km² (77 % av Sveriges yta)

Transkript

1 Promemoria Oman - landfakta Officiellt namn: Sultanatet Oman Yta: km² (77 % av Sveriges yta) Huvudstad: Muskat Folkmängd: 4,22 miljoner (1,87 miljoner utlänningar) (sept 2015) Befolkningstillväxt: 2 % (est 2014) Religion: Ibadhimuslimer 75 %, sunni- och shiamuslimer, hinduer 25 % Språk: Arabiska (officiellt språk), engelska, baluchi, urdu och andra indiska språk Valuta: 1 rial = 1000 baisa Växelkurs: 1 omansk rial 21,84 SEK (februari 2016) Statsskick: Monarki med absoluta drag Statschef: Qaboos bin Said Al-Said Regeringschef: Qaboos bin Said Al-Said Utrikesminister: Qaboos bin Said Al-Said BNP: 71 miljarder USD (est 2015) BNP tillväxt: 3 % (2015) BNP/capita: USD(est 2014) Inflation: 1 % (est 2014) Arbetslöshet: 15 % (est 2014) Nationell Budget: 11,9 md OMR (2016) Oljereserver: 5,3 miljarder fat (est 2016) Naturgasreserver: 680 miljarder kubikmeter (est 2016) Oljeproduktion: fat per dag (2016) Export: 50,7 miljarder USD (est 2015) Sverige 10 miljoner SEK (2014) Import: 29,3 miljarder USD (est 2013) Sverige 1423 miljoner SEK (2014) Exportvaror: Oljeprodukter, fisk, metaller, tyg Importvaror: Verkstadsindustri, industriella produkter och mat Största exportpartners: Kina 44 %, Sydkorea 15 %, Japan 7 %, Förenade Arabemiraten 4 % (2014) Största importpartners: Förenade Arabemiraten 32 %, Japan 12 %, Kina 5 %, Indien 4 %, USA 4 % (2014)

2 Sveriges Ambassad Promemoria 2(9) Historisk bakgrund Arkeologiska fynd visar att tidiga civilisationer existerade redan för år sedan i den sydöstra del av den Arabiska halvön som idag utgör Sultanatet Oman. Förfäderna till dagens omanier tros ha utvandrat från Jemen samt norra delen av Arabien under den tid då stora delar av Arabiska halvön ingick i det persiska riket. Den muslimska eran påbörjades redan runt år 630 med ett brev från profeten Muhammed som skrevs till de omanska ledarna Abd och Jaifar, vilka därefter drev ut perserna ur landet. Oman är det enda landet i världen där den tidiga muslimska trosinriktningen ibadhi, det vill säga varken sunni eller shia, är dominerande. Ibadhi, vars grundteser enligt anhängarna lades av religiösa ledare från staden Nizwa i Oman redan på 800-talet e.kr., betraktas allmänt som en moderat ortodox inriktning. Den förekommer även bl. a i Libyen och Algeriet. Portugiserna kom i början av 1500-talet att ockupera Oman i samband med att Vasco da Gama sökte sig sjövägen till Indien. Europeiska fartyg tog över handeln till och från det strategiskt belägna området. Ockupationen varade till år 1650 då Sultan ibn Saif al-yarubi drev ut portugiserna och bildade en självständig arabisk stat. Det nya Oman blomstrade, mycket tack vare den inkomstbringande handeln mellan Europa och Asien. En regional stormakt växte fram, vilken under sin höjdpunkt på 1800-talet innefattade områden som Zanzibar och Baluchistan, idag delar av östra Afrika och Pakistan. Den framskjutna positionen inom handeln på Indiska Oceanen gjorde landet till föremål för brittisk-fransk rivalitet under 1700-talet. Oman valde att förhandla fram en rad samarbetsavtal med Storbritannien och länderna har sedan dess haft nära relationer. I samband med en konflikt rörande tronföljden delades efter brittisk medling Oman upp i två delar år Zanzibar och de östafrikanska delarna blev delvis självständiga. Runt sekelskiftet 1900 utbröt stridigheter kring Nizwa, där ortodoxa ibadhimuslimer krävde att få bli styrda av Omans imam, istället för av sultanen. En tillfällig lösning på denna konflikt nåddes 1920, då imamen fick makt över landets innandöme, förutsatt att han erkände sultanens suveränitet i övrigt. Att det var just i Omans inre regioner som olja sedan upptäcktes bidrog starkt till att konflikt blossade upp igen 1954, med ett fem års lågintensivt inbördeskrig som följd. Rebellerna besegrades slutligen med hjälp från Storbritannien och den ibadhiske imamen gick i exil i Saudiarabien.

3 Sveriges Ambassad Promemoria 3(9) 1964 bröt en annan separatistrevolt ut, denna gång i Dhofarprovinsen i södra Oman. Utbrytarrörelsen fick omfattande stöd från dåvarande kommunistiska Sydjemen och antog så småningom ett marxistiskt program. År 1970, mitt under den pågående konflikten, lyckades Omans nuvarande sultan, Qaboos bin Said, ta makten genom att, med stöd av britterna, avsätta sin far. Sultan Qaboos övertog ett av krig illa åtgånget och underutvecklat land. Befolkningen livnärde sig på jordbruk och fiske. Landet hade endast tre skolor, två sjukhus och tio km asfalterad väg. Ett omfattande reformarbete inleddes. Det främsta målet var att skapa en modern statsförvaltning, att utveckla landets utbildnings- och sjukvårdskapacitet samt att bygga upp Omans infrastruktur. De omfattande projekten finansierades till stor del genom en ökad exploatering av landets naturresurser, främst olja. För att reformarbetet skulle bära frukt krävdes dock en förbättrad säkerhetspolitisk situation, vilket medförde att Qaboos bin Said gick till offensiv mot rebellerna i Dhofar. Han mottog direkt militärt stöd från Storbritannien, Jordanien och Iran lade rebellerna ned vapnen. Efter krigsslutet var Qaboos noga med att Dhofar skulle omfattas av de ekonomiska satsningarna i samma utsträckning som övriga landet, något som starkt bidrog till att de norra och södra delarna av landet snabbt integrerades med varandra återupptogs de diplomatiska förbindelserna med Sydjemen, vilket undanröjde det sista trängande säkerhetshotet mot Oman. Inrikespolitik Oman skiljer sig från sina grannar i flera avseenden. Naturresurserna är, jämfört med övriga GCC-stater, blygsamma och man har tidigt och framgångsrikt försökt göra sig mindre beroende av olja och gas och valt en mer försiktig väg till en diversifierad ekonomi. Landet leds sedan drygt fyrtio år av sultan Qaboos och han tillskrivs en stor del av den snabba utveckling landet genomgått. Från att ha varit ett fattigt, konfliktpräglat land utan internationella kontakter, har Oman, med regionala mått, blivit ett välutvecklat och välmående samhälle med ett brett regionalt nätverk. Medan de ekonomiska och sociala framstegen är stora, har de politiska varit mer försiktiga. Landet identifieras starkt med sultanen som person, vilket i framtiden kan komma att försvåra successionen. Sultan Qaboos har inga barn och han har inte heller utsett någon kronprins ur de egna

4 Sveriges Ambassad Promemoria 4(9) släktleden. Enligt konstitutionen skall kungafamiljen efter sultanens död inom tre dagar komma överens om en ny sultan. Om detta inte lyckas skall ett brev öppnas i vilket sultanen har skrivit ner namnet på den han anser skall ta över rollen som sultan. I mars 2015 återvände sultanen till Oman efter 8 månaders sjukdomsbehandling i Tyskland och under våren 2016 var han i Tyskland i två månader för kontroller. Sultanen leder fortfarande regeringens arbete. Den våg av protester som under våren 2011 svept över Arabvärlden märktes även av i Oman. Efter begränsade utbrott av protester under 2011, som i första hand dikterades av ekonomiskt missnöje, är läget i Oman nu överlag stabilt. Sultanen var proaktiv och i mars 2011 utlovades demokratiska reformer inom parlamentet och rättsväsendet. Ekonomiska reformer genomfördes, inklusive betydande lönehöjningar, arbetslöshetsunderstöd och nya arbetstillfällen. Åtgärderna hade viss effekt. Oroligheterna upphörde under Sultan Qaboos bin Said innehar simultant rollen som statschef, regeringschef och flera tunga ministerposter. Han utser även personligen de övriga ministrarna utformade sultanen Omans första konstitution i modern tid. Den beskriver den kungliga successionsordningen, statens ansvar gentemot invånarna liksom alla medborgares likhet inför lagen. Den propagerar för jämställdhet samt viss religionsfrihet, i den mån det inte strider mot de islamiska sharialagarna. Hela det juridiska systemet är av tradition starkt influerat av sharia. Tidigare låg all domstolsverksamhet i Oman under statens kontroll. Sedan februari 2011 är dock åklagarväsendet en självständig myndighet. Omans rådgivande församlingar tillsammans kallade Majlis Oman - har två kamrar, Majlis al-dawla och Majlis ash-shura, som bägge har till uppgift att se över lagförslag innan de träder i kraft. I mars 2011, som en reaktion på de protester som bröt ut i landet, utfärdade sultanen ett kungligt dekret i vilket Majlis Oman (Omanska rådet) som består av både Majlis al-dawla och Majlis ash-shura, gavs en lagstiftande roll. Då Majlis Oman är delvis folkvalt och delvis nominerat av sultanen, är sultanens kontroll över rådet fortfarande betydande. Förändringen var dock viktig i ett regionalt perspektiv.

5 Sveriges Ambassad Promemoria 5(9) De 84 ledamöterna i den undre kammaren, Majlis ash-shura, utses genom allmänna val. Sedan 2003 är alla medborgare över 21 år (utom säkerhets- eller militärpersonal) röstberättigade till denna rådgivande församling. Vid valet i oktober 2007 röstade 63 % av de röstberättigade. Av 632 kandidater, var 21 kvinnor. Ingen kvinna valdes dock in i rådet Vid valet 2011 ökade antalet som registrerade sig för att rösta från år 2007 till och valdeltagandet ökade till 76 %. Det senaste valet hölls i oktober Antalet registrerade väljare var detsamma som vid valet 2011, men valdeltagandet sjönk till 57%. Antalet kandidater sjönk från 1300 vid 2011 års val till 590 kandidater. Av dessa var 77 kvinnor, varav en blev invald. Det sitter 13 kvinnor av totalt 71 ledamöter i den av sultanen tillsatta övre kammaren, Majlis al- Dawla. I Oman tillåts inte politiska partier. Liksom övriga länder kring Gulfen tar Oman emot många utländska gästarbetare, främst från sydostasiatiska länder men även från Egypten och Jordanien. Av landets 4,22 miljoner invånare är 1,87 miljoner inte omanier enligt officiella data. Omkring 87 % av arbetskraften i den offentliga sektorn är omanier, medan de bara står för 17 % av den privata sektorn. Demonstrationerna under våren 2011 fick den omanska regimen att driva igenom än hårdare åtgärder för att omanisera arbetsmarknaden, att öka andelen omanier inom framförallt den privata sektorn. För utlänningar innebär detta att möjligheten att arbeta i Oman begränsas och att de som redan har ett arbete i landet riskerar att förlora det till förmån för omanier. Utrikes- och säkerhetspolitik Innan sultan Qaboos bin Saids maktövertagande 1970 förde Oman en isolationistisk politik. Mycket få länder hade då permanent diplomatisk representation i Oman. Samarbetet med Storbritannien var väl utvecklat, särskilt i ekonomiska och militära frågor och hade varit så sedan tidigt 1800-tal. Under kalla krigets dagar intog man en antikommunistisk hållning och detta mycket beroende på konflikten med dåvarande kommunistiska Sydjemen. Sultan Qaboos valde att behålla de starka banden till britterna, men avvek i övrigt tydligt från sin föregångares linje. Efter maktövertagandet prioriterade Qaboos att fördjupa landets övriga internationella kontakter. Idag är Oman betydligt öppnare och en aktiv medlem i både Arabförbundet och Gulf Cooperation Council (GCC). Det finns emellertid en fortsatt skeptisk hållning till internationellt samarbete som inskränker den nationella suveräniteten och man har inte ställt sig bakom en gemensam valuta

6 Sveriges Ambassad Promemoria 6(9) inom GCC. Oman är inte heller medlem i den internationella oljekartellen OPEC. Oman har under sultan Qaboos ledning fört en balanserad utrikespolitik. Landet var ett av få arabländer som inte bröt sina diplomatiska förbindelser med Egypten när fred slöts med Israel 1979 och man behöll kontakter med bägge parter i kriget mellan Iran och Irak under 1980-talet. Denna tradition försöker man upprätthålla även i dagsläget, då man stöder USA i kampen mot terrorismen, samtidigt som man behåller goda diplomatiska förbindelser med exempelvis Iran. Genom att stå värd för sonderande samtal mellan amerikanska och iranska företrädare under 2014, spelade Oman en viktig roll i det process som ledde till att en uppgörelse kunde ingås mellan P5+1- kretsen och Iran om det iranska kärntekniska programmet. Oman har försökt medla i Syrienkrisen och spelar en viktig roll i arbetet med att få tillstånd förhandlingar mellan parterna i konflikten i Jemen. Relationen till grannlandet Jemen har periodvis varit mycket ansträngd, men sedan Jemens enande 1992 har relationerna gradvis förbättrats. På senare tid har Oman pendlat mellan att försöka hermetiskt stänga sin gräns och att genom riktade insatser arbetsskapande och på sjuk- och hälsoområdet försöka bistå Jemens södra delar. Gränsen till Förenade Arabemiraten fastställdes år 2003 och sedan dess har Oman inga ouppklarade tvister med sina grannar. Spänningen i närområdet gör emellertid att nära en tredjedel av statsbudgeten tillägnas landets säkerhet och försvar. Ekonomi och handelsfrågor Omans ekonomi har liksom samhället i övrigt genomgått stora förändringar de senaste fyrtio åren. Sultan Qaboos bin Said har sedan maktillträdet lagt upp riktlinjerna för landets ekonomi med hjälp av femårsplaner. Fokus har bland annat legat på investeringar i utbildning, sjukvård och infrastruktur. Oljeproduktion är den främsta inkomstkällan och intäkter från olje- och gasindustrin står för cirka 80 procent av de statliga inkomsterna. De senaste femårsplanerna har haft ett tydligt fokus på att diversifiera ekonomin bort från det ensidiga oljeberoendet. Den nuvarande femårsplanen, den nionde i ordningen, vilken ratificerades i januari 2016 och sträcker sig fram till 2020, har fortsatt fokus på diversifiering av ekonomin. Det låga oljepriset har gjort omläggningen av den ekonomiska politiken än mer angelägen. Prioriterade sektorer som lyfts fram och som på sikt ska ersätta

7 Sveriges Ambassad Promemoria 7(9) oljeindustrin är inhemsk produktion, transport och logistik-, turism-, fiske- och gruvindustrin. Femårsplanen understryker även vikten av jobbskapande och kompetenshöjande åtgärder för omanier samt den privata sektorns roll i att stimulera ekonomisk tillväxt. Genom ökad privatiseringstakt, initiativ för att utveckla små och medelstora företag, offentlig/privat samverkan och åtgärder för att förbättra investeringsklimatet hoppas Oman utveckla den privata sektorn. I takt med det sjunkande oljepriset har statsfinanserna försämrats i motsvarande grad och budgetunderskottet för 2015 beräknas preliminärt landa på 4,5 md OMR (cirka 100 md SEK). Budgeten för 2016 fastslår att de statliga utgifterna ska minskas med 16 procent jämfört med föregående år, från 14,1 md OMR (310 md SEK) till 11,9 md OMR (261 md SEK), och innebär ett budgetterat underskott på 3,3 md OMR (72 md SEK). Prioriterade sektorer förblir försvar och säkerhet, olje- och gasproduktion samt utbildning. Underskotten finansieras genom centralbankens sinande valutareserver samt inhemska och internationella lån. Kostsamma subventioner på bensin, vatten och elektricitet, motsvarande åtta procent av statens budgeterade utgifter för 2015, ska minskas med 64 procent under Utöver reformer av subventionssystemet fokuseras krafterna för att rationalisera kostnader, minska icke nödvändiga utgifter samt säkerställa färdigställandet av nyckelprojekt med syfte att diversifiera ekonomin och stimulera ekonomisk tillväxt. Nedskärningar inom sektorer med nytta för den allmänna välfärden, såsom hälsa/sjukvård, utbildning och bostäder, har minimerats. Arbetslösheten i Oman anses som ett av de mest akuta problemområdena. Med en överväldigande majoritet omanier i den statliga sektorn är Omans stora utmaning att utveckla det privata näringslivet till att bli en attraktiv arbetsgivare även för infödda. Med nuvarande arbetsvillkor inom de statliga respektive privata sektorerna krävs omfattande reformer för att detta ska kunna genomföras. Omaniseringen av arbetsmarknaden, det vill säga regeringens policy att öka andelen omanier av arbetskraften, framförallt inom den privata sektorn, fortgår allt jämt. Oman har stora möjligheter att bli ett framgångsrikt turistland, med sin rika historia, sin natur och stränder. Sedan ett par år tillbaka anordnas paketresor till Oman för svenska turister (Solresor). Turismindustrin motsvarar i dagsläget omkring fyra till fem procent av BNP.

8 Sveriges Ambassad Promemoria 8(9) Trots jakten på nya inkomstkällor utgör olje- och naturgasinkomsterna fortfarande ryggraden i Omans ekonomi. Med bevisade oljereserver på omkring 5,3 md fat säkerställs 15 års förbrukning i nuvarande produktionstakt om fat per dag. Nya fyndigheter och förbättrade utvinningsmetoder kan dock förlänga den tiden. Jämfört med grannländerna är den omanska oljan relativt dyr att utvinna, vilket beror på geologiska förhållanden samt att oljan ofta återfinns meter under markytan. Oman har även reserver av naturgas på omkring 680 miljarder kubikmeter. Större delen av landets export sker i form av oljeprodukter och går främst till Asien, medan importen främst består av maskiner, fordon och matvaror. Omans geografiska läge erbjuder internationell sjöfart möjlighet att undgå Hormuzsundet vilket logistikhamnar som Sohar och Al Duqm efter färdigställande bättre avses tillvarata. Oman har varit fullvärdig medlem i WTO sedan år I januari 2006 ingick landet ett frihandelsavtal med USA och som medlem i GCC håller man, sedan många år, på att förhandla fram ett liknande avtal med EU. Bilaterala förbindelser med Sverige Den förste svenske ambassadören i Oman ackrediterades i Muskat 1974 från Jeddah i Saudiarabien. En omansk ambassadör ackrediterades i Stockholm några år senare. En svensk ambassad inrättades 1986 i Muskat, men av budgetskäl stängdes denna Ett honorärt generalkonsulat återupprättades i samband med stängningen av ambassaden. Handelsfamiljen Bahwan representerar Sverige på plats. Ambassadören är sidoackrediterad i Muskat och Sverige upprätthåller diplomatiska förbindelser med Oman genom sin ambassadör i Saudiarabien, Dag Juhlin-Dannfelt. Omans ambassadör, Ahmed Mohammed Zaher Al-Hinai, i Berlin, är sidoackrediterad i Stockholm. Företag som Ericsson, ABB, Atlas Copco och GAC har egen representation i Oman och Volvo är representerade genom lokalt ombud. Dessutom verkar ett mindre antal svenskar i omanskt näringsliv, främst inom ICT och infrastruktur. Ett antal svenska läkare och annan sjukvårdspersonal finns också på plats. Sammanlagt beräknas den svenska kolonin i Oman uppgå till dryga hundratalet personer. Sedan millennieskiftet har den svenska exporten till Oman ökat kraftigt, men är fortsatt begränsad. Under 2014 uppgick den svenska exporten till Oman till 1,423 miljarder svenska kronor, vilket är jämförbart med föregående år. Den svenska exporten domineras av

9 Sveriges Ambassad Promemoria 9(9) telekommunikationsutrustning, fordon och matvaror. Importen från Oman är nästan obetydlig och uppgick till runt 10 miljoner kronor. Sverige och Oman undertecknade ett investeringsskyddsavtal Tidigare handelsministern Ewa Björling besökte Oman i oktober Ett svensk-omanskt miljöseminarium om avfallshantering hölls i Muskat i april I slutet av maj 2013 tog UrH Walder emot chefen för Omans järnvägsutbyggnadsprojekt, Abdulrahman Al Hatmi. Vidare besökte Omans minister för högre utbildning Dr Rawya Saud Al Busaidi Sverige i mars 2014 för möte med utbildningsdepartementets statssekreterare Honeth för att diskutera ackreditering av svenska lärosäten. Ordföranden för Omans Supreme Council of Planning, Sultan Al Habsi, besökte Sverige i augusti 2014 med en stor delegation. Ett ICT-seminarium genomfördes i Muskat med deltagande av svenska ICT-experter i maj 2014, då den svenska delegationen leddes av ambassadör Jonas Hafström. En hälsodelegation besökte Oman i november 2014 under ledning av ambassadören. I februari 2016 besökte ministern för högre utbildning, Helene Hellmark Knutsson, Muscat tillsammans med företrädare för svenska högskolor och myndigheter för forskning och högre utbildning. JUHLIN-DANNFELT