Kuwait. Geografi. Klimat

Transkript

1 Kuwait Likt de andra arabiska emiraten vid Persiska viken har Kuwait sedan andra världskriget genomgått en dramatisk omvandling från fattig fiskarnation till stenrik oljeproducent. Kuwait blev en självständig stat 1961 efter drygt 60 år som brittiskt protektorat men tvingades leva under tryck från grannen Irak, som hävdade historisk rätt till området. Irak invaderade Kuwait 1990 men drevs ut av en USA-ledd militär styrka året därpå. Sedan dess har Kuwait knutit nära band till västvärlden och även genomfört viss demokratisering med ett folkvalt parlament. Geografi Emiratet Kuwait ligger på Arabiska halvön längst in i Persiska viken och gränsar till Irak och Saudiarabien. Till Kuwait hör nio små öar, av vilka Bubiyan är störst och Faylaka har flest invånare. Kuwait består av flack stäpp och sandöken. Ett antal kullar når omkring 300 meter över havsytan. Det finns inget ytvatten förutom vid några enstaka oaser. Växtligheten är ytterst sparsam och djurlivet är begränsat till reptiler och insekter. Yta km2 (2017) Tid svensk +2 timmar Angränsande land/länder Irak, Saudiarabien Huvudstad med antal invånare Kuwait City ca 2,4 miljoner med förstäder (uppskattning 2011) Övriga större städer Jalib al-shuyukh, al-salmiyya, al-farwaniyya Klimat Området där Kuwait ligger hör till jordens regnfattigaste, men luftfuktigheten är hög. Den knappa nederbörden faller nästan uteslutande under november till april, då det i genomsnitt kommer millimeterregn. För sin 1/37

2 vattenförsörjning är Kuwait helt beroende av avsaltat havsvatten. Under sommardagarna kan det bli uppåt 50 grader varmt i skuggan, men temperaturskillnaden mellan dag och natt är stor. Enstaka vinternätter kan det bli minusgrader. På sommaren drabbas landet av sandstormar. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn 37 C (juli), 13 C (jan) Medelnederbörd/år mm Befolkning och språk Landets medborgare, kuwaitierna, är araber och talar arabiska. De utgör endast en knapp tredjedel av den totala befolkningen. Resten av invånarna är till stor del utländska gästarbetare från Asien och från andra arabländer. Engelska används ofta som hjälpspråk. Förutom de legala gästarbetarna har många utlänningar vistats och arbetat i landet utan tillstånd. I Kuwait finns även drygt statslösa araber, så kallade bidun (efter arabiskans ord för statslös). Många av dem är shiamuslimska nomader som kom till Kuwait under 1950-talet från Irak, Jordanien, Syrien eller Iran och som antingen inte ansökte om medlemskap vid självständigheten 1961 eller saknade de dokument som krävdes. Andra kom till landet för att arbeta under 1960-talet. Till bidun räknas också barn till kuwaitiska mödrar med fäder som är bidun eller utlänningar. Under och 1970-talen hade bidun samma rättigheter som kuwaitiska medborgare men inte rösträtt (de kallades legala invånare utan nationalitet ). Under de följande årtiondena, och särskilt efter kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet och den osäkerhet i samhället som detta ledde till, förändrades regeringens syn på bidun som degraderades till "illegala invånare". Sedan dess har de haft svårt att få tillgång till hälsovård och utbildning och många lever i fattigdom fick de ett löfte om kuwaitiskt medborgarskap om de kunde bevisa att de bott i landet sedan 1965, men processen att bevilja dem medborgarskap har gått mycket långsamt. Även om deras situation förbättrats något under 2000-talet (åtminstone på pappret) är de flesta fortfarande statslösa och saknar därmed de rättigheter som kuwaitiska medborgare har. Demonstrationer som bidun genomfört i protest mot hur de behandlas har slagits ner brutalt av polisen. I slutet av 2014 kom Kuwait överens med öriket Komorerna i Indiska oceanen om att bidun skulle kunna få komoriskt medborgarskap; som motprestation skulle Kuwait hjälpa till att bygga skolor och sjukhus i Komorerna. De flesta bidun har avvisat förslaget, eftersom de som komoriska medborgare skulle kunna utvisas från Kuwait, något som är svårare att göra så länge de är statslösa. Efter en kraftig nedgång i samband med den irakiska invasionen 1990 har befolkningstillväxten varit hög, både bland gästarbetarna och medborgarna; sedan 2010 har den dock börjat minska något. Drygt 40 procent av invånarna beräknades 2014 vara under 25 år. Nästan alla bor i Kuwait City eller i någon av de mindre kuststäderna nära huvudstaden. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) 2/37

3 Antal invånare per kvadratkilometer 195,3 (2014) Andel invånare i städerna 98,4 procent (2016) Nativitet/födelsetal 16,9 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 2,9 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 3,2 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,6 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 40,2 procent (2014) Förväntad livslängd 75 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 76 år (2015) Förväntad livslängd för män 74 år (2015) Folkgrupper kuwaitier 31 %, andra araber 28 %, asiater 38 %, övriga 3 % (uppskattning 2013) Språk arabiska 1 1. engelska inom näringslivet Religion Islam är statsreligion och en majoritet av befolkningen är muslimer. De flesta är sunniter men närmare en tredjedel av invånarna är shiamuslimer. I någon mån är det en klassfråga: kungafamiljen och landets elit tillhör till exempel sunniislam, medan bidun oftast är shiiter. Det finns en oro för att den spänning som fanns mellan shia och sunni på 1980-talet, då ofta inspirerad av det shiamuslimska Iran, är på väg tillbaka med det våld som blossat upp i regionen. Det råder religionsfrihet i Kuwait, som länge var ett tämligen sekulariserat land där religiösa minoriteter fritt kunde utöva sin tro. Det kan de fortfarande men det tycks som om andra än sunnimuslimer har stött på problem när de vill uppföra kyrkor/moskéer. Man kan också se en spirande fundamentalistisk islamisk väckelse. Den märks bland annat genom att tidigare glest besökta moskéer numera är fullsatta under fredagsbönerna och att den islamiska sharialagstiftningen har börjat tillämpas striktare. Som i många andra muslimska länder har under 2000-talet, inte minst sedan inbördeskrig brutit ut i Syrien, mer extrem islamism fått visst fotfäste också i Kuwait. Bland annat tycks grupper i landet ha bidragit till att finansiera terrororganisationer som Islamiska staten (IS); regimen, som först lät detta ske eftersom terrorgrupperna bekämpade det shiamuslimska Iran och den av Iran understödda Assadregimen i Syrien, har dock efter IS barbariska framfart börjat slå ner på de inhemska finansiärerna. 3/37

4 Utbildning Kuwait har ett väl utbyggt skolväsen och utbildningsnivån är hög. Allmän skolplikt från 6 till 14 års ålder infördes Nästan 95 procent av barnen går i för- och grundskola, och 90 procent fortsätter till det frivilliga fyraåriga påbyggnadsstadiet. En stor andel går vidare till universitetsstudier. För kuwaitiska medborgare är all utbildning avgiftsfri, medan den för övriga invånare är subventionerad. Arabiska är undervisningsspråk. Bristen på kuwaitiska lärare gör att lärare rekryteras från andra arabländer. Flickor och pojkar undervisas var för sig återinfördes i enlighet med sharia (islamisk lag) separat undervisning för kvinnor och män även vid universitet. En rad regler för klädsel och fritidsaktiviteter inom utbildningsväsendet infördes samtidigt. Det statliga universitetet och den statliga tekniska högskolan räknas till de modernaste i arabvärlden. Två av tre universitetsstuderande är kvinnor, en hög siffra i regionen. Detta beror bland annat på att män oftare får statliga stipendier för att studera utomlands. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 92,1 procent (2007) Antal elever per lärare i grundskolan 8,6 (2013) Läs- och skrivkunnighet 95,5 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 3,8 procent (2006) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 13,4 procent (2006) Kultur Gamla beduintraditioner (beduin = arabisk nomad), som vackert mönstervävda ulltyger, sätter fortfarande i viss mån sin prägel på kulturen i dagens Kuwait. Islams påverkan på kulturen är stor, vilket märks på de många moskéerna. På ön Faylaka finns intressanta arkeologiska lämningar, bland annat från den grekiska stad som en av Alexander den stores generaler lät bygga där på 300-talet. I huvudstaden Kuwait City finns en stor samling islamisk konst inhyst i en privat villa samt ett museum för beduinkonst. Kuwait är det enda landet i regionen med en teatertradition. Kuwaitiska såpoperor på TV är populära i hela arabvärlden. Massmedier Sedan 1992 råder formellt pressfrihet men i praktiken arbetar journalister under vissa begränsningar. Att kritisera emiren, författningen, rättsväsendet eller nationens grundläggande värderingar är förbjudet, liksom hänvisningar till 4/37

5 Gud och profeten Muhammed om dessa kan upplevas som kränkande. Detta gör att journalister är försiktiga med vad de rapporterar men debattklimatet är ändå öppet jämfört med i många andra länder i regionen. Det krävs utgivningstillstånd från informationsministeriet för att få ge ut en tidning och detta kan dras in om man publicerat något som misshagat de styrande. Det finns sex arabiskspråkiga och två engelskspråkiga dagstidningar. Störst är arabiskspråkiga al-rai med en upplaga på drygt exemplar. Därutöver finns ett 20-tal tidskrifter. En av de ledande tidningarna, al- Watan, fick i början av 2015 sitt utgivningstillstånd indraget, enligt myndigheterna av ekonomiska skäl. Tidningen har dock de senaste åren bedrivit en mer regimkritisk journalistik, efter att tidigare ha stött emiren. Det finns både statsägda och privata etermedier. Den statliga radion (Radio of the State of Kuwait) sänder på arabiska, persiska, engelska och urdu. Statstelevisionen (Kuwait Television) sänder på arabiska via åtta kanaler. Man kan också se sändningar från utländska satellitkanaler fanns mer än tre miljoner internetanvändare. Regeringen kan blockera webbsidor med vad den bedömer vara politiskt känsligt eller omoraliskt innehåll och flera twittrare har dömts till fängelse för olämpliga kommentarer. Informationsministeriet censurerar också utländska böcker, filmer, tidningar och tidskrifter för att se till att de inte väcker moralisk anstöt. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 30,8 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 218,4 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 78,7 (2014) Äldre historia Kuwait grundades i mitten av 1700-talet av arabiska nomader (beduiner) på jakt efter vatten. De slog sig ner i området där Kuwait City ligger idag och försörjde sig på handel, pärlfiske och vanligt fiske. Formellt har landet lytt under många olika härskare: från kalifen i Bagdad med början runt år 750, till mongolerna, osmanerna och till sist britterna fram till självständigheten Redan på talet upptäcktes olja. Landets allra tidigaste historia är okänd. Det område som idag utgör Kuwait lydde under kalifatet i Bagdad cirka , under mongolväldet och under Osmanska riket Området rönte dock aldrig något större intresse från någon av sina härskare. På 1500-talet ankrade portugisiska sjöfarare vid platsen för den nuvarande huvudstaden och lämnade efter sig ett litet fort; Kuwait betyder just "liten fästning". Landet grundades av beduiner (arabiska nomader) från Arabiska halvöns inre som sökte sig norrut på jakt efter vatten och slog sig ner i det område där Kuwait City ligger idag utsågs en lokal styresman, schejk, ur familjen Sabah samma familj som än idag styr Kuwait. En dansk upptäcktsresande skrev 1765 om en stad med invånare som levde av handel, pärlfiske och annat fiske. 5/37

6 Under den osmanska perioden betalade kuwaitierna skatt till turkarna men hade också förbindelser med det brittiska Ostindiska kompaniet. I utbyte mot handelsrättigheter skyddade kompaniet kuwaitiska köpmän för sjörövare och för krigare från dagens Saudiarabien. År 1899 slöts ett protektoratsfördrag med Storbritannien. Det brittiska övertagandet av kontrollen i området bekräftades genom Osmanska rikets sammanbrott under första världskriget. Den första oljan upptäcktes på 1920-talet, men utvinningen kunde inte inledas på allvar förrän efter andra världskriget. Modern historia Efter självständigheten fick Kuwait en författning och ett parlament. Samtidigt växte oljeindustrin snabbt. Oljeinkomsterna gav kuwaitiska medborgare arbete och ett omfattande välfärdssystem. Relationerna till grannen Irak har ofta varit problematiska; 1990 invaderades Kuwait av Irak men befriades året därpå av en USA-ledd styrka med FN-stöd. Inrikespolitiskt har Kuwait präglats av konfrontationer i parlamentet mellan regeringstrogna och oppositionella grupper, vilket lett till att regeringar ständigt avgått och nyval utlysts. År 2005 fick kvinnor rätt att rösta och ställa upp i val. I juni 1961 blev Kuwait självständigt från Storbritannien, trots protester från irakierna som hävdade att området historiskt sett tillhörde Irak. Månaden därpå gick Kuwait med i Arabförbundet och i december samma år valdes en församling, som utarbetade en författning. I enlighet med denna valdes en nationalförsamling i januari Samma år blev Kuwait medlem av FN och landet erkändes då också av Irak. Under 1960-talet expanderade oljeindustrin snabbt, och inkomsterna användes till att bygga upp ett omfattande välfärdssystem och en offentlig sektor som gav medborgarna arbete. En tiondel av rikedomarna avsattes årligen till Fonden för framtida generationer för att garantera fortsatt välfärd för kuwaitierna även sedan oljan tagit slut. Efter tio år av relativ stabilitet i förhållandet till Irak tvingades Kuwait i början av 1970-talet ge stora donationer till grannlandet för att trygga sin territoriella säkerhet. Kuwait stödde också den palestinska saken ekonomiskt efter 1967 års arabisk-israeliska krig samt med militärt engagemang i kriget mot Israel Kuwait var 1981 med och grundade Samarbetsrådet för staterna runt Persiska viken, GCC (Gulf Cooperation Council). Under kriget mellan Iran och Irak var Kuwait en betydande finansiär av Iraks krigföring, vilket ledde till att landet utsattes för upprepade attentat från iransk sida. I juli 1990 anklagade den irakiske presidenten Saddam Hussein Kuwait för att ha överskridit de produktionskvoter som de oljeexporterande ländernas organisation Opec fastställt och för att ha "stulit" olja ur irakiska källor i ett omtvistat gränsområde. Detta tog Irak som en förevändning för att stationera trupper vid gränsen till Kuwait. Irak invaderar Sedan internationella medlingsförsök hade misslyckats invaderade Irak Kuwait i augusti Emiren, regeringen, tiotusentals kuwaitiska medborgare och utländska gästarbetare flydde till Saudiarabien och den irakiska regeringen förklarade att Kuwait formellt införlivats i Irak. Annekteringen fördömdes enhälligt av FN, som krävde ett villkorslöst tillbakadragande och införde sanktioner mot Irak. Med en FN-resolution i ryggen gick USA och dess allierade in i Kuwait med flyg och marktrupper i början av 1991 (Operation ökenstorm). Sedan Kuwait befriats och USA i februari samma år utlyst vapenvila 6/37

7 gick Irak med på att avsäga sig sina anspråk på Kuwait. Dessförinnan hade dock den retirerande irakiska armén förstört mer än 700 kuwaitiska oljeanläggningar. Efter befrielsen införde emiren undantagstillstånd, som hävdes först efter fyra månader. Dessa månader präglades av okontrollerade hämndaktioner mot "förrädare" och av protester från oppositionella grupper som krävde fria val, legalisering av politiska partier, pressfrihet och kvinnlig rösträtt. Efter omfattande internationell kritik började regeringen under andra halvåret 1991 ingripa mot förföljelserna samt mot övergrepp mot palestinier och andra utlänningar som inte tagit avstånd från ockupationen. Turbulens i parlamentet År 1992 hölls parlamentsval, i vilket regimkritiska kandidater, främst islamister, fick majoritet. Parlamentet inledde utredningar av korruption och slöseri med statliga medel, liksom försumligheter som skulle ha begåtts i samband med Iraks invasion. I parlamentsvalet 1996 vann regeringsvänliga kandidater en majoritet av platserna uppstod åter skarpa motsättningar mellan regeringstrogna och oppositionella parlamentsledamöter, bland annat om regeringens förslag att tillåta utländska oljebolag i Kuwait. Emiren lät upplösa nationalförsamlingen samma år och utlyste nyval, vilket ledde till att oppositionella islamistiska och liberala grupper fick majoritet i parlamentet. Flera av emirens reformförslag, exempelvis införande av kvinnlig rösträtt, fälldes av konservativa ledamöter. Runt millennieskiftet präglades det kuwaitiska parlamentet, nationalförsamlingen, av starka slitningar mellan regeringstrogna ledamöter och oppositionella krafter, framför allt islamister och liberaler, vilka lyckades stoppa flera av regeringens reformförslag. Då val hölls till nationalförsamlingen 2003 fick regeringsvänliga kandidater flest platser. Under de första åren på 2000-talet påverkades Kuwait alltmer av den oroliga situationen i grannländerna Irak och Saudiarabien. Närvaron av stora amerikanska trupper i Kuwait retade många fundamentalistiska muslimer och flera attentat riktade mot amerikaner genomfördes av personer som misstänktes vara medlemmar i terroristnätverket al-qaida. I början av 2005 ägde en rad sammanstötningar rum mellan kuwaitiska säkerhetsstyrkor och misstänkta al- Qaidamedlemmar. Flera av dessa dödades medan övriga greps och dömdes till döden eller långa fängelsestraff; dödsdomarna omvandlades senare till livstids fängelse. Enligt försvaret hade de åtalade efter tortyr erkänt inblandning i terrorism. Sommaren 2009 greps ytterligare sex islamister anklagade för att vara knutna till al-qaida och för att ha planerat att angripa en amerikansk militärbas samt den kuwaitiska säkerhetstjänstens kontor. Kvinnlig rösträtt införs Efter år av debatt införde Kuwait 2005 kvinnlig rösträtt och vid ett fyllnadsval till en lokal församling i april året därpå kunde kvinnor för första gången både rösta och kandidera. Läraren Masuma al-mubarak utsågs i juni samma år till landets första kvinnliga minister, med ansvar för planering och administrativ utveckling. I början av 2006 avled emiren, Jabir al-ahmad al-jabir al-sabah, efter att ha varit landets härskare sedan Han efterträddes av sin kusin, kronprinsen Saad al-abdullah al-salim al-sabah, som varit premiärminister Efter påtryckningar abdikerade dock Saad, efter bara en vecka. Ny emir blev istället premiärministern, Sabah al-ahmad al-jabir al-sabah. Emir Sabah meddelade i maj 2006 att parlamentsval skulle hållas i juni samma år och parlamentet upplöstes. Valet var planerat till 2007 men tros ha tidigarelagts på grund av en tvist om en ny vallag som skulle minska antalet valkretsar. Lagen skulle enligt oppositionen i parlamentet minska möjligheten till röstköp och andra oegentligheter. Valreformen kunde inte genomföras före valet, något som ansågs gagna regeringssidan. 7/37

8 Parlamentsvalet blev det första i Kuwait med kvinnligt deltagande. 28 av de 249 kandidaterna var kvinnor, liksom 57 procent av de röstberättigade. Ingen kvinna tog sig dock in i parlamentet, och flera kvinnliga kandidater uppgav att de hade utsatts för trakasserier under valkampanjen. Reformvänliga kandidater i opposition till regeringen både liberaler och islamister ökade sin majoritet i parlamentet. Ändå kom även den nya regeringen att domineras av familjen Sabah. Emiren utsåg ett syskonbarn, schejk Nasir al-muhammad al-sabah, till premiärminister. Ständiga konflikter regering/parlament När det nya parlamentet samlades i juli 2006 antogs, mot regeringens vilja, den nya vallagen som minskade antalet valkretsar från 25 till fem; tio ledamöter skulle väljas i varje valkrets. I mars 2007 avgick regeringen. En dag tidigare hade en förtroendeomröstning i parlamentet riktats mot hälsoministern, som var medlem av den styrande familjen och hade anklagats för ekonomiskt vanstyre och en rad medicinska misstag som lett till flera patienters död. Emiren uppmanade omedelbart schejk Nasir att bilda ny regering. Ett år senare var det dags igen. Efter en dispyt med parlamentet, som ville höja statstjänstemännens löner, avgick regeringen i mars Parlamentet upplöstes och nyval utlystes till i maj. Trots att över hälften av de röstberättigade kuwaitierna var kvinnor blev ingen av de 27 kvinnor som kandiderade till parlamentet invald. Valkampanjen hade dominerats av ekonomiska frågor. Islamister, både sunniter och shiamuslimer, vann 26 av de 50 mandaten och liberala kandidater fick sju mandat. Regeringsvänliga kandidater tog merparten av övriga mandat. Efter valet fick schejk Nasir åter uppdraget att bilda regering. Inte heller denna regering blev långlivad: den avgick i november 2008 sedan några parlamentsledamöter försökt ställa premiärministern till svars för att ha misskött sitt ämbete; de revolterande ledamöterna ansåg att korruptionen med statliga medel hade ökat under hans ämbetstid. Men redan i december samma år återinsattes Nasir som regeringschef och i början av 2009 bildade han en ny regering, där de flesta ministrar från den förra regeringen fanns med. Även denna regering avgick efter kort tid. När några parlamentsledamöter i mars 2009 inledde en process för att ställa premiärministern till svars för missbruk av allmänna medel valde han åter att lämna in sin avskedsansökan. Kungen accepterade denna, lät upplösa parlamentet och utlysa nyval. Mellan 2006 och 2011 ombildades regeringen sju gånger under samme premiärminister, Nasir al-muhammad al-sabah. Trots att schejk Nasir under sin regeringstid ständigt var i blåsväder, anklagad för korruption och missbruk av allmänna medel, dröjde det ända till hösten 2011 innan han slutligen tvingades bort från makten. Då hade Kuwait dragits med i den så kallade arabiska våren, det vill säga den revolt för demokrati som i början av 2011 spred sig från Tunisien och vidare över Nordafrika och Mellanöstern. Från februari hölls regeringsfientliga demonstrationer på gatorna och i november kulminerade missnöjet när ett rykte gjorde gällande att schejk Nasir mutat sig till stöd från 15 parlamentariker för att kunna sitta kvar vid makten. Oppositionella stormade parlamentet och Nasir och hans regering fick avgå. Politiskt system 8/37

9 Enligt författningen från 1962 är Kuwait ett emirat (ett slags monarki) och landets härskare, emiren, har stor makt. Kuwait har, som första land i regionen kring Persiska viken, ett folkvalt parlament med visst politiskt inflytande. Den verkställande makten innehas av emiren, som utses inom dynastin Sabah; denna har styrt landet sedan mitten av 1700-talet. Klanens ställning tycktes länge ohotad men på 2010-talet, och särskilt efter den så kallade arabiska våren i regionen, har motståndet mot al-sabahs makt och påstådda maktmissbruk (se Kalendarium) ökat. Emiren utser premiärministern, som av tradition också tillhör Sabahfamiljen. Tidigare utsågs alltid kronprinsen till premiärminister men 2003 skildes de två posterna åt. Medan kritiska parlamentsledamöter skulle ha tvekat att ge sig på emiren eller hans kronprins, blev det då lättare att kritisera en lägre stående släkting till emiren. Många menar att den låsning i politiken som finns på grund av motsättningar mellan regering och parlament skulle kunna undvikas om ministrar utsågs efter förtjänst och inte för att de ingick i den styrande Sabahklanen. Emiren kan upplösa parlamentet (vilket skett vid ett flertal tillfällen) och utlysa undantagstillstånd. Han kan genom dekret stoppa beslut fattade av parlamentet och har flera gånger upphävt delar av författningen, bland annat bestämmelserna om pressfrihet. Regeringen utses formellt av premiärministern, men i praktiken väljer emiren dess medlemmar. Flera ministerposter brukar gå till personer från emirfamiljen. I parlamentet, nationalförsamlingen (majlis al-umma), sitter 50 folkvalda ledamöter samt regeringsmedlemmarna. Allmänna val hålls vart fjärde år. Kuwaitiska medborgare över 21 år (militärer och poliser undantagna) får rösta. Sedan 2005 får även kvinnor rösta och kandidera i valen. Regeringen är formellt ansvarig inför parlamentet, som har rätt att granska och ifrågasätta ministrarna. De senaste åren har parlamentsledamöternas iver att ställa ministrar till svars lett till upprepade regeringskriser, då premiärministern ofta valt att hellre avgå än att utsättas för förhör. Politiska grupperingar Politiska partier är inte tillåtna men det finns en rad partiliknande grupperingar, exempelvis islamister, nationalister och liberaler. Många kandidater ställer upp som oberoende. Utslagsgivande för väljarna kan vara en kombination av ideologi, religion och klantillhörighet. Parlamentet domineras som regel av ledamöter som i första hand representerar en viss klan. I mars 2014 bildades en ny allians, Oppositionskoalitionen. I denna ingick de flesta av landets regimkritiska grupperingar: islamister, liberaler, nationalister, fackföreningar, studentorganisationer, unga aktivister med flera. Koalitionen, som leds av den tidigare parlamentsledamoten Musallam al-barrak, krävde genomgripande politiska förändringar. Bland annat vill man införa parlamentarisk demokrati och flerpartisystem samt begränsa makten för emirfamiljen. Regimen har svarat med att dra in medborgarskapet för personer som underminerar landets säkerhet och stabilitet. (Se vidare Kalendarium) Lokalt är Kuwait indelat i sex så kallade guvernat (muhafazat). Rättsväsen och mänskliga rättigheter Rättsväsendet styrs av emiren. Han utser alla domare och kan när som helst ändra domslut. Rättssystemet baseras då det gäller familjerätt på de islamiska sharialagarna. 9/37

10 Kuwait har dödsstraff, som efter flera års uppehåll åter började verkställas I landet finns också politiska fångar, som dömdes efter bristfälliga rättegångar vid Kuwaitkrigets slut Rapporter om tortyr i häkten och fängelser förekommer. FAKTA POLITIK Officiellt namn Dawlat al-kuwayt/ Staten Kuwait Statsskick monarki, enhetsstat Statschef emir Sabah al-ahmad al-jabir al-sabah (2006 ) Regeringschef premiärminister Jabir Mubarak al-hamad al-sabah (2011 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val shiaislamister 8, sunniislamister 7, liberaler 3, övriga 32 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val shiaislamister 17, sunniislamister 4, övriga 31 (2012) Valdeltagande cirka 52 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val parlamentsval 2020 Aktuell politik 2 1. Partier är inte tilllåtna men det finns partiliknande grupperingar. Valet 2013 bojkottades av oppositionen men fler grupper deltog än i decembervalet Valet i december var det andra på ett år; det bojkottades av större delen av oppositionen. Politiken i Kuwait präglas av motsättningar mellan regeringen, som domineras av den styrande emirens släkt Sabah, och parlamentet. Oppositionella i parlamentet har försökt ställa regeringen till svars, till exempel för hur statliga medel använts, vilket upprepade gånger på senare år har lett till att regeringen har avgått och nyval utlysts. Det skedde återigen i oktober 2016, efter tre år med relativt politiskt lugn. Valen innebär dock inga större förändringar. 1 I slutet av 2011 utsåg emiren ännu en släkting, den tidigare försvarsministern Jabir Mubarak al-hamad al- Sabah, till premiärminister. Han sitter kvar trots fyra val som hållits sedan dess. Företrädaren på premiärministerposten Nasir al-muhammad al-sabah satt på posten i fem år och genom sju regeringsombildningar (se Modern historia). Det första valet sedan schejk Jabir tillträtt hölls i februari 2012 och gav oppositionen kontroll över parlamentet. Men redan i juni samma år upplöstes församlingen av författningsdomstolen, som hävdade att avskedandet av Nasirregeringen hade stridit mot grundlagen. Det gamla parlamentet återinsattes av domstolen. I oktober förlorade regeringen en tvist med författningsdomstolen om den gällande vallagen, och emiren upplöste på nytt parlamentet. En ny vallag infördes genom dekret (se även Kalendarium). Ändringen som ansågs försvåra oppositionens möjlighet att bilda allianser utlöste stora regeringsfientliga protester. 10/37

11 Nyvalet i december 2012 bojkottades av stora delar av oppositionen i protest mot den nya vallagen. Valet blev en seger för shiamuslimska islamister, som gick kraftigt framåt, medan sunnimuslimerna tappade mark. De flesta platserna gick dock till kandidater som i första hand representerade olika klaner. I juni 2013 upplöstes parlamentet ännu en gång. Vid nyvalet i juli, som också bojkottades av de flesta oppositionella grupperingar, halverades antalet shiamuslimska ledamöter, medan sunnimuslimer och liberaler gick framåt. Även denna gång gick flest mandat till kandidater som i första hand representerade olika klaner. Jabir Mubarak al-hamad al-sabah fortsatte efter valet som premiärminister för en ny regering. Sedan flera ministrar tvingats av parlamentet att ställa upp i utfrågningar om korruption ombildades dock den nya regeringen: 13 av 16 ministrar avsattes eller fick nya poster; antalet islamister i regeringen fördubblades till fyra. Våren 2014 bildade de flesta av landets regimkritiska grupper islamister, liberaler, nationalister, fackföreningar, studentorganisationer, ungdomsaktivister och andra delar av det civila samhället en ny allians: Oppositionskoalitionen, under ledning av juristen Musallam al-barrak. Barrak, en tidigare fackföreningsledare och parlamentsledamot, hade dömts till fem års fängelse för att genom ett tal under en demonstration ha underminerat emirens ställning men var fri mot borgen sedan han överklagat domen. I ett nationellt reformprogram krävde koalitionen genomgripande politiska förändringar: införande av en parlamentarisk demokrati och flerpartisystem, liksom begränsningar i emirfamiljens makt. Under ett stort protestmöte med runt deltagare i Kuwait City på sommaren 2014 anklagade Barrak högt uppsatta personer inom regimen för att ha berikat sig ur statskassan; bland annat skulle den förre premiärministern, schejk Nasir, ha mutat personer inom landets rättsväsen med statliga pengar. Premiärminister Jabir bad riksåklagaren undersöka påståendena, sedan dessa fått stöd av hans kusin som även hävdade att det funnits planer på en statskupp. Senare greps dock Barrak för att ha smädat rättsväsendet men han släpptes efter flera dagars protester från hans anhängare och oroligheter som skingrades av polis med tårgas och vattenkanoner. Regeringen förklarade också att fortsatta protester skulle besvaras med en järnnäve. Bland annat fick inrikesministeriet rätt att dra in medborgarskapet för dem som försökte underminera landets säkerhet och stabilitet. Sedan dess har en rad oppositionella blivit av med sina kuwaitiska medborgarskap, medan andra gripits för att ha kritiserat emiren och några regimkritiska medier fått sina licenser indragna. I februari 2015 fälldes Barrak i en högre instans för att ha förolämpat emiren och fick två års fängelse. Hösten 2014 varnade emiren för att de kraftigt fallande oljepriserna på världsmarknaden var på väg att skada landets ekonomi. Redan tidigare hade regeringen varnat för att det system som garanterat kuwaitiska medborgare generösa statliga bidrag under hela livet måste ses över (se också Ekonomi). Samma höst lovade Kuwait att stödja kampen mot den sunniextremistiska rörelsen Islamiska staten (IS). Man deltog visserligen inte i de USA-ledda flygbombningarna mot terrorgruppen men lovade att stoppa pengabidrag och rekryter till denna. I slutet av året dömdes tre män till långa fängelsestraff för att ha försökt värva anhängare till IS (se också Utrikespolitik och försvar). Från våren 2015 deltar Kuwait också i en länderallians under ledning av Saudiarabien som genomför flyganfall mot de shiamuslimska Huthirebellerna i Jemen. Under 2016 vidtogs åtgärder för att hantera de kraftigt fallande oljeintäkterna, som berodde på det fallande världsmarknadspriset. Från september höjde regeringen priset på bensin kraftigt, den första höjningen på nästan 20 år. Det blev en utlösande orsak till att parlamentet ännu en gång upplöstes, efter tre år av relativ 11/37

12 politisk fred. Bränsleprishöjningen orsakade kraftiga protester bland parlamentsledamöterna och i mitten av oktober kom emirens order om att lösa upp parlamentet. Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium. Lästips läs mer i UI:s nättidning Utrikesmagasinet: Most people in the Middle East are Living on the Edge ( ) FAKTA POLITIK Officiellt namn Dawlat al-kuwayt/ Staten Kuwait Statsskick monarki, enhetsstat Statschef emir Sabah al-ahmad al-jabir al-sabah (2006 ) Regeringschef premiärminister Jabir Mubarak al-hamad al-sabah (2011 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val shiaislamister 8, sunniislamister 7, liberaler 3, övriga 32 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val shiaislamister 17, sunniislamister 4, övriga 31 (2012) Valdeltagande cirka 52 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val parlamentsval 2020 Utrikespolitik och försvar 2 1. Partier är inte tilllåtna men det finns partiliknande grupperingar. Valet 2013 bojkottades av oppositionen men fler grupper deltog än i decembervalet Valet i december var det andra på ett år; det bojkottades av större delen av oppositionen. Det lilla, militärt svaga Kuwait har alltid befunnit sig i ett utsatt läge och det har därför varit viktigt för landet att försöka upprätthålla goda relationer med mäktigare länder i regionen: Irak, Saudiarabien och Iran. Flera gånger har landet tvingats köpa sig territoriell säkerhet genom att dela med sig av sina oljerikedomar men landets rikedom och frikostighet har samtidigt gjort att det kommit att spela en roll i arabvärlden som inte står i proportion till dess blygsamma storlek och befolkningstal. 1 Kuwait var till exempel drivande när de oljeexporterande ländernas organisation Opec på 1970-talet pressade upp oljepriserna. Landet var 1981 också med och grundade samarbetsorganisationen GCC (Gulf Cooperation Council), där också Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Oman och Förenade arabemiraten ingår. Kuwait har aktivt stött palestinierna i konflikten med Israel. Engagemanget för palestiniernas sak mattades dock betydligt efter Iraks invasion av Kuwait 1990, då PLO-ledaren Yasser Arafat öppet stödde Irak. Efter det var relationerna till palestinierna länge dåliga och normaliserades först 2004, då den dåvarande palestinska premiärministern Mahmud Abbas besökte Kuwait och offentligt bad om ursäkt. 12/37

13 Under lång tid var relationerna till de länder som inte tog avstånd från den irakiska invasionen av Kuwait kyliga, men 1999 normaliserades förbindelserna med Jordanien, Sudan och Jemen. För att stärka försvaret efter den irakiska invasionen och kriget ingick Kuwait ett avtal om försvarssamarbete med USA, som ledde befrielsen av Kuwait, och USA har hela tiden sedan kriget haft trupper i landet, om än i minskat antal. Flygbasen Ali al-salim är en av de viktigaste i regionen för USA och Kuwait är en av försvarsalliansen Natos viktigaste och närmaste samarbetspartner i området kring Persiska viken. Diskussioner har förts inomgcc (se ovan) om att bilda ett Gulfstaternas Nato, dit även kungadömena Marocko och Jordanien skulle bjudas in, men projektet har hittills stupat på de enskilda ländernas olika intressen. Kuwaits försvarsbudget uppgick 2011 till 3,4 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Kuwait ställde sig bakom den USA-ledda allians mot terrorism som bildades efter terrordåden mot USA den 11 september Landet gav också sitt stöd till kriget mot talibanregimen i Afghanistan samma år. Inför det planerade anfallet mot Irak i mars 2003 utökade USA sin militära aktivitet och närvaro i Kuwait, som fungerat som transitområde då amerikanska trupper tagits hem från Irak och senare Afghanistan. Kuwait har också ställt sig bakom USA:s kamp från 2014 mot den extrema islamiströrelsen Islamiska staten (IS). Samtidigt har grupper i Kuwait varit med om att finansiera islamisterna. År 2004 återupprättade Kuwait och Irak sina diplomatiska relationer för första gången sedan 1990, men först i juli 2008 utnämnde Kuwait en ambassadör till Bagdad; 2010 utsågs en irakisk ambassadör till Kuwait. Kuwait har aktivt deltagit i återuppbyggnaden av Irak. Kuwaits förhållande till Iran är bättre än många andra GCC-länders, även om det gnisslade i början av talet i samband med en spionaffär. Kuwait månar om goda relationer med Iran och har ställt sig bakom landets rätt att utveckla ett atomenergiprogram för fredliga syften. Än viktigare är dock förhållandet till Saudiarabien, som ofta fått stöd av Kuwait i sin utrikespolitik. Bland annat deltar Kuwait i saudiledda anfall mot de shiamuslimska Huthirebellerna i Jemen som inleddes i mars 2015 (se Jemen:Aktuell politik). Sedan Saudiarabien i början av 2016 brutit sina förbindelser med Iran minskade Kuwait också sin diplomatiska närvaro i Teheran. Sommaren 2017 meddelade Kuwait att 15 iranska diplomater måste lämna landet, som en följd av en dom mot medlemmar av en påstådd terrorcell med kopplingar till Iran (se Kalendarium). FAKTA FÖRSVAR Armén antal man (2015) Flottan antal man (2015) Flygvapnet antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 3,7 procent (2014) Militärutgifternas andel av statsbudgeten 10,7 procent (2012) Ekonomisk översikt Sedan andra världskriget har Kuwait genomgått en dramatisk utveckling från ett fattigt ökenland med pärlfiske som huvudsaklig inkomstkälla till ett av världens rikaste länder. Idag domineras ekonomin helt av oljan 2014 stod denna för /37

14 procent av intäkterna till statskassan. Detta innebär samtidigt ett problem: det finns ett stort behov av att reformera och diversifiera den regeringsdominerade, byråkratiska och oljecentrerade ekonomin. Nästan all oljeutvinning sker i den kuwaitiska statens regi. Kuwait Petroleum Corporation (KPC) är världens tolfte största oljebolag med en egen supertankerflotta, raffinaderier och tusentals Q8-bensinstationer i Europa (i Sverige numera under namnet OK-Q8). Under oljeboomen på 1970-talet kunde landet göra enorma investeringar i utlandet. Kuwait köpte bland annat in sig i flera stora internationella oljebolag. Kostnaderna för den omfattande och snabba återuppbyggnaden av landet efter kriget (se Modern historia) mer än halverade Kuwaits utländska tillgångar. Även Fonden för framtida generationer, där pengar avsätts för framtida generationers välfärd, fick skäras ner och 1992 tvingades Kuwait för första gången på 30 år att ta lån i utländska banker. Därefter återhämtade sig landet mer än väl. BNP-tillväxten var drygt 13 procent 2003 jämfört med 0,7 procent växte BNP med mellan 3,5 och 8,5 procent årligen krympte dock ekonomin som en följd av den internationella finanskrisen. Efter några goda år sjönk BNP-tillväxten på nytt 2013 och fortsatte sedan på en längre nivå till följd av det kraftigt sjunkande världsmarknadspriset på olja. Det budgetunderskott som uppstod på grund av prisraset vägdes upp av de överskott på runt 30 procent som Kuwait haft under 15 år. En del av överskotten har gått till Framtidsfonden, vars värde 2014 uppgick till drygt 500 miljarder US dollar. Trots den goda ekonomiska utvecklingen har Kuwait fått det allt svårare att finansiera sin överdimensionerade offentliga sektor, som byggts ut kraftigt sedan 1970-talet. Fyra av fem yrkesaktiva kuwaitier är offentliganställda. Av dessa beräknas endast en liten del utföra något produktivt arbete; de flesta utgör en ren belastning på statsbudgeten, av vilken cirka fyra femtedelar slukas av de offentliganställdas löner och olika subventioner. Förutom generösa löner har regeringen garanterat medborgarna kort arbetstid, fri sjukvård och avgiftsfri utbildning. I slutet av 2013 tillsatte dock regeringen en kommission som ska se över de omfattande statliga subventionerna; redan tidigare har man varnat för att sötebrödsdagarna, det vill säga det system som garanterar kuwaitierna generösa statsbidrag från vaggan till graven, inte kan fortsätta som hittills. Redan i mitten av 1990-talet föreslogs de första privatiseringarna, men reformarbetet har gått mycket långsamt. Politikerna vill inte göra sig impopulära genom att införa inkomstskatt och minska de frikostiga subventionerna. Och den politiska oppositionen är rädd för att den styrande Sabahklanen ska bli ännu rikare genom privatiseringar. Det privata näringslivet är litet och anställer nästan uteslutande utländsk arbetskraft. De privatägda företagen har dessutom av tradition till största delen ägts av ett litet antal inflytelserika kuwaitiska familjer. Genom ökade privatiseringar hoppas förespråkarna skapa fler arbetstillfällen. Regeringen har ända sedan 1991 haft som mål att vart tionde jobb inom den privata sektorn ska gå till kuwaitiska medborgare. Utländska företag kan sedan 2001 etablera sig i landet utan kuwaitisk sponsor eller partner invigdes landets första skattefria zon för utländska företag (se Industri). Trots starkt motstånd i parlamentet antogs sommaren 2010 en privatiseringslag som dock undantar olje- och gas-, liksom hälso- och utbildningssektorerna. Året innan hade regeringen också lagt fram en plan för ekonomisk utveckling; denna innebar att drygt 100 miljarder dollar skulle satsas under en femårsperiod på andra sektorer än olja och på att öka de privata investeringarna. FAKTA EKONOMI BNP per person US dollar (2015) 14/37

15 Total BNP miljoner US dollar (2015) BNP-tillväxt 1,8 procent (2015) Jordbrukets andel av BNP 0,3 procent (2016) Industrins andel av BNP 51,1 procent (2015) Servicesektorns andel av BNP 48,3 procent (2015) Statsskuldens andel av BNP 11,2 procent (2015) Valuta kuwaitisk dinar Bytesbalans miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 76,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror råolja och förädlade oljeprodukter, konstgödsel Största handelspartners Kina, USA, Japan, Förenade arabemiraten, EU Naturtillgångar och energi Kuwait är själva sinnebilden för ett oljeland. Runt en tiondel av världens kända oljetillgångar finns i landet och de beräknas räcka i 100 år. Det största oljefältet Burgan ligger sydväst om huvudstaden Kuwait City. Tillgångar finns också ute till havs samt i de västra och norra delarna av landet. Därutöver finns sannolikt väldiga oljetillgångar som inte kan exploateras till ett rimligt pris med dagens metoder. En intensiv diskussion pågår om att tillåta utländska oljebolag, som förfogar över den allra modernaste tekniken, att delta i exploateringen av oljefälten i norr. För närvarande förbjuder den kuwaitiska författningen utländska investeringar i landets naturresurser. Frågan är inrikespolitiskt känslig och diskussionerna inom landet har blivit långdragna. Våren 2006 påträffades landets första betydande naturgasfyndighet, tillsammans med ännu ett oljefält. Fyndigheterna uppgavs vara så stora att de skulle öka landets kända oljereserver med tio procent samtidigt som Kuwait skulle kunna bli självförsörjande med naturgas, men än så länge är landet en nettoimportör av naturgas. Kuwaitiernas eget energibehov täcks än så länge av kraftigt subventionerad olja. Svår vattenbrist råder i Kuwait och landet är beroende av avsaltningsanläggningar för sin vattenförsörjning. Iraks invasion av Kuwait 1990 orsakade en stor miljökatastrof. När irakierna drog sig tillbaka satte de eld på oljeanläggningar, och enorma oljebränder förorenade luften svårt. Oljeutsläppen blev också stora när de allierades flyg angrep oljeterminaler i området. Det marina livet blev i det närmaste totalförstört men är idag på 15/37

16 väg att repa sig. Även den oljeutvinning som bedrivs i fredstid orsakar miljöförstöring, inte minst luftföroreningar inledde dock den kuwaitiska regeringen ett jätteprojekt i syfte att göra två av de tre oljeraffinaderierna i landet mer miljövänliga. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 25,22 ton (2014) Energianvändning per person 9 026,8 kilo oljeekvivalenter (2014) Elkonsumtion per person kilowattimmar, kwh (2014) Jordbruk och fiske Jordbruket beräknades 2013 stå för endast 0,3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i Kuwait. Det extrema ökenklimatet och bristen på vatten och odlingsbar mark (inte ens en procent är uppodlad) gör det svårt att utveckla jordbrukssektorn, även om olika försök görs. De viktigaste grödorna är potatis, tomater, lök, meloner, gurka och dadlar. Nästan allt jordbruk bedrivs i privat regi och finns i den södra delen av landet. Också boskapsskötseln är begränsad på grund av torkan. Med undantag av fisk och räkor måste Kuwait importera nästan all mat. Fisket har gamla traditioner och fiskeflottan är väl utbyggd. Fiskerinäringen drabbades dock hårt av den miljöförstöring som följde av Iraks ockupation FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 8,5 procent (2012) Industri Med undantag av den viktiga olje- och naturgassektorn är industrin dåligt utbyggd. Dess utveckling hämmas av den begränsade hemmamarknaden samt bristen på inhemsk utbildad arbetskraft och råvaror. Konsumtionsvaror och nästan alla investeringsvaror måste importeras. Industrisektorn ägs fortfarande till stor del av staten, vilket har inneburit begränsad konkurrens. Kuwaits petrokemiska industri, kraftverk och anläggningar för avsaltning av havsvatten är statligt ägda, medan hantverksföretagen, bland annat bearbetning av läder och trävaror, samt aluminiumindustrierna återfinns inom den privata sektorn. Byggindustrin fick ett uppsving under den snabba återuppbyggnaden efter Iraks ockupation Även därefter har behovet av byggnation förblivit stort tack vare omfattande infrastruktursatsningar, en kraftigt växande ekonomi och brist på bostäder. I en frihandelszon vid hamnen i al-shuwaykh finns viss lättare tillverkningsindustri. 16/37

17 Utrikeshandel Kuwait har ett relativt öppet ekonomiskt system med låga tullar och fri rörlighet för varor, kapital och arbetskraft. Landets i särklass viktigaste handelsvara är olja och oljeprodukter, som står för cirka 94 procent av exportinkomsterna. Dessa varierar dock i hög grad med oljepriset på världsmarknaden. Samtidigt måste Kuwait importera i stort sett allt annat som landet behöver, inklusive livsmedel. Detta till trots har Kuwait ett stort överskott i handelsbalansen. USA har under lång tid varit Kuwaits viktigaste handelspartner, men asiatiska länder som Sydkorea och Japan, Kina och Indien, gör i allt högre grad även de stora affärer med Kuwait. När det gäller försäljning av försvarsmateriel dominerar de amerikanska företagen. År 2003 upprättades en tullunion mellan länderna inom GCC (Samarbetsrådet för staterna runt Persiska viken, där förutom Kuwait också Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Oman och Förenade arabemiraten ingår), som efter vissa förseningar skulle vara fullt genomförd hade länderna bildat en gemensam marknad. Försök att införa en gemensam valuta har dock skjutits på framtiden. FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 76,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror råolja och förädlade oljeprodukter, konstgödsel Största handelspartners Kina, USA, Japan, Förenade arabemiraten, EU Arbetsmarknad Kuwaitiska medborgare arbetar företrädesvis i den offentliga sektorn, som är kraftigt överbemannad och ineffektiv. Det innebär att undersysselsättningen är hög samtidigt som den officiella arbetslösheten är låg bland kuwaitierna. En stor majoritet av arbetskraften utgörs dock av utländska migrantarbetare. Den offentliga sektorn erbjuder anställningar och god månadslön även om det inte finns några arbetsuppgifter. Men den växande befolkningen gör att antalet unga kuwaitier som behöver arbete blir allt fler och regeringen försöker därför få den privata sektorn att anställa fler kuwaitier. Privatanställda kuwaitier har numera samma förmåner som offentliganställda. En stor majoritet av arbetskraften i Kuwait utgörs av utländska migrantarbetare, de flesta från folkrika länder i Asien eller från fattigare arabländer. De jobbar främst inom oljesektorn och andra industribranscher, på byggen och inom tjänstesektorn. Dessa gästarbetare har betydligt sämre villkor och färre rättigheter än kuwaitiska löntagare. De är förbjudna att organisera sig fackligt (men det har hänt att de strejkar). De får inte heller ta med sig sina familjer till Kuwait. Särskilt utsatta är utländska kvinnor som arbetar som hembiträden i kuwaitiska familjer, där de ofta blir illa behandlade och inte sällan utsätts för sexuella övergrepp. Många gästarbetare lever i slavliknande 17/37