Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ

Rapport Nr 2014 03 Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ Metodik för farliga ämnen John Sternbeck Mats Allmyr Sofia Frankki Svenskt Vatten Utveckling

Svenskt Vatten Utveckling Svenskt Vatten Utveckling (SVU) är kommunernas eget FoU-program om kommunal VA-teknik. Programmet finansieras i sin helhet av kommunerna. Programmet lägger tonvikten på tillämpad forskning och utveckling inom det kommunala VA-området. Projekt bedrivs inom hela det VA-tekniska fältet under huvudrubrikerna: Dricksvatten Rörnät & Klimat Avlopp & Miljö Management SVU styrs av en kommitté, som utses av styrelsen för Svenskt Vatten AB. För närvarande har kommittén följande sammansättning: Agneta Granberg (m), ordförande Daniel Hellström, sekreterare Henrik Aspegren Per Ericsson Tove Göthner Per Johansson (s) Stefan Johansson Henrik Kant Lisa Osterman Kenneth M. Persson Lars-Gunnar Reinius Göteborgs Stad Svenskt Vatten VA SYD Norrvatten Sveriges Kommuner och Landsting Gävle kommun Skellefteå kommun Göteborg Vatten Örebro kommun Sydvatten AB Stockholm Vatten AB Författarna är ensamma ansvariga för rapportens innehåll, varför detta ej kan åberopas såsom representerande Svenskt Vattens ståndpunkt. Svenskt Vatten Utveckling Svenskt Vatten AB Box 14057 167 14 Bromma Tfn 08-506 002 00 Fax 08-506 002 10 svensktvatten@svensktvatten.se www.svensktvatten.se Svenskt Vatten AB är servicebolag till föreningen Svenskt Vatten.

Svenskt Vatten Utveckling Bibliografiska uppgifter för nr 2014-03 Rapportens titel: Title of the report: Författare: Rapportnummer: 2014-03 Antal sidor: 52 Sammandrag: Abstract: Sökord: Keywords: Målgrupper: Omslagsbild: Rapport: Utgivningsår: 2014 Utgivare: Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ metodik för farliga ämnen Assessing the impact of landfill leachates in REVAQ methodology for hazardous substances John Sternbeck, Mats Allmyr och Sofia Frankki En bedömningsmetodik för påverkan från lakvatten på reningsverk presenteras. Metodiken avses att tillämpas inom REVAQ för att bedöma om påverkan från ett visst lakvatten är tolerabel, främst avseende påverkan på slamkvalitet. An methodology for assessing the impact of landfill leachates on municipal waste water treatment plants is presented. The focus is on the impact on sludge quality. The methodology is intended to be used in a certification system for assuring the quality of sludge to be used on arable land. Slam, lakvatten, REVAQ, riskbedömning Sludge, landfill leachate, risk assessment Deponiägare, avloppsreningsverk Åker i Ovanmyra, Dalarna. Foto: John Sternbeck, WSP Environmental Finns att hämta hem som PDF-fil från Svenskt Vattens hemsida www.svensktvatten.se Svenskt Vatten AB Svenskt Vatten AB Om projektet Projektnummer: 12-116 Projektets namn: Konkret handledning för bedöming av lakvatten inom REVAQ Projektets finansiering: Svenskt Vatten Utveckling; Avfall Sverige AB; Gryyab, Göteborgs kommun; Käppalaförbundet, Lidingö kommun; Kalmar kommun; Nordvästra skånes vatten och avlopp, Helsingborgs kommun; Trelleborgs kommun; Stockholm Vatten AB, Stockholms kommun; Klippans kommun; Örebro kommun Layout: Bertil Örtenstrand, Ordförrådet AB.

Förord Nytta och risker med att använda slam från avloppsreningsverk för att återföra näringsämnen till jordbruksmark har länge debatterats. Reningsverkens slam innehåller stora mängder fosfor och kväve, och särskilt för fosfor finns ett globalt behov att hushålla med naturresurserna. Eftersom slam även innehåller oönskade föroreningar, av vilka vissa har giftiga egenskaper, har risker med denna slamåterföring diskuterats under årtionden. Kvalitetssäkringssystemet REVAQ syftar till kontinuerlig förbättring av slamkvalitén samt säkerställande av en säker slamanvändning. För att uppnå detta syfte ställs krav på att reningsverken arbetar med uppströmsarbete för att identifiera och fasa ut farliga kemikalier. Lakvatten från avfallsdeponier är inte sällan kopplade avloppsreningsverk. Lakvatten från deponier har varit en svårbedömd föroreningskälla till reningsverken eftersom kunskapen om lakvattens innehåll av föroreningar varit begränsad, även om det förväntats kunna innehålla ett stort antal föroreningar. Naturvårdsverket har dock under de senaste åren låtit genomföra en kartläggning av ett stort antal organiska föroreningar i svenska lakvatten. Inom REVAQ är utgångspunkten att lakvatten ska få vara kopplat till reningsverk endast om bortkoppling inte bedömts fysiskt eller praktiskt rimlig, och om lakvattnet kan bedömas som harmlöst. En konkret och operativ definition av begreppet harmlöshet har dock saknats. I denna rapport presenteras en metodik som WSP utvecklat för att reningsverken ska kunna bedöma påverkan från ett visst lakvatten på ett reningsverk. Metodiken innehåller också kriterier för vilken påverkan som kan ses som tolerabel ur REVAQs perspektiv. Eftersom metallers förekomst i slam är reglerade inom REVAQ är metodiken avgränsad till organiska föroreningar. Utvecklingen av metodiken och kriterierna har under arbetets gång justerats efter diskussioner med REVAQs styrgrupp och regelkommitte samt de i projektet deltagande kommunerna och Avfall Sverige. Projektet har finansierats av Svenskt Vatten Utveckling, Avfall Sverige AB, Gryyab, Käppalaförbundet, Kalmar kommun, Nordvästra Skånes vatten och avlopp, Trelleborgs kommun, Stockholm Vatten AB, Klippans kommun samt Örebro kommun. Vi tackar alla och särskilt Anders Finnson på Svenskt Vatten för stort engagemang. John Sternbeck, WSP 3

4

Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 6 Summary... 7 1 Inledning... 8 2 Metodik för bedömning av enskilda lakvatten... 10 2.1 Acceptanskriterier...10 2.2 Utfall av bedömningen...13 3 Metodik och underlag... 14 3.1 Fördelning i reningsverk...14 3.2 Parametrar till Simpletreat...16 4 Urval av ämnen för bedömning... 18 4.1 Ämnen som är allmänt förekommande i svenska lakvatten...18 4.2 Övriga ämnen...19 4.3 Tillgängliga ämnesegenskaper...19 5 Bedömning av valda ämnen... 21 5.1 Massbalansberäkningar och fördelning till olika matriser...21 5.2 Slutgiltig prioritering av ämnen...22 5.3 Uppmärksammade ämnen som inte prioriterats för lakvattenbedömning...23 6 Diskussion... 25 6.1 Exempel på metodtillämpning...25 6.2 Metodens begränsningar...25 6.3 Metodens fördelar...26 6.4 Möjliga förändringar av metoden...26 7 Referenser... 27 Bilaga A Parameterdata för organiska ämnen samt beräknad fördelning... 29 Bilaga B Sorption av PFOS och PFOA... 34 Bilaga C Manual för bedömning av lakvatten inom REVAQ... 35 5

Sammanfattning Många svenska deponier eller avfallsanläggningar har sitt lakvatten kopplat till ett avloppsreningsverk. Certifieringssystemet REVAQ syftar bl.a. till en bättre slamkvalité och en utgångspunkt i REVAQs regelverk är att lakvatten ska kopplas bort från reningsverken. Undantag från denna regel kan vara aktuellt om det inte bedöms rimligt att etablera lokal rening, men då ska man visa att lakvattnets påverkans på slamkvalitén är tolerabel. Denna rapport redovisar en metodik som utvecklats för att bedöma hur deponilakvatten kan påverka slam från reningsverk. Metodiken kommer att användas inom REVAQs regelverk för att kunna bedöma om ett lakvatten bör kopplas bort. Innan metodiken tillämpas bör dock mer uppenbara metoder för att koppla bort lakvattnet ha utvärderats och befunnits tekniskt eller praktiskt svårgenomförda. Metodiken innehåller bedömningskriterier, en lista över prioriterade ämnen samt vägledning för genomförande av en prövning. En operativ vägledning ges i en separat manual. Denna rapport redovisar utgångspunkterna och principerna för föreslagna bedömningskriterier, samt ger en översiktlig genomgång av lakvattendata. Baserat på denna genomgång har ett stort antal organiska ämnen utvärderats och en slutlig prioriteringslista fram tagits. Metodiken som presenteras omfattar påverkan på slam och påverkan på avloppsreningsverkets recipient. För närvarande är det påverkan på slam som kommer att ingå i REVAQs regelverk. 6

Summary Landfill leachates are in Sweden commonly treated in municipal waste water treatment plants. The Swedish REVAQ certification system aims at improving the municipal sludge quality. A premise in this system is that landfill leachates should be treated locally and not in municipal waste water treatment plants. Exceptions from this rule may occur in situations where it is not considered reasonable or feasible to establish on-site treatment. However, exceptions are not acceptable unless it can be proved that the impact of the leachate on sludge quality is within tolerable limits. This report demonstrates a methodology for quantifying and assessing the impact of landfill leachate on the quality of municipal sludge. Prior to using this methodology, the possibilities for on-site treatment of the landfill leachate should have been evaluated and not found technically or practically feasible. The methodology includes assessment criteria, a list of priority substances and guidelines for the assessment. Detailed operative guidelines are published in a separate manual. This report gives the basic principles for the assessment criteria and an overview of pollutant occurrence in landfill leachates. The priority pollutants were selected based on a model evaluation of the behavior of a large number of organic pollutants in sewage treatment plants as well as their toxicity if sludge is used as a fertilizer on arable land. 7

1 Inledning Slam från kommunala reningsverk innehåller stora mängder fosfor och kväve och lämpar sig på många sätt för återföring av näringsämnen till t.ex. jordbruket. Då slam även innehåller oönskade och giftiga föroreningar har risker med denna slamåterföring diskuterats under årtionden. För att effektivisera utfasningen av farliga ämnen från att komma till reningsverken, och för att öka säkerheten i slamåterföring, har VA-branschen tillsammans med jordbrukssektorn och dagligvaruhandeln tagit initiativ till det s.k. REVAQsystemet. REVAQ är i flera hänseenden mer långtgående än nuvarande föreskrift för slamanvändning (SNFS 1994:2). Lakvatten från deponier går i många fall till kommunala reningsverk för rening. Utgångspunkten inom REVAQ är att deponilakvatten ska kopplas bort. I vissa fall är det praktiskt svårgenomförbart och då kan undantagsregler gälla. I REVAQs regelverk (Utgåva 2.2.1, 2013-01-01) beskrivs att om ett avloppsreningsverk ska ta emot lakvatten ska detsamma vara harmlöst för att reningsverket ska kunna certifieras enligt REVAQ. En konkret och operativ definition av begreppet harmlöst saknas dock. På uppdrag av Svenskt Vatten har WSP (Sternbeck m.fl. 2012) i en pilotstudie utvecklat och testat en metodik för att kunna bedöma om lakvatten kan påverka slamkvaliteten i reningsverk. Metodiken bygger på modell beräkningar av föroreningars uppträdande i avloppsreningsverk och i markmiljön. Pilotstudien visar att metodiken är genomförbar och tyder på att vissa lakvatten kan ge betydande påverkan på föroreningshalter i slam. Halter i lakvatten och andel lakvatten i inkommande avloppsvatten till reningsverk är faktorer som påverkar hur slammet kan påverkas. Dessutom är ämnesspecifika egenskaper av central betydelse. I denna rapport presenteras en utveckling av pilotstudien med det övergripande syftet att vid enskilda avloppsreningsverk kunna bedöma om påverkan från ett visst lakvatten kan betraktas som tolerabel. 1 I första hand är risken för upplagring och risker i systemet åkermark-livsmedel-människa prioriterad. Metodiken omfattar också förslag på bedömning av recipientpåverkan. Studien har följande mål: Prioriteringlista över ämnen som kan förekomma i lakvatten och som har: -- potential att bindas till slam och kan utgöra en risk vid spridning på åkermark. -- potential att påverka recipientkvaliten negativt. Manual för att beräkna -- hur ett visst lakvatten påverkar slammet i ett visst reningsverk -- om lakvattnets påverkan på slamkvalitet är tolerabel avseende risker för markmiljön, hälsa via grödor samt recipient. Kriterier för vilken påverkan som är tolerabel ur perspektivet att slam används på åkermark samt recipientpåverkan. 1 Tolerabel ersätter det tidigare begreppet harmlöshet som använt för lakvatten inom REVAQ. 8

Denna rapport ger en bakgrundsbeskrivning av metodiken samt motiv till prioritering av ämnen som ska bedömas. Rapporten innehåller följande delar: Bedömningsmetodik och acceptanskriterier Beskrivning av metodik för att bedöma hur ett lakvatten kan påverka slamkvaliten Översikt av tillgängliga data på föroreningar förekomst i lakvatten Prioritering av föroreningar Exempel på metodiken kan tillämpas En mer operativ vägledning för metodiken ges i en kompletterande manual som även finns bifogad i bilaga C till föreliggande rapport. 9

2 Metodik för bedömning av enskilda lakvatten Detta kapitel beskriver grundläggande principer för hur lakvatten kan bedömas med avseende på ett reningsverk. Med lakvatten avses i detta sammanhang det vatten som lämnar en deponi, inklusive vatten som innehåller lakvatten. Alltså ett vatten som varit i kontakt med avfall och som efter eventuell lokal rening och eventuell uppblandning med t.ex. dagvatten från en återvinningsanläggning går till reningsverk. 2.1 Acceptanskriterier Utgångspunkten inom REVAQ är att lakvatten ska kopplas bort från reningsverk för att renas lokalt vid deponin eller avfallsanläggningen. Om det av tekniska eller andra skäl inte bedöms rimligt ska det visas att lakvattnets påverkan på reningsverket är tolerabel. Detta kan omformuleras som en fråga: I vilken grad får ett lakvatten påverka slammet från ett reningsverk, eller ytvattnet i reningsverkets recipient? Detta är i viss mån en fråga om bedömning och policy. REVAQ syftar bl.a. till att slammet ska kunna användas på jordbruksmark utan betydande risker, vilket har preciserats som följer: 1) human exponering av föroreningar via grödor ska underskrida toxikologiska gränsvärden 2) halter i miljön ska underskrida ekotoxikologiska gränsvärden. Dessa principer har i många studier tillämpats vid riskbedömning av slamanvändning inom jordbruket (t.ex. Jensen m.fl., 2007; Reiss m.fl., 2009; VKM, 2009; Sternbeck m.fl., 2011; Sternbeck m. fl., 2013). Det finns också skäl att gå längre än ovanstående utgångpunkter: Verksamheter ska sträva efter att minimera miljöpåverkan. Särskilt farliga ämnen ska utfasas ur samhället och utsläpp ska på sikt upphöra, och när det gäller åkermark är persistens en särskilt allvarlig ämnesegenskap. Det finns osäkerheter behäftade med att bedöma vid vilken nivå som risker är låga respektive betydande. Samverkanseffekter från olika ämnen kan uppstå, men är svåra att predicera i den verkliga miljön. Föreliggande arbete är huvudsakligen inriktat på att skydda jordbruksmark. En ytterligare aspekt som dock inte ingår i REVAQs regelverk är påverkan på reningsverkens recipienter. Kriterier för tolerabel påverkan beskrivs i det följande. 2.1.1 Slam Bakgrund Jordbruksmarken kan påverkas då slammet används för fosforåterföring. Dels kan upptag av föroreningar i grödor medföra human exponering, 10

och dels kan marklevande organismer ta skada. Olika undersökningar och modellberäkningar har bedömt risker för hälsa och miljö. En sammanställning av studier som är relevanta för svenska förhållanden indikerar låga risker för negativa effekter, och att vissa positiva effekter på bl.a. mikrobiella processer påvisats (Sternbeck och Österås, 2013). Frågan är dock omtvistad och såsom beskrivs nedan föreligger en risk för förorening av jordbruksmark vid lång tids användning av slam som gödning. För en viss slamgiva står risken i relation till halten i slam. Därför har högsta acceptabla halter i slam beräknats för svenska förhållanden i tidigare arbeten (Sternbeck m.fl, 2011, 2013). Värdena har benämnts lågrisknivåer. För det 30-tal organiska föroreningar som utvärderats enligt denna metodik är såväl medelhalter som 90-percentiler i svenskt slam lägre än dessa lågrisknivåer. Det innebär låg risk för negativa effekter. För många organiska föroreningar är säkerhetsmarginalen mer än 1000-faldig. Detta stämmer väl med studier i andra länder (t.ex. Jensen m.fl., 2007; Reiss m.fl., 2009; VKM, 2009). Det har också visats att persistenta organiska föroreningar samt vissa metaller kan upplagras i matjorden efter längre tids upprepade givor. Bevis för detta kommer både från långliggande fältförsök och från teoretiska beräkningar. Långsiktig upplagring strider mot det övergripande målet att inte förorena och är därför en utvärderingsaspekt i sig. Totalt känner vi till ett 30-tal organiska föroreningar som utvärderats för upplagring (VKM, 2009; Sternbeck m fl. 2011, 2013) och för nästan samtliga dessa är nedbrytning i matjorden den process som reglerar risken för upplagring. Endast för PFOS och två andra perfluorerade karboxylsyror var utlakning den styrande processen. Det ska dock nämnas att uttag via skörd av spannmål inte kunnat utvärderas för alla ämnen. Vi kan därför generalisera och bedöma risken för upplagring i matjord utifrån respektive ämnes nedbrytningshastighet i jord. Med en giva vart femte år så kommer ämnen med en halveringstid på högst ett år inte att orsaka långsiktig upplagring. I detta sammanhang skulle persistens därför kunna definieras som att halveringstiden i jord är minst ett år. I Kemikalieinspektionens PRIO-databas används kriteriet 120 dygn i jord. Detta kriterium används även vid kemikaliebedömningar inom EU (ECHA, 2012). Trots att en halveringstid i jord på 120 dygn inte innebär betydande risk för upplagring i scenariot slam på åkermark är det lämpligt att följa internationella persistenskriterier. Det finns också en osäkerhet i dessa halveringstider vilket gör det motiverat med en viss säkerhetsmarginal. Därför gäller även i detta bedömningssystem 120 dygn. Bedömningsmetodik för slam Ett bedömningssystem för hur lakvatten påverkar slamkvalité föreslås av ovanstående skäl baseras på risk för negativa effekter på hälsa eller miljö, samt på risk för långsiktig upplagring i åkermark, vid användning av slam på jordbruksmark enligt SNFS 1994:2. Påverkan på slam bedöms vara tolerabel om haltbidraget från lakvatten utgör mindre än 1 % av en s.k. lågrisknivå i slam. En lågrisknivå i slam är den halt som inte bedöms utgöra oacceptabla risker för hälsa eller miljö vid långsiktig användning på åkermark (Sternbeck m.fl., 2013). Riskbedöm- 11

ning ligger till grund för de lågrisknivåer (LRN) som utgör basen för den riskbaserade bedömningen av lakvatten. Riskbedömningen omfattar marklevande organismer samt för flertalet ämnen även hälsoeffekter till följd av intag av gröda från slambehandlad åkermark. Hur höga dessa nivåer är beror bl.a. på aktuell slamgiva. De använda värdena är baserade på en långsiktig giva om 22 kg P/ha/år eller 0,8 ton slam/ha/år som upprepas vart femte år (se SNFS 1994:2). För att minimera risken för långsiktig upplagring av föroreningar i jordbruksmarken kan det också finnas behov att begränsa påverkan på förekomst i slam under den riskmässigt säkra nivån. För ämnen som uppfyller persistenskriteriet bör därför bidraget från lakvatten inte heller utgöra mer än 1 % av uppmätt halt i reningsverkets slam. Bedömningsmetodiken illustreras i figur 2-1 och dess genomförande beskrivs i den kompletterande manualen (bilaga C). Figur 2-1 Beslutsschema för bedömning av lakvattens påverkan på slamkvalitet. 2.1.2 Recipientpåverkan Bakgrund Lakvattnets eventuella påverkan på reningsverkens recipienter är f.n. inte en aspekt som ingår i REVAQs regelverk. Frågan är dock inte hypotetisk eftersom vissa föroreningar renas dåligt i reningsverk. Typiska egenskaper för ämnen med potential att påverka recipienten är måttlig eller låg nedbrytbarhet i kombination med måttlig till hög vattenlöslighet. Ämnen med sådana egenskaper kan uppträda i betydande halter i såväl lakvatten som utgående avloppsvatten och bidra till föroreningsbelastning på sjöar och vattendrag. Vissa ämnen med sådana egenskaper förekommer i lakvatten. Urvalet görs utifrån de ämnen som ingår i vattenmyndigheternas klassning av kemisk status, de s.k. prioriterade ämnena enligt 2013/39/EU. De metaller som är prioriterade ingår dock inte, eftersom metaller redan är reglerat inom REVAQ. Bedömningsmetodik för recipient Här lämnas ett förslag på bedömningskriterier för reningsverkens recipient. Om ett reningsverk skulle prövas med avseende på påverkan på kemisk 12

status vore ett krav troligen att miljökvalitetsnormer för ytvatten enligt 2013/39/EU inte får överskridas i verkets recipient. Detta innebär bl.a. att bedömning görs mot halter i utgående avloppsvatten efter utspädning i en blandningszon. Påverkan på utgående vatten från reningsverket bedöms vara tolerabel om beräknat haltbidrag till recipient från lakvatten inte överskrider 1 % av AA-MKN enligt 2013/39/EU. Denna aspekt omfattar således enbart de ämnen för vilka gränsvärden i ytvatten, i form av miljökvalitetsnormer, föreligger. Bedömningsmetodiken illustreras i figur 2-2. Genomförandet är på motsvarande vis som för slam, vilket beskrivs i den kompletterande manualen i bilaga C. Figur 2-2 Beslutsschema för bedömning av lakvattens påverkan på recipient. 2.2 Utfall av bedömningen Om påverkan på slam och recipient är tolerabla föreligger enligt dessa aspekter inget skäl att koppla bort lakvattnet från reningsverket. En förutsättning är dock att föregående utredning inte visat på rimliga alternativa lösningar för att rena lakvattnet lokalt vid deponin. Man ska också säkerställa att dessa förhållanden inte förändras över tid. Därför ska kontrollprogram för deponin upprättas med avseende på de aktuella föroreningarna. Syftet är att visa att lakvattenkvalitén fortsatt uppfyller kriterier för tolerabel påverkan på reningsverket. Om ett eller flera ämnen medför att påverkan på slam eller recipient överskrider kriterierna för vad som är tolerabelt finns två möjligheter: 1) Lakvattnet kopplas bort från reningsverket. 2) Lokal rening etableras eller byggs ut så att förekomsten av de kritiska föroreningarna i lakvattnet minskar till erforderlig nivå. Om lakvattnet kopplas bort är det troligt att det också ställs krav på utbyggd rening vid deponin, även omfattande t.ex. kväveföroreningar. Detta är dock inte en fråga för REVAQ och lämnas därför därhän i detta bedömningssystem. 13

3 Metodik och underlag Detta kapitel beskriver den metodik som använts för att prioritera vilka ämnen i lakvatten som bör bedömas i enlighet med de acceptanskriterier som beskrivs i kapitel 2. Urvalsprocessen går i korthet ut på att identifiera ämnen som förekommer i lakvatten och utifrån tillgängliga ämnesegenskaper bedöma huruvida de är relevanta att prioritera. Urvalet baserar sig på ämnenas beräknade fördelning till slam respektive utgående vatten i reningsverk. 3.1 Fördelning i reningsverk En kemisk förening som förekommer i inkommande avloppsvatten kommer att fördelas till fyra flöden: slam, nedbrytning, luft och utgående vatten. Förhållandet mellan dessa flöden varierar mellan olika ämnen till följd av ämnets egenskaper och reningsverkets utformning. I detta arbete används modellen SimpleTreat 3.1 som bl.a. ingår i den riskbedömningsmodell som används inom EUs kemikaliearbete, EUSES. Modellen beskrevs ursprungligen av Struijs (1996) men nuvarande version illustreras i figur 3-1. Fördelning till luft Fördelning till luft Fördelning till luft Nedbrytning Fördelning till utgående vatten Fördelning till slam Fördelning till slam Figur 3-1 Principskiss över reningsverksmodellen SimpleTreat 3.1. För neutrala ämnen 2 anses beräkningar i SimpleTreat ge en god första bedömning av ämnesfördelning i reningsverk (Franco m fl. 2013; Artola- Garciano m fl. 2003, Struijs, 2013). RIVM har på uppdrag av den tyska miljömyndigheten UBA genomfört en utvärdering av Simple Treat 3.1 (Struijs, 2013). Man konstaterar att det inte finns skäl att ändra modellen avseende de processer som styr nedbrytning och massflöden. En slutsats av utvärderingen var dock att de beräkningsrutiner som används i modellen för att uppskatta hur laddade organiska ämnen binder till slam (s.k. K p -värde) inte ger en tillfredsställande prediktion av ämnenas fördelning i reningsverk. Skattningen bygger i modellen på K ow samt syra- eller baskonstanter. I rapporten föreslås en revision avseende dessa beräkningsrutiner. I nuvarande version av modellen får man bättre prediktion av sådana ämnens fördelning 2 Ett neutralt ämne är ett ämne som i vattenlösning uppträder som en oladdad (ickejonisk) molekyl. 14

i reningsverk om man använder uppmätta värden på K p. Denna slutsats går i linje med den validering WSP gjort av fördelning av ämnen i Simple Treat 3.1 (Sternbeck m.fl, 2012) och även vad resultat från andra studier visar (Franco m.fl., 2013). I den mån uppmätta fördelningskonstanter finns tillgängliga för joniserbara ämnen eller ytaktiva ämnen såsom PFOS har dessa använts vid urvalsprocessen. De ingår också i redovisade ämnesparametrar (se avsnitt 3.2) och ska användas i modellberäkningarna vid riskbedömning av lakvatten. WSP har tidigare inom ramen för detta projekt genomfört en validering av SimpleTreat 3.1 (Sternbeck m. fl., 2012). Resultaten från den studien visade generellt på god överensstämmelse mellan uppmätta halter i slam och modellerade värden av ett antal av de ämnen som även ingår i prioriteringslistan i denna rapport. I figur 3-2 visas uppmätta medianhalter i jämförelse med modellerade resultat ifrån den studien. En källa till osäkerhet i datamaterialet är att uppgifter om halter i inkommande avloppsvatten (vilka använts för modellering) generellt inte är från samma reningsverk eller samma tidpunkt som motsvarande uppmätta halter i slam. Som en kompletterande validering beräknades också den relativa fördelningen av några ämnen mellan slam, nedbrytning, luft och utgående avloppsvatten (Sternbeck m.fl., 2012). Denna relativa fördelning jämfördes med motsvarande värden från verkliga massbalansstudier som genomförts för DEHP, TCEP, TCPP, naftalen, antracen, benso(a)pyren, BDE-47, BDE-99 och PFOS. Överenstämmelsen var relativt god för flertalet ämnen. Sammantaget med ovan givna internationella referenser är den övergripande bilden att SimpleTreat 3.1 ger en relativt god beskrivning av hur ämnen med olika egenskaper uppträder i reningsverk, givet att ämnenas egenskaper är väl kända. mg/kgts 100 10 1 0,1 0,01 Modellerad högsta halt Modellerad lägsta halt Uppmätt medianhalt 0,001 0,0001 PFOS BDE-99 BDE-47 benso(a)pyren antracen naftalen bisfenol A TCPP TCEP DBP DEHP Figur 3-2 Jämförelse av modellerade halter i slam utifrån högsta och lägsta halt i inkommande vatten till ARV med medianhalt av uppmätta halter i slam (från Sternbeck m.fl., 2012). I en annan nyligen genomförd studie analyserade WSP ämnesfördelning i ett specifikt reningsverk. Halterna jämfördes med reningsverksspecifika 15

modellberäkningar i SimpleTreat 3.1. Studien omfattade även en tillämpning av den metodik som rekommenderas i denna rapport för att bedöma lakvattenpåverkan på ämnen i slam. Resultaten är inte publicerade men sammanfattas i här i samförstånd med företrädare för den deponi som ingick i studien (tabell 3-1). I beräkningarna var modellen parametriserad efter det aktuella reningsverkets dimensioner. Tabell 3-1 Beräknade och uppmätta halter av några ämnen vid ett svensk reningsverk. Data från WSP. Alla halter i µg/kg ts. Ämne Uppmätt Beräknat Fluoranten 350 260 Benso(b)fluoranten 150 125 PFOA <2,1 1,9 (median Sverige 1,8) BDE-47 12 11 3.2 Parametrar till Simpletreat Beräkningar i SimpleTreat kräver dels uppgifter om reningsverkets dimensioner och dels ämnesspecifika parametrar. Vid individuell prövning av påverkan på ett enskilt reningsverk används värden för det reningsverket. De ämnesspecifika parametrarna är Molekylvikt (g/mol) K ow (enhetslös) (fördelningskonstant mellan oktanol och vatten) Ångtryck (Pa) Vattenlöslighet (mg/l) Syrakonstanter K a och K b (enhetslös) Henrys konstant (Pa m 3 /mol) K p avloppsvatten, raw sewage (fördelningskonstant mellan slam och vatten, l/kg) K p aktivt slam (fördelningskonstant mellan slam och vatten, l/kg) Biologisk nedbrytbarhet (h 1 ) Valda värden och referenser ges i bilaga A. Några ämnen kräver kommentarer för valet av parametervärden, eftersom underlaget kan vara sparsamt eller tvetydigt. K p beräknas i modellen utifrån K ow, om inte empiriskt bestämda K p -värden finns. Såsom beskrivs i avsnitt 3.1 ovan är beräkningen av polära ämnens fördelning mellan partiklar och vatten ofta för osäker i modellen. Vi har i dessa fall valt empiriskt bestämda värden enligt följande prioritetsordning: 1) Mätningar av K p i slam 2) Mätningar av K p /K oc i jord, omräkning till slam via f oc. Referenser till K p för valda ämnen ges i bilaga B. I valet av biologisk nedbrytbarhet (k, biodeg, h 1 ) har angivelser i Simple Treat 3.1 om tolkning av nedbrytningstest (OECD) använts. Kriterierna för tolkning sammanfattas i modellens input-datablad under Biodegradation in activated sludge: Method 1. Om inga tillämpliga testresultat avseende nedbrytbarhet funnits tillgängliga för ämnet har uppskattning av nedbrytning gjorts med programmet EPIWEB 4.1 utifrån ämnesstruktur. Programmet anger uppskattning 16

av nedbrytbarhet som ready biodegradability prediction: yes/no. Ämnen som i EPIWEB 4.1 klassades som nedbrytbara gavs k = 1 h 1 medan ämnen som klassades som icke nedbrytbara gavs k = 0 h 1. Nedbrytningen avser endast den andel av föroreningen som förekommer i löst fas. 17

4 Urval av ämnen för bedömning Lakvatten från deponier är en komplex matris som kan innehålla ett stort antal ämnen. Komplexiteten och variationen av ämnesinnehåll i utgående lakvatten från en deponi beror av flera faktorer såsom mängd och typ av avfall som deponerats samt i vilken grad lakvattnet renas. För att välja ut ämnen i lakvatten som kan tänkas vara relevanta att undersöka med avseende på påverkan på slamkvalitet eller organismer i recipient vid anslutande reningsverk har vi utgått ifrån en stegvis urvalsprocedur enligt följande: Ämnen som förekommer allmänt i lakvatten från svenska deponier, eller som på basis av utländska studier bör ingå. Nedprioritering av ämnen som är volatila eller lättnedbrytbara Urval av de ämnen för vilka ämnesegenskaper är tillgängliga. Det är en förutsättning för beräkningar av nedbrytning och fördelning mellan slam, vatten och luft i ett reningsverk. 4.1 Ämnen som är allmänt förekommande i svenska lakvatten I det första steget i urvalsprocessen har vi utgått från en omfattande lakvattenstudie som initierats av Naturvårdsverket och genomförts av Sweco (Sweco, 2013-04-09). Målet med den studien var att förutsättningslöst karaktärisera organiska ämnen i lakvatten från deponier i Sverige. I studien har lakvatten från sex olika deponier analyserats. Deponierna har valts enligt kriterier avseende mängder och typ av mottaget avfall för att ge en god representation av det breda spektrum av ämnen som kan förekomma i lakvatten. Avfallsanläggningarna har även olika grad av behandling av lakvattnet. Analyserna omfattar både prover av obehandlat lakvatten och lakvatten som genomgått den egna reningsanläggningen samt deponislam eller partikelfas från reningen. I den inledande screeningen i ovan nämnda studie identifierades och semikvantifierades ca 600 ämnen. Av dessa ämnen valdes ca 140 ämnen ut för vidare kvantitativ analys. Urvalet gjordes på basis av förekomst och egenskaper: halter om 100 ng/l i minst två utgående lakvatten eller höga halter i deponislam från den egna reningsanläggningen, om ämnet karaktäriseras som persistent, bioackumulerbart eller toxiskt enligt programmet PBT-profiler (USEPA). I de kvantitativa analyserna lade man även till 160 ämnen som man hade tillgång till analysstandarder för och som kunde analyseras enligt samma metodik som de andra ämnena i urvalet. Vi har valt att söka ämnesegenskaper för totalt 159 ämnen som ingick i Naturvårdsverkets studie och som ansågs relevanta med hänsyn till förekomst i lakvatten och ämnesspecifika egenskaper. 18

4.2 Övriga ämnen Ovan nämnda svenska studie av lakvatten har trots sin omfattning vissa begränsningar, t.ex. att enbart GC-MS användes för separation och detektion. Vissa allmänt kända miljö- och hälsofarliga kemikalier ingår inte. Det finns också exempel på sådana ämnen där de inte påträffades i betydande halter i Swecos undersökning, men där andra studier påvisat deras förekomst i lakvatten. Därför har vi i viss mån breddat omfattningen med det ämnesurval som gjordes i WSPs pilotstudie åt Svenskt Vatten (Sternbeck m. fl., 2012): Perfluorerade ämnen: flera studier har visat att många perfluorerande ämnen kan förekomma i höga halter i lakvatten (t.ex. Woldegiorgis m.fl., 2006; Li, 2009). Därför har PFOS och PFOA utvärderats. Bromerade flamskyddsmedel: flera studier har påvisat förekomst av bromerade difenyletrar i lakvatten (Junestedt m.fl., 2003; Allard m.fl. 2011; Li et al., 2012). BDE-47 och BDE-99 är två av de vanligast förekommande bromerade flamskyddsmedlen och har därför utvärderats. Nonylfenol: nonylfenol är ett relativt vanligt förekommande ämne i lakvatten (Junestedt m fl., 2003; Allard m.fl., 2011). Det finns olika former av nonylfenol och sannolikt är det den grenade isomerblandningen som förekommer i högst halter, och inte den med rak nonylgrupp (t.ex. Sternbeck m.fl. 2004). Pentaklorfenol: pentaklorfenol har påvisats i lakvatten i tidigare studier (t.ex. SWECO, 2009). Ämnet inkluderas i utvärderingen eftersom det har en fastställd miljökvalitetsnorm för ytvatten. 4.3 Tillgängliga ämnesegenskaper Ämnesegenskaper har primärt sökts i HSDB (http://toxnet.nlm.nih.gov) och IUCLID (http://esis.jrc.ec.europa.eu). Vissa ämnen som förekom i höga halter i kvantitativa analyser bedömdes som särskilt viktiga att inkludera i det första urvalet. I de fall sådana ämnen ej var representerade i HSDB eller IUCLID genomfördes en kompletterande sökning med uppgifter från EPIWEB 4.1. Av de 159 ämnena från Naturvårdsverkets rapport hittades ämnesegenskaper för 66 ämnen. Till dessa ämnen tillkom några ämnen som sedan tidigare (Sternbeck m.fl., 2012) bedömts relevanta att undersöka (se avsnitt 4.2). Totalt har vi funnit ämnesegenskaper för 73 ämnen för vilka massbalansberäkningar i reningsverksmodellen SimpleTreat 3.1 genomförts, se bilaga A. För mer polära ämnen har uppgifter om empiriskt baserade sorptionskonstanter för slam sökts i den vetenskapliga litteraturen. För följande ämnen kunde empiriska data erhållas: PFOS, PFOA, DEHP, tris(2-kloretyl)fosfat, tris(2-klorisopropyl)fosfat, tri-iso-butylfosfat, pentaklorfenol 3,5-diklorfenol, BDE-47, BDE-99, bisfenol A, 1,4-diklorfenol. De totalt 168 ämnena representerar 29 olika ämnesgrupper. I tabell 4-1 visas vilka av dessa ämnesgrupper som är representerade i denna utvärdering av lakvattens påverkan på reningsverk, och vilka som inte kunnat hanteras till följd av brist på uppgifter om ämnenas egenskaper. 19

Tabell 4-1 Antal ämnen i olika ämnesgrupper som prioriterats initialt, samt antal ämnen där tillgången på fysiska och kemiska data medgivit utvärdering av fördelning i reningsverk. Ämnesgrupp Antal ämnen med lakvattendata Antal ämnen som utvärderats Adipatestrar 1 0 Aldehyder 2 1 Alifatiska syror 11 6 Alifatiska kolväten 17 9 Aminer 1 1 Aromatiska sulfonamider 5 2 Heterocykliska aromater 1 1 Bromerade difenyletrar 2 2 Karboxylsyror 2 1 Klorfenoler 3 3 Etrar 2 0 Ketoner 6 1 Metaboliter 1 0 Monocykliska aromatiska kolväten 6 0 Nitriler och isocyanater 4 1 Övriga alkoholer 7 3 Övriga estrar 5 2 Övriga halogener 3 2 Övriga kväveföreningar 13 4 Övriga syreföreningar 1 0 Övriga svavelföreningar 11 2 Perfluorerade ämnen 2 2 Fenoler 9 5 Fenoxisyror 11 6 Fosfatestrar 6 6 Ftalatestrar 7 6 Polycykliska aromatiska kolväten 3 3 Siloxaner 3 0 Terpener 23 4 Summa 168 73 20

5 Bedömning av valda ämnen Den slutliga prioriteringen av ämnen utgår från de två skyddsaspekter som bedömningen omfattar (se kapitel 2): slam och recipient. Urvalskriterierna är därför formulerade som följer: Ämnen som bryts ned till mindre än 80 % i ett reningsverk och fördelas med minst 10 % till slam i reningsverk (ska bedömas avseende påverkan på slamkvalité), eller fördelas med minst 10 % till utgående vatten i reningsverk och omfattas av EU-direktiv 2013/39/EG (ska bedömas avseende recipientpåverkan). De 73 ämnenas fördelning i avloppsreningsverk beskrivs med hjälp av massbalansberäkningar i modellverktyget SimpleTreat 3.1. 5.1 Massbalansberäkningar och fördelning till olika matriser I beräkningarna har reningsverksparametrar i SimpleTreat 3.1 justerats för att motsvara ett genomsnitt av svenska förhållanden avseende avloppsflöde (sewage flow, l/pe/d) och producerad mängd slam per mängd avloppsvatten (kg ts/m 3 ). I Sverige behandlades år 2010 ca 1,2 miljarder kubikmeter avloppsvatten fördelat på 8,1 miljoner personekvivalenter (SCB, 2012). Detta motsvarar ett genomsnittligt avloppsflöde på ca 400 l/pe/d. Genom att ansätta ett avloppsflöde på 400 l/pe/d i SimpleTreat 3.1 erhålls en beräknad slamproduktion per mängd avloppsvatten på 0,18 kg ts/m 3 i modellen. Detta kan jämföras med ett motsvarande värde på 0,17 kg ts/m 3 för Sverige som helhet baserat på totala mängder producerat slam (203 520 ton ts) och avloppsvatten (1,2 10 9 m 3 ) (SCB, 2010). För övriga reningsverksparametrar i SimpleTreat 3.1 har modellens defaultvärden använts (tabell 5-1). Tabell 5-1 Reningsverksparametrar som använts vid massbalansberäkningar av ämnen. Fetstilt värde avviker från defaultvärden i SimpleTreat 3.1. Reningsverksparameter Defaultvärde Valt värde Lufttemperatur, ºC 15 15 Vattentemperatur, ºC 15 15 Vindhastighet, m/s 3 3 Avloppsflöde, l/pe/d 200 400 Personekvivalenter, pe 10 000 10 000 Slambelastning, kg BOD / kg ts / d 0,15 0,15 Luftning, b (bubblor) / s (ytluftning) s s Resultaten av beräknad fördelning till matriserna slam, utgående vatten och luft samt nedbrytning av samtliga ämnen presenteras i tabell A2 i bilaga A. I tabell 5-2 presenteras de ämnen som prioriterats genom ovan angivna urvalskriterier för bedömning på slam och eller recipientkvalité. Av de 73 ämnena var det endast ett ämne (anilin) som nedprioriterades på grund av 21

nedbrytning med > 80 %. Av återstående ämnen beräknades 27 av ämnena fördelas till slam med > 10 %. 72 ämnen fördelar sig till vatten med > 10 % och av dessa är 9 relevanta för bedömning av recipientpåverkan enligt AA- MKN. Sju av ämnena är relevanta både ur slamkvalitetsaspekt och för bedömning av recipientpåverkan. Tabell 5-2 Procentuell fördelning till luft, utgående vatten och slam samt nedbrytning av de ämnen som uppfyllde prioriteringskriterierna. Resultaten bygger på beräkningar med SimpleTreat 3.1. Ämne Luft Utgående vatten Slam Nedbrytning Dotriakontan 0 16 84 0 Triakontan 0 16 84 0 Nonakosan 0 16 84 0 Oktakosan 0 16 84 0 Heptakosan 0 16 84 0 Hexakosan 0 16 84 0 Pentakosan 0 16 84 0 BDE-99 0 17 83 0 Hexadekan 1 16 83 0 BDE-47 0 17 83 0 Pentadekan 4 15 82 0 Tetradekan 7 13 78 3 Benso(a)pyren 0 25 75 0 Diisononylftalat (DINP) 0 13 64 23 DEHP 0 14 54 32 Oktadekansyra 0 27 54 20 Dibutylftalat 0 17 32 51 Dehydroabietinsyra 0 74 26 0 Nonylfenol 0 57 25 18 Antracen 5 74 21 0 D-Limonen 66 10 21 3 3,5-bis(1,1-dimethylethyl) 4-hydroxy-benzoesyra 0 81 19 0 Hexadekansyra 1 41 18 40 PFOS 0 85 15 0 Tri(2-butoxyetyl)fosfat 0 87 13 0 Diisobutylftalat 0 20 11 69 Pentaklorfenol 0 92 8 0 Naftalen 25 52 3 20 5.2 Slutgiltig prioritering av ämnen Samtliga ämnen med en fastställd miljökvalitetsnorm inkluderas för att bedöma lakvattnets påverkan på recipient. För att kunna riskbedöma de ämnen i lakvatten som fördelar sig till slam krävs haltkriterier för när tillskottet av ett ämne i reningsverksslam kan anses medföra en tolerabel påverkan på slamkvalitet. Bedömningen grundas på skydd av marklevande organismer och människors hälsa via intag av grödor som odlats på slamgödslad åkermark (se kapitel 2.2). Vissa ämnen av de som identifierats som relevanta i urvalsprocessen ovan är mindre välstuderade avseende toxikologiska effekter och upptag i växter. Den slutgiltiga prioriteringen av ämnen begränsas därför till ämnen med tillgängliga ämnesdata som medger en riskbedömning utifrån haltkriterier i slam. 22

Flera ämnen med naturligt ursprung har strukits från den slutliga prioriteringen. Hexadekansyra och oktadekansyra är två i naturen mycket vanligt förekommande syror med biogent ursprung. Dehydroabietinsyra förekommer som hartssyra i barrträd. Halten hartssyra i gran uppges vara 2 mg/g och av detta utgörs ca 23 % av dehydroabietinsyra. Ämnet är således mycket vanligt förekommande i naturen. D-limonen är även det ett naturligt ämne och utgör ett av de vanligaste doftämnena i citrusfrukter. D-limonen används bland annat som doftämne. Resultat från SWECO:s lakvattenstudie antyder att lakvatten som genomgått rening inte har särskilt höga halter av varken dehydroabietinsyra eller D-limonen samt att ämnena inte förekommer i särskilt höga halter i deponislam. Vi har därför valt att inte ta med dessa ämnen i prioriteringslistan. Det slutliga förslaget till prioriterade ämnen att utvärdera ges i tabell 5-3. Ett 10-tal alifater med kolkedjelängder mellan 14 och 32 ingick också i prioriteringen. Dessa har ersatts med samlingsfraktionen alifater C16- C35 enligt Naturvårdsverket (2009), där fraktionens fysikalisk-kemiska och ekotoxikologiska egenskaper beskrivs. De kommersiella laboratorierna har rutinmetoder för att analysera denna fraktion, vilket underlättar tilllämpningen av metodiken. Tabell 5-3 Prioriterade ämnen för bedömning av lakvattenpåverkan på slam och/eller recipientkvalité. Alla ämnen utom naftalen och pentaklorfenol ska bedömas avseende påverkan på slamkvalité. Endast ämnen med AA-MKN ska bedömas avseende recipientpåverkan. AA-MKN (µg/l) Ämne CAS-nr LRN (mg/kg ts) (lågrisknivå slam) (gränsvärde ytvatten) Tri(2-butoxyetyl)fosfat 78-51-3 650 DEHP 117-81-7 6 500 1,3 Diisobutylftalat 84-69-5 20 Diisononylftalat (DINP) 28553-12-0 23 000 Dibutylftalat 84-74-2 1700 PFOS 1763-23-1 0,12 0,00065 Naftalen 91-20-3 n. a. 1 2 Antracen 120-12-7 80 0,1 Benso(a)pyren 50-32-8 28 0,00017 2 4-nonylfenol 25154-52-3 350 0,3 BDE-47 5436-43-1 440 0,0005 BDE-99 60348-60-9 100 0,0005 Pentaklorfenol 87-86-5 n. a. 1 0,4 Alifater C16-C35 Flera olika 80 000 1 Naftalen & pentaklorfenol binder svagt till slam och skall därför enbart bedömas avseende recipientpåverkan. 2 Det är f.n. oklart om man verkligen avser att följa benso(a)pyren via denna mycket låga norm för vatten, eller om det blir motsvarande norm för biota. 5.3 Uppmärksammade ämnen som inte prioriterats för lakvattenbedömning Listan över prioriterade ämnen omfattar inte vissa ämnen eller ämnesgrupper som traditionellt betraktas som intressanta i miljösammanhang. I ned- 23

anstående lista berörs ett antal av dessa ämnen och anledningen till att de inte kvalat in i urvalet. Fosfatestrar: flera ämnen förekommer i lakvatten men merparten förväntas inte fördela sig till slam med mer än 10 % enligt beräkningar i SimpleTreat. Tri(2-butoxyetyl)fosfat är prioriterat på grund av att beräknad fördelning till slam överstiger 10 %. Fenolära ämnen: flera ämnen förekommer i lakvatten men fördelar sig inte till slam enligt beräkningar i SimpleTreat 3.1. 4-Nonylfenol fördelas till slam och prioriteras trots låga halter i SWECO (2013). Ämnet har hormonstörande egenskaper och dess förekomst i lakvatten har påvisats i andra studier (Junestedt m fl., 2003; Allard m.fl., 2011; SWECO, 2009). Tennorganiska ämnen: ämnena förekommer i halter < LOD i SWECO s lakvattenstudie och låga halter i lakvatten enligt litteratur (SWECO, 2009). Bisfenol A förekommer i lakvatten (SWECO, 2013) men fördelar sig med mindre än 10 % till slam enligt beräkningar i SimpleTreat 3.1. Detta resultat går i linje med de modellberäkningar som utförts i EU s riskbedömning av ämnet (EU, 2003). PAH: förekommer i relativt låga halter i SWECO (2013). Toxikologiskt relevant grupp. Antracen och naftalen prioriteras på grund av historiska fynd (t.ex. SWECO, 2009). Benso(a)pyren prioriteras på grundval av toxikologisk relevans och tidigare fynd i lakvatten (Öman m. fl., 2000). Klorbensener och klorfenoler: låga halter i SWECO (2013). Pentaklorfenol prioriteras på grund av tidigare fynd (t.ex. SWECO, 2009) och att det har en fastställd miljökvalitetsnorm och ska prövas för recipientpåverkan. Cyklosiloxaner: förekommer ej i kvantitativ analys i SWECO (2013) och förefaller vara av låg risk ur recipient-/slamperspektiv (Sternbeck m.fl., 2013). Dessutom är ämnena mycket svåranalyserade. Pesticider förekommer i lakvatten men förefaller inte fördela sig till slam. Klorerade pesticider påträffas ej i lakvatten i SWECOs studie (2013). Kortkedjiga kloralkaner, mysk-xylen, HBCDD och fyra bensotriazolfenoler på ECHAs kandidatlista: ej med i SWECO s screeningstudie och inte i svenska lakvatten enligt SWECOS litteraturstudie. PCB: förefaller uppträda i låga halter i lakvatten (Junestedt m fl., 2003; Öman m.fl., 2000). Perfluorerade ämnen: PFOS och PFOA ingår i den första utvärderingen. PFOA binds mycket svagt till slam och utgår därför från den slutliga prioriteringen. 24

6 Diskussion 6.1 Exempel på metodtillämpning I det följande redovisas hypotetiska men realistiska exempel på utfallet av bedömningen av tre persistenta ämnen: DEHP, DINP och PFOS. Dessa ämnen ska bedömas utifrån påverkan på slamkvalité och bidrag till slamhalt. DEHP och PFOS även har fastslagna miljökvalitetsnorm för ytvatten (direktiv 2013/39/EG). Bedömningen av DEHP och DINP utgår ifrån max- och minimumhalter i utgående lakvatten enligt SWECO s lakvattenstudie bilaga 9. Halter för PFOS är tagna från Woldegiorgis m fl (2006). Slamhalter för DEHP och PFOS utgör beräknade medelhalter i svenskt slam och slamhalt för DINP utgörs av ett medelvärde från sju reningverk (Haglund och Olofsson, 2011). Vid beräkningarna av haltbidrag i slam samt recipientpåverkan har det antagits att lakvattenflödet utgör 4 % av det totala flödet till reningsverket och att utspädning i recipienten är 10 gånger. Detta bedöms vara konservativa antagande för de flesta situationer. Avloppsflödet i SimpleTreat 3.1 sattes till 400 l/p.e./dag. Resultaten ges i tabell 6-1. Av resultaten framgår att de högre lakvattenhalterna av DEHP och DINP inte leder till riskkvoter > 1, och skulle därför vara tolerabla ur risksynpunkt. Lakvattnets bidrag till rådande halter i slam är dock över 1 %. I exemplet skulle de högre halterna av DEHP och DINP i lakvattnet behöva åtgärdas. De lägre lakvattenhalterna av bägge ämnena skulle dock vara tolerabla både ur risksynpunkt och med hänsyn till haltbidrag i slam. Det framgår även att för DEHP, som har en miljökvalitetsnorm (AA-MKN), är halten i lakvatten tolerabel avseende recipientpåverkan. Bedömningen av PFOS visar att maxhalten i lakvatten inte är tolerabel, varken ur risksynpunkt eller ur bidrag till slamhalt i reningsverket. Den lägre halten ger en riskkvot < 1 avseende slamanvändning på åkermark men haltbidraget till slam är > 1 % och riskkvoten avseende recipientpåverkan i förhållande till föreslagen miljökvalitetsnorm för PFOS är > 1. Både höga och låga halter av PFOS i lakvatten skulle därför behöva åtgärdas i det aktuella exemplet. 6.2 Metodens begränsningar Lakvatten innehåller många relativt vattenlösliga föroreningar som kan nå recipient via utgående avloppsvatten från avloppsreningsverk. Modellberäkningar för de ämnen för vilka ämnesegenskaper tagits fram i denna studie visar att flertalet har potential att fördela sig till utgående lakvatten (tabell 5-2). I den metodik som här presenteras bedöms recipientpåverkan enbart för sådana ämnen som är prioriterade inom vattenförvaltningen (EU 2013/39). Det har inte ingått i detta uppdrag att utröna huruvida övriga recipientpåverkande ämnen är tox- Tabell 6-1 Exempel på bedömning av persistenta ämnen. Halt i lakvatten ges för varje ämne med max och min; DEHP och DINP enligt bilaga 9 i SWECO (2013) och PFOS enligt Woldegiorgis m fl (2006). Fetstilta siffror markerar värden som ska tolkas som att påverkan från lakvatten vid aktuell halt ej är tolerabel. Kriterier Svensk slamhalt Lakvattnets påverkan på respektive skyddsobjekt Utvärdering Riskkvot 1 % AA-MKN Haltbidrag slam ARV (%) Riskkvot 1 % LRN Haltbidrag i recipient efter spädning (µg/l) Haltbidrag i slam (mg/kg ts) Halt i ARV (mg/kg ts) AA-MKN (ug/l) LRN slam (mg/kg ts) C lakvatten (ng/l) Ämne DEHP 13 000 6 500 1,3 74 1,5 0,0071 0,024 2,1 0,55 DEHP 1 000 6 500 1,3 74 0,1 0,0005 0,0018 0,16 0,042 DINP 44 000 23 000 n.a. 43 6,9 0,050 0,030 16 n.a. DINP 1,5 23 000 n.a. 43 0,00024 0,0000017 < 0,0001 0,00055 n.a. PFOS 380 0,12 0,00065 0,016 0,0083 0,0014 7 52 210 PFOS 32 0,12 0,00065 0,016 0,00070 0,00012 0,59 4,4 18 25

iska för vattenlevande organismer eller om de halter de uppträder i kan vara toxikologiskt relevanta. Det är därför möjligt att man vid bedömning av lakvattnets påverkan på recipient underskattar eventuella effekter från andra ämnen än de som har en fastslagen eller föreslagen miljökvalitetsnorm. Denna risk för underskattning är mest sannolik för reningsverk där avloppsvatten har en mycket låg utspädning i recipienten. Metoden omfattar ett ämnesurval som baserar sig på 1) tillgängliga uppgifter om haltförekomster av ämnen i lakvatten samt 2) om ämnesdata finns tillgängliga för dessa ämnen. Det kan inte uteslutas att ämnen som förekommer i lakvatten men som fallit bort ur urvalet på grund av avsaknad av ämnesdata kan ha en negativ inverkan på slamkvalité och recipientkvalité. Det finns därför en risk för att man underskattar lakvattnets potentiella påverkan på skyddsobjekten. Antalet ämnen som bedöms i denna utredning är dock större än i flertalet andra fall. Däremot har vi gått igenom ett stort antal miljömässigt viktiga ämnesgrupper som av redovisade skäl fallit ur prioriteringen (se avsnitt 5.3). 6.3 Metodens fördelar I kapitel 3 ges en beskrivning av modellen SimpleTreat 3.1. Modellen är internationellt erkänd för att beräkna fördelning av föroreningar i reningsverk och den används regelmässigt vid utvärderingar av kemikalier enligt EUs regelverk. Den metod som här beskrivs för att använda modellen i syfte att riskkaraktärisera lakvatten kräver ett begränsat antal data från deponin och reningsverket. Dessa data kan för det mesta relativt enkelt och till en rimlig ekonomisk kostnad erhållas genom flödesmätningar och kemiska analyser av lakvatten och i vissa fall slam. Genom att standardisera provtagning, beräkningar och utvärderingskriterier ökar möjligheten till att bedöma lakvattnets påverkan på det enskilda reningsverket på samma premisser vid prövningar av olika fall. Inför prioriteringen av ämnen som ska utvärderas har ett stort antal ämnen genomgåtts. Det är därför tydligt och transparent redovisat på vilka grunder ämnen prioriterats respektive nedprioriterats. 6.4 Möjliga förändringar av metoden Såsom metoden förslås tillämpas inom REVAQ kommer recipientpåverkan inte beaktas. Det finns dock inget som hindrar ett enskilt reningsverk att ställa sådana krav. Möjliga varianter av här föreslagna metodik är då: Recipientpåverkan från lakvatten omfattar även andra ämnen än de som är prioriterade för bedömning av kemiskt status. Recipientpåverkan från lakvatten anpassas till de krav som gäller för det enskilda reningsverket. Lakvatten skulle exempelvis kunna tillåtas påverka upp till t.ex. 1% av gällande villkor. 26