Fakta om fallprevention Vård- och omsorgsförvaltningen
Innehåll Innehåll 2 Varför faller äldre? 3 Kapacitet 3 Nedsatt neuromuskulär förmåga 3 Nedsatt syn 3 Nedsatt kognitiv förmåga 3 Återkommande blodtrycksfall 3 Aktivitet 4 Miljöfaktorer 5 Särskilt boende 5 Var och när faller äldre? 5 Frakturrisk 5 Hur förebygger man bäst? 6 Bedömning av fallrisk 6 Utredning och planering 6 Fallförebyggande åtgärder 7 Åtgärder för att stärka kroppen 7 Följa upp och vid behov förbättra synen 7 Åtgärder för att stabilisera blodtrycket 7 Justera medicinering som innebär en ökad fallrisk 7 Översyn för att öka säkerheten i omgivningen 7 Anpassa beteende 9 D-vitamin 9 Äta en välbalanserad kost 9 Sätta in åtgärder vid osteoporos 9 Se över det allmänna hälsotillståndet 9 Utvärdering 9 Små förändringar mindre risk 10 Motivation till beteendeförändring 10 Bakgrund 11 Höftfrakturer och fragilitetsfrakturer 11 Referenser 12 På flera ställen i handboken kommer den här rutan att dyka upp. Den information som finns i rutan är extra bra att lägga på minnet. 2
Varför faller äldre? Det finns cirka 400 olika publicerade riskfaktorer som är associerade med fallrisk för äldre. Risken att falla ökar dramatiskt med antal riskfaktorer. En eller ingen riskfaktor innebär 27 procents risk för fall medan 4 eller fler innebär 78 procents risk. Riskfaktorerna för fall är multifaktoriella bör bedömas utifrån relationen mellan: personens kapacitet (motorisk förmåga, kognitiv förmåga, medicinsk status) den aktivitet personen utför miljöfaktorer Kapacitet Följande fyra riskfaktorer är i nämnd ordning de som innebär störst fallrisk: 1) Nedsatt neuromuskulär förmåga Muskelsvaghet är en oberoende riskfaktor. Det är framför allt den snabba och explosiva muskelkraften, muskelfibrer typ II, som avtar. Nedsatt muskelsvaghet märks ofta genom nedsatt balans och försämrat gångmönster där gången blir långsammare, stegen kortare och perioden med båda fötterna i marken längre. Balans är en samverkan mellan flera olika system och med åldern försämras bl.a. denna samverkan. Nedsatt neuromuskulär förmåga kan bero på ett flertal olika orsaker, fr.a. inaktivitet, men även som en följd av sjukdom, näringsbrist, läkemedelsbiverkningar m.m. Den nedsatta förmågan kan yttra sig på ett flertal olika sätt t.ex. genom försämrad gångförmåga, nedsatt ADLfömåga och nedsatt reaktionsförmåga. 2) Nedsatt syn Nedsatt syn är en oberoende riskfaktor. Glasögon som inte korrigerar synen tillräckligt är en av de vanligaste orsakerna till fall. Det är framför allt nedsatt kontrastseende och nedsatt djupseende som medför fallrisk. Dubbelslipade glas är också en risk eftersom avståndsbedömningen blir mer sårbar. Det kan ta ett tag att vänja sig vid nya glasögon och under denna period kan fallrisken öka. Grå starr, maculadegeneration, glaukom och diabetes är sjukdomar som påverkar ögonen och ökar risken för fall. 3) Nedsatt kognitiv förmåga Nedsatt förmåga att fatta kognitiva beslut ger bl.a. ett försämrat handlingsutrymme vid fallrisk. Vid demens medföljer ofta en nedsatt neuromuskulär förmåga. Personer som lider av Lewy Body demens och Parkinsondemens löper störst risk för fall. Personer med Lewy Body demens faller 6 gånger oftare än friska äldre och personer med Parkinsondemens faller 20 gånger oftare. Andra faktorer vid demens som leder till signifikant hög fallrisk är blodtrycksfall, depression och fysisk inaktivitet. 4) Återkommande blodtrycksfall Blodtrycksfall kan bl.a. leda till yrsel och förlorat medvetande. En vanlig orsak till blodtrycksfall är biverkning av läkemedel men det finns även ett flertal andra orsaker som t.ex. sjukdomar som påverkar blodcirkulationen, Parkinson och vätskebrist. Nedsatt neuromuskulär förmåga, nedsatt syn, nedsatt kognitiv förmåga och återkommande blodtrycksfall är de riskfaktorer som innebär störst fallrisk. Vill du läsa mer om yrsel, se Läkemedelsboken 2009-2010 (sida 869-877) som du hittar på: www.apoteketfarmaci.se Andra riskfaktorer Tidigare fall: De personer som har rapporterat att man 3
fallit under den senaste månaden har nästan 4 gånger ökad risk för att falla igen inom samma period. De som fallit tidigare under året har även en ökad risk att skada sig vid ett nytt fall jämfört med dem som inte fallit. Läkemedel: Det finns ett flertal läkemedel som kan medföra fallrisk (bilaga 1 - Läkemedel som har samband med fallolyckor). Äldre personer som äter 4 läkemedel eller fler har en ökad risk för att återkommande falla. Långverkande benzodiazepiner är starkt förknippat med fallrelaterade skador. Extra stor risk är när preparatet börjar brukas. Därefter avtar risken något men är i genomsnitt betydligt högre än för de som inte har preparatet. Benzodiazepiner i kombination med andra preparat medför ännu större risk för fall. Antidepressiva preparat kan medföra yrsel, risk för blodtrycksfall, sedativ effekt, suddigare synskärpa och minskad uppmärksamhet. Flera biverkningar påverkar direkt det neuromuskulära systemet. Biverkningar som medför fallrisk vid intag av kardiovaskulära preparat är framför allt blodtrycksfall och konstant lågt blodtryck Personer som förbrukar opiater har mer än tre gånger ökad risk för råka ut för en fallolycka. Vill du läsa mer kan du gå in på Socialstyrelsens webbplats. Där kan du söka, under publikationer, efter skriften Indikatorer för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsterapi. D-vitamin brist: D-vitaminbrist antas vara en av de främsta orsakerna till osteoporos men har också en neuromuskulär inverkan. Medicinska tillstånd: Stroke och Parkinson är medicinska tillstånd som ökar fallrisken. Ett flertal medicinska diagnoser har samband med fallrisk. Det som är viktigast i detta sammanhang är inte diagnosen i sig utan funktionsnedsättningen den för med sig. Graden av sjukdom kan variera mycket från person till person och därmed också fallrisken. Akut sjukdom: 25 procent av dem som faller på sjukhem och 10 procent av dem som bor i ordinärt boende har en urinvägsinfektion. Hög ålder: Risken för att falla ökar med stigande ålder. Exempel på andra vanliga riskfaktorerna är alkohol och problem med fötterna som t.ex. nedsatt känsel. I utredningsmall (bilaga 2), finns ytterligare exempel på riskfaktorer. Utredningsmallen finns med i Östersunds kommuns rutin för fallprevention Aktivitet Det som tidigare var ett ordinärt beteende för den äldre och som man kunde göra utan att en olycka inträffade kan idag vara ett riskbeteende. Ett ökat medvetande 4
om sin kapacitet i relation till de aktiviteter man väljer att göra i den miljön man vistas i kan bidra till flera konstruktiva lösningar som ger minskad fallrisk. Personer som är fysiskt aktiva har en mindre risk för att falla än inaktiva. Samtidigt så utsätter sig fysiskt aktiva för en risk i och med att de är aktiva. Aktiva äldre faller i högre utsträckning utomhus och kan drabbas av svårare skador medan äldre sköra faller inne medan de utför dagliga aktiviteter. Miljöfaktorer Det är osäkert vilken inverkan hinder i omgivningen har på fallrisk. Det finns inga bevis på att det finns fler hinder i hushåll hos personer som faller. Många fall involverar dock någon typ av hinder i miljön. Det verkar vara samspelet mellan personens fysiska förmåga just vid det speciella tillfället tillsammans med de yttre omständigheterna som är det som avgör. Frakturrisk Riskfaktorer för fallrelaterad fraktur är ofta de samma som riskerna för fall. Särskilt observant ska man dock vara vid följande: Osteoporos. Längdminskning med 4 centimeter. Kvinnor har en trefaldigt högre risk för höftfraktur än män. Dödligheten efter fraktur är däremot större för män. Framskriden ålder är en viktig riskfaktor för fraktur och efter 80 år ökar risken för fraktur för kvinnor med nästan 60 procent varje år Tidigare fragilitetsfraktur ger en dubblerad risk för framtida ytterligare fraktur. Låg kroppsvikt som ger försämrad polstring vid fall Falltendens. Ju mer en person faller desto större är risken att det en dag ska leda till en fraktur. Tobaksrökning Miljöfaktorer som orsak till fall är mest förekommande hos den grupp äldre som är pigga och fysiskt aktiva. De personer som har svårt att rör sig och är mer beroende av hjälp utsätts inte för samma risker i den fysiska miljön utan faller mer på grund av medicinska orsaker som t.ex. nedsatt motorisk förmåga, nedsatt kognitiv förmåga med mera. Ensamboende råkar i större utsträckning ut för fallolyckor än sammanboende. Särskilt boende På särskilda boenden är fallrisken störst bland dem som själva kan resa sig upp från en stol men inte stå utan hjälpmedel. I kombination med nedsatt kognitiv förmåga utgör denna grupp den mest riskutsatta för fall i hela populationen. Var och när faller äldre? De flesta fall sker inomhus på plant golv medan man är uppe och rör på sig. De som skadas utomhus är ofta under 80 år och vistas mycket ute. Många av dessa olyckor inträffar på snö och is. De flesta fallolyckor sker dagtid när man är aktiv och är uppe och rör på sig. Cirka 7 procent av de som bor i ordinärt boende faller nattetid, på särskilt boende är det cirka 20 procent. Fall som sker direkt efter uppresning har ofta samband med yrsel, ofta beroende på blodtrycksfall. Fall som sker medan personen går kan ha ett flertal orsaker. 5
Hur förebygger man bäst? Gemensamt för lyckade program har varit när flera yrkesgrupper är involverade i bedömning och i det förebyggande arbetet. En bred kompetens ökar möjligheterna för lyckade resultat och kan bättre möta upp mot fallolyckornas mångfacetterade orsaksbakgrund. För att uppnå snabba resultat och för att skydda individer för att falla är det gynnsamt att rikta sig till målgrupper med en tydligt ökad risk för fall dvs. de som fallit tidigare, har en tidigare fraktur och/eller har flera kända riskfaktorer. 1 För skörare äldre vid särskilda boenden är det mest effektivt med multifaktoriella program, utförda av team, där insatserna i större omfattning är passiva. Till en mer aktiv grupp med personer med fallrisk som bor hemma gäller också multifaktoriella program men med större fokus på den enskildes delaktighet i form av träning. I denna grupp kan det även i vissa fall räcka med enskilda insatser, t.ex. specifik balans- och styrketräning eller förändring av läkemedel. identifierar många riskpersoner. På särskilda boenden har man i studier även visat att personalen har en god skattningsförmåga beträffande vilka brukare som har en fallrisk. Denna skattningsförmåga är ofta mer tillförlitlig än ett bedömningsinstrument. FRAT (Fall Risk Assessment Tool) är utvecklat för att användas inom öppenvården och består av fem frågor. Både Downton och FRAT rekommenderas av Socialstyrelsen som bedömningsinstrument för att identifiera fallriskindivider. Det går inte att helt förlita sig på standardiserade riskbedömningsinstrument för att förutspå fall och fraktur. Multifaktoriella specifika insatser som riktar sig till personer med flera riskfaktorer där samma insatser ges generellt till hela gruppen kan också ha god effekt. Exempel på detta kan vara åtgärder i miljön, höftskydd och regelbundna synundersökningar. Val av insatser bör grunda sig på en noggrann behovsanalys. Som tidigare nämnts ( se Varför faller äldre ) uppstår fallrisk genom ett samspel mellan personens kapacitet, aktiviteten personen utför och miljöfaktorer. Förebyggande arbete bör därför eftersträva att uppnå en balans mellan dessa faktorer. Bedömning av fallrisk Det finns flera olika sätt att bedöma fallrisk. Bedömningsmetoderna är ofta utvecklade för en speciell äldregrupp. Det innebär att en metod som är utvecklad för att bedöma aktiva äldre med god funktion, som bor i ordinärt boende, inte är lämplig för personer i särskilt boende. Downton är ett bedömningsinstrument för fr.a. särskilda boenden. Downton har ett lågt gränsvärden och Det viktiga är att utgå från individen och undersöka individens kapacitet och beteende i förening med sin omgivning och till sin hjälp använda dokumenterad tillförlitlig kunskap. Det kan finnas överraskande faktorer som för just den här individen, vid det här tillfället och i den här omgivningen som innebär en fallrisk. Utredning och planering Fallutredning görs för att utreda individuella riskfaktorer som kan ha samband med fallrisk. Utredningen bör göras multiprofessionellt eftersom orsakerna ofta är multifaktoriella. Att göra en planering där den äldre och eventuella anhöriga är delaktiga är viktigt. Planeringen bör innehålla mål, insatser och ansvarsfördelning. 1 Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre en kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009. 6
Fallrapporten är ett viktigt arbetsredskap. Den är till för att tydliggöra det som hänt en sorts haverikommission och syftet är att förebygga nya fall. 2 Har personen fallit tidigare bör man titta bakåt och systematiskt gå igenom tidigare rapporter och beslut. På så vis blir det möjligt att upptäcka eventuella mönster som kan ge ledtrådar till lämpliga förebyggande åtgärder. Fallförebyggande åtgärder Här beskrivs några av de viktigaste åtgärderna för att förebygga fall. Det är viktigt att röra på sig och få möjlighet att utmana sin balans och sina muskler genom att göra något utöver det man gör till vardags. För att aktiviteten ska ha en fallförebyggande effekt är det alltså av avgörande betydelse att muskler och balans utmanas. Åtgärder för att stärka kroppen Vad som är utmanande för en person är individuellt. För någon kan det räcka med att lyfta armarna mot taket för att balansen ska utmanas, för andra krävs det mer avancerade balansövningar. Att resa sig några gånger extra från en stol kan vara en tillräcklig början till att träna benmusklerna för en inaktiv äldre. Att gå fram och tillbaka på slätt golv på ett boende ger till exempel ingen utmaning om det är något den äldre gör varje dag. Däremot några steg i trappan eller på en gräsmatta kan göra det. Ju större fallrisken är för en person desto mer effekt har träningen. Fysisk aktivitet och träna upp tilliten till sin egen förmåga kan leda till en minskad rädsla för att falla. Läs mer om fallprevention och träning i bilaga 3 (Träning vid fallrisk). Följa upp och vid behov förbättra synen Förbättra synen med hjälp av glasögon, regelbunden kontroll av synen, medicinsk behandling och ögonoperation är exempel på åtgärder. Åtgärder för att stabilisera blodtrycket Det är läkarens uppgift att utreda orsak och besluta om åtgärder när det gäller problem med blodtrycket. Justera medicinering som innebär en ökad fallrisk En del läkemedel eller kombinationer av läkemedel medför ökad fallrisk. Det är läkarens uppgift att gå igenom läkemedel med den äldre. Det kan i vissa fall vara svårt att avgöra om det är grundsjukdomen som medför fallrisk eller läkemedlet. Översyn för att öka säkerheten i omgivningen Enskilda förebyggande åtgärder i miljön har i mycket liten omfattning visat sig ha effekt på antal fallolyckor. I kombination med multifaktoriella program har det däremot visat på god effekt. Exempel på åtgärder i miljön: Belysning, kontraster och färger Äldre personer behöver ofta betydligt starkare ljus än yngre. En tumregel är lika många watt som ålder. Vissa ögonsjukdomar kan dock leda till att man lätt blir blän- 2 Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall, trafikolyckor och bränder. Socialstyrelsen 2007. 7
dande vid starkt ljus. Tydliga kontraster vid hinder, till exempel trappsteg, är viktigt. Möblering Många äldre tycker om att kunna ta stöd av möbler och väggar när de förflyttar sig i sin lägenhet. Det är därför viktigt att studera hur personen tar sig fram i sitt hem innan man börjar eventuell ommöblering. Använder personen ett gånghjälpmedel är framkomligheten i lägenheten viktig att se över. Snubbelrisker Snubbelrisker som trösklar, sladdar och mattor kan vara bra att ta bort. Tillgänglighet Saker som används ofta ska finnas lättillgängliga. Det ska vara lätt att nå ljusknappar. Vid nedsatt gångförmåga kan ett gånghjälpmedel vara en säkerhetsåtgärd. Det är viktigt att personen klarar av att hantera gånghjälpmedlet som annars kan förvandlas till en snubbelrisk. Man bör också ta i beaktande att det alltid finns tillfällen när man behöver släppa hjälpmedlet för att utföra någon slags aktivitet och att det då kan finnas en fallrisk. Att kunna hålla balansen utan stöd kortare eller längre stunder kan därför vara av stor betydelse. Skor bör sitta ordentligt på fötterna, ha hälkappa och bra sulor. Höftskyddsbyxor har en frakturförebyggande effekt när de används. Det är viktigt att försäkra sig om att personen fullständigt klarar på- och avtagning av byxan på ett säkert sätt själv, alternativt att han/hon alltid får hjälp med detta. Olika typer av larm kan förskrivas, t.ex. rörelselarm. Åtgärder som hindrar personen från att flytta sig kan genomföras. Dessa ska föregås av läkarordination och personen ska ändå få möjlighet att vara aktiv under tillsyn (se rutin Medicintekniska produkter, Skyddsutrustning ). Det finns en uttalad tro på att fysiska begränsningar minskar risken för fall, men det saknas vetenskapliga belägg för att det är så. Däremot vet vi att långvarigt stillasittande påverkar den fysiska förmågan negativt och därmed ökar risken för fall. 8
Anpassa beteende Det kan vara svårt att acceptera att krafterna sviktar och att det med åldern är svårt att göra det som tidigare gick så bra. Som äldre måste man kanske utföra aktiviteter på ett annat sätt än tidigare eller upptäcka nya aktiviteter. Det är viktigt att hitta praktiska lösningar i situationer som brukar leda till att man faller. Man kan också behöva vägledning för att lära sig att utföra saker på ett säkrare sätt D-vitamin Vid D-vitaminbrist kan tillskott ges i både fall- och frakturförebyggande syfte. Vitamin D3 har visat sig ha bäst frakturförebyggande effekt. Studierna har gjorts på kvinnor och effekten tycks vara bättre ju äldre gruppen är. Vid brist kan tillskott av D-vitamin ge en ökad tillväxt av muskelfibrer typ II. Risken att falla har i studier visats minska med 22 procent för kvinnor, oberoende av kalciumintag. D-vitamin produceras även i skinnet med hjälp av solljus men solen behöver stå 45 grader över horisonten för att detta ska kunna ske. Den åldrande huden har inte heller samma kapacitet som den yngre att producera D-vitamin. Äta en välbalanserad kost Att äta varierat, näringsrikt, tillräckligt och regelbundet är viktigt av en mängd olika orsaker, bl.a. för att undvika fall. Läs mer i Kvalitetskrav för produktion av mat, kost och nutritionsarbete inom särskilda boenden i Östersunds kommun. Sätta in åtgärder vid osteoporos Vid misstanke om osteoporos och fallrisk bör läkare konsulteras. Se över det allmänna hälsotillståndet Optimalt behandlade sjukdomar och symptom ger förbättrade förutsättningar. Utvärdering Det är viktigt att kontinuerligt följa upp och utvärdera de fallförebyggande åtgärder som görs. Eftersom fall kan bero på många orsaker är det inte säkert att man prickar rätt med en gång. Framgångsrika fallförebyggande program har hållit på i 6 veckor till 12 månader. Långsiktig uppföljning kan därför vara av stor vikt. Den äldre kan förbättras En förutsättning för att det fallförebyggande arbetet ska fortsätta är att personalen kontinuerligt får ta del av resultatet av det arbete som gjorts och att man diskuterar varför man lyckats eller misslyckats. gradvis under en lång tid och kan också behöva stöd i att upprätthålla de förbättringar som uppnåtts. 9
Små förändringar mindre risker Här är några exempel på hur fallförebyggande arbete kan se ut och hur du med små enkla medel kan uppnå betydande minskad risk för den äldre. Anna, 82 Anna bor i lägenhet. Hon har under flera år behandlats för en svår depression och för ett år sedan ådrog hos sig en höftfraktur. Hon har känt sig ängslig och tillbringat den mesta tiden i sängen. För en tid sedan blev Anna mer aktiv. Hon steg upp och började göra i ordning enklare luncher, fil, kräm och liknande. Då föll hon två gånger med bara några dagars mellanrum. En fallutredning gjordes. Båda fallen inträffade när hon höll på att ordna sin lunch. När hon sträckte sig efter något i ett skåp släppte hon taget om rollatorn och föll baklänges. Analys av rörelseförmågan visade att hon kunde resa sig själv och gå med sin rollator. Däremot var det svårare att stå stilla och släppte hon rollatorn svajade hon betänkligt och blev mycket rädd. I samverkan mellan sjukgymnasten och hemtjänstpersonalen föreslogs ett åtgärdsprogram. När personalen delade ut medicin två gånger per dag uppmuntrade de Anna att stå och prata en liten stund, med eller utan stöd, samtidigt som hon lyften en eller båda armarna mot taket 3-5 gånger. Dessutom köpte anhöriga nya skor till Anna. Efter bara 14 dagar kunde Anna stå utan stöd och hålla balansen. Hon var inte rädd för att falla och såg fram emot de återkommande prat- och rörelsestunderna. Med den enkla träningen klarade hon också att tillaga lätta måltider utan att falla. Sally, 85 Sally bor i lägenhet i servicehus. Hon behandlas för hjärtsvikt och förmaksflimmer och besväras av återkommande urinvägsinfektioner. Hon ser mycket dåligt. Hon känner sig stadig på benen när hon går med sin rollator utom när hon blir sjuk. Hon har då fallit upprepade gånger, ofta i samband med toalettbesök. På senare tid har hon varit ganska inaktiv. Hon behöver gå på toaletten ofta. Eftersom hon ser mycket dåligt är det viktigt att se till att hon på ett enkelt sätt kan tända i rummet under natten och att ljuset är tänt i badrummet. Det gäller också för personalen att vara uppmärksam på henne hälsotillstånd eftersom Sally känner sig så ostadig när hon får en urinvägsinfektion eller när hennes status försämras på annat sätt. Med de här åtgärderna föll hon inte på sex månader. Personalen hade blivit uppmärksam på vad de skulle vara vaksamma på. Men en natt var ljuset släckt i badrummet och då föll Sally igen. Sally är ett exempel på när det krävs flera olika åtgärder för att minska risken för att hon skulle falla. Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum. Motivation till beteendeförändring Någon form av riskmedvetenhet är avgörande för att mentalt påbörja en förändring. Egen erfarenhet av fall medför en djupare riskmedvetenhet som ökar motivationen till verklig förändring. 3 Faktorer som underlättar förändring av vanor: Uppföljningar och stimulans med professionell personal. Förankrad kunskap om hälsovinsterna som en föränd- De fallförebyggande insatser som ger bäst effekt är de som riktar sig till personer som har en egen upplevelse av sårbarhet. Personer som nyligen har fallit är därför ofta den grupp som är mest motiverade och som tjänar allra mest på träning. 3 Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre en kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009. 10
ring kan medföra. Fallförebyggande åtgärder ger bättre hälsa generellt på köpet. En djupare förståelse av riskerna med nuvarande livsstil. Tillit till sin förmåga att klara genomföra en förändring. Att ha erfarit riskerna med den nuvarande situationen. En stöttande social omgivning. Det är viktigt att betona positiva effekter som inte primärt handlar om hälsa. Det kan handla om att kunna vara självständig högre uppi åldern, att kunna vara delaktig i samhället och faktorer som den äldre upplever ger en positiv självbild (till exempel leka med barnbarnen, vara en hjälp för anhöriga och vänner med mera). Bakgrund Fallskador bland äldre utgör idag ett av våra mest omfattande folkhälsoproblem. Det är fler än fem gånger så många som vårdas på sjukhus till följd av fallolyckor än till följd av olyckor i vägtrafiken. Fall är den vanligaste dödsorsaken till följd av olycka för äldre. En tredjedel av den befolkningen över 65 år faller en eller flera gånger om året. Drygt hälften av dem som faller har fallit tidigare och en tredjedel har fallit vid två eller fler tillfällen. Ju äldre och skörare desto större är risken att falla. Personer över 70 år som vårdas på institution, sjukhem och sjukhus, faller 3 gånger oftare än personer som bor i ordinärt boende. Män och kvinnor faller lika ofta. Personer som faller blir ofta rädda för att falla igen och också mer inaktiva. De får en försämrad livskvalitet och förlorar självständighet. Bland äldre hemmaboende leder nästan hälften av fallen till någon sorts skada. Cirka ett av 20 fall leder till fraktur. För de som bor på institution är risken dubbelt så hög. Höft- och fragilitetsfrakturer Varannan kvinna och var femte man beräknas få en fraktur under sin livstid. Antalet höftfrakturer dubbleras varje femårsperiod mellan åldrarna 70 och 90 för båda könen. Medelåldern för att drabbas av höftfraktur är 82 år. Höftfrakturer står för 56 procent av fallrelaterade frakturer för äldre, kotfrakturer 17 procent, axel/överarm 17 procent, handledsfrakturer för 9 procent Kotfraktu- 11
rer har med senaste årens forskning visat sig medföra lika stora förluster i livskvalitet som höftfrakturer. Kvinnor har tre gånger så stor risk av att drabbas av frakturer än män. Denna skillnad beror framför allt på att kvinnor blir äldre än män och i högre grad drabbas av osteoporos och får en fragilitetsfraktur till följd av detta. Efter att ha drabbats av en höftfraktur löper man en 2,5 gånger ökad risk att drabbas av en ny. Risken är bestående över tid och lika stor för kvinnor som för män. Därför är sekundärprevention för denna grupp av yttersta vikt. I en studie undersökte man 120 personer med höftfraktur. Innan frakturen kunde 86 procent klä sig självständigt, 75 procent gick självständigt och 65 procent kunde gå i trappa. Sex månader efter frakturen hade dessa procenttal fallit till respektive 49 procent 15 procent och 8 procent 25 procent klarade inte att återvända till sina hem och 50 procent av dem som överlevde återfick aldrig normal funktion. Ekonomiskt är konsekvenserna betydande. Kostnaden för en höftfraktur beräknas till cirka 175 000 kronor det två första året, fördelat på landsting och kommun. Kommunerna får därefter ta en stor del av kostnader för bl.a. ökat vårdberoende. Referenser Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall, trafikolyckor och bränder. Socialstyrelsen 2007. Kan laddas hem från http://www.socialstyrelsen.se/ Publicerat/2007/9784/2007-110-16.htm Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre en kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009. Kan laddas hem från http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39495_1.pdf Fallolyckor bland äldre. En kunskapssammanställning med koppling till hjälpmedel och anpassning av hemmet. Hjälpmedelsinstitutet 2007. Kan laddas hem från http://www.hi.se/sv-se/publicerat/ Funktionsnedsattning/Aldre-med-funktionsnedsattningar/Fallolyckor-bland-aldre/ Adam Darowski. Falls: the facts. Oxford University Press, 2008 Kan beställas från Adlibris för 130 kronor. Lättläst. Stephen Lord m.fl. Falls in Older People. Risk Factors and Strategies for Prevention. Cambridge University Press, 2007. Kan beställas från Adlibris för 511 kronor Maria Niles Sundby. Läkemedel som har samband med fallolyckor. Maria Niles Sundby. Utredningsmall Maria Niles Sundby. Träning vid fallrisk Du hittar ovanstående dokument på Östersunds kommuns intranät: vård- och omsorgsförvaltningen, rutiner/ riktlinjer/policydokument, HSL. Sammanställningen är gjord av Maria Niles Sundby, Östersunds kommun, 2009. Vård- och Omsorg Östersunds kommun, 831 82 Östersund. Tel. 063-14 30 00 vx. www.ostersund.se