BARNKONVENTIONEN BLIR SVENSK LAG SOU 2016:19, DIARIENR: S2016/01918/FST

Datum 2016-10-14 BARNKONVENTIONEN BLIR SVENSK LAG SOU 2016:19, DIARIENR: S2016/01918/FST INLEDNING Rädda Barnen ställer sig positiv till utredningen som helhet och delar i hög grad de bedömningar och förslag som läggs fram, om att en inkorporering kan komma att stärka barns rättigheter. En inkorporering innebär dock inte i sig att barns rättigheter stärks, betydligt fler åtgärder krävs. En inkorporering av barnkonventionen får inte ses som ett slutmål i att förverkliga barnets rättigheter, utan utgör snarare en början. Det kommer att krävas en fortsatt politisk vilja och ett stort engagemang, liksom en fortsatt transformering, ett omfattande kunskapslyft och att adekvata resurser tillsätts. Nedan lyfts Rädda Barnens tankar, förslag och farhågor under rubriker som kopplar till vissa av utredningens bedömningar och förslag. Vi kommenterar dock inte alla förslag och bedömningar. Inledningsvis tas några övergripande frågor upp. ÖVERGRIPANDE KOMMENTARER Rädda Barnen ställer sig bakom en inkorporering av barnkonventionen och menar att den kan leda till verkliga effekter för barn. En inkorporering kan leda till att barnets rättigheter stärks och att bemötandet av och synen på barn och unga förbättras. Vi anser dock inte att detta med nödvändighet blir ett resultat av enbart en inkorporering utan att betydligt fler åtgärder krävs. Barnrättighetsutredningen är tydlig med att enbart inkorporering inte räcker. Kartläggningarna har påvisat brister i rättstillämpningen och därför behövs ytterligare åtgärder för att vi ska kunna se faktiska effekter för barn. Därför vill Rädda Barnen betona vikten av att samtliga förslag och bedömningar som lagts fram av utredningen genomförs tillsammans. Vi pekar även på ytterligare åtgärder som behöver genomföras för att ge barn tillgång till sina rättigheter. En effektiv skadeståndsreglering och att Sverige tillträder det tredje fakultativa protokollet, är exempel på sådana åtgärder. Rädda Barnen har under senare år sett hur myndighetsutövning och domstolsbeslut alltför ofta har kommit till slutsatsen att barnkonventionen inte är svensk lag och därför inte kan åberopas. 1 Detta missförstånd som finns bland företrädare för myndigheter och andra aktörer om att barnkonventionen inte skulle vara bindande, är en viktig anledning till att Rädda Barnen drivit frågan om att inkorporera barnkonventionen. 1 Exempel på detta är t ex: - Regeringsrätten, mål nr 2828-05 meddelat 5 februari 2007; och - Högsta Domstolen, mål nr Ö 430-07, meddelad 22 mars 2007 Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Plus/bankgiro 90 2003-3 Telefon 08-698 90 00 Fax 08-698 90 10 info@rb.se www.rb.se 1 Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen

Samtidigt måste frågan ställas på sin spets. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling ställer vi oss frågande till om regering och riksdag menar allvar med en inkorporering. I nära anslutning till beskedet att barnkonventionen ska inkorporeras och att regeringen vill verka för att stärka barnets rättigheter, föreslogs förändringar av asylreglerna genom den tillfälliga utlänningslagen. Rädda Barnen anser att den tillfälliga utlänningslagen strider mot både barnkonventionens anda och särskilt artikel 3, 6 och 10 i konventionen och vi vill peka på att barnkonventionen är juridiskt bindande oavsett om den inkorporeras eller ej. Om en inkorporering ska ge effekter för barn måste myndigheterna ges förutsättningar att göra rätt från början. Därför är det av yttersta vikt att myndigheter och andra som fattar beslut som rör barn använder barnkonventionen och har kompetens att göra barnkonsekvensanalyser inför sina beslut. Det är också viktigt att myndigheterna inte överlåter till domstol att utveckla praxis och därmed tvingar barn att föra talan i domstol för att få sina rättigheter tillgodosedda. Rädda Barnen anser att barnkonventionen ska ha företräde framför svensk lag, eftersom den utgör en internationell konvention om mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig till. Detta skulle i så fall lösa eventuella normkonflikter. Rädda Barnen ser med oro på situationer där en normkonflikt inte anses uppkomma. I flera fall har barn som varit placerade genom lagen om vård av unga (LVU) utvisats med stöd av utlänningslagen tillsammans med sina föräldrar. Detta har inte ansetts utgöra en normkonflikt med barnkonventionen. Rädda Barnen anser att de ärendena handlagts i strid med barnkonventionen och Sverige har fått kritik från FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) 2. Inte heller den tillfälliga utlänningslagen anses utgöra någon normkonflikt. Ärenden som dessa måste antingen ses som en normkonflikt eller i vart fall krävs klargörande av hur tillämpning och beaktande av barnkonventionen påverkar sådana situationer. Rädda Barnen ifrågasätter starkt hur barnets rättigheter ska kunna tillgodoses under dessa omständigheter. Kommer en inkorporering av barnkonventionen att lösa detta dilemma? Hur avgörs att en normkonflikt råder och hur görs barnkonsekvensanalysen och prövningen av barnets bästa när sådana beslut ska fattas av exempelvis en tjänsteperson på Migrationsverket? Hur vägs barnkonventionen in i sådana fall? Rädda Barnen ser en stor risk om inte barnkonventionen tolkas i sin helhet. Vi är positiva till att barnrättighetsutredningen sätter stort fokus på rätten att bli hörd (artikel 12 i barnkonventionen) och barnets bästa (artikel 3). Men även de två andra grundprinciperna om icke-diskriminering (artikel 2) och rätten till liv och utveckling (artikel 6), bör få samma fokus. De är viktiga artiklar i sig, men utgör också tillvägagångssätt för att tolka övriga artiklar. På samma sätt som barnkonventionen ska ses och tolkas som en helhet ska även de fyra grundprinciperna användas så. Rädda Barnen vill också betona behovet av en fortsatt transformering. En utredning behöver tillsättas omgående kring vilka författningar som behöver ändras och vilken vägledning och rutiner som behöver utvecklas för att barnets rättigheter ska tillgodoses. Detta gäller till exempel barns processbehörighet i rättsprocesser. I till exempel vårdnadsmål är barnet beroende av att vårdnadshavarna säkerställer att deras perspektiv, yrkanden och bevisning kommer fram. Barnet bör därför ges en reell talerätt. Det är också angeläget att i de fall barn involveras i rättsprocesser säkerställa att barnets behov och rättigheter också ges en central roll och att särskilda hänsynstaganden tas. Den straffrättsliga processen bör ha som målsättning, utöver att beivra brott, att också vara en läkande process för barnet. 2 FN:s barnrättskommitté, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges femte periodiska rapport, 2015, punkt 50 c. 2

Det kunskapslyft som utredningen föreslår är en förutsättning för att en inkorporering av barnkonventionen ska vara av relevans. Därför bör ett processorienterat kunskapslyft genomföras. Det är först när arbetet sker som en process över tid, med kontinuerlig möjlighet till stöd, som verklig skillnad kan göras. Enstaka utbildningstillfällen är inte tillräckliga. KOMMENTARER PÅ KAPITEL 5 BARN I MIGRATIONSPROCESSEN (KAPITEL 5.1) Rädda Barnen instämmer i de slutsatser som dras av den kartläggning som gjorts avseende barn i migrationsprocessen och anser att förslagen innebär ett steg i rätt riktning för att leva upp till barnkonventionen. Däremot ifrågasätter Rädda Barnen starkt den tillfälliga utlänningslagen. Barnkonventionen kräver förvisso inte att barn beviljas permanent uppehållstillstånd, men det krävs alltid en individuell bedömning av ett barns situation för att bestämmelsen om barnets bästa enligt artikel 3 i barnkonventionen ska kunna anses vara uppfylld. Det måste alltså finnas möjlighet att göra en individuell bedömning och prövning av vilken typ av tillstånd barnet bör beviljas, för att barnkonventionen ska anses vara uppfylld. Att helt utesluta möjligheterna för alla barn att få permanent uppehållstillstånd omöjliggör den individuella prövningen av barnets bästa i varje enskilt fall. Detta står även i strid med vad som framgår av barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 om barnets bästa. 3 Som utredningen konstaterar och som Rädda Barnen i flera rapporter konstaterat, prövas barns egna asylskäl vanligtvis inte, utan föräldrarnas skäl är de som prövas. Vi välkomnar därför bedömningen om att barnets skäl för ansökan måste utredas. Vi vill här också lyfta behovet av att utlänningslagen ändras så att barnspecifika former av förföljelse anges som grund för asyl. Rädda Barnen instämmer i utredningens förslag om ett förtydligande av bestämmelsen om barnets bästa i utlänningslagen i överenstämmelse med artikel 3 i barnkonventionen. Utredningens förslag är att det sker genom att det i lag uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i fall som rör ett barn och att vid bedömningen av barnets bästa, ska hänsyn tas till barnets åsikter. I mars 2015 fick Sverige stark kritik från barnrättskommittén för att det inte läggs tillräcklig vikt vid barnets bästa, särskilt i asylprocesser som inbegriper barn. Kommittén uttryckte oro över att obligatoriska barnkonsekvensanalyser inte görs vid alla åtgärder som rör barn och att relevanta yrkesgrupper inte har tillräcklig utbildning i bedömningen av barnets bästa. 4 FN:s barnrättskommitté rekommenderade Sverige att säkerställa att artikel 3 vederbörligen återspeglas i lagstiftningen, att obligatoriska barnkonsekvensanalyser görs av föreslagna beslut, att principen om barnets bästa ligger till grund för och är vägledande i alla beslutsprocesser, och särskilt att personal på Migrationsverket ska få regelbunden utbildning om bedömningen av barnets bästa. 5 I kartläggningen som utredningen gjort framhåller många av de tjänstepersoner på Migrationsverket som intervjuats, att de anser det vara svårt att höra barn och att de inte känner att de har tillräcklig kunskap om hur sådana samtal metodmässigt bör gå till. De intervjuade tjänstepersonerna har också beskrivit att 3 FN:s kommitté för barnets rättigheter, allmän kommentar nr 14 (2013) om Barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, punkt 32 4 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Sammanfattande kommentarer avseende Sveriges femte periodiska rapport, 6 mars 2015 (CRC/C/SWE/CO/5) punkt 17. 5 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Sammanfattande kommentarer avseende Sveriges femte periodiska rapport, 6 mars 2015 (CRC/C/SWE/CO/5) punkt 18. 3

de på grund av sin bristande kunskap om och förståelse för hur samtalet med barnet bör genomföras, inte vill riskera att skada barnet genom att till exempel riva upp traumatiska minnen. Rädda Barnen delar utredningens bedömning om att ett viktigt steg för ett förbättrat barnfokus i asylärenden, är att stärka kompetensen bland handläggare som ansvarar för asylärenden som rör barn. Vi anser att den kunskap vuxna som möter barn i migrationsprocessen besitter, är av stor vikt och att den därför ska vara obligatorisk. Det handlar om kunskap om bemötande, samtalsmetod, barnets rättigheter och hur dessa rättigheter tillgodoses. Att göra barnkonventionen till svensk lag innebär att alla myndigheter måste pröva sina beslut utifrån barnets bästa. Barns rättigheter stärks inte enbart genom att barnkonventionen inkorporeras. Ett förverkligande av konventionen kräver också att annan lagstiftning anpassas och skärps. BARN SOM HAR BEVITTNAT VÅLD INOM FAMILJEN (KAPITEL 5.3.6) Rädda Barnen välkomnar att utredningen valt att fokusera specifikt på den stora grupp av barn som upplever våld i nära relationer. Den kartläggning som presenteras i betänkandet, liksom tidigare studier, visar på uppenbara och allvarliga brister när det gäller stödet till dessa barn. Rädda Barnen menar att uttrycket barn som bevittnar våld är för snävt. Barn upplever våld också genom de spår av våld de finner när de kommer hem eller ljud från våld de hör även om de befinner sig i en angränsande miljö. Rädda Barnen delar utredningens bedömning att det måste säkerställas att barn som upplevt våld får det stöd och den hjälp de har rätt till och behöver från socialtjänstens sida. Vi anser dock att utredningen i högre utsträckning borde ha lämnat förslag kring hur detta måste ske för att överensstämma med barnkonventionen. Vi vill lyfta fram några viktiga aspekter i detta hänseende. Rätten till information och att komma till tals Rädda Barnen delar utredningens bild när det gäller vikten av att information ges till barn som en förutsättning för att rätten att komma till tals ska kunna tillgodoses. Vi vill se en ökad satsning på information till barn som är brottsoffer, att denna är anpassad efter barnets ålder och mognad och andra specifika förutsättningar, exempelvis funktionsnedsättning eller språk. Ett viktigt led i informationen till våldsutsatta samt våldsutövare är information om vilka möjligheter till stöd och hjälp som de facto finns att tillgå (vilket idag skiljer sig åt från kommun till kommun). För att kunna ge sådan information behöver en på många håll även öka tillgången till skydds- respektive stöd- och behandlingsinsatser samt utbudet av insatser för att förhindra att individer utövar våld i nära relationer. Insatserna behöver ske i samverkan mellan socialtjänst, sjukvård, rättsväsende samt ideella och privata aktörer. Rädda Barnen välkomnar de lagändringar som tillkommit under senare tid och som stärker barns och ungas rätt till delaktighet i kontakten med socialtjänsten. Socialstyrelsens föreskrifter anger att det av dokumentationen ska framgå vilken information som har lämnats till barnet, vilka åsikter barnet har fört fram och vilken hänsyn som tagits till dessa åsikter utifrån ålder och mognad. I de fall barnet inte fört fram sina åsikter ska det framgå hur socialtjänsten gått till väga för att ändå klarlägga barnets inställning. Rädda Barnen anser dock att det finns behov av förbättrad tillsyn och kontroll av hur lagen efterlevs samt möjlighet till kraftfulla åtgärder i de fall det visar sig att tillämpningen brister. Om okända och kända brister tillåts få fortsätta blir föreskrifterna uddlösa. Rädda Barnen instämmer i att förekommande brister i dokumentation av samtal med barn behöver åtgärdas. Samtidigt vill Rädda Barnen flagga för risker med att socialsekreterarens tid i allt högre utsträckning används till administrativa uppgifter. Studier visar redan idag att socialsekreterarnas faktiska 4

tid för personliga möten med barn och föräldrar minskat väsentligt de senaste åren. Generella, höjda dokumentationskrav får inte ske på bekostnad av personliga möten. Rätten att skyddas mot alla former av våld Rädda Barnen instämmer med utredningen, liksom i avsnitt 5.4 om barn som utsatts för våld inom familjen, att artikel 19 är högst relevant även när det gäller barn som upplever våld mot en nära anhörig. I detta hänseende blir det särskilt viktigt att bedöma och undanröja risken för att barnet ska behöva uppleva upprepat våld. Rätten till rehabilitering När det gäller artikel 39 och barnets rätt till rehabilitering bör sådana åtgärder, för att tillgodose barnets behov och rättigheter, även inbegripa insatser som riktar sig till betydelsefulla vuxna runt barnet i situationer när våld förekommer i hemmet. Det kan handla om ansvaret att erbjuda och motivera våldsutövare att genomgå en viss behandling i syfte att motverka upprepat våldsutövande, som en viktig del i barnets rehabilitering. För att tillgodose barnets rättigheter krävs samordning mellan olika verksamheter och instanser. Se även Rädda Barnens ståndpunkt under avsnittet om Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen längre fram i remissvaret. Som ett exempel på bristande barnperspektiv vill vi delge en faktisk situation där en våldsutövande förälder erbjöds en längre tids missbruksbehandling som ett led i att få våldet att upphöra. Detta enligt en gemensam bedömning av socialtjänstens barn- och ungdomsenhet samt missbruksenhet och i samråd med berörda föräldrar och hemmaboende barn. Insatsen skulle dock medföra förlorad inkomst för förälderns del, som var den som ensam försörjde familjen. I samband med detta ställde försörjningsstödsenheten orimliga krav för att föräldern skulle få hjälp med försörjningen, vilket ledde till att föräldern tvingades avstå från behandlingsinsatsen. Detta exempel visar att alla berörda verksamheter behöver göra barnkonsekvensanalyser och ha barnets bästa i fokus. I annat fall kan inte barnets rättigheter tillgodoses och insatser för att motverka våld i nära relationer omöjliggörs. BARN SOM HAR UTSATTS FÖR VÅLD INOM FAMILJEN (KAPITEL 5.4.6) Rädda Barnen tillstyrker utredningens förslag om införande av en särskild straffbestämmelse om misshandel av barn. Vi anser att detta skulle medföra ett tydliggörande av barnperspektivet och att barnets ställning som aktör och subjekt stärks. Vi delar utredningens bedömning att den rådande rättstillämpningen inte ger barn ett likvärdigt skydd mot fysiskt våld jämfört med vuxna. Rädda Barnen delar även utredningens bedömning att den föreslagna straffbestämmelsen ska omfatta alla barn samt att regleringen även bör gälla personer som svarar för tillsyn, vård och fostran av barnet, i vårdnadshavarens ställe, exempelvis familjehemsföräldrar. Vidare delar vi bedömningen att låta möjligheten finnas kvar när det gäller att även fortsättningsvis kunna döma till ringa misshandel av barn, mot bakgrund av de skäl som utredningen anger. Utredningen har identifierat risken med förekommande resonemang inom domstolen, där åtal ogillas eller våld mot barn betraktas som ringa med hänsyn till föräldrarnas tillsynsansvar, dvs att en viss grad av våld anses vara motiverat inom ramen för föräldrars tillsyn över barnet. Rädda Barnen välkomnar utredningens intention att motverka att en sådan missvisande föreställning får spridning. Rädda Barnen saknar dock analys och förtydliganden, alternativt förslag, när det gäller omständigheterna kring rättsprocessen och straffbestämmelser vid psykiskt våld, som alltså sker utan fysiska våldsinslag, men med samma långtgående negativa konsekvenser för barnets hälsa, liv och utveckling. 5

Rädda Barnen välkomnar kartläggningen av hur svensk straffrättslig hantering av våldsbrott överensstämmer med barnkonventionen. Rädda Barnen har sedan ett antal år tillbaka granskat hur våldsutsatta barn drabbas när förundersökningen drar ut på tiden 6. 2010 släppte Rädda Barnen den första rapporten som uppmärksammade att polis och åklagare inte utreder misstänkt barnmisshandel i tid och därmed inte följer den lagstiftning som finns. Åklagarmyndighetens egen statistik visade att tidsfristen bara hölls i hälften av de polisanmälda fallen. Våra granskningar visar hur barnets utveckling, självbild och psykiska hälsa påverkas negativt, inte bara av brottet i sig, utan också av de följdverkningar en utdragen process och ett uteblivet stöd för med sig. Rädda Barnen menar att det krävs en skärpning av lagen och dess tillämpning för att barn utsatta för våld ska kunna få det skydd och det stöd som de behöver och har rätt till. Rädda Barnen ser bland annat behovet av att samverkan mellan berörda myndigheter prioriteras för att säkerställa ett bra bemötande av barnet och en hög kvalitet på förundersökningarna. Detta är viktigt att ha med i det fortsatta transformeringsarbete som Rädda Barnen menar behövs på detta område. Barns rätt att komma till tals och få information måste tillgodoses. Information behöver ges av professionella, ibland vid flera tillfällen och vara anpassad efter barnets individuella förutsättningar. Vi uppmanar även regeringen att noga följa utvecklingen av handläggningstiderna inom rättssystemet samt överväga om det är möjligt att ytterligare minska tidsfristen för handläggning av brott mot barn, utan att det sker på bekostnad av kvaliteten i utredningarna. Vi anser också att det är en allvarlig brist att det inte finns någon fullt ut tillförlitlig friststatistik som gör att det går att följa huruvida skyndsamhetskravet följs eller inte. Om det inte går att kontrollera om den lagstadgade fristen hålls blir lagen uddlös. Dessutom anser Rädda Barnen att det måste finnas en lagstadgad sammanhållen tidsfrist för hela rättskedjan, inklusive domstolens handläggningsprocess. FÖRVALTNINGSLAGEN OCH FÖRVALTNINGSPROCESSLAGEN (KAPITEL 5.5.2) Rädda Barnen tillstyrker utredningens förslag och vill hänvisa till vårt exempel i sista stycket i avsnittet om Barn som bevittnat våld inom familjen (ovan). Det är mycket viktigt att barnets bästa särskilt beaktas i alla ärenden som rör eller kan komma att få inverkan på barnets situation. Det bör särskilt anges att det gäller om barnet berörs såväl direkt som indirekt. Det finns många beslut som i första hand betecknas som ärenden som endast rör föräldern, men där det vid en djupare analys är tydligt att barn får ta konsekvenser av besluten. Även dessa ärenden är ärenden som rör barn. Exempel på fall där barnets rättigheter skulle kunna glömmas bort, är utmätning av en familjs inkomst och bostad 7 och hemtjänst till föräldrar. Det här visar på vikten av att alltid göra en barnkonsekvensanalys. Rädda Barnen anser att det finns skäl att införa motsvarande bestämmelse även i rättegångsbalken, utsökningsbalken och annan lagstiftning vars område, direkt eller indirekt, har betydelse för barnets möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda. 6 Brott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2009. Å. Landberg (2010) Brott mot vuxna går före en uppföljning. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2010. Å. Landberg (2011) Brott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2011. Å. Landberg (2012) Brott mot barn går före om man bor i rätt del av landet! Å. Landberg (2013) Brott mot barn. Om hur våldsutsatta barn drabbas när förundersökningen drar ut på tiden. K Blomgren; M Schillaci. Rädda Barnen (2015) Brott mot barn. Om hur våldsutsatta barn drabbas när förundersökningen drar ut på tiden. K Blomgren; M Schillaci. Rädda Barnen (2016) 7 Exempel på detta är fallet i Högsta Domstolen 2013, Mål nr Ö 2656-13 6

Rädda Barnen välkomnar att barnets bästa och rätten till delaktighet tydligt lyfts fram i utredningen, men vill uttrycka vår oro över risken att artikel 2 och 6 i barnkonventionen hamnar i skymundan. Dessa två artiklar är också ett tillvägagångssätt för att tolka barnkonventionen. Det bör utredas om även dessa två artiklar ska skrivas in i lagarna tillsammans med barnkonventionens artikel 3 och 12. KOMMENTARER TILL KAPITEL 6-9 Rädda Barnen ställer sig bakom förslaget att inkorporera barnkonventionen på det sätt som föreslås av utredningen, men vill betona ett flertal aspekter som vi tar upp nedan. SÄRSKILT OM FORTSATTA TRANSFORMERINGSARBETET Utredningen har kartlagt fyra områden och dragit slutsatsen att det finns anledning att anta att liknande problem som återfinns inom de kartlagda områdena även finns inom andra områden. Rädda Barnen vill uppmärksamma att en kartläggning av alla områden som barnkonventionen täcker behövs, för att få en tydlig bild av nuläget så att rätt åtgärder kan vidtas och uppföljning kan göras. Rädda Barnen tillstyrker utredningens förslag om att myndigheter som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter får i uppdrag att, inom respektive myndighet, diskutera utmaningar som den egna verksamheten kan komma att ställas inför efter en inkorporering och identifiera eventuella lagstiftningsbehov (7.10.2). Rädda Barnen instämmer i att det kommer att krävas ett omfattande transformeringsarbete inom flera områden och specifika verksamheter. Rädda Barnen vill dock framhålla vikten av att detta arbete sker utifrån ett barnperspektiv. Verksamhetsspecifika utmaningar är viktiga att lyfta men praktiska, tekniska omständigheter och dilemman måste göras med barnets bästa i fokus, inte mot bakgrund av de anställdas arbetsförhållanden. Rädda Barnen vill även understryka vikten av en tydlig kommunicering och styrning från centralt håll där syftet med en inkorporering lyfts fram och där det ställs krav på specifika verksamheter att genomföra förändringar. Om nödvändiga anpassningar inom den egna verksamheter eller professionen ska kunna omsättas och ge effekt i praktiken, behöver detta anges som ett krav och med angivna tidsramar, inte endast som en uppmaning. För att möjliggöra en samordnad kontroll och utvärdering av det fortsatta transformeringsarbetet anser Rädda Barnen att det övergripande ansvaret för detta behöver ligga på en central, nationell nivå. Rädda Barnen delar även utredningens bedömning under lagstiftningsåtgärder (kapitel 6.3.1), men önskar i samtliga meningar byta ut bör mot ska. Rädda Barnen anser även att de bestämmelser som innehåller inskränkningar i barnets rätt att komma till tals skyndsamt bör ses över och ändras omgående. 8 (Se även nedan under Rätten att komma till tals.) Vi delar utredningens bedömning att det är viktigt att utvärdera normkonflikternas hantering (kapitel 7.7.4) för att se om ytterligare åtgärder behövs. En sådan utredning bör göras inom fem år efter att lagen trätt i kraft. Se även det vi lyfter om normkonflikt under det inledande stycket Övergripande kommentarer. 8 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges femte periodiska rapport antagna av kommittén vid sitt 68:e möte (12-30 januari 2015), CRC/C/SWE/CO/5, sidan 5, paragraf 20 7

Rädda Barnen oroas också av lagstiftarens ställningstaganden i fråga om att genomföra den tillfälliga utlänningslagen och vad det innebär i förhållande till att regeringen är skyldig att respektera och genomföra barnkonventionen. Barnkonsekvensanalyser behöver göras i samband med lagförslag så att lagar och förordningar är barnvänliga och ligger helt i linje med barnkonventionens innehåll och anda. Utredningen menar att lagstiftning som strider mot barnkonventionen i princip inte kommer att införas då Barnombudsmannen är remissinstans och därmed garant för detta. Vi ställer oss mycket tveksamma till detta då den tillfälliga utlänningslagen kunde införas trots att Barnombudsmannen var remissinstans och också mycket kritisk till den tillfälliga lagen. Rädda Barnen vill uppmärksamma exempel på områden där vi redan idag ser att det behövs transformeringsåtgärder. Det är dels rättsområden och grupper av barn som behöver uppmärksammas särskilt och dels vissa specifika frågor som bör lyftas fram. Rätten att komma till tals Det är viktigt att se över hur barnets rätt att komma till tals skrivs in i lagar och förordningar. På sidan 319 i utredningen anförs följande: Översynen bör ske utifrån barnets synvinkel med barnets rätt att komma till tals i fokus, inte utifrån myndigheternas behov av att tala med barnet. Vidare anförs på sidan 317 följande: Inom flera av de kartlagda områdena finns det en syn på barnet som innebär att barnet ska skyddas från delaktighet genom att utestängas, snarare än att få förutsättningar att delta och skyddas i sitt deltagande. Detta gäller även barn i utsatta situationer. Att då inte få uttrycka sina åsikter kan inte ses som ett skydd för barnet utan riskerar snarare att leda till att barnet inte får det skydd barnet har rätt till. Rädda Barnen instämmer i utredningens bedömning att frågan om hur vårdnadshavarens bestämmanderätt förhåller sig till barnets rätt att komma till tals, bör uppmärksammas i det fortsatta arbetet. Vi vill dock betona att det är barnets rätt och vilja att komma till tals som ska vara vägledande, inte myndigheters strävan efter att få ta del av information från barnet. (Se även ovan Lagstiftningsåtgärder 6.3.1 ) Barn som upplever (bevittnar) våld saknar målsägandestatus Socialnämnden ska enligt kap 5 11 socialtjänstlagen särskilt beakta att ett barn som bevittnar våld av eller emot en närstående är offer för brott. Rädda Barnen vill lyfta problematiken kring begreppet brottsoffer i svensk rätt och att barn som upplever våld i nära relationer inte betraktas som brottsoffer i en straffrättslig mening. Trots att Sverige har mångårig kunskap om att barn som upplever våld mot en nära anhörig påverkas negativt på samma sätt som barn som utsätts för våld mot sin egen person, åtnjuter dessa barn inte samma rättigheter. Vi anser att den modell som finns idag, med möjlighet till brottsskadeersättning, inte visat sig vara tillräcklig för att tillgodose barns behov av rättsskydd och upprättelse i en juridisk mening. I Rädda Barnens yttrande över Justitiedepartementets betänkande DS 2014:14 Genomförande av brottsofferdirektivet, framfördes kritik mot betänkandets slutsats att inga förändringar behövdes för att leva upp till direktivet. Till skillnad från utredningen framhöll vi att barn som upplever våld i nära relationer ska ses som brottsoffer inom det straffrättsliga området genom att ges ställning som målsägande, med de rättigheter som det innebär, bl.a. rätten till ombud, möjlighet att biträda åtalet och rätt till skadestånd. Rädda Barnen anser dock att det är en grundförutsättning att den straffrättsliga processen också kan innebära en terapeutiskt läkande process för barnet och inte tvärtom. Processen får med andra ord inte vara skadlig för barnet. Ombud och talerätt för barn i vårdnadstvister Barn har varken talerätt, processbehörighet eller rätt till ett ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge (nedan kallat vårdnadstvister). 8

Frågan om barns rätt till ombud i vårdnadsmål har sedan 1980-talet vid ett flertal tillfällen tagits upp och utretts av lagstiftaren. Trots att det har framförts synpunkter på vikten av att stärka barns ställning och flera lagstiftningsåtgärder vidtagits i den riktningen har barn idag fortfarande inte talerätt, processbehörighet eller rätt till ett ombud i vårdnadstvister. Den senaste utredningen, Ds 2002:13, föreslog att barn i svåra och konfliktfyllda vårdnadstvister skulle få ett ombud med vissa begränsade befogenheter att agera i barnets namn, t.ex. att närvara och ställa frågor i domstolen. Detta förslag har inte lett till lagstiftning. Möjligheten att höra barnet i domstolen är ett uttryck för den vikt man lägger vid att barnets vilja kommer domstolen till del. Här manar lagstiftaren dock till restriktivitet och i lagen anges att barnet bara får höras om det finns särskilda skäl för det och inte är skadligt för barnet. Detta är ett uttryck för ett skyddsperspektiv, dvs att barnet inte ska belastas i onödan med att involveras i en rättsprocess. I praktiken tillämpas därför denna bestämmelse sällan och när den väl tillämpas gäller det framför allt äldre barn som själva uttryckt en önskan om att få höras i domstolen. Ett centralt problem kopplat till barns talerätt i vårdnadsmål är vem som ska företräda barnet i processen. Huvudregeln i svensk rätt är att barn ska företrädas av sin vårdnadshavare i domstolsprocesser där barnet är part. Det innebär att det är vårdnadshavaren som beslutar hur barnet ska agera i processen och är den som företar bindande processhandlingar i barnets namn. I praktiken blir det vårdnadshavaren som bestämmer vilken bevisning som ska åberopas, vilka frågor som ska ställas, vilken argumentation som ska föras och om en dom eller ett beslut ska överklagas. Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har de gemensamt ansvar och beslutanderätt över barnets processhandlingar i målet. I en vårdnadstvist befinner sig barnets föräldrar i konflikt med varandra. Konflikten rör vad som är bäst för barnet och potentiellt kan det till och med vara så att båda föräldrarnas perspektiv är oförenliga med det som är bäst för barnet. Att låta vårdnadshavarna gemensamt företräda barnet är därför inte en möjlig lösning. Liknande situationer återfinns i andra måltyper. En lösning i dessa fall är att ge barnet ett eget ombud som träder i vårdnadshavarens ställe i det som processen rör. Ett exempel på en sådan lösning är förordnande av särskilda företrädare för barn i brottmål där barnets vårdnadshavare eller någon till vårdnadshavaren närstående misstänks för brott mot barnet. I dessa fall kan domstolen utse en särskild företrädare för barnet. Denna företrädare träder in i vårdnadshavarens ställe och beaktar barnets intressen under förundersökningen. Ett annat exempel är det offentliga biträdet i LVU (lagen -1990:52 - med särskilda bestämmelser om vård av unga) som också är barnets ställföreträdare om barnet är under 15 år. Frågan bottnade i dels i en oro om att det skulle förstärka konflikten mellan barnet och dess vårdnadshavare, dels i att en lagstiftning som fråntar vårdnadshavaren den rätt som ges i föräldrabalken, måste vara väl grundad och motiverad utifrån det som är bäst för barnet. Att ge barnet ett ombud skulle garantera att barnets perspektiv kom fram i processen. Det skulle i sin tur bidra till att domstolens beslutsunderlag blev bättre och därigenom ge domstolen bättre förutsättningar att fatta ett riktigt beslut. Rätten att komma till tals som barn har i vårdnadsmål idag innebär att barnet är beroende av att någon annan aktör i processen säkerställer att deras perspektiv kommer fram. Förslaget att barnets position ska stärkas med att barnet ges rätt till ombud med vissa begränsade rättigheter, medför en viss förstärkning av barnets ställning. Ska barnets position emellertid stärkas på ett mer hållbart sätt krävs det att ombudet knyts till en reell talerätt där barnet ges möjlighet att framställa yrkande, åberopa bevisning och överklaga en dom eller ett beslut. Genom att ge barn talerätt i vårdnadsmål ges barnet rätten som part att företa självständiga processhandlingar. Då kan barnet exempelvis framställa egna yrkanden om en viss vårdnads-, boende- eller umgängesform, åberopa egen bevisning, ställa frågor till de vittnen och sakkunniga som åberopats av andra, föra fram argumentation och överklaga ett beslut eller en dom. Om 9

barnets talerätt reellt ska stärka barnets position i processen måste barnet emellertid företrädas av någon annan än barnets vårdnadshavare. Ombudet måste vara en person som har en god juridisk kompetens, men också är väl insatt i frågor som rör barn, barns rättigheter och behov. Frågan blir då om talerätt och rätten till ombud enbart ska vara kopplad till de svåra vårdnadskonflikterna. Om ombudet kan bidra till att barnets perspektiv lyfts fram och att fokus flyttar från föräldrarnas konflikt till det som är bäst för barnet motiverar det att barn ges talerätt och rätt till ombud i samtliga vårdnadsmål. Ytterligare en aspekt är att samtliga vårdnadstvister sett ur barnets perspektiv är svåra, eftersom de samtliga är uttryck för att barnets föräldrar ligger i en konflikt som inte gått att lösa utomrättsligt. Rädda Barnen anser därmed att barns processbehörighet överlag bör uppmärksammas särskilt i det fortsatta arbetet med att förverkliga barnkonventionen i Sverige. Barn som vittnen i brottmål Rädda Barnen anser även att konflikten mellan vårdnadshavarens bestämmanderätt och utredningsintresset i brottmål, behöver få särskild uppmärksamhet i det fortsatta arbetet. För att förhör ska kunna hållas med ett barn under 15 år krävs oftast att vårdnadshavaren medverkar och samtycker till att förhöret kommer till stånd och att barnet kallas till förhöret via vårdnadshavaren. Att kalla barnet genom vårdnadshavaren anses medverka till att barnets rätt till sin vårdnadshavares stöd säkerställs och att frågan om vad som är förenligt med barnets bästa i den aktuella situationen uppmärksammas. Men i de fall där en vårdnadshavare är den som själv är misstänkt för ett brott som barnet möjligen varit vittne till, exempelvis våld mot ett syskon, ställs frågan på sin spets. Huruvida en vårdnadshavare står som åtalad i målet, ska anses ha rätt att bestämma över frågan om barnet ska få vittna eller inte, saknas för närvarande tydliga direktiv. Rädda Barnen anser att denna fråga är angelägen att komma till rätta med då den har stark koppling till barnets rätt att komma till tals, varpå även denna fråga bör behandlas särskilt. Rädda Barnen anser att det fortsatt ska vara en valmöjlighet för anhöriga att vittna alternativt avstå från att vittna och att detsamma ska gälla för barn. Men det är viktigt att barnet får rätt till ett eget juridiskt ombud som efter en bedömning utifrån barnets bästa och efter konsultationer med barnet, är den som fattar beslut om barnet ska få vittna eller inte. Båda vårdnadshavares godkännande För att barn ska kunna utkräva sina rättigheter kan det behövas ändring i vissa lagstiftningar, t ex krävs båda vårdnadshavarnas godkännande för processer hos Diskrimineringsombudsmannen och Barn- och elevombudet. Detta kan enligt Rädda Barnens mening ifrågasättas och bör därmed utredas vidare. Endast i ett fåtal fall har barn i Sverige möjlighet att på egen hand klaga till en domstol, i övrigt är barn beroende av att vuxna för deras talan. Barn som inte kan få stöd av vårdnadshavare eller annan vuxen har därmed inte möjlighet att framföra klagomål. 9 Diskrimineringsgrunderna Rädda Barnen vill uppmärksamma behovet av att se över diskrimineringsgrunderna i den nuvarande lagstiftningen och om en förändring behövs i detta avseende innan barnkonventionen inkorporeras. Detta eftersom diskrimineringsgrunderna i svensk lagstiftning idag skiljer sig från barnkonventionens. 9 Barns och ungas klagomöjligheter, Barnombudsmannen 10

BARNKONVENTIONENS STÄLLNING SOM LAG Rädda Barnen delar i princip utredningens bedömning, Vi önskar se att det i inkorporeringslagen (kapitel 8) skrivs in en text som tydligt visar att barnkonventionen har företräde framför annan svensk lag. Rädda Barnen önskar även att de två fakultativa protokoll som Sverige tillträtt inkorporeras då dessa innebär en förstärkning av artiklar i barnkonventionen och därför inte bör särskiljas. Detta bör utredas omgående. Norge valde att inkorporera även de fakultativa protokollen. TOLKA BARNKONVENTIONEN I SIN RÄTTA ANDA För att det ska finnas förutsättningar att tolka barnkonventionen i dess rätta anda behövs förutom att förstå den i sin helhet, tydliga förarbeten, en vägledning, att barnkonventionen ges företräde över annan lag i inkorporeringslagen, ett fortsatt transformeringsarbete, att barnkonventionen förstås och tolkas i sin helhet, att barnkonsekvensanalys görs och vägs in när beslut fattas och att myndigheter och andra som fattar beslut som rör barn har kompetens att göra barnkonsekvensanalyser inför sina beslut. Tolka i sin helhet Rädda Barnen anser att en stor vinst med att barnkonventionen inkorporeras är att det då blir naturligt att förstå och tolka den i sin helhet. Vi är positiva till att utredningen sätter fokus på barnets bästa och rätten att uttrycka sin åsikt, vars förverkligande kartläggningen som genomförts visat har stora brister. Det finns dock en fara i att de andra två grundprinciperna kan komma i skymundan. Det är viktigt att alla fyra grundprinciperna - icke-diskriminering (art. 2), barnets bästa (art. 3), rätt till liv och utveckling (art. 6), och rätten att bli hörd (art 12) - alltid ska beaktas när beslut tas. Likaså finns det en fara med att inte inkorporera även de fakultativa protokoll som Sverige tillträtt då det ökar risken att glömma bort dem och deras innehåll vid tolkning av barnkonventionen. Vägledning och förarbeten Rädda Barnen delar utredningens bedömning om nödvändigheten att ta fram en vägledning (kapitel 7.8.6). Vi anser att det specifikt bör utpekas vem/vilken organisation som ska ta fram och ansvara för en sådan vägledning, t ex Domstolsverket tillsammans med Barnombudsmannen. Vi delar också bedömningen om att vägledningen ska vara lättillgänglig. Rädda Barnen håller också med om att det är viktigt att vägledningen uppdateras kontinuerligt då barnkonventionen är ett levande dokument. Det är också viktigt att det i vägledningen finns med metoder för att lyssna på barn. Rädda Barnen vill också lyfta att Barnrättskommitténs dokument ska ses som en viktig rättskälla när barnkonventionen ska tolkas. Vi vill också påminna om de fakultativa protokollen i det här sammanhanget, då de i dagsläget inte är tänkta att inkorporeras. MÖJLIGHETEN ATT UTKRÄVA SINA RÄTTIGHETER Bilden vi ser i stora drag är att för att barn ska kunna utkräva sina rättigheter behöver de kunna vara processägare och ha målsägarstatus samt få stöd i detta (se ovan under avsnittet Särskilt om fortsatta transformeringsarbetet). Det krävs också att det finns en adekvat skadeståndsreglering; att Barnombudsmannen kan ta emot enskilda ärenden och att Sverige tillträder det tredje fakultativa protokollet. Barnrättsbyråerna ser vi som en viktig nödventil när det ordinarie systemet brister. Därutöver behöver information var tillgänglig, i barnvänlig form och barnen känna till den. Myndigheter behöver också vara anpassade för barn. 11

Barnombudsmannen har de senaste åren systematiskt mött och samtalat med barn och unga i utsatta situationer. Den samlade bilden är att många barn och unga får sina rättigheter åsidosatta i två grundläggande avseenden. Det handlar om rätten att komma till tals och bli lyssnad på och rätten att få sin sak prövad när rättigheter kränks. 10 Rädda Barnen önskar att möjligheten att utkräva sina rättigheter i sin helhet ses över och åtgärdas omgående. Skadestånd vid kränkning Rädda Barnen tillstyrker till viss del utredningens bedömning avseende skadestånd vid kränkning. Vi anser precis som utredningen att det är viktigt att det finns möjlighet till lämplig upprättelse. Rädda Barnen anser dock till skillnad från utredningen att frågan om skadestånd vid kränkning (kapitel 7.10.4) av rättigheterna enligt den inkorporerade barnkonventionen, bör vara på plats när lagen träder i kraft. Därför önskar vi omgående se att en utredning tillsätts för att se över möjligheten till skadestånd. Rädda Barnen vill också rikta uppmärksamhet mot att det är viktigt att det finns mekanismer för ansvarsutkrävande av myndigheter t ex i form av vitesföreläggande. Barnombudsmannen Rädda Barnen tillstyrker bedömningen att utreda om Barnombudsmannen bör ges möjlighet att föra enskilda barns talan (kapitel 6.3.2), inriktningen bör vara att Barnombudsmannen kan ta alla ärenden. Barnombudsmannen är den enda av ombudsmannafunktionerna i Sverige som inte kan ta individuella klagomål från den grupp som de representerar. Vi hänvisar till den kartläggning Barnombudsmannen gjort om barns och ungas möjlighet att framföra klagomål och få sin sak prövad när deras rättigheter kränks. I rapporten står det följande: Barnombudsmannen anser[ ] att [deras] uppdrag bör utökas genom att myndigheten ges befogenhet att utreda och besluta i samtliga ärenden som barn och unga själva anmält till myndigheten. 11 Barnombudsmannen hänvisar bland annat till barnrättskommitténs rekommendationer att utöka Barnombudsmannens mandat på det här området, samt till den kompetens som myndigheten besitter. Rädda Barnen anser att Barnombudsmannen med ett utökat uppdrag också måste finnas nära barn och i hela landet. Barnrättskommittén skriver i sin allmänna kommentar nummer två 12 att de nationella barnombudmannainstitutionerna ska vara geografiskt och fysiskt tillgängliga för alla barn och att de ska kunna behandla individuella klagomål. Barnrättskommittén rekommenderar även Sverige att överväga att ge Barnombudsmannen nödvändigt stöd för att inrätta lokala företrädare. 13 Barnrättighetsbyråer Rädda Barnen ställer sig positiva till barnrättighetsbyråer (kapitel 6.3.3), men ser en stor risk i att barnrättighetsbyråerna istället för ett komplement kan bli en anledning till att inte förbättra i det offentliga systemen. Barnrättsbyrån har kommit till just för att systemet inte fungerar. Det är viktigt att barnrättighetsbyråerna blir just en instans som kan fånga upp då de ordinarie verksamheterna/myndigheterna brister. Rädda Barnen anser att en förutsättning för att barnrättsbyråer ska inrättas, är att det byggs in en återkoppling så att de brister som barnrättighetsbyråerna ser förs tillbaka till verksamheter/myndigheter så att de kan åtgärda bristerna. På så sätt kan det bli ett dynamiskt system som kontinuerligt främjar barnets rättigheter. 10 Barns och ungas klagomöjligheter, Barnombudsmannen 11 Barns och ungas klagomöjligheter, Barnombudsmannen 12 FN:s barnrättskommitté, Allmänna kommentar nr 2, Rollen för oberoende nationella institutioner för mänskliga rättigheter i arbetet med att främja och skydda barnets rättigheter, punkt 15 13 FN:s barnrättskommitté, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges fjärde periodiska rapport 2009, punkt 16d 12

Rädda Barnen delar bedömningen att det är viktigt att säkerställa barnrättighetsbyråernas oberoende, kvalitet och resurser. Likaså är det viktigt att säkerställa att de i uppdrag, kvalitet och tillgänglighet blir likvärdiga över hela landet. En utmaning som Rädda Barnen ser är hur de ska utformas i fråga om tillgänglighet i glesbygd. Myndigheters tillgänglighet Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att göra myndigheternas verksamheter kända, tillgängliga och anpassade för barn (kapitel 6.3.2), men vi vill även se att det är tydligt att kommunala, landstings och regionala verksamheter även innefattas eftersom det är de som finns i barnens vardag. Det är också viktigt att myndigheten/verksamheten har beredskap att ta hand om de effekter som detta kan komma att innebära, såsom att barn i större utsträckning söker hjälp och stöd och därmed ställer högre krav på myndighet eller verksamhet. Det är viktigt att myndigheter och verksamheter kan möta de behov barn har, ge barnen ett gott bemötande och fullfölja sitt ansvar i att ge barnet den hjälp eller stöd de behöver. Det blir därför viktigt att göra en analys av vilka effekterna kan bli och hur myndigheter och verksamheter kan hantera dem. För att öka tillgängligheten är det viktigt att myndigheterna ser över hur de skriver beslut så att även barn kan förstå dem. Ett annat konkret exempel är Barn- och elevombudets (BEO) anmälningsformulär som idag är svårt även för vuxna att fylla i. Det kommer att vara nödvändigt att sprida informationen och inte bara göra en barnvänlig hemsida. Informationen behöver t ex ut i skolor och andra ställen där barn finns, så de hittar till den barnvänliga sidan. Likaså är det av yttersta vikt att barn bemöts på ett respektfullt sätt. Rädda Barnen och många andra organisationer som möter och arbetar med barn vittnar om skillnaden i bemötande om barnet möter en myndighetsperson själv eller tillsammans med en vuxen vid sin sida. TILLÄMPNING AV DEN INKORPORERADE BARNKONVENTIONEN Grundläggande för att tillämpningen av den inkorporerade barnkonventionen ska fungera är en ökad kunskapsnivå och att rätt strukturer finns på plats. Kvalitetssäkrade obligatoriska utbildningar, metoder för att lyssna på barn, samt att utreda barnets bästa och att göra barnkonsekvensanalyser behövs. Av utredningens kartläggning framstår det tydligt att det grundläggande problemet till att barns rättigheter inte tillgodoses är avsaknaden av barnsyn och att barn inte ses som rättighetsbärare. För att förändra dessa attityder och strukturer krävs, förutom utbildning, möjlighet till diskussion, reflektion och handledning. Barnkonsekvensanalyser i förarbeten Rädda Barnen tillstyrker utredningens förslag och delar bedömningen. Rädda Barnen vill betona vikten av att alltid göra barnkonsekvensanalyser oavsett om barn berörs direkt eller indirekt. Vi ser med oro på förarbeten (kapitel 6.3.1) där barnkonsekvensanalyser helt saknas som i den tillfälliga utlänningslagen. Vi vill också betona vikten av att barnkonsekvensanalyserna håller god kvalitet. Idag görs ofta barnkonsekvensanalyser av olika utredningar, men de är ofta mycket undermåliga. Ett exempel är SOU 2015:44 Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd, där en barnkonsekvensanalys gjorts, men enbart ur ett ekonomiskt perspektiv. Det har missats att se barnets hela livssituation vilket gör att bedömningen kan bli skev. KUNSKAPSLYFT OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER Rädda Barnen håller med utredningen om att kompletterande åtgärder är nödvändiga. När till exempel barnets bästa inte används, alternativt används undermåligt eller felaktig idag, trots att det finns inskrivet 13

i svensk lag, blir det tydligt att enbart en inkorporering inte räcker. Därför välkomnar vi förslaget om ett kunskapslyft. Rädda Barnen har under de senaste åren varit i kontakt med tusentals människor i olika kommunala verksamheter runt om i landet angående utbildningar i barnkonventionen. Det är utifrån denna erfarenhet, den Allmänna kommentaren nummer 5 och rapporten från Länsstyrelsen i Jönköpings län om Barnrättsperspektivet i regional och lokal samhällsstyrning, som vi främst baserar vår bedömning nedan. Kunskapslyft för barnets rättigheter (6.3.3) Rädda Barnen tillstyrker förslaget och delar bedömningen vad gäller ett kunskapslyft för barnets rättigheter. Vi vill uppmärksamma att kunskapslyftet också bör vända sig till yrkesgrupper inom landsting och att inte heller privata aktörer glöms bort. Det bör tydliggöras att myndigheter som är centrala för barn är både myndigheter som arbetar direkt och indirekt med barn. Som ett led i kunskapslyftet och tillämpningen av en inkorporerad barnkonvention önskar Rädda Barnen se att den regionala stödstruktur för barnets rättigheter som Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslagit i sitt uppdrag (Meddelande 2014:31) genomföras. En av de erfarenheter som Rädda Barnen gjort är att enbart utbildning i sig inte löser de problem som utredningen lyfter fram. Det är först när arbetet sker som en process över tid som vi ser en verklig skillnad. Därför önskar vi se ett processorienterat kunskapslyft. Utbildarna bör vara kvalitetssäkrade, förslagsvis utbildade eller godkända av Barnombudsmannen. Utbildningarna bör innehålla både ökad kunskap om barnkonventionens innehåll, intentioner och barnrättskommitténs vägledningar, samt metoder som kan användas som verktyg. Utbildningen bör fokusera på hur en tillämpar ett barnrättsperspektiv och ser barn som rättighetsbärare. För detta krävs förutom utbildning även möjlighet till kontinuerlig diskussion, kunskapsstöd, handledning och reflektion på arbetsplatserna. Metoder som utbildningen ska innehålla bör fokusera på hur en kan utreda och pröva barnets bästa, dokumentera på tillfredställande sätt, lyssna på barn, samt göra barnkonsekvensanalyser. Vi vill dock poängtera att det finns en risk och tendens att det fokuseras på praktiska verktyg och metoder och inte på kunskap om barnkonventionen i sig. Det kommer inte att leda till förändringar för barn. Både metoder och kunskap om barnkonventionen behövs tillsammans. Det behövs en fortgående process där en kontinuerligt utvärderar var en befinner sig. Processen ska gälla för kommunen/landstingets/myndighetens alla delar. Vi ser också att ledarskapet i en verksamhet är viktig, att det finns en ödmjukhet inför att förändra utifrån befintliga resurser. Rädda Barnen önskar se att Barnombudsmannen får ansvar för att ta fram metoder tillsammans med berörda myndigheter och verksamheter. Detta för att säkerställa kvalitet och likvärdighet i landet. Likaså att Barnombudsmannens utbildningsuppdrag blir att ta fram utbildningar som innehåller en processorientering och att de utbildar utbildare runt om i landet. Detta för att kvalitetssäkra, göra likvärdigt och genomförbart för hela landet. Under de tre år som utredningen föreslår att kunskapslyftet ska pågå, önskar Rädda Barnen se att det förutom kunskapshöjande åtgärder även sätts igång ett processorienterat barnrättsarbete i alla verksamheter och myndigheter för att hålla barnkonventionen levande då verkligheten och de barn en möter ständigt förändras. Därför kan arbetet med barnets rättigheter inte vara statiskt utan måste vara ständigt utvecklande. En utvärdering av kunskapslyftets effekter och att goda strukturer och processer finns på plats bör göras efter tre år. 14