UTVÄRDERING AV REHAB LANDSKRONA-SVALÖV

UTVÄRDERING AV REHAB LANDSKRONA-SVALÖV Delrapport 3 Joakim Tranquist Maj 2013 Tranquist Utvärdering

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 2 INLEDNING Sedan några år tillbaka har ett antal initiativ tagits för att bringa ned ohälsan bland befolkningen i landet och begränsa långtidssjukskrivningarna. Ett sådant är lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (Finsam) som trädde i kraft den 1 januari 2004. Denna lag gör det möjligt för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting att samverka genom att ett samordningsförbund bildas. Mot denna bakgrund bildades Finsam Landskrona- Svalöv den 1 september 2009 av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region Skåne och Landskrona stad samt Svalövs kommun i syfte att förbättra samarbetet mellan dessa myndigheter lokalt i de aktuella kommunerna. Målet med Finsam Landskrona- Svalöv är följaktligen att bygga upp en övergripande samverkansform där gemensamma insatser genomförs som syftar till att utveckla nya modeller och att pröva dessa i ordinarie verksamhet. En sådan insats är Rehab Landskrona-Svalöv (PULS). Tranquist Utvärdering har i uppdrag från styrelsen för Finsam Landskrona- Svalöv att utvärdera Rehab Landskrona- Svalöv. Då avsikten med projektet är att utveckla samverkan mellan de berörda parterna har utvärderingen hanterat utvecklingen av den planerade samverkansprocessen: vilka främjande och hindrande processer för samverkan har så långt ägt rum under projektet? För att besvara utvärderingens frågeställningar har en förklarande processutvärdering genomförts. Detta är den tredje delrapporten från utvärderingen och fokus ligger denna gång på förutsättningar för möjligheterna att överföra projektets verksamhet till ordinarie strukturer efter projektets slut i december 2013. PRAKTISK UTREDNING LANDSKRONA SVALÖV (PULS) PULS är en verksamhet där den deltagande individen under 1-8 veckor genomgår en utredning vars syfte är: att fastställa den sökandes arbetsförmåga att kartlägga rehabiliteringsbehoven att utreda vilka insatser som behövs för att individen ska kunna gå vidare mot arbetsmarknaden att tillsammans med individen och de samverkande myndigheterna upprätta en gemensam rehabiliteringsplan Under utredningens gång ska individens förutsättningar bli belysta ur olika perspektiv. Utredningen innehåller ett flertal arbetsliknande moment under vilka deltagarens

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 3 färdigheter, såsom förmåga att läsa, förstå och omsätta instruktioner, blir belysta ur olika aspekter. Arbetsmomenten visar också om det finns några fysiska, psykiska eller sociala begränsningar som inverkar på individens arbetsförmåga. Parallellt med detta arbetar man med individuella samtal samt, vid behov, med externa konsultationer av t ex psykolog. Inom ramen för utredningen genomförs vidare arbetsterapeutiska tester med standardiserade bedömningsinstrument. Tanken är att verksamheten ska bedrivas på en lösningsfokuserad grund som betonar individens möjligheter och visar på förhållningssätt som kan överbrygga olika hinder. Många personer i målgruppen anses ha svårigheter att upprätthålla basala rutiner i vardagen såsom att hålla tider, ta ansvar för sin egen hälsa, hygien, kost och sömn eller sköta sina studier eller annan sysselsättning. En del har komplicerade sociala relationer som de behöver få stöd att hantera medan andra behöver hjälp att få en fungerande ekonomi. Genom kartläggning och vägledning ska således individen bli medveten om sina livsmönster och få råd kring hur man kan arbeta med dessa. Efter den inledande utredningstiden kan deltagaren arbetspröva på en reguljär arbetsplats för att ytterligare belysa arbetsförmågan. Praktikplatsen anskaffas genom projektet utifrån den enskildes individuella förutsättningar och arbetsprövningen kan pågå under upp till 8 veckor. Under denna tid stöttas den enskilde och följs upp av personal från projektet. Utfallet av arbetsprövningen utgör sedan en väsentlig del av utredningen. När utredningen avslutats träffas en överenskommelse mellan alla aktuella myndigheter kring vilken part som ska svara för vilken insats i den gemensamma rehabiliteringsplanen. Sammantaget är syftet med PULS att göra en utredning och en planering kring den aktuella individen. För att säkerställa en vidare kontakt med arbetsmarknaden etablerades systerprojektet Mentorskap (i Arbetsförmedlingens regi) efter ungefär ett halvt år. De tre mentorer som arbetar i detta projekt ansvarar sedan för att stödja deltagare i steget vidare mot arbetsmarknaden och eventuell (anpassad) anställning. Målgrupp för PULS Målgruppen består av personer i åldern 18-55 år som av någon av de samverkande myndigheterna bedömts vara i behov av en utredning av arbetsförmågan för att man ska kunna gå vidare i rehabiliteringsarbetet. Deltagarna har vid inträdet stöd eller insats från minst två av de samverkande myndigheterna. Under utredningstiden behåller individen samma försörjning som man hade innan utredningstiden, dvs. sjukpenning, försörjningsstöd eller aktivitetsstöd. Remitterade myndighet ansvarar för att ersättningsfrågan är löst innan utredningen påbörjas.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 4 Mål för PULS De personer som är aktuella för en utredning i projektet saknar idag en plan för hur man ska komma vidare i sin rehabilitering. Målet med PULS är dels att kartlägga den enskildes personliga förutsättningar och behov av rehabiliteringsinsatser, dels att fördela ansvaret för dessa vidare insatser mellan de samverkande myndigheterna för att förhindra att någon enskild faller mellan stolarna. Då alla parter gemensamt upprättat en rehabiliteringsplan tydliggörs respektive myndighets ansvar och uppdrag i det fortsatta arbetet. För den enskilde innebär detta att man gjort en plan för hur man skall kunna återgå till arbetslivet och vem som ska svara för de olika leden i denna plan. Individens eget ansvar för att planen ska kunna verkställas förtydligas under utredningen. Genom PULS får myndigheterna en gemensam bedömning att utgå ifrån i det fortsatta arbetet. Deltagarna ska efter genomgången utredning ha fått bättre personliga förutsättningar att antingen tillgodogöra sig fortsatta rehabiliteringsinsatser eller att gå direkt vidare till studier eller arbete. Mot denna bakgrund har ett mål formulerats där 100% av deltagarna efter fullgjord utredningstid ska ha en av alla myndigheter accepterad rehabiliteringsplan där respektive myndighets rehabiliteringsansvar tydliggjorts. ÅTERBLICK TILL TIDIGARE DELRAPPORTER I den första delrapporten analyserades den s k programteorin i Rehab Landskrona- Svalöv. Först och främst konstaterades att behovet av insatsen framstod som uppenbart. Sammantaget tycktes behovet utgå från att samtliga parter samma saknade pusselbit, nämligen arbetsförmågeutredningar. Just avsaknaden av möjligheter att genomföra och ta del av insatser för arbetsförmågebedömning var en gemensam nämnare hos parterna och man såg att en sammanhållen insats med sådant fokus skulle kunna bidra till att tydliggöra parternas respektive uppdrag kring individen. När det sedan handlade om genomförandet av den planerade samverkansprocessen framkom en del kritik. Framför allt handlade detta om otydlighet i förutsättningarna för hur genomförandet av samverkan i praktiken var tänkt att fungera. Uppstartsfasen av projektet var behäftad med vissa problem och sammantaget tecknades en bild av en otydlig ledningsstruktur kring projektet. Det visade det sig att samverkans- strukturen inte var färdig när projektet startade. Det var t ex oklart vilken ställning medarbetarna i projektet, som företrädesvis hade externrekryterats, hade i förhållande till den egna förvaltningen, d v s Kompetensforum inom Landskrona stad.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 5 En central fråga var sedan hur beslutsstrukturen kring projektet egentligen såg ut. Detta gav upphov till några frågor, t ex om vem som beslutar i strategiska frågor kring verksamheten i Rehab Landskrona- Svalöv? Sammantaget var alltså bilden att det i projektet fanns en otydlig samverkansstruktur och förskjutning av ansvar för utvecklingen. Det konstaterades även att projektet löpte risk att uppfattas som en kommunal angelägenhet om inte parterna samlades i ett faktiskt engagemang kring insatsen. I den andra delrapporten slogs det sedan fast att det var uppenbart att det vidtagits åtgärder för att förtydliga uppdrag och mandat i projektets ledning. Rehab Landskrona- Svalöv ansågs ha haft en positiv utveckling när det gäller både samverkansprojektets förankring och tillhörighet i såväl den kommunala förvaltningen i Landskrona stad som hos de samverkande parterna samt ledningsstrukturen där personer på ledningsnivå tycks ha en tydlig anknytning till projektet. Den samverkansstruktur som inte var färdig när projektet startade verkade ha fått en bättre utformning efter att en del förändringar genomförts. Slutsatsen var att Rehab Landskrona- Svalöv utvecklats positivt, men att det fortfarande fanns oklarheter till parternas möjligheter/förmåga att ta hand om projektets verksamhet efter dess slut. ANALYS AV PROGRAMTEORI Nedan kommer vi att redovisa svar från en enkät som riktats till aktörer kring Rehab Landskrona- Svalöv styrelse, beredningsgrupp, remissgrupp, projektgrupp samt ytterligare några centrala aktörer kring projektet. Sammantaget riktades enkäten till 28 personer, varav 16 besvarade denna. Det är följaktligen många aktörer som valt att inte besvara enkäten, och det är förhållandevis hög andel av svaren som kommer från personer som är operativt engagerade i PULS. Vi noterar alltså att det är få personer i ledningsposition som valt att besvara enkäten om projektet. Utöver enkäten har även samtal förts med företrädare för projektet samt den projektgrupp som arbetar i PULS. I samband med detta tillfrågades även ett mindre antal deltagare om sina erfarenheter av PULS. Dessutom har olika dokument från projektet beaktats i utvärderingsarbetet. Vi har framför allt velat ta reda på vilken uppfattning aktörerna kring Rehab Landskrona- Svalöv har till hur samverkan fungerar i projektet. Vi började därför med några frågor som avser giltigheten i projektet.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 6 Giltighet Giltigheten handlar om relevansen i de antaganden som ligger bakom ett projekt. En väl fungerande samverkansprocess underlättas om det finns ett ömsesidigt beroende mellan de olika aktörerna. En förutsättning för detta är att aktörerna har en gemensam uppfattning om syftet och målen. Anledningen är att detta sedermera påverkar de prioriteringar som parterna gör i anslutning till insatsen. För att fördjupa denna analys vill vi här även belysa hur väl förankrat projektet var vid starten. Forskare har visat på att processer som är väl förankrade hos de deltagande parterna har större möjligheter att lyckas. Vi började med att fråga hur man idag, ur sin organisations perspektiv, ser på behovet av den verksamhet som bedrivs inom ramen för PULS. Bland svaren på frågan märks bland annat följande kommentarer: Det finns ett stort behov av detta eftersom tendensen är att personer som är länge inom systemet med tiden tappas bort annars. Behovet av arbetsförmågeutredningar finns helt klart. Viktigt. Dels utredningen, sedan att man får stöd i den väg man ska gå antingen ut i arbetslivet eller annan sysselsättning. Vi ser det som en värdefull verksamhet där vi kan komma till konsensus gällande arbetsförmågan hos den enskilde individen. För individen måste det vara oerhört positivt att det tas ett samlat grepp kring problematiken och att individen inte slussas runt bland olika vårdgivare och myndigheter. Det som är framträdande är just betoningen på arbetsförmågebedömning/- utredning. Det finns dock utsagor som pekar på att alla parter inte ser ett lika tydligt behov av denna verksamhet utifrån de förutsättningar som råder. Vår organisations största utmaning upplever jag är att hitta arbetsplatser som är rimliga och möjliga för de medborgare vi möter. Jag tycker inte riktigt att PULS räcker till för det, men jag är inte säker på att någon annan verksamhet heller hade klarat den uppgiften. Det handlar ju till stor del om att påverka samhället och arbetsgivare och det är en diger uppgift som måste lösas från många olika håll. Det är påtagligt att den part som i störst utsträckning ifrågasätter behovet av den utredningsverksamhet som bedrivs inom projektet är Arbetsförmedlingen. Detta anges bero på att det redan finns ett utbud av dessa tjänster bland myndighetens upphandlade aktörer:

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 7 Själva utredningen har Arbetsförmedlingen som organisation upphandlat med annan part. Behovet är samverkan med andra verksamheter. Vi har idag upphandlade platser för egna arbetsförmågebedömningar via avtal med externa parter som upplevs tillfredsställa våra sökande mer än vad PULS gör. Arbetsförmedlingen har, förutom PULS, tillgång dels till egna specialister (arbetsterapeut, psykolog), dels upphandlar platser för aktivitetsbaserad bedömning av arbetsförmåga från företaget Jensens. Detta till trots är det flera personer, men alltså inte från Arbetsförmedlingen, som pekar på behovet av liknande verksamhet ur ett historiskt perspektiv: Det är en viktig verksamhet ur många aspekter. Det finns ingen annan liknande utredning och det har flera gånger startats liknande projekt (t ex Flak och Kreab) i Landskrona- Svalöv men lagts ner när det var dags att implementera. Behovet finns, AF har tillgång till olika insatser, men detta bedömer jag som steget före. Med facit i hand, efter att ha startat och lagt ner flera liknande verksamheter genom åren, är jag övertygad om att det behövs. Vi kan alltså se att det finns delade uppfattningar på frågan om behovet av den verksamhet som bedrivs i projektet. De parter som främst lyfter fram behovet av den arbetsförmågeutredning som erbjuds via PULS är kommunala företrädare från Landskrona stad samt representanter från Region Skåne och primärvården. De som tydligast ifrågasätter behovet av PULS är Arbetsförmedlingen, medan vi inte fått några svar på frågan från Försäkringskassan. Vi fortsatte med att fråga om man anser att PULS i nuläget är tillräckligt väl förankrad inom såväl sin egen organisation som hos de samverkande parterna. Bilden som tecknades var tudelad: Ja, jag tror att våra samarbetspartners upplever våra utredningar som positivt och att de till stor del vet vad de innebär Upplever att det inte i alla led är tydligt vad vi gör. Framför allt med anledning till (kopplingen mellan) Mentorskap och Puls. Innehållet i verksamheten och insatserna är nog väl förankrat. Att det är ett projekt till form talar dock om att det inte är det rent organisatoriskt. Satellit organisatoriskt som Finsamprojekt, dock med väl förankrade kontakter på handläggar- och nätverksplan och en given roll att länka parter runt deltagaren i nätverk. Framtiden dock oviss om det finns vilja och budget för fortsatt verksamhet.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 8 ( ) Själva samverkan fungerar uruselt. Var och en av parterna håller på sitt och det finns inte tillstymmelse till samverkan över huvud taget. Missnöje råder i båda leden, det vill säga mellan kommun och Arbetsförmedlingen. Ena stunden vill man samverka och andra stunden vill man inte, utan då lyssnar man bara på det man vill lyssna på. Av svaren att döma så finns det olika uppfattningar kring projektets relation till samverkansparterna. Positivt tycks vara att det etablerats kontakter på handläggarnivå mellan olika aktörer. Negativt tycks å andra sidan vara projektets position i förhållande till ordinarie verksamheter, samt framför allt relationen mellan PULS och Mentorskap. Just denna aspekt återkommer när vi fortsätter med frågor som vi ställt kring genomförandet av samverkansprocessen. Genomförande Genomförandet av ett projekt av det här slaget handlar i ett samverkansperspektiv om hur processerna i projektet satts igång och fungerar. För att undersöka uppfattningen om detta började vi med att fråga om utvecklingen av verksamheten inom PULS på det hela taget motsvarat aktörernas förväntningar. Bland svaren återkommer en delad bild, där flera pekar på den positiva utveckling som skett i projektet sedan start. Flera pekar dock på att de problem som redan tidigare uppmärksammats kring styrning och ledning samt den grundläggande samverkansstrukturen kvarstår: Både och. Bättre och sämre, det har varit upp och ner. Personalomsättning (förhalat processerna, sämre), uppgradering av den skriftliga utvärderingen av arbetsförmågan (bättre), samarbetet med mentorskapet har hackat lite (sämre). Har bara varit involverad i knappt ett år, men upplever en betydligt större organisatorisk stabilitet idag än när jag började. Vi är ett bra team som tycker att det är roligt att utveckla och prova olika lösningar. Det är inspirerande och utvecklande för både mig och våra deltagare. Vi har fått redskap i form av olika utbildningar för att kunna utveckla. Upplever inget direkt engagemang i från (närmast ansvarig chef i Landskrona stad). (Förbundssamordnaren i Finsam) är en positiv kraft! (PULS) har börjat som en del av gemensam arbetsrehabilitering vilket var för brett. Det är bra att arbetsförmågeutredningen har urkristaliserats. Det som vi har önskat är en helhetslösning med en fortsatt väg (någon slags plats på arbetsmarknaden) för klienten. Men det är ett rätt så krävande önskemål. Så projektet kanske inte riktigt motsvarat förväntningarna, men i efterhand kan jag också fråga mig om förväntan var realistisk.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 9 Nej, absolut inte! Nej, den gör det inte. Det verkar inte bli mer tydlighet vad gäller PULS och mentorernas samarbete. Inte heller är det tydligt vad mentorns roll innebär, utan det finns olika tolkningar och förväntningar på mentorer som oftast inte är realistiska att leva upp till. Ja, det har blivit bättre och bättre utredningar. Samverkan mellan myndigheterna har utvecklats på ett positivt sätt som i sin tur lett till ett bättre beslutsunderlag för deltagaren Av svaren kan vi se att det finns positiva uppfattningar om den utredningsverksamhet som etablerats. Dessa synpunkter kommer framför allt från den operativa personalen i projektet som tycks vara nöjda med det arbete som bedrivs. Negativt är dock att det fortfarande finns synpunkter på den närmaste ledningens engagemang för projektet och dess verksamhet. I samtal med personer kring projektet är det också flera som bekräftar denna bild. Man menar att det största engagemanget för vidareutvecklingen i PULS kommer från förbundssamordnaren i Finsam, dvs. inte primärt projektägaren med formellt mandat att driva utvecklingen eller andra samverkansparter. Vidare noterar vi att negativa synpunkter kring samarbetsformerna mellan PULS och Mentorskap återkommer. Vi fortsatte med att fråga hur de tillfrågade aktörerna generellt anser att samverkansarbetet har fungerat inom ramen för PULS. Vi bad dem ange vad som varit positivt respektive negativt och bland svaren märks följande kommentarer: Negativt med turbulens hos samverkanspartners, t ex mycket byten av handläggare inom Arbetsförmedlingen och vårdgivare på vårdcentraler. Negativt att det ibland är svårt med "överlämnande att remittent ibland vill låta bollen ligga kvar hos PULS trots att arbetsförmågebedömnigen är avlutad. Detta kan dock handla om en tidigare diffus gränsdragning mellan Mentorskap och PULS. Positivt att man ofta möts av öppenhet och får intrycket att arbetsförmågebedömningen bidrar med värdefull information som medför att andra aktörer kan förtydliga vilka åtgärder som krävs från deras sida. Positivt: Upplever att remittenterna ser positivt på vårt arbete. Bra att få möjlighet att komma till de olika resursteamen på Vårdcentralerna och Capio. Negativt: Våra samverkanspartners har haft många omorganisationer vilket leder till flera handläggarbyten, negativt både för oss i PULS och deltagarna. Kan då vara svårt att få kontakt med handläggaren inför nätverksträffarna. Som alla projekt har det varit rätt kaotiskt under några månader. ( ) Positivt är samverkan runt individerna. Bra vore om PULS använde Arbetsförmedlingen som bollplank för mer förankrade bedömningar som motsvarar arbets- marknaden.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 10 Det har skett en fantastisk samverkan i alla steg: samverkan kring remisserna, nätverk kring deltagaren, samlat utredningsteam, samverkan kring utvärderingen. Om det finns något negativt så är det att man har lagt ner VALS för att i nästan samma ögonblick inse att det behövs motivationsarbete innan man lämnar över till Mentorskap. Nätverkande med andra myndigheter kring deltagaren är positivt. Responsen från remittenter och från chefer positivt. Svårt med Mentorsprojektet då de ej haft tydlig ledning eller kontinuitet i personal. Personal har ej haft kännedom om metod och målgruppen, vilket krävt lång omstartssträcka och försvårat kommunikation. Det enda positiva samverkansarbetet som jag stött på är att det har varit trevliga möten lite då och då. ( ) Samverkan är urusel. Jag upplever samverkan mellan PULS och mentorskapet som inte fungerande. ( ) Icke- fungerande samverkan gör det i princip omöjligt (att samarbeta). Man pratar förbi varandra. Det hela förklaras ofta inom PULS av att PULS och Mentorskap har "olika perspektiv på deltagarna". Om vi summerar synpunkterna kring samverkansarbetet återkommer uppfattningen om ett utredningsarbete som tycks vara uppskattat, och nätverksmöten som metod framstår som positivt. Vidare kan vi återigen se att samverkansarbetet mellan PULS och Mentorskap lämnar en del att önska. Vi kan se att det funnits omständigheter som påverkat i termer av personalomsättning och en otydlig ledning (på flera håll). Tydligt är dock att detta är en samverkansprocess som inte funnit sin form och som behöver ytterligare planering och styrning. HÅLLBARHET Det tredje steget i vår analys handlar om hållbarhet, d v s om insatserna i projektet också kan ses leda till avsedda effekter. Vi började med att fråga vad aktörerna menar att PULS har inneburit för de individer som tagit del av verksamheten. Bland svaren på frågan märks följande svar: För en del har en sjukersättning blivit realitet, en del har fått klart för sig de förmågor de har. Bättre nätverksarbete runt personen. För många en mycket stark psykosocial process där de får träna att vara i grupp, att möta sina egna förmågor och oförmågor i en tillåtande miljö. En känsla av helhetstänkande kring deras livssituation där de får stöd att belysa viktiga hinder och resurser och prioritera för att fastställa vad som kan vara nästa steg.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 11 Många upplever att de mår bra av aktiviteterna och det sociala sammanhanget och att de blir speglade utifrån sina hinder och resurser, för hjälp att "sätta ord på" hur de tänker och känner. Mycket positivt. De har blivit sedda och bekräftade. Har fått in rutiner. Kommit i ett socialt sammanhang. Tränat sin svenska. Blivit lyssnade på och känns skönt att vi inte är någon myndighet. Bekräftelse på egna upplevelser av funktion. Positivt med sociala sammanhang. Oftast får de bra bedömningar av sin arbetsförmåga. För vissa har det inneburit ett utlåtande, för vissa har det inneburit en fortsatt planering. Att testa sig själv i lätt arbete. Att få reflektera över sina resurser och hinder. Att få stöd till de insatser/åtgärder som rekommenderas och en samverkad planering med de runt om deltagaren, någon sorts gemensam riktning. En del har det gått bra för men inte alla. En del individer som gått vidare till (Arbetsförmedlingen). PULS utredningar är inte helt genomförbara. Att individen inte valsar runt i systemen, utan att man genom samverkan hamnar rätt. Det kan t ex finnas individer som har rätt till en sjukersättning, men också individer som får möjlighet att komma ut i någon form av arbete/sysselsättning Den information jag har tagit del av berättar om att de i stort är nöjda med insatsen. Syftet med PULS är att erbjuda individen en utredning för att fastställa den sökandes arbetsförmåga, att kartlägga rehabiliteringsbehov, att utreda vilka insatser som behövs för att individen ska kunna gå vidare mot arbetsmarknaden samt att tillsammans med individen och de samverkande myndigheterna upprätta en gemensam plan för fortsatt rehabilitering. Av svaren på frågan ovan att döma så tycks detta syfte vara infriat. De flesta lyfter fram positiva synpunkter kring utredningsverksamheten, med undantag av Arbetsförmedlingens representanter som är mer tveksamma till användbarheten i de underlag som produceras. Av svaren på frågan kan vi också se, vilket tidigare också framkommit på andra frågor, att det finns uppfattningar om att individerna dessutom påverkats positivt genom det sammanhang som det tagit del av i form av PULS. Vi fortsatte med att fråga respondenterna om det skulle få några konsekvenser för den egna organisationens arbete om verksamheten i PULS skulle upphöra. Bland svaren ser vi att många återvänder till att kommentera behovet av en instans för arbetsförmågeutredning/- bedömning. Med facit i hand finns det alltid ett behov av en arbetsförmågebedömnings- instans.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 12 Ja, man skulle behöva "uppfinna hjulet igen" med något liknande då behovet kvarstår. Ja, det finns ingen liknande verksamhet i Landskrona och våra deltagare kan ha svårt för att ta sig till Helsingborg. Det skulle innebära att utbudet av insatser för att underlätta för återgång i arbete/utredning av arbetsförmåga hade minskat, vilket är negativt. Svårt att bedöma. Vi har arbetsförmågeutredningar upphandlade... Kanske mervärde för individen. Jag tror att vi skulle få en ny projektansökan om uppstarten av liknande verksamhet inom kort Vi skulle inte ha någon självklar aktör som gör arbetsförmågabedömningar. Vi skulle stå utan möjlighet att få en arbetsförmågebedömning under längre tid, vilket skulle försvåra ställningstagande från våra vårdgivare Bara det att mentorerna ska tillbaka till ordinarie verksamhet. Skulle sakna möjlighet till en arbetsförmågebedömning, vilket skulle vara en förlust för den enskilde. Det kommer att uppstå behov av något liknande rätt snart, tror jag. Vi avslutade med att ställa en fråga om vad man hittills lärt sig om samverkan genom PULS. Sammantaget kan vi se att det finns synpunkter som pekar på svårigheterna att få till en varaktig samverkan, men att detta är en central del för parternas möjligheter att möta de behov som finns hos individerna. Hur viktigt det är att förtydliga och delegera ansvarområden, att nätverket är oerhört viktigt och skall finnas med i processen tidigt. Positivt att ha deltagaren i centrum och att samla alla på en gång vid möte för att lättare kunna planera och veta vem som gör vad och varför. Negativt är ibland när trots samverkan kan känna att deltagaren "faller mellan stolarna" eller kommer tillbaka till ruta ett för att systemen inte riktigt klaffar och man har olika åsikter från de olika aktörerna. Det kan vara en del arbete att få ihop hela nätverket runt deltagaren men det är nödvändigt i den vidare planeringen. Att det är positivt med ett forum för samarbete mellan myndigheter som många gånger annars är svårt att få till med tanke på tidsbrist och sekretessfrågor. Hur olika organisationer ser på människan och arbetsförmåga. Att myndigheter har svårt att lösa alla problem. Att samverkan är rätt svårt. Att samverkan kan hjälpa till för att sträva mot samma mål, men att det inte alltid löser problemet.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 13 Jag har lärt mig att det ska finnas mer tydlighet kring varför man samverkar och i vilka former, samt alla organisationer ska känna att de vinner något på samverkan. Man behöver inte göra samverkan för komplicerad, utan vi ska använda oss av varandra som konsulter och samtidigt fokusera på vår egen profession. Svaren på frågan ovan, inte minst genom det avslutande citatet, pekar på några centrala förutsättningar i en samverkansprocess. För att skapa en hållbar samverkan, vilket är det yttersta målet med PULS krävs en ändamålsenlig struktur för det gemensamma arbetet en samverkansstruktur. Med samverkansstruktur menas de relationer som skapats mellan de parter som deltar i samverkan. Conrah (2000) vill se en samverkansstruktur som en formaliserad personsamverkan mellan ett antal aktörer och en viktig utgångspunkt i hans resonemang är att de deltagande aktörerna ska resonera igenom grunderna för det gemensamma arbetet innan den egentliga samverkan startas. En tillämpning av hans resonemang ger tre utgångspunkter för skapandet av och hållbarheten i en samverkansstruktur: Tydlighet kring vilka aktörer som ska delta Samförstånd kring de principiella utgångspunkterna för samverkan Beredskap för att ta tillvara resultatet av samverkan. När det gäller de deltagande aktörerna finns det en given utgångspunkt i samman- hanget, eftersom samordningsförbundet innehåller fem aktörer: Landskrona stad, Svalövs kommun, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Region Skåne. Frågan är snarast hur de respektive parterna förhåller sig till varandra inom PULS. I detta sammanhang har vi dock sett att det finns anledning att ifrågasätta Arbets- förmedlingens grund för medverkan i samverkansprocessen då representanter från denna part pekar på ett bristande behov av insatsen. När det handlar om att utveckla ett samförstånd om de principiella utgångspunkterna är detta ofta avgörande för framgången i en samverkan. Enligt Conrah bör alla tilltänkta parter delta aktivt i insatsen, men inte sällan är det en eller två nyckelparter som initierar en samverkan som man försöker få de andra parterna att delta i. Utformas detta sedan utan egentligt djup i deltagandet från parterna kan samverkan bli en företeelse som begränsas till de mest aktiva parterna. Om insatsen inte heller förankras på ett tydligt sätt hos den hos den initierande parten riskerar projektinsatsen att föra en undanskymd tillvaro i en sidoordnad struktur till den verksamhet den strävar efter att förändra. Det finns då samtidigt en risk att processen blir kontraproduktiv och ger upphov till omvänd effekt än det tänkta syftet: en misstro runt de begränsade resultat som samverkan ger för parterna. Detta kan i förlängningen påverka legitimiteten i en sammanslutning som Finsam Landskrona- Svalöv. Detta är en

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 14 anledning till att det är av stor vikt att parterna engagerar sig i utvecklingen av de insatser som finansieras. När det gäller PULS har vi kunnat se att det finns svårigheter kopplat till genomförandet, framför allt kring lednings- och styrsystemet i projektet tillsammans med den höga andel externfinansierad och - rekryterad personal. En av de tillfrågade beskrev följaktligen PULS som en satellit i förhållande till parternas ordinarie strukturer. En central fråga är därför hur den verksamhet som utvecklats i denna sidoordnade struktur har och kan komma att integreras med övrig verksamhet hos de samverkande parterna. Är det möjligt, eller har parterna målat in sig i ett hörn i kraft av den höga andel externa resurser som ligger till grund för PULS? Detta för oss fram till frågan om huruvida de erfarenheter som projektet har genererat har konstruerats på ett hållbart sätt är de berörda aktörerna är beredda att ta ansvar för implementeringen av resultaten? AVSLUTANDE KOMMENTAR En grundläggande slutsats i den forskning som bedrivits kring hållbarhet (sustainability) i projektverksamhet är att detta i stor utsträckning påverkas av den samlade aktivitet som omgett genomförandet av ett projekt (jfr Goodman et al 1993; Goodson et al 2001: Savaya et al 2008; Savaya & Spiro 2012; Sheirer 2005; Jensen & Trädgårdh 2012). Till exempel är förutsättningarna betydligt bättre för ett projekt som bygger på ett tydligt uppfattat behov hos parterna än ett projekt som drivits av yttre krafter. Vidare pekar man på det nödvändiga i projektverksamhetens förenlighet med parternas uppdrag tillsammans med ett starkt och uttalat stöd från ledningsföreträdare inom de organisationer som ska ta emot den utvecklade verksamheten. När det gäller PULS finns ett antal motverkande faktorer när det handlar om långsiktig hållbarhet, framför allt i att det uppfattade behovet av insatsen inte tycks vara grundmurat tillsammans med den otydlighet som fortfarande tycks finnas kring ledningens förhållningssätt till projektet. Vi har kunnat se uppfattningar som pekar på att utvecklingen i PULS i större utsträckning drivs på och förespråkas av förbundssamordnaren för Finsam och den engagerade projektgruppen än lednings- företrädare från de olika parterna, och då i första hand Landskrona stad. Det har även genomgående under utvärderingen varit svårt att få ledningsföreträdare att ta ställning till frågor rörande Rehab Landskrona- Svalöv. Inte minst i en utvecklingsinsats som PULS, där samverkansarbetet bygger på ett större tillskott av externa medel, krävs det i förlängningen att ledningen tar ett aktivt ansvar för att besluta om fortsättningen. Den strategiska frågan som bör ställas är vem som idag förespråkar en vidareutveckling av PULS efter projekttidens slut. Den projektpersonal som varit med att utveckla

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 15 projektet är uppenbarligen nöjda med och stolta över sin verksamhet och ser ett värde i att bedriva fortsatt arbetslivsinriktad rehabilitering genom PULS. Däremot är det betydligt mer oklart hur ledningsföreträdare från de respektive parterna ställer sig till fortsatt verksamhet efter projektslut. Är man beredd att ta finansiellt och operativt ansvar för verksamheten i projektet vid årets slut? I detta skede framstår det som angeläget att det bland ledningsföreträdare från de samverkande parterna förs en dialog om den faktiska viljan att fortsatta utvecklingen av PULS eller om förutsättningar och behov väsentligen har ändrats sedan beslut fattades att söka finansiering för denna insats. Detta bör ske snarast för att i sin tur möjliggöra en strategisk ledning av den avslutande projekttiden. Om det finns en vilja att fortsätta utveckla samverkan inom ramen för PULS bör sedermera förutsättningarna för genomförandet av denna samverkansprocess omförhandlas mellan parterna, och då främst Landskrona stad och Arbetsförmed- lingen. Det framstår fortfarande som oklart hur strukturen kring samverkansarbetet mellan PULS och Mentorskap ser ut. Hur denna fråga ska lösas är ytterst en fråga som vilar hos ledningen för de respektive parterna, det är där mandatet för att styra verksamheten vilar. REFERENSER Brulin, G & Svensson, L (2011) Att äga, styra och utvärdera stora projekt. Lund: Studentlitteratur. Cassidy, E, Leviton, L, & Hunter, D (2006) The Relationships of Program and Organizational Capacity to Program Sustainability: What helps programs survive. I: Evaluation and Program Planning, 29 (2), s. 149-152. Conrah, U G (2003) Varför misslyckas samverkan. I: Socionomen 2/2003, s 25-29. Danermark, B & Germundsson, P (2007) Nya vägar till arbetsmarknaden kvalitetssäkring av samverkan. Stockholm: Liber. Gargani, J & Donaldson, S I (2011) What Works for Whom, Where, Why, for What, and When? Using Evaluation Evidence to Take Action in Local Contexts. I: Chen, H & Donaldson, S I & Mark, M. Advancing Validity in Outcome Evaluation: Theory and Practice. New Directions for Evaluation. No 130, s. 17-30.

[Tranquist Utvärdering Utvärdering av Rehab Landskrona-Svalöv] 16 Goodman R M & McLeroy KR & Steckler A B & Hoyle R H (1993) Development of level of institutionalization scales for health promotion programs. I: Health Education Quarterly. Vol 20, s 161-178. Goodson, P & Murphy Smith, M & Mayer, B & Gottlieb, N H (2001) Maintaining Prevention in Practice Survival of PPIP in Primary Care Settings. I: American Journal of Preventive Medicine. Vol 20(3) Jensen, C & Trädgårdh, B (2012) Temporära organisationer för permanenta problem. Skrifter från Temagruppen Unga i arbetslivet 2012:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Lindqvist, R (2000) Att sätta gränser. Organisationer och reformer i arbetsrehabilitering. Umeå: Boréa. Savaya, R & Spiro, S & Elran- Barak, R (2008) Sustainability of Social Programs: A Comparative Case Study Analysis. I: American Journal of Evaluation, 29 (4), s. 478-493. Savaya, R & Spiro, S (2012) Predictors of Sustainability of Social Programs. I: American Journal of Evaluation. Vol 33 (1), s. 26-43. Scheirer, M A (2005) Is Sustainability Possible? A Review and Commentary on Empirical Studies of Program Sustainability. I: American Journal of Evaluation. Vol 26 (3), s. 320-347. Svensson, L m fl (2009) Lärande utvärdering genom följeforskning. Lund: Studentlitteratur.