Promemoria 04 Landfakta Kuwait Officiellt namn: Kuwait (Dawlat al-kuwayt) Yta: 17 818 km2 Huvudstad: Kuwait City Folkmängd: 2,6 miljoner, varav cirka 1,3 miljoner utländska medborgare (2012) 0-14 år: 25,8% (2011) Befolkningstillväxt: 1,883% (2012) Religion: Islam 85% (70% sunni, 30% shia) Språk: Arabiska Valuta: Kuwaitisk dinar (KWD) Växelkurs: 1 Kuwaitisk dinar 23 SEK Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Emiren Sabah al-ahmad al-jaber al-sabah Regeringschef: Premiärminister Jaber Al-Mubarak Al- Hamad Al-Sabah Utrikesminister: Shaykh Sabah Al-Khalid Al-Hamad Al-Sabah BNP: 130 miljarder USD (2011) BNP tillväxt (real): 5,7% (2011) BNP/capita: 40 700 USD (2011) Inflation: 5,6% (2011) Arbetslöshet: 2,2% (2004) Nationell budget: 47,6 miljarder USD (2012) Oljereserver: 101 miljarder fat (2011) Naturgasreserver: 1,8 triljoner kbm (2011) Oljeproduktion: 2,45 miljoner fat/dag (2010) Export: Totalt 94,5 miljarder USD (2011) Sverige 2,6 miljoner SEK (Jan-Jun 2011) Import: Totalt 20,36 miljarder USD (2011) Sverige 274 miljoner SEK (Jan-Jun 2011) Exportvaror: Främst olja och dess förädlingsprodukter Importvaror: Främst matvaror, byggmateriel, fordon och fordonsdelar, klädesplagg Största exportpartners: Japan 15,5%, Indien 15,3%, Sydkorea 13,5% (2010) Största importpartners: USA 14,2%, Kina 9,5%, Saudiarabien 7,3% (2010)
Sveriges Ambassad Promemoria 2(6) Kort historik I början av 1700-talet emigrerade ett antal beduinstammar från det inre av den Arabiska halvön till det karga landskap som är dagens Kuwait. Området kontrollerades då av Bani Khaled stammen men beboddes bara av ett fåtal fiskare och herdar. 1756 utsågs Sabah Bin Jaber till det nya bosättarsamhällets ledare (sheikh). Han kom senare att kallas Sabah den förste och det är hans ättlingar som än i dag styr Kuwait. För att undvika ett omanskt maktövertagande, skrev Kuwaits emir år 1899 ett avtal med Storbritannien och blev därefter ett brittiskt protektorat. Först 1961 blev landet fritt och Kuwait tog sina första steg som en modern självständig stat. Två år senare hölls landets första parlamentsval under en lika ny konstitution. Inrikespolitik Kuwait är en konstitutionell monarki och emiren är statchef. Emiren utser premiärministern, som i sin tur utser ministerrådet och som sedan godkänns av emiren. Det är i emirens och ministrarnas händer som den exekutiva makten vilar. Enligt konstitutionen skall emiren utses bland de manliga ättlingarna till Mubarak den förste som styrde Kuwait mellan 1896 och 1915. I praktiken har dock emiren valts ur de familjer som kan härledas till hans söner. Den legislativa makten utövas av nationalförsamlingen (Majlis al- Umma) som består av ministrar och 50 folkvalda representanter. Sedan 2005 kan både män och kvinnor rösta och ställa upp i val. Emiren har vetorätt i nationalförsamlingen, men denna kan förbigås med en tvåtredjedelars majoritet. Emiren har också rätt att upplösa församlingen, men måste i så fall utlysa nyval inom två månader. Politiska partier är förbjudna men parlamentsgrupperingar fungerar i viss mån indirekt som sådana. I det senaste valet, som hölls i februari 2012 vann oppositionen, med sunni-islamister i täten en majoritet av platserna. En intressant komponent i den kuwaitiska politiska kulturen är de så kallade diwaniya. En anrik tradition av regelbundna, inofficiella möten vid vilka män och numera även kvinnor, politiker, stamledare och medborgare träffas för att diskutera angelägna frågor. Till skillnad från andra former av samlingar behöver inte tillstånd sökas för att samlas i
Sveriges Ambassad Promemoria 3(6) diwaniyas. Regeringen försökte i april 2008 förbjuda diwaniyas i en ansats att förhindra stammar från att hålla hemliga primärval i vilka man enas om en kandidat för parlamentsvalet. Efter upprepade protester drog dock regeringen tillbaka förslaget. Av Kuwaits konstitution framgår att styret skall vara demokratiskt och att suveräniteten ligger hos folket, som är källan till all makt. Det stadgas också att alla skall behandlas lika oavsett kön, ursprung, språk och religion. I realiteten råder dock vissa brister vad gäller dessa utfästelser. Även om Kuwait är något av en föregångare i regionen vad gäller demokratiska reformer, ligger mycket makt alltjämt kvar i emirens händer. The Economist Intelligence Unit rankar Kuwait visserligen som en auktoritär stat i sitt demokratiindex, men konstaterar samtidigt att landet är en av de mest demokratiska bland de auktoritära. Nationalförsamlingen, som väljs i fria och allmänna val, har en stark roll som lagstiftande församling. Visserligen skall emiren validera alla nya lagförslag, men om nationalförsamlingen med två tredjedelars majoritet kommer till ett annat beslut än emiren måste denne godkänna lagförslaget. Den exekutiva makten utgår dock uteslutande från emiren och hans val av regering. De viktigaste ministerposterna besätts av kungafamiljen. Nationalförsamlingen kan förvisso missförtroendeförklara premiärministern och emiren kan då antingen upplösa regeringen eller nationalförsamlingen. Om det senare sker och den nya församlingen inte heller känner förtroende för premiärministern måste dock emiren forma en ny regering. Det politiska livet i Kuwait präglas av stark turbulens. Parlamentet kan också rikta en missförtroendeförklaring mot en minister eller kalla honom/henne för hearing (utskottsförhör/utfrågning). Det är inte ovanligt att en minister avgår inför eller efter en sådan utfrågning. Det folkvalda parlamentet har förhållandevis stort inflytande i den politiska processen. I varje fall om man jämför det med andra folkvalda politiska församlingar i regionen, som ofta fungerar mer som rådgivande
Sveriges Ambassad Promemoria 4(6) funktioner i den politiska processen, än som lagstiftande. Den största demokratiska bristen i det kuwaitiska systemet är att den exekutiva makten inte utövas av folkvalda representanter. Till skillnad från många av de andra Gulf-staterna tog inte den styrande familjen makten med våld. När landet blev självständigt från britterna i början av 1960-talet godkände emiren en konstitution som starkt begränsade hans befogenheter. Utrikes- och säkerhetspolitik Kuwait är emellertid en vital regional aktör: ekonomiskt, politiskt och socialt. Det var det första landet i Gulfen med ett folkvalt parlament samt det första landet med kvinnor invalda i parlamentet. Den demokratiska utvecklingen går långsamt, men stadigt framåt. Kuwait gränsar till ett ockuperat Irak, ligger nära ett potentiellt nukleärt Iran och är en viktig bundsförvant till USA och amerikanska baser finns på dess territorium. Sedan dess att den USA-ledda koalitionen 1991 befriade Kuwait från den irakiska invasionen, har USA haft en permanent militär närvaro i landet. USA har fortfarande omfattande militärbaser i Kuwait, och landet fungerar som ett transitområde för amerikanska trupper från Irak. Kuwait är en viktig partner till NATO och är tillsammans med Bahrain de enda länderna i gulfen med statusen major non-nato ally (MNNA). Med Saddam Hussein ur bilden återupptog Kuwait diplomatiska förbindelser med Irak 2008. Kuwaits relation till Iran har varit ansträngd sedan Kuwait stödde Irak i kriget mellan Iran och Irak. Ekonomi och handel Med en tiondel av världens kända oljetillgångar domineras Kuwaits ekonomi av oljesektorn. Oljan står för 95 procent av inkomsterna från export och utgör drygt hälften av landets BNP. Jordbruk och fiske står för en halv procent av landets BNP och endast 0,8 procent av landets totala yta är uppodlad. Detta gör Kuwait starkt importberoende. Den senaste tidens ökade matpriser har gjort sig
Sveriges Ambassad Promemoria 5(6) kännbara i landet. Tillverkningsindustrin är liten och domineras av oljerelaterade industrier. Servicesektorn är en större och växande del av ekonomin. Gästarbetare från främst Asien och de arabiska grannländerna utgör en stor del av Kuwaits arbetskraft. Cirka 80 procent av alla kuwaitiska medborgare arbetar i den offentliga sektorn, medan den privata sektorn domineras av utlänningar. Trots kuwaitiska ansträngningar att öka andelen medborgare aktiva i den privata sektorn, fortsätter andelen utlänningar att öka. 2007 släppte Kuwait dinarens bindning/ peg till den amerikanska dollarn. Den nya valutakorgen uppskattas dock innehålla omkring 80 procent USD. Kuwait lyckades relativt väl ta sig igenom den globala ekonomiska krisen 2008-2009. Landet skyddades av stora överskott från oljeinkomster. För att minska sitt beroende av olja införde man en ekonomisk utvecklingsplan 2009 genom vilken man ämnar satsa 140 miljarder USD under en fem-års period. Pengarna skall investeras i den privata sektorn och uppmuntra privata investeringar bort från oljeberoendet. Kuwait är medlem av GCC. 2003 ingick Kuwait i en tullunion med de andra medlemsländerna. Unionen innebär att interna tariffer avskaffats och externa tariffer harmoniserats mellan länderna. En gemensam valuta planerades till år 2010, man har nu uppskjutits och beräknas inte träda i kraft förrän tidigast 2015. GCC-länderna ingick i slutet av juni 2009 ett frihandelavtal med European Free Trade Association (EFTA). Kuwait styrs fortsatt av de stora handelsfamiljerna och de relativa monopol de upprätthåller inom olika sektorer. Sammantaget har detta förhindrat att Kuwait nått samma ekonomiska framgångar som de närliggande emiraten, Dubai, Abu Dhabi och Qatar och vidare har denna situation gjort Kuwait defensivt i GCC: s frihandelsavtalsförhandlingar med EU. Kuwait är sedan 1995 fullvärdig medlem i WTO.
Sveriges Ambassad Promemoria 6(6) Förbindelser Sverige Kuwait Sverige har ingen diplomatisk, konsulär eller kommersiell representation i Kuwait, sedan ambassaden stängdes 2001. I stället är Sveriges ambassad i sidoackrediterad i Kuwait. Kuwait tillåter inte honorära konsulat. Sverige erhåller för närvarande informellt stöd från GAC (Gulf Agency) i bland annat konsulära ärenden etc. Kuwait har sedan 1994 en ambassad i Stockholm. Den svenska kolonin uppgår till drygt 150 personer. Svensk export har en betydande utvecklingspotential i Kuwait. Sjukoch hälsovård, green/cleantech och finansiella tjänster är exempel på områden där svensk industri skulle kunna bryta ny mark i Kuwait. Utbildnings- och forskningsutbyte och samarbete är ytterligare ett prioriterat område. Flera stora svenska företag som ABB, Ericsson, GAC, IKEA, H&M, Volvo och Gambro har egen närvaro i Kuwait. Många andra är närvarande via lokala agenter. Nasdaq-OMX sålde våren 2009 sitt handelssystem och konsulttjänster till Kuwait Stock Exchange (KSE). Besöksutbytet mellan Sverige och Kuwait har accelererat på senare år om än från en låg nivå. Ministerbesök och parlamentariska delegationer har förekommit i stort sett årligen. De senaste officiella svenska besöken i Kuwait ägde rum februari 2010 då handelsministern Ewa Björling besökte landet.