ÖREBRO LÄNS LANDSTING Ledningskansliet Underlag för Behovsanalys 2014
Producerat av Ledningskansliet, Örebro läns landsting Mars 2014
3
Innehåll Förord... 6 Inledning... 8 Befolkningsundersökningar i länet... 25 Liv & hälsa i Örebro län den goda men ojämlika hälsan?... 26 Samband mellan livsvillkor, levnadsvanor och hälsa... 41 Den ojämlika hälsan kvarstår... 44 Levnadsvanor... 45 Rökvanor... 45 Alkoholvanor... 46 Fysisk aktivitet... 49 Matvanor... 51 Sjukdomar... 54 Övervikt och fetma... 54 Hjärt- och kärlsjukdomar... 58 Akut hjärtinfarkt kranskärlssjukdom... 58 Stroke... 60 Diabetes... 64 Cancersjukdomar... 67 Bröstcancer... 67 Kolorektal cancer... 69 Prostatacancer... 72 Lungcancer... 74 4
Lungsjukdomar... 76 Astma bronkiale... 76 Kroniskt obstruktiv lungsjukdom... 78 Sjukdomar i rörelseapparaten... 80 Artros ledsvikt... 80 Höftfrakturer... 81 Psykiska sjukdomar... 84 Depression... 84 Ångest... 86 Psykoser... 87 Psykisk ohälsa med ett samtida beroende av alkohol/droger av den art att det fordrar ett möte med den specialiserade beroendepsykiatrin... 89 Demenssjukdomar... 92 Multisjuka/mest sjuka äldre... 95 Influensa... 98 Antibiotikaresistenta bakterier... 100 Sexuellt överförbara infektioner... 103 Munhälsa... 105 Konsumtion av vård och läkemedel... 109 Framtidsfrågor/utmaningar... 116 Referenser... 121 5
Förord Denna version av underlag för behovsanalys är den sjätte i ordningen. År 2005 presenterades den första rapporten. Uppdateringar har sedan gjorts åren 2006, 2007, 2009 och 2011. Målsättningen med rapporterna är att ge ett aktuellt kortfattat kunskapsunderlag om folkhälsan i länet och om ett antal viktiga behovs- och sjukdomsgrupper som påverkar hälsan i befolkningen. Beskrivningarna kan utgöra basen för olika former av behovsanalyser. Behovsanalyser som i sin tur är en del i planering och prioritering av framtida insatser inom hälso- och sjukvården. Behovsbeskrivningarna har förankrats bland dem som är verksamma inom respektive områden i hälso- och sjukvården. En del av texterna är skrivna av verksamhetsföreträdare och andra är granskade av verksamhetsföreträdare. En målsättning i arbetet har varit att texterna ska vara kortfattade och utan facktermer så långt som möjligt. Det är ledningskansliets hälso- och sjukvårdsfunktion som ansvarar för texterna och eventuella felaktigheter eller otydligheter i texterna är följaktligen kansliets ansvar. Denna rapport har tagits fram av ledningskansliets hälso- och sjukvårdsfunktion. Ansvariga för arbetet är Inger Nicolas och Katrin Boström. Övriga medverkande är Elizabeth Nyström, Carina Persson, Gunnar Ekbäck, Lars Hagberg, Margareta Lindén- Boström, Marie Nybäck och Jan Rosengren inom respektive kunskapsområde. De verksamhetsföreträdare som deltagit i arbetet är: Ingmar Näslund, kirurgiska kliniken, USÖ Anna Nordenskjöld, kardiologiska kliniken, USÖ Britta Ryttberg, kardiologiska kliniken, USÖ Peter Appelros, neurokliniken, USÖ Sven Röstlund, Primärvården ÖLL Erik Schvarcz, medicinska kliniken, USÖ Stefan Jansson, Brickebackens vårdcentral, Örebro Göran Liljegren, kirurgiska kliniken, USÖ Kenneth Villman, onkologiska kliniken, USÖ Peter Matthiessen, kirurgiska kliniken, USÖ Ove Andrén, urologiska kliniken, USÖ Swen-Olof Andersson, urologiska kliniken, USÖ Jan-Erik Johansson, urologiska kliniken, USÖ Bengt Ehrnström, onkologiska kliniken, USÖ Maria Rönnqvist, lungklinike,n USÖ Erik Lundin, onkologiska kliniken, USÖ Lennart Nilholm, lungkliniken, USÖ Peter Engfeldt, allmänmedicinskt forskningscentrum, ÖLL Gunnar Bergentz, ortopediska kliniken, USÖ Lennart Svärd, Primärvården, ÖLL Fides Schückher, Psykiatrin, ÖLL 6
Petra Reuling, Psykiatrin, ÖLL Spyridon Kilaidakis, Psykiatrin, ÖLL Örjan Andersson, Psykiatrin, ÖLL Nils-Olof Hagnelius, geriatriska kliniken USÖ Mikael Rizell, medicinska kliniken, USÖ Torbjörn Norén, infektionskliniken, USÖ Bo Söderquist, laboratoriemedicinska länskliniken, ÖLL Hans Fredlund, laboratoriemedicinska länskliniken, ÖLL Margret Lindberg, hudkliniken, USÖ My Falk, hudkliniken, USÖ Vi tackar alla som deltagit i arbetet med detta dokument. Jihad Menhem Ordförande i Nämnden för folkhälsa Olle Bingerud Direktör, Ledningskansliets hälso- och sjukvårdsfunktion 7
Inledning Våren 2003 presenterades för första gången för politiker i Örebro läns landsting en övergripande beskrivning av hälsoläget i Örebro län, framförallt baserad på data ur folkhälsoundersökningar som genomförts i Örebro län, offentliga register och rapporter. För att komma vidare mot mer konkreta planeringsunderlag redovisades våren 2005 rapporten, Behovsanalys i sikte underlag för behovsanalys. Nämnden för folkhälsa har i uppdrag att låta kartlägga och beskriva medborgarnas behov av hälso- och sjukvårdens insatser. Syftet är att de framtagna beskrivningarna av olika sjukdomstillstånds förekomst och vårdbehov ska vara till stöd i en behovsanalys. Aktuell rapport är en uppdatering av tidigare rapporter med syftet att beskriva levnadsvanor, livsvillkor och ett antal sjukdomsgrupper hos befolkningen. Nya effektiva metoder för diagnos och behandling innebär att hälso- och sjukvården kan förebygga, bota och lindra en större mängd av sjuklighet i befolkningen. Aldrig tidigare har så mycket gjorts för så många. En utveckling som med största sannolikhet kommer att fortsätta. Denna utveckling av nya behandlingsmetoder, inklusive läkemedel, är den största kostnadsdrivande faktorn inom hälso- och sjukvården och har ökat prioriteringsfrågans aktualitet. Gruppen äldre i befolkningen ökar både till antalet och i andel av befolkningen samtidigt som nya typer av sjukdomar och ökade anspråk från befolkningen kommer att medföra att efterfrågan av hälso- och sjukvård förändras och innebära stora utmaningar i planeringen av hälso- och sjukvården. Oavsett hur hälso- och sjukvården kommer att utvecklas kommer de ekonomiska resurserna för att möta framtidens utveckling att vara begränsade. Därför kommer ekonomisk styrning även fortsättningsvis att vara en stor och viktig del i planering av hälso- och sjukvården. Styrande dokument I WHO:s rapport World Health Report 2000 anges att hälso- och sjukvårdssystemets mål först och främst är att förbättra och behålla hälsan i befolkningen, sedan att svara mot befolkningens förväntningar och att skydda människor från ekonomisk belastning vid sjukdom eller behov av vård. Det är en självklarhet att en bättre hälsa är huvudmålet för hälso- och sjukvården. Andra samhällssystem har också en viktig roll att förbättra hälsan hos befolkningen även om detta inte är dess primära mål, till exempel så har utbildningssystemet en stor inverkan på hälsan i befolkningen men huvudmålet är att ge utbildning. Historiskt kan konstateras att de viktigaste insatserna för att främja hälsan i ett befolkningsperspektiv har varit förbättringen av bostadsstandard, tillgången till rent vatten och avloppssystemens utbyggnad under den första hälften av 1900-talet. 8
Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf anger mål och inriktning för den svenska sjukvården: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. År 1997 beslutade riksdagen om en värdegrund för planering, styrning och genomförande av hälso- och sjukvården, som utrycks i tre inbördes rangordnade principer, den så kallade etiska plattformen: Människovärdesprincipen Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Behovs- och solidaritetsprincipen Resurserna bör satsas på områden (verksamheter, individer) där behoven är störst. Kostnadseffektivitetsprincipen En rimlig relation mellan kostnad och effekt, mätt i hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamheter och åtgärder. År 2003 antog riksdagen folkhälsomålet med elva målområden, att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Folkhälsomålet och dess målområden utgår från hälsans bestämningsfaktorer, det vill säga de faktorer i samhället och de levnadsvanor som ökar eller minskar hälsan. Ett av målområdena har en direkt hänvisning till hälso- och sjukvården, målområde 6: Hälsofrämjande hälso- och sjukvård. En hälsofrämjande hälso- och sjukvård har en vidare roll i förebyggande av sjukdom och skada och främjande av hälsa. Målet för hälso- och sjukvården blir därför ett förbättrat hälsotillstånd i befolkningen och inte bara en ökad produktion av behandlingar, patientbesök eller ingrepp. Hälso- och sjukvården har genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen. Det är i de vardagliga mötena som hälso- och sjukvården har sin största hälsopotential. En hälsoorientering av hälso- och sjukvården innebär en förskjutning i synen på vilka kunskaper och vilka arbetssätt som är mest effektiva för att främja hälsa och förebygga sjukdom. Detta innebär i sin tur en utmaning till vården att utforma strategier som utvecklar det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. I slutet av 1990-talet beslutade Örebro läns landsting och länets kommuner om en folkhälsoplan för Örebro län. Nu gällande folkhälsoplan Folkhälsoplan med folkhälsopolitiska mål En god och jämlik hälsa i Örebro län 2012 2015 är antagen av landstingsfullmäktige i Örebro läns landsting. Dokumentet belyser det folkhälsoarbete som landstinget och kommunerna prioriterar. Kommunerna, landstinget och länsstyrelsen har ett tydligt uttalat ansvar i folkhälsoarbetet. Men även en rad andra myndigheter och organisationer har ett ansvar som berör ett eller flera målområden. Folkhälsoplanen följs av lokala handlingsplaner som anpassas till respektive organisation/verksamhet. 9
Behovs- och befolkningsinriktning Behov är ett svårfångat begrepp. I det här sammanhanget innebär det att i behovsanalysen ingår en sammanvägning av normativa behov, önskemål, värderingar, och ej uttryckta behov. Att ha en behovs- och befolkningsinriktning innebär att istället för att utgå från organisationens möjligheter så fokuserar man på att identifiera befolkningens behov av hälso- och sjukvård och att formulera mål utifrån dessa behov. Verksamheternas utbud och begränsningar formas med dessa mål som utgångspunkt. Hälsoinriktning Det primära målet för hälso- och sjukvårdens insatser är att producera hälsa och inte sjukvård. Detta sker genom traditionella sjukvårdsinsatser men också genom att stödja den enskilde länsinvånaren att själv bevara och erhålla så god hälsa som möjligt. Som nämnts ovan betonar ett av målområdena i det nationella folkhälsomålet att vården är en viktig del i det förebyggande arbetet. Så har historiskt skett inom flera områden som till exempel barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, tandhälsovården för barn- och ungdomar, tobakspreventiva enheter och i enskilda möten med patienter. Hälso- och sjukvårdens mål behöver utformas mer hälsoinriktat och hälso- och sjukvårdens delaktighet i samhällets förebyggande arbete måste öka för att kunna nå det övergripande målet en bättre hälsa för länsinvånarna. Kunskapsbasering Att landstingets insatser ska vara kunskapsbaserade kan ses från minst två utgångspunkter. Den första är att den politiska processen grundar beslut om prioriteringar och styrning utifrån så goda kunskapsunderlag som möjligt. Den andra är att alla åtgärder inom hälsooch sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. På senare år har detta utvecklats och förtydligats i det som benämns evidensbaserad vård. Evidensbaserad vård innebär en medveten och systematisk strävan att bygga vården på bästa tillgängliga vetenskapliga grund. Idag används inte tillgängliga forskningsresultat i tillräcklig utsträckning. Somliga nya åtgärder börjar tillämpas i vården utan att någonsin ha prövats vetenskapligt. Andra metoder som är föråldrade, men som har blivit rutin, fortsätter man att använda. Det finns därför behov av en ständig omprövning av om aktuella åtgärder verkligen gör den nytta som vi tror och hoppas. Att tillämpa evidensbaserad vård innebär att bygga behandlingsbeslut på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, som ett komplement till annan kunskap, och i samråd mellan patient och vårdpersonal. Ökad dialog mellan politiker, vårdens professioner och medborgare En förutsättning för att de tre ovanstående perspektivförskjutningarna (behovs- och befolkningsinriktning, hälsoinriktning och kunskapsbasering) ska kunna ske är att mötesplatser för dialoger etableras. De olika aktörerna politiker, vårdens professioner, administratörer och medborgare har olika roller och deras perspektiv bör klarläggas. En central del i styrningen av hälso- och sjukvården är att finna arenor där olika röster blir hörda och med dialoger som präglas av öppenhet, etik och kunskapsbasering. I dessa dialoger bidrar 10
aktörerna med olika kunskap om: sjukdomars och ohälsans förekomst och utbredning samt konsekvenser för dem som drabbas vilka metoder som finns för diagnos, behandling och prevention samhällsekonomiska konsekvenser medborgarnas, inklusive patienternas, åsikter och önskemål om vårdens innehåll samt innebörden av att leva med en funktionsnedsättning eller sjukdom politiska värderingar. Ökade anspråk från en välinformerad befolkning Tillgången på kunskap och information ökar hela tiden. Sannolikt innebär det att hälsooch sjukvårdpersonalens kunskaper och förslag på åtgärder kommer att ifrågasättas i ännu större utsträckning i framtiden. Å andra sidan så kan en välinformerad patient eller anhörig innebära en högre grad av delaktighet i vården, vilket måste anses vara en positiv utveckling. Trots informationsteknologins utveckling och utbredning kommer ändå en del av befolkningen inom överskådlig framtid inte att ha tillgång till information eller möjlighet att ta till sig information via nya tekniker. Vårdens olika nivåer Specialistnivå Första linjen Generellal insatser Egenvård 11
Egenvård Egenvård är de åtgärder som den enskilde själv kan utföra vid enkla och vanliga sjukdomar och skador, det vill säga insatser som en individ kan utföra för att behandla sig själv till skillnad från det som utförs av hälso- och sjukvården. Egenvård innebär också att känna till när man ska vända sig till sjukvården. Råd för egenvård finns på landstingens och regionernas gemensamma webbplats för hälso- och sjukvårdsinformation, 1177 Vårdguiden. Även apotekens personal har kunskap och erfarenhet för att ge råd om hur man både förebygger och behandlar enklare åkommor. Generella insatser Med generella insatser menas resurser som samhället satsar och som når ut till hela befolkningen, till exempel mödra- och barnhälsovård, förskoleverksamhet, skola och skolhälsovård till föräldrar, barn och ungdomar. Första linjen vårdens basnivå Första linjen är den eller de funktioner eller verksamheter (t.ex. elevhälsa och primärvård) som har i uppgift att först ta emot den som mår dåligt oavsett om problemet har psykologiska, medicinska, sociala eller pedagogiska orsaker. Första linjen ger insatser när någon har ett problem som personen själv eller någon annan (t.ex. närstående) söker hjälp för, eller som på annat sätt blivit uppenbart. Bra stöd och/ eller insatser som erbjuds i tidigt skede inom ramen för en tydlig första linje kan förebygga utveckling av allvarligare problematik och kan avlasta specialistnivån. Specialistnivån kan på så sätt få bättre förutsättningar både för tillgänglighet och för spetskompetens. Primärvård Begreppet primärvård betecknar inte en organisationsform utan den vårdnivå som ska kunna tillgodose befolkningens behov av grundläggande hälso- och sjukvård. Primärvården utgör basen och ska svara för förebyggande insatser, medicinsk behandling, omvårdnad och rehabilitering. Vårdcentralerna är basen i länets sjukvård. I Örebro län finns ett trettiotal vårdcentraler. Alla länsinvånare är listade på en vårdcentral. Hälsoval Örebro län innebär att den som bor i Örebro län har rätt att fritt välja vilken vårdcentral man vill vara listad på. Mödrahälsovården, barnhälsovården och ungdomsmottagningarna är delar som organisatoriskt finns inom primärvården. Specialistsjukvård Om man behöver mer specialiserad vård än vad primärvården erbjuder kan man remitteras till andra specialister, oftast till mottagningar på sjukhusen. Remiss behövs inte för gynekologi, mottagning för sexuellt överförbara sjukdomar (STD-mottagning), barnmedicin och psykiatri. 12
I länssjukvården ingår specialistsjukvård som både kan ges i sluten sjukhusvård och på mottagning. Den högspecialiserade vården är ytterligare en del av specialistsjukvården och utförs emellanåt i annat län. Befolkning Under de kommande tio åren förväntas folkmängden i Sverige öka med över 800 000 personer. Befolkningen kommer att öka i alla åldersklasser och störst blir ökningen i den äldsta åldersklassen vilket leder till att befolkningens åldersstruktur förändras. År 2060 förväntas det vara drygt en miljon fler i de äldsta åldersklasserna än idag. Antalet barn och unga och antalet i de mest förvärvsaktiva åldrarna kommer att öka med ungefär en halv miljon vardera. Denna utveckling medför att andelen äldre väntas öka och andelen i de mest yrkesaktiva åldrarna väntas minska samtidigt som andelen barn och unga kommer att vara lika stor som idag. Sverige har en av världens äldsta befolkningar. Cirka 20 procent av befolkningen är 65 år eller äldre, var tionde av dem som är 65 år eller äldre är utländsk medborgare eller född utomlands. År 2020 beräknas att en miljon svenskar kommer att vara 75 år eller äldre, vilket innebär en fördubbling av denna åldersgrupp under de senaste 50 åren. Det är andelen äldre över 85 år som ökar mest. Många människors fysiska och psykiska funktioner är idag oförändrade fram till 70 75-års ålder. Flera undersökningar visar att äldre ofta beskriver sin hälsa som god och att den även mätt i objektiva mått kan betraktas som god. Troligen beror detta på att förebyggande insatser, effektiva behandlingsmetoder i hälsooch sjukvården och människors egna initiativ haft en god effekt på hälsoutvecklingen för äldre. En individ konsumerar mest sjukvård under sitt sista levnadsår, något som framförallt gäller äldre. Örebro län, och de flesta av länets kommuner, har en större andel i befolkningen som är 65 år eller äldre jämfört med riket. 13
Procentuell fördelning av olika åldersgrupper i länets kommuner, länet och riket den 31 december 2012 Kommun 0-15 16-24 25-44 45-64 65- Lekeberg 19,4 9,8 23,5 26,8 20,5 Laxå 14,2 9,9 18,3 30,1 27,5 Hallsberg 17,4 11,3 22,0 27,7 21,6 Degerfors 15,2 10,8 19,5 28,9 25,6 Hällefors 13,7 12,3 17,6 27,9 28,5 Ljusnarsberg 13,0 10,0 17,5 30,6 28,9 Örebro 18,4 13,5 27,1 23,5 17,5 Kumla 20,5 11,6 25,3 24,3 18,3 Askersund 15,9 9,5 18,7 29,8 26,0 Karlskoga 16,5 11,2 21,7 26,4 24,3 Nora 17,1 10,9 20,1 27,0 24,8 Lindesberg 16,8 11,7 21,6 26,8 23,1 Örebro län 17,7 12,3 24,2 25,4 20,6 Riket 17,9 11,9 25,7 25,4 19,1 Källa: SCB. Genus För att hälso- och sjukvården ska svara mot medborgarnas behov är det viktig att identifiera och analysera kunskaper om könsskillnader. I ett sjukvårdsperspektiv så kan t.ex. konstateras att kvinnor söker sjukvård mer än män. Kostnaderna för läkemedel är högre för kvinnor än för män, men männen får oftare nyare och dyrare läkemedel. Kvinnor rapporterar också mer problem med kvalitetsbrister i vården än män. Att kvinnor i genomsnitt lever längre än män gör att andelen kvinnor är högre bland de äldre än andelen män. Socialstyrelsens och Folkhälsoinstitutets årsrapport 2013 om folkhälsan i Sverige konstaterar att det finns fler orostecken för hälsoutvecklingen hos kvinnor än hos män, bland annat inom följande område: Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar minskar inte lika snabbt bland yngre kvinnor som bland män i samma ålder. Sämre hälsoutveckling bland kvinnor med kort utbildning. Ökad psykisk ohälsa framförallt bland unga kvinnor. Kvinnor är mer utsatta för våld i hemmet. Etnicitet Sverige har utvecklats till ett mångkulturellt samhälle med drygt en miljon invånare, cirka 15 procent, födda utomlands. Forskning har visat att det finns en ojämlikhet i hälsa kopplat till etnisk tillhörighet. Gruppen utlandsfödda är en mycket heterogen grupp och det finns stora skillnader avseende hälsa mellan olika etniska grupper. Av de utlandsfödda har 14
många grupper sämre hälsa än den svenskfödda befolkningen. Skillnaderna i hälsa beror på faktorer som: de levnadsförhållanden som rådde i det land personen kommer från, migrationsprocessen, tillvaron i det svenska samhället, t.ex. ohälsosamma levnadsvanor, ekonomiska problem, sociala faktorer, arbetslöshet och språksvårigheter. Kunskaper om utlandsföddas situation är viktigt att ha med i planeringen av den framtida hälso- och sjukvården särskilt mot bakgrunden att andelen utlandsfödda ökar i Sverige. Utrikes födda i Örebro län 2012 andel (%) Leke- Laxå Halls- Deger- Hälle- Ljusnars- Örebro Kumla Asker- Karl- Nora Lindesberg berg fors fors berg sund skoga berg 4,0 11,3 10,5 11,5 15,6 12,7 15,3 10,6 5,6 12,4 10,3 11,8 Länet Riket 13,0 15,4 Källa: SCB Hälsan och dess bestämningsfaktorer Bestämningsfaktorer för hälsa är faktorer i människors levnadsförhållanden som bidrar till hälsa och ohälsa. Till exempel är kön, arv, ålder, utbildning, sysselsättning och boendemiljö faktorer som har påverkan på livsvillkoren. Befolkningens hälsoutveckling har grundläggande betydelse för samhällsutvecklingen och påverkar också direkt behoven av hälso- och sjukvård. Medellivslängd och självskattad hälsa är mått som ur olika aspekter ger en övergripande bild av hälsoutvecklingen. Utbildningsnivå och inkomst har betydelse för hälsa och medellivslängd. Personer med lägre utbildningsnivå och personer med sämre ekonomiska förhållanden rapporterar i större utsträckning ohälsa än personer med högre utbildning och personer med goda ekonomiska förhållanden. Vissa grupper bland personer med utländskt ursprung, personer med hbt-identitet (homosexuella, bisexuella och transpersoner) och personer med funktionsnedsättning rapporterar också sämre hälsa än övriga befolkningen. 15
Andel (%) höginkomst- respektive låginkomsttagare i Örebro län 2011 Inkomsttagare i åldern 20-64 år med sammanräknad förvärvsinkomst Andel (%) Höginkomsttagare * Låginkomsttagare * Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Lekeberg 7,0 20,8 14,1 17,0 10,6 13,7 Laxå 5,3 20,9 13,6 15,6 9,5 12,3 Hallsberg 5,7 23,2 14,8 18,7 14,3 16,4 Degerfors 5,0 21,3 13,5 17,8 14,0 15,8 Hällefors 4,8 14,0 9,6 23,8 16,4 19,9 Ljusnarsberg 5,0 15,5 10,4 20,7 18,9 19,7 Örebro 9,8 24,3 17,0 24,0 19,9 22,0 Kumla 6,0 24,5 15,4 17,3 11,8 14,5 Askersund 6,0 27,9 17,2 17,6 11,2 14,3 Karlskoga 7,8 24,8 16,5 17,0 13,7 15,3 Nora 8,2 25,2 16,6 18,3 15,2 16,8 Lindesberg 7,5 23,7 15,9 19,9 15,9 17,8 Källa: FHI * Med höginkomsttagare menas de 20 % av inkomsttagarna i riket med de högsta inkomsterna. Inkomstnivåerna var minst 383 229 kr för år 2011. * Med låginkomsttagare menas de 20 % av inkomsttagarna i riket med de lägsta inkomsterna. Inkomstnivåerna var 0 108 156 kr för år 2011. Ohälsosamma levnadsvanor (hälsorisker) återfinns till största delen bland personer som också är socialt utsatta. En ansamling av ohälsosamma levnadsvanor, och att samtidigt sakna den skyddsfaktor som en god social situation innebär, medför en ökad risk för att utveckla ohälsa. Utbildning, social position på arbetsmarknaden samt den ekonomiska situationen hänger starkt samman med ansamling av ohälsosamma levnadsvanor. I Örebro län finns betydande variation mellan kommunerna avseende andel som är arbetslösa (inklusive de som är i arbetsmarknadsprogram) i åldersgruppen 16 64 år. Lägst andel finns i Lekebergs kommun med 3,9 procent och högst andel i Hällefors med 9,9 procent. Andelen för hela länet är 7,4 och för riket 6,5 procent (årsmedeltal 2012). Medellivslängden ger en övergripande bild av hälsoutvecklingen i ett land. I Sverige fortsätter medellivslängden att öka och ökningen har varit snabbare hos män än hos kvinnor. Den viktigaste förklaringen till ökningen är den minskade dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. För både kvinnor och män gäller att ju högre utbildning desto gynnsammare utveckling av medellivslängden. Skillnaderna i livslängd mellan personer med kort och lång 16
utbildning är större än skillnaderna mellan könen. I Sverige är medellivslängden för kvinnor 83,3 år och för män 79,3 år. Inom Örebro län finns stora skillnader i medellivslängd mellan män och kvinnor i olika kommuner. Medellivslängden är högst i Lekeberg med 83,8 år för kvinnor och 80,1 för män och lägst i Ljusnarsberg med 82,3 år för kvinnor och 74,6 år för män. Dödligheten är högre bland personer med kort utbildning än bland dem som har en lång utbildning. Skillnaden är tydligast i yrkesverksamma åldrar där dödligheten är mer än dubbelt så hög bland personer med endast grundskoleutbildning jämfört med dem som har eftergymnasial utbildning. Hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är vanligast bland dem med kortast utbildning och minst vanligt bland dem med längst utbildning. Kvinnor med kort utbildning har haft den sämsta utvecklingen över tid. Utbildningsnivå 25-64 år i Örebro län år 2012 Andel (%) Kvinnor Män För- Gymnasial Efter- För- Gymnasial Efter gymnasial gymnasial gymnasial gymnasial Lekeberg 9,5 22,5 22,5 16,4 24,7 9,6 Laxå 12,4 24,9 12,6 15,6 21,9 4,4 Hallsberg 11,9 22,7 16,1 16,7 24,4 7,9 Degerfors 12,0 22,1 13,0 15,9 23,1 5,3 Hällefors 11,3 22,4 13,2 13,2 25,5 6,0 Ljusnarsberg 13,3 20,7 12,8 16,0 19,5 6,2 Örebro 6,9 17,7 31,3 10,1 21,6 20,8 Kumla 9,8 23,5 19,2 13,1 25,1 10,0 Askersund 11,3 24,0 17,6 16,3 21,7 7,2 Karlskoga 10,0 22,3 17,7 10,8 23,8 11,1 Nora 8,3 20,7 23,6 12,5 22,2 10,9 Lindesberg 9,8 22,0 19,0 13,6 23,6 8,6 Örebro län 8,7 20,1 24,6 12,0 22,6 14,7 Riket 8,0 19,7 28,1 11,8 21,1 19,2 Källa: SCB. Vad är hälsa? En mycket använd definition av hälsa är WHO:s Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom. 17
Hälsa kan också ses med ett holistiskt synsätt. Med "holistiskt" menas i det här fallet att synsättet omfattar flera aspekter och dimensioner. En individ (A) kan ha en diagnostiserad sjukdom men ändå uppleva sig ha god hälsa medan en annan individ (B) kan uppleva en hög grad av ohälsa trots att det inte går att diagnostisera någon sjukdom. Den holistiska ansatsen har sin grund i en humanistisk inriktning snarare än i en biomedicinsk. Utgångspunkten är hälsa och inte sjukdom som i det biomedicinska synsättet. Figur 2: Hälsa ur ett holistiskt perspektiv Olika hälsobetingelser (sjukdomar, störningar, skador etc.) kan klassificeras genom WHO:s internationella klassifikationer: Med stöd av ICD-10 (förkortning för International Classification of Diseases, Tenth Revision), klassificeras sjukdomstillstånd/diagnoser. DSM-5 (Diagnostic and statistical manual of mental disorders) klassificerar psykiatriska symtom och diagnoser. ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) klassificerar funktionshinder och funktionsnedsättning. Dessa WHO-klassifikationer ger möjlighet att beskriva och jämföra befolkningsgruppers hälsa. En kombination av information om dödlighet och sjuklighet (genom ICD-10 och DSM-5) och om hälsoföljder (genom ICF) kan ge sammanfattande folkhälsomått på hälsoläget och dess fördelning hos olika befolkningsgrupper. Vilken funktionsförmåga eller funktionshinder en person upplever, i relation till olika aktiviteter och delaktighet, bör ses som resultat av en dynamisk interaktion mellan hälsobetingelser (sjukdomar, störningar, skador, trauma etc.) och kontextuella faktorer (personliga faktorer och omgivningsfaktorer). Personliga faktorer är t.ex. personens ålder, kön, sociala status, livserfarenheter osv. Omgivningsfaktorer kan påverka underlättande eller hindrande i form av olika inslag i den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen. 18
Idag är de vanligaste orsakerna till inskränkt delaktighet/aktivitetsförmåga depressiv episod, anpassningsstörningar och reaktion på svår stress samt ryggvärk. Personer med funktionsnedsättning har betydligt sämre hälsa än övriga befolkningen. Särskilt utsatta tycks personer med psykisk funktionsnedsättning vara. Av de pågående sjukfallen i Örebro län 2013 svarar psykisk ohälsa för cirka 40 procent av fallen och sjukdomar i rörelseorganen för cirka 25 procent av fallen. Aktivitetsnedsättning 2010-2011 (Sverige) 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Samtliga 16+år 16 24 25 34 35 44 45 54 55 64 65 74 75 84 85+ Män Kvinnor Källa SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) 19
Boende, ekonomi och utbildning (%) Övriga 1 funktions- 2 funktionsbefolkningen hinder hinder Boende I villa 16+ 56 52 42 Trångbodd 4 2,4 2,7 Ensamboende 20 32,5 41 Ekonomi Ekonomiska problem 16+ 5,6 7,6 10 Ekomomiska problem utländsk bakgrund 9,4 11,4 13 Saknar kontantmarginal 14,4 23,1 31 Utbildning Förgymnasial som högst avslutade 25 64 år 23 34 41 Eftergymnasial 25 64 år 43 30 22 Källa SCB: ULF-undersökningen år 2008 2011. Hälsa och livskvalitet Oavsett människors situation och framtidsperspektiv så finns det alltid någonting som går att förbättra för att öka livskvaliteten. Livskvalitet handlar därför inte enbart om frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning, vilket inte betyder att sjukdom eller funktionsnedsättning behöver vara synonymt med låg livskvalitet eller vice versa. En funktionsnedsättning behöver inte automatiskt innebära sämre hälsa men funktionsnedsättningen kan vara en hälsorisk. Detta förutsätter att vi bortser från begränsningar och problem och i stället utgår från individens resurser och möjligheter. Den enskilda individens mål i livet och levnadsstandard är faktorer som påverkar livskvaliteten likväl som den egna uppfattning om hur livet är, var i livet personen befinner sig, vilken kultur personen lever i och vad personen har för värderingar. Livskvalitet är särskilt viktigt ta hänsyn till i möten med människor med nedsatt funktion eller sjukdom, problem som oftast ökar med stigande ålder. Det är tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning skattar sin hälsa som dålig än att den övriga befolkningen gör det, och den självupplevda ohälsan är störst hos personer med rörelsenedsättning. 20
Barn och ungdomar I barndomen skapas förutsättningar för en god hälsa under resten av livet. De viktigaste samhälleliga förutsättningarna för barns och ungas hälsa skapas genom goda livsvillkor och genom åtgärder som främjar miljön i hemmet, förskolan och skolan. Nära en fjärdedel av eleverna i årskurs nio når inte kunskapsmålen i ett eller flera ämnen. Andel (%) elever i årskurs 9 som nått målen i alla ämnen läsåret 2012/2013 Andel (%) som uppnått målen i alla ämnen Flickor Pojkar Lekeberg 81 68 Laxå 82 66 Hallsberg 72 56 Degerfors 67 69 Hällefors 92 66 Ljusnarsberg 58 62 Örebro 79 70 Kumla 76 67 Askersund 72 60 Karlskoga 77 72 Nora 84 79 Lindesberg 75 58 Örebro län 77 68 Riket 80 74 Källa: SIRIS, Skolverket. Svenska barns hälsa är i flera avseenden bland den bästa i världen. Vi har låg spädbarnsdödlighet, hög andel ammade spädbarn, låg andel barnolycksfall, hög andel vaccinerade barn och en jämförelsevis låg andel barn som utsätts för fysisk bestraffning under barndomen. Problemen har förskjutits under de senaste årtiondena, från fysisk ohälsa mot psykosocialt betingade besvär. Det har blivit vanligare att ungdomar uppger att de är nedstämda, oroliga, har svårt att sova och har värk. De flesta hälsoproblem är vanligare bland barn och unga som lever under mindre gynnsamma sociala förhållanden. Om man jämför svenska barn och ungdomar med olika sociala förutsättningar, mätt till exempel utifrån föräldrarnas utbildningsnivå, yrke eller inkomst, visar det sig att dödlighet och fysisk ohälsa är 30 procent vanligare bland dem med sämre sociala förutsättningar. Även psykisk ohälsa, olika riskfaktorer för ohälsa och självtillfogade skador är markant vanligare. Hälsorisker för barn och ungdom kan inte 21
ensidigt hanteras inom hälso- och sjukvården utan samverkan med andra aktörer som förskola, skola och socialtjänst är nödvändig. Barn till lågutbildade och/eller personer med låg inkomst har dessutom sämre möjligheter att avsluta skolan med fullständiga betyg. Andelen barn/unga med funktionsnedsättning ökar med stigande ålder, från att vara cirka 6 procent bland de yngsta till 17 procent i åldersgruppen 16 år. I åldersgruppen 20 till 24 år är andelen 26 procent. Även läs- och skrivsvårigheter samt mag- och tarmbesvär tillhör de vanligaste funktionsnedsättningarna. Det finns skillnader mellan barn med och barn utan funktionsnedsättning inom samtliga undersökta områden: levnadsvillkor, fysisk aktivitet, skola, fritid samt hälsa. Barn med funktionsnedsättning bor i högre grad med endast en av sina föräldrar, jämfört med andra barn. Infektioner är den vanligaste orsaken till sjukdom hos barn och då handlar det oftast om övergående förkylningar, öroninflammationer och mag- och tarminfektioner. Astma, allergisnuva och eksem är vanliga kroniska sjukdomar som ofta debuterar i barnaåren. Astma och allergier står för hälften av barns långvariga sjukdomar och besvär och är därmed de vanligaste funktionsnedsättningarna eller är anledningen till att de tar medicin dagligen. Sverige har efter Finland världens högsta frekvens av insjuknande i typ 1-diabetes bland barn. Orsakerna till att det är så vanligt i vårt land är inte kända. Typ 2-diabetes som är kopplad till barnfetma har ökat bland barn och tonåringar. Att många är överviktiga redan i unga år innebär en risk för en framtida sämre folkhälsa. Andelen barn som söker psykiatrisk öppenvård ökar. Allra mest ökar andelen barn som söker för utredning av ADHD något som medfört att andelen barn som får diagnosen ADHD ökat kraftigt. Den mest förekommande sexuellt överförda infektionen, klamydia, är vanligast i åldersgruppen 15 19 år. Tandhälsan fortsätter att förbättras bland barn och unga och allt fler är kariesfria. Spädbarnsdödligheten, 0 1 år, har minskat under lång tid i Sverige. De vanligaste dödsorsakerna bland barn, 1 14 år, är olyckor och tumörsjukdomar (cancer) och dödligheten har minskat under lång tid. Bland unga 15 24 år är olyckor och självmord de främsta dödsorsakerna. Unga vuxna Bland de vanligaste sjukdomarna är kroniska sjukdomar som förvärvats under tidigare levnadsår. Jämförelsevis få hjärtinfarkter och stroke inträffar i yngre åldrar, och det är vanligare med insjuknande i stroke än i hjärtinfarkt. Cancersjukdomar är inte vanligt förekommande bland unga vuxna men maligna melanom, bröstcancer hos kvinnor och andra könsspecifika cancerformer hos kvinnor och män förekommer. Ungdomar och unga vuxna vårdas oftare för trafikolyckor än andra åldersgrupper, dock har sjukhusvård till följd av trafikolyckor minskat under senare år. Unga, 15 24 år, är den åldersgrupp som oftast utsätts för övergrepp, män misshandlas utomhus och kvinnor utsätts för våld i nära 22
relationer och sexuellt våld. Vård för narkotikadiagnoser ökar snabbt bland både unga kvinnor och män. Dödligheten är nästan dubbelt så hög bland unga män som bland unga kvinnor. Dödligheten är högre i olyckor, självmord och alkoholrelaterade orsaker hos unga män medan cancerdödligheten är högre bland unga kvinnor. Cancerdödligheten relaterar främst till bröstcancer och andra könsspecifika cancerformer. Psykisk ohälsa har ökat över tid. Mest besvär av ängslan, oro och ångest rapporteras bland kvinnor i åldern 16 24 år. Det finns inga entydiga förklaringar eller förklaringsmodeller som utifrån analyser och fakta kan ge svar på vad som är orsaker bakom utvecklingen. Det är värderingar av olika faktorer på individ-, familj- och samhällsnivå som avgör vad man anser vara orsaksbakgrund. I grunden är det en påverkan på en eller fler av hälsans bestämningsfaktorer (socialt nätverk/familj, levnadsvanor, livsvillkor och strukturellt/samhället). Statens folkhälsoinstitut gjorde år 2009 en sammanställning av hälsosituationen bland unga homo- och bisexuella personer, 16 29 år. Sammanställningen visade att det är tre gånger vanligare med dålig hälsa bland dem än bland heterosexuella och nedsatt psykiskt välbefinnande är dubbelt så vanligt. Unga homo- och bisexuella utsätts betydligt oftare för hot om våld och fysiskt våld än heterosexuella i samma åldersgrupp. Vuxna Kvinnor är i snitt sju till åtta år äldre än män när de insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar och insjuknandet ökar hos båda könen efter 45 års ålder. Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen i Sverige har högt blodtryck. Kärlkramp är en vanlig sjukdom som har samband med till exempel rökning, dåliga matvanor och stress. Jämförelsevis få hjärtinfarkter inträffar i yngre medelåldern. Insjuknande i hjärtinfarkt har minskat över tid hos män i förvärvsaktiv ålder medan det hos kvinnor i samma åldersgrupp inte ses någon minskning. Insjuknande i stroke ibland yngre förvärvsarbetande åldrar har ökat, tydligast bland dem med förgymnasial utbildning. Bland de äldre i yrkesverksam ålder minskar insjuknandet i stroke bland män men inte bland kvinnor. Sjukdomar i matsmältningsorganen (magsår, ljumskbråck och gallsten) förekommer oftare i åldersgruppen 45 64 år jämfört med andra åldersgrupper. Sjukdomar i muskler, skelettet och bindvävssjukdomar är vanliga hos kvinnor upp till 74 år. Ont i nacke, axlar och rygg är mycket vanliga besvär som sällan beror på någon sjukdom. Artros är en av de vanligaste ledsjukdomarna. Artros är vanligast i fingerleder, knäleder och höftleder. Det är ungefär lika många kvinnor och män som får sjukdomen. Det är ovanligare att få artros om man är yngre än 50 år. Ledgångsreumatism debuterar oftast i 50-årsåldern och drabbar kvinnor mer än dubbelt så ofta som män. Typ 2-diabetes debuterar oftast i vuxen ålder. Övervikt, stress och rökning ökar risken för att få typ 2-diabetes. KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) orsakas framför allt av tobaksrökning och utvecklas långsamt under flera år. KOL är ovanlig före 40 års ålder. 23
Vanligaste dödsorsaken bland vuxna är cancersjukdomar och fler kvinnor än män dör i cancer. Män har högre dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar och alkoholrelaterade orsaker än kvinnor. Äldre När det gäller minskningen av insjuknande i hjärtinfarkt står män efter pensionsåldern för den mest positiva utvecklingen. Risken för stroke ökar med stigande ålder, de flesta nyinsjuknandena sker efter 65 års ålder. Insjuknandet i stroke har minskat över tid, snabbare bland män än bland kvinnor. Höftfrakturer är vanligt bland de äldsta och är ofta ett symtom på benskörhet (osteoporos). Risken för höftfraktur har minskat och förstagångsfrakturerna inträffar senare i livet. Trots den minskade risken har antalet höftfrakturer ökat i befolkningen över 85 år. Övriga sjukdomar som förekommer hos äldre är vissa infektionssjukdomar, parasitsjukdomar och sjukdomar i andningsorganen som influensa, KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och astma. Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos äldre, följt av hjärt-kärlsjukdomar. Alkoholdödligheten har ökat främst bland kvinnor men fler män än kvinnor dör av alkoholrelaterade sjukdomar. Bland de allra äldsta är hjärt-kärlsjukdomar den vanligaste dödsorsaken. Självmord är vanligare bland de allra äldsta männen jämfört med män i yngre åldrar. 24
Befolkningsundersökningar i länet Till avsnittet Liv & hälsa i Örebro län den goda men ojämlika hälsan? används information från de befolkningsundersökningar som genomförts i Örebro län om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa åren 2000, 2004, 2008 och 2012 till den vuxna befolkningen samt åren 2005, 2007, 2009 och 2011 till ungdomar i skolår 7 och 9 samt år 2 på gymnasiet. Om inget annat anges redovisas åldersstandardiserade värden när jämförelser görs mellan olika geografiska områden eller tidsperioder. I avsnittet Liv & hälsa i Örebro län den goda men ojämlika hälsan? redovisas åldersstandardiserade kommunjämförelser i tabellform från undersökningen "Hälsa på lika villkor? med Liv & hälsa modul 2012". Redovisningen görs uppdelat på riket, länets tolv kommuner samt fyra olika områden i Örebro kommun för länets kvinnor respektive män. Tabellerna innehåller även markeringar där andelar för kvinnor respektive män har jämförts med länsgenomsnittet. 1 En grön markering indikerar ett värde bättre än länet det vill säga en högre andel av en positivt laddad fråga såsom god hälsa eller en lägre andel av en negativt laddad fråga såsom dagligrökare. En röd markering indikterar ett värde sämre än länet. En gul markering indikterar ett värde liknande länet. Då värdena skiljer sig statistiskt signifikant ifrån länsgenomsnittet redovisas detta med en *. 1 Kommunens/områdets andel jämförs med länsgenomsnittets undre respektive övre 95-procentiga approximativa konfidensintervall för respektive kön. 25
Liv & hälsa i Örebro län den goda men ojämlika hälsan? En jämlik fördelning av villkoren för en god hälsa är ett viktigt mål i svensk hälsopolitik. För att kunna fatta hälsopolitiska beslut och för att kunna arbeta med hälsofrågor är det viktigt med kunskap om befolkningens livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Bra underlag behövs för att anpassa utvecklingen av till exempel hälso- och sjukvård. Ett sätt att få denna kunskap är att göra enkätundersökningar, som bidrar med uppgifter som inte går att finna i epidemiologiska register, till exempel om levnadsvanor och livsvillkor. Genom enkätundersökningar till befolkningen kan dessutom kunskap om dold eller okänd ohälsa erhållas. I följande avsnitt redovisas livsvillkor, levnadsvanor och hälsa från några befolkningsundersökningar genomförda av Samhällsmedicinska enheten i Örebro läns landsting. Enkätundersökningen "Hälsa på lika villkor? med Liv och hälsa modul 2012" genomfördes våren 2012 till ett urval av cirka 17 700 länsbor i åldern 16 84 år. Omkring 9 200 personer, 52 procent, svarade på enkäten. Resultaten från undersökningen 2012 kan till vissa delar jämföras med föregående undersökningar, som genomfördes våren 2000 och 2008 samt hösten 2004. Dessa jämförelser beskriver då åldersstandardiserade andelar för befolkningen i åldern 18 79 år. Enkätundersökningen "Liv & hälsa ung 2011" genomfördes våren 2011 till samtliga länets elever i skolår 7 och 9 samt gymnasiets år 2. Dessa resultat kan jämföras med de undersökningar som genomfördes åren 2005, 2007 och 2009 samt med de undersökningar om drogvanor som genomfördes bland elever i skolår 9 åren 1996, 1999 samt 2002. I följande avsnitt presenteras några av de frågor som enkäterna belyser uppdelat på livsvillkor, levnadsvanor och hälsa samt en avslutande del som beskriver samband samt skyddsoch riskfaktorer för hälsan. Livsvillkor Människans vardag präglas av livsvillkor som kön, ålder och etnisk bakgrund. Livsvillkoren omfattar även familjesituation, utbildning, yrke, ekonomisk situation och socialt liv. Dessa faktorer är avgörande för såväl levnadsvanor som hälsa. I detta avsnitt redovisas några av de frågor om livsvillkor som visat sig ha starkt samband med den självskattade hälsan. Bland kvinnor respektive män i åldern 16 84 år uppger tolv respektive sju procent att de under de senaste tolv månaderna vid flera tillfällen haft svårt att klara de löpande utgifterna för mat, hyra, räkningar med mera. I riket är motsvarande andelar nio procent bland kvinnor respektive sju procent bland männen. Det är vanligare med problem med löpan- 26
de utgifter bland kvinnor än bland män samt bland yngre än bland äldre. Mest svårigheter har kvinnor i åldern 16 49 år. Andel som haft svårt att klara löpande utgifter vid flera tillfällen under de senaste tolv månaderna Procent 50 Örebro län 2012 40 30 20 10 0 15 15 9 9 8 4 7 3 16 34 35 49 50 64 65 84 16 34 35 49 50 64 65 84 Kvinnor Män Källa: Hälsa på lika villkor? med Liv & hälsa modul 2012, Samhällsmedicinska enheten ÖLL. Andelen länsbor som avstått från att gå ut på grund av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade i länet är betydligt högre bland kvinnor än bland män, 38 respektive 7 procent. Andelen kvinnor 18 79 år som är rädda i länet har ökat kontinuerligt från 21 till 38 procent mellan åren 2000 och 2012. Bland männen har andelen rädda varierat marginellt, från 6 till 7 procent, under motsvarande tidsperiod. Andel som svarat att de ofta eller ibland avstått från att gå ut på grund av rädsla för att blir överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade Procent 100 Örebro län 2012 80 60 40 47 35 32 36 20 0 7 7 5 10 16 34 35 49 50 64 65 84 16 34 35 49 50 64 65 84 Kvinnor Män Källa: Hälsa på lika villkor? med Liv & hälsa modul 2012, Samhällsmedicinska enheten ÖLL. 27
I undersökningen Liv & hälsa ung ställdes år 2011 ett antal frågor om trygghet. Resultaten från detta visar att pojkar genomgående är mer trygga än flickor. Exempelvis känner sig endast 50 procent bland flickorna i skolår nio sig alltid trygga ute på stan på allmän plats medan motsvarande andel bland pojkar är 69 procent. Bland de personer som har ett förvärvsarbete och trivs med sina arbetsuppgifter är det betydligt vanligare med god hälsa än bland dem som inte trivs. På samma sätt hänger skoltrivsel ihop med den goda hälsan. Det är små skillnader mellan såväl olika åldersgrupper som mellan könen när det gäller skoltrivsel. Det är dock något vanligare bland förvärvsarbetande kvinnor än män och bland personer 35 64 år att trivas med sina arbetsuppgifter. I länet trivs 85 respektive 82 procent bland förvärvsarbetande kvinnor och män i åldern 16 64 år mycket eller ganska bra med sina arbetsuppgifter. Andel elever i skolår 7, 9 och år 2 på gymnasiet respektive personer 16 64 år som trivs mycket eller ganska bra i skolan respektive som trivs mycket eller ganska bra med sina arbetsuppgifter Procent 100 80 Örebro län 2011 82 80 82 81 80 84 Procent 100 80 81 88 89 Örebro län 2012 76 86 86 60 60 40 40 20 20 0 Skolår 7 Skolår 9 År 2 Skolår 7 Skolår 9 År 2 0 16 34 35 49 50 64 16 34 35 49 50 64 Flickor Pojkar Kvinnor Män Källa: Hälsa på lika villkor? med Liv & hälsa modul 2012 samt liv & hälsa ung 2011, Samhällsmedicinska enheten ÖLL. En något högre andel bland kvinnorna än bland männen har svarat att de har tillgång till personligt stöd i händelse av personliga problem eller kriser i sitt liv. Det är dock en majoritet som anser sig ha tillgång till detta stöd oavsett kön eller ålder. 28
Kommunjämförelser Fördelning (åldersstandardiserade andelar i procent) för olika geografiska områden för några utvalda livsvillkor 2 * = Statistiskt signifikant skillnad mot länsgenomsnittet för kvinnor ( ) respektive män ( ) Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro varav hyreshusområden varav innerstadsområden varav småhusområden varav ytterområden Örebro län Riket Svårt att klara löpande utgifter Rädd att bli överfallen ute Trivs på arbetet Har personligt stöd 11 12 17* 12 9 9 14 10 7* 14 11 13 18* 12 4* 13 12 9* 7 11 5 10 6 6 7 6 3* 12 6 8 13* 6 5 6 7 7 29* 23* 29* 20* 32* 35 28* 27* 31* 33 32* 46* 52* 47* 44* 42 38 33* 5 6 8 7 7 9 5 5 9 7 5 8 13* 12* 5 4* 7 9* 90 89 88 83 87 84 84 86 86 92* 81 85 83 82 93* 84 85 87 87 84 87 86 77 85 83 88 84 95* 80 82 78 83 82 83 82 84 96 93 96 98* 97 95 97 95 96 98* 95 95 88* 95 98* 96 95 95 93 94 96 90 96 95 94 96 96 91 96 93 90 93 95 94 94 95 Källa: Hälsa på lika villkor? med Liv & hälsa modul 2012, Samhällsmedicinska enheten ÖLL. Statistiskt signifikanta avvikelser från länsgenomsnittet för kvinnor respektive män: Askersunds kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Degerfors kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Hallsbergs kommun: Högre andel bland kvinnor med problem med löpande utgifter och lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Hällefors kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade och högre andel bland kvinnor som har tillgång till personligt stöd. Karlskoga kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. 2 En grön markering betyder att området har ett värde bättre än länet, en röd markering betyder ett värde sämre än länet och en gul markering lika med länsgenomsnittet, åldersstandardiserade värden för kvinnor repektive män 16 84 år (16 64 år för frågan om att trivs på arbetet) i riket och Örebro län år 2012. 29
Kumla kommun: Inga signifikanta avvikelser från länsgenomsnittet. Laxå kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Lekebergs kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Lindesbergs kommun: Lägre andel med problem med löpande utgifter och lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Ljusnarsbergs kommun: Högre andel bland förvärvsarbetande som trivs med sina arbetsuppgifter och lägre andel bland kvinnor som har personligt stöd. Nora kommun: Lägre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Örebro kommun: Högre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Hyreshusområden Örebro kommun: Högre andel med ekonomiska problem och som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Lägre andel bland kvinnor med tillgång till personligt stöd. Innerstadsområden Örebro kommun: Högre andel som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Småhusområden Örebro kommun: Lägre andel bland kvinnor med ekonomiska problem och högre andel bland kvinnor som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Högre andel bland förvärvsarbetande kvinnor som trivs med sina arbetsuppgifter och högre andel bland kvinnor med tillgång till personligt stöd. Ytterområden Örebro kommun: Lägre andel bland män som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Riket: Högre andel bland kvinnor med ekonomiska problem. Lägre andel bland kvinnor och högre andel bland män som avstått från att gå ut av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade. Levnadsvanor Levnadsvanor kan i olika hög grad ha betydelse för folkhälsan. Ett känt faktum är att fysisk aktivitet har positiva effekter på hälsan medan många sjukdomar orsakas eller förvärras av tobaksrökning. Levnadsvanorna får ofta stor uppmärksamhet i det folkhälsoinriktade arbetet, kanske just för att det oftare är lättare för individen att påverka sina levnadsvanor än sina levnadsförhållanden. Rökning är fortfarande en av de största hälsoriskerna som den enskilde själv kan påverka. Många sjukdomar orsakas eller förvärras av tobaksrökning. Mellan år 1993 och år 2000 sjönk andelen rökare i åldern 20 64 år markant. Mellan åren 2000 och 2012 har andelen dagligrökare i åldern 18 79 år minskat i länet även om det finns en antydan om att andelen dagligrökare stabiliserats mellan 2008 och 2012. 30