UTREDNING AV KOMMUNSTRUKTUREN I KARLEBYREGIONEN

UTREDNING AV KOMMUNSTRUKTUREN I KARLEBYREGIONEN Halsuan kunta Kaustisen kunta Karleby stad Kronoby kommun Lestijärven kunta Perhon kunta Toholammin kunta Vetelin kunta 17.12.2014 Jarmo Asikainen Anni Antila Anssi Hietaharju

Sisällys 1 Inledning... 3 2 Utredningen och dess bakgrund... 5 3 Kommunreformen... 6 3.1 Förpliktelser i kommunstrukturlagen när det gäller utredning av kommunindelningen... 8 4 Karlebyregionen... 10 4.1 Befolkningsutvecklingen och utvecklingen hos befolkningsstrukturen... 12 4.2 Kommunernas samarbete i utredningsområdet... 14 4.3 Kommunstrukturändringarna i regionen... 14 5 Livskraft, konkurrenskraft och näringar... 15 5.1 Konkurrenskraftens utveckling... 15 5.2 Näringar och sysselsättning... 16 5.3 Sammandrag... 21 6 Regionstruktur och trafik... 22 6.1 Uträttande av ärenden, pendling och intern flyttningsrörelse... 24 7 Service... 27 7.1 Ändring av servicebehovet... 27 7.2 Social- och hälsovårdsservice... 28 7.3 Undervisnings-, kultur- och idrottstjänster... 29 7.4 Teknisk service och övriga stödtjänster... 32 7.5 Förvaltnings- och stödtjänster... 33 7.6 Sammandrag... 34 8 Ekonomi... 35 8.1 Nuläge inom ekonomin... 35 8.2 Förväntade kostnader och sparpotential... 40 8.3 Framtida ekonomiska utsikter... 43 8.4 Sammandrag... 46 9 Personal... 48 9.1 Personalens pensionsavgång och ändringar i rekryteringsbehovet... 48 10 Demokrati och ledning... 50 10.1 Kommuninvånarnas möjligheter att delta och påverka... 50 10.2 Ledning och organisationsstrukturer... 51 11 Utvecklande av samarbetet mellan kommunerna... 54 BILAGOR... 66 BILAGA 1. Samarbete i Karlebyregionen... 66 BILAGA 2. Kommunernas årsbidrag euro/invånare åren 2002-2013... 68 BILAGA 3. Kommunernas lånebestånd euro/invånare åren 2002-2013... 69 BILAGA 4. Ackumulerat över-/underskott 2002 2013, euro/invånare... 70 BILAGA 5 Näringar och sysselsättning tabellmaterial... 71 2

1 Inledning Halso, Kaustby, Kronoby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil kommuner och Karleby stad inledde en frivillig utredning av kommunstrukturen i februari 2014. I enlighet med kommunstrukturlagen har kommunerna under 2014 utrett sina kommunstrukturer och möjligheterna att fördjupa samarbetet. Denna rapport är ett sammandrag av resultaten av utredningens första fas. Under utredningens lopp producerades ett omfattande material om verksamhetsmiljön och statistiska uppgifter, samt mellan- och slutrapporter av arbetsgrupper som bestod av kommunernas sakkännare. I utredningens första fas har man bedömt nuläget och de möjligheter som en kommunstrukturändring och ett utvecklat samarbete skulle föra med sig. Med tanke på Karlebyregionens livskraft är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur konkurrenskraften kan tryggas i ett riksomfattande perspektiv, när befolkningen och arbetstillfällena allt mera koncentreras till stora centra. Tillika ställer ändringen av befolkningsstrukturen och det ökade behovet av service för äldre utmaningar på ordnandet av service. Samtidigt minskar den arbetande befolkningens andel. Kombinerat med nedskärningar i statsandelarna försvårar detta finansieringen av den kommunala servicen. Karlebyregionens ekonomiska situation är utmanande och man kan säga att det oavsett lösningar som anknyter till kommunstrukturen blir nödvändigt att fatta en del svåra beslut var sig det blir i den nya kommunen, i kommunerna tillsammans eller skilt för sig i de nuvarande kommunerna. Som en följd av social- och hälsovårdsreformen och en omorganisering av servicen ändras kommunernas självstyrelseroll avsevärt. Utöver social- och hälsovårdsreformen kommer staten att reformera utbildningen på andra stadiet och lagstiftningen som gäller byggnadstillsyn. En fråga som ska lösas redan nästa år är hur det ansöks om tillstånd att ordna gymnasieutbildning i Karlebyregionen. När det gäller ett djupare samarbete mellan kommunerna kartlade man sådana alternativ som t.ex. uppgörandet av en gemensam strategi för bildningen och regionala bokföringstjänster. De framtida samarbetsåtgärderna och behoven baserar sig också på den riksomfattande lagstiftningen. Det blev klart att ett ökat samarbete kräver ett gemensamt livskraftsprogram med fokus på kommunen. Med hjälp av ett sådant kan gemensamma målsättningar och åtgärder definieras som bidrar till att bygga upp och bibehålla livskraften i Karlebyregionen. Den nya kommunen i Karlebyregionen skulle vara den 17:e största i Finland. Den skulle vara mångsidig med tanke på områdena och näringsstrukturen och tvåspråkig. Kritiska frågor som anknyter till om en ny kommun ska bildas eller om kommunerna ska fortsätta skilt för sig är hur ekonomiska fördelar kan fås, hur konkurrenskraften kan bibehållas och ökas samt hur de nackdelar som har att göra med avstånden mellan kommunernas tätbebyggelser kan minskas. Om en ny kommun bildas ska det dessutom lösas hur landskapsförvaltningen ska ordnas. Den nya kommunen kan föra med sig ekonomiska fördelar men detta kräver att de kommuner som deltar i förhandlingarna förbinder sig att balansera ekonomin på samma sätt som i den nuvarande kommunstrukturen. Det är också viktigt att definiera hur den nya kommunen kunde bli en sådan kuststad i Mellersta Österbotten som mer än tidigare främjar regionens livskraft och kommuninvånarnas välmående och samtidigt lockar nya invånare och aktörer inom näringslivet till området. En tillräcklig livskraft beror i stor grad på beslut som kommunen fattar och hur pass väl de gemensamma större resurserna kan utnyttjas för att skapa nya företag och arbetstillfällen och för att utveckla befintliga företag. De långa avstånden mellan kommunerna och de nuvarande trafikförbindelserna gör det svårt för invånarna att röra sig i området och gör det komplicerat att planera nya servicenätverk. Med hänsyn till dessa fakta och närdemokratin vore ett alternativ när man förhandlar om sammanslagning att bilda serviceområden och kanaler för regional påverkan inom dessa serviceområden. En mångsidig planläggning kan också stöda livskraften hos en kommun vars område är stort. I denna utredning förutses formerna för ändringarna av kommunstrukturen och samarbetet och verkningar av dem. Verkningarna kan uppskattas närmare om kommunerna anser att det är ändamålsenligt att gå vidare till följande fas i utredningen. Då för kommunerna närmare förhandlingar om innehållet i sammanslagningsavtalet och om samarbetet. Det är ändå säkert att förändringar behövs om man vill svara på utmaningarna, vare sig man går vidare tillsammans eller 3

skilt. Fast kommunernas självstyrelse blir allt snävare och det är svårt att ta fram prognoser för framtiden har kommunerna nu möjligheten att utvärdera alternativen och efter det fatta sådana beslut som gynnar hela området. 4

2 Utredningen och dess bakgrund Den 30 september 2013 beslöt Karleby stadsfullmäktige att för kommunerna i Mellersta Österbotten och Kronoby kommun föreslå att en frivillig utredning av kommunstrukturen inleds. Halso, Kaustby, Kronoby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil kommuner beslöt vara med i utredningen. Våren 2014 kom kommunerna överens om att inleda utredningsarbetet. Målet med utredningen är att ta fram sådan information som behövs till stöd för en ändring av kommunstrukturen eller någon annan strukturförändring. Ett alternativ är att bilda en ny kommun som omfattar utredningsområdet eller en del av kommunerna i utredningsområdet. Vid sidan om ändringen av kommunstrukturen utreddes möjligheterna att fördjupa samarbetet i Karlebyregionen. I arbetsgrupperna och arbetsutskottet kartlades möjligheterna till ett djupare samarbete och uppskattades eventuella verkningar av samarbetet. I detta skede av utredningen kartläggs kommunernas nuläge och gestaltas möjliga strukturer i den nya kommunen. Kommunerna fattar skilt för sig beslut om att gå vidare till andra fasen, d.v.s. uppgörandet av ett sammanslagningsavtal mellan kommunerna och förhandlingar som anknyter till det. I sammanslagningsavtalet definierar kommunerna ramarna för grundandet av en ny kommun och dess verksamhet i sammanslagningens beredningsskede och under de tre första åren av den nya kommunens verksamhet. De slutliga bedömningarna av sammanslagningens verkningar beror på dessa linjedragningar i sammanslagningsavtalet som kommunerna definierar tillsammans. För utredningsarbetet bildades en styrgrupp, ett arbetsutskott och tre sakkännararbetsgrupper. Styrgruppen fungerar som utredningsarbetets styrande organ. Gruppen leder utredningsarbetet och drar upp nödvändiga riktlinjer och gör framställningar. Styrgruppen fattar inga beslut som binder kommunerna. Den består av fullmäktiges och styrelsers presidier i kommunerna kompletterade med de partiers representanter vilka inte är representerade i presidierna. Därtill ingår representanter för kommunernas personalorganisationer i styrgruppen. Arbetsutskottet deltar i styrgruppens arbete. Veikko Laitila, Karleby stadsstyrelses ordförande, fungerar som styrgruppens ordförande och Stefan Anderson, stadsfullmäktiges ordförande, fungerar som vice ordförande. Arbetsutskottet består av kommundirektörerna. Det beredde och gav sektorvisa underarbetsgrupper anvisningar och styrde deras arbete. Arbetsutskottet svarade också för ärenden i anknytning till dragningskraft, konkurrenskraft och ledning. Karleby stadsdirektör, Antti Isotalus, var arbetsutskottets ordförande och kommundirektören i Lestijärvi, Esko Ahonen, var dess vice ordförande. Av tjänsteinnehavare i kommunerna bildades tre beredande arbetsgrupper. Ordförande för bildningsväsendets arbetsgrupp var Karleby stads bildningsdirektör Peter Johnson. Ordförande för de tekniska tjänsternas arbetsgrupp var Karleby stads tekniska direktör Pauli Piiparinen. Ordförande för gruppen för ekonomi och förvaltning var Kaustby kommuns ekonomidirektör Tellervo Pakkala. Personalorganisationerna hade två representanter i varje arbetsgrupp. När utredningen påbörjades kom man överens om att ingen arbetsgrupp för social- och hälsovården tillsätts på grund av att social- och hälsovårdsreformen inte är slutförd. I utredningen utnyttjades den analys av verksamhetsmiljön och beskrivning av servicestrukturen och nuläget i Karlebyregionen som direktören för hälsotjänster i Karleby, Ilkka Luoma, gjort upp. I arbetsgruppernas mellan- och slutrapporter beskrivs nuläget i Karlebyregionen närmare och verkningarna av ett ökat samarbete och av en ändring av kommunstrukturen. Utredningen består av omfattande information som arbetsgrupperna tagit fram, av statistisk information, annan regional information och utredningar. I denna utredning syftas med Karlebyregionen på den region som Halso, Kaustby, Kronoby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil kommuner och Karleby stad bildar. Till samma region hänvisar även utredningsområdet. Med området avses inte Karleby ekonomiska region, som består av Karleby stad och staden Kannus. Som en del av utredningen tog man fram en omfattande analys av verksamhetsmiljön som omfattar även Kannus, även om staden inte hör till utredningsområdet. För det mesta nämns det särskilt om Kannus ingår i de tal som anknyter till verksamhetsmiljön eller så framgår det av bilderna. 5

3 Kommunreformen I enlighet med regeringsprogrammet genomför statsminister Jyrki Katainens regering en kommunreform som omfattar hela landet med vilken man vill uppnå en kommunstruktur som baserar sig på starka primärkommuner. En stark primärkommun består av naturliga pendlingsområden och är tillräckligt stor för att själv svara för basservicen, med undantag för den specialiserade sjukvården och krävande socialvårdstjänster. Kommunreformen är omfattande och i samband med den har en reform av statsandelarna, en totalreform av kommunallagen, en strukturreform av social- och hälsovårdstjänsterna och en kommunstrukturreform inletts. Dessutom kommer många lagstiftningsreformer som gäller olika verksamhetsområden (undervisning på andra stadiet, byggnadstillsyn o.s.v.) att inverka på kommunernas verksamhet. Kommunreformen Kommunstrukturlagen Lag om ordnandet av socialoch hälsovården Revidering av kommunernas statsandelssystem Lösningarna i metropolområdet Totalreform av kommunallagen Utvärdering av kommunernas uppgifter Bild 1. Stommen för kommunreformen Lag om ordnandet av social- och hälsovården Regeringen gav ett förslag till lag om ordnande av social- och hälsovården till riksdagen den 4 december. De centrala finländska välfärdstjänsterna tryggas genom en grundlig reform av socialoch hälsotjänsterna. Genom lagen om ordnandet av social- och hälsovården revideras bestämmelserna om ordnandet, produktionen, förvaltningen, planeringen och finansieringen av samt tillsynen över kommunal social- och hälsovård. Kommunerna kommer att ha en i lag stadgad skyldighet att höra till ett av fem social- och hälsovårdområden från och med den 1 januari 2017. Samkommunen för social- och hälsovårdsområdet ska svara för att invånarna och andra som har rätt till att få tjänster i dess område får de tjänster som de behöver. Kommunerna i området skulle komma att höra till OYS specialupptagningsområde tillsammans med sjukvårdsdistrikten i Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland och Västerbotten. Specialupptagningsområdet för OYS skulle vara det minsta när det gäller invånarantalet och tillsammans med specialupptagningsområdet för KYS omfatta flest kommuner, 68 stycken. Befolkningsunderlaget i Mellersta Österbotten skulle utgöra 10 procent av befolkningsunderlaget i specialupptagningsområdet. 6

Specialupptagningsområdets första representantmöte ska sammankallas senast i maj 2015. Regionförvaltningsverket sammankallar mötet och om godkännandet av social- och hälsovårdsområdets grundavtal ska beslutas senast vid utgången av oktober 2015. Vid behov fattar statsrådet beslut om grundavtalet. Samkommunen ska inleda sin verksamhet senast den 1 januari 2016. Antalet röster hos representanterna för medlemskommunerna i en samkommuns förbundsfullmäktige eller förbundsmöte baserar sig på kommunens invånarantal. Ett social- och hälsovårdsområde ska vart fjärde år på basis av förhandlingar med kommuner och samkommuner med produktionsansvar utarbeta ett beslut om hur de social- och hälsovårdstjänster som omfattas av social- och hälsovårdsområdets produktionsansvar ska ordnas. Social- och hälsovårdsområdet fastställer samkommunerna med produktionsansvar. En samkommun ansvarar för produktionen av tjänster eller en ansvarig kommun om kommunerna kommer överens om det. Det norra social- och hälsovårdsområdet kan ha högst fem samkommuner med produktionsansvar (eller/och en modell med en ansvarig kommun). Vid beräkningen av kommunernas betalningsandelar utgör invånarantalet 20 procent och behovsfaktorer som åldersstruktur och sjukfrekvens 80 procent. Omständigheter som påverkar kostnaderna beaktas inte. Revideringen av kommunernas statsandelssystem Målet med revideringen av statsandels- och finansieringssystemet är att göra det nuvarande systemet tydligare och starkare för att ordnandet av basservicen kan tryggas på alla håll i Finland. Riksdagen godkände lagen om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice 676/2014 den 22 augusti 2014 och den träder i kraft den 1 januari 2015. Statsandelsreformen har en övergångsperiod på fem år och 2015 kan ändringen vara högst 50 euro. De uppskattade inverkningarna av statsandelsreformen för kommunerna i utredningsområdet var sammanlagt 3,19 miljoner euro (+46 euro/invånare). Statsandelsreformen ökar statsandelarna i Kaustby, Karleby och Vetil. De andra kommunerna förlorar i statsandelar, Perho och Lestijärvi kommuner mest. Det bör dock beaktas att de tidigare nedskärningarna i statsandelarna inverkar så att kommunerna år 2015 får 2 255 euro mindre i statsandel för basservice per invånare. Utöver de kommunvisa uppskattningarna i statsandelsreformen skär staten ner på kommunernas statsandelar och därför sjunker statsandelen för basservice för de flesta kommunernas del år 2015. Bild 2. Inverkningarna av statsandelsreformen i Karlebyregionen Totalrevideringen av kommunallagen Målet med totalrevideringen av kommunallagen är att reformera kommunallagen så att den beaktar sådana ändringsbehov som anknyter till att kommunernas verksamhetsmiljö ändras och nya kommunala förvaltningsstrukturer. Utkastet till kommunallag var på remiss i maj-augusti 2014. I 7

förslaget till ändring ställs på kommunerna ett strängare krav på att täcka budgetunderskott och det betonas att kommunens verksamhet och styrning av service ska ske som helhet oberoende av hur de ordnas eller produceras. Det föreslås också att tidpunkten för kommunalvalet och början av fullmäktiges mandattid ändras. Kommunalvalet 2016 skulle flyttas till den tredje söndagen i april 2017. Denna ändring inverkar också på ändringarna av kommunstrukturen som förverkligas från ingången av 2017. 3.1 Förpliktelser i kommunstrukturlagen när det gäller utredning av kommunindelningen Den nya kommunstrukturlagen (478/2013) förpliktar kommunerna att bedöma förutsättningarna för en ändring i kommunstrukturen. I lagen, som trädde i kraft i juli 2013, ingår bestämmelser om innehållet i kommunstrukturutredningen och hur den ska genomföras. Utgångspunkten är att sammanslagningsutredningen ska omfatta de frågor som ingår i sammanslagningsavtalet. Om kommunerna inte föreslår någon sammanslagning ska utredningsskyldigheten fyllas genom att göra minst en utredning om hur förvaltning och service ska ordnas samt servicen produceras på utredningsområdet, en utredning om sammanslagningens konsekvenser för kommunernas samarbete, en redogörelse för den ekonomiska situationen, en bedömning av hur invånarnas möjligheter att delta och påverka samt närdemokrati ska förverkligas samt en bedömning av fördelarna och nackdelarna av en kommunsammanslagning. I en utredning som gäller kommuner som inte är enspråkiga ska det bedömas hur de språkliga rättigheterna förverkligas. Utredningskriterierna Enligt kommunstrukturlagen ska en kommun tillsammans med andra kommuner utreda en kommunsammanslagning som uppfyller förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen i enlighet med utredningskriterierna i 4 c 4 f. Utredningskriterierna som gäller Mellersta Österbotten anknyter i huvudsak till kommunernas ekonomiska ställning och kommunernas befolkningsgrund. I Österbotten gäller utredningskriterierna däremot kommunernas samhällsstruktur, självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser eller pendling. Karleby stad fyller inte något av utredningskriterierna. Kommunen kan ändå inte stå utanför utredningen om det i området inte annars är möjligt att uppnå en sådan fungerande samhällsstruktur som avses i 2, målen för utvecklande av kommunindelningen. Bilden nedan visar hur utredningskriterierna fylls i Mellersta Österbotten och Österbotten. Uppgifterna baserar sig på befolkningsuppgifterna den 31 december 2012, självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser 2009, uppgifter om pendling 2010 och Finlands Miljöcentrals tätortsklassificering från 2010. Bokslutsuppgifterna från åren 2010, 2011 och 2012 har använts när det uppskattats huruvida de ekonomiska kriterierna fylls. I detta kapitel granskas kriterierna enligt befolkningsmängden den 31 december 2013, självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser för 2012 och bokslutsuppgifterna för 2011 2013. Enligt de nyaste uppgifterna fyller även Vetil de ekonomiska kriterierna. 8

Bild 3. Hur utredningskriterierna fylls i Mellersta Österbotten och Österbotten (Finansministeriet) https://www.vm.fi/vm/sv/04_publikationer_och_dokument/03_ovriga_dokument/20130902kuntar/ 01_Granskning_av_utredningsgrunderna_skilt_foer_fyra_landskap.pdf En kommun med mindre än 20 000 invånare ska tillsammans med andra kommuner utreda en sammanslagning enligt servicekriteriet i ett område 1) som har ett tillräckligt befolkningsunderlag med tanke på ordnandet, finansieringen och utvecklandet av servicen samt har förmågan till en tillräcklig egen serviceproduktion, 2) där det särskilt med tanke på ordnandet av social- och hälsovården finns åtminstone cirka 20 000 invånare, samt 3) där det med tanke på ordnandet av en högklassig och likvärdig grundläggande utbildning finns åtminstone ungefär 50 barn i ålderskategorin under 1 år. Karleby stad är den enda av kommunerna som har ett invånarantal över 20 000. År 2013 har antalet barn i ålderskategorin under 1 år varit mindre än 50 i Halso, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil. Perho och Toholampi har kommit nära gränsvärdet i kommunstrukturlagen. I Kaustby har antalet barn under 1 år under 2000-talet varit mellan 40-70. En kommun har utredningsskyldighet enligt samhällsstrukturkriteriet, om mindre än 80 procent av kommunens arbetande befolkning har sin arbetsplats inom kommunen. En kommun har utredningsskyldighet enligt pendlingskriteriet om minst 25 procent arbetar inom pendlingsregionens centralkommun. En kommun har utredningsskyldighet enligt samhällsstrukturkriteriet om samhällsstrukturen består av en central tätort som sträcker sig över kommungränserna. Dessutom fylls kriteriet om en närliggande tätort som ansluter sig till den centrala tätorten sträcker sig över kommungränsen eller om tillväxttrycket på den centrala tätorten annars i betydande utsträckning berör en närliggande tätort inom kommunens område. Granskningen av samhällstrukturen baserar sig på Finlands Miljöcentrals tätortsklassificering. I alla kommunerna i Karlebyregionen är självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser över 85 procent och ingen av kommunerna fyller varken pendlingskriterierna eller samhällsstrukturkriterierna på basis av statistik från 2012. 9

En kommun ska utreda en sammanslagning av kommuner enligt det ekonomiska kriteriet om de ekonomiska nyckeltal som beskriver tillräckligheten eller soliditeten i kommunens finansiering uppfyller minst ett av följande villkor: 1) i kommunens senast godkända bokslut och i det föregående bokslutet underskrids de gränsvärden som utgör förutsättning för utvärderingsförfarande för en kommun som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning (s.k. kriskommun) enligt 63 a i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), 2) i kommunens senast godkända bokslut och i de två föregående boksluten uppnås fyra av de sex gränsvärden som utgör förutsättning för utvärderingsförfarande för en kommun som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning (s.k. kommun som hotas av kris) enligt 63 a i lagen om statsandel för kommunal basservice, eller 3) underskottet i balansräkningen enligt kommunens senast godkända bokslut per invånare är minst 500 euro och balansräkningen i de två föregående boksluten uppvisar underskott. Av kommunerna i Mellersta Österbotten fyller Toholampi och Kannus på basis av bokslutsuppgifterna för åren 2011 2013 det ekonomiska kriteriet för kommuner som hotas av kris. På basis av det ackumulerade underskottet har Vetil fyllt det ekonomiska kriteriet 2013. Halso har fyllt kriteriet för kommun som hotas av kris tidigare. Karleby har åren 2011 2013 fyllt minst 3 kriterier. Kronoby, Lestijärvi och Perho har fyllt 1 2 kriterier. I enlighet med kommunstrukturlagen anknyter inte utredningsgrunderna i Karlebyregionen i första hand till samhällsstrukturen i kommunerna (pendling, markanvändning, boende och trafik) utan till den ekonomiska situationen och befolkningsunderlaget. Till skillnad från situationen i de stora stadsregionerna är behovet inte i första hand att förenhetliga samhällstrukturen eller att göra kommuninvånarnas vardag smidigare, utan hur servicen för kommuninvånarna kan ordnas och hurdana resurser som behövs för det. 4 Karlebyregionen Utredningsområdet, d.v.s. den så kallade Karlebyregionen består av kommuner inom två landskap och tre ekonomiska regioner vid Bottenviken. Området täcker hela Mellersta Österbotten med undantag av Kannus. Mellersta Österbotten är för tillfället Finlands minsta landskap till sitt område och sin befolkning. Utredningen omfattar även Kronoby kommun som hör till Österbotten och Jakobstads ekonomiska region. Centrum för området är Karleby stad och i övrigt indelas området i å- och älvdalar. Utredningsområdets areal är sammanlagt 5 262 km 2, av vilken Karlebys areal utgör mer än en fjärdedel. Karleby har den överlägset högsta tätortsgraden bland kommunerna. Den lägsta tätortsgraden har Lestijärvi och Perho, som är landsbygdsaktiga kommuner. I slutet av 2013 fanns det i Karlebyregionen sammanlagt knappt 30 000 bostadshushåll. Den vanligaste boendeformen är radhus eller småhus. I Karlebyregionen finns knappt 5 000 sommarstugor, av dem finns drygt 2 200 inom Karleby stads område. I förhållande till befolkningen finns många sommarstugor i Lestijärvi och Halso kommuner som är små till sitt befolkningsantal, samt i Kronoby. 10

Landareal, km2 1.1.2013 Tätortsgrad, % 1.1.2012 Invånarantal 31.12.2013 Andelen svenskspråkiga, % 31.12.2013 Andel utländska medborgare, % 31.12.2013 Antal familjer 31.12.2013 Bostadshushåll 31.12.2013 Andel som bor i hyresbostad, % 31.12.2013 Andel som bor i småhus och radhus, % 31.12.2013 Sommarstugor 31.12.2013 Tabell 1. Nyckeltal i Karlebyregionen Halso 413 41 1 229 0,5 1,2 346 519 16 98 229 Kaustby 354 64 4 288 1,9 1,7 1 247 1 780 20 96 189 Karleby 1 444 87 47 031 13,1 2,1 13 104 20 664 27 67 2 222 Kronoby 712 53 6 682 80,7 2,3 1 931 2 606 13 94 846 Lestijärvi 481 36 818 0 1,3 218 354 20 97 434 Perho 748 30 2 923 0,2 1 717 1 065 16 96 229 Toholampi 608 49 3 381 0,1 1,2 903 1 361 14 96 163 Vetil 502 51 3 332 1,5 1,3 942 1 440 17 96 271 11

Selvitysalue Samankaltaisimmat kunnat Selvitysalue kokoluokassa 40000-200000 asukasta Samankaltaisimmat kunnat kokoluokassa 40000-200000 asukasta 4.1 Befolkningsutvecklingen och utvecklingen hos befolkningsstrukturen I utredningsområdet bodde i slutet av oktober 2014 68 858 personer (Statistiskcentralen, preliminär folkmängd). Befolkningsmängden i kommunerna i området växlar mellan 814 invånare i Lestijärvi och 47 227 invånare i Karleby. Två tredjedelar av invånarna i utredningsområdet bor i Karleby. En tiondel av befolkningen i området bor i Kronoby och de sex kommunerna i Kaustby ekonomiska region utgör tillsammans mindre än en fjärdedel av befolkningsgrunden. Vertailuryhmä Väestön ikärakenne Kokoluokka 40000-200000 asukasta 0-6 -v. 7-18 -v. 19-64-v. 65-74 -v. yli 75- v. 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % KOKKOLAN SEUTU 2013 (75359) Bild 4. Befolkningsgrunden i Karlebyregionen 31.12.2013 Befolkningsstrukturen i Karlebyregionen är något yngre än i landet i medeltal: andelen invånare Porvoo 2013 (49426) under 18 år är större (23,9 %) 8,0 och särskilt 14,8 i Perho, Toholampi och 59,3Kannus är andelen unga 10,8 invånare 7,2 stor. Också Hämeenlinna andelen 2013 invånare (67806) 7,2 som har 12,7 fyllt 65 är större i Karlebyregionen 57,9 (27,7 %) 12,1 än i landet 10,1 i medeltal (19,4 Seinäjoki %). 2013 Särskilt (60354) i Halso, 8,9 Lestijärvi 14,0 och Vetil är andelen 60,0 invånare över 65 år stor. 9,7 7,4 Vertailuryhmä Lohja 2013 (47703) Salo 2013 (54478) Hyvinkää 2013 (46188) Kokoluokka 7,640000-200000 13,8 asukasta Tabell Väestön ikärakenne 2. Befolkningsstrukturen Mikkeli 2013 (54635) 6,6i utredningsområdet 12,7 31.12.2013 58,3 0-6 -v. 7-18 -v. 19-64-v. 65-74 -v. yli 75- v. Pori 2013 (85399) Kotka 2013 (54771) 0 % 6,6 10 % 12,3 20 % 30 % 40 % 57,9 50 % 60 % 70 % 80 % 12,9 90 % 10,2 100 % Lappeenranta 2013 (72658) KOKKOLAN SEUTU 2013 (75359) Halsua 2013 (1229) Lohja 2013 (47703) Kannus 2013 (5675) Salo 2013 (54478) Kaustinen 2013 (4288) Porvoo 2013 (49426) Kokkola 2013 (47031) Hämeenlinna 2013 (67806) Kruunupyy 2013 (6682) Seinäjoki 2013 (60354) Lestijärvi 2013 (818) Hyvinkää 2013 (46188) Perho 2013 (2923) Mikkeli 2013 (54635) Toholampi 2013 (3381) Pori 2013 (85399) Veteli 2013 (3332) Kotka 2013 (54771) KOKO MAA 2013 (5236630) Lappeenranta 2013 (72658) Halsua 2013 (1229) 6,9 9,0 12,1 14,9 60,3 55,9 11,4 11,1 5,2 7,9 14,2 15,1 52,8 57,7 13,3 11,4 8,5 7,4 9,6 8,0 9,2 7,2 16,5 13,7 13,8 14,8 14,7 12,7 55,3 56,7 56,6 59,3 57,0 57,9 10,9 12,1 10,8 10,8 11,0 12,1 8,3 8,9 14,7 14,0 54,6 60,0 11,5 9,7 6,4 7,6 13,6 13,8 55,1 60,2 12,1 10,4 12,5 6,6 12,7 19,6 58,3 48,8 10,0 12,4 9,3 15,6 52,1 12,4 6,9 12,3 58,1 12,4 8,0 12,5 55,4 11,5 6,6 12,3 57,9 12,9 7,8 13,2 59,7 10,9 6,9 12,1 60,3 11,4 5,2 Befolkningen i Karlebyregionen har ökat med cirka 4,8 procent åren 1980-2013 och folkmängden Kannus 2013 (5675) 8,5 16,5 55,3 10,9 8,8 förutspås öka med 5 procent före år 2029. Ökningen av folkmängden i området är långsammare än i Kaustinen 2013 (4288) 9,6 13,8 56,6 10,8 9,2 hela landet. Enligt prognosen ökar Karleby stads folkmängd kraftigare än i hela landet. Även Kokkola 2013 (47031) 9,2 14,7 57,0 11,0 8,2 folkmängden i Kronoby ökar på lång sikt och folkmängden i Kaustby bibehålls i stort som förut. Kruunupyy 2013 (6682) 8,3 14,7 54,6 11,5 10,9 Folkmängden i de andra kommunerna i området häller på att minska. Lestijärvi 2013 (818) Perho 2013 (2923) 6,4 9,0 7,9 7,4 6,9 12,5 14,2 13,6 14,9 15,1 13,7 12,3 19,6 Antalet personer i arbetsför ålder, d.v.s. 17-64 år, minskar enligt befolkningsprognosen med sex procent före Toholampi år 2029, 2013 (3381) men börjar 9,3 öka 15,6 efter det. Karleby skiljer 52,1 sig från de andra kommunerna 12,4 10,6 i området genom Veteli att 2013 antalet (3332) personer 8,0 12,5 i arbetsför ålder ökar snabbare 55,4 än i hela landet 11,5 under 2020-12,5 talet. Antalet KOKO MAA invånare 2013 (5236630) under 18 7,8 år ökar 13,2 något på lång sikt i området 59,7 och antalet personer 10,9 över 658,5 år ökar kraftigt. År 2029 är 14 procent av befolkningen i Karlebyregionen över 75 år. Detta betyder att 12 52,8 55,1 56,7 58,1 55,9 11,1 9,0 57,7 11,4 7,8 60,2 10,4 8,0 48,8 13,3 12,1 12,1 10,0 9,4 9,0 14,4 7,8 8,8 10,0 9,2 7,2 8,2 10,1 10,9 7,4 12,8 8,0 9,1 10,0 10,6 10,3 12,5 10,2 8,5 9,4 14,4 10,0 12,4 10,0 12,4 10,3 12,8 9,1

2012=100 Ennustettu väestökehitys ikäluokittain försörjningskvoten blir avsevärt ofördelaktigare. Denna utveckling är kraftigare i Karlebyregionen än i landet i snitt. Kokkolan seutu 190 170 150 130 110 90 Lähde:Tilastokeskus 70 2 012 2 017 2 021 2 025 2 029 1-6-vuotiaat 100 101 103 103 102 7-18-vuotiaat 100 100 103 106 107 Työikäiset (17-64 v) 100 96 94 94 94 65-74-vuotiaat 100 122 125 114 110 Vanhusväestö* 100 109 125 151 169 Väestö 100 101 102 104 105 2 012 2 017 2 021 2 025 2 029 alle 1 -vuotiaat 901 926 927 918 904 1-6-vuotiaat 5 531 5 611 5 700 5 697 5 634 7-18-vuotiaat 10 761 10 751 11 059 11 380 11 470 Työikäiset (17-64 v) 42 975 41 117 40 418 40 294 40 363 65-74-vuotiaat 7 561 9 196 9 468 8 639 8 286 Vanhusväestö* 6 346 6 946 7 942 9 613 10 731 Kaikki 72 079 72 813 73 742 74 681 75 482 *yli 75-vuotiaat Bild 5. Befolkningsutvecklingsprognos för Karlebyregionen åren 2012 2029 (Statistikcentralen) För att en kommun ska definieras som tvåspråkig ska minst 8 procent av befolkningen eller minst 3 000 invånare ha ett minoritetsspråk som modersmål. Av befolkningen i Karlebyregionen var 16,8 procent svenskspråkiga vid slutet av år 2013. Kronoby och Karleby är tvåspråkiga kommuner. Av befolkningen i Kronoby är över 80 procent svenskspråkiga. Tabell 3. Den svenskspråkiga befolkningen i Karlebyregionen 31.12.2013 31.12.2013 Svenskspråkig befolkning antal % av befolkningen Halso 6 0,5 Kaustby 80 1,9 Karleby 6 183 13,1 Kronoby 5 391 80,7 Lestijärvi 0 0 Perho 7 0,2 Toholampi 4 0,1 Vetil 50 1,5 Karlebyregionen 11 721 16,8 Kannus 21 0,4 13

Mellersta Österbotten 6 351 9,2 4.2 Kommunernas samarbete i utredningsområdet Kommunernas samarbete beskrivs i bilaga 1. Samarbetet behandlas även i kapitlen som gäller olika service. Samarbetet är mångsidigt i utredningsområdet och sker i många riktningar. I huvudsak har dock samarbetet i Karlebyregionen fördelats på varierande samarbetsgrupper. Inom Kaustby ekonomiska region har kommunerna ett mångsidigt samarbete. Å andra sidan sammanfogas Karleby och Kronoby av språket och mellan dessa kommuner finns samarbete bl.a. inom undervisning och social- och hälsovården. Med hjälp av samarbetet har man kunnat svara på att kommunernas resurser för utveckling minskar, särskilt inom Kaustby ekonomiska region. När man ser på Karlebyregionen som helhet inverkar avstånden mellan kommunerna och storleksskillnaderna på kommunernas uppgifter och därmed på behovet av samarbete. Därför har man ofta utrett möjligheterna till samarbete men inte hittat ändamålsenliga alternativ. 4.3 Kommunstrukturändringarna i regionen Fullmäktige i Karleby, Kelviå, Lochteå och Ullava föreslog den 31 december 2007 att Kelviå, Lochteå och Ullava kommuner fogas till Karleby stad från och med den 1 januari 2009. Samtidigt upplöstes samkommunen för Karlebynejdens hälsocentral. Man har strävat efter att göra förvaltningen lättare efter sammanslagningsbeslutet och uppskattningsvis 30 befattningar inom förvaltningen har avvecklats. Tillsammans med 14 andra städer deltog Karleby i den KAPA-undersökning om stads- och kommunservicen som görs varje fullmäktigeperiod. I undersökningen undersöktes hur nöjda invånarna är med kommunservicen och med staden i allmänhet. Enkäten visade att den rädsla som fyra år tidigare eventuellt fanns om att servicen blir sämre i och med kommunsammanslagningen har visat sig vara obefogad. Invånarna i de kommuner som slogs samman med Karleby var generellt sett lika nöjda med sin kommunservice som invånarna i Karleby stamstad. Dessutom ansåg en betydande del av dem som svarat på enkäten att servicen blivit bättre efter kommunsammanslagningen inom vissa delområden, t.ex. social- och hälsovården och kultur- och fritidstjänsterna. 1 Utöver kommunsammanslagningen i Karleby har i Mellersta Österbotten genomförts en landskapsgränsöverskridande sammanslagning mellan Himango och Kalajoki 2010. Före detta har ändringar i kommunindelningen skett på 1970-talet. Under 2000-talet har kommunstrukturerna undersökts till exempel i en preliminär utredning som gällde sammanslagningen av Halso, Kaustby, Ullava och Vetil kommuner år 2006. 1 Karleby stads bokslut 2012 14

5 Livskraft, konkurrenskraft och näringar I utredningsområdet är det viktigt att säkerställa dragningskraften och konkurrenskraften med tanke på hela landskapets utveckling. Med dragningskraft och konkurrenskraft avses en förmåga att skapa, locka och upprätthålla sådan verksamhet som förbättrar den ekonomiska situationen i hela området och därmed ökar och upprätthåller välfärden i regionen. Ett område med dragningskraft och konkurrenskraft har sådana egenskaper som gör att det kan delta i konkurrensen med andra områden. Ett område har konkurrensfördel om det kan ta fram någon sådan egenskap som gör att det urskiljer sig bland områdena. Tidigare konkurrerade enskilda kommuner och områden om bl.a. företag och kompetent arbetskraft inom landet. I dagens globala värld är konkurrensen hårdare och den har lett till att kommunernas och områdenas konkurrenskrets blivit större och allt oftare sträcker sig utanför landets gränser. Detta lyfter fram behovet av enhetlighet inom områdena som ökar konkurrenskraften i förhållande till andra områden. 5.1 Konkurrenskraftens utveckling Handelshögskolan i Björneborg, som lyder under Turun yliopisto, har gjort en utredning av konkurrenskraften hos de ekonomiska regionerna i Finland. I undersökningen var Karleby ekonomiska region (Karleby och Kannus) år 2012 på elfte plats bland 70 ekonomiska regioner. Jakobstads ekonomiska region, till vilken Kronoby hör, var på 17:e plats och Kaustby ekonomiska region som omfattade Halso, Kaustby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil, på 57:e plats. Följande sex variabler beaktades i jämförelsen: - arbetets produktivitet, - innovation, - industridominans, - företagsdynamik, - utbildningsnivå och - sysselsättningsgrad. Jämfört med år 2011 placerar sig Karlebynejden två steg högre upp. Jakobstadsregionens placering har sjunkit med sex steg och Kaustbyregionens med två. I enlighet med en jämförelse av Finlands 25 största ekonomiska regioners konkurrenskraft som Timo Aro gjort 2013 är bruttonationalprodukten i Karleby ekonomiska region den femte högsta, sysselsättningsgraden den åttonde högsta och arbetslöshetsgraden den sjunde lägsta. Kommunalskatten per invånare var den 17:e högsta bland de ekonomiska regionerna och lånebeståndet per invånare allra högst. Andelen personer som efter grundskolan tar examen och högskolexamen var den 15:e högsta i Karlebyregionen. När det gäller ökningen av bruttonationalprodukten i euro per invånare under åren 1995 2010 var Karleby ekonomiska region på 14:e plats. Under samma period ökade sysselsättningsgraden i Karlebyregionen mest bland de 25 ekonomiska regionerna och arbetslösheten sjönk näst mest. Kommunalskatten per invånare ökade 11: mest i Karlebyregionen under perioden och kommunernas lån per invånare näst mest. Andelen personer som tagit akademisk examen ökade 13:e mest. När det gäller konkurrenskraften var Karleby ekonomiska region på 14:e plats bland de 25 största ekonomiska regionerna år 2012. Placeringen gick upp fem steg från år 1995, vilket är den största uppgången bland de ekonomiska regioner som var med i jämförelsen. I Aros (2014) jämförelse av företagsdynamik på det fasta Finland placerade sig Karleby och Jakobstads ekonomiska regioner inom den näst högsta femtedelen och Kaustby ekonomiska region i den näst lägsta femtedelen. Analysen jämförde regionerna på basis av sex variabler som beskriver företagsdynamiken: antalet nya företag, företagsbeståndet, ändringar i företagsbeståndet, nettoantalet grundade företag, företagens reformeringsgrad och antalet kompetensintensiva företag bland de nya företagen. 15

Invånarnas beskattningsbara inkomster i kommunalbeskattningen var rätt låga i utredningsområdet och låg klart under medeltalet i landet och under de motsvarande i Vasa, Jakobstad, Brahestad och Seinäjoki ekonomiska regioner. De beskattningsbara inkomsterna var år 2012 högst i Karleby och lägst i Perho. De i kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsterna har just inte ökat i de flesta kommunerna i området efter 2007. Av invånarna i utredningsområdet hade år 2011 64 % avlagt examen efter grundskolan. Andelen var lite mindre än i hela landet (67 %). Andelen personer som avlagt examen har ökat lite snabbare under 2000-talet än i hela landet i medeltal. Vid ingången av 2011 var andelen personer som avlagt examen högst i Karleby (66 %) och lägst i Halso (54 %). När det gäller sjukdagar fanns det stora skillnader mellan kommunerna i området. I de flesta av områdets kommuner har Fpa:s åldersstandardiserade sjuklighetsindex under hela eller nästan hela 2000-talet legat över medeltalet i landet. Från år 2001 till 2011, som var det sista betraktelseåret, har sjuklighetsindexet varit högst i Lestijärvi och lägst i Kronoby, där det ligger klart under medeltalet i hela landet. Även i Kaustby har sjuklighetsindexet varit lägre än i landet i medeltal mellan åren 2000 och 2011. 5.2 Näringar och sysselsättning I kommunerna i utredningsområdet idkas mycket jordbruk och annan företagsverksamhet. Av arbetsplatserna i utredningsområdet finns 10 procent inom jord- och skogsbruk och fiskeri, men till exempel inom Lestijärvi kommun är andelen nästan hälften av arbetsplatserna. Särskilt inom små och medelstora företag finns många aktörer och med tanke på en ljus framtid vore det viktigt att skapa tillräckligt goda förutsättningar för framgångsrikt företagande. De största enskilda utvecklingsprojekten i utredningsområdet anknyter till inledande av gruvverksamhet och byggande av vindkraftsparker. I Karlebyregionen fungerar utvecklingen av hamnområdet, handeln och servicen samt kemiindustrin som utvecklingens motorer. Investeringarna i träförädlingen i Äänekoski kan också ha en positiv inverkan på Karlebyregionen. År 2012 fanns det 31 036 arbetsplatser i Karlebyregionen, av vilka två tredjedelar fanns i Karleby stad. Utvecklingen hos antalet arbetsplatser i Karlebyregionen har varit större än i landet i medeltal. Antalet arbetsplatser ökade med drygt 2 300 i Karlebyregionen, d.v.s. med åtta procent mellan åren 2000 och 2012. Tillväxten har varit större än i hela landet, där antalet arbetsplatser under samma tidsperiod ökade med sex procent. Den absoluta och relativa ökningen av antalet arbetsplatser har under perioden varit störst i Karleby. Även i Kaustby och Kronoby har antalet arbetsplatser ökat, men i de övriga kommunerna i området har antalet arbetsplatser minskat. Relativt sett har minskningen i antalet arbetsplatser varit störst i Lestijärvi (-49), Toholampi (-147) och Vetil (-113), där antalet arbetsplatser har minskat med mer än tio procent åren 2000 2012. Utvecklingen i antalet arbetsplatser i området beskrivs i bild 6. När det gäller arbetsplatserna år 2012 placeras arbetsplatserna inom JYTA enligt var arbetsplatsen fysiskt är belägen. Detta kan förklara en del av utvecklingen i antalet arbetsplatser åren 2011 2012, som till exempel minskningen av antalet arbetsplatser i Karleby. 16

Bild 6. Den procentuella ändringen av antalet arbetsplatser i Karlebyregionen åren 2000 2012, 2000=100 År 2012 fanns drygt hälften (52 %) av arbetsplatserna i Karlebyregionen inom den privata sektorn, 28 procent inom den kommunala sektorn och 15 procent av arbetsplatserna fanns inom företagarsektorn. Av arbetsplatserna var två procent statliga och två procent fanns inom bolag med statlig majoritet. Antalet arbetsplatser inom den privata sektorn ökade åren 2000-2012 med över 27 procent. Samtidigt minskade antalet arbetsplatser inom bolag med statlig majoritet med över 73 procent och antalet arbetsplatser inom företagarsektorn med ca 13 procent. Antalet kommunala arbetsplatser ökade med 13,5 procent och de statliga arbetsplatsernas antal minskade med 13 procentenheter. Andelen arbetsplatser inom den privata sektorn i området var högst (55 %) i Kronoby år 2012 och lägst (30 %) i Lestijärvi. I hela landet var andelen arbetsplatser inom den privata sektorn 58 procent. Andelen arbetsplatser inom den offentliga sektorn var högst i Perho (36 %) och andelen företagare var högst i Lestijärvi (40 %). Tabell 4. Antal arbetsplatser 2012 (ändring 2000 2012) enligt arbetsgivarsektorn Staten Kommunen Bolag med statlig majoritet 17 Privata sektorn Företagare O- känd Sammanlagt Karlebyregionen 780 (-118) 8 905 (1 060) 503 (-1 397) 16 370 (3 504) 4 743 (-717) 5 (-5) 31 306 (2 327) Halso 0 (-3) 123 (-29) 0 (-2) 173 (32) 155 (-47) 0 (0) 451 (-49) Kannus 49 (-48) 570 (0) 19 (-5) 1 321 (-64) 405 (-67) 0 (-1) 2 364 (-185) Kaustby 38 (-19) 390 (-3) 31 (-2) 1 004 (255) 436 (-35) 0 (-2) 1 899 (194) Karleby 681 (-5) 6 064 (1 262) 399 (-1 316) 10 986 (2 902) 2 094 (-131) 5 (-2) 20 229 (2 710) Kronoby 5 590 35 1 446 544 0 2 620 (-23) (-72) (20) (223) (-163) (0) (-15) Lestijärvi 1 (-4) 94 (-21) 0 (0) 93 (-11) 125 (-8) 0 (0) 313 (-44) Perho 3 363 3 348 282 0 999

Toholampi Vetil (-2) (37) (-7) (41) (-42) (0) (27) 3 (3) 0 (-17) 337 (-61) 374 (-53) 13 (-1) 3 (-84) 532 (55) 467 (71) 356 (-143) 346 (-81) 0 (0) 0 (0) 1 241 (-147) 1 190 (-164) I Karlebyregionen har man gått miste om över 1 500 arbetsplatser hos staten eller bolag med statlig majoritet. Under samma period har man också mist arbetsplatser inom företagarsektorn. Samtidigt har antalet kommunala arbetsplatser ökat med 1 060 och antalet arbetsplatser inom den privata sektorn med 3 504. Arbetsplatsernas antal inom den privata sektorn har minskat endast i Lestijärvi kommun. De kommunala arbetsplatsernas antal har ökat i Perho och i Karleby. Bild 7. Den procentuella ändringen av andelen arbetande (arbetande personer i arbetsför ålder) åren 2001 2012, 2001=100 Andelen arbetande har i området ökat i samma takt som i landet i snitt, d.v.s. med sex procent från år 2000 till 2011. I kommunerna i området har antalet arbetande under 2000-talet ökat endast i Karleby, Kaustby och Kronoby. Relativt sett har arbetsplatserna minskat mest i Lestijärvi. I regionen började antalet arbetande gå nedåt år 2008, och fast det ökade under de två sista åren av undersökningen har antalet arbetande ändå inte nått upp till 2007 års nivå före 2011. Man bör uppmärksamma att fast antalet arbetsplatser ökade i många kommuner år 2012 så har andelen arbetande ändå minskat. 18

Bild 8. Arbetslöshetsgraden i augusti åren 2006-2014 Arbetslöshetsgraden i Karlebyregionen har hållits på en lägre nivå än i hela landet. I mars 2014 var arbetslöshetsgraden i regionen 8,9 procent när den var 12,4 procent landet i snitt. Arbetslöshetsgraden i regionen var högst i Perho (12,9%) och lägst i Kronoby (4,6 %). Andelen långtidsarbetslösa i regionen som helhet har varit lägre än i landet i snitt. År 2014 var andelen i regionen 2 procent då andelen i landet i snitt var 3,5 procent. Andelen långtidsarbetslösa i kommunerna i regionen har varit stigande. Högst är andelen långtidsarbetslösa i Lestijärvi (3,2 %), Karleby (2,3 %) och Perho (2,2 %). Lägst är andelen långtidsarbetslösa i Kaustby (0,6 %) och Kronoby (0,9 %). 19

Bild 9. Självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser (arbetsplatser/arbetande) åren 2001 2012, % Kommunerna i Karlebyregionen är självförsörjande i fråga om arbetsplatser. Denna variabel beskriver förhållandet mellan arbetsplatserna i kommunen och den arbetskraft som finns i området. Om nyckeltalet är över 100 procent visar det att kommunen har fler arbetsplatser än arbetskraft. Sådana kommuner inom utredningsområdet är Karleby stad (103 %) och Lestijärvi (101 %). Det lägsta talet när det gäller självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser år 2012 hade Vetil (84 %) och Kronoby (89 %). I dessa två kommuner har självförsörjningsgraden också sjunkit mest under hela granskningsperioden (2001-2012). Självförsörjningsgraden i Karlebyregionen var till och med 99 procent år 2012, alltså lite lägre än till exempel i Vasa ekonomiska region (106 %) och Jakobstads ekonomiska region (105 %). Självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser i Kaustby, Karleby, Perho, Toholampi och Lestijärvi har ökat under åren 2001-2012. I Vetil, Kronoby och Kannus har självförsörjningsgraden minskat. I Halso, Toholampi och Lestijärvi har andelen arbetande minskat 2000-2012 med över 10 procent. Detta har inverkat på att självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser har varit fortsatt hög, oavsett att man förlorat arbetsplatser i området. I Karlebyregionen finns för tillfället tre näringsbolag som arbetar med att utveckla företagslivet: Kase yrityspalvelu inom Kaustby ekonomiska region (Halso, Kaustby, Lestijärvi, Perho och Vetil), Jakobstadsregionens utvecklingsbolag Concordia (Jakobstad, Kronoby, Larsmo, Nykarleby och Pedersöre). Även Karleby har sitt eget utvecklingsbolag Karlebynejdens Utveckling Ab, likaså Perho (Perhon kehitysyhtiö Oy) och Toholampi (Toholammin Kehitys Oy). Dessutom har Kaustby ett utvecklingsbolag som bedriver hyresverksamhet, bygger och utvecklar fastigheter för företags behov. Tabeller som anknyter till bilderna i detta kapitel finns i bilaga 5. 20

5.3 Sammandrag I samband med denna utredning har en ledningsgrupp som bestod av kommundirektörerna gjort upp en SWOT-analys av livskraften i Karlebyregionen. Viktiga styrkor är enligt kommundirektörerna den starka arbetsmoralen och företagartraditionen, den goda tillgängligheten och den unga befolkningen. Som betydande svagheter ser man den svåra ekonomiska situationen i många kommuner och skuldsättningen samt att områdets livskraft inte är så känd. Som några av de största möjligheterna i området ser kommundirektörerna vindkraften och en lyckad reform av social- och hälsovårdstjänsterna. Som hot mot regionen ser man bland annat folkminskningen och att befolkningen i arbetsför ålder minskar, att den ekonomiska recessionen drar ut på tiden och att man förlorar i dragningskraftskonkurrensen. Starka sidor Mångsidig utbildning som svarar på behovet av arbetskraft Kulturtjänster och andra välfärdstjänster Kulturevenemang och andra evenemang En stark industri inom kemi, jordbruk och byggnadsindustri. Specialiserat lantbruk Företagarvänlig region, bra företagande och hög arbetsmoral Exportindustrin och tillväxten i Karleby Tillgänglighet: hamnen, järnvägen, flygplatsen Ung befolkning Välfungerande samarbete Tvåspråkig verksamhetskultur Möjligheter Ökning av dragningskraften Gruvindustri och vidareförädling Samarbetet kan förbättras Kommuner från norr och söder med i sote-produktionsområdet Vindkraft på fastlandet Träbyggande Den starka kulturen kan utnyttjas bl.a. i upplevelseindustrin Utnyttjande av landsbygdens resurser Kompetens Kvalitet Konkurrenskraft Svagheter Hot Kommunernas ekonomi och skuldsättning För liten region och befolkningsmängd, små kommuner Befolkning med låg utbildningsnivå Låg inkomstnivå Regionens livskraft rätt okänd Konstellationen Karleby - landsbygden Stelhet Osynlighet Försiktighet Globala hot Avfolkningen och minskningen av befolkningen i arbetsför ålder Befolkningen och servicen koncentreras till Karleby och landsbygden avfolkas Man förlorar i konkurrensen med större städer Isolering Långvarig regression och ungdomars arbetslöshet Centraliseringen minskar utbildningsutbudet, man lyckas inte att på ett förebyggande sätt få fram olika verksamhetsmodeller Serviceförhållandet blir sämre. Servicen för äldre och förberedelser inför pensioneringar Brist på arbetskraft inom de viktigaste branscherna (pensionering) och områdets dragningskraft är inte tillräcklig 21

6 Regionstruktur och trafik Mellersta Österbotten indelas i en tillväxtzon som består av Karleby stad, och sträcker sig längs kusten och järnvägen samt i det landsbygdsdominerade övriga landskapet. Utöver Karleby är Kannus, Kaustby och Kalajoki de största servicekoncentrationerna. De övriga kommuncentrumen kompletterar detta serviceutbud. Karleby stads centrum utgör regionens stadsområde. Landsbygdsområdet intill det sträcker sig till Kronoby. I övrig består Karlebyregionen av glesbebyggt landsbygdsområde med undantag av kärnlandsbygderna Kannus-Toholampi och Kaustby-Vetil. 2 Karleby stad och Jakobstad, som ligger söder om Karleby vid kusten i Österbottens landskap, bildar ett funktionellt enhetligt stadsregionområde med två centrum. Bilden nedan illustrerar Finlands miljöcentrals avgränsning av stadscentrumen i Jakobstads- och Karlebyregionen (2010). Bilden visar hur centraltätorterna och de närliggande tätorterna i utredningsområdet är åtskilda i motsats till större stadsområden. Bild 10. Stadsområdets centraltätorter och närliggande tätorter samt andra tätorter, Finlands Miljöcentral Tack vare att Karleby är beläget vid landskapets västra rand är avståndet till kommunerna i landskapets östra del långa. Avståndet mellan Lestijärvi och Perho och Karleby är 100 km. Avståndet till Karleby är över 50 km även från Halso (78 km), Toholampi (65 km) och Vetil (56 km). Landskapet ligger vid riksväg 8, som följer kusten. Från den skiljer sig riksvägarna 13 och 28 till Mellersta Finland och Kajanaland i närheten av landskapscentrumet. Andra viktiga vägförbindelser i landskapet är stamvägarna 62 och 58 samt regionvägarna 771 och 775. Dessutom går stamväg 86 från Kannus till Ylivieska i Norra Österbotten. I Timo Aros analys konstaterades det att Karlebys 2 Finlands Miljöcentrum. Klassificering av stads- och landsbygdsområden http://www.ymparisto.fi/sv- FI/Livsmiljon_och_planlaggning/Samhallsstrukturen/Information_om_samhallsstrukturen/Klassificeri ng_av_stads_och_landsbygdsomraden 22