusenstierna i egenskap af medkommenderad officer utkommenderad på expeditioner des ti afägnare des ti våra närmaste farvatten. 1818 befordras han ti öjtnant vid örogsfottan, och påföjande året vid 24 års åder mottager han sitt törsta befä under en kustbevakningsexpedition på oggerten Aerte. Under åren 1821--23 är von Krusenstierna återigen kommenderad som officer på korvetten ~<Jarramas under en expedition ti Medehafvet, som varade under den för våra förhåanden ovanigt ånga ticen af 19 1 t 2 månader. 1824 utöfvar von Krusenstierna sitt första sekondskap, samt bir samma år befordrad ti premieröjtnant. 1825 åter von Krusenstierna fö~hyra sig som styrman på försåda skeppet ''Tapperheten, expedition ti Coumbia. Under åren 1827-1832 är von Krusenstierna nästan hvarje år ti sjös, des på kortare, des på ängre expeditioner. Under. dessa expeditioner är han ömsom kommenderad officer, öm- 5
,. 6 som sekond och chef, och 1828 befordras han ti premieröjtnant i 1:a kassen. Efter att som chef ytterigare varit kommenderad på fem sjöexpeditioner, af hvika en ti afägsnare farvatten, se vi von Krusenstierna, som mder tiden hunnit kommendörkaptens-värdigheten inom fottan och hugnats med riddarevärdigheten af K. Svärdsorden, erhåa sin konungs förtroende att vara chef å fregatten Eugenie, som 1846 beordrades att afgå ti Medehafvet. Detta förtroende var så mycket större, som d. v. H. K. H. prins Oscar, nuvarande H. M:t konungen der ombord gjorde sin första expedition som officer. Det var under dessa tarika sjöexpeditioner och utesutande ombord i svenska örogsfartyg, som von Krusenstiema hade utveckat sina. af naturen medfödda sjömannaanag, och i så hög grad förvärfvat omdömet om sig att vara en utmärkt sjöofficer d. v. s. ej bott sjöman utan äfven en förträffig befåhafvare, som med avar, humanitet och jemnhet i ynnet förstod att göra sig ej b-ott åtydd utan äfven äskad af sina underhafvande. Detta änder ej bott von Krusenstierna ti beder utan äfven den svenska fottan, som, i sin ringhet, dock inom sig kunnat skapa en sådan man. 1847 befordras von Krusenstiema ti kommendör vi( K. M:ts fotta. Men ännu större förtroenden och utmärkeser skoa faa von Krusenstierna ti de. Under Seswig-Hosteinska kriget 1848-49 är von Krusenstierna det forstnämnda året chef å fregatten Desiree expedition i Östersjön och Öresund, samt det sednare året å samma fregatt eskaderchef öfver den i danska farvattnen då kryssande svensk-norska eskadern. Efter att 1850 bifvit befordrad ti konteramira och 1853 ti kommendör af K. Svärds-Orden hissar amira von Krusenstierna sistnämnda år för första gången sin konter-amiras-fagg ombord på inieskeppet Car XIII såsom chef får en utkommenderad svensk-norsk eskader bestående af 8 svenska och norsh fartyg. Ti denna eskader söt sig danska inieskeppet Dannebrog, som omkring en månads tid stod troder amiraens order. Det var i denna eskader som d. v. ~ K. H. prins Oscar tjenstgjorde som faggkapten. Aret derpå gör amira von Krusenstierna sin sista sjöexpedition. Det var u11der detta år som kriget mean Vetsmakterna och Ryssand hade utbrutit. Sverige hade under detta krig förkarat sig neutrat, och ti stärkande af vår neutraitetsförkaring utbeordrades en svensk-norsk eskader att kryssa i Östersjön. Denna eskader utgjordes å svenska sidan af inieskeppen ''Car XITI u och O&cara, fregatterna 11 Desiree 11, Eugenie, ångk9rvetterna 11 Gefe, ''Thor 11 och Orätdu, samt briggen 11 Nordenskjöd'', och å norska sidan, under amira Hessebergs befå, at fegatterna idesideria '' och ufreja, korvetten Nordstjernan samt ängkorvetten unidaros 11 Öfver denna förenade svensk-norska eskader erhö amira von Krusenstierna förtroendet att vara eskaderchef. Under 'expeditionen, som varade från början af Apri ti sutet af Jui, öfverfördes d. v. H. M. konung Oscar den I ti Gottand, ti hviken ö förut en de trupper bifvit öfverförda af fottan. 1858 förordnades amira von Krusenstierna att vara befähafvande amira vid fottans bufvudstation i Carskrona, med bviken befattning ban fortfor ti år 186i, då. han utnämndes ti vice-amira samt efter nådig ansökan erhö afsked ur krigstjensten vid 67 års åder och 50 års tjenstgöring som officer. Under en de af den tid von Krusenstierna ej var ti sjös tjenstgjorde han under yngre åren des som underekipagemästare, des som chef för :a matros- 7
8 kompaniet, samt var under de sednare åren en ängre tid kommendant i Carskrona. Af öfrig verksamhet må nämnas att amira von Krusenstierna detog i 1855 års statsrevision, detog i en komite for sjökadett-uppfostran samt var en tid detta säskaps prooses. Af yttre utmärkeser hade amira von Krusenstierna: Kejserig Ryska S:t Annoo-Ordens 2:a kas~, kommendörsgraden af K. Danska Dannebrogs-Orden, Storkorset af K. Svärds-Orden, Car XIV Johans-medajen från minnesfesten 1854 samt riddarevärdigheten af Car XIII orden. Här sutar amira von Krusenstiemas offentiga bana som i ao varit hedrande och utmärkt. 1829 ingick von Krusenstiema äktenskap med fröken Hedvig Margareta Lagerstråe. Efter att i 24 år efvat ett yckigt äktenskapigt if, väsignad t af 4 söner och 1 dotter, drabbades han af den stora sorgen att förora sin äskade maka, som år 1853 het pötsigt bortrycktes af den detta år i Carskrona härjande koerafarsoten. Ännu en djup hjertesorg fick han erfara, då år 1857 hans enda äskade dotter genom döden skijdes från fader och make. Sina sista år tibragte den ådrige amiraen i Carskrona, den stad som sett honom födas och der han utveckat så mångårig verksamhet. Der satt nu den ådrige af trogna fränders,' vänners ömhet värnad, efvande i sina minnen och med oförminskade sjäskrafter med varmt intresse föjande det kära vapnets utvecking i sitt nya skick ti dess döden kaade honom hädan den 2 sistidne Februari efter en kort tids sjukdo:q1. Af vördnad och aktning för den game amiraens mmne söto sig de på stationen varande officerare ti begrafningståget och öfvervoro den högtidiga begrafningsakten. Foke Adofsson Pa:uuer. Foke Adofsson Paander föddes den 17 1\fars 1835 i Carskrona. Hans förädrar voro andshöfdingen öfver Bekinge än Adof Arvid Paander samt hans hustru Caroina Thyseius, dotter ti superintendenten vid Carskrona stadsforsaming Thyseins. Af naturen utrustad med ett särdees godt hufvud i förening med stor arbetsfömåga, håg och sinne för ett verksamt if, bestämde sig den unge Paander tidigt för den sjömiitära banan i det han redan vid 12 års åder gör sin första sjöexpedition som extra kadett och är året derpå vid 13 års åder antagen som kadett vid K. krigsakademien å Carberg. Hans snabba fattningsformåga och goda minne gör att han med största ätthet genomgår sin kurs vid krigsakademien och bir redan år 1852, vid ej ännu uppnådda 18 år, utexaminerad som sekundöjtnant vid K. M. fotta. Det hörde i sanning ti ovanigheten att vid den tiden bifva vid så unga år officer, ty fordringarue för sjöofficers uppfostran hade redan då ej så obetydigt bifvit stegrade. 1853 gör Paander sin första sjöexpedition som officer samt är under hvarje af de föjande åren ti 1858 ti sjös på svenska örogsfartyg, des under expeditioner ti våra närmaste farvatten, des ti Medehafvet under en expedition för unga sjöofficerares ut bidning i yrket. För att ytterigare förkofra sig i sjöofficersyrket och erhåa. en vidsträcktare erfarenhet i detsamma, än hvad våra egna sjöexpeditioner kunde erbjuda, ingick Paander 1858 uti K. Storbrittannisk örogstjenst: 9
O Den 10 Maj s. å. embarkerar han i Pymouth på engeska skrifkorvetten ' 1 Racoon' Såsom en merit för Paander, som här förtjenar att framhåas är att han, redan efter 2 månaders vistande ombord, erhåer det stora förtroendet att få tjenstgöra som qvarterschef. Korvetten tihörde först amira Chads eskader, som eskorterade drottningen af Portuga ti Lissabon, sedan amiraen Lord Lyans eskader, som eskorterade drottningen af Engand ti Cherbourg, samt sist kanaeskadern och medehafsfottan. 1859 åter Paander i Corfu afpoettera sig ti skruftransportskeppet Urgent och medföjde detta fartyg ti Engand. Återkommen ti Engand embarkerar han å engeska skruffregatten mperieuse(/ samt tjenstgör der ombord som Löjtnant. Fregatten afgick ti China, der den hissade amira J one's fagga. Här fick nu P aander Wfäe att pröfva på en a varigare sida af örogstjensten i det han ombord å kanonbåten Bustard detager i en expedition mot sjöröfvare på kusten af Chusan hvarvid 30 junker des brändes des togas. Uti Tahan-rohan-Bay (Gua hafvet) går Paander året derpå ombord i hjuängkorvetten Sampson'' samt tjenstgör äfven der ombord som öjtnant. Det var under denna expedition Paander som befähafvare öfver Sampsons'' hjuhusbåtar detog uti armens andsättande vid Petangho och i denna fästnings besättande, samt var sedermera såsom adjutant hos chefen för andra kanonångbåtsdivisionen närvarande vid intagamet af Taku fästnings.'erk. 186emnar Paander i Portsmouth korvetten Samp_. son och den engeska örogstjensten. För sitt dtjtagande i kriget i China och för affären vid Taku erhö Paander engesk medaj med spänne. Året för- ' ut hade han bifvit befordrad ti premieröjtnant vid K. M. fotta. ' Paander hade nu genomgått en god skoa och förvärfvat ryktet att vara en framstående sjöofficer. Året derpå 1862 bir han ock kommenderad som qvarterschef, på Sveriges törsta skruffregatt, den vackra Vanadis, som detta år gjorde sin första expedition. 1863 är han kommenderad officer å ängkorvetten Orädd, som band andra uppdrag äfven hade det att från Gottand öfverföra Lapinskis poska kår ti Engam. 1864-65 är Paander återigen kommenderad officer å fregatten Vanadis under en e~pedition ti Nordamerika och Vestindien, samt år 1868 tjenstgör ha.n första gången som se on a mom orn o n ncsson, sedan han år 1866 vid fottans dening på 2:ne kårer bifvit befordrad ti kapten vid K. fottan. 1863 tjenstgör Paande' som adjutant hos befähafvance amiraen 11 k d 't J h E. i Carskrona samt år 1866 som adjutant i sjöförsvarsdepartementets kommando-expedition. 1865 hade ~aander bifvit kaad ti arbetande edamot af K. Orogsmanna-säskapet, inom hviket vi veta att han utveckade mycken gagnande verksamhet. Han var nem Iigen en tid utgifvare och recaktör af säskapets Tidskrift samt sammanskref och ordnade större deen ' af nu gäande regemente för sjötjenstgöringen ett arbete som redan förut inom detta säskap varit påbörjadt. 1869 gjorde Paancer sin sista sjöexpedition smti sekond på kadettöfningsfartyget korvetten af Chapman, samt detog i en af Stationsbefåhafvaren tisatt kom i te i ändamå att uppgöra försag ti rekrytbidning för den de af båtsmanshået som tihörde K. fottan. Här vija vi framhåa att en de af de åsigter som denna komite uttaar har numera bifvit en verkighet såvä i afseende å rekrytbidningen som båtsmäns fördeande i sjötnanskasser och yrkesafdeningar. Re-
12 dan här uttaar fertaet af komiterade och deriband Paander den åsigten: att ej större anta båtsmän skue finnas än hvad som behöfdes för fottans bemanning, beräknad då ti 2,000 man, samt att större deen af vid stationen behöfiga handräcknings- och bevakningsmanskap (pois) skue fyas af des ordinarie och des med för tifäet antagne arbetare. :Meden för denna anordning skue tagas af vakansafgifterna vid b å tsmanshået. Båtmanshåets sättande på vakans utgjorde äfven under Paanders bifvande riksdagsperiod ett af de vigtigaste måen för hans sträfvanc1en, och hviken vigt han fäste dervid visas bäst af hans yttrande under 1872 års riksdag att båtsmanshåets sättande på vakans är just nyckdn ti en organisation a( vårt sjöförsvar. Dessa äro hufvuddragen af Paanders miitära if. Under denna tid har hans förmåga och skickighet ej bott inom tjensten bifvit tagna i anspråk utan äfven utom densamma, ty han var des direktör i Carskrona Fiiabank, des edamot i direktionen för institutet för döfstumma derstädes samt stadsfumäktig från 1866 ti år 1870, då han från sistnämnda befattningen på egen begäran afgick. Så mycken verksamhet och dervid ådagaagd ovanig förmåga hade ock at mer och mer bifvit uppmärksammad. Äfven ett band de största medborgeriga förtroenden ett samhäe kan visa bef honom gifvet, då han år 1869 vid 34 års åder utsågs ti edamot af riksdagens andra kammare för Carskrona stad under en tid af 3:ne år från och med den Januari 1870. Med Paanders utväjande ti riksdagsman inträffar ett nytt skede uti hans verksamma if. Paander veta, vi var varmt intresserad för det vapen han tihörde, hvarföre ock det var naturigt att fottan bef det hufvudsakiga föremået för hans riksdagsverksamhet. År 1866 sattes d. v. statsrådet grefve von Patens pan för en omorganisation af sjöförsvaret i verket, och såvä personaen som materieen deades på tvenne kårer K. fottan och K. skärgårdsartieriet, hvar och en med sitt anvisade verksamhetsområde. En reduktion af såvä befäs- som underbefäspersonaen företogs och de som ej upptogos å de tvenne ofvannämnda kårerna befvo pacerade på en s. k. Ny reservstat. Befäspersonaen inom båda kårerna bestämdes ti 172 officerare och underbefäspersonaen ti 227 underofficerare. Naturigtvis funnos åtskiige motståndare mot denna s. k. dening, och en band de skarpaste var otvifveaktigt just Paander, som under sin riksdagsperiod nedade sin energie och förmåga på åstadkommande af en sammansagning af de båda kårerna. Redan vid sitt första uppträdande på riksdagen 1870 inemnar han en motion Om reorganisation af rikets sjöförsvar samt om beredande af mede för en sådan reorganisations genomförande.'' P aander säger i inedningen ti denna sin motion: Sverige kan numera icke förvänta, att, i händese af krig mot dess mägtigaste granne, utan starka bundsförvanter förmå på öppna sjön med framgång bjuda fienden spetsen. Vår fytande krigsmakts hufvudsakiga och snart sagdt enda uppgift i händese af ett sådant krig bir, att verksamt bidraga ti försvaret af de vigtigaste positionerna vid vår kust. Det är hufvudsakigen för fugörandet af denna dess uppgift sjöförsvarets såvä persona som materie under freden måste beredas, och det är atså den uppgiften man, vid organiserandet af denna de af andets försvars krafter 1 oafbrutet måste håa i sigte. 13
14 På dessa sanningar, hvika numera troigen ej af någon på grund af avarig öfvertygese bestridas, stödja sig de framstäningar, afseende organisationen af andets försvar, hvika jag, ifigt öfvertygad om ämnets trängande vigt, känt mig manad att här göra. Tidpunkten har derti synts mig desto mera ämpig nu, då at den år 1866 påbörjade omorganisationen af K. M. fotta hittis endast föga medhmmits utöfver officers- och underofficerspersonaens pacerande på oika kårer, hvadan det svåraste reorganisationsarbetet kan anses återstå. Enigt mitt förmenande är detta förhåandet yckigt, enär det derigenom ännu är jemföresevis ätt, att vid sjöförsvarets nya organisation göra de större eer mindre justeringar, hvarti den om personaens dening redan vunna erfarenheten samt sednaste tidens förändringar i sjökrigsmaterieen kunna föraneda. 11 ''Det är ingaunda min afsigt att försöka ingå i undersökning om, huruvida K. M. fottas personas år 1866 besutade dening i tvenne kårer då den företogs var väbetänkt; detta så mycket mindre, som jag var en af dem, som om än af skä något oika dem, hvika i de officiea så kaade Grunderna anfördes, önskade deningsförsagets framgång. Men hvad som kunde hafva skä för sig, då man ännu ansåg sjöförsvarets fasta miitärpersona - marinregementet - oberäknad t - behöfva och böra utgöras af 172 officerare, 227 underofficerare, 400 matroser och jungmän, 200 kanonierer, 4,444 båtsmän och 280 skeppsgossar, eer tisammans 5,723 personer, har dock icke nödvändigtvis samma gitighet, ifa man finner att denna persona bör reduceras ti föga mera än tredjedeen af nämnda sammanagda anta. Min afsigt med denna motion är derföre i första rummet, att söka åstadkomma en undersökning om, huruvida det icke, synnerigast för andets försvar;'kraft vore förmånigt, att i vissa dear betydigt förminska och, i sammanhang dermed, på en >:år organisera sjöförsvarets stampersona, ti hvars 11öjaktiga öfvande med deras nu varande anta de befintiga öfningsansagen visat sig adees otiräckiga. De åsigter, hvika för öfrigt Paander framstäide i sin motion, och for hvika han kämpade ej bott vid 1870 års riksdag utan äfven vid de tve~ne öfriga han bevistade, v oro: inskränkning af officers- och underofficerspersonaen samt stammen, hviken skue tagas af andets kustbefokning, på det att personaen med de inskränkta öfningsmeden måtte kunna håas fuständigt öfvad och t j enstdugig; a t t kanonier kåren j e m båtsmanshået, hvika han ansåg ej munera motsvara de dermed afsedda ändamå skue indragas; att stationsoch varfstjensten samt redovi3ningsväsendet borde i föjd af den fasta sjökrigspersonaens reducering förenkas. I föjd af denna sin motion tisattes af riksdagens båda kamrar ett särskidt utskott, der Paander invades som edamot. Inom såvä detta utskott som inom kamrarne kämpades heta strider i sjöförsvars frågan, och hvad man än må hysa för åsigter om behöfigheten och nyttan af de reformer Paander vie åstadkomma, kan man ej annat än skänka honom en varm beundran för den taang och förmåga han här utveckade för sina ideers försvar, och Paander ska atid framstå i fottans häfder som en af de kämpar, som äriga stridt for detta sjunkande försvars intressen, om qck ej aa hans ideer kunnat af fackmännen deas~ Hans åsigter i afseende å sjöförsvaret yckades ej denna gång vinna puraitet inom båda kamrarne, men året derpå afgifver han åter en motion i samma syfte. 15 te
16 Vi kunna ej här föja gången af dessa Faanders sträfvanden, utan inskränka oss endast ti att anföra att det vigtigaste, nem.: de båda kårernas återförening ti en, bef en verkighet år 1873. Om materieen hade Faander den åsigten att vårt kustförsvar skue nästan utesutande utgöras af snabbgående, opansrade, större och mindre minfartyg. Dessa åsigter om materieen förfäktade han ej bott vid riksdagen, utan äfven efter sutad riksdagsverksamh~t i en de tidningsuppsatser samt sednast uti en brochur: Några ord i Försvarsfrågan, med anedning af K. M. Nådiga Proposition ti Riksdagen år 1876, af en f. d. edamot af Riksdagens 2:a kammare. - Tempus omnia reveat! - Redan under Faanders första riksdagsår inväjes han ti edamot i opinionsnämnden, samt utsågs att detaga i vaet af riksdagens justitieombudsman och hans efterträdare. I Oktober 1870 erhö Paander, efter nådig ansökan, afsked ur krigstjensten ti stor förust för den kår och det vapen han tihört. Vi känna ej ock vija ej heer forska efter motiverna för detta hans steg - måhända ansåg Faander sjef a~t han, fri från de band som åtföja miitärtjensten, skue des bättre kunna arbeta för sina paner om vårt sjöförsvar, des ock att hans stora förmåga och arbetsamhet skue härigenom mera kunna an vändas i de amänna, mera rent menskiga, intressena i ty ehuru Paander var ekonomiskt oberoende var det i sanning ej för att så sig i ro som han emnade tjensten, hvarom ock hans sednare vidt omfattande verksamhet bär vittne. Faander var en varm vän af det samhäe inom hvars murar han sett dagens jus, deroro vittna band annat hans sträfvanden vid riksdagarue 1870 och 71 for statsbidrag ti jernvägen mean Carskrona och Wexiö, och för hviken jernvägs tikomst Carskrona samhäe företrädesvis har att tacka Paanders nitiska bemödanden inom riksdagen. Svårigheterna för Faander vor o härvidag ej så få, ty det var under denna riksdagsperiod man så ifrigt diskuterade frågan om Carskronas befästande och enskid motionär hade t. o. m. föresagit Carskrona fästningsverks raserande och etabissementets utrymmande. Men huru sant - soin det oss synes - säger ej Faander band annat i sina motiver för denna jernväg: Men ika visst som det är, att C ariskrona etabissement icke bör utan yttersta nödvändighet öfvergifvas äfven om vi åt en kommande tid måste erona bestyret med dess fuständiga befästande, ika säkert är det äfven, att statens intresse fordrar, att detta etabissement genom jernväg förbindes med andet~ öfriga jernbansnät. Vore Carskrona starkt befästadt, och atså kunde komma att beägras, så skue riktigheten af detta mitt påstående troigen af hvar och en obetingadt erkännas. Men att des jemvä och måhända i ännu högre grad det är i' statens intresse att med jernväg förbinda det obefästade eer ofuständigt befåstade Carskrona med det öfriga andet, det tror jag att man vid ett ugnt eftersinnande ska finna. Ty på möjigheten af att medan Östersjöns vikar och stränder ännu äro isbundna kunna från det inre af Sverige tisända våra i Carskrona rustande krigsfartyg hvad de behöfva, och som på den obefästade patsen ej bör finnas, af proviant, ammunition, inventarier, utredning m. m. beror, huruvida dessa fartyg skoa kunna för en af isen ängre innestängd fotta, intaga de stäningar vid vår kust, på hvikas försvar mot en sjöedes framträngande fiende så mycken vigt igger, och hviket försvar af vår. tids fortgående uppfinningar i sjömineväsendet så be- 2 17
18 tydigt underättats. Åtskiiga andra vigtiga skä skue kunna anf()ras såsom bevis för denna jernvugs stora vigt för det amänna, men jag är förvissad, att redan dessa nu anfön1a sanningar, om de fcirdomsfritt begrundas, äro tiräckiga för att ådagaägga att med uneantag af den feande deen af norc-vestra stambanan det icke numera i Sverige finnes någon föresagen jernväg, af hvars byggande hea andet, eer staten har större intresse än den, synnerigen fuständigt undersökta jernväg som med det öfriga andet ska förbinda Carskrona öroe;setabissementw Såsom vidare bevis på hans intresse för den gama örogsstationen i Carskrona må anföras hvad Faander yttrar vid ett annat tifäe: På Carskrona befästance beror ti en de huruvida hoppet om ett kraftigt kustför;var ska kunna bifva verkighet och på ett sådant kustförsvar beror väsentigen - jag har derom en fast öfvertygese - möjigheten af Sveriges försvar. Vid 1871 års riksjag utsågs Paander med de festa rösterna ti statsrevisor, men var förhindrad att i revisionen detaga. Under 1872 års riksdag var han edamot i an<ra kammarens tifäiga utskott. }J. 2 åsyftande förenking af L1en civia administrationen eer beröra tjenstemäns tjenstgörings- och afiöningsförhåanden m. m. 1871 b1ef Paander af K. M. i nåder förordnau att vara edamot i styresen för Carskrona-Vi,Texiö jernvägsaktieboag. 1872 af kotmgens befaningshafvaude föron1na! att vara ordförande i Ronneby brunnsdirektion samt samma år verkstäande direktör för Ronneby hesobrunns aktieboag, äfvensom andstingsman. 1873 bef Paander utsedd ti vice ordförande i K. hushånings-säskapet. Sedan år 1870 hade han dessutom varit disponent för Djupafors fabriks-aktie- boag. Med några af dessa befattningar fortfor han ti sin död, af hviken han pötsigt drabbades natten ti den 21 sistidne Oktober uti sitt hem å hans egendom Daby i Bekinge. År 1862 ingick Paander äktenskap med Agatha Heena Wrede,.dotter ti nuvarande egaren af egendomen Djunada i Bekinge friherre Casper W rede och hans fru, född Ameen. Han öfverefves af sin djupt sörjande maka och 4 barn, hvaraf en son. Paander var en fint bidad sjöofficer och verdsman samt en goc1 och öm make och fader. Med at sitt avar i det offentiga ifvet fans hos 10nom äfven en ekande och humoristisk uppfattning afhändeserna och tingen. Han hade ovanigt ätt att uttrycka sig såvä i ta som i skrift, och derom vittna band annat hans ntgifna ''Skizzer från Nordamerika och Westindien 11 tecknade uneer fregatten V anadis 11 resa åren 1864-65. Dessa skizzer befvo först syniga Rom bref i våra tidningar, och vi påminna oss med hviken begärighet dessa bref befvo af amänheten äste. I sitt skrifsätt påminner han här mycket om vår utmärkte resebeskrifvare Gosseman. Genom Faanders bortgång ur tiden i sin bästa mannaåder och från a sin gagneiga verksamhet har icke bott det samhäe, inom hviket han hade sin närmaste verkningskrets, i honom förorat en redbar, nitisk och skickig medem, utan ock staten en utmärkt medborgare och fosteramsvän. Svea kan ej annat än begråta förusten af en sådan son. 19
20 Ta_ vid nedäggandet afordfömndeskapet i Kong!. Örogsmannasäskapet den 16 November 1876. *) J ag har några gånger tiförne, på säskapets högtidsdagar, kastat en granskande bick tibaka på det förfutna årets tidrageser inom sjövapnet, och det må tiåtas mig att nu äfven i dag anstäa några betrakteser öfver de förhåanden som under det fydda året egt rum ej mindre med afseende på vapnets utv!jcking än ock med afseende på de utsigter ti sjöförsvars-frågans sutiga ösning i vårt and, som under detsamma företett sig. I förstnämnde hänseende må då först bemärras att, h vad fartygs-materieen angår, densamma vä icke detta år erhåit någon vbisendtig tiväxt, den har nemigen bestått af en ångkranpråm, tiverkad å enskid verkstad, och en mindre minbåt inköpt i Engand, men att, forutom de a~jemnt fortgåeende reparationerna af monitorer, ädre ång- och segefartygen m. m., å härvarande varf' ues fortsatts med nybyggnad af ängkorvetten ''Saga och kanonångbåten Disa, des ock anbefats nybyggnad af 2:ne dyika kanonångbåtar. De1~jemte har kontrakt om ytterigare en sådan bifvit af:utadt med privat verkstad. På härvarande varf är jemvä påbörjad reparation och förändring af segefregatten Eugenie ti korvett, i ikhet med Norrköping, för att anvämas ti öfningsfartyg för rekryt-skoan, äfvensom nybyggnad af en öf- ) Af ordfönmden vice-amiraen m. m. O. A. Sundin, ningsbrigg för skeppsgossarne. En nådig befaning har äfven under året utgått att fottans samtige ängbarkasser och ångsupar skoa apteras för användande af stång-torpedor. Hvad etabisementernas förbättring angår, så har i Carskrona bifvit uppfördt ett nytt exercishus och i Stockhom arbetet med ny docka och upphaningssipp fortgått. Miitärpersonaen har, genom Riksdagens besut erhåit förnyad aföningsstat och, i sammanhang der~ med, förnyad pension-stat. Då emeertid den nya aföningsstaten kommer att medföra minskade öneförmåner för en de grader, samt dessutom, för dem som å. de~samma ~1gå, s~ydighet att vid uppnådd pensionsader afgit ur tjensten, har det ovaniga förhå Jandet egt rum att största deen af officerspersonaen vägrat att emottaga de nya önerna och begagnat den dem medgifna rättigheten att qvarstå vid sina nuvarande öneförmåner. Amiraitetsstaterna hafva jemvä ::id med dem anstädt förhör, föridarat sig icke vij~ 1~gå på de nya pensionsvikoren. Enigt K. J\L Nåchga Bref af den 3 sistidne Oktober skoa dock de nya pensionsgrunderna tiämpas på aa dem hvika före ~fskedstagandet ingått på nya önestaten.' Arets öfningar ti sjös och ands hafva fortgått efter samma system som föridet år. En eskader af 10 kano~ångsupar har varit utrustad under 2 1 / 3 månaders bd för förberedande öfningar, hvarefter denna eskader jemte monitor, 3 pansarbåtar och segeöfningsfartygen Chapman, La,gerbjeke, Nordenskjöd, samt skeppsgossebriggame sammandrogas under befä af chefen för fottans miitärpersona i och för krigsöfningar. Det är att bekaga att, i anseende ti fartygens atf.. 'k 01 o a beskaffenhet och röreseförmåga, dessa 21
22 krigsöfningar måste företagas under sådane förutsättningar och me sådane bestämmeser att de icke få den ikhet med verkiga krigsoperationer, som vore möjigt att gifva dem om aa fartygen som i krigsöfningarne detoge vore af beskaffenhet att i krig mnna användas. Efter att nu i stör~ta korthet hafva omnämnt de hnfvnusakigaste företeeserna inom vapnet, vi jag kasta en fyck'cig bick på de förhandingar som rörande sjövapnet egt rum utom detsamma. Det måste dervid i främsta rummot fängsa uppmärksamheten att <en Kungiga propositionen ti detta års riksdag på ett tydigt och otvetydigt sätt agt i dagen det Regeringen numera anser att, utom det att försvarskrafterna ti ands behöfva förstärkas, jemvä iochfdr Sveriges försvar erfonras en fotta ej utesutande afseed för vissa af de inre farederna och hamnarne, utan ock i sig innefattande en materie ämpig för am1ets öppna kuster och i stånd att hvarhest en fiende söker andstiga på vår kust uppträda för att förhindra eer åtminstone försvåra och fördröja ett sådant företag. Det är icke så ång tid vi behöfva gå tibaka då motsatta åsigter uttaades och c1å regeringen ansåg sjfiförsvaret kunna inskränkas ti ett minimum eer ' ' ti ett mstförsvar i inskränkt mening, afsedt ti skyde för inoppet ti hufvndstaden och några få andra positioner på andets kust, samt då hvarje försök att derutöfver utsträcka vår fottas verkningskrets af såvä amänna pressen som representationen betrak tades såsom iggande inom utopiernas område. Det är derföre anmärkningsvärct att, vid genomäsancet af riksdagens protokoer, se huru samme män, hvika då förfäktade desra åsigter, nu förorda det Kungiga försaget. Om än detta vid riksdagen icke bef i sin hehet godkändt, framstår dock otvifveaktigt af den förda diskussionen att meningarue numera äro ojemfdrigt mindre deade, än för några år tibaka, derom att Sverige bör göra ansträngningar för att förskaffa sig ett aktningsbjudande sjöförsvar, som, genom att kunna bjuda motstånd vid andstigningsförsök, hvarhest de än foretagas, emnar anctförsvaret tid att sammandragas för att möta fienden om han yckas verkstäa andstigningen. Dessa åsigter, vi vija åtminstone i det ängsta hoppas så, skoa for hvarje år, som förgår i fred och ugn för vårt and och emnar detsamma tifäe att genom frediga värf föröka sitt västånd, atmer och mer bifva erkända såsom riktiga och nödvändiga att föja vid ordnandet af försvarsverket i sin hehet och såunda också komma att tiämpas ti fromma ej bott för hufvudstadens innevånare utan ock för hea vår kustbefokning i dess mer och mer uppbomstrande städer och andområden, hvika, i motsatt fa skue vid ett fredsbrott komma att empas ti ett ätt rof fiir äfven de minsta stater ' derest desse äro i besittning af endast några få nutidens krigsfartyg. 23
24 Berättese, u ppä~t vid {rigsvcteusmps-akademiens sammankomst den 17 Okto1er 1876 af Före{raganden i Sjökrigsvctensmp, Kom.-kapt. af :a kassen m. m. Friherre B. O. Stackeberg. *) Pansar eer icke pansar - det är frågan. Vid den missyckade beägringen af Gibratar år 1782 använde spaniorerne ett sags fytande batteri, hvars mot fienden vettande sida var på ett egendomigt sätt sammansatt och forstärkt, i afsigt att göra eensamma i möjigaste måtto osårbar och skyddande mot den fiendtiga eden. Utanpå den vani~a bordäggningen, och på ämpigt afstånd från denna anbragtes en stark bekädnad, sammansatt af ti~mer och kork; meanrummet mean denna ytterkädse och sjefva bordäggningen fydes med våt sand. Hea skeppssidan var dessutom genomådrad af vattenrör hvika, ~atade af för ändamået befintiga pumpverk: voro beramace att öppnas af det inträngande fiendtiga skottet sjeft och att såmedest omintetgöra verkan af de gödgade kuor, som man med rätta fruktade och i hvikas användande Gibratars hjetemodige för~ sva: are, ge~era Eiot och hans män, synas hafva varrt verkhge mästare, att döma af det stora anta sådana kuor (fera än 4,000), som batajdygnet den 13:de och 14:de September sungades från fästningen.. ') Ur IL K.-vetenska.ps-akademiens handingar och tidskrift, med forf~~ottarens benägna medgifvande. försaget ti denna säsamma pansarkädnad utgick från en fransk ingeniör, chevaier d'arcon, och hans pan ti fästningens betvingande från sjösidan skattades ti och med - så som Gyengranat i sin sjökrigshistoria uttrycker sig - ''så högt af Hans katoska :Majestät, att.det påstås att Högstdensamme ska hafva tagit verksam de vid justeringen af panen. Af de tio på detta sätt skottskyddade, fytande batterier hvika den minnesvärda septemberdagen under så ysande utsigter började att spea mot Gibratars kippa, befvo emeertid inom 24 timmar icke färre än nio skjutna i brand och trots aa ansträngningar att säcka eden sprängda.i uften. Det tionde äntra des af engesmännen och förstördes sedermera. Af den omständigheten att så många batterier befvu skjutna i brand, men intet enda i sank, vi det synas som om chevaier c'arcon genom sina anordningar vä yckats att göra skeppssidan ogenomträng ig för den tidens artieri, men att han deremot skattat vattenedningens sjefverksamhet för högt, och, just genom att tvinga de gödande kuorna att fastna i sidan och. hardt nära oåtkomiga stanna der, snarare befordrat än minskat den edfara han vie förebygga. Väjande för Charybdis, stötte han mot Scya, och många hafva föjt honom på den vägen; men - hans pansarsystem kom icke vidare ti användande. Tikommet och afsedt enkom för det undantagstifäe, vid hviket det första och enda gången pröfvades, var det i aa händeser hvarken ämnadt eer ämpigt for sjögående fartyg, och i den egentiga sjöstriden, fotta mot fotta eer skepp emot skepp, ansåg man sig dessutom ä1mu icke behöfva något särskijt skyddsmede Ombord fö det sig icke så ätt som i and att sköta kuugnarna och mata kanonerna med gödgade kuor,. och dåtidens artieri var i det hea icke farigare, än 25
26 att man tis vidare kände sig tiräckigt trygg bakom de gama ekvaarna. Men så kom bombkanonen. Den gödgade fukuan var visserigen besvärig och medförde utan tvifve obehag, men med 1enne kunde man ikvä handtera sig. Det hå hon sog i skeppssidan var icke större, än att det ätt klmde puggas ti, om ens detta atid behöfdes; man kunde afkya henne med vatten; man kunde der hon stannat, utan egentig fara gripa henne, gödande som hon var, och kasta henne öfverbord. Dessutom, och adees som en vanig ka kua, sog hon icke :fera än dem, som sto do i hennes raka väg. - Men bomben! Hviken dånande, döfvande skrä, hviken qväfvande rök! - h viket tryck, h viken förödese och viervaa! I skeppssidan: en vidt gapande öppning, genom h viken hafvet strömmar in; eer på batteriet: ian hända hundrade stympade och döda, sagna af kringfygande skärfvor och spint, eer krossade under sina kukastade kanoner. Och ti detta at den ständigt öfverhängande faran att råka i brand. Hea fartygets vä och ve berodce numera af ett enda yckigt, eer om man here vi, oyckigt skott. Efter hand, som bombkanonen bef amännare ' spred sig också öfvertygesen om behofvet af ökadt skydd för krigsfartygens sidor, och både i gama och nya vm den sattes uppfinningsförmågan i rörese för att ösa den föreagda knuten. Att någonting borde göras, derom var man temigen ense och så ti vida på det kara; återstod att komma tirätta med hvad och hun~ man skue göra, och famande i den tidiga gryningen, vände sig fyndigheten åt skida hå. Man tänkte på oxhud och pappersmassa, hattfit och guttaperka och på Gud vete at hvad, och i trängsen mean denna mångfad af aehanda, i och för sig högst förträffiiga ämnen, arbetade sig sutigen jornpansaret fram... De första pansarförsök, som m1g veterigt egde - Sverige anstädes år 1847. Redan i sutet af 1830-taet ärer visserigen dåvarande majoren, sedermera sekundchefen för :fottans konstruktionskår, J. rum 1 ' H. faiy, hafva, inför chefen i Förvatningen af sjöärenc1ena, frarostät önskvärdheten af att beså fartyens sidor med jernpåt, och år 1843 hade amira J. ~. Kreiiger ppgjort ritning ti ett fytande batteri, med påtkädda, mycket ångsuttande sidor, och afsedt att användas vid. försvaret inom skärgården; men båda dessa försag synas hafva bifvit hvad man kaar förtidigt väckta. Den 17 Apri 1847 framade amira F. G. von Sydow Försag med uppysande ritningar och beskrifning, huru de större krigsfartygens sidor böra byggas och med tjocka jernpåtar besås, för att åtminstone i :fera timmar kmma motstå beskjutning af sprängbomber, och icke så ösigt som nu är faet öfveremna ett dyrbart större krigsfartyg' med sin tarika besättning, nästan het och hået åt sumpen att af en enda vä träffande kua bifva förstördt genom sprängning i uften. Hans bemödanden rönte så ti vida större framgång än de förut nämndes, att den i sammanhang me hufvndfrågan, af honom jemvä föresagna försökskjutning mot pansartafa, ti utrönande af systemets ämpighet, bef anbefad att utföras. Skjutningen eddes af amira von Sydow sjef och försiggick i Stockhoms skärgård, i närheten af Fredriksborg, från och med den 26 Jui ti och med den 4 Augusti sistnämnda år. Skottaforna, timrade af ek och furu ti en vanig skeppssidas tjockek och besagna, en med -tums, en annan med 3 / 4-tums och en trecje med 1 /~-tums vasad jernpåt (at verkmått) 27
28 voro uppstäida på fottar, och så att den starkast pansrade tafan bidade 85, den dernäst 18 1 / 2 och den svagast pansrade 16 graders vinke med vattenytan. De beskötos så vä med 7-tums bombkanoner som med 12- pundiga andstigningskanoner. Då emeertid, enigt hvad uti den uncerdåniga rapporten öfver skjutningen förmäes, af dessa försök bifvit utrönt, att större krigsfadyg, med tjocka, tätt förtimrade och med en tum tjocka vasade jernpåtar besagna sidor, icke inom 1,800 anar från kanonen äro bättre skyddade mot den förstörame verkan sprängbomber åtadkomma i skeppssican och 1)it batteriet, än om de vore opansrade; och derjemte måste tagas i beräkning, att påtbekädnaden komme, icke aenast att öka såvä fartygets tyngd och kostnad som svarigheten att iståncbätta de skador inträngande bomber orsaka i skeppssican, utan äfven efter a anedning att betydigt minska fartygets styfhet, makighet, väseging och öfriga goda egenskaper, så fann sig amira von Sydow föranåten att afstyrka det föresagna sättet att för8äkra de större krigsfartygens, vinkerätt eer under 85 utning mot vattenytan suida sidor, genom att beså dem med tjocka jernpåtar. Deremot ansåg han försaget att käda 16 ti ~3 utande fartygssidor mec1 sådan påt vara af mycket värde oeh fött j ena att antagas och föjas vid byggandet af fytande batterier; hviket ock amira Kreuger några år förut söi:te att göra gäande. Vid denna tid hade man i Frankrike, Engand och ~orc-amerikas förenta stater redan profskjutit pan. sartafor, kädda med ända ti 4 a 4 1 /2 tums jern. I sistnämma and ärer man ti och med hafva bygt, eer åtminstone börjat att bygga ett pansarbatteri; men på ömse sidor af La VIanche hade man tis vidare uppskjutit frågan, des af ekonomiska skä och des emedan man betvifade fartygens f.örmå.~a ~~t bära så tungt pansar, utan att förora sma for. vaseg- 1. ämpade vackra former. Detta var nemhgen unmg der segeskeppens tid. Genom skrufprope erns m f'' o- de indrades emeertid devis dessa bekymmer, och det töfvade icke heer så särdees änge, mnan ors ran f'' t Frankrike - hviket and nu, ikasom vid propeerns antagande, tog forsteget i Europa - och snart derefter äfven Engand, hos den öfverraskade 1afsguden knäsatte sin forstfödda pansarkädda dotter. De vor o icke vackra dessa nykomingar; icke så väskapade som sina föregångare, tyckte man: men starka och hurtiga voro de, och den game yfte dem. i sin famn, väkomnade dem och åtog sig deras iramt1d. Seran dess hafva ock, så som vi aa veta, pansarfattygen med förvånande hastighet vuxit ti, både i storek, anta och egenskaper. VIed stora och små, färdiga eer under byggnad, finnas för närvarande i verden fera än trehundra pansarkädda fartyg, hvikas sammanräknade drägtighet uppskattas ti öfver 1,000,000 ton, och penningevärde ti öfver 870,000,000 kronor,. eer; för att undvika det obeqvämt stora siffertaet, t 38id ton myntadt gud enigt 1873 års myntfot. Beträffande pansaret, hviket, då det en gång mätte högst en verktum och vägde 40 skåpund qvadratfoten, ansågs vara tjockt, ja ti om med atför tjockt och tu~gt, så ~ar det samma nu så E>måningom bragts ända t1 två fots tjockek och ti 960 skåpunds vigt qvadratfoten. VIån~ ne då verkigen tidpunkten kan vara inne att bortägga pansarskyddet och vidgå, att a den kostnad, at det arbete andigt och ekamigt, som nedagts på dess åstadk;mmande, bifvit het och.hået spi~~ Och detta innan pansaret, som ännu 1eke annat an ganska ofuständigt bifvit pröfvadt i verkig strid, kan sägas hafva undfått eddopet. 29
30 Pansaret har atid haft, och kommer adrig att vara utan vedersakare. Och annorunda ärer det icke heer rimigtvis kunna vara, enär sjefva begreppet pansar just förutsätter motståndare. Men mycket skue man J?-isstaga sig, fruktar jag, om man trodde artieriet vara den farigaste band dessa. Tvärtom ärer skeppspansaret utan tvifve hafva att tacka artieriet för hea sin tivaro, såvä sin uppkomst som sin hittis vunna utvecking. Bombkanonen gaf upphof åt den första pansarpåten. För att genombryta denna, ökade artieriet sin kaiber, och påtens tjockek rättades derefter. Kommo så det reffiade oppet och icke aenast spetskuan utan den med sprängsatts addade spetskuan, den gama, så mycket fruktade bomben, men i ny och fruktansvärdare gestat. Nu om någonsin vardt pansaret nödsakadt att söka föja med. Men ikasom hvarje artieriets framsteg ökat pansarets tjockek, så har å andra si(an pansarets tiväxt med hvarje tum föranedt en motsvarande förbättring :a.f kanoneni och för den sku torde kanonen och pansaret knappast vara att betrakta ~åsom ]war andras fiender, utan snarare såsom ett par täfande kamrater, de der, kämpande om öfvertaget i den visserigen något hårdhända brottningseken, öfva sin egen kraft, på samma gång de stärka och utvecka hvarandra inbördes. Täfingsstriden är emeertid så godt som nyss börjad; de kämpande äro ännu ångt ifrån fuvuxna, och mer än svårt torde det vara att förutse hvikendera af de tu, pansaret eer kanonen, den sutiga segern en dag må komma att tifaa. Men ika svårt som att förutse, ärer det, enigt agarna för den menskiga naturen, äfven vara att afhåa sig från att förutsäga; och edda af denna ovärderiga, tankeutbytet och sanningsökandet främjande benägenhet, hafva åskå-.. darne redan deat. s1g i två grupper, en på hvardera sidan, såsom brnket är. J emföreser gö-ras, vexingarna iakttagas, sannoikheterna beräknas och sutsatser dragas. Det är ju uppenbart att kanonen ska vinna öfverhand - så förefaer det å ena sidan - oc1 att ikasom musköten på sin tid tvang den ståkädda riddaren att afägga ett harnesk, hviket icke ängre skyddade honom utan endast tyngde och hindrade hans röreser, s!t ska man äfven nödgas att bortkasta skeppspansaret, redan för svagt att motstå nutidens spetskuor, men ikvil adees för tungt för fartygen, hvika, tryckta uneer den onaturiga bördan, förorat sina forntida förträffiga egenskaper och förvandats ti formösa, ohandteriga vidunder. A tids erfarenhet vittnar om initiativets makt, om anfaets öfverägsenhet öfver det döda motstånd, som, dömdt att uppbära sag på sag, saknar förmåga att gifva ett enda ti svar; och ägges derti menniskans utveckade anag att uppfinna och fnkomna förstöreseredskap, så torde stor sannoikhet vara för hand, att ju skjutvapnets framsteg snart skoa nå den höjd, att pansaret, för att motsvara sitt syfte, måste växa ti så orimig tjockek och tyngd, att det sjeft komme att sänka sitt skepp, 'å att krut knappt behöf'de offras för det ändamået..a. andra sidan invänder man, att een anförda jemföresen mean pansarfartyget och den harneskkädda mannen så ti vida är oegentig, som mannens förmåga att bära, harnesk vä kunde uppöfvas, men icke höjas utöfver en ganska snart hunnen gräns, hvadan han omöjigen kunde öka tyngden af en jernkädnad, ämpad efter hans af naturen en gång föränade kroppskrafter. Annorunda är det med skeppet, hvars bärkraft kan ökas, at eftersom behofvet deraf gör sig gäande. 31