Färdplan för reglering av betydande marknadsinflytande

Färdplan för reglering av betydande marknadsinflytande

Innehåll 1 Inledning... 3 2 Bakgrund... 4 2.1 Lagstiftning och anvisningar som påverkar regleringen av betydande marknadsinflytande... 5 2.2 Sammanfattning av SMP-reglering och prissättningsmetoder i andra EU-länder 9 3 Färdplan för SMP-reglering SMP-reglering på relevanta kommunikationsmarknader... 12 3.1 Marknaden för samtalsterminering... 12 3.2 Bredbandsmarknaden... 15 3.3 Sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll (Tvoch radiosändningstjänster, marknad 18/2003)... 21 4 Sammanfattning av SMP-regleringen 2014-2018... 24

1 Inledning Kommunikationsverkets strategiska målsättning är att främja funktion och utveckling av kommunikationsnät, -marknader och -tjänster för att det skulle finnas ett så brett utbud av nya kommunikationstjänster som möjligt. För att uppnå målsättningen krävs att Kommunikationsverket åstadkommer en klok reglering och ingriper modigt i olägenheter på kommunikationsmarknaden. Reglering av betydande marknadsinflytande (SMP) förnyas och utvecklas i enlighet med ämbetsverkets strategi. SMP-reglering riktas endast till de marknader där den utifrån marknadsanalyser har konstaterats vara nödvändig. Onödig reglering undanröjs. Kommunikationsverket ingriper i konkurrensproblem som upptäckts på marknader så effektivt som möjligt. Det betyder bland annat att regleringens tyngdpunkt övergår från fallspecifik efterhandsövervakning till en äkta förhandsreglering. För en effektiv övervakning krävs också att den fokuserar på att undanröja de missförhållanden som är centrala för marknadernas funktion. Denna färdplan för SMP-reglering är en plan för tyngdpunkterna i och utvecklingen av marknadsregleringen under de närmaste åren. Kommunikationsverkets slutliga beslut om SMP-reglering kan avvika från vad som föreslås, i synnerhet om det sker betydelsefulla förändringar i EU-regleringen, i den nationella lagstiftningen eller i marknadsläget. Den första färdplanen för SMP-reglering publicerades i december 2013. I den aktuella färdplanen har Kommunikationsverkets planer uppdaterats både i fråga om innehåll och tidtabell. Vad gäller den juridiska referensramen, tar färdplanen hänsyn till informationssamhällsbalken som träder i kraft i början av år 2015 och den nya marknadsrekommendationen som kommissionen utfärdat i oktober 2014. Andra innehållsmässiga uppdateringar beror bland annat på högsta förvaltningsdomstolens beslut från oktober 2014 som gäller abonnentförbindelsemarknaden. Tidtabeller för marknadsanalyser av betydande marknadsinflytande har uppdaterats så att de motsvarar de aktuella planerna. 3

2 Bakgrund SMP-reglering baserar sig på Europeiska unionens rätt. Det svenska begreppet betydande marknadsinflytande har använts länge medan det finska begreppet huomattava markkinavoima lanserades år 2003 i samband med ett nytt regelverk för elektronisk kommunikation. Då gavs fyra direktiv om elektronisk kommunikation, varav ramdirektivet och tillträdesdirektivet är viktigaste för SMP-regleringen. I ramdirektivet 1 fastställs ramen för regleringsmyndigheternas ingripande i marknadsstörningar som avser elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. I tillträdesdirektivet 2 fastställs de medel med vilka marknadsproblem kan lösas. Europeiska unionens bestämmelser om betydande marknadsinflytande har satts i kraft i Finland genom kommunikationsmarknadslagen (393/2003 jämte ändringar). Reglering har riktats till SMP-operatörer redan före det nya regelverket för elektronisk kommunikation. Då ansågs att ett teleföretag har betydande marknadsinflytande, om det hade nått en marknadsandel på 25 %. Ett företag med betydande marknadsinflytande kunde redan då åläggas skyldigheter som gällde bl.a. tillträde till nätet, samtrafik, icke-diskriminering, insyn, särredovisning och grossistprisernas kostnadstäckning. Målet med SMP-regleringen som avses i informationssamhällsbalken är att främja konkurrensen mellan teleföretagen och avlägsna hinder för konkurrensen på lång sikt. Med SMP-reglering försöker man redan i förväg inverka på funktionen av sådana marknader där man upptäckt särskilda konkurrensproblem. Till sin natur är SMPreglering exceptionellt och endast avsedd för situationer där den allmänna konkurrenslagstiftningen inte räcker till för att åtgärda marknadsbrister. SMP-regleringen baserar sig alltid på regelbundna marknadsanalyser och reglering upphävs om det inte finns problem på marknaden. Utifrån marknadsanalysen kan företag med SMP-status åläggas skyldigheter som till exmepel kan gälla överlåtelse av nyttjanderätt, insyn, icke-diskriminering och prissättning. Rättvis och rimlig prissättning av kommunikationsnät är en förutsättning för att nya tjänsteleverantörer kan komma in på marknaden. Den ökande konkurrensen sätter för sin del press på teleföretagen att utveckla nya tjänster och sänka de priser som slutanvändare betalar. Kommunikationsverket gav sina första SMP-beslut år 2003. Dåvarande kommissionens marknadsrekommendation omfattade 18 marknader. Under det första året gavs 323 SMP-beslut på nio marknader enligt kommissionens rekommendation. År 2004 analyserade Kommunikationsverket sju marknader och gav 151 SMP-beslut. Under åren 2005 2012 har Kommunikationsverket analyserat de relevanta marknaderna i marknadsrekommendationen med 2 4 års mellanrum. Antalet SMP-beslut har minskat avsevärt under de senaste åren. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, ändrat genom direktiv 2009/140/EG. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (2002/19/EG) ändrat genom direktiv 2009/140/EG. 4

2.1 Lagstiftning och anvisningar som påverkar regleringen av betydande marknadsinflytande Informationssamhällsbalk Informationssamhällsbalken (917/2014) träder i kraft den 1 januari 2015 och ersätter den tidigare kommunikationsmarknadslagen. Om SMP-skyldigheter och åläggande av dem bestäms i balkens avdelning III. Bestämmelserna om bedömning av betydande marknadsinflytande, bestämmande av SMP-status och regleringsprocess förblir till stor del oförändrade. En ändring till den tidigare lagstiftningen är att Kommunikationsverket i sitt beslut om betydande marknadsinflytande ska bedöma vilken inverkan de skyldigheter som åläggs företag har på marknaden. Genom den nya lagstiftningen blir det ändringar i de bestämmelser som gäller skyldigheter som åläggs SMP-företag. Dessa bestämmelser har skrivits i en allmännare form jämfört med det tidigare och på ett sådant sätt att lagstiftningen möjliggör åläggande av likadana skyldigheter oberoende av teknik som använts för det kommunikationsnät som ska regleras. Genom informationssamhällsbalken får Kommunikationsverket flera medel att reglera priser. I stället för att ålägga skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning kan ett SMP-företag även åläggas skyldighet att tillämpa prissättning som baseras på avdrag från detaljistpriset (s.k. retail-minus) eller skyldighet att tillämpa rättvis och rimlig prissättning. Med rättvis och rimlig prissättning avses enligt propositionen till exempel prissättning där priset som tas ut av en reglerad produkt eller tjänst bestäms på basis av den prissättning som tillämpas av marknadsledaren eller företag som annars är verksamma i motsvarande förhållanden. Till skillnad från den tidigare lagstiftningen kan en skyldighet som åläggs ett SMPföretag gälla förutom prissättningen också sättet att fastställa priset. Kommunikationsverkets möjlighet att fastställa ett kostnadsorienterat maximipris för ett SMPföretag utvidgas så att maximpriset kan gälla abonnentförbindelseprodukter och även andra reglerade produkter (t.ex. tv- radiosändningstjänster eller samtrafikprodukter). Att fastställa ett maximipris skulle inte längre kräva sådana undantag som tidigare. Maximipriset skulle i framtiden kunna fastställas om en SMP-operatörs prissättning som strider mot prissättningsskyldigheten skulle medföra allvarlig skada för konkurrenter på marknaden eller för företagets andra kunder. En ytterligare förutsättning för maximipris är att skyldigheten att använda kostnadsorienterad prissättning inte enbart kan anses vara tillräcklig för att undanröja konkurrenshinder eller främja konkurrensen på marknaden i fråga. Med kostnadsorienterad prissättning avses enligt informationssamhällsbalken en prissättning som är rimlig med beaktande av en effektiv aktörs kostnader för produktion av en reglerad produkt eller tjänst. Bestämmelsen möjliggör liksom för närvarande bedömning av en kostnadsorienterad prissättning på basis av de kostnader som teleföretaget orsakats (den s.k. uppifrån-och-ned-modellen, top-down) men också på basis av en teoretiskt effektiv aktörs kostnader (den s.k. nedifrån-och-upp-modellen, bottom-up). 5

När det gäller en teoretiskt modellerad, effektiv aktörs kostnader är det enligt informationssamhällsbalken skäl att i rimlig mån också bör beakta de allmänna kostnaderna i anslutning till genereringen av produkten eller tjänsten. Därför kan Pure LRICmodellen (Pure Long Run Incremental Cost) som föreslås i termineringsrekommendationen och som tillämpas i flera EU-länder i princip inte anses vara rimlig. I informationssamhällsbalken preciseras också innehållet i de skyldigheter som gäller icke-diskriminering och särredovisning i bokföringen. I icke-diskrimineringsskyldighet inkluderas ett nytt krav enligt vilket ett teleföretag som levererar en tjänst till sitt dotterbolag eller till någon annan sådan aktör ska till konkurrerande teleföretag tillhandahålla motsvarande tjänst av motsvarande beskaffenhet. Särredovisningsskyldigheten har ändrats så att den bättre än tidigare skulle betjäna tillsynen av ickediskrimineringsskyldigheten. Kommunikationsverket ålägger SMP-operatörer sådana skyldigheter som det utifrån en marknadsanalys anser behövliga. Vid framtida marknadsanalyser kommer Kommunikationsverket att bedöma hur de nya skyldigheterna som informationssamhällsbalken möjliggör kan användas vid sidan om de övriga skyldigheterna. EU-kommissionens rekommendationer Kommissionen får utfärda rekommendationer om harmoniserad tillämpning av direktiv inom elektronisk kommunikation, om skillnader i de nationella regleringsmyndigheternas genomförande av de regleringsuppgifter som anges i direktivet kan skapa hinder för den inre marknaden. Även om kommissionens rekommendationer inte är juridiskt bindande, ska Kommunikationsverket ta största möjliga hänsyn till dem när det utför sina uppgifter. Om Kommunikationsverket inte följer en rekommendation från kommissionen ska det meddela kommissionen detta och motivera sin ståndpunkt. Nedan beskrivs närmare de rekommendationer och det förordningsförslag som är centrala för SMP-regleringen. Kommissionens marknadsrekommendation (2014/710/EG) I kommissionens marknadsrekommendation fastställs på vilka produkt- och tjänstemarknader förhandsreglering kan komma i fråga. Kommissionen ska uppdatera rekommendationen regelbundet. Rekommendationen gavs första gången år 2003 och har reviderats år 2007 och 2014. Den nya marknadsrekommendationen trädde i kraft den 9 oktober 2014. I den nya marknadsrekommendationen minskar antalet relevanta marknader från sju till fyra. Marknader som utgår är tillträde till det fasta telefonnätet (marknad nr 1/2007) och samtalsoriginering i det fasta telefonnätet i grossistledet (marknad 2/2007). Samtalsterminering i det fasta telefonnätet (3/2007) och samtalsterminering i mobilnätet (4/2007) är samma som tidigare men marknadens nummer har ändrats. Vad gäller marknaden för tillträde till nätinfrastruktur i grossistledet (marknad 4/2007), marknaden för bredbandstillträde för grossistledet (marknad 5/2007) och marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet (marknad 6/2007) så har de omstrukturerats och fått nya nummer. Marknadsrekommendationen består nu av följande marknader fördelade enligt tjänstehelheter: Marknaden för samtalsterminering: 6

o Samtalsterminering i individuella allmänna telefonnät via en fast anslutningspunkt (marknad 1/2014) o Samtalsterminering i individuella mobiltelefonnät (marknad 2/2014) Bredbandsmarknaden för det fasta nätet: o Tillträde till det fasta nätet (marknad 3/2014) o Terminerande avsnitt av hyrda (fasta) förbindelser (marknad 4/2014). Om en medlemsstat vill reglera andra marknader förutsätter det uppfyllande av tre kumulativa kriterier (three criteria test). För det första måste man väga in möjligheterna att övervinna tillträdeshindren inom rimlig tid. Det andra kriteriet gäller huruvida marknadens struktur utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens inom en relevant tidsram. Det tredje kriteriet innebär att tillämpningen av enbart konkurrenslagstiftning inte i tillräcklig grad skulle avhjälpa de berörda bristerna på marknaden. Termineringsrekommendation (2009/396/EU) Genom kommissionens rekommendation om terminering från år 2009 vill man inverka på prisreglering av samtalsterminering i fasta och mobila nät. Med samtalsterminering avses trafik från ett annat nät som i målnätets sammankopplingspunkter terminerar i mottagarens abonnemang. Förmedling av samtal från sammankopplingspunkten till mottagaren kallas i allmänhet terminering. Med andra ord tar operatörerna ut avgifter av varandra för användning av sitt eget nät. Enligt rekommendationen bör de nationella regleringsmyndigheterna fastställa de reglerade termineringstaxorna på en nivå som baserar sig på en effektiv operatörs kostnader. En effektiv operatörs kostnader ska enligt rekommendationen fastställas utifrån nukostnader och en LRIC- 3 modell. Rekommendationen utgår från en sk. ren LRIC-metod (pure LRIC) som bara bör medge återvinning av kostnader som skulle ha undvikits om en samtalstermineringstjänst på grossistnivå inte längre tillhandahölls till tredje parter. Kostnadsmodellen bör vara baserad på effektiva tekniker som är tillgängliga inom den tidsram som modellen utgår från. Enligt rekommendationen får en nationell regleringsmyndighet överväga att fastställa priser baserade på en alternativ modell endast under sådana exceptionella omständigheter som nämns i rekommendationen. NGA-rekommendation (2010/572/EU) Syftet med kommissionens NGA-rekommendation är att bidra till den inre marknadens utveckling genom att öka rättssäkerheten och främja investeringar, konkurrens och nyskapande på marknaden för bredbandstjänster, i synnerhet i samband med övergången till nästa generations accessnät (NGA) 4. Rekommendationen har antagits år 2010. NGA-rekommendationen fastställer på förhand de skyldigheter som regleringsmyndigheterna under vissa förutsättningar bör ålägga på marknaderna för tillträde till nätinfrastruktur i grossistledet (marknad 4) och bredbandstillträde för grossistledet (marknad 5). På marknaden för tillträde till nätinfrastruktur är sådana skyldigheter bland 3 LRIC=Long-Run Incremental Cost 4 NGA= Next Generation Access 7

annat tillträde till de kopparbaserade delaccessnäten, uthyrning av ledningar och terminerande avsnitt av accessnät som genomförts med optiska kablar, samt kostnadsorienterad prissättning för dessa. På marknaden för bredbandstillträde ska också åläggas en skyldighet för kostnadsorientering. Rekommendationen förutsätter även att SMP-operatörer gör nya grossistprodukter tillgängliga senast sex månader innan motsvarande detaljisttjänster lanseras. Rekommendation om icke-diskriminering och kostnadsberäkningsmetoder C(2013) 5761 Kommissionen gav år 2013 en rekommendation om icke-diskriminering och kostnadsberäkning på marknaden för tillträde till nätinfrastruktur i grossistledet och bredbandstillträde för grossistledet. Syftet med rekommendationen är att främja en effektiv konkurrens och den inre marknaden för elektronisk kommunikation i EU. Konkurrenternas effektiva tillträde till nätet främjas genom att ålägga SMP-operatörerna krav som gäller icke-diskriminering och användning av kostnadsberäkningsmetoder. Icke-diskriminering Rekommendationen definierar två metoder för att tillämpa ickediskrimineringsskyldigheten. Enligt rekommendationen ska de nationella regleringsmyndigheterna ålägga icke-diskrimineringsskyldigheten i princip med en sk. EoImetod (Equivalence of Input, lika insatsresurser). Om EoI anses orimlig, ska ickediskrimineringsskyldigheten åläggas på basis av EoO (Equivalence of Output, likvärdiga resultat). Rekommendationen innehåller även bestämmelser om de metoder som ska användas vid övervakning av icke-diskrimineringsskyldigheten, inklusive kravet på sk. teknisk replikerbarhet. Rekommendationen förutsätter också att indikatorer som mäter utförandenivån (Key Performance Indicators, KPI), servicenivåavtal (Service Level Agreements, SLA) samt servicenivågarantier (Service Level Guarantees, SLG) används vid övervakning av icke-diskriminering. Kostnadsberäkning Enligt rekommendationen bör de nationella regleringsmyndigheterna vid kostnadsberäkning använda en nedifrån-och-upp-modell för att beräkna den långsiktiga marginalkostnaden (Lric 5 +). När de nationella regleringsmyndigheterna modellerar ett NGAnät bör de definiera ett hypotetiskt effektivt NGA-nät som helt eller delvis består av optiska element. Rekommendationen omfattar även de förutsättningar med vilka en regleringsmyndighet kan fortsätta att använda den kostnadsberäkningsmetod som den använder även efter ikraftträdandet av rekommendationen. Rekommendationen omfattar även de förutsättningar (bl.a. användning av ekonomiskt replikerbarhetstest) under vilka man bör upphäva reglerade tillträdespriser för fiber. 5 LRIC + - modellen möjliggör beaktandet av allmänna kostnader som hänför sig till produktionen av en tjänst eller produkt i kostnadskalkyler. 8

Förslag till förordning om den inre marknaden Kommissionen offentliggjorde 12.9.2013 ett förslag till förordning 6 om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation (s.k. Single Market Regulation). Det ursprungliga förslaget omfattade sådan reglering som skulle ha medfört ändringar i SMP-regeleringen. EU:s ministerråd har dock inte godkänt dessa ändringar. Som det ser ut för närvarande kommer regleringen främst att gälla internationell roaming och nätneutralitet. 2.2 Sammanfattning av SMP-reglering och prissättningsmetoder i andra EU-länder I kommissionens marknadsrekommendation från år 2007 minskade antalet marknader som kan komma i fråga för förhandsreglering från 18 till sju. Hösten 2014 gjordes igen en ny marknadsrekommendation och antalet marknader minskade till fyra. De flesta EU-medlemsstater reglerar fortfarande de sju tidigare marknader. I vissa länder är marknader enligt den gamla rekommendationen fortfarande förhandsreglerade. Av bilden nedan kan man dra den slutsatsen att Finland har minst SMP-reglering jämfört med de övriga EU-länderna. 6 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 9

Bild 1. Sammanfattning av SMP-reglering i EU-länder. Prissättningsmetoder BEREC har rett ut medlemsländernas prissättningsskyldigheter och metoder på de marknader som ingår i kommissionens marknadsrekommendation från år 2007 (marknad 1 7). På basis av rapporten 7 är skyldigheten att tillämpa kostnadsorienterad prissättning den mest använda skyldigheten vid reglering av prissättning. Vid reglering av bredbandstillträde för grossistledet används även retail minus i fem länder. En tredje skyldighet som används allmänt på grossistmarknader är en kombination av kostnadsorienterad prissättning och pristak. Användning av jämförelseuppgifterna (benchmarking) har minskat men används fortfarande i några enstaka länder på vissa marknader. 7 BEREC Report: Regulatory Accounting in Practice 2014 10

Bild 2: Användning av prissättningsskyldigheter i EU-länder. Källa: BEREC. Den mest använda prissättningsmetoden på reglerade grossistmarknader är LRIC, utom på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet och terminerande avsnitt av hyrda förbindelser (marknad 5 och 6 i rekommendation från år 2007), där den vanligaste metoden är FDC (Fully Distributed Cost). Under de senaste åren har förändringen varit stor i synnerhet på marknaden för samtalsterminering i individuella mobiltelefonnät (marknad 7 i rekommendation från år 2007), där användningen av LRIC har ökat och användningen av FDC har minskat avsevärt genom kommissionens rekommendation. Bild 3: Användning av prissättningsmetoder i EU-länder. Källa: BEREC. 11

3 Färdplan för SMP-reglering SMP-reglering på relevanta kommunikationsmarknader Med tanke på SMP-reglering under de närmaste åren är det väsentligt att betrakta utvecklingen av marknaderna i kommissionens marknadsrekommendation var för sig. I detta kapitel betraktas nuvarande reglering, skyldigheter som ålagts företagen samt Kommunikationsverkets åsikter om utvecklingen av SMP-regleringen och om övervakningens tyngdpunkter under de närmaste åren. 3.1 Marknaden för samtalsterminering Samtalsterminering i individuella allmänna telefonnät via en fast anslutningspunkt (marknad 1/2014) Med samtalsterminering i det fasta telefonnätet avses trafik från ett annat nät som i målnätets sammankopplingspunkter terminerar i mottagarens abonnemang. Förmedling av samtal från sammankopplingspunkten till mottagaren kallas i allmänhet terminering. Samtalsterminering i det fasta telefonnätet gör det möjligt att styra samtalen från kunder i andra teleföretags nät till mottagaren som finns i nätet för det mobilnätföretag som tillhandahåller samtalsterminering. Kommunikationsverket har analyserat marknaden för samtalsterminering i det fasta telefonnätet år 2004, 2008 och 2013. I gällande SMP-beslut som gavs år 2008 ålades företagen sammankopplingsskyldighet, skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor samt skyldighet att tillämpa icke-diskriminerande priser och villkor. De största SMP-operatörerna ålades dessutom en skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning, en skyldighet att använda ett kostnadsredovisningssystem samt en skyldighet att särredovisa sina funktioner i bokföringen. På basis av Kommmunikationsverkets marknadsanalys från år 2013 skulle man ha kunnat avstå från förhandsreglering på marknaden för samtalsterminering i det fasta telefonnätet. Regleringen av denna marknad har förlorat sin betydelse då användningen av mobilabonnemang har ersatt användningen av abonnemang i det fasta nätet; endast en liten del av användare har ett fast abonnemang till sitt förfogande medan alla slutanvändare har ett mobilabonnemang. På basis av analysen finns det inte längre sådana konkurrensproblem på marknaden som skulle behöva förhandsreglering. EU-kommissionen ansåg dock att Kommunikationsverkets beslutsförslag utgör ett hinder för den inre marknaden och strider mot gemenskapsrätten. Med anledning av kommissionens beslut återkallade verket sitt beslutsförslag och förhandsreglering på marknaden för det fasta telefonnätet förblev i kraft i enlighet med besluten från år 2008. Syftet är att följande marknadsanalys av samtalsterminering i det fasta telefonnätet inleds år 2017. Samtalsterminering i individuella mobiltelefonnät (marknad 2/2014) Med samtalsterminering i mobilnätet avses trafik från ett annat nät som i målnätets sammankopplingspunkter terminerar i mottagarens abonnemang. Samtalsterminering 12

i mobilnätet gör det möjligt att samtalen från kunder i andra teleföretags mobilnät och fasta telefonnät kan styras till mottagaren som finns i nätet för det mobilnätföretag som tillhandahåller samtalsterminering. Kommunikationsverket har analyserat marknaden för samtalsterminering i individuella mobiltelefonnät år 2004, 2006 och 2008. Utifrån den senaste marknadsanalysen konstaterades att fem företag har SMP-status. 8 Marknaden för samtalsterminering i ett mobilnät kan inte substitueras med produkter i ett annat mobilnät eller ett fast telefonnät. Därför har varje mobilnätföretag monopolställning i sitt eget nät. Vid bedömning av betydande marknadsinflytande på marknaden för samtalsterminering i mobilnät ska man fästa särskild uppmärksamhet även vid andra kriterier som används vid bedömning av om ett företag har SMP-status. Mobilnätföretagen har i praktiken marknadsinflytande för att prissätta sina grossistprodukter oberoende av andra aktörer och slutkunderna. Endast ändring i slutkundernas beteende kan avsevärt begränsa företagens beteende i detta fall. Till exempel, om slutkunderna har en faktisk möjlighet att substituera samtalen till mobilnät med samtalen till andra telefonnät (t.ex. till fasta telefonnät), kan det påverka mobilnätföretagens förmåga att prissätta samtalsterminering oberoende av andra aktörer och slutkunderna. På marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet är det dock så att en allt mindre andel av samtalen rings till abonnemang i det fasta telefonnätet och allt större andel till mobilabonnemang. Största delen av slutkunderna använder dessutom endast mobilabonnemang som ännu mer minskar slutkundernas möjlighet att substituera samtal till mobilnät. Reglering av samtalsterminering i mobilnät har en central betydelse för telefonitjänsternas funktion i slutkundsledet och för slutkundsprissättningen. Genom förhandsreglering har konkurrensen i slutkundsledet ökat, då mobilnätföretagen inte har haft möjlighet att prissätta samtalsterminering på ett icke-diskriminerande sätt beroende på det teleföretag (t.ex. en nykomling på marknaden eller ett teleföretag i det fasta nätet) som köper grossistprodukten. Reglering har även haft betydelse för slutkundsprissättningen. Det har bevisats att höga termineringspriser och höga slutkundspriser hänger ihop, och genom förhandsreglering har termineringspriserna även medfört sänkta slutkundspriser. Utan effektiv förhandsreglering kan mobilnätföretagen prissätta sina grossistprodukter för samtalsterminering på ett diskriminerande sätt och höja sina termineringspriser. I gällande SMP-beslut från år 2008 har företagen ålagts en skyldighet för sammankoppling, skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor samt skyldighet att iaktta icke-diskriminerande prissättning och att i övrig iaktta icke-diskriminerande villkor. Elisa, TeliaSonera och DNA har dessutom ålagts en skyldighet att iaktta kostnadsorienterad prissättning samt en skyldighet att använda ett kostnadsredovisningssystem. De är också skyldiga att särredovisa sina funktioner i bokföringen. Enligt kommissionens termineringsrekommendation bör priset för samtalsterminering i mobilnätet definieras med en ren LRIC-metod eller med en prisjämförelse som baserar sig på priserna i de länder som definierat priserna enligt denna metod. Pressen på att börja använda prissättningsmetoden enligt kommissionens rekommendation har ökat avsevärt också i Finland efter det att rekommendationens övergångsperiod löpte 8 Företag med SMP-status är Elisa, DNA, TeliaSonera, TDC och Ålands Mobiltelefon. 13

ut i slutet av 2012. Emedan informationssamhällsbalken inte möjliggör användning av en pure LRIC-metod, bedöms prissättningens kostnadsorientering vid samtalsterminering i mobilnätet sannolikt också i fortsättningen med en metod som avviker från kommissionens rekommendation. För tillfället övervakar Kommunikationsverket kostnadsorientering av priserna för samtalsterminering i mobilnätet med en s.k. FIFAC-modell (Ficora Fully Allocated Cost). Under 2012 2013 har FIFAC-modellen uppdaterats så att den beaktar mobilnätens nuvarande teknologi samt användning av tjänsterna. Den uppdaterade modellen tar bättre hänsyn till nätens teknologiska utveckling och den ökade användningen av mobildata vid hänföring av kostnaderna. På grund av kommissionens rekommendation finns det fortfarande press på att ändra metoden för bedömning av termineringspriserna för mobilnätet, trots att metoden har uppdaterats. Priset för samtalsterminering i mobilnätet har varit 1,87 cent hos alla mobilnätsoperatörer fr.o.m. den 1 september 2014. Trots att priset har sänkt avsevärt 9 överstiger det fortfarande EU-genomsnittet och är högre än i de länder där prissättningen skett med pure LRIC-metoden. 10 Vad gäller insamling av uppgifter om samtalsterminering i mobilnätet anser Kommunikationsverket att det får tillräckliga uppgifter från SMPoperatörerna för tillsyn över kostnadsorienterad prissättning i FIFAC-beräkningar och vid behov i fallspecifika undersökningar. Kommunikationsverket samlar inte längre in särredovisningskalkyler eller rapporter över granskningen av särredovisningskalkylerna på denna marknad även om särredovisningsskyldigheten fortfarande är i kraft. En ny marknadsanalys av samtalsterminering i mobilnätet inleddes i slutet av år 2013 och målet är att förslag till kommande reglering på marknaden kan ges i början av år 2015. Kommissionens nya marknadsrekommendation beaktas i marknadsanalyserna. Genom ändringar i prissättningsbestämmelserna i informationssamhällsbalken är det möjligt att på förhand fastställa ett maximipris även på samtrafikmarknaden. I sitt kommande regleringsförslag kommer Kommunikationsverket att bedöma om det finns behov att fastställa ett maximipris på marknaden för samtalsterminering i mobilnätet med hänsyn till marknadens utveckling och konkurrensläget. Om det utifrån den pågående marknadsanalysen konstateras att marknaden för samtalsterminering i mobilnätet fortfarande ska förhandsregleras, blir följande marknadsanalys aktuell år 2017. Samtidigt granskas funktionen av prissättningsmetoden på marknaden på nytt. Bild 4. Sammanfattning av regleringsåtgärderna på marknaden för samtalsterminering. 9 Termineringspriset var tidigare 2,8 cent/min. 10 Jämförelse av avgifter för samtalsterminering i mobilnätet i EU i juli 2014 (Källa: Berec) 14

3.2 Bredbandsmarknaden Tillträde till det fasta nätet (marknad 3/2014) Kommissionen har i sin nya marknadsrekommendation definierat om marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet (marknad 4/2007) och marknaden för bredbandstillträde för grossistledet (marknad 5/2007). Enligt kommissionens nya marknadsrekommendation motsvarar marknad 3 (tillträde till det fasta nätet) innehållsmässigt huvudsakligen dessa ovan nämnda marknader 4 och 5. Enligt rekommendationen kan den nationella regleringsmyndigheten vid behov definiera två separata undermarknader som kan kallas för lokalt tillträde till det fasta nätet 11 (marknad 3a) och centralt tillträde till det fasta nätet. 12 (marknad 3b). Enligt rekommendationen motsvarar marknad 3a främst marknad 4 i kommissionens rekommendation från år 2007. I marknaden har kommissionen dock inkluderat förutom accessnätet (abonnentförbindelser) även så kallade virtuella accessförbindelser (Virtual Unbundled Local Access, VULA) som i Finland delvis ingått i marknad 5 enligt kommissionens rekommendation från år 2007. På motsvarande sätt motsvarar marknad 3b i rekommendationen delvis marknad 5 i kommissionens rekommendation från år 2007. Huvudprodukten på marknad 3b utgörs av en grossistprodukt för bredband som tillhandahålls på ett högre skikt för datakommunikation i det fasta nätet (layer 3). Produkten i fråga har inte varit föremål för reglering i Finland utan regleringen har gällt produkter på det lägre skiktet (layer 2). Produkten i fråga har inte heller ansetts vara nödvändig från de teleföretags synvinkel som hyr ut grossisttjänsten. I övrigt omfattar marknaden enligt rekommendationen de grossistprodukter för bredband som ingått på marknad 5 i kommissionens rekommendation från år 2007 och som tillhandahålls på centralnivå eller på motsvarande nivå. Tillträde till det fasta nätet gör det möjligt för konkurrerande teleföretag att tillhandahålla bredbands- och telefonitjänster till slutanvändare. Tillhandahållandet av bredbands- och telefonitjänster kan utföras genom att hyra ett accessnät, delaccessnät eller överföringskapacitet i ett accessnät (sk. bitström) i det fasta nätet. Kommunikationsverket har analyserat marknad 4/2007 och 5/2007 åren 2006 (enligt rekommendation från år 2003), 2009 och 2012. År 2012 utfärdades besluten till 27 teleföretag. 11 Wholesale Local Access at a fixed location (Lokalt tillträde i grossistledet via en fast anslutningspunkt) 12 Wholesale Central Access at a fixed location (to provide mass-market services) (Centralt tillträde i grossistledet via en fast anslutningspunkt för massmarknadsprodukter) 15

Behovet av förhandsreglering Enligt Kommunikationsverkets uppfattning är det behövligt att förhandsreglera tillträde till det fasta nätet i grossistledet för att undanröja konkurrensproblem som förekommer på detaljistmarknaden för bredbandstjänster. Marknadsandelarna för SMPoperatörerna på marknaden för tillträde till det fasta nätet är stora och varierade från över 50 procent till 100 procent i slutet av 2010. Marknadsandelarna har inte minskat avsevärt under de senaste åren, och deras betydande minskning är inte heller sannolikt i den närmaste framtiden. Då den föregående marknadsanalysen gjordes fanns det inte några substituerande alternativ för snabba bredbandsabonnemang i det fasta nätet i slutkundsledet. Dataöverföringsabonnemang i mobilnätet utgjorde då endast ett delvis substituerande alternativ för bredbandsabonnemang i det fasta nätet. Dataöverföringsabonnemang i mobilnätet utvecklas hela tiden men enligt Kommunikationsverkets uppskattning kommer inte heller i den närmaste framtiden att utgöra ett helt substituerande alternativ för bredbandsanbonnemang i det fasta nätet. I marknadsanalysen år 2012 ansåg Kommunikationsverket dock att dataöverföringstjänster i mobilnätet utgör ett substituerande alternativ till långsammare bredbandstjänster. Dataöverföringsabonnemang i mobilnätet konstaterades i slutkundsledet utgöra en direkt prisbegränsning för SMP-företagens slutkundsprissättning och en indirekt begränsning av prissättningen av bredbandstillträde för grossistledet. I SMPbeslut som gavs år 2012 kom Kommunikationsverket fram till att lindra SMP-reglering av bredbandstillträde för grossistledet när det gäller förbindelser under 8 Mbit/s. För förbindelser vars hastighet är under 8 Mbit/s ålades SMP-operatörer endast skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor. Uthyrning av överföringskapacitet i ett accessnät har minskat allteftersom de konkurrerande teleföretagen har investerat i egen aktiv utrustning och börjat hyra accessnät. Till följd av denna utveckling och på basis av marknadsanalysen år 2012 upphävde Kommunikationsverket SMP-regleringen från sju områden, inklusive huvudstadsregionen. Det är möjligt att konkurrensen på detaljistmarknaden även i andra områden utvecklas i den mån att regleringen av överföringskapacitet i ett accessnät kan upphävas eller lindras i framtiden. Om näten byggs så att bland annat hyrning av accessnät med optisk fiber blir tekniskt möjlig (s.k. P2P-teknik), kan eventuella konkurrensproblem lösas genom en effektiv förhandsreglering av accessnäten. Om optiska fibernät baserar sig på en teknik där hyrning av accessnät i praktiken inte är möjligt (s.k. PON-teknik beroende på genomförande), finns det fortfarande ett behov av att ålägga skyldigheter för hyrning av överföringskapacitet i ett accessnät (bitstream). Gällande SMP-reglering År 2012 gjorde Kommunikationsverket betydande ändringar till reglering av både marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet, dvs. abonnentförbindelsemarknaden, och marknaden för bredbandstillträde för grossistledet vilka för sin del återspeglar verkets strategiska målsättning. I syfte att ingripa i konkurrensproblem som upptäckts på marknaden på ett så effektivt sätt som möjligt, koncentrerades re- 16

glering mot de företag 13 som har mest märkbar effekt på marknaden. Samtidigt strävade man efter att flytta prisregleringens tyngdpunkt från fallspecifik efterhandsövervakning till en äkta förhandsreglering. Onödig reglering slopades bland annat genom att lindra de skyldigheter som ålagts på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet i fråga om förbindelser under 8 Mbit/s. På abonnentförbindelsemarknaden blev det strängare reglering för de åtta SMPoperatörer som har mest märkbar effekt på marknaden. De ålades förutom en skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning också en skyldighet att iaktta ett kostnadsorienterat högsta pris 14 vid prissättning av månadshyra och kopplingsavgift för både abonnentförbindelser med ledare av metall och abonnentförbindelser med fiber. Ändringen var störst för abonnentförbindelser av optisk fiber eftersom skyldigheten att tillämpa kostnadsorienterad prissättning inte tidigare gällde dem. I de beslut om högsta förvaltningsdomstolen (HFD) utfärdade den 27 oktober 2014 och som gällde de besvär som anförts över SMP-besluten bekräftade domstolen företagens marknadsställning och de skyldigheter som ålagts förutom skyldighet att tilllämpa ett maximipris. HFD upphävde företagens skyldighet att iaktta ett på förhand fastställt maximipris eftersom domstolen ansåg att Kommunikationsverkets motivering till att fastställa ett maximipris inte var tillräcklig med tanke på att ett högsta pris enligt lagen får fastställas endast i undantagsfall. Fastställande av ett högsta pris för abonnentförbindelser av optisk fiber skulle enligt HFD inte ha varit möjligt även om detta medel skulle tas i bruk i sista hand. År 2012 lindrades SMP-regleringen för 19 SMP-operatörer med mindre märkbar påverkan på abonnentförbindelsemarknadens funktion så att operatörerna inte längre är skyldiga att tillämpa kostnadsorienterad prissättning. Dessa 19 operatörer ålades utöver skyldigheter att överlåta nyttjanderätt och offentliggöra prislistor och leveransvillkor enbart en skyldighet att iaktta icke-diskriminerande prissättning och att även i övrigt iaktta icke-diskriminerande villkor. Kommunikationsverket följer aktivt de ålagda skyldigheternas effekter och i synnerhet att icke-diskrimineringsskyldigheten följs och att den är tillräcklig. Skyldigheterna behandlas på nytt, om det sker betydelsefulla förändringar i konkurrensläget på marknaden. I SMP-beslut år 2012 upphävde Kommunikationsverket skyldigheten för alla SMPoperatörer att särredovisa sina funktioner i bokföringen på abonnentförbindelsemarknaden. Verket ansåg att det får de uppgifter som behövs för tillsyn över prissättningsskyldigheterna från de data SMP-operatörerna tillställer varje år samt i samband med fallspecifika undersökningar, om de är nödvändiga. Å andra sidan anser Kommunikationsverket att särredovisningsskyldigheten enligt nuvarande lagstiftning inte gör det möjligt att på ett ändamålsenligt sätt utöva tillsyn över att prissättningen är ickediskriminerande, emedan teleföretagens särredovisade funktion ofta även omfattar produkter som faller utanför SMP-regleringen. Särredovisningskalkylerna har inte heller främjat insynen av verksamheten på ett sådant sätt som Kommunikationsverket önskat, då de främst innehåller uppgifter som anses vara sekretessbelagda. I SMP-beslut som gavs år 2012 lindrade Kommunikationsverket reglering av marknaden för bredbandstillträde för grossistledet när det gäller förbindelser under 8 Mbit/s. För förbindelser vars hastighet är under 8 Mbit/s ålades SMP-operatörer end- 13 AinaCom Oy, Anvia Abp, DNA Oy, Elisa Abp, KYMP Oy, SSP Yhtiöt Oy, PPO-Yhtiöt Oy och TeliaSonera Finland Oyj. 14 Vid åläggande av skyldigheter på marknad 4 och 5 har Kommunikationsverket även beaktat kommissionens NGArekommendation med tanke på marknadens utveckling och konkurrens. 17

ast skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor. För förbindelser vars hastighet är minst 8 Mbit/s ålades SMP-operatörerna en skyldighet att hyra ut bredbandstillträde för grossistledet, att offentliggöra priserna och leveransvillkoren för de grossistprodukter som de tillhandahåller samt att tillhandahålla grossistprodukter på ett icke-diskriminerande sätt. Enligt Kommunikationsverket var det inte nödvändigt att ålägga en skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning utan fäster särskild uppmärksamhet vid att övervaka icke-diskrimineringsskyldigheten och dess tillräcklighet. I sitt beslut av den 27 oktober 2014 bekräftade HFD de skyldigheter som Kommunikationsverket hade ålagt på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Prissättningsskyldigheter och tillsyn över dem Ett på förhand fastställt maximipris på abonnentförbindelsemarknaden skulle enligt Kommunikationsverkets uppfattning ha möjliggjort ett effektivt ingripande i konkurrensproblem på marknaden och medfört en viss förutsägbarhet för prissättningen av grossistprodukter med tanke på både SMP-företaget och de konkurrerande teleföretagen. På grund av HFD:s beslut kunde Kommunikationsverket dock inte flytta SMPregleringens tyngdpunkt från efterhandsövervakning av skyldigheterna till åläggande av skyldigheter så som det hade planerat. Huruvida prissättningen på abonnentförbindelsemarknaden är kostnadsorienterad eller inte bedöms också i framtiden med efterhandsövervakningsmedel. På abonnentförbindelsemarknaden har Anvia Abp, DNA Ab, Elisa Abp, KYMP Ab, Lounea Oy och TeliaSonera Finland Abp en skyldighet att prissätta abonnentförbindelser med ledare av metall och optisk fiber på ett kostnadsorienterat sätt. Eftersom HFD upphävde skyldigheten att iaktta ett maximipris ska företagen enligt lagen själv sätta sina priser på en kostnadsorienterad nivå. Kommunikationsverkets uppgift är att övervaka att prissättningsskyldigheten följs. Innan HFD utfärdade sina beslut hann Kommunikationsverket publicera sin egen uppfattning om kostnadsorienterade maximipriser för månadshyror och kopplingsavgifter för abonnentförbindelser. Kommunikationsverket föreslog att månadshyra för ett accessnät (abonnentförbindelse) med ledare av metall är högst 10,70 euro/mån. och kopplingsavgift 85 euro. I fibernätet föreslogs motsvarande månadsavgift vara högst 75 euro/mån. och kopplingsavgift 131 euro. Då även maximipriset ska vara kostnadsorienterat har Kommunikationsverket inte ändrat sin uppfattning om kostnadsorienterad prisnivå på tjänster, även om verket inte kan ålägga företagen ett maximipris genom ett SMP-beslut. Det bör beaktas att Kommunikationsverkets uppfattning om kostnadsorienterade priser på tjänster avviker avsevärt från företagens giltiga priser. Kommunikationsverket kommer att vidta tillsynsåtgärder i ärendet, om företagen inte på eget initiativ sänker sina priser till en kostnadsorienterad nivå. Kommunikationsverket ska i fortsättningen beakta kommissionens rekommendation om icke-diskriminering och kostnadsberäkning vid reglering av marknaden för tillträde till det fasta nätet. Enligt rekommendationen bör regleringsmyndigheten använda en nedifrån-och-upp-modell LRIC+ för att fastställa ett kostnadsorienterat pris. Kommunikationsverket bedömer möjligheterna att tillämpa modellen i framtiden genom att ta hänsyn till prissättningsbestämmelserna i informationssamhällsbalken. Kommunikationsverket har inlett en utredning i syfte att anskaffa en ny prissättningsmetod. 18

Kommunikationsverket ska även i fortsättningen till sitt förfogande ha SMPoperatörernas kostnadsuppgifter som behövs för tillsyn över kostnadsorienterad prissättning. Avsikten är därför att fortsätta den regelbundna insamlingen av kostnadsdata som använts vid tillsynen av kostnadsorienterad prissättning. Icke-diskrimineringsskyldigheter och övervakning av dem På grund av kommissionens rekommendation om icke-diskriminering och kostnadsberäkning ska Kommunikationsverket dessutom i synnerhet bedöma ickediskrimineringsskyldighetens innehåll och omfattning. Under åren 2014-2016 gör Kommunikationsverket en närmare bedömning av tillämpningen av ickediskrimineringsskyldigheterna enligt rekommendationen och de åtgärder som används vid övervakningen av dem i Finland. Kommunikationsverket ska bedöma om likvärdigt tillträde i Finland bör säkerställas genom att helt eller till vissa delar tillämpa lika insatsresurser (EoI) eller om likvärdiga resultat (EoO) räcker. Kommunikationsverket ska dessutom bedöma hur man vid åläggande av icke-diskrimineringsskyldigheter och övervakning av dem kan säkerställa teknisk replikerbarhet av SMP-operatörens detaljisttjänster på grundval av de reglerade resurserna i grossistledet. För övervakning av ickediskrimineringsskyldigheterna definierar Kommunikationsverket nyckeltal som mäter utförandenivån vid övervakningen och överväger om motsvarande servicenivåavtal också bör användas. Åläggande av skyldigheter på basis av rekommendationen bedöms i sista hand i samband med följande marknadsanalyser. Terminerande avsnitt av hyrda (fasta) förbindelser (marknad 4/2014) Kommissionen har i den nya marknadsrekommendationen omdefinierat även marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser (marknad 6/2007) och marknadens nummer är nu 4. Enligt kommissionens nya marknadsrekommendation motsvarar marknad 4/2014 marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i kommissionens marknadsrekommendation från år 2007 med undantag för små ändringar. Med hyrda förbindelser avses högkvalitativa dataöverföringsförbindelser som börjar och slutar på teleföretagets traditionella verksamhetsområde. Konkurrerande teleföretag kan använda produkter för hyrda förbindelser i grossistledet, till exempel för att ansluta sina bredbandskoncentratorer, basstationer för mobilnät och basstationer för andra trådlösa nät till sina egna lokala nät eller för att koppla ihop individuella lokala nät med varandra. Kommunikationsverket har analyserat marknaden för hyrda förbindelser år 2004 och 2009. Utifrån den senaste marknadsanalysen ansåg Kommunikationsverket att 31 15 teleföretag har SMP-status på sitt eget traditionella verksamhetsområde. På basis av marknadsanalysen har varje SMP-operatör en andel på över 50 procent av marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser på det egna traditionella verksamhetsområdet. Användningen av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser har ökat och kommer sannolikt att öka också i framtiden. Utvecklingen påverkas bland annat av att nya mobiltekniker kräver nya basstationer som kopplas till region- och stamnät med hjälp av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser. Å andra sidan kan antalet terminer- 15 Till följd av företagsomstruktureringar har 26 teleföretag SMP-status på marknad 6. 19

ande avsnitt av hyrda förbindelser som tillhandahålls i tjänster i det fasta nätet minska, om optiska fibernät byggs med P2P-teknik. Då är det möjligt att minska till exempel DSL-koncentratorer i nät med ledare av metall som finns mellan centralen och slutkunderna. Relevansen av marknaden för hyrda förbindelser i grossistledet kan dock anses ha minskat i takt med att konkurrerande teleföretag har byggt egna region- och accessnät samt accessförbindelser på SMP-operatörernas verksamhetsområden. Till följd av denna utveckling kommer SMP-operatörernas marknadsandelar sannolikt att minska. I synnerhet i större städer och i tätt bebyggda områden kan SMP-operatörernas marknadsandelar vara mindre än 50 procent. I den närmaste framtiden kan det dock fortfarande finnas områden där en SMP-operatörs marknadsandel är över 50 procent. Vid bedömningen av om ett företag har betydande marknadsinflytande beaktas förutom marknadsandelen även andra eventuella inverkande faktorer. Även om en relativt låg (hög) marknadsandel är en avsevärd indikator på avsaknad (förekomst) av betydande marknadsinflytande, betyder det inte direkt att teleföretaget som bedöms inte har (har) SMP-status. Kommunikationsverket följer upp relevansen av produkterna på marknaden för hyrda förbindelser bland annat vid byggande av LTE-nät och snabba bredbandsförbindelser. En annan uppföljningsobjekt är i vilken mån hyrda förbindelser substitueras med trådlösa lösningar. Substitution avser mer sannolikt förbindelser med mindre kapacitet än förbindelser med stor kapacitet. Vid användning av trådlösa förbindelser ska man också beakta knappheten av den behövliga frekvenskapaciteten. På marknaden för hyrda förbindelser har SMP-operatörerna ålagts en skyldighet att hyra ut terminerade avsnitt av hyrda (fasta) förbindelser, skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor samt skyldighet att iaktta icke-diskriminerande prissättning samt att i övrigt iaktta icke-diskriminerande villkor. Kommunikationsverket följer att de ålagda skyldigheterna iakttas främst på basis av mottagna kontakter. Marknadsanalyser och SMP-beslut Eftersom marknaden för tillträde till det fasta nätet och terminerande avsnitt av hyrda (fasta) förbindelser är en del av värdekedjan i produktionen av bredbandstjänster, är det ändamålsenligt att på en gång analysera båda marknader enligt den nya marknadsrekommendationen (marknad 3/2014 och 4/2014). Samtidigt bedömer Kommunikationsverket bland annat om det i Finland finns behov av att definiera två separata undermarknader på marknaden för tillträde till det fasta nätet. Kommunikationsverkets syfte är att inleda marknadsanalyserna på dessa marknader i början av år 2016. I samband med analysen av marknaden bedömer Kommunikationsverket också tilllämpningen av kommissionens rekommendation om icke-diskriminering och kostnadsberäkning med tanke på både icke-diskriminering och prissättning. Om det fortfarande anses vara nödvändigt att ålägga prissättningsskyldigheter, bedöms, i samband med SMP-besluten, även nödvändigheten av att ålägga ett maximipris. 20

Bild 5. Sammanfattning av regleringsåtgärderna på bredbandsmarknaden. 3.3 Sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll (Tv- och radiosändningstjänster, marknad 18/2003) Televisions- och radiosändningstjänster består av överförings- och sändarnättjänst samt multiplexering av televisionsprogramutbud. Marknaden för televisions- och radiosändningstjänster har inte ingått i kommissionens marknadsrekommendation efter år 2007. SMP-reglering kan dock ändras endast genom SMP-beslut, om det utifrån en marknadsanalys konstateras ha skett betydelsefulla förändringar i konkurrensläget på marknaden. Regleringsbehovet bestäms alltså inte enbart av huruvida om en redan reglerad marknad ingår i kommissionens rekommendation eller inte. Kommunikationsverket har analyserat marknaden för televisions- och radiosändningstjänster åren 2004 och 2008 och utarbetar just nu den nyaste marknadsanalysen. Branschen får ge sin uppfattning om analysen och om regleringsförslaget när remissen börjar vid början av 2015. I marknadsanalysen från år 2008 var marknaden för televisions- och radiosändningstjänster fortfarande relevant och Digita Ab konstaterades ha SMP-status på marknaden för riksomfattande digitala televisionssändningstjänster samt på marknaden för riksomfattande analoga radiosändningstjänster. Förhandsreglering på marknaden för analoga regionala radiosändningstjänster ansågs inte vara nödvändig, och förhandsregelring upphävdes till den del. I SMP-beslutet år 2008 ålades Digita, för digitala televisionssändningstjänster, en skyldighet att hyra ut en antennplats, skyldighet att upplåta kapacitet i markbundna masskommunikationsnät, skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor, skyldighet att iaktta icke-diskriminerande prissättning och att även i övrig iaktta ickediskriminerande villkor, skyldighet att iaktta kostnadsorienterad prissättning, skyldighet att använda ett kostnadsredovisningssystem samt skyldighet att särredovisa funktioner. För riksomfattande radiosändningstjänster ålades Digita en skyldighet att hyra ut en antennplats, skyldighet att hyra ut markbundna kommunikationsnät, skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor samt skyldighet att iaktta ickediskriminerade prissättning och att även i övrigt iaktta icke-diskriminerande villkor. Televisions- och radioprogramutbud finansieras till största delen av reklam eller samhället. Sändningstjänstens substitution kan inte enbart bedömas ur slutkundens synvinkel utan man ska bland annat beakta den ställning utövarna av programverksamheten har på marknaden samt den koncessionsreglering som hänför sig till utövandet av verksamheten. Största delen av de nuvarande nätkoncessionerna upphör att gälla i 21

slutet av 2016 och nästa koncessionsrunda bereds som bäst på kommunikationsministeriet. Nyheter om den nya koncessionsrundan är att vänta under innevarande år. På marknaden för televisions- och radiosändningstjänster har det uppkommit stora och permanenta hinder för marknadstillträde som har berott bland annat på den begränsade mängden radiofrekvenser som det finns tillgång till, programkoncessionernas bindning till vissa nätaktörers kanalknippen samt begränsade möjligheter att bygga överlappande distributionsnät med höga antennmaster. För tillfället har två nätaktörer (Digita och DNA) en nätkoncession samt behövliga radiofrekvenser för tillhandahållande av markbundna tv-sändningstjänster. DNA kan därför anses ha skapat en konkurrenspress på Digita vid utbudet av sändningstjänsterna. Digita är dock fortfarande den enda aktör som har ett distributionsnät som består av höga radiomaster. Ett distributionsnät som baserar sig på höga radiomaster möjliggör en kostnadseffektiv riksomfattande täckning för sändningar. I samband med den pågående marknadsanalysen bedöms om det har skett så betydelsefulla ändringar i läget på marknaden som medför att den befintliga regleringen ska ändras. I samband med analysen ska det också uppskattas om tillträde till antennplatsen (inkl. tillträde till höga master samt behövliga utrustningsutrymmen och tjänster) ska bedömas som en egen grossistmarknad, skilt från grossistmarknaden för sändningstjänsterna. Enligt den nya informationssamhällsbalken har utövare av televisionsprogramverksamhet en möjlighet att överföra åtminstone sändningarna på avgiftsbelagda televisionskanaler från ett kanalknippe till ett annat. Programkoncessionernas oavhängighet av ett visst enstaka kanalknippe gör det möjligt för utövarna av programverksamhet att konkurrensutsätta sändningstjänsterna. Samtidigt medför det en möjlighet för nätaktörerna att konkurrera om utövare av programverksamhet som kunder. Kommunikationsverket inledde hösten 2013 en utredning som gäller att utveckla en metod för att fastställa ett kostnadsorienterat pris på den finländska tvsändningsmarknaden. Utredningen blev färdig i början av 2014 och efter det har verket fortsatt att utveckla metoden som tjänstearbete. Syftet med den nya metoden är att möjliggöra bedömningen av ett kostnadsorienterat pris samt vid behov fastställandet av ett kostnadsorienterat maximipris på marknaden för televisions- och radiosändningstjänster. Avsikten är också att metoden ska förbättra insynen och förutsägbarheten av prissättningstillsynen ur synvinkel av de företag som utövar verksamhet på marknaden för televisions- och radiosändningstjänster. Avsikten är att metoden blir färdig till och med början av år 2015. Om reglering av marknaden för televisions- och radiosändningstjänster fortfarande anses vara nödvändig, är Kommunikationsverkets syfte att inleda följande marknadsanalys under år 2017. 22

Bild 6. Sammanfattning av regleringsåtgärderna på marknaden för tv- och radiosädningstjänster. 23