Varför behövs folkomröstningar?

Varför behövs folkomröstningar? Argument för och mot direktdemokrati Av Birgitta Swedenborg Rapport 2005:2

Varför behövs folkomröstningar? Argument för och mot direktdemokrati Av Birgitta Swedenborg Rapport 2005:2 2004:1 Med kluven tunga Hur EU-parlamentarikerna faktiskt röstat av Jan Å Johansson 2004:2 EU:s nya grundlag En konstitution värd namnet? av Henrik Dahlsson 2005:1 Demokrati till salu? En kritisk granskning av EU-konstitutionen av Hélène Goudin, Nils Lundgren, Lars Wohlin 2005:2 Varför behövs folkomröstningar? Argument för och mot direktdemokrati av Birgitta Swedenborg 2005:3 Demokratisera demokratin Om folkomröstningar och medborgarmakt i Europa av Henrik Dahlsson

Gruppen för Oberoende och Demokrati (Independence and Democracy), IND/DEM) är en tvärpolitisk grupp i EU-parlamentet och verkar för ett fritt samarbete mellan Europas länder och folk. Den pågående utvecklingen mot ett Europas förenta stater avvisas. Därför säger IND/DEM, som enda grupp i EUparlamentet, nej till förslaget till en EU-konstitution. För mera information gå till www.europarl.eu.int/inddem. Junilistan är ett tvärpolitiskt alternativ i svensk politik och verkar för ett EU grundat på samarbete mellan jämbördiga, självständiga stater, ett EU präglat av närdemokrati och respekt för medborgarnas ställningstaganden i val och folkomröstningar. I valet till EU-parlamentet i juni 2004 blev Junilistan tredje största parti i Sverige och fick tre mandat. Junilistan bygger sin politiska verksamhet i Sverige på intensiv Internetkontakt med över ett tusen svenska sympatisörer runtom i landet. Junilistan tillhör IND/DEM-gruppen i EU-parlamentet. För mera information gå till www.junilistan.se Varför behövs folkomröstningar? Argument för och mot direktdemokrati Rapport 2005:2 IND/DEM:s svenska delegation Författare: Birgitta Swedenborg Europaparlamentet, ATR 07K018 ISBN: 91-975515-3-8 Rue Wiertz, B - 1047 Bryssel Form och tryck: www.singoalla.net www.europarl.eu.int/inddem Foto: Omslag - EU-kommissionen Copyright: Författaren och IND/DEM 4

Varför behövs folkomröstningar? 6 1 Folkomröstningar som korrigeringsmekanism 6 2 Folkomröstningar vitaliserar demokratin 8 3 Folkomröstningar är särskilt viktiga i grundlagsfrågor 9 4 Argument mot folkomröstningar - och motargumenten 12 Slutsatser 17 Källförteckning 18 Författarpresentation 18 5

Varför behövs folkomröstningar? Sverige är en representativ demokrati. Det betyder att medborgarna låter sig företrädas av valda representanter i riksdag och kommunfullmäktige. Dessa representanter får förtroendet att fatta beslut å medborgarnas vägnar och förtroendet prövas med jämna mellanrum i allmänna val. Den representativa demokratin är ett praktiskt sätt att förverkliga tanken om folkstyre. Men det är inte det enda sättet. Demokrati kan också vara direkt. Medborgarna kan själva rösta om enskilda frågor. Så gjorde de vid de medeltida tingen. Så sker än idag men då oftast genom folkomröstningar. Den representativa demokratin kan mycket väl kombineras med inslag av direkt demokrati. I själva verket är direkt demokrati ett mycket värdefullt, ibland oundgängligt, komplement till den representativa demokratin. Vilka är då motiven för folkomröstningar? Vilka är argumenten mot? 1 Folkomröstningar som korrigeringsmekanism Den representativa demokratin ställer medborgarna inför svåra kontrollproblem. Medborgarna är politikernas uppdragsgivare. Det gör det viktigt att medborgarna kan kontrollera att deras valda representanter faktiskt utför det som medborgarna uppdragit åt dem. Men det är inte alldeles lätt. De allmänna valen är ett trubbigt instrument, inte minst därför att väljarna samtidigt måste ta ställning till hela paket av frågor. Dessutom måste de utkräva ansvar för den föregående mandatperioden samtidigt som de ska ta ställning till löften inför den kommande. Politiska beslut kan i praktiken strida mot medborgarnas intressen av flera skäl. För det första kan politiker fatta beslut som avviker från medborgarnas 6

önskemål för att de inte korrekt uppfattat vad medborgarna önskar i en specifik fråga. För det andra kan de göra det för att de har egna intressen, som de vill tillgodose. De kanske har andra värderingar och andra mål eller de kanske rentav vill uppnå materiella fördelar på väljarnas bekostnad. Det sistnämnda kan ta formen av privilegier för det egna partiet eller närstående intressegruppper. Det kan också ta formen av ren korruption. Det är således fullt möjligt att folkvalda representanter inte alltid är representativa för folkviljan och att politiska beslut därför riskerar strida mot medborgarnas önskemål. Det enklaste och mest direkta sättet att korrigera en sådan situation är att låta medborgarna själva besluta i en folkomröstning. Folkomröstningar kan ta formen av medborgarinitiativ, då medborgarna samlar namnunderskrifter och kräver folkomröstning i en viss fråga. De kan också vara obligatoriska och krävas för att godkänna eller förkasta ett beslut fattat av folkvalda församlingar. Båda formerna har en roll att spela och tillsammans ger de medborgarna den största möjligheten att själva påverka den förda politiken. Det finns många exempel på att folkomröstningar tvingat fram en annorlunda politik än de folkvalda hade tänkt sig. De flesta exempel kommer från USA och Schweiz, de två länder som utnyttjar folkomröstningar flitigast (i USA dock endast på delstats- och lokal nivå). På närmare håll kan även Danmark nämnas. Danska folket röstade till exempel nej till både Maastrichtavtalet och euroanslutning. För att fungera som ett korrektiv är det nödvändigt att folkomröstningen inte kan blockeras av de folkvalda och att folkomröstningen är beslutande. Det svenska systemet med rådgivande folkomröstningar lägger den yttersta beslutsmakten hos de folkvalda både när det gäller om en folkomröstning ska hållas och när det gäller vilket avseende som ska fästas vid utslaget. Så till exempel är medborgarinitiativ numera möjliga i Sverige på kommunal nivå, men i de allra flesta fall har sådana initiativ inte lett någon vart eftersom de röstats ned av kommunfullmäktige. Även när de hålls kan kommunfullmäktige välja att bortse från utslaget eftersom de bara är rådgivande. Det svenska systemet erbjuder 7

därför ett mycket svagt korrektiv, om ens något. I Sverige är folkomröstningar inte en demokratisk rättighet som medborgarna har utan ett medel som kan användas av politikerna - när och hur de önskar. Nationella folkomröstningar har ibland använts för att ge demokratisk legitimitet åt ett viktigt vägval, såsom omröstningen om medlemskap i EU. Men oftare har de tillgripits för att de politiska partierna inom sig varit alltför splittrade. De har alltså tjänat politikernas intressen. Förutom att de varit rådgivande har det ibland funnits tre alternativ att välja mellan (omröstningarna om ATP och kärnkraften), vilket har givit de folkvalda ett manöverutrymme när det gäller tolkningen av valutslaget. Folkomröstningen om EMU 2003 skilde sig i båda dessa avseenden, dels genom ett tydligt ja- och nej-alternativ, dels genom att politikerna lovat att respektera valutslaget. Valresultatet avslöjade en förbluffande stor skillnad mellan de folkvaldas ställningstagande och folkets: en överväldigande majoritet av riksdagen (cirka 80 procent) var för ett svenskt medlemskap i EMU, vilket tillbakavisades av väljarna med 56 procent mot 42 procent. Valdeltagandet var mycket högt. EMU-omröstningen var första gången en nationell folkomröstning i en viktig fråga tillåtits korrigera den politiska kursen i Sverige. Den är också ett tydligt exempel på att de folkvalda inte alltid är representativa för dem som de är valda att representera. När så är fallet ställs frågan om folkstyre eller politikerstyre på sin spets. 2 Folkomröstningar vitaliserar demokratin En annan viktig effekt av folkomröstningar är att de stimulerar en diskussion om frågorna mellan politiker och medborgare och mellan medborgarna själva. De stimulerar såväl politiker som väljare att sätta sig in i frågorna. De gör också att människor känner sig delaktiga i gemensamma beslut. Allt detta är värdefullt i en väl fungerande demokrati, som förutsätter kunniga och engagerade medborgare. Det är särskilt värdefullt med tanke på att många anser att dagens stora demokratiproblem just är att människor känner sig alltför maktlösa och 8

uttrycker ett växande politikerförakt. EMU-omröstningen i Sverige visade hur en folkomröstning kan stimulera debatt och kunskapsinhämtning. Valkampanjen kan jämföras med en nationell folkbildningsrörelse. Samma sak bekräftas av systematiska studier. (För referenser, se slutnot.) Så till exempel visar vetenskapliga analyser att medborgarna i de EU-länder som hållit folkomröstning om EU är bättre informerade om EU än medborgarna i andra EU-länder. I Schweiz är medborgarna väsentligt bätttre informerade om olika politiska frågor i de kantoner och städer där folkomröstningar hålls relativt oftare. Kunskapsskillnaderna är betydande. Flera studier visar också att den ökade delaktigheten påverkar medborgarnas förtroende för det politiska systemet. I Schweiz är medborgarna mindre benägna att försöka undgå skatt i kantoner som tillåter en högre grad av direkt demokrati. De har också en större tilltro till sin förmåga att påverka politiken och de är framför allt mer nöjda med den förda politiken. 3 Folkomröstningar är särskilt viktiga i grundlagsfrågor Såväl medborgerlig kontroll som delaktighet är särskilt viktigt när det gäller utformningen av ett lands grundlag. Grundlagen är landets högsta lag och anger hur riket ska styras. Den anger spelreglerna för den politiska maktutövningen. Dessa spelregler kan inte bestämmas av politikerna själva. Om de ska vara demokratiskt legitima måste de bestämmas av folket, det vill säga av politikernas uppdragsgivare. Alla demokratiska länder har speciella procedurer för grundlagsändringar. Många kräver folkomröstning. I Sverige beslutas förändringar i grundlagen av riksdagen med två riksdagsbeslut åtskilda av ett mellanliggande val. Väljarna har därmed en möjlighet att påverka beslutet genom sin röst i riksdagsvalet. I praktiken diskuteras inte föreslagna grundlagsändringar i samband med riksdagsvalen. Dessa val domineras av mer kortsiktiga och partiskiljande frågor. I Sverige är därför grundlagen i praktiken en nära nog intern fråga för riksdagen. 9

För att grundlagen ska bli folkets egendom och för att grundlagens regler ska vara i medborgarnas långsiktiga intresse, oberoende av skiftande maktförhållanden i riksdagen, krävs att folket får ta ställning till grundlagen i en folkomröstning. Förslag om att folkomröstningar om grundlagsfrågor ska vara obligatoriska har också framförts i Sverige, senast av SNS Demokratiråd 2004. I den mån internationella fördrag, såsom EU-fördrag, har betydelse för grundlagens ställning eller är av samma dignitet som en grundlagsändring är det rimligt att även sådana fördrag ska godkännas i folkomröstning. Danmark och Irland, som båda kräver folkomröstning för grundlagsändringar, har också ansett att vissa EU-fördrag bör bli föremål för folkomröstning (till exempel Maastricht- respektive Nicefördraget). När det gäller EU:s konstitutionella fördrag, som ska godkännas av medlemsländerna under 2005-2006, planerar hitttills ett tiotal länder att hålla folkomröstning. Dessa länder anser att fördraget är så betydelsefullt att det måste förankras hos den egna befolkningen. Folkomröstningar kan korrigera den politiska kursen och göra att politiken bättre stämmer överens med medborgarnas önskemål. Men finns det belägg för sådana effekter? Ja, det finns belägg i en omfattande politisk-ekonomisk forskning kring dessa frågor. (För referenser, se källförteckning) En rad studier har analyserat skillnader mellan schweiziska kantoner respektive amerikanska delstater med relativt omfattande direktdemokratiska rättigheter (gällande medborgarinitiativ och referendum) med kantoner respektive delstater med mer begränsade direktdemokratiska inslag. Slutsatsen av dessa studier är att kantoner/delstater/ städer med starkare direktdemokratiska rättigheter har lägre offentliga utgifter och lägre budgetunderskott än de som har svagare sådana rättigheter. En studie av korruption i amerikanska delstater visar också att korruption är mindre utbredd i delstater som tillåter folkinitiativ. Lägre offentliga utgifter är inte nödvändigtvis vad alla medborgare efterfrågar, men i de aktuella fallen var det vad majoriteten röstade för. Att medborgarna efterfrågar hög effektivitet och låg korruption är mer okontroversiellt. Skillnaderna i effektivitet och korruption tyder på att folkomröstningar ger 10

medborgarna bättre möjlighet att utkräva ansvar av sina valda företrädare. Det är ett viktigt resultat. Effektiva möjligheter till ansvarsutkrävande är en förutsättning för en väl fungerande demokrati. Folkomröstningar har också visat sig vara en effektiv motkraft mot de tendenser till politisk centralisering som finns i alla flernivådemokratier. I federala stater tenderar beslut att flyttas upp från delstaterna till den federala nivån, i enhetsstater som den svenska flyttas de upp från den lokala till den nationella nivån. Denna tendens stämmer inte alltid överens med medborgarnas önskemål och när medborgarna själva får bestämma i en folkomröstning säger de ofta nej. I Schweiz har medborgarna upprepade gånger sagt nej till att beskattningsrättten flyttar upp till federal nivå. I Tyskland har man inte haft den möjligheten. Resultatet har blivit att den federala nivån svarar för 45 procent av de totala skatteintäkterna i Schweiz och 90 procent i Tyskland. Även i USA är de offentliga utgifterna mer decentraliserade i delstater med folkinitiativ. Liknande skillnader mellan de folkvalda och medborgarna kan man skönja i Europapolitiken. De folkvalda tycks mer benägna att vilja föra upp beslut på EU-nivå än de egna medborgarna. Maastrichtfördraget godkändes med minsta möjliga majoritet i den folkomröstning som hölls i Frankrike, trots att Frankrike varit ett av de drivande länderna bakom fördraget. I Danmark godkändes fördraget först i en andra folkomröstning sedan landet fått omfattande undantag. EMU-omröstningen i både Danmark och Sverige pekar i samma riktning. Medborgarna tycks ofta vilja behålla den politiska makten på en lägre nivå. Sammanfattningsvis pekar den empiriska forskningen på att starka direktdemokratiska rättigheter - folkinitiativ och obligatoriska folkomröstningar - påverkar politiska utfall. De utgör en korrigeringsmekanism när de folkvalda av olika skäl vill föra en annan politik än väljarna önskar och bidrar därigenom till en politik som bättre överensstämmer med väljarnas önskemål. De förändrar också karaktären på den politiska processen genom att öka medborgarnas kunskaper om politiska frågor och genom att göra medborgarna mer delaktiga i det 11

politiska beslutsfattandet. De kan även bromsa en av medborgarna icke önskad centralisering av det politiska beslutsfattandet. 5 Argument mot folkomröstningar - och motargumenten Från demokratisk synpunkt ter sig de ovan beskrivna effekterna av folkomröstningar som mycket önskvärda. Varför finns då inte starka direktdemokratiska rättigheter i fler länder? Varför finns de inte i Sverige? En rad argument har anförts mot sådana rättigheter, men vid närmare granskning saknar de tyngd. I grunden handlar det därför kanske främst om att politiker och även en del intellektuella inte vill släppa ifrån sig makten. I Sverige tycks i varje fall flertalet politiker, statsvetare och ledarskribenter vara motståndare till folkomröstning. Nedan ges ett axplock av deras argument och de motargument som de väcker. "Sverige är en representativ demokrati och direkt demokrati är ett främmande inslag" Som framgått ovan handlar det inte om antingen eller. Direkt demokrati är ett värdefullt komplement till den representativa demokratin och, som sådant, avhjälper viktiga brister i den representativa demokratin. "Sverige har ingen tradition av direkt demokrati" Sverige har inte en lika stark tradition av folkomröstningar som vissa andra länder, men vi har faktiskt hållit ett flertal nationella folkomröstningar. Vi har folkomröstat om rusdrycksförbud (1922), högertrafik (1955), ATP (1957), kärnkraften (1980), EU-medlemskap (1994) och införandet av euron (2003). Även om de formellt har varit rådgivande, så har riksdagen i praktiken låtit dem vara bindande. (Undantaget är högertrafiken där valutslaget upphävdes genom ett vanligt riksdagsbeslut efter tio år.) Vi har dessutom infört möjligheten till folkinitiativ på kommunal nivå, även om kommunalpolitikerna varit ovilliga att respektera de initiativ som tagits. 12

Avsaknaden av en stark tradition är inte heller ett argument mot förändring. Om det finns goda skäl för folkomröstningar bör man ändra den tidigare traditionen. Mycket talar också för att en bättre utbildad och mer självständig väljarkår ställer krav på mer egenmakt i politiken. "Frågorna kan lika gärna avgöras i vanliga val" En del menar att folkomröstningsfrågor lika gärna kan hanteras i vanliga val och att det skulle vara mer förenligt med den representativa demokratin. De bortser då från att de allmänna valen oftast domineras av mer kortsiktiga och ideologiska frågor i en höger-vänsterdimension och att många frågor går på tvärs mot dagspolitikens skiljelinjer. Kärnkraften och EMU var sådana frågor. Folkomröstningar gör det möjligt att frikoppla viktiga sakfrågor från den vanliga partipolitiken och fokusera på just sakfrågan. "Många frågor är för komplicerade, medborgarna har inte samma kunskap som de folkvalda" Å ena sidan sägs det att medborgarna inte har förmåga att på ett adekvat sätt bedöma komplicerade frågor och därför bör överlåta detta på sina politiska representanter. Å andra sidan förväntas samma medborgare kunna välja mellan politiska kandidater och partier som representerar olika ståndpunkter i en mängd komplicerade frågor. Det senare är rimligen väsentligt svårare. Dessutom är det knappast nödvändigt att vara insatt i alla detaljer i en viss fråga. Ofta räcker det med att förstå den grundläggande frågan eller huvudprinciperna, vilket medborgarna i gemen sannolikt kan göra lika bra som deras valda representanter. EMU-frågan illustrerar detta. Flertalet ekonomer såg det som en mycket komplicerad fråga och deltagande i den ekonomisk-politiska debatten förutsatte ofta en högre ekonomisk utbildning. För vanliga medborgare handlade det dock ytterst om det önskvärda i att viktiga ekonomisk-politiska beslut flyttade längre bort från folket. Det var en nog så relevant och viktig fråga. 13

Att frånkänna medborgarna förmågan att ta ställning i viktiga men komplicerade frågor är ytterst att underkänna demokrati som styrelseskick. Om medborgarna inte kan ta ställning i en enskild fråga kan de ju inte heller ta ställning till partiernas program som omfattar ett stort antal frågor. Demokrati bygger på att medborgarna kan och ska bestämma. Självfallet kan medborgarna i komplicerade och tekniska frågor välja att delegera bort sin beslutanderätt till experter som de har förtroende för. Men det måste vara medborgarnas val att göra detta - inte politikernas. "Det är svårt att tolka enbart ett ja eller nej i en komplicerad fråga" Även de folkvalda måste till sist säga antingen ja eller nej. Politikerna kan visserligen ge en förklaring till varför de röstar på det ena eller andra sättet. På motsvarande sätt ger dock debatten inför en folkomröstning en uppfattning om vilka de viktiga argumenten är för olika människor. Intervju- och vallokalsundersökningar ger också sådan information. "Politikerna kan inte ta ansvar för en politik som de själva inte röstat för" Argumentet bygger på att riksdagsmajoriteten har en annan uppfattning än folkmajoriteten. Om riksdagsmajoriteten tillåts bestämma, kan väljarna utkräva ansvar för såväl beslutet som konsekvenserna av beslutet. Motargumentet är att om folket får bestämma, så är de medvetna om att de gör det på eget ansvar. De kommer inte att försöka hålla riksdagsmajoriteten ansvarig. När det gäller konsekvenserna av politiska beslut så bärs de alltid av folket. Om folket finner att de fattat fel beslut - konsekvenserna blev negativa - så har de också möjlighet att ändra sig i en ny folkomröstning. Inget är ristat i sten. "Folkomröstningar leder till en oansvarig politik" Det är välkänt att människor uppskattar generösa offentliga välfärdsåtaganden men ogillar höjda skatter. Därför antar man att om medborgarna får bestämma själva skulle de rösta för höga offentliga utgifter och låga skatter, vilket 14

skulle leda till (oansvariga och skadliga) offentliga underskott. Men antagandet är fel, som framgått ovan. Folkomröstningar leder till lägre offentliga utgifter och lägre budgetunderskott och - i den meningen - en mer, inte mindre, ansvarsfull politik. "Folkomröstning innebär ett misstroende mot våra folkvalda" Det är en orimlig tanke att de folkvalda ska veta vad medborgarna tycker i varje enskild fråga. Folkomröstningar kan då ses som ett stöd i det politiska beslutsfattandet. Annars är frågan om förtroende något som folkvalda ständigt måste vara beredda att låta prövas. Det är vad politik och politiska val handlar om. Det är väsentligt allvarligare om politikerna misstror sina väljare/uppdragsgivare i sådan grad att de inte vill låta väljarna avgöra viktiga frågor i folkomröstning. Demokrati betyder folkstyre, inte politikerstyre. "Valdeltagandet kan bli för lågt i en folkomröstning och utslaget sakna legitimitet" Det är inte nödvändigt att valdeltagandet är högt. Ett lågt valdeltagande kan spegla att människor är likgiltiga för om det blir ett ja eller nej. Man kan till och med argumentera för att det är bättre att de som har starka synpunkter i en fråga är de som avgör utslaget. Man kan också notera att riksdagens ledamöter röstar i många frågor utan att vara särskilt insatta i eller intresserade av frågorna. De följer helt enkelt partilinjen, som i sin tur ofta bestäms av dem som har starka synpunkter på frågan. Om man däremot anser att ett högt valdeltagande i en folkomröstning är viktig kan man kräva ett lägsta valdeltagande (till exempel 50 procent av de röstberättigade i en nationell omröstning). "Folkomröstningar kan styras av penningstarka intressegrupper" Penningstarka grupper har överhuvudtaget mer makt. De kan även påverka vanliga valrörelser. Den centrala frågan är om de har mer makt i en folkomröst- 15

ningskampanj än i ett vanligt val. De har sannolikt lättare att med betald och professionell hjälp få ihop namnunderskrifter till ett medborgarinitiativ. Men de flesta medborgarinitiativ röstas ner i folkomröstningar. Att stora ekonomiska resurser inte räcker för att styra valutslaget är den svenska EMU-omröstningen, där ja-sidans resurser var flera gånger större än nej-sidans, ett talande bevis för. "Alltför många folkomröstningar kostar mycket pengar och tröttar ut medborgarna" I Sverige har vi långt till "alltför många folkomröstningar". För att underlätta för medborgarna och minska kostnaderna är det ofta lämpligt att folkomröstningar samordnas med de allmänna valen. Väljarna tar då ställning dels för ett politiskt parti, dels i en eller flera sakfrågor. Det kan gälla såväl nationella som kommunala val. Annars är det riktigt att det inte är önskvärt att väljarna ska behöva ta ställning till ett stort antal frågor samtidigt, eftersom det minskar möjligheten att på ett informerat sätt ta ställning. I Kalifornien, till exempel, kan det finnas uppemot 20 olika frågor att ta ställning till i samband med de allmänna valen. Om detta skulle visa sig bli ett problem i Sverige - och det är långt dit - är lösningen att kräva ett större antal namnunderskrifter för att genomföra ett folkinitiativ. Som jämförelse kan nämnas att i Schweiz deltar medborgarna i olika folkomröstningar 3-4 gånger per år. Ändå är de inte uttröttade utan sätter tvärtom ett mycket högt värde på denna rättighet. "Folkomröstningar kan hota mänskliga rättigheter, underblåsa främlingsfientlighet, leda till dödsstraffets återinförande, med mera" Ett grundläggande problem i varje demokrati är "majoritetens tyranni". Därför finns grundlagsfästa minoritetsskydd och bestämmelser om mänskliga rättigheter. Sådana är och bör vara särskilt svåra att ändra (dubbla riksdagsbeslut, krav på kvalificerad majoritet och/eller folkomröstning). Sådana frågor kan därför 16

inte avgöras enbart i vanliga folkomröstningar. I princip skulle man även kunna ha begränsningar när det gäller andra frågor, till exempel dödsstraff, men här blir gränsdragningen genast svårare. I vilka värderingsfrågor (utöver mänskliga rättigheter och minoritetsskydd) ska man underkänna medborgarnas rätt att bestämma och i stället överlåta besluten till en enkel majoritet i riksdagen? Inget hindrar dock att man begränsar vilken typ av frågor som kan bli föremål för folkomröstning och exempelvis undantar frågor som rör enskildas rättigheter, utöver dem som redan är undantagna genom särskilt grundlagsskydd. Slutsatser Oavsett styrkan i olika argument för respektive mot folkomröstningar talar vid det här laget en omfattande empirisk forskning för att direktdemokratiska rätttigheter har en rad viktiga positiva effekter. Det finns ingen jämförbar empirisk forskning som visar att dessa motverkas av stora negativa effekter. Slutsatsen måste bli att en ökad användning av medborgarinitiativ och folkomröstningar skulle kunna stärka den representativa demokratin. Stärkta direktdemokratiska rättigheter skulle åstadkomma detta genom att skapa en bättre överensstämmelse mellan den förda politiken och medborgarnas önskemål och genom att öka medborgarnas känsla av delaktighet i den politiska processen och deras förtroende för de folkvalda. Samtliga är omistliga egenskaper hos en väl fungerande demokrati. Texten bygger delvis på ett avsnitt ur "Konstitutionens ekonomiska effekter: Vad säger den ekonomiska forskningen?" av Birgitta Swedenborg i De politiska spelreglernas betydelse, red Olof Petersson. SNS Förlag, 2004. 17

Källförteckning Frey, Bruno S och Alois Stutzer (2003), "Direct Democracy - Designing a Living Constitution". Anckar, Dag (2001), "Att underlätta underlåtenhetssynder? Om folkinitiativ" i Vägar förbi och genom partier, SNS Förlag. IRI Fakta (2004), Informationsblad om användning av initiativ, rådslag och folkomröstningar i Sverige och Europa, Initiativ- och rådslagningsinstitutet Sverige (www.iri-sverige.org) Moberg, Erik (1999). "Positive and normative aspects of direct democracy" i Makt utan motvikt - Om demokrati och konstitutionalism, City University Press. Mueller, Dennis C (2003), "Federalism. A Constitutional Perspective". Petersson, Olof, Lauri Karvonen, Eivind Smith och Birgitta Swedenborg (2004), Demokratins grundlag. Demokratirådets rapport 2004. SNS Förlag. Artiklarna Frey, Bruno S och Alois Stutzer (2003) samt Mueller, Dennis C (2003) ingår i en konferensvolym (red Roger C Congleton och Birgitta Swedenborg) som beräknas utkomma på internationellt förlag under 2005. Flertalet källor i denna rapport är hämtade därifrån. Tills vidare se: http://rdc1.net/workinprog/democratic%20constitutional%20design%202b.pdf Författarpresentation Birgitta Swedenborg är nationalekonom och forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle samt ledamot av Junilistans styrelse. Bosatt i Danderyd. Birgitta har en bred forskarbakgrund. Hon ingick bland annat i den statliga Ekonomikommissionen i början på 1990-talet och har varit ordförande i Liberala Ekonomklubben. E-post birgitta.swedenborg@sns.se 18

Varför behövs folkomröstningar? Direkt demokrati, till exempel folkomröstningar, är ett mycket värdefullt - ibland oundgängligt - komplement till vår representativa demokrati. Det är slutsatsen i rapporten "Varför behövs folkomröstningar?" där Birgitta Swedenborg går igenom argumenten för och mot ökad direktdemokrati i politiken. Empirisk forskning visar att en ökad användning av folkomröstningar tillkomna genom medborgarinitiativ förbättrar demokratin. Medborgarnas förtroende för de folkvalda ökar och deras respekt för stiftade lagar stärks. Ökad direktdemokrati stärker på så sätt den politiska demokratin.