Tidningen Nr 2 2005 Kettingfabriken i Loshult, ett industriminne som förvaltas och visas av Loshults hembygdsförening. Foto: Kerstin Arcadius INNEHÅLL Ständiga medlemmar ett problem? s 2 Hembygdsrally s 2 Hembygdsförsäkringen s 2 Brandskyddsarbete s 3 Kyrkvaktmästaranteckningar s 3 Arkivens dag s 3 Skadedjursbekämpning s 4 Killebergs Kettingfabrik s 4 Nationaldagsfirande s 5 Skog och historia i Skåne s 5 Café- och konditoridokumentation s 5 K-märkning av sanatorium? s 6 Mejeridokumentation s 6 Kansli-uppgifter s 7 Tidningen är sju sidor i utskrift. Skriv gärna ut flera ex och sprid! November 2005 Ansvarig utgivare: Per Stenmarck Redaktör: Björn Rosenberg SKÅNES HEMBYGDSFÖRBUND
STÄNDIGA MEDLEMMAR ETT PROBLEM? Många föreningar har ständiga medlemmar, vars medlemsavgift en gång var till glädje i ekonomin men som med tiden istället innebär kostnader: för årliga utskick, egna avgifter till andra organisationer där man betalar per medlem etc. Flera föreningar har numera tagit bort denna form av medlemskap, dvs. man tar inte längre in ständiga medlemmar. Men de som redan har fått ständigt medlemskap är förstås kvar. Sveriges Hembygdsförbund har tagit upp den här problematiken i en av sina handledningar. Ni som är medlemmar i SHF kan konsultera nr 12 (2002) som heter Konsten att lösa juridiska knivigheter. I den behandlas frågan om ständiga medlemmar. I vårens nummer av Skånes hembygdsförbunds tidning planerar vi att ha en artikel om detta. Kerstin Arcadius De som på eftermiddagen körde längs Öresund fick en stark naturupplevelse. Man fick se fem tromber på en gång dra fram i Öresund. Ca 50 personer lämnade in sina tipslappar. Tre hade tolv rätt och utslagsfrågan fick fälla avgörande. Men det fanns säkert deltagare som tyckte att frågorna var för svåra och avstod från att lämna sina tipslappar. För räkningar som vi gjorde visade att ca 120 personer deltog på två eller flera platser. Utvärderingen gav styrelsen blodad tand. Det är redan beslutat att vi kör nästa år också och hoppas på bättre väder. Lars-Göran Persson Kullens hembygdsförening HEMBYGDSRALLY Under flera år har styrelsen i Kullens Hembygdsförening diskuterat hur kan vi öka intresset för Hembygdsföreningens verksamhet. Så väcktes frågan kan vi ordna ett rally så att alla våra 8 objekt blir besökta. Så blev beslutet vi tillsätter en kommitté som tittar på hur andra gjort och hur vi skulle lägga upp ett rally där också de objekt som inte är så kända kommer att besökas. Slutligen blev beslutet att vi anordnar ett rally. Minst fyra objekt måste besökas, utslagsfrågan fanns på ett objekt, max 12 rätt, tre frågor på varje ställe, om man besökte mer än fyra objekt fick den tävlande själv avgöra vilka objekt som skulle räknas. På varje objekt fanns det en person som skulle signera att man besökt objektet. Så skulle det fixas priser och det gick lätt. Vi betalade fyrahundra kronor för tretton priser. Första pris var en gourmémåltid på Rusthållaregården i Arild. Sen var priserna allt från keramik till karta över Kullaberg. Så var det dags för att tala om att det var Hembygdsrally, som man också kan kalla en tipsrunda. Annons i dagspressen och en artikel i ortspressen, lite flygblad i butiker och på anslagstavlor. Så var vi framme vid den 7 aug, Hembygdens dag, tipslapparna fanns på alla objekten, man kunde starta och avsluta på vilket av objekten som man önskade. Det var med viss spänning som vi klockan 10.00 öppnade objektens portar. Den summering vi gjort visar att det var en ganska lyckad dag. Vissa av objekten hade aldrig tidigare haft så många besökare. Andra, de som år efter år är mest besökta, hade svårt att engagera besökarna att köra rundan. I medlemsavgiften till Sveriges Hembygdsförbund ingår en grundförsäkring som består av fem olika försäkringar. Ansvars-, styrelseansvar-, rättsskydds-, förmögenhetsbrotts-, och olycksfallsförsäkring. Om inte föreningen betalar medlemsavgiften till SHF (betalas via avgiften till det regionala förbundet) i tid, så omfattas man inte av grundförsäkringen. Utöver grundförsäkringen kan föreningen till en rimlig premie försäkra sina byggnader och sin lösegendom. Hembygdsförsäkringen är konkurrenskraftig både till innehåll och pris. För att inbrottsförsäkringen skall gälla krävs att byggnaderna uppfyller kraven i skyddsklass 1. Tänk också på att inför vintern inte ha för låg underhållsvärme så att vattenledningarna fryser med en vattenskada som följd. Alternativet är att tappa ur systemet under vintern, om inte hembygdsgården används. Det lönar sig att montera ett vattenlås en liten kostnad jämfört med vad en vattenskada kostar. Vissa skadeförebyggande åtgärder medför rabatt på försäkringspremien. Skicka in rabattformuläret senast den 31 oktober för att få rabatt på nästa års försäkringsfaktura. Alla ändringar i försäkringsbeståndet skall anmälas till försäkringskansliet. Mer information lämnas av det regionala förbundets försäkringsansvarige eller av försäkringskansliet. Hembygdsförsäkringen, Box 25, 432 03 Träslövsläge. Tel: 0200-22 00 55. hembygdsforsakringen@hembygd.se 2
HUR HAR VI I BARA HÄRADS HEMBYGDSFÖRENING GJORT MED SBA (BRANDSKYDDSARBE- TET)? Föreningen äger en 35 m lång skånelänga med vasstak, klineväggar och allmoge som är byggnadsminnesförklarad. För byggnader med stora kulturhistoriska värden gäller att man skall arbeta systematiskt med egenkontroll. Detta skall vara dokumenterat och man skall rapportera till kommunen (senast 1 januari 2005). Hembygdsförsäkringen skrev även om det i ett utskick till föreningarna i december 2004. Hur har vi gjort då med SBA? Vi började med att gå igenom olika ställen på nätet där vi kunde hitta mallar och beskrivningar. Våra främsta källor har varit Svenska Brandskyddsföreningen (www.svbf.se), Malmö Stad (www.malmo.se!trygghet o Säkerhet!Systematiskt brandskydd) och Räddningsverkets Allmänna råd. Med hjälp av dessa har vi hittat en enkel och fungerande modell som följer rekommendationerna. Modellen består av följande fyra delar. 1. Brandskyddspolicy Styrelsen har fastställt en policy på 10 rader. Den anger vad som är viktigast att skydda. Det görs en allmän riskvärdering. Dessutom anges att det måste finnas en balans mellan brandskyddsarbetet och uppdraget att bevara en kulturhistorisk miljö. 2. Skriftlig redogörelse till Kommunen Här har vi använt den blankett som Svenska Brandskyddsföreningen utformat. När vi skickade in blanketten så bifogade vi även kopia av vårt dokumenterade brandskyddsarbete och protokoll från den senaste Checklista Internkontroll Brandskydd. 3. Dokumentation av Brandskyddsarbetet Dokumentationen ligger i stort fast mellan åren och finns i en speciell pärm som alla i styrelsen har tillgång till. I pärmen finns även brandskyddspolicyn. Eventuella ändringar beslutas av styrelsen. Vi följer de standardiserade rubrikerna: Ansvar Vem har ansvar för säkerheten i föreningen. Finns det någon tillsynsmyndighet. Organisation Namn på personer och vilken roll de har i säkerhetsarbetet. Utbildning Vilken utbildning skall ansvariga ha. T ex guider och vakter. Vem utbildar. Instruktioner och rutiner Utrymningsrutiner, uppsamlingsställe, kaffekokare, övernattning, rökning. Dokumentation av brandskydd Planritningar, utrymningsplaner, särskilda risker, vilket brandskydd finns. Drift och underhåll Kontroll och underhåll av brandskyddet t ex årliga besiktningar. Kontroll / Uppföljning / Tillbudsrapportering Rutiner för internkontroll, tillbudsrapportering. 4. Checklista, Internkontroll Brandskydd Här följer vi en av de standardiserade checklistorna. Lite formellt sker en besiktning av byggnaden. Ordförande är i detta fall brandskyddsansvarig medan två andra styrelsemedlemmar är kontrollanter. Den har inneburit t ex bättre skyltning, ändrad förvaring av brandfarliga vätskor, ändrade lås osv. Inga stora saker men flera små som gör att vi idag känner att vi har en lägre risknivå. Det strukturerade sättet att arbeta gör att brandskyddet kan hanteras relativt enkelt av styrelse och de ansvariga. Svårigheten ligger fortsatt i överväganden kring risker, brandskydd och bevarande. Anders Menander Bara härads hembygdsförening KYRKVAKTMÄSTAR- ANTECKNINGAR Skånes hembygdsförbund har uppmärksammats på att det förekommer att kyrkvaktmästare för anteckningar i sitt arbete om kyrkan och dess historia, kyrkogården, begravda personer m.m. och att det är tveksamt om dessa blir bevarade. Med det intresse för gravstenar och kyrkogårdar som vi märker i Skånes hembygdsförbund vill vi vidareföra detta tips om ett kanhända värdefullt källmaterial. K. A. ARKIVENS DAG 12 NOVEMBER Det ska vi fira är temat för årets Arkivens dag. I arkiven finns spännande material som visar hur människor har firat högtider och bemärkelsedagar under olika tidsepoker. Under en gemensam öppet-hus-dag på landets arkiv presenteras firande sett genom arkivens material. Passa på och besök landsarkiv, folkrörelsearkiv, kommunarkiv och hembygdsföreningars arkiv. Det samlade programmet finns att läsa på Riksarkivets hemsida: www.ra.se/arkivens dag Pia Sander 3
VAD GÖR MAN FÖR ATT MOTA SKADEDJUREN?? Nyckelordet är Samordnad skadedjurskontroll (IPM). Släpp inte in djuren tillsammans med föremål som förvärvats till samlingarna, utan gör en karantän. Inspektera samlingarna regelbundet, använd klisterfällor för övervakning, försök förvara föremålen överskådligt, håll rent, så att inte härdar döljer sig i omgivningen, se till att inte gnagare kan ta sig in genom hål vid rörgenomdragningar eller att fåglar kan bygga bo på vinden. De är några av de förebyggande åtgärder som ingår i IPM. PRE-MAL, de svenska museernas, arkivens och bibliotekens skadedjursgrupp har arbetat med forskning och undervisning om skadedjursproblem i samlingar sedan 20 år tillbaka. För att kunna tackla problemet från olika aspekter är gruppen sammansatt av personer med skilda specialiteter, såsom konservering av textil, trä, papper och djur, entomologi och yrkesmedicin. Gruppen leds från Naturhistoriska riksmuseet. När man bekämpar skadedjur är det viktigt att föremålen inte skadas och att människorna som arbetar med samlingarna inte utsätts för hälsorisker, därför är forskningen inriktad på ogiftiga bekämpningsmetoder, såsom frysning, värme och låg syrehalt. PRE-MAL ger service till museer och andra institutioner med samlingar. Du kan kostnadsfritt få hjälp med artbestämning av förmodade skadeinsekter och rådgivning om åtgärder. Gruppen arrangerar konferenser, kurser, seminarier och workshops. Två böcker har getts ut: Åkerlund, 1991, Ängrar finns dom? och Åkerlund, Flato & Hellekant 1998, Från silverfisk till hälsorisk. samt en undervisningsvideo. Dessa och klisterfällor kan köpas från PRE-MALs sekretariat. Besök gärna PRE-MALs webbsida www.nrm.se/premal Där hittar du bl.a. Pandoras Ask, som visar hur man arbetar med Samordnad skadedjurskontroll (IPM) i samlingar. Där finns också en databas i access, för dokumentation av fångster och åtgärder. Den kan du ladda ner gratis från Internet. PRE-MAL har förärats EUs kulturarvspris Europa Nostra Award 2004, för sitt arbete. Monika Åkerlund DOKUMENTÄR OM KILLEBERGS KETTINGFABRIK Killebergs Kettingfabrik, med anor sedan slutet av 1700-talet, har ägts och drivits av samma smedsläkt i sex generationer. Den sjätte generationen av ägarfamiljen heter Tryggve Hillerström. Han lade ner produktionen 2002 och året efter övertogs fabriken med maskinpark, inredning och verktyg av Loshults Hembygdsförening. Redan vid övertagandet beslöt föreningen att filmdokumentera den unika industrimiljön, där praktiskt taget ingenting förändrats sedan 1930-talet. Riksantikvarieämbetet stödde projektet och ställde välvilligt pengar till förfogande. Landsantikvarie Åke Werdenfels från Länsmuseet i Kristianstad har, såväl före som under arbetets gång, på många sätt hjälpt oss med kontakter, goda råd och värdefulla synpunkter. För att framställa filmen har vi anlitat Q-Film i Hästveda med Carl Slättne som producent och filmare och Karin Slättne som medproducent och redigerare. Från hembygdsföreningens sida är det främst eldsjälarna Stig Nyman och Torsten Trulsson som har bistått filmteamet. Övriga medlemmar har ställt upp när så behövts. Vår målsättning har varit att göra en dokumentär som så långt möjligt visar hur kätting tillverkades i Killeberg från 1926 fram till dess fabriken lades ner 2002. Det hade naturligtvis varit önskvärt att även kunna visa hur kätting tillverkades före 1926, innan maskiner började användas, men tyvärr så har vi inte den kunskap som krävs för detta. I arbetet med filmen har vi haft stor hjälp av tidigare ägaren, Tryggve Hillerström. Tillsammans med två tidigare anställda, Ingvar Persson och Roland Johansson, har han hjälpt oss med att ställa maskinerna i brukbart skick och med råd och upplysningar. Dessa tre medverkar även i filmen med att visa olika moment i produktionen t ex hur man tillverkar kogrimmor och draglinor för hästar. Filmarbetet är nu inne i sin slutfas, men än återstår en del arbete. Bl a med den slutliga redigeringen och påläggning av speakertext. Loshults hembygdsförening Adressen till PRE-MAL är: Monika Åkerlund Naturhistoriska riksmuseet Box 50007 104 05 Stockholm E-post: monika.akerlund@nrm.se Webbadress: www. nrm.se/premal 4
NATIONALDAGSFIRANDE Deltog er förening i firandet av nationaldagen den 6 juni i år? Som arrangör eller som medverkande? Nationalkommittén för nationaldagen söker uppgifter om hur hembygdsföreningar firat nationaldagen 2005. Det kanske ska bli en bok med exempel på hur föreningar kan göra. Den som vill sprida erfarenheter från sin förening kan höra av sig till mig på tel. 046-15 80 71 eller e-post: kerstin.arcadius@skaneshembygdsforbund.se K. A. SKOG OCH HISTORIA I SKÅNE Skog och historia i Skåne är ett storskaligt inventeringsprojekt som syftar till att registrera forn- och kulturlämningar i Skånes skogstrakter. Ett mål är att tydliggöra den historiska utvecklingen i länet och människans påverkan på landskapet. Ett annat är att öka förståelsen för kulturhistoriska lämningar och möjligheter till kunskapsuppbyggnad kring den skogliga kulturmiljön. Målet är även att skapa ett underlag för att effektivt skydda, vårda och bruka olika typer av lämningar. Projektet drivs som ett samarbetsprojekt mellan Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Skåne län, Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, Regionmuseet Kristianstad och Länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingen. Uttrycket Skog och historia kan vara missvisande. Man får uppfattningen att det rör sig om lämningar som människan efterlämnat vid försörjningsstrategier i skogslandskapet men de flesta av skogens lämningar är anlagda i ett öppet landskap (t.ex. gravhögar, odlingslämningar, torp). Idag har bruket förändrats på många håll och skogen tar över. Faran med inventeringar är att materialet inte används vid kunskapsuppbyggnaden kring landskapets utveckling. Inom Skog och historia har ett forskningsprogram upprättats för att arbeta vidare med de påträffade lämningarna. Forn- och kulturlämningar påträffas som objekt i ett skogslandskap men de har en gång varit delar av ett kulturlandskap. För att kunna förstå lämningarna är det nödvändigt att beskriva de system som de är produkter av. Vad påträffas och vad mer borde finnas? Detta kräver att man analyserar historiska processer och då inte bara de ekonomiska. Också politiska (ex. olika reformer), sociala (ex. rätten till mark), religiösa (ex. sätt att utforma förhistoriska gravar) och teknologiska (ex. kunskapen att utnyttja olika nischer) kan ha spelat roll för vilka lämningar som finns och hur de ser ut. Fyra olika teman kommer att diskuteras: - Försörjningsstrategier och skogsmiljö vilken produktion och ekonomi har varit rådande inom olika områden och vilka lämningar har det givit upphov till. - Öster, väster, norr och söder här undersöks de regionala variationer som kan påvisas bland lämningarna och detta relateras till olika naturgeografiska förhållanden. - Skogsmiljöernas ideologiska dimensioner det är inte bara ekonomin som styrt hur landskapet utformades i äldre tider. Religion och politiska/sociala förhållanden har spelat roller här. Viktiga har säkert också etiska och estetiska aspekter varit. - De dolda lämningarna slutledning ex silentio. En diskussion kring lämningar som måste ha funnits i anslutning till de lämningar som påträffas, men som tagits bort eller försvunnit på naturlig väg. Ett av de grundläggande målen för Skog och historia är att öka förståelsen för skogen som kulturmiljö med alla dess kulturlämningar och därför finns en strategi för hur materialet skall bli tillgängligt för flera. En viktig målgrupp är förstås skogsbrukarna som har skogen som inkomstkälla och vars hänsyn mot lämningarna är en garanti för att de skall få finnas kvar. Det inventerade materialet kommer också att göras tillgängligt för beslutsfattare/makthavare, forskning och utbildning. Det kommer också, på sikt, att finnas tillgängligt för allmänheten. Bertil Helgesson Regionmuseet, Kristianstad MINNS DE GAMLA CAFÉERNA OCH KONDITORIERNA Minns du flipperspelet, jukeboxen och de goda wienerbröden? Minns du hur många fotbollsmatcher ni diskuterat på fiket i byn? Minns du de speciella stamgästerna som satt och läste dagens tidning och drack kaffe kopp efter kopp? Kanske på Café Continental eller som i mitt fall på Café Linnea. Café- och konditoriepoken försvann eller åtminstone minskade dramatiskt i mitten på 1960-talet i min hembygd. I byn (Broby) fanns 1950 fem caféer och 1965 fanns det bara ett kvar. Varför försvann caféerna? Kanske för att TV kom in i alla hem och man kunde handla kakor till låga priser i snabbköpen. Caféet flyttade till TV-soffan. Ännu minns vi dessa mysiga ofta av rök inpyrda lokalerna. Men hur länge? Jag har själv försökt dokumentera caféer och konditorier i min hembygd och märkt att efter 50 år har många minnen hamnat långt bak i människors medvetande. Min uppmaning till dig, käre läsare, är att du skall samla ihop minnena från denna viktiga epok snarast. Det är ett spännande arbete! Här följer några förslag till frågor du kan ställa till caféinnehavare, bagare, tidigare anställda och besökare: - När startade och upphörde caféet/k(c)onditoriet? - Finns det foton av caféet exteriört/interiört? - Bakade man själv eller köptes brödet från annat bageri? - Fanns det jukebox och/eller flipperspel? - Vilka öppettider hade man? - Fanns det uteservering? - Hur många anställda hade man? 5
- Vilken typ av besökare dominerade på det aktuella caféet/konditoriet? - Hade man servering vid begravningar, födelsedagar etc.? - Levererade man kaffekorgar till privatpersoner eller företag? - Vilken typ av porslin använde man? Listan på frågor kan göras oändligt lång och alla passar inte till alla gamla caféer. Det viktiga är att du försöker att ta reda på något om den för många människor så viktiga miljön det gamla caféet/konditoriet/fiket. Sven Jensén Göinge hembygdsförening sven.jensen@goinge.net KAN MAN K-MÄRKA ETT GAMMALT SANATORIUM? År 1912 byggdes det av Ivar Tengbom ritade Broby sanatorium i NÖ Skåne (i nuvarande Ö.Göinge kommun) och året därpå skedde den officiella invigningen. Med tiden tillkom också andra byggnader i området. Barnpaviljongen stod färdig 1933 och den betraktades länge som dåvarande Kristianstad läns Landstings vackraste byggnad. En annan märklig byggnad är den s.k. FA-paviljongen (FA står för första och andra våningen). Den byggdes under 2:a världskriget med dåligt byggnadsmaterial. Märkligt nog är det den byggnad förutom underläkarhuset numera hyreshus som är i bäst skick idag. Hundratals TBC-patienter, läkare, sjuksköterskor och annan personal har tillbringat längre eller kortare perioder i denna miljö ett samhälle i samhället. Sorg och glädje ingick i sanatorielivet på ett självklart sätt, vilket kanske kan vara svårt att förstå för den som aldrig upplevt det själv. Det finns otaliga minnen kring och en del dokumentationer om detta sanatorium. En bok, som visar utvecklingen på Broby sanatorium 1912-1995, har utgivits av en intressegrupp, och några artiklar, som skrivits av före detta patienter, har införts i Göinge hembygdsförenings årsbok. På 1960-talet bytte Broby sanatorium namn till Brobysjukhuset och omvandlades till ett långvårdshem. TBC var för evigt utrotad. Trodde man! Idag vet vi annorlunda. År 1995 är ett märkesår i före detta Broby sanatoriums historia. Då upphörde all sjukvård. Vårdcentralen flyttade ner i byn. Redan några år tidigare hade de äldre placerats ut i hem på sina hemorter. Den anrika anläggningen var till salu. Kommunen ville inte köpa sjukhusområdet och ingen annan heller. Underhållet sköttes trots allt och små verksamheter förekom lite här och var i byggnaderna. Spekulationerna var många och media publicerade artikel på artikel. Slutligen köpte en dansk affärsgrupp byggnaderna, den vackra parken och skogen med sina mytomspunna vandringsleder. Det blev konkurs och en ny dansk grupp köpte alltihop. Nu slutade underhållet helt förutom de ovan nämnda byggnaderna. Och här står vi med ett gammalt sanatorium i originalskick. Varje dag ökar förfallet. Sanatorier i andra delar av Sverige har omvandlats exempelvis till SPA-anläggning eller privat sjukhem. Men inget sjukhus eller sanatorium i Sverige har blivit K-märkt dvs skyddat för att kunna visa eftervärlden en av de viktiga milstolparna i vår medicinala historia. Jag vill därför besvara min fråga i rubriken med JA. Man skulle rädda ett kulturarv och tillfredställa 100-tals människor som levde där och fortfarande minns. Men hur gör man? Sven Jensén DOKUMENTERA MJÖLKHANTE- RINGEN OCH MEJERIRÖRELSEN I DIN HEMBYGD De lokala mejeriernas, andelsmejerierna, tid är förbi. De flesta av dem startade i slutet på 1800-talet och upphörde på 1960-talet eller tidigare. Det är alltså minst 40 år sedan vi förlorade denna typ av verksamhet ute i bygderna. I stället fick vi centrala mejerier. Ibland kan man återfinna de gamla mejeribyggnaderna med en ny verksamhet, såsom bryggeri, konstlokal eller filmlokal. Men i väldigt många fall har byggnaderna fått skatta åt förgängelsen. Mjölken hämtades förr i kannor, sedan kom mjölktanken. När skedde denna förändring? Minnena bleknar och människor, som verkade inom mjölkhanteringen och mejerinäringen försvinner. Det är alltså hög tid att samla minnena, vilka kan vara i form av foton, där såväl interiörer med människor och maskiner i verksamhet som exteriörer med byggnader och mjölktransporter. Andra viktiga dokument är olika mjölkarundor. Som exempel kan jag nämna att i mina hemtrakter har vi dokumenterat en mjölkarunda som hade 61 kunder 1970. Den siste på denna runda upphörde med mjölkning i augusti i år. Enskilda människors berättelser är väldigt viktiga. Jag ger några förslag till frågor, som du kan ställa till de människor du vill intervjua: - Minns du var mjölken hämtades från din/grannens gård? - Finns det något foto från din grannes mjölkbord? - Hämtades mjölken med häst eller lastbil? - När slutade mjölken att hämtas i kannor? - Hur kyldes mjölken på gårdarna före mjölktankens tid? - Hämtade du smör, ost och grädde från mejeriet? - Kom det någon mjölkfettprovare till din/grannens gård? - Hur mycket mjölk lämnade du till ditt mejeri? Ja, frågorna är många. Gör ett formulär med dina frågor och börja intervjua personer bönder, mejeripersonal och konsumenter - som var med på den tiden. Det är fortfarande inte för sent! Glöm inte att leta i hembygdsföreningarnas arkiv och årsböcker. Om du har tur kan du också hitta uppslag på internet. Sven Jensén 6
Kansliet i Lund Kerstin Arcadius, kanslichef (heltid) Pia Sander, hembygdskonsulent (heltid) Carina Johansson, kontorsassistent (förmiddagar) Postadr: Box 153, 221 00 LUND Besöksadress: Byggnad 10, S:t Lars-området Telefon: 046-15 80 71, 15 80 73 resp. 15 80 70 Fax: 046-15 80 74 E-post: kerstin.arcadius@skaneshembygdsforbund.se pia.sander@skaneshembygdsforbund.se carina.johansson@skaneshembygdsforbund.se Kansliet i Kristianstad Björn Rosenberg, hembygdskonsulent (halvtid, dagar med ojämnt datum) Postadr: Nya Boulevarden 9, 291 32 KRISTIANSTAD Besöksadress: Regionmuseet, Stora Torg Telefon: 044-12 86 50 Fax: 044-21 49 02 E-post: bjorn.rosenberg@skaneshembygdsforbund.se Skånes Hembygdsförbunds plusgiro: 487 14 52-1 Skånes Hembygdsförbunds bankgiro: 765-9485 7