Vandra i Astrids sagokvarter

Vandra i Astrids sagokvarter Astrid Lindgren är född i Vimmerby som ligger i Småland. När hon var 18 år flyttade hon till Stockholm och bodde på olika ställen, innan hon gifte sig 1931 och bosatte sig på Vulcanusgatan i Atlasområdet. Först 1941 flyttade familjen till Dalagatan 46. Under åren har hon gett oss mängder av fantastiska, vackra, sorgsna, glada och alldeles underbara sagor. För utan Astrid hade vi aldrig fått lära känna Pippi Långstrump, Nils Karlsson-Pyssling, Barnen i Bullerbyn, Ronja Rövardotter och alla de andra. Här får du följa med på en vandring i Astrids sagokvarter runt Vasaparken där många av hennes figurer bor. På vägen kommer du att få hälsa på hos småfolket Peter och Petra, Mio, min Mio och Karlsson på taket. Promenaden tar ca 35 40 minuter, men räkna med åtminstone 1 timme. Marit Törnqvist

Mats Vänehem 4. 1. 2. 3.

1. GUSTAV VASA SKOLA Vi börjar vid Gustav Vasa skola (ljust gul/vitt hus) på Karlbergsvägen, mittemot Vasa real (rött hus). T-bana till Odenplan, uppgång Västmannagatan, buss nr 42, 47. I Gustav Vasa folkskola i Stockholm hände det härom året någonting mycket besynnerligt. Det var en måndag, och i en av nybörjarklasserna höll man just på med läsning. Då knackade det på dörren, en mycket svag liten knackning. Stig in, sa Fröken. Men ingen kom in. Istället knackade det en gång till. Gå och se efter, vem det är, sa Fröken till den pojken, som satt närmast dörren, han hette Gunnar förresten. Gunnar öppnade. Och där utanför stod det två små barn, två små, små barn. En pojke och en flicka. De var inte större än ett par dockor. De gick rakt in i klassrummet och fram till Fröken. Den lille pojken bockade sig, och flickan neg. Och så sa de: Vi undrar om vi kan få börja skolan här? Fröken blev först så häpen, att hon inte kunde svara, men till sist sa hon: Vad är ni för ena egentligen? Vi heter Peter och Petra, sa pojken. Och vi hör till småfolket, sa flickan. Ur: Peter och Petra i samlingen Nils Karlsson Pyssling. Rabén & Sjögren 1949. Ja, det var här Gunnar, Peter och Petra gick i skolan. Undrar hur de kom uppför de höga trappstegen till skolan? Hur som helst, efter skoldagen gjorde Gunnar sällskap med Peter och Petra för de bodde åt samma håll, och vi går väl samma väg som de. Gå över Karlbergsvägen vid övergångsstället och gå Hälsingegatan ned till Odengatan. Det är värst, när vi ska över Odengatan, sa Petra bekymrat. För där är det sådan trafik. Jag ska hjälpa er, sa Gunnar. Och så följde han Peter och Petra över Odengatan, och när det kom en bil, så höll Gunnar upp sin hand och gjorde stopptecken precis som en riktig polis. Ur: Peter och Petra i samlingen Nils Karlsson Pyssling. Rabén & Sjögren 1949.

2. VASAPARKEN Gå ner i Vasaparken. Mitt framför er har ni den stora gräsplanen som på vintern är skridskobana. Här har Astrid promenerat mycket i sina dar. Om du väntar tills skridskobanan är stängd för kvällen, så kan du få se, när Petra och jag åker, sa Peter. Vi törs inte åka, så länge de stora barna är där...... Skridskobanan låg mörk och övergiven. Snart hade Peter och Petra fått på sig skridskorna, sina små, små skridskor. Och så svävade de ut över isen tillsammans. De svävade ut, och de dansade på skridskorna och böljade fram och tillbaka på det vackraste, mest förtrollande, underbara sätt. Det stod som ett svagt skimmer omkring dem, där de dansade, och Gunnar tyckte att han hörde musik någonstans långt borta ifrån, men det var kanske bara inbillning. Gunnar höll andan. Detta var det vackraste han någonsin hade sett, och han tänkte, att han skulle komma ihåg det alltid, så länge han levde. Ur: Peter och Petra i samlingen Nils Karlsson Pyssling. Rabén & Sjögren 1949. Peter och Petra bodde i Vasaparken, under en stor gran. Gunnar hittade deras lilla hem samma kväll som de visade honom sin skridskodans. Det var i en undangömd vrå av parken som den där granen stod. Den granen är borta idag men kanske ni kan hitta en bra plats för Peter och Petra att bo på, om de bestämmer sig för att flytta tillbaka till Vasaparken. Gå upp till Dalagatan. På den gatan bodde Astrid.

3. TEGNéRLUNDEN Nu är det dags att gå den väg som Astrid gick till jobbet, när hon jobbade på Rabén & Sjögrens förlag. Vi går Dalagatan rakt fram tills vi kommer till övergångsstället vid Observatoriegatan. Gå över och in på Observatoriegatan. Fortsätt den till Västmannagatan och sväng höger in på den. Vid Tegnérgatan tar ni vänster. Framför er har ni Tegnérlunden. Gå upp i parken. Ser ni det lilla huset på toppen? Nedanför till vänster finns en jättefin skulptur av Astrid som Maja Lisa Alexanderson har gjort. Och ser ni de två små barnen inuti? Det är Peter och Petra. På Astrids axel svävar en man i hatt. Han heter Herr Liljonkvast och han flyger runt i Vasastan. Det finns mycket att upptäcka på skulpturen, så kika noga och läs vad som står. Bredvid skulpturen står en parkbänk. Tror inte ni också att det var på just den här bänken som Bo Vilhelm Olsson, från Mio, min Mio, satt den där höstkvällen? Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året? Var det någon som hörde, att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de: Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson, som sedan i förrgår kväll klockan 18 varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta, bruna byxor, grå stickad tröja och en liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning. Ja, så sa de. Men det kom aldrig några meddelanden om Bo Vilhelm Olsson. Han var borta. Ingen fick någonsin veta vart han tog vägen. Ingen vet det. Mer än jag. För det är jag som är Bo Vilhelm Olsson...... Jag kände mig så ensam. Jag gick och satte mig på en bänk i Tegnérlunden. Där fanns inte en människa. Alla hade gått hem för att äta middag. Det var skumt i parken och det regnade lite. Men i husen runtomkring lyste det överallt. Jag kunde se, att det lyste i Benkas fönster också. Nu satt han där och åt ärter och plättar till sammans med sin pappa och mamma. Jag fick för mig att det satt barn tillsammans med sina pappor och mammor överallt där det lyste. Det var bara jag som satt här ute i mörkret. Ensam. Ur: Mio, min Mio. Rabén & Sjögren 1954. Vet ni varför Astrid lät Bo Vilhelm Olsson bo just på Upplandsgatan 13? Jo, det var så här. Astrid var på väg hem från jobbet en kväll när hon såg en ensam pojke sitta på en bänk i Tegnérlunden. Plötsligt reste han sig och sprang in i porten på Upplandsgatan 13 B. Efter det såg hon honom aldrig mer. Kan ni hitta Upplandsgatan 13 B? Det ligger precis på hörnet när ni går ner från Tegnérlunden.

4. VULCANUSGATAN Nu är det dags att gå mot världens bästa Karlssons trakter. Gå ned Tegnérgatan och sväng höger in på Västmannagatan. Ta vänster när ni kommer till Rådmansgatan. När ni kommer fram till Dalagatan har ni Sabbatsbergs sjukhus framför er. Gå igenom sjukhusområdet, över Dalagatan och upp till höger. Gå in på vägen som går till höger om parkeringsplatsen, Olivecronas väg. Långt där borta ser ni Bonnierskrapan. Det är dit ni ska men det är lite kringelkrokigt. Ta fäste på skrapan och gå nedför vägen. När vägen tar slut väljer ni att ta höger och sedan vänster direkt, vid den stora stenen. Gå ned där ni ser en blå låda med sand. Där finns också skyltar där det står Sabbatsbergs kyrka, Stockholms läns museum och Café. Följ vägen och strax kommer ni till de gamla fattighusen och kyrkan, men det är en annan historia. På vänster sida har ni det ljusgula Klarahuset som idag hyser bl a Stockholms Läns Museum. Gå förbi huset och sväng in på vägen som går ned till Torsgatan. Marit Törnqvist Gå över Torsgatan och gå förbi Bonnierskrapan. Där har ni ett nytt övergångsställe som går över Lokstallsgatan. Gå över och sväng vänster och sedan första gatan (Atlasgatan) till höger. Nu är ni nere i Atlaskvarteret. Andra gatan som korsar Atlasgatan är självaste Vulcanusgatan och på något av hustaken bor minsann världens bästa Karlsson, hurra, hurra, hurra! Det är ovanför dessa tak Lillebror får flyga med Karlsson. Astrid berättade: Så en dag gick jag dit med en journalist för att peka ut huset där jag tänkt mig att Karlsson bodde. Och när jag då kom upp där i vår gamla trappuppgång, då kom det en liten farbror och han sa, att han hette Karlsson. Och var takläggare. Och att hans kamrater kallade honom Karlsson på taket. Visst var det konstigt? Han bodde precis där jag tänkt mig. Ur: Läs om Astrid Lindgren, av Kerstin Ljunggren. Rabén & Sjögren 1992. Familjen Lindgren bodde på Vulcanusgatan 12. Tror ni att Karlsson också bodde där? Jag är inte alls någon vanlig Lillebror, säger Lillebror. Men där ljuger han. Han är visst vanlig...... Det finns bara en i huset som är ovanlig, och det är Karlsson på taket. Han bor uppe på taket, Karlsson, och redan det är ju ganska ovanligt. Det kan väl vara olika på andra håll i världen, men i Stockholm händer det nästan aldrig att någon bor i ett särskilt litet hus på taket. Men det gör i alla fall Karlsson. Han är en mycket liten och mycket trind och säker herre, och han kan flyga...... Karlsson trivs väldigt bra i sitt lilla hus uppe på taket. Om kvällarna sitter han på sin farstutrappa och röker pipa och tittar på stjärnorna. Man ser förstås stjärnorna mycket

bättre uppe på taket än någon annanstans i huset, så egentligen är det konstigt att inte fler människor bor på tak. Men hyresgästerna i huset vet inte om, att man kan bo på tak, de vet inte ens att Karlsson har sin stuga där uppe, för den ligger så väl gömd bakom den stora skorstenen. Och de flesta människor lägger förresten inte märke till sådana små hus som Karlssons, om de också snavar över dem. Det var en gång en sotare, som fick syn på Karlssons hus just när han skulle sota skorstenen, och han blev verkligen ganska häpen. Egendomligt, sa han för sig själv, här ligger ett hus. Man skulle inte tro det, men här ligger faktiskt ett hus oppe på taket, hur det nu kan ha kommit hit. Men sedan började han sota skorstenen och glömde alldeles bort huset och tänkte aldrig mer på det. Ur: Lillebror och Karlsson på taket. Rabén & Sjögren 1947. Nu kan ni ta trapporna upp till S:t Eriksplan. Vill ni leka eller äta matsäck i Vasaparken ska ni gå höger fram till Torsgatan. Rakt över gatan ligger parken. Vid S:t Eriksplan går t-banans gröna linje, bussarna 3, 4, 72 och 507. Se www.sl.se för vidare information. Marit Törnqvist