Certifieringssystem för återföring av växtnäring med avloppsfraktioner

Transkript

1 Svenskt Vatten Anders Finnson Box Stockholm Certifieringssystem för återföring av växtnäring med avloppsfraktioner Hushållningssällskapens Förbund har getts möjlighet och lämna synpunkter på framlagt förslag till certifieringssystem. Sammanfattning Hushållningssällskapen har länge arbetat för att få till stånd ett nytt regelverk för slamanvändning på åkermark och välkomnar därför det certifieringssystem som nu är föremål för remiss. Vi har dock ett antal synpunkter som mer utförligt redovisas nedan. En tveksamhet gäller förslaget till A- och B-certifikat. Vi anser att det finns många skäl som talar för att ha bara en nivå, ett certifikat. Det finns även behov av ett stort antal preciseringar framförallt rörande de kontrollpunkter som redovisas. Vi saknar skrivningar om samrådsgrupper/aktörssamverkan. Det är Hushållningssällskapens erfarenhet att dessa utgör en viktig samlingsplats för att diskutera och föra slamfrågan framåt. Bakgrund Hushållningssällskapen har sedan länge varit engagerade i slamfrågan. Redan på 1940-talet när slammets växtnäringsvärde började diskuteras i allt större omfattning var Hushållningssällskapen delaktiga bland annat i den verksamhet som då startade med fältmässiga växtodlingsförsök. Hushållningssällskapen fanns också med i den grupp som var med och arbetade fram det som 1994 blev Slamöverenskommelsen (NV 4418). År 1993 tog Hushållningssällskapet i Östergötland tillsammans med kommunförbundet i länet initiativ till att bilda en samrådsgrupp enligt Slamöverenskommelsen. Under de närmast följande åren bildades samrådsgrupper i ett stort antal län och i vissa fall regioner, i de flesta fall på Hushållningssällskapens initiativ. Ett minskat intresse för att använda slam som växtnäringskälla på åkermark gjorde att många län efter år 1999 valde att ha sina samrådsgrupper vilande. I dag finns dock fortfarande drygt 50 kommuner med totalt drygt ton TS slam, som granskar slamkvaliteten enligt Slamöverenskommelsen. Hushållningssällskapen har sedan länge drivit frågan att få till stånd ett nytt nationellt regelverk för kvalitetsgranskning av avloppsslam och välkomnar därför det initiativ som Svenskt Vatten tagit. 1

2 Vi anser att de riktlinjer som dragits upp i förslaget i huvudsak är bra. Vi har dock en del synpunkter som redovisas nedan. Inledningsvis framgår svar på de frågor som avslutar remissen. 1. Är beskrivningen av dagens situation i huvudsak riktig, saknas något väsentligt? Vi delar i huvudsak den beskrivning som ges av dagens situation. Dock bedömer vi att kanske 15 procent av slammet används som växtnäringskälla vilket troligen är något mer än vad författarna anser som liten. Som nämnts ovan kvalitetsgranskas drygt ton TS slam av samrådsgrupper enligt Slamöverenskommelsen. Mot bakgrund av den relativt stora omfattningen kan detta förtjänas att omnämnas i texten. Vi vill gärna understryka vikten av det som står i texten rörande behovet av att stärka kopplingen mellan kunskapen om vilka ämnen som detekteras i slam och de svenska myndigheternas åtgärder för att fasa ut oönskade ämnen från marknaden. Möjligen kan här tilläggas behovet av att arbeta med dessa frågor även i EU-sammanhang. 2. Organisation, är beskrivningen av styrelsens uppgifter bra? Fattas något? Skall något utgå? Svenskt Vatten är berett att stå som ägare till certifieringssystemet. Med en sådan konstruktion finns en risk för att ägaren utifrån uppfattas som partisk. En ideal lösning hade varit att Naturvårdsverket stått som ägare. Det tycks inte vara någon möjlig lösning. Önskvärt är dock att ägandekretsen vidgas. Som författarna föreslår är det dock lämpligt att avvakta med den diskussionen tills systemet är introducerat. Det bör framgå vilka organisationer som avses ta plats i styrelsen. Ska samtliga aktörer och intressenter som berörs av slamfrågan beredas plats kan styrelsen bli otympligt stor. Det står att certifieringsföretaget ska utföra besiktning. Kanske revision är ett bättre ord? Det framgår inte om samma företag kan hjälpa reningsverket/kommunen att ta fram underlag för revisionen som sedan utför den och till sist fattar beslut om certifiering. Det bör preciseras om det är möjligt inom samma företag men med olika personer inblandade. Beskrivningen av styrelsens uppgifter är bra. Det bör framgå om sekretariatet planeras drivas av exempelvis Svenskt Vatten eller om verksamheten kommer att inköpas genom offentlig upphandling. Hushållningssällskapen har mycket god erfarenhet av aktörssamverkan i samrådsgrupper. Vi anser att fortsatt aktörssamverkan är viktig även om den får en helt annan roll än den har i dagens samrådsgrupper. En fortsatt aktörsamverkan har till syfte att träffas och utbyta erfarenheter och information samt att gemensamt driva frågor vidare t ex till styrelsen för certifieringssystemet. 2

3 3. Principkrav för A-certifikat för de verk som vill återföra näring med slam Vi tror att det är enklast att kommunicera ett system med bara ett certifikat, ett slam som är certifierat. Att dela upp slammet i flera olika klasser kan skapa en osäkerhet hos bland andra lantbrukarna om vad som gäller. Vi kan förstå tanken att det är viktigt att alla reningsverk finns med i systemet för att undvika att slam av dålig kvalitet hamnar på åkermark. I och med att det finns en rapporteringsskyldighet till Svenskt Vattens statistiksystem finns dock möjligheten att från varje enskilt reningsverk se hur slammet har använts. Att tala om flera olika nivåer på certifikatet varav den ena, B, inte kräver något annat än att leva upp till den ovan nämnda rapporteringsskyldigheten urholkar dessutom begreppet certifikat. Det är angeläget att förhindra att slam av dålig kvalitet hamnar på åkermark. En nyckelroll i detta sammanhang har entreprenörerna. Ett sätt att höja utbildningsnivån för dessa är att ställa krav på att de deltar i en utbildning. Efter genomförd utbildning skulle de vara godkända att hantera slam för användning på åkermark. Det skulle också vara lätt att informera såväl reningsverken som lantbrukarna att de bara ska vända sig till godkända entreprenörer. Synpunkter på de i remissen omnämnda kontrollpunkterna: Styrning av dokument m m: Det bör preciseras vilka etablerade kvalitetssystem som åsyftas. System för egenkontroll: Upprättandet av egenkontroll bör följa någon form av mall som gör att egenkontrollen blir likartad mellan reningsverken. Verksamheter med spillvatten av hushållskaraktär: I hushåll och de verksamheter som finns uppräknade under denna punkt hanteras en hel del kemikalier av sådan karaktär att de inte bör hamna i slammet. Det kan gälla rengöringsmedel men vi har under årens lopp även riktat uppmärksamhet mot exempelvis triclosan i tandkräm. Vi delar uppfattningen att det sällan är aktuellt med provtagning vid dessa verksamheter. Däremot är det mycket viktigt med informationsinsatser då hushåll och övriga omnämnda verksamheter sammantaget står för en stor del av den negativa belastningen på reningsverken. Andra mindre verksamheter: Vi anser att de mindre verksamheter som avses i denna punkt bör vara inventerade senast efter tre år. I större kommuner finns ofta ett mycket stort antal av dessa verksamhetstyper, varav ett flertal kan vara mycket små och inte anmälningspliktiga. Det är därför rimligt att det ges tid att inventera samtliga. Ett alternativ är att kräva att de anmälningspliktiga verksamheterna är inventerade som ett ingångskrav och att de övriga ska vara inventerade senast tre år senare. Renvatten: Åsyftas dricksvatten? Det står att sammansättningen på detta skall vara känd. På dricksvatten ställs krav på analys, det bör därför preciseras vilka parametrar utöver dessa som avses. Vattenmängder: Vi ifrågasätter om det är möjligt att fördela inkommande vatten så detaljerat som författarna föreslår. I allmänhet finns en beräkningsmall för mängden ovidkommande vatten som Länsstyrelserna kräver ska redovisas i miljörapporten. Den beräkningen bör fylla syftet att 3

4 uppmärksamma reningsverk med alltför höga (>50 procent) mängder ovidkommande vatten och därmed ge underlag för krav på åtgärder. Massflöden: Precisering bör göras med avseende på vilka parametrar som avses. Mot bakgrund av den stora osäkerhet som finns i de analyser som görs på inkommande vatten bör antalet parametrar utöver de lagstadgade begränsas kanske till endast kadmium. Externslam: Precisering bör göras. Trekammarbrunnsslam t ex tillförs ofta reningsverket. Gäller författarnas förslag att krav på sammansättning ska vara känd även i detta slam? Vilka parametrar avses i sammansättning? Innehåll av oorganiska ämnen: Vilka metaller syftar författarna på med samtliga relevanta? I samrådsgrupperna har det ibland ställts krav på speciella analyser beroende på den anslutning som finns till reningsverket. Den möjligheten att kräva extra analyser beroende på lokala förhållanden bör uppmärksammas. I detta sammanhang är det dock viktigt att fastlägga vilka metaller som minst ska analyseras av alla. Vad som avses med större och mindre reningsverk bör preciseras, vilket lätt kan göras med en syftning på exempelvis antalet anslutna pe. Övrigt Övergångsregler 2008 Som vi förstått tidsplaneringen är tanken att det nya certifieringssystemet ska kunna tas i drift från år Det är dock rimligt att anta att det tar en tid att implementera det nya systemet. Vi föreslår därför att de reningsverk som deltar i kvalitetsarbetet enligt Slamöverenskommelsen och i projektet ReVAQ ges möjlighet att om så behövs mot bakgrund av antagandet ovan, kvalitetsgranska sitt slam som tidigare med möjlighet till spridning på åkermark. Analyser Vi vill understryka vikten av att de krav på analyser som kommer att ställas i det nya certifieringssystemet utöver de lagstadgade är väl motiverade. Analyser är dyra och i många fall är även analysosäkerheten hög t ex när det gäller metallanalyser i inkommande vatten. Resurserna bör därför prioriteras så att de gör störst nytta för det övergripande målet att få en bättre slamkvalitet. Det kan innebära att det t ex är bättre att utöka arbetet med uppströms- och tillsynsarbetet än att utföra ett stort antal analyser som ger en begränsad information. Remissyttrandet från Hushållningssällskapens Förbund Remissyttrandet har sammanställts av agronom Hans Augustinsson vid Hushållningssällskapet Rådgivning Agri AB i dialog med undertecknad. Åke Clason Förbundsdirektör 4

5 5